60 år av felaktiga slutsatser formar svensk säkerhetspolitik? (uppdatering 9/12 19.05)

Svensk JAS 39 under incidentuppdrag mot ryskt signalspaningsflygplan IL-20 Coot-A.
Bild via Observationsplatsen och franska flygvapnet

SVT fortsätter sin publicering av uppgifter från Snowden-arkiven rörande Sveriges samarbete med USA och även Storbritannien inom signalspaning. För de flesta borde detta komma som en icke-nyhet och vi får dagligen skåda nya journalistiska lågvattenmärken i jakten på sensationsrubriker. Sorgligast hittills är förmodligen avslöjandet av Marinens "hemliga fartyg" i en landsortstidning. Det är nog ytterst få Karlskronabor som inte sett HMS Orion eller vetat om att det är ett signalspaningsfartyg.

Nåväl. Samarbetet med väst torde även detta vara väl känt och det enda som har hänt nu är att SVT publicerat amerikanska dokument som bekräftar just detta samarbete som ju de facto redan är känt.

Det kan heller inte komma som en överraskning att stora delar av FRA:s inhämtning är riktad mot Ryssland som trots allt är den dimensionerande säkerhetspolitiska faktorn i vårt närområde, precis som dess föregångare Sovjetunionen tidigare var. Så som ofta påpekat i andra blogginlägg förande de mer fysiska dimensionerna av försvars- och säkerhetspolitik, så utgjorde Sverige halva den europeiska fronten mellan NATO och Warzawapakten och den situationen består än idag men i andra dimensioner. Under detta Kalla Kriget hade Sverige första parkett för att bedriva signalunderrättelsetjänst in i Sovjetunionen och de intressanta yttersta försvarslinjerna som låg i Baltikum som var högt prioriterat såsom utgörande den yttre ringen av Moskvas försvar. Då liksom idag utgjorde dessutom Östersjön prov- och försöksområde för den ryska marinen.

Vad ska vi ha FRA till om myndigheten inte ska spana på Ryssland, den ryska makteliten och aktörer i Ryssland som utgör fundamentala beståndsdelar i den ryska utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska utvecklingen? God kännedom om detta är grunden för att kunna anpassa svensk försvars- och säkerhetspolitik. Otaliga är de exempel på hur information från just FRA kunnat användas av Regeringen för att styra händelseutvecklingen på ett för Sverige gynnsamt sätt eller användas som förvarning. Ett exempel som nämnts i media idag är Georgienkriget, men andra exempel är frihetskampen i Baltikum, U 137-incidenten, haveriet med en rysk Su-15 i Östersjön vid manövrering mot en spaningsviggen och en rad andra större internationella händelser. Både kända som en rad okända. Information från FRA är också en vital komponent för att bekräfta riktigheten i annan underrättelseinformation som inhämtats via andra kanaler.

Sensationshysterin i media underblåses även då Försvarsmakten håller locket på vad avser rysk signalspaningsverksamhet mot Sverige. Bilden allmänheten får i media blir då (något förenklat) att Sverige spanar på Ryssland för att gå USA:s intressen, även om det i realiteten ser ut på ett helt annat sätt. Det har förekommit ett fåtal tillfällen då media fått intervjuer med företrädare från MUST eller SÄPO som valt att berätta om underrättelseverksamhet mot Sverige. Ett exempel är denna intervju med dåvarande MUST-chefen som berättar om ökad signalspaning mot Sverige.


Den som överraskas av de senast framkomna uppgifterna om att FRA kunnat samarbeta med USA och andra västländer i NATO under mycket lång tid, bör läsa in sig mer på ämnet och vad som redan är känt. En utmärkt start är SvD-journalisten Mikael Holmströms bok Den dolda alliansen, där ämnet ingående avhandlas liksom övriga förbindelser mellan Sverige och NATO under det Kalla kriget.

Den upprördhet som många media idag verkar eftersträva att åstadkomma är beklagansvärt nog baserad på 60 år av politiskt hemlighetsmakeri och falskspel. Det tog inte många år efter andra världskriget innan ett fåtal ledande socialdemokratiska politiker i partiets absoluta kärna valde att fortsätta och utveckla det mycket täta samarbete med USA och Storbritannien som Sverige haft under andra världskriget. Utåt skulle det i 50 år anspelas på att neutraliteten var det som räddat oss under kriget och det som skulle hålla oss överlevande i händelse av ett tredje världskrig mellan väst och öst och där alliansfriheten var en central del. I själva verket hade Sverige ett mycket tätt samarbete västerut, men endast känt och underhållet av ett ytterst litet fåtal politiker och än färre militärer där inte ens alla överbefälhavare var invigda i situationen.

För de ursprungliga initiativtagarna inom socialdemokratin med Tage Erlander i spetsen var detta ett naturligt resonemang baserat på erfarenheterna från kriget, men även realpolitiska förutsättningar såsom att ett öppet svenskt samarbete med NATO eller till och med NATO-medlemskap skulle kunna medföra att Sovjetunionen såg sig tvingat att gå in i Finland på samma sätt som man senare gjorde i Ungern och Tjeckoslovakien och integrera landet i Warzawapakten. En utveckling som varken Sverige eller USA ville se.

Svårigheterna kom dock med generationsskiftet i socialdemokratin. Lika självklar som livlinan västerut var för Erlander med flera, lika främmande skulle tanken på ett samarbete vara för de socialdemokrater som dominerade partiet under senare av kalla kriget, vilket inte är så konstigt. När förberedelserna och samarbetet västerut intensifierades, ökade också den svenska officiella retoriken kring alliansfriheten och neutraliteten som under det kalla krigets andra halva kom att vara en lika central del av socialdemokratin som lika lön för lika arbete. Samarbetet var så pass hemligt att när Palme förlorade valet 1976 informerades aldrig någon av de två följande borgerliga regeringarna om samarbetet, vilket torde ha inverkat menligt på möjligheterna att agera snabbt i händelse av krig. Sådan information i de borgerligas händer hade naturligtvis kunnat innebära politiskt självmord för socialdemokratin, men även ett markant ökat stöd för Vänsterpartiet Kommunisterna.

Det förefaller därmed inte så konstigt att många av dagens moderna socialdemokrater som "gick med i Olof Palme" (Mona Sahlin) och även yngre förmågor som uppfostrats med retorik om alliansfrihet som neutralitet allt sedan barnsben, även kommit att se den som en verklighet.

Slutsatsen inom det svenska samhället har därmed blivit att den alliansfria och neutrala politiken var framgångsrik och det som höll Sverige skyddat. Frågan är dock om man därmed inte bedrar sig själv av ren okunskap eftersom det i realiteten förhöll sig på helt annat sätt, känt av både Väst och Sovjetunionen.

Av den anledningen är just citatet från SVT:s dokument så intressant: “The relationship with Sweden is protected at the TOP SECRET level because of that nation’s political neutrality”.


Ett nytt försvarsbeslut står för dörren. För svensk säkerhetspolitiks bästa är det mycket hög tid att Socialdemokraterna nu slutligen tar tag i sin historia och kommer med en vitbok över partiets säkerhetspolitiska förbindelser västerut kontra den falska retorik som format två generationer av socialdemokratiska politiker. Tiden rinner snabbt ut. Snart är alla nu levande personer som hade insyn borta. Utan tvivel finns det många socialdemokraterna som hoppas på den utvägen då det minst smärtsamma för partiet och egna intressen vore om fasaden fortsatt kunde upprätthållas.


Läs gärna denna artikel av Robert Dalsjö som forskat på den svenska livlinan västerut och de dåvarande socialdemokratiska regeringarnas förhållningssätt

Media: DN, 2, 3, 4, 5, 6SvD, 2, 3, 4Aft, 2, 3, SR, GP, BLT, 2, 3

Läs även Oscar Jonsson om FRA och sensationslystna media

Uppdatering 9/12 19.05: Marita Ulvskog, som ju kan räknas in i den generation socialdemokrater som vuxit upp i den offentliga bilden av socialdemokratin som den svenska neutralitetens försvarare, uttrycker sig något märkligt i en intervju med Aftonbladet idag om just neutralitet. Glädjande nog har Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten kommenterat detta på ett mycket bra sätt på Försvarsmakten Kommenterar. Aftonbladets artikel är annars läsvärd med tanke på tidigare försvarsministern Björn von Sydows kommentarer.

Uppdatering 12/12: Mycket läsvärd debattartikel i SvD av ordföranden i Försvarsunderrättelsedomstolen apropå den senaste veckan rapportering om FRA.

36 kommentarer:

Forsno sa...
8 december 2013 15:40  

Det intressanta i sammanhanget är att det var just det unga stjärnskottet Palme som höll i många av de hemliga kontakterna västerut, stay behind och kärnvapenprogrammet i Erlanders regering. Något de som anser sig följa i hans fotspår antingen inte känner till eller förtränger.

Miljöpartist i grönt sa...
8 december 2013 16:38  

Vilken var Sveriges verkliga, sanna, säkerhetspolitik under det kalla kriget? Den av riksdagen beslutade, eller den som i hemlighet drevs av en begränsad krets militärer med stöd av några få socialdemokratiska ministrar? Mikael Holmström, och nu Wiseman, menar att det var den senare. Min följdfråga blir då vilket vårt verkliga statsskick var (är)? Uppenbarligen menar då Holmström och Wiseman att Sverige inte var en demokrati om det var militären, med stöd av några ministrar, som bestämde vår säkerhetspolitik.

uppgiven sa...
8 december 2013 17:46  

@Miljöpartist

Var någonstans i Wisemans inlägg står det att militären bestämde svensk säkerhetspolitik? Eller menar du att den socialdemokratiska partieliten var en del av militären?

Att svensk militär lydde regeringen anser i alla fall jag vara ett tecken på demokrati. Att sedan det parti som innehade regeringsmakten under i princip hela efterkrigstiden hade svårt med gränsdragningen mellan stat och parti är en annan sak.

Wiseman sa...
8 december 2013 18:23  

Miljöpartist i grönt,

Tänkte precis kommentera det som nu "uppgiven" tog upp. Varken jag eller Holmström hävdar någonstans att en begränsad krets militärer med stöd av några få socialdemokratiska ministrar drev säkerhetspolitiken. I själva verket var det tvärtom.

Du finner spårbarhet i detta från Erlander till Palme, inte minst i den senares direktiv till ÖB Stig Synnergren (även han övertygad socialdemokrat) i samband med den öppna kritiken mot Vietnamkriget att "se för helvete till att vi i alla fall har goda förbindelser militärt". IB är också ett förmodligen känt begrepp. IB liksom stay behind-rörelsen till stora delar drevs av civila personer med stark socialdemokratisk partibok.

Att Socialdemokraterna drev en annan politik offentligt och som man därtill år på år gick till val på ingår i det som partiet behöver göra upp med.

Miljöpartist i grönt sa...
8 december 2013 18:40  

När man läser om hur västsamarbetet inleddes, exempelvis i Lennart Anderssons Flygvapnets spaningsflyg där spaningsflygningarna över Sovjetunionen beskrivs, är det tydligt att militären genomförde dessa på eget initiativ. Det var först senare som regeringen fick kännedom om detta och då fick tydligen försvarsstaben också regeringens godkännande.

Wiseman sa...
8 december 2013 18:55  

Miljöpartist i grönt,

Jag har tyvärr inte hunnit läsa den boken än så jag har svårt att uttala mig om källorna där. Hyser dock stark tilltro till de källor Holmström och Dalsjö refererar till.

uppgiven sa...
8 december 2013 19:04  

Att regeringen inte kände till dessa spaningsflygningar är en sak. Till skillnad från idag så ägnade man sig då inte åt detaljstyrning av myndigheterna.

Att statsministern inte låg bakom samarbetet med västmakterna är en helt annan sak. Det faktum att regeringen inte stoppade flygningarna utan bara ville bli orienterade om dessa säger en del om hur man såg på samarbete med väst...

Miljöpartist i grönt sa...
8 december 2013 19:19  

OK, men oavsett om försvarsmaktens ledning förde en hemlig försvarspolitik i praktiken på eget initiativ, men med stats- och försvarsministrarnas goda minne, eller om det var på uppdrag av stats-/försvarsministrarna så var detta inte förenligt med det demokratiska statsskicket. När man beskriver detta som Sveriges verkliga säkerhetspolitik så är det därför ett implicit ställningstagande för att Sverige inte var en demokrati.

MartinW sa...
8 december 2013 21:16  

Miljöpartist19:19

Så du menar på fullaste allvar att Sverige var en....militärdemoktati?

MartinW sa...
8 december 2013 21:17  

Ja. Eller militätdiktatur då..? :)

uppgiven sa...
8 december 2013 21:46  

@Miljöpartist

Då får du nog definiera vad _du_ menar med "demokratiskt statsskick".

Den svenska regeringsformen stadgar att "regeringen styr riket". Den föregående att "Sverige ska styras av en konung", vilket under aktuell tid de facto innebar regeringen. Så om regeringen ger i uppdrag åt en av sina myndigheter att samarbeta med väst i hemlighet, hur är detta odemokratiskt?

Däremot kan man, och det gör jag, anse att det är hyckleri och dubbelmoral på hög nivå. Inte minst det sätt på vilket Tage Erlander fördömde borgarna för att de ville göra vad han gjorde i hemlighet, nämligen samarbeta med väst.

Miljöpartist i grönt sa...
8 december 2013 22:51  

@ MarinW
Jag själv tycker att det är klart att Sverige var, och är, en demokrati och att det hemliga samarbetet med väst inte bara var hemligt utan även olagligt. Ifall huvudansvaret låg i ledningen för Socialdemokraterna eller Försvarsmakten är, som jag ser det, en underordnad fråga.

Om man arbetar inom Försvarsmakten tycker jag att det är ytterst angeläget att man respekterar demokratins ramverk. Men även om ni nu inte gör det så borde det vara tydligt att hemlighetsmakeriet och dubbelspelet inom försvars- och säkerhetspolitiken har bidragit till dagens läge där folk i allmänhet inte ser någon mening med ett militärt försvar och där statsministern talar om försvaret som ett särintresse.

Nu har vi fått veta att vår signalspaning under 1950-talet var inriktad på att kartlägga Sovjetunionens luftförsvar i Baltikum för att göra det möjligt för amerikansk bombflyg med kärnvapen att penetrera detta i ett tredje världskrig. Allmänheten och i stort sett alla politiker fick inte veta detta, inte ens när DC-3:an sköts ner. Denna historia påverkar säkerligen hur dagens Ryssland ser på Sverige.

Historien påverkar även hur många människor utanför försvaret ser på FRA och dagens signalspaning. Kan vi verkligen vara säkra på att signalspaningen bidrar till vår säkerhet?

Charly Lima sa...
8 december 2013 23:20  

Klargjorde svenske flyplasser for NATO-fly

Midt under Den kalde krigen ble unge militære fra NATO-landet Norge i all hemmelighet sendt inn i nøytrale Sverige for å klargjøre svenske flyplasser for NATO-fly, med full tilslutning fra svenske offiserer. En tidligere norsk sersjant forteller nå om hysj-hysj-oppdraget.

Les mer her http://www.nrk.no/verden/nato-klargjorde-svenske-flyplasser-1.11373341

MartinW sa...
8 december 2013 23:44  

Väldigt kort; Olagligt enligt vilken lag? Och om brott mot lag begåtts - är det då inte högst väsentligt vem som bröt denna (ospecificerade lag)?

Miljöpartist i grönt sa...
9 december 2013 00:06  

@ Uppgiven

Om du på allvar hävdar att det hemliga västsamarbetet skedde på politiskt uppdrag inom ramen för regeringsformen så får du problem att visa att Försvarsmakten fått något sådant uppdrag. Så vitt jag vet har inget sådant beslut/uppdrag kommit fram. Mikael Holmström beskriver hur delar av regeringen vid ett fåtal tillfällen fick information om delar av samarbetet, vilket är något annat än att fatta beslut om detsamma.

Miljöpartist i grönt sa...
9 december 2013 00:14  

@ MartinW

Snabbt svar:
Brottsbalken 19 kap 1-5 §§

För min del tycker jag dock att det väsentliga är att vi som nation får klarhet i vad som hänt och därefter kan gå vidare för att i öppenhet bygga en ny säkerhetspolitik.

Jag skulle därför gärna se en sanningskommission där de som varit inblandade kan vittna utan att riskera straff. Tyvärr börjar det bli lite sent för en sådant; det är något som skulle ha skett under 90-talet.

Per Holmberg sa...
9 december 2013 00:43  

Jag har förstått hela mitt vuxna liv var vår tillhörighet har legat. Det har inte varit Sovjetunionen eller Ryssland. Varför jo den demokratiska grundtanken. Jag hoppas verkligen att någon kan skriva om den falskhet som Erlander, Palme, Carlsson och Sahlin har visat mot Svenska folket måste avslöjas.

uppgiven sa...
9 december 2013 06:43  

@Miljöpartist

Javisst blir det svårt, eftersom mycket verkar ha skett i form av muntliga order.

Att tro att något skriftligt regeringsbeslut där ett sådant uppdrag tydligt framgår ska kunna presenteras är mer än lovligt naivt.

Däremot finns det indicier, som att enligt Neutralitetspolitikkommissionen så gav Tage Erlander 1948 dåvarande ÖB i uppdrag att utreda kostnaden för basering av västflyg i Sverige. Eller att Erlander under sitt "privata" besök i USA 1952 hade flera möten på hög politisk nivå.

Och som sagt, i boken om spaningsflyg så framgår det klart att regeringen inte stoppade spaningsflygningarna över Sovjetunionen när den väl kände till dem.

Rolle sa...
9 december 2013 06:58  

Är inte hela debatten en sensationshysteri? Var fanns t.ex. samarbetet med NATO i våra hemligaste flygstridsledningsanläggningar?
I en flygsäkerhetslina till en NATO central hos grannlandet? Hur mycket hade denna förbindelse betytt om kriget hade startats imorgon? Knappast något mer än på flygsäkerhetsnivån! Vem hade information om var NATO eller amerikanskt stridsflyg skulle landa imorgon? Nog var samarbetet bara illusioner och fantasier uppdiktade av svenska politiker med hjälp av aningslösa och kanske naiva generaler? Var skulle USA eller NATO få plats med sitt stridsflyg när det knappt fanns utrymmen eller skydd för eget stridsflyg på våra baser? Var skulle de få plats idag? Hela debatten kring NATO samarbetet på förbandsnivån anser nog många militärer på förbandsnivån bara vara en illusion. SVENORDA samarbetet var ju ”bara” på en flygsäkerhetsnivån – nice to fly och "hygge sej".
All denna hysteri kring NATO samarbetet var enligt mitt förmenande mer ett spel inför gallerierna för politikerna själva – kanske för att skrämma Sovjetunionen(?). Militär fick överhuvudtaget inte samtala med utländska militärer om hemligheter, vare sig de tillhörde USA, NATO eller Ryssland. Har vi som arbetade på förbandsnivån i försvaret missat något? En svensk tiger – var ett motto som alla militärer höll mycket strikt och noga på – annars hade man på stört blivit kickad från jobbet och kanske t.o.m. åtalad som spion!

Forsno sa...
9 december 2013 15:37  

Neutralitetspolitiken, och de hemliga avsteg från den som verkligheten tvingade fram, hade från början två syften: det partiet erkände (att undvika att isolera Finland) och det man inte erkände (att undvika en säkerhetspolitisk splittring mellan höger- och vänsterflygeln inom partiet).

Som gammal högersosse själv är jag helt övertygad om att det senare syftet vägde tyngst.

Men vad som började som en pragmatisk kompromiss blev under 70-talet dogm och det är den enorma klyftan mellan realpolitik i nationens intresse och den högtravande nationella självbilden som byggdes upp då som några, bland andra Miljöpartist i grönt, först nu verkar ha upptäckt.

När han kommit över den första chocken tror jag att även han inser att o- eller dubbelmoral inte nödvändigtvis är brottslig.

Gronvita sa...
9 december 2013 17:43  

Varför debatterar vi detta? Har någon begått brott som skadat våra säkerhetsintressen?
Vårt primära säkerhetsintresse har väl varit att bevara freden här hos oss.
Att ha en demokratiskt politiskt beslutad och införd neutralitetslinje uppbackad med en hemlig plan B. Är det fel? Verkar som om upprördheten främst gäller att det hemliga var hemligt och att vissa medier nu gör "avslöjanden". Eller är det så att vissa nu eftersträvar ett NATO-medlemskap bara för att vi gjort bort oss och avskaffat den militära förmågan?

Att bedriva pragmatisk politik, vilket nyligen framgick mycket bra i den visade TV-dokumentären om Finland i skuggan av Stalin, är nödvändigt för en liten nation. Vi är en liten nation och måste kunna vara flexibla. Därför är neutralitet bra och ännu bättre kompletterat med för tiden lämplig plan B. Vi vet inte vem som kommer vilja vara vår framtida vän när det kniper.

Vårt misstag idag är att vi saknar komponenten maktmedel att backa upp vår neutralitet med på ett sätt som av omvärlden uppfattas som trovärdigt. Snack och liten verkstad lurar ingen.

Wiseman sa...
9 december 2013 19:22  

Gronvita,

Det fanns två kategorier aktörer som trodde att Sverige var neutralt. Den svenska allmänheten inkluderande personer upp till hög politisk och militär nivå, samt en rad länder i tredje världen. För Sovjetunionen respektive USA/NATO rådde inga tvivel.

Ska vi fortsatt vara alliansfria eller för den delen (det än mer ambitiösa) neutrala, krävs det som sagt flera gånger kraftigare maktmedel än vad det svenska försvaret och andra säkerhetspolitiska instrument förmår att prestera idag eller i framtiden.

flygsoldat-113-bom sa...
9 december 2013 20:26  

@ Rolle
Flygsäkerhetslinan blev ofta använd i samband med oavsiktliga gränskränkningar mellan Sverige och grannländerna. Den möjliggjorde snabb protest från den kränkta nationen, respektive ursäkt från den kränkande. Diplomatiska protestnoter och andra skriverier kunde därigenom undvikas.

Rolle sa...
9 december 2013 22:20  

flygsoldat -113 bom: Kränkningar rapporterades alltid - oavsett om det var NATO eller andra främmande makter som utförde dem. Det fanns NATO medlemmar som förbannade vår plikt rapportera när vi inte kunde rapportera det vi aldrig såg och som förmodligen ofta skedde "under ytan på svenskt territorium". Hur bristen ser ut i det avseendet idag borde politikerna ta tag i på allvar. Var finns ubåtsjaktförmågan idag?

flygsoldat-113-bom sa...
9 december 2013 23:43  

@Rolle
Av ubåtskränkningar har jag ingen erfarenhet.

Under min tjänstgöring vid flygstridsledningen (Kobran) i mitten av 1960-talet löstes dock flertalet kränkningar via telefon i bästa samförstånd.

Öresund är smalt och vissa piloter råkade hamna lite snett i dimman...

Gronvita sa...
10 december 2013 09:11  

Wiseman,

Att Sovjetunionen och NATO visste räcker väl? Det var ju deras existens och agerande som motiverade vårt dåvarande försvar. Ett försvar som så vitt framgått var tillräckligt respekterat på grund av sin storlek och styrka.
Förstod jag t ex spionen Wennerströms memoarer rätt så berodde hans spioneri på att han var orolig för att den delikata balansen mellan öst och väst var för tung mot den västliga sidan och han ville bidra till att jämna ut något. Antingen är det en förskönade efterhandskonstruktion eller också är det en konsekvens av hemlighetsmakeriet och att han inte litade på sina chefer.
Vår nuvarande brist på förmågor tror jag vi är ense om. De framtida däremot är en fråga om vilja och satsningar. NATO är inget halmstrå att stå efter, men en viktig samarbetspartner givetvis.

Calle Johan sa...
10 december 2013 12:45  

Enligt min uppfattning så ligger Rolles bild närmast sanningen. Vi byggde ett försvar som var tillräckligt stort och starkt för att vara avskräckande för alla parter. Givetvis var det ett mycket starkare fokus på WP som hade enorma militära styrkor i vårt närområde och som styrdes av en militärdiktatur. Men även NATO skulle ha haft ett starkt intresse av att utnyttja svenskt territorium vid en större konflikt. En avgörande faktor för olika former av samarbete med NATO var kärnvapenhotet och beslutet att Sverige inte skulle fortsätta utvecklingen av ett eget kärnvapen. Detta lämnade fältet öppet för invasion eller starka påtryckningar genom att enbart hota med taktiska eller begränsade strategiska kärnvapenattacker. Även om vi satsade många miljarder på att bygga skydd mot sådana attacker för både militära mål och befolkningen (min far var aktiv i dessa ansträngningar) så skulle följderna av sådana attacker ha blivit fruktansvärda. Slutsatsen blev att vi måste ha garantier för att hamna under NATOs skyddande paraply (om det dessutom fördes liknande samtal med WP/Moskva har jag ingen aning om, men det är långt ifrån orimligt). Sen fanns (och finns) det en massa militär-industriella incitament som ytterligare bidrog till förbindelser med NATO-länder, främst USA.

Rolle har dock rätt när han hävdar att på det stora hela så gick inte den svenska försvarsplaneringen främst ut på att förbereda mottagande av NATO-trupp. Vi skulle själva vara nog avskräckande, vilket jag faktiskt tror att vi var under en period på 20-30 år. Att invadera Sverige var möjligt för båda sidor, men priset hade varit väldigt högt för både försvarare och anfallare. Denna försvarsstyrka gav oss också ett politiskt handlingsutrymme på den internationella arenan som utnyttjades föredömligt, inte minst av Olof Palme, för att starkt fördöma övergrepp från båda sidor under kalla kriget. Socialdemokraterna avskydde de kommunistiska diktaturerna och WP, men det fanns och finns också en stark skepsis till NATO. Det är en organisation med positiva sidor, t ex dess demokratiska medlemmar och överlägsna militära förmåga, men många av medlemmarna är, trots att de är demokratier, ännu starkt präglade av en fruktansvärd historia av kolonialism och imperialism. Denna historia är något som varken NATO, EU eller väst överlag har gjort upp med. Detta är en mycket smutsigare byk att tvätta än en pragmatisk svensk säkerhetspolitik i neutralitetens tecken under kalla kriget.

För att inte bli alltför långrandig så vill jag bara avsluta med att säga att jag ser en mycket medveten politisk agenda i den historiebeskrivning som Wiseman och andra vill ge. De beskriver ett Sverige som under ett halvt sekel redan inofficiellt har varit med i NATO så då är det väl lika bra att vi öppet går med. Denna argumentation underblåses på sitt olyckliga sätt av Borgs och Reinfeldts fortsatta slakt av svensk försvarsförmåga, trots att Rysslands militära förmåga har gått i rakt motsatt riktning de senast 5 åren. Och om ni undrar så är svaret ja, jag är en halvgammal grågrön sosse som definitivt inte ser försvaret som ett särintresse och som dessutom saknar ett starkt svenskt engagemang i FN-truppernas fredsbevarande insatser. Jag förstår det som att vi numer har ungefär lika många svenska FN-soldater som kanoner inom artilleriet.

Forsno sa...
10 december 2013 20:11  

@Calle Johan
Det riktigt obscena i det sena kalla krigets neutralitetspolitik var försöken att antyda någon sorts moralisk ekvivalens mellan Nato och Warszawapakten.

Det svenska försvaret under epoken syftade till att utgöra en tillräcklig tröskel för att göra det olönsamt för WP att angripa landet med de mindre, och mindre kapabla, styrkor som inte var upptagna med att bekämpa Nato. Om invasionen ändå hade kommit hade neutraliteten varit överspelad och målet hade då varit att hålla ut tills undsättning kom från Väst.

Den förste och siste överbefälhavaren som lät göra någon som helst försvarsplanering för att möta ett anfall från Nato var Bengt Gustavsson i slutet av 80-talet och han är idag lätt bitter över att han var så pinsamt naiv att han ens för ett ögonblick trodde på retoriken.

Det upprörande är inte att livlinan västerut fanns utan att den var så otroligt bräcklig och tilläts tyna bort under 70-talet. Det som räddade både Sverige och Europa undan tredje världskriget och kommunismen var varken sega gubbar eller Palmes olika utspel utan att USA rustade ihjäl ett redan förfallande Sovjetunionen.

ErikG sa...
11 december 2013 08:45  

Jag väntar med spänning på vad mer man kan utläsa ur snowden läckorna!

Vaffan om FRA aktivt hjälper NSA att hacka datorer som inte ens GCHQ anser kan vara lagligt...
Då djävlar har man skitit i det blå skåpet!

Att vi skall ha ett eget starkt försvar är jag för. Att vara USAs (eller någon annans) lakej är inte acceptabelt innan ett demokratiskt fattat beslut i frågan tagits.
Självklart kan man sammanbita i vissa frågor men detta verkar inte vara frågan om att sammarbeta utan att utföra tjänst åt NSA för att möjliggöra deras arbete, där FRA i utbyte får tillgång till vissa NSA resurser.

Jag hoppas att Snowden har mer skit, mycket mer skit!

Försvar är av godo!
Massavlyssning är av ondo!
Övervakning av ej misstänkta individer är spioneri och skall behandlas med mycket stor försiktighet och urskiljning.

Ev svensk spioneri skall utföras av Sverige, FÖR Sverige, inte för USA.

ErikG sa...
11 december 2013 08:49  

Foliehatt på!

Kanske är det så att Moderaterna aktivt räknar med eller t.o.m. Har ett hemligt avtal om militärt stöd från USA baserat på att vi (FRA) gör delar av deras skitjobb på avlyssningsfronten?

Det skulle kunna förklara varför ett eget starkt försvar så tydligt är ned prioriterat från Alliansens sida.

Miljöpartist i grönt sa...
11 december 2013 08:52  

@ Gronvita
Problemet med NATO-samarbetet är att vi haft, och kanske ännu har, militärer som i praktiken ser det demokratiska styrelseskicket som man säger sig vilja försvara som ett rundningsmärke.

@ Forsno
USA och Sovjetunionen var inte moraliskt ekvivalenta när det gäller demokrati, frihet eller mänskliga rättigheter. Däremot var de båda supermakter som såg militärt våld som ett legitimt verktyg för deras nationella intressen.

Reagans aggressiva politik, som du nu hyllar, höll på att sätta igång ett tredje världskrig i samband med övningen Able Archer.

Per Holmberg sa...
11 december 2013 18:58  

Hoppar nog av kafferes snacket här. Ni kommer ingen vart. Alla krigsflygfält kunde ta emot Nato flyg på den tid det begavs sig. Nu finns inga kvar. Mycket mer samverkan med NATO var det men det kommer inte fram.

Forsno sa...
11 december 2013 20:23  

@Miljöpartist i grönt
Våld har alltid varit, är och kommer alltid att vara trumf. Det är närmast en naturlag. Statens, och därmed vår civilisations, mest grundläggande förutsättning är förmågan till organiserad våldsutövning. Den som inte inser det är naiv och den som inte inser det och har inflytande över en stats affärer är farlig.

Förhandla är alltid något man vill göra från en styrkeposition och det var just det Reagan gjorde; byggde upp en styrkeposition och förhandlade. Ronald Reagan hade en placeboekonomisk avregleringspolitik, begynnande Alzheimer och helt rätt om Sovjetunionens och Kalla krigets natur.

Calle Johan sa...
11 december 2013 22:14  

@Forsno
Jag erkänner gärna att jag hellre hade flyttat till ett Nato-land än en diktatur inom WP om jag hade varit tvungen att välja. Men att blanda in moral i denna diskussion tror jag leder helt fel och det var absolut inte det jag ville göra eller gjorde. Det är en annan diskussion som inte ryms här. Om jag ändå ska säga något så bedömer jag att Palmes skarpa fördömanden av främst Sovjets och USAs övergrepp av internationell rätt och de mänskliga rättigheterna var ungefär 80% moral (personlig övertygelse) och 20% säkerhetspolitik (försvar av små nationers suveränitet, i rollen som statsminister, vilket låg i kärnan av vår nations egenintresse). Men jag tror att det moraliska perspektivet är ett mycket trubbigt verktyg vad gäller att förstå stormakters agerande. Tyvärr, men så har nog världen alltid sett ut.

Jag håller med dig om att syftet med vårt försvar var (är…nej, det låter som ett dåligt skämt) att bygga en tröskel som hade krävt ett stort kliv för att ta sig över, vilket var helt i linje med en demokratiskt förankrad neutralitetspolitik. Försvaret skulle utgöra förmåga som gav utrymme för neutralitet i krig. Om vi väl blev invaderade så kunde vi givetvis inte längre vara neutrala, det säger sig självt. Det var självklart så att vi även planerade för ett sådant scenario, t ex vad gäller att utländskt flyg kunde landa på svenskt territorium och att fartyg kunde anlöpa viktiga hamnar (ni vet nog alla vilka). Men jag vänder mig starkt mot den historierevisionism som vill göra gällande att vi redan varit inofficiella medlemmar i NATO under ett halvt sekel. Det är en förvridning av verkligheten som gränsar till ren lögn.

Jag vänder mig även mot den bild (myt) som sprids av att det var Reagans rustningspolitik som knäckte Sovjetväldet. Min bild av denna efterlängtade kollaps ligger närmare den gamla metaforen, som var spridd inom svensk försvarsmakt, om en lav som växer på en sten och långsamt breder ut sig på andra lavars bekostnad med hjälp av giftiga (allelopatiska) ämnen som den utsöndrar. Problemet är bara att dessa giftiga ämnen till slut dödar laven själv inifrån. Det uppstår ett stort tomrum inifrån och till slut kollapsar hela organismen. Jag tror att vi ska vara mycket tacksamma att det satt en person som Gorbatjov vid rodret under denna process, annars kunde det ha gått mycket illa.

J.K Nilsson sa...
11 december 2013 22:20  

Javisst kunde det landa flyg här Per men frågan är hur mycket verkan det kunde bli när basradio och annat helt plötsligt måste internationaliseras.

J.K Nilsson

Teaterdirektoren sa...
12 december 2013 01:14  

@ Herr Nilsson.

Alla tåtar var dragna, uttagen fanns på plats, alla munstycken som behövdes fanns, alla antenner som var lite speciella, var resta, och på vissa ställen kunde man se spår av förberedelser i förråden. Visste man vad man letade efter tog det inte lång tid att hitta "NATO spår" lite här och där både i det Svenska samhället i stort och speciellt inom Krigsmakten.

Förberedelserna berörde inte bara FV även om det var tydligast där.
Att det politiska styret höll sig "ickeinformerat" är samma strategi som vi ser idag.

Teaterdirektören.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade