Gästinlägg: Försvarspolitik vs Reglerteknik – hur man följer

Som bekant pågår just nu Folk och Försvars rikskonferens i Sälen och försvarsfrågorna tar stor plats i media. Normaltillståndet inom svensk försvarspolitik har varit eftersläpning jämfört med situationen i omvärlden och när vi idag har ett försvar närmast helt inriktat och organiserat för internationella insatser, visar omvärldssituationen att det finns anledning att det i stället finns anledning att också se om det nationella försvaret. Ett ämne som kan sägas ha dominerat agendan i Sälen.

Mikael Grev, även känd som Duke från sin tid i Flygvapnet, har skrivit ett antal gästinlägg tidigare på WW. I det här inlägget applicerar han reglerteknik för att förklara den svenska försvarspolitiken.

Wiseman
––––––––––––––––––––––––––––––––––––


“So it is said that if you know your enemies and know yourself, you can win a hundred battles without a single loss.
If you only know yourself, but not your opponent, you may win or may lose.
If you know neither yourself nor your enemy, you will always endanger yourself.”

Sun Tzu, The Art of War


Reglerteknik - hur man följer
Att följa verkar enkelt men är förvånande svårt vid komplexa skeenden och otydlig styrning. Hur stor fördröjningen är beror på systemet i sig men är nästan alltid större än man först kan tro.
Inom reglerteknik är detta studerat in i minsta detalj. Att förstå systemets egenskaper är en ett krav för att uppnå bra följeförmåga. Om styrningen av husets element inte tog hänsyn till trögheten i värmeregleringen så skulle vi vakna med is i skägget. Eller så skulle surdegen dö av värmeslag vid ett väderomslag. Det man kan vara säker på är att resursutnyttjandet inte blir optimalt med ett dåligt reglersystem.


Exempel på in- och följesignal. Notera område A och B, mer om dessa nedan


I ett reglersystem finns det alltid en fördröjning. Den uppstår eftersom processerna för att avläsa och styra inte kan vara oändligt snabba. Vid en fördröjning bildas ett nivåglapp vilket vid en viss tidpunkt är skillnaden i nivå mellan den som har initiativet och den som följer efter.
Det som ger upphov till fördröjningen och därpå följande nivåglapp är framförallt två processer:
1) Fördröjningar i avläsningen av initiativsignalen. Eftersom alla förändringar sker över en viss tid blir det en fördröjning mellan observation 1 och observation 2.
2) Fördröjningar i styrningen av den egna nivån. Till exempel går element att ställa om ganska snabbt men det tar tid för temperaturen i huset att öka.

'
Säkerhetspolitik vs reglerteknik
Säkerhetspolitik är ett exempel på ett reglersystem. Man analyserar sin säkerhetssfär och justerar den egna militära förmågan därefter. Optimalt skulle säkerhetsläget vara proportionell mot den egna förmågan vid varje tidpunkt, det vill säga att man följer utan fördröjning. Detta gäller i alla fall för ett försvarsinriktat land som Sverige. Men det gäller kanske inte för ett land som försöker ”rycka ifrån” sina grannar för att skaffa sig ett övertag, eller för någon som använder militär förmåga i syfte att understödja politiken.

Insikten om hur reglersystemet säkerhetspolitik fungerar är viktig för de som styr. Framförallt är det viktigt att förstå att man inte har omedelbar kontroll över den egna förmågan och att läsa av andras förmåga sker med fördröjning. Det går inte att enbart vara reaktiv och samtidigt ha en förmåga som är proportionell mot säkerhetsläget. Är man enbart reaktiv ligger man alltid efter, likt ett trögt reglersystem. Kanske så mycket efter att man ligger helt i motfas, eller populärare uttryckt: bäst när det inte gäller.

Jag har redan nämnt att Sverige följer – och inte leder – när det gäller militär förmåga. Det är inte en kontroversiell ståndpunkt. Många andra länder använder sin offensiva förmåga för att vinna politiska fördelar. Det gör inte vi. Men vi måste kunna värja oss mot dem som gör. Genom att vara så uttalat inriktat på försvar (inte anfall) som Sverige är så har man genom hög militär förmåga en dämpande effekt på säkerhetsläget i närområdet, inte tvärt om som vissa argumenterar för.


Förmågan att observera
Det kan tyckas vara mycket enkelt att följa en förmågeutveckling. I ett öppet samhälle med avtal och Open Skies vet vi nästan exakt hur mycket materiel alla har, hur mycket de övar och hur mycket pengar de satsar. Vi upplever felaktigt att vi inte har någon fördröjning i analysen annat än tiden det tar att skriva en rapport.

Fördröjningen uppstår då det inte finns en prestigelös mottagare av analyserna. Människor behöver tid för att ändra sin åsikt om ett budskap. Först ska de som analyserar (MUST, FRA) ha tillräckligt med tid för att göra en trendanalys. Det är enkelt och går fort när det överensstämmer med mottagarens önskan om resultatet. Det är dock alltid känsligt att hävda förändring. Ingen vill ropa varg. Mottagandet av de första förändringsanalyserna leder enbart till en beställning av fler analyser tills det är klarlagt att det sker det sker en förändring hos dem man observerar. Varje människa i kedjan mellan analytiker och politiker lägger till en ofrivillig psykologisk fördröjning som inte ska underskattas i sin helhet. Notera att det inte finns en ”objektiv” nivå att jämföra mot.

När väl analysen tydligt pekar på en förändring så måste mottagaren ta till sig budskapet. Här uppstår en ytterligare fördröjning eftersom Försvarsmakten inte har till uppgift att övertala. FM lämnar kallt sina hemliga analyser. Om mottagaren inte vill lyssna på det örat – vad skälet än må vara – så sker ingen övertalning.

När hotbild och egen förmåga börjar gå i otakt lämnar Försvarsmakten konsekvensanalyser. Men de stämplas lätt som särintressen eftersom mottagaren ännu inte anser att den observerade nivån nämnvärt förändrats.

Om resultatet av analysen inte resonerar med vad man önskar lägga medel på (vilket sällan är Försvaret) så leder konfirmationsbias till att budskapet tolkas åt det håll man tycker. Det finns alltid källor som har samma åsikt som sig själv och vi människor tenderar att läsa och ta till oss dessa. Få lägger ner lika mycket tid på att läsa saker man inte håller med om. Enbart externt tryck (bloggare, media osv) och rejält med tid kan svänga skutan så att mottagaren uppfattar det ”sanna” budskapet, eller i alla fall såsom avsändaren menar det. Desto mer dogmatisk mottagaren är desto längre tid tar det dessutom att ta till sig meddelandet. Även extern påverkan som valår, opinionslägen, budgetunderskott, personligheter (på alla sidor) för in komplicerade beroenden i detta steg.

För en faktisk förändring i säkerhetsläget kommer det således att ta flera år innan de som ytterst styr försvarsförmågan verkligen anser att en förändring skett och är beredda att agera. Om detta råder ingen tvekan.


Förmågan att styra
Att styra är inte så enkelt som det kan verka. Jag tror det är många som hört orden: ”Hur svårt kan det vara?!”. Det är alltid svårare än man tror. Mycket beror på att man inte inser i hur komplext ett system är och vilka beroenden som finns. Det ser enkelt ut från utsidan. Samma sak gäller för Försvarsmaktens verksamhet. Kanske mer än för andra områden då det är en både komplicerad och nödvändigt svårpenetrerad verksamhet.

Många tror att om man tillför pengar så ökar man direkt försvarsförmågan. Det är dock en väsentlig fördröjning mellan ökade anslag till erhållen försvarsförmåga, åtminstone om det är lite mer än justeringar av övningstid. Fördröjningen mellan beslut och effekt blir dessutom längre och längre för varje år eftersom vapensystemen blir mer avancerade, med längre utvecklingstider som följd. Amerikanska F-35 Joint Strike Fighter är ett exempel. Det flög första gången 2006, beställdes långt innan dess (MOU med Storbritannien 1995) och bör få operationell effekt om några år. Således över 20 år från vilja till effekt.

Vi sätter oss dessutom själva i en allt större knipa genom att i djupaste fred skapa komplicerade regelverk för upphandlingar och materielbeställningar som snarast verkar vara optimerade för advokatarvoden än effektivitet, eller för den delen bästa resultat.

Att styra sin egen förmåga innebär även att nyktert kunna utvärdera den. Det finns idag – vilket är tydligt från partiledarnas föredrag i Sälen – diametralt olika uppfattningar om vår egen förmåga. Detta kan tyckas märkligt eftersom de har tillgång till all information. ÖB, och i princip hela Försvarsmakten, tillsammans med sakkunniga utanför politiken målar upp en mycket dyster bild. De som leder och är ytterst ansvariga ser något helt annat. Man kan inte styra om man inte ens känner – eller vill känna – sig själv.


Minska fördröjningarna
Det går till viss del att minska fördröjningarna genom punktinsatser. Till exempel använda oberoende expertgrupper (med tillräcklig tyngd) och införa ett tydligare ledarskap. Men man kommer ändå alltid att ligga efter om man följer, frågan är bara hur mycket. Att ligga efter skapar en obalans som inte är önskvärd och blir destabiliserande faktor. Om ingen har ett militärt övertag så är risken mindre för en väpnad konflikt eftersom kostnaden blir högre och utgången oviss.

Om vi ser på område A i figuren ovan så är det en farlig tid. Initiativtagaren har initiativet och ökar snabbt förmågan. Avsikten att använda den kan ändras över en natt, till exempel för att hantera interna uppror genom en extern fiende.

Ser vi tillbaka på andra världskriget så är det i detta område som dåligheterna började. Utfallet hade förmodligen varit fredligare om länderna runt omkring Tyskland bättre följt med i upprustningen. Då hade det aldrig skapats ett betydande militärt övertag som senare kunde utnyttjas.

Om vi nu befinner oss i det farliga område A, vilket vi vet om runt 10 år, så är vi nu några år förbi 1925 års försvarsbeslut (stor nedrustning i Sverige, likt de senaste försvarsbesluten). Man ska vara helt på det klara med att även om vi beslutar om betydligt mer medel till försvaret idag så kommer inte avsedd effekthöjning förrän om 10-20 år.

Ser vi istället på område B så är det en dyr period. Vi har precis haft en sådan överkapacitet 10-20 år tillbaka i tiden. Då var nivån hos den dimensionerande fienden låg medan vi höll oss kvar med en kostsam överkapacitet.

Vi ska vara glada att vi – löst uttryckt – är på samma sida som USA. De har under 20 år haft ovan nämnda militära övertag, något som de opportunt utnyttjat för att tillskansa sig fördelar på olika ställen i världen. Vem tror att den andra sidan inte skulle göra detsamma om rollerna blir ombytta? Vår världspolis är kraftigt på dekis och drar sig tillbaka från Europa. Att byta sida och se detta som en fördel när faktum står för dörren skulle kunna vara en enkel lösning. Men jag vägrar att tro att detta är vad regeringen är ute efter med sin politik.

Mikael "Duke" Grev




Rikskonferensen i media: SvD, 2, 3SVT, 2AB, AB DebattHbl, BLT, DI, SR intervju med försvarsministern, BT, PJ, SkipperYA, SMP, TV 4, Fb, DA

12 kommentarer:

Aktieingenjören sa...
14 januari 2014 09:55  

Helt fantastiskt inlägg med en rimlig parallell som gäller för oändligt många områden.

Sumatra sa...
14 januari 2014 12:38  

Utmärkt grepp att hämta liknelser från tekniken, mekaniken och vetenskapen. Själv brukade jag hos Chefsingenjören driva tesen att termodynamikens andra lag var bra att känna till när man betraktade samhällsutvecklingen. Energin går mot allt större "oordning" och från högre mot allt lägre nivåer.

Detta är applicerbart på samhället i stort; utbildningssystem, rättssystem, försvars- och säkerhetspolitik, sjukvård, ja i stort sätt alla samhällsfunktioner. Det är långt mellan de goda nyheterna, allt medan vi sakta jobbar oss ner genom nivåerna;-)

Än en gång, ett utmärkt inlägg.

Martin sa...
14 januari 2014 16:11  

Fullkomligt brilliant!

Budskaparen sa...
14 januari 2014 17:30  

Intressant. När jag ser grafen kommer jag att tänka på en liknande som jag använde i en artikel i Officersförbundsbladet 1993. Jag skulle försöka beskriva varför Gripen-kraschen på Långholmen hände, i augusti samma år. Det var inte helt lätt eftersom jag inte är tekniker själv men tålmodiga experter från Saab i Linköping och, framför allt, grafen fick mig att förstå och sedan komma på hur jag skulle beskriva för läsarna...

Skillnaden är att i den grafen låg vågorna så tätt att de nästan växlade över varandra och i stället för bara en fördröjning fick man en näst intill omvänd effekt! Det var en bild av vad som hände när piloten Rådeström försökte kompensera planets första felaktiga rörelser och sedan kom i otakt med för snabba rörelser fram och åter (att styrsystemet kunde överansträngas på detta sätt var tidigare okänt och sedan omprogrammerades systemet så att liknande situationer skulle elimineras).

Med denna händelse i bakhuvudet kan man kanske tänka sig en motsvarande situation för Försvarsmakten - att om politikerna ändrar sig alltför snabbt fram och tillbaka så är risken att hela systemet kraschar?

Dock - med tanke på de trögheter som beskrevs i blogginlägget är denna risk förmodligen inte så sannolik...

flygsoldat-113-bom sa...
14 januari 2014 19:32  

@ Budskaparen
Att klåfingriga politiker ändrar sönder samhällfunktioner sker hela tiden. Kolla bara Björklund och skolväsendet, eller Reinfeldt och Försvarsmakten.

Att ändra sig fram och tillbaka allt för ofta kan jämföras med en utmattningspåkänning i ett konstruktionsmaterial. Ändringarna av påkänningen ger upphov till nedbrytning i form av sprickor och krackelering hos materialet.

I båda fallen blir slutresultaten instabila och osammanhängande, kort sagt skräp.

Klåfingrighet jämte okunniga näsor i blöt är det största samhällsproblemet i vår tid.

Transportarbetarn sa...
14 januari 2014 19:48  

Knivskarp förklarande jämförelse!
Jag har länge tyckt att den totala ominriktningen vi gjorde mot "internationella insatser" på den "territoriell integritetens" bekostnad både var oansvarig och icke statsmannamässig.
Känns inte det hela lite igen från NBFsuccen? Helt om, följande modetrend gäller till 100% och alla som är återhållsamma eller ifrågasättande möts med döva öron

Duke sa...
15 januari 2014 00:13  

Tack för alla snälla kommentarer. Ämnet är precis som ni skriver applicerbart på många områden.
Jag hoppas att även de som bestämmer tar till sig budskapet och vågar bryta ett invant mönster.

Sumatra sa...
15 januari 2014 20:54  

Duke, det var nog inte snällhet som styrde inriktningen på kommentarerna, utan mer så att de flesta nog känner igen ett kvalitetsinlägg när de ser ett. Själv kallade jag inlägget Utmärkt, vilket så här i efterhand får betraktas som en lätt underdrift.

7 kommentarer på ett så här genomtänkt och tungt inlägg beror nog främst på att inlägget "låg ute" så kort tid innan nästa inlägg drog blickarna till sig. Många har förmodligen missat det, vilket är obra. Kanske kan Wiseman lägga upp det igen, när upphetsningen kring Folk & Försvar väl har lagt sig?

Det kanske förvånade en del när ÖB uttryckte att han inte önskade någon större förändring av politikernas styrning av FM, men jag tror till del att ditt inlägg ger en fingervisning om varför.

Trots att vi har/kommer att få ett till del mobiliserande försvar, så är ordet Förrådsställt inte i praktiskt bruk längre, vilket sätter käppar i hjulet för all form av tillväxt. Förmodligen är ett återtagande inte möjligt utan att först påbörja ett återtagande på materielsidan, såväl kvant- som kvalitativt.

Nu är vi i den "avundsvärda" sitsen att vad vi än beslutar oss för att satsa på, så blir det rätt. Kanske Arméns del i luftförsvaret? Vad som helst annat blir också rätt.

Wiseman sa...
15 januari 2014 21:00  

Au contraire mon cher Sumatra. Dukes gästinlägg har haft betydligt fler läsare än många andra inlägg. Det känns ofta som om de i mina ögon bästa inläggen får en betydligt mindre mängd kommentarer. Kanske för att det inte finns så mycket mer att tillägga?

Aktieingenjören sa...
15 januari 2014 21:16  

Det mönstret känner jag igen från både mil-bloggar och finansbloggar. När någon har hittat ett väl avgränsat område och "bottnat" i resonemanget så finns inte mycket mer att säga.

Sumatra sa...
15 januari 2014 21:36  

W, du har förmodligen rätt och i den belysningen är ju 7 kommentarer närmast att betrakta som ett rent överbetyg ;-)

Själv brukar jag hävda att en utebliven utskällning också är en form av beröm och här i bloggosfären gäller detsamma nog för uteblivna kommentarer.

Kim Roos sa...
17 januari 2014 01:23  

Jag har en fråga som jag tror alla försvarsintresserade inkl W har lekt med.

"Försvarsberedningen kommer det ofattbara beslutet att vi lade tydligen ner för många förband och enheter. Ny budget ca 50-55 miljarder(Vi ska inte bli allt för oseriösa och springa i väg) Vi ska nu bygga upp eller reaktivera säg 10 militärbaser/garnisoner/flottiljer." Var ska dem byggas? Det måste även passa någorlunda enligt dagens krav om ca 2000man utomlands men även riket ska försvaras(uhh). Gotland är redan bestämt och det finns nog plats att sätta ett regemente någonstans då det inte är allt för bebyggt, men var mer? Har kikat vilka garnisoner som finns kvar(få) så några är ganska självklara. Vilka kan byggas upp relativt snabbt/billigt tror ni. Var ska vi bygga helt nytt om ni anser det? Jag måste säga att dem garnisoner/områden som fanns har lagts ner med en rasande takt och har till vis del blivit helt bebyggt.

Var skulle ni som är militärer och även militärt intresserade som vet/tror sig veta var behoven finns i att placera ut 9(1 är redan placerad på Gotland, check) nya baser oavsett vapenslag och vilka typer? Ju fler detaljer desto roligare läsning.

Det skulle jag se som ett intressant ämne att se och det kommer troligen vara många kommentarer också.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade