Det har vid det här laget blivit en stor mängd inlägg om den ryska påsken och det är ju inte utan anledning eftersom frågan blivit central i såväl den allmänna politiska debatten (så mycket för särintressen…) som inom de försvars- och säkerhetspolitiska debatterna. Frågan har till och med blivit så stor att försvarsfrågorna igår togs upp i SVT:s partiledardebatt där Stefan Löfvén sträckte ut en hand till regeringen i försvarsfrågorna. Det ska bli intressant att se huruvida Alliansen vågar acceptera den inviten. Det skulle kunna vara ett sätt att visa handlingskraft och att man tar ansvar för landet genom att skapa en bred överenskommelse. Statsminister Reinfeldt verkar nu också ha gjort en helomvändning och uteslöt inte ökade försvarsanslag till hösten, vilket även försvarsministern kommenterade i SVT under kvällen. I TV4 talade man ikväll till och med om att försvaret kan bli en valfråga på riktigt. Låt oss se hur det blir med allt detta.
Apropå ryska påsken skriver finske försvarsbloggaren James Mashiri om det svenska uppträdandet och tar avstamp i NATO:s katalog för insatsregler, MC 362. Hur svenska förband uppträder såväl i nationellt som internationellt luftrum och hav styrs i första hand av IKFN. Därutöver finns även en specifik svensk katalog för insatsregler. Ämnet är dock intressant att diskutera avseende hur svenska stridskrafter ska agera och hur en situation kan tolkas.
Eftersom varken svensk incidentjakt eller annan nations incidentjakt var framme och visuellt identifierade de två TU-22M och fyra Su-27 som ryska påsken handlar om, är det svårt att uttala sig om vilken last dessa hade. Ser man däremot till en annan parallell händelse från i somras så annonserade Ryssland i efterhand att man genomfört en flygning över Östersjön med liknande resurser. I pressmeddelandet betonades två saker. Det ena var att flygningen skett med skarpa kryssningsrobotar och det andra att man genomfört den i internationellt luftrum och utan att kränka någon stats nationella luftrum. Det nationella luftrummet är luften ovanför en stats territorialvatten. Sverige, liksom de flesta andra länder, hävdar en territorialvattengräns på 12 sjömil. Således kan man utan att kränka någon stat flyga in till ca 22 km. Då stridsflygplan liknande de nu berörda ofta flyger i farter kring 500 knop handlar det alltså om sekunder mellan att flyga i internationellt luftrum och att vara djupt inne i en annan stats nationella luftrum (vilket inte minst illustreras av händelsen med den turkiska RF-4 som Syrien sköt ner i somras). Med tanke på pressmeddelandet i somras är det uppenbart att man ville sända ett tydligt budskap till stater runt Östersjön.
Det intressanta blir då hur man ska tolka en situation. Låt oss återgå till ryska påsken. I detta fall uppträdde de ryska flygplanen enligt uppgifter i media med avslagna transpondrar, utan att svara på radioanrop och flög an mot svenskt nationellt luftrum i vad man uttolka som profiler för att leverera kryssningsrobotar. Nu var inte svenska flygplan uppe på dessa företag varvid man ”slapp” göra en bedömning om hur man skulle agera.
Ponera då att svensk incidentjakt hade startat för att identifiera dessa flygplan som anflyger mot svenskt luftrum med avslagna transpondrar och utan att svara på radioanrop samt att dessa flygplan i likhet med i somras hade skarp robotar hängda. Väl framme vid de ryska flygplan över Östersjön kan de svenska piloterna i sina utöver automatkanonen obeväpnade JAS 39 se att samtliga flygplan är fullhängda med robotar och att man bibehåller kurs och hög fart mot svenskt territorium.
Någonstans här börjar det nu bli svettigt för ett antal personer som har beslut att fatta, särskilt om det rör sig om de avstånd till nationellt svenskt luftrum som SvD gör sken av. Det är inga lätta beslut att fatta och rent legalt kan man inte göra något förrän nationellt luftrum kränks. För piloterna i incidentjaktroten är situationen förmodligen minst av allt trevlig då man är underlägsen i såväl vapen som antal och måste exponera sig för jakteskorten, dess jaktradar och jaktvapen för att på ett ordentligt sätt kunna identifiera bombflyget. Vissa paralleller kan faktiskt dras till inledningsscenerna i Top Gun (om man bortser från en viss manöver…)
Låt oss då skifta perspektiv och se det från andra sidan. Här tar man en stor risk om man genomför en flygning på detta sätt att man med skarpa vapen hängda anflyger i hög fart mot annan stats luftrum och med kurs rakt mot. Vilka instruktioner i form av insatsregler ger man till sina flygbesättningar utifall den händelse att den svenska jaktincidentroten plötsligt skulle vara aktiv på natten och den eller en svensk befattningshavare råkar fatta ”fel” beslut? Det är en ytterst kalkylerad risk man tar om man beordrar en flygning att genomföras med det beskrivna uppträdandet. En svårhävd eskalation är bara en knapptryckning bort och har även den sina paralleller till filmens värld där folk står med dragna vapen siktandes på varandra utan att någon egentligen vill trycka av. Uppenbarligen fann man från rysk sida risken vara värd att ta för att genomföra uppdraget. Ändamålet var tydligen värt det, vilket måste vägas in i den totala säkerhetspolitiska bedömningen som Sverige och övriga nationer måste göra av det inträffade.
På Försvarsmaktens hemsida publicerades idag en artikel om ryska påsken och incidentberedskapen med ett klassiskt försvarsmaktsupplägg där man har en brödtext med budskap och där befattningshavare, i detta fall Försvarsmaktens insatschef generallöjtnant Anders Silwer, får figurera med ett antal direkta svar för att ytterligare förstärka budskapet i artikeln. Artikeln ska sannolikt ses som en pudel med tanke på de gångna veckornas dåliga publicitet för Försvarsmaktens beredskap och incidentjaktberedskapen i synnerhet.
Jag ska inte sticka under stol med att jag tycker att det är en dålig pudel, framförallt för att budskapet inte överensstämmer med flera av de fakta som redan framkommit i media och som bekräftats av Försvarsmakten. I princip är det samma uppgifter som insatschefen uttryckte redan från början och som sedan kompletterades med helt andra uppgifter.
Budskapet inger inte det förtroende som man sannolikt eftersträvar att skapa med artikeln. En lyckad pudel kräver att man känner av vartåt det blåser och därtill analyserar vilka fakta som är kända i målet. Med tanke på den allmänna stämningen i opinionen och de fakta som redan framkommit hade en lyckad pudel varit att erkänna att misstag begåtts till exempel i form av att man gjort fel bedömning i kombination med bristande resurser, men att man nu avser att ändra uppträdande. Det är fakta som alla vid det här laget känner och hade såväl sänt en tydlig signal till den svenska allmänheten som till andra länder att Sverige tar sin territoriella integritet på allvar, vilket att döma av samtliga partiers uttalanden är vad som efterfrågas. För n:te gången i ordningen: Uppträdandet med svensk incidentberedskap är inte på något okänt för andra aktörer i Sveriges närområde. Det är bara den svenska allmänheten som hållits i ovisshet och tyvärr strävar inte den nämnda artikeln till en ökad öppenhet. Måhända är inte artikeln avsedd som en pudel utan som ett förtydligande och i så fall är det än värre.
För övrigt är det intressant att se i artikeln att Anders Silwer tydligen gör skillnad på incidentroten och jaktflyg. Om man använder incidentroten(?) eller spaningsflyg(sic!) så behöver man inte sända upp jaktflyg(!) för att identifiera andra flygplan…
Vill man läsa en mer seriös artikel bör man läsa överstelöjtnant Lars Helmrichs replik i DN på Stefan Hedlunds debattartikel att det inte finns något ryskt hot att frukta. En mycket väl avvägd retorik och analys av vad den ryska upprustningen kan medföra för det svenska närområdet.
En film av dokumentärt slag om hur det såg ut över Östersjön under Kalla kriget. Det var inte riktigt aktuellt då att öva med tungt bombflyg mycket nära svenskt luftrum
Media: DI, 2, SvD, AB, SVT, GP, Exp, VK, DN, SR, 2
Bloggar: Skipper, Jägarchefen, Försvar och Säkerhet
Uppdatering 7/5 09.05: DN:s ledarredaktion hade gjort klokt i att läsa även Lars Helmrichs debattartikel innan man skrev dagens artikel, som även innefattar de klassiska "upprustning från låg nivå" och "Rysslands fokus ligger i söder och öster".
Syds, SvD, NT
24 kommentarer:
Om man funderar på händelsen ur ett ryskt perspektiv, som du beskriver, så kan man dra slutsatsen att ryssarna med stor sannolikhet visste att de inte skulle möta svenskt stridsflyg. Hur kan ryssarna då veta sådant? Jag ser två möjligheter, den första är att man genomfört en lång rad tidigare "provokationer" för att kunna skapa ett mönster i svenskt agerande, den andra är att de har "informerat" sig på annat sätt. Båda alternativen är dystra ur ett svenskt perspektiv, men att ändra det svenska incidentmönstret är en relativt lätt åtgärd medan att hitta sättet ryssarna "informerar" sig är svårare.
Jag håller nog till stor del delar av både Stefan Hedlunds och Lars Helmrichs analys.
Men det saknas ett par pusselbitar där. Det saknas mer kompletta analyser om Ryssland, även om både Helrick och Hedlunds bågåa går dit på var sitt håll. Beträffande det ur svenskt perspektiv skeva beteendet att ha ekonomisk kris och satsandet på en förnyad och ökad militärkapacitet är den egentligen en (tyvärr) logisk utveckling. Som ett av de länder som i framtiden kommer ha kvarvarande naturresurser av global betydelse - samtidigt som det tidigare skyddande istäcket över Arktis försvinner - är vi i norden ett av de få grannländer och närmast de andra länder som lägger anspråk på arktiska områden (USA/Kanada/Danmark/Norge). Då gäller det att kunna både hävda sig och skydda sitt territorium och sina anspråk. Jag håller med att exempelvis landstigningskapaciteterna som man utvecklar i Östersjöns macroregion mycket väl kan vara till för att använda hot till en början för att ha sina intressen ifred eller utöka dessa. Där har Sverige sedan länge tappat initiativet.
Samtidigt - vilket är viktigt här men kanske missas av de som inte följer ryska nyheter både inifrån och utifrån - så är satsningen på militärkomplexet även ett sätt av ekonomisk revitalisera Ryssland, och hålla industrier under armarna. Ryssland har idag inte samma sorts diversifikation av ekonomin som många andra länder med allt från basindustri till större bolag som sysslar med know-how men lägger ut tillverkningen någon annanstans. Den sektorn - fast styrd fanns förr men kraschade totalt när Sovjet bröt samman. Man saknar enkelt uttryckt (min referens är M.Castells: Nätverksamhället - tror det är The Power of Identity delen) motsvarigheter till Silicon Valley och därifrån sprungna företag - och likt alla andra försökter satsa för att efterapa (gäller oss och andra länder också) det efter bästa förmåga för att behålla ung utbildad arbetskraft. Men det verkar som om det börjar komma upp en hel del egna företag som just sysslar med det.
Nog om det för nu. Får skriva ett eget inlägg istället för att parasitera på Wisemans kommentarsfält.
Tillbaka till Baltikum - Helmrich har med Baltikum i sin analys, vilket är berömvärt, liksom att Sverige ensidigt sagt att vi kommer hjälpa om ett baltland blir angripet. Men det påpekas inte någonstans (inte av Helmrich) utan även andra debattörer att på sätt och vis har man redan försökt leka stormakt i Baltikum själva - de svenska bankerna har "avsatt" till den baltiska lånekarusellen som kraschade stenhårt ca 400-500 Miljarder SEK innan 2008. Spänningarna i Baltikum - främst Lettland och Litauen kunde ha varit mycket lägre om man hade gjort dessa lån och avsättningar mycket mer effektiva istället för att låna ut till diverse lyxkonsumption så som vi gjort här i Sverige (På det viser som Cornucopia ofta skriver om). Istället gick den taktiken helt åt helvete och nu utvandrar folk från Baltikum. Det kan väl knappast kallas för en lyckad politik även om det inte var politiker som skötte utlåningen - men just denna miss riskerar att användas populistiskt. Baltikum är en gränszon - en historisk sådan - men också en helt egen enklav. Därför gäller det att skaffa sig rejäla kunskaper om hur det området fungerar istället för att använda alltför endimensionella analyser av det läget.
Sen gäller det att se skillnad på ryskt och ryskt. Ryskt som intressen från geografiska ryssland eller ryska intressen från exilryssar som helt enkelt äger och driver affärsrörelser. Man bland ofta ihop dessa.
Till @Positivhalaren: Jo det är inte bra. Men som det påpekats på ett otal ställen: Det verkar ju oss - allmänheten i Sverige - som det verkar alltid hemligt för. Det känns liksom som att oavsett vilken stormakt/stort land med ambitioner som skulle vara där på andra sidan Finska Viken så skulle de ha ambitioner och testa vår beredskap. Vi är ju snart ett sorts "säkerhetspolitiskt vakumm" och då ingår väl att neka andra potentiella intressenter det området. :/
Positivhalaren,
Bra analyserat. Att skapa sig en normalbild för hur ett land uppträder, t ex med incidentberedskap, görs över tiden med såväl signal- som radarspaning. Vilka tider som jaktincidentberedskapen "arbetar" har ju redan berättats i media och bör vara relativt enkel att ändra så länge man har den ekonomiska viljan.
Positivhalaren
Det är väl bara att kolla på skiftesplaneringen i PRIO?
Johan Grön,
Om du nu visste vad du just skrev skulle det väl kanske inte vara så lämpligt att skriva det?
Varken regering eller regeringsskifte kommer att förändra någonting, försvaret kommer fortsatt att avrustas, detta står ju helt klart. Men jag vill ge en recension här:
WW framstår som en av de mest högkvalitativa bloggar jag har tittat till! I alla ämnen (utom möjligen astronomi, fysiker är väldigt petiga). Och då håller jag inte med om vissa av hans 'politiska' åsikter angående värnplikt eller att en rysk invasion vore dålig. Men information levererar WW i vilket fall på ett beundransvärt sätt.
Länken till "Ljuspunkter i mörkret"-videon, som exempel, bland flera, utgör utmärkt empiri. Hårt bra och inspirerande referenser på den här bloggen.
Kapitalist,
Stort tack för det omdömet!
Hej Wiseman!
Det är gott att försvarsdebatten rullar på – men inte till vilket pris som helst.
Högsta/sämsta pris just nu är att både media och vissa försvarsbloggare kan
få krypa till korset – om ”hela sanningen” kommer fram - och göra en egen
pudel vad gäller rapporteringen om det ryska flygföretag som numera
erhållit epitetet ”den ryska påsken”.
Detta – om så blir fallet – kan innebära en minskad trovärdighet för media
och försvarsbloggarna när det gäller andra sakfrågor som berör FM. Obra!
Om man tittar på innehållet i det som skrivits om ”den ryska påsken” från
icke initierat/auktoriserat håll så kan jag bara konstatera följande:
- De källor som media och vissa bloggare hänvisar till har inte full
insyn i saken – endast fragment.
- Mottagarna av informationen förstår inte eller vill inte ta till sig och
hantera informationen på ett riktigt sätt – sensationslystnad före sanning?
Den som på ett korrekt sätt – utan att avslöja alltför mycket – både genom
att redovisa fakta och dementera ett antal spekulationer samt gett den mest
rättvisande beskrivningen av händelsen är faktiskt Anders Silwer.
Att avkräva honom en pudel – bortsett från svamlet om jaktberedskapens
tider i Fisken – visar att kritikerna saknar både förståelse för och insyn i
verksamheten.
Med mer än 43 år som luftbevakare och varande den som satt på ”första bänk”
när det nu så omskrivna företaget dök upp i Finska viken, kan jag bara ruska
på huvudet när det gäller ”Skvallerpressens” beskrivningar av händelsen.
Som jag skrev inledningsvis så uppskattar jag debatten även om den dröjt.
Men om vi skriver och risar/rosar försvarsrelaterade händelser ”skall vi ha
bra på fötterna” innan vi drar alltför stora växlar utifrån enskilda händelser.
Hur många gånger under all dessa år som jag suttit i Fisken skulle det varit
befogat med att hålla en rote H24? Lätträknat – ena handens fingrar räcker
och blir över.
Hur många gånger har verksamhet endast knutet till Ladoga övningen tidigare
”spillt över” till liknande ryska aktiviteter i Östersjön? Lätträknat – aldrig.
Vad som är viktigt är ju precis som du eller någon annan skrev i ett tidigare
inlägg att vi anpassar oss till reala förändringar i en presumtiv angripares
uppträdande. Även HKV var ju inne på denna linje – vi förändrar vårt
uppträdande efter hur normalbilden i omvärlden förändras, ser ut.
Att vi fram tills nu? skulle ha ”slösat” tid på att upprätthålla jaktberedskap H24
(med bla min empiriska statistik som grund) bör ställas i relation till vad denna
beredskap, där bland annat ett minskat övningsuttag för divisionerna skulle ha
påverkat deras krigsduglighet negativt – till ringa eller ingen nytta alls.
//Den gamle
Den gamle,
"Ryska påsken" är i dagsläget den enda händelse som är känd i media, men det finns en rad faktorer i andra arenor som komplicerar bilden.
Med facit i hand hade H24-jaktberedskap kunnat ses som ett slöseri, men frågan är om det någonsin är slöseri att vara beredd? Svarta svanar tenderar att vara mycket kostsamma när de inträffar och det är inte ryska flygövningar som oroar mig mest utan mer asymmetriska hot - trots att vi inte haft något luftburet sådant i Sverige. Ser vi bara till den ryska påsken hade den sannolikt inte inträffat då man "på andra sidan" varit väl medveten om att vi hade haft just H24-beredskap.
Frågan är om ryska påsken överhuvudtaget var en del av Ladoga och inte den snabbt påkomna beredskapsövningen för det strategiska bombflyget där uppdrag samtidigt genomfördes ut över Nordatlanten, Svarta Havet och Östersjön.
Den stora frågan är som sagt vad vi är villiga att betala för att hålla en konstant beredskap i form av kostnad för övrig verksamhet. Där måste uppdragsgivaren vara tydlig – och även kunna stå för sitt beslut. Uppenbarligen var "uppdragsgivarens uppdragsgivare", allmänheten, inte helt nöjd med hur det såg ut.
Till Wiseman
Med åren har ju en ”normalbild” av flygplanrörelser i närområdet
utkristalliserat sig. Om den förändras så anpassar vi oss efter detta
precis som Anders Silwer sa.
Jag vill nog trots denna händelse (ryska påsken) påstå att detta var en
mindre avvikelse från normalbilden – tidsaspekten; inte uppträdandet.
Det vore drygt att inte ta till vara denna omvärldskunskap för att
kunna reglera en beredskap som sliter på både på folk och materiel.
Varför skall vi annars ha en undorg som dagligen sliter med att
analysera vår omvärld?
Asymmetriska hot. Tja, det har väl inte något tyngre argument i de krav
som ställdes på H24 jaktberedskap i de inlägg som berörde påskens händelse.
Men oavsett detta, vad säger nuvarande svensk lagstiftning om ett militärt
ingripande mot ett sådant luftburet hot – hur många ”poliser” har vi i
firman idag? Jag vill påstå att med de insatsregler som vi har idag så kvittar
det om vi har jaktberedskap H24 eller inte när det gäller denna typ av hot.
Sen tror jag också personligen att ryssen genomfört detta företag
oavsett vår beredskapsgrad vid tillfället.
Att denna verksamhet inte var kopplad till ”Ladoga” var väl det jag ville
framhålla med min kommentar angående detta i mitt föregående inlägg.
//Den gamle
Resenären,
Att det kanske är förhållandevis enkelt att "informera" sig gör inte sakförhållandena mindre besvärande - tvärt om skulle jag vilja påstå.
@Den gamle & Wiseman...
Intressant läsning. Men är det inte lite för mycket att förvänta sig att undorg ska hålla reda på vad som händer på dagsbasis? Bedriva sånt är väl alldeles för svårt plus att det går väl att inte direkt förutse nycker. Det är väl alltid lire olika glidande skalor mellab vad som är planerat och vad som är nyckfullt.
Jag vill ta avstamp i det Wiseman skriver i inledningen om partiledardebatten. Den debatt som förs på nätet och på tidningarnas debattsidor är välbehövligt men riskerar att bli en predikan för de redan frälsta. Jag inbillar mig att det är först när försvarsfrågan på allvar kan diskuteras i de stora TV-debatterna som det stora frågorna verkligen kan nå ut. Problemet jag upplevde med partiledardebatten var att man mest konstaterade att alla, eventuellt är miljöpartiet undantaget, vill ha ett fungerande försvar. Analysen och visionen saknades, allt man kunde göra var att hänvisa till en kommande utredning.
Var är de svåra och viktiga frågorna? Varför ställer ingen frågan om hur mycket av försvarsbudgeten som går in i Fortifikationsverket? Varför ställs inte frågan om att budgeten inte kompenseras för inflation eller prisutveckling? Varför har man nöjt sig med regeringens besked att man ska satsa några få extra miljarder för att köpa JAS39E när hela projektet saknar finansiering och numerären ligger i underkant? Det känns som att man mest fokuserar på det kortsiktiga och taktiska snarare än de underliggande politiska orsakerna till den strategiska situation vi har. Här lyfter jag på min basker för Wiseman och andra försvarsbloggare som kan och vågar gå på djupet.
Men hur ska vi få så kallade gammelmedia att göra samma sak? Är det ovilja, ointresse eller okunskap som ligger bakom? Vad kan vi som har ett intresse göra för att hjälpa till? Hur ska vi göra för att en hel partiledardebatt ska ägnas åt försvaret?
@ Den gamle :
Du skriver "Hur många gånger under all dessa år som jag suttit i Fisken skulle det varit
befogat med att hålla en rote H24? Lätträknat – ena handens fingrar räcker
och blir över."
Kanske tolkar jag dig fel, men skulle detta vara ett argument för att sänka fiskberedskapen? Att WP och nuförtiden Ryssland känner till vilken beredskap som beordrats i Sverige kan vi utgå från och jag tror att din erfarenhet leder till samma slutsats. En annan faktor är, att en rote, akanbeväpnad eller robotbeväpnad, i praktiken endast kan göra en symbolisk markering om kränkande militära flygplan verkligen har till uppdrag att anfalla svenska mål. Jag ledde själv den fiskrote som stod i beredskap 1968 när WP invaderade Tjeckoslovakien och båda vi i roten hade klart för oss att om några av transportflygplanen, mot förmodan haft order om att landa i Sverige så skulle dom vara eskorterade och vi skulle tvingats till att snarast dra oss från området. Vi var dock även på det klara med att det skulle vara av yttersta vikt att vi visade fanan innan vi vände västerut. Exemplet är kanske lite lamt men som du säkert vet men som vi inte kan diskutera här har det under kalla kriget funnits helger när Östersjön vimlat av såväl bomb- som jaktplan men där vi sent omsider fick fisken bemannad och stridsledd.
Nog finns det fog för att ha sådan beredskap att vi itid hinner i luften för att visa flagg? Jag har bara fem fingrar på vardera handen och kan inte förstå den mening jag inledningsvis citerade.
//Också gammal
Såg en FSR-890 lyfta från F16 i Uppsala igår vid 1300-tiden på ostlig kurs.
Kanske har man börjat vakna till...
//Jonas75
Hej Bo H!
Ja. Du tolkar mig fel.
Jag argumenterar inte för att antalet timmar för jaktberedskapen skall minskas
eller emot att den höjs till H24.
Jag konstaterar bara att det antal ”skarpa” tillfällen som under den era som jag
deltagit i Fisken skulle motivera H24 är mycket lätträknade vilket skulle bevisa
att vår taktikanpassning – genom att finna mönster och agera därefter – har
varit framgångsrik och fortfarande är så – sett över tiden.
De tillfällen då roten kanske skulle behövts för att avvisa eller visa flagg under
planerad rotetid, men inte kommit upp på grund av andra ”omständigheter” är
nog betydligt flera – ena handens fingrar räcker nog inte till.
Med detta som bakgrund så reagerade jag på skriverierna och kravet på H24
som till största del grundat sig på denna enskilda händelse - som dessutom
både i media och på bloggar återgetts både felaktigt och spekulativt.
Jag reagerade också emot att även Wiseman (den mest seriösa och initierade
försvarsbloggen enligt mitt förmenande) började ”dra felaktiga växlar” och
ifrågasätta FM-ledningen med ett i mitt tycke ett ganska klent underlag
i sakfrågan.
Jag var ju också, till skillnad från alla andra tyckare, där när det hände.
Därav mina excentriska inlägg och tyckanden som berör ”den ryska påsken”
och synen på vår jaktberedskap som dykt upp i samband med detta.
//Den gamle
Tack för inlägget, pingen och kommentaren på min blogg, Wiseman!
En intressant observation är att den finska definitionen på fientlig verksamhet inkluderar spaning och elektronisk störning. Vad är IKFN definition av våldshandlingar?
Korta kommentarer om finsk vs svensk IKFN här: Svenska förlustregler
Uppföljande kommentarer gärna hit till Wiseman, om det passar!
Den gamle,
Just förändringen av normalbilden och vår reaktion på det är också något som oroar mig eftersom jag inte anser att vi är dynamiska nog när vi inte har H24, men jag hoppas på bättring. Man kan ju också ställa sig frågan varför huvuddelen av incidentverksamheten förlagts under normal flygövningstid, då många uppgifter faktiskt lika gärna skulle kunna lösas av fredsövande förband.
Poliser i firman: Mig veterligen är de flesta piloter utbildade i det du avser liksom ett stort antal i den övriga kedjan. Att insatsregler i övrigt behöver modifieras instämmer jag i, men det är tyvärr inte bara ett bekymmer i luftarenan. Bättring behövs, men det politiska intresset är ringa och lär så förbli tills den dag det är för sent. Man hade ju kunnat tro att helikopterrånet respektive Drottninggatan skulle ha kunnat lett till förändringar, men icke.
Huruvida ryska påsken hade skett eller inte om vi hade haft H24-beredskap får vi aldrig svar på. Dock hade den svenska säkerhetspolitiska signalen att vi bryr oss och vi ser vad ni gör, varit tydlig.
@ Den gamle -
Jag mumlade kanske dåligt ur skägget beträffande exemplet vi inte kan skriva om på en blogg. Vid det tillfället var luftbevakningen bemannad men ej stridsledning och ej någon rote, alltså inte fråga om att visa flagg under planerad rotetid. Flaggan kunde i detta fall emellertid sent omsider visas vilket kan förmodas ha orsakat viss munterhet på andra sidan Östersjön.
I det skick våra fyra stridsflygdivisioner för närvarande är (offentligt dokumenterat) kan man självfallet inte hålla en rote i H24 utan orimliga konsekvenser. Mitt försök till sensmoral är att när vi inte ens under kalla kriget kan förutse när behovet av att visa flagg dyker upp så har vi att välja mellan 24 tim beredskap eller viss chansning. Idag verkar det vara mer chansning än vad som är bra för vår säkerhetspolitik och jag har intryck av att ett flygvapen med fyra divisioner som dessutom har bemanningsproblem är för litet för kostymen/de politiska ambitionerna.
Folkets representanter bör bestämma sig för var kompromissen skall vara och tilldela resurser så att vår förmåga kommer i balans med vår säkerhetspolitik (eller vice versa).
Om det nu är som "Den gamle" skriver och Carl Bildt säger att Svd och alla bloggare har fel i sina uppgifter om de ryska förehavanden under långfredagen är det verkligen troligt att de övade attack mot amerikanska hangarfartyg i Östersjön?
Till att börja med; hur ofta går amerikanerna in i dammen Östersjön med en hel "carrier battle group"?
Eftersom Tupolev Tu-22M3 planen numera borde tillhöra flygvapnet istället för marinflyget och likaså SU-27 Flanker torde väl ett angrepp över land vara mera troligt, än mot ett hangarfartyg?
Om ryssarna skall öva mot amerikanska hangarfartyg borde man inte då utgå från Murmansk med övningsområde Nordsjön/Atlanten?
Dessutom kan de kännas klent att ta med sig endast 4 jakteskortplan mot en hel carrier group.
Nej, jag tror fortsatt på att övningen gick ut på ett anfall mot svenska mål. Vid anflygning från Gotska Sandön mot svenska fastlandet kan man dra en ganska rak linje mot först Linköping och därefter Såtenäs. Med ett par plan kan man tillfoga Sverige stora skador om man först slår ut stridsledning, Saab klustret/Malmen och Såtenäs flygflottilj....
Tobbe har helt rätt. Den ryska bombflygstyrkan kan ju ha haft en primär och lättförklarlig uppgift - att utgöra ett målförband för insatser mot egna styrkor i St. Petersburgs militärområde? Om det skulle ha varit så agerar man ändå inte på ett sådant arrogant sätt som ryssarna gjorde när de flög an mot svenskt territorium. Visst var det ett av den ryske presidenten Putin ett medvetet beordrat, omdömeslöst och föraktfullt sätt att visa musklerna på? Visst var det ett sätt att testa svensk jaktberedskap i mörker där ändå svenska jaktpiloter inte skulle kunnat ha sett ett dyft därför att man saknar belysning på Gripen för identifiering. Ryssarna flyger dessutom inte med ett så stort jakteskorterat bombflygförband för en flygoperativ kostnad på långt över miljonen kronor för skojs skull mot Gotska Sandön. Hangarfartygsanfall kan vi glömma därför att sådana kan bekämpas på annat sätt i Östersjön! Om det skulle ha varit en spanings flygning (Tu-22MR) kan vi också glömma därför att det ingår inte i en spaningsuppgift att flyga i rote mörker med jakteskort och med ett så stort spaningsplan som kan lasta 12 ton KAMEROR.
Attackrobotflygningen var inget annat än en veritabel fientlig handling som simulerade "blindavfyring" med kärnvapen mot svenska mål. Det visste ryssen! Här ville man demonstrera hur Rysslands nya offensiva doktrin går ut på att utöva överraskande strategiska anfall - som numera utövas mer än vi sett tidigare men som borde hänföras till normalbilden.
Det som är mest oroande, som jag ser det är at om Putin snott Hitlers affärside från 30-talet. Då man egentligen inte hade råd med krig. Men satsade på att erövringar gav mångfalt igen. Nu behöver man ju inte erövra längre. Men väl skaffa sig fördelaktiga avtal med väst, genom stark militärmakt. Och med en sjunkande ekonomi, skulle det förvåna mig om inte Putin tänkt i dessa banor. Dessutom: Krigsrisk enar ALLTID ryssar. Väst har ALLTID missbedömt Ryssland. Och dess förmåga.Så varför inte nu?
Rolle,
Avser inte kommentera din kommentar i övrigt, men trots avsaknad av belysning för identifiering i mörker kan sådan genomföras med både Night Vision Goggles liksom målutpekningskapseln Litening III som har IR-sensor. Det är alltså inte ett skäl till att inte operera i mörker.
Litening är så klart ett alldeles utmärkt hjälpmedel vilket borde framhävas som ett argument för att vid sådana här tillfällen hålla en jaktberedskap i mörker när ryska strategiska bombflyget övar överraskande på det här sättet. JAL hade i så fall startat vid blotta förvarningen om bombstyrkans anflygning i Finska Viken och varit på plats vid Gotska Sandön. Förutsättningen är att man så klart håller en jaktberedskap på Ärna och att det behövs ytterligare en flottilj för kunna hålla personal tillgängliga för en dygnet runt beredskap - en brist som riksrevisionen anmärkt på. Det här måste politikerna inse betydelsen av.
Skicka en kommentar