I Norge har landets nya försvarsminister Ine Eriksen Søreide kommenderat ”skönmålning upphör” i den norska försvarspolitiken och Forsvarets situation. I sitt nyårstal vid Oslo Mililitære Samfund chockade Eriksen Søreide med att beskriva en helt annan bild av det norska försvarets operativa förmåga än vad som varit aktuellt under den förra regeringen.
”Ved inngangen til et nytt år er det derfor godt å kunne slå fast: vi har et forsvar som holder en svært høy kvalitet.
Så langt er bildet gjenkjennelig. Dette er en historie som er blitt fortalt flere ganger før, også fra denne talerstolen. De siste årene har denne beskrivelsen blitt krydret med uttrykk som «at omstillingen er fullført», «fullfinansiert forsvar» og at vi er i «full balanse».
Fra tid til annen har jeg tenkt at slike fyndord ikke utgjør hele virkeligheten - at de virker tilslørende. Alt for ofte har vi blitt presentert for det jeg vil kalle en «redigert virkelighet».
…
Jeg er ikke her for å skjønnmale. Jeg vil snakke om de utfordringene Forsvaret har i dag og framover. Jeg vil ha utfordringene opp på bordet. Bare slik kan vi løse dem.”
För den som inte hängt med i norska försvarspolitik kan meddelas att den liksom den svenska genomgått en kraftig omsvängning mot internationella insatser. En kalldusch utgjordes bland annat av det norska deltagandet i Operation Allied Force där det visade sig att landets flygvapen inte hade den erforderliga förmågan att delta i flygoperationerna över Jugoslavien utan istället fick en mer tillbakadragen roll. Nu har hela den norska försvarsmakten omorganiserats på ett sätt liknande den svenska mot mindre insatsförband framförallt inriktade mot internationella insatser. Dock har under de senaste åren återtagning skett mot nationellt försvar och en tyngdpunktsförflyttning norrut i det militära försvaret. Även om ett antal NATO-övningar genomförts i Nordnorge visar det sig dock nu att det funnits allvarliga brister i den norska militära förmågan, därav försvarsministern ord.
I torsdagens Aftenposten bekräftade Norges nye ÖB den bild Eriksen Søreide förmedlade och konstaterar att emedan förmågan till internationella insatser har varit god, så finns det stora brister det nationella norska försvaret. Allvarligast är att grundorganisationen har en för låg bemanningsgrad i fredstid för att kunna hålla hög beredskap.
Det är en situation vi känner igen från Riksrevisionens rapporter i Sverige om bland annat bemanningen av Flygvapnet och Marinen samt Försvarsmaktens förmåga till uthålliga insatser. Kännetecknande är t ex Marinens problem med att bemanna sina fartyg, då samma personal som ska bemanna fartygen i den nya slimmade organisationen av kostnadsskäl också ska bemanna skolor och staber med resultatet att fartygen ligger för kaj. Tyvärr uppvisar Norge samma problem med sina fregatter.
Det vore tillnyktrande om man i Sverige kunde ta lärdom av den norska utvecklingen inom försvarspolitiken, allra helst omedelbart då vi inom kort står för en mycket viktig milstolpe i svensk försvars- och säkerhetspolitik. I slutet av mars ska nämligen Försvarsberedningen presentera den rapport som ska ligga till grund för kommande försvarsbesluts avseende Försvarsmaktens organisation.
Att det föreligger en mycket stor diskrepans avseende läget i det svenska försvaret var alltför tydligt under Folk och Försvars nyss genomförda rikskonferens i Sälen. Värst är att denna diskrepans inte bara råder mellan partierna utan att Regeringen, försvarsmaktsledningen, Försvarsmaktens personal och inte minst Riksrevisionen har vitt skilda uppfattningar om läget. Det bådar inte gott för ett nytt försvarsbeslut eftersom det då blir näst intill omöjligt att avhjälpa de brister som finns.
På detta problem finns bara en enda lösning och det är att man sväljer stoltheten och istället tar lärdom av det ryska exemplet och genomför flera och regelbundna beredskapskontroller. Utan den omfattande beredskapskontroll som genomfördes hösten 2009, ”av en händelse” samtidigt som den ryska övningen Zapad 2009, skulle läget i Försvarsmakten ha varit än värre. Tyvärr verkar en av lärdomarna från beredskapskontrollen ha varit att detta var så effektivt att vi inte har råd att göra om det.
En tragisk tradition i Försvarsmakten över de senaste 20 åren har varit att använda just övningsverksamhet som budgetregulator. Detta har varit tydligt tidigare, inte minst hösten 2013, men kommer att bli än tydligare i år eftersom Försvarsmaktens ekonomi är mycket ansträngd. Vi har en regering som berömmer sig om att ta kontroll över utgifter, vilket bland annat lett till omfattande detaljstyrning i Försvarsmaktens materielanskaffning. Tyvärr inte sällan med förmågeglapp och reduktioner som följd. Att från och med 2008 bryta ut ett särskilt anslag för internationella insatser från verksamhetsanslaget är också ett exempel på detaljstyrningen.
Regeringen har under åren blivit allt tydligare i vad man förväntar sig i övningsverksamhet av Försvarsmakten och detta accentueras ytterligare i regleringsbrevet för 2014. Detta är välkommet.
Mitt förslag för att tillse att Försvarsmakten övar mer kvalitativt är därför enkelt.
Bryt ut ytterligare ett särskilt anslag i försvarsbudgeten, nämligen ett anslag för kvalificerade övningar.
Kvalificerade övningar utgörs av de respektive stridskrafternas övning: Flygvapenövningen, dess marina motsvarigheter Swenex och Joint Challenge. Inte minst bör anslaget användas till just en till två försvarsmaktsgemensamma beredskapskontroller årligen och en större försvarsmaktsgemensam övning, vilket är något Försvarsmakten länge saknat. Det är nu nämligen över 20 år sedan Försvarsmakten genomförde en större försvarsmaktsgemensam övning.
Genom avdela ett särskilt anslag minskar möjligheten att övningar såsom dessa används som budgetregulator, vilket alltid är fallet idag. Det är inte en samtränad pluton eller JAS-rote som gör Försvarsmakten effektiv. Det är förmågan att leda och logistiskt försörja samtränade bataljoner, brigader, flyg- och marinstridskrafter och att använda dessa i gemensamma operationer.
Att öva i sitt förband och i den roll man anställts för vad som ger också den stolthet och känsla av mening hos personalen som Försvarsmakten så illa behöver för att just kunna behålla personalen.
Mer om det aktuella läget i Norge: Forsvars- och sikkerhetsbloggen. Det tål att läsas och att samtidigt reflektera över såväl läget i svensk försvarspolitik som det säkerhetspolitiska läget i Sverige och Östersjön.
Mer läsning på söndagen: Kvällspostens Amanda Wollstad om problemen i försvarspolitiken, Bo Pellnäs i UNT om utsikterna för ett nordiskt försvarssamarbete
Polisresursen i blåzonen måste förstärkas!
3 timmar sedan
94 kommentarer:
Problemet med större övningar är att med den slimmade organisationen vi har, så är det svårt att få tag i erfarna officerare som kan utvärdera de som går "i selen."
Det finns en fin svensk tradition bland svenska politiker och myndigheter: att aldrig någonsin taga lärdom av andras erfarenheter.
Detta kommer inte inträffa förrän det skett minst ett generationsbyte bland ovanstående.
Finland är en given partner. Dock så står Finland och Sverige för diametralt olika åsikter om hur ett försvar ska se ut. För 20 år sedan var vi nog samstämmiga.
Finland kör stenhårt på försvar av Finland och därmed förbandsproduktion på löpande band med hjälp av värnplikt. Tolkning och cyklar finns kvar. Det är dock inget motsatsförhållande, det går ha spets samtidigt som man drygar ut med bredd.
Bara ta båten över, lite som en tidskapsel. ;)
Om värnpliktiga tvångssoldater ifrån Sverige skall göra insats i Finland så torde ett samgående i ett statsförbund krävas. Finland måste vara en del av Sverige. Om yrkessoldater som är frivilliga skall göra det så krävs endast ett avtal.
Mvh Göran Mellblom
@ PangPang
Vi tar inte lärdom av någonting - inte andras lärdomar eller våra egna
Försvarsdepartementet måste ju vara en av de sämsta "beställarna"/"kravställarna" avseende försvarsförmåga som finns
FD beställer bättre ekonomisk styrning och bemyndigar FM 4 miljarders investering i PRIO för detta ändamål - FM drar över budget med nästan 100% och levererar inte i närheten av vad som var avsett från början - Vad säger FD om detta? - Ingenting! Uppföljningen som Statskontoret gjorde av PRIO avslutades för flera år sedan.
FD beställer ett samövat, tillgängligt och materiellt uppfyllt insaqtsförsvar - FM levererar kanske 2023 och då kommer vi att kunna hålla en plats i Sverige i en vecka- Vad säger FD om detta? Karin Enström tycker att en vecka är tillräckligt.
Nu är det väl så att FD företräder Sveriges medborgare - undrar vad Sveriges medborgare tycker om FD som beställare av Försvarsförmåga...
@Gormel01
Det där får du gärna utveckla. Varför krävs det ett statsförbund?
@ Uppgiven
Sverige har upprepade gånger visat (1914,18,39,40,41) visat att vi är villiga att sända frivilliga soldater till Finlands understöd.
Men samtidigt har vi avvisat varje försök att få oss att skicka värnpliktiga (tvångsrekryterade) soldater. Det tycks ha att göra med att vårt land då stiger över en gräns som är oåterkallelig vis à vis Ryssland.
Finland har upprepade gånger fört statsförbund på tal, seriöst och ibland under ytterligt stort tryck, i syfte att kunna dra nytta av våra samlade militära resurser, vilka då bestod i mycket stora mängder värnpliktiga.
När så inte var möjligt utlöste man sin stormaktsoption som en sista nödåtgärd (hittills Tyskland). President Niinistö nämnde detta i dagens termer "NATO anslutning kvarstår som option".
De förband vi ändå har skickat har visat sig vara av stor betydelse för Finland, fastän dessa varit relativt små i förhållande till våra samlade resurser - en eller ett par tre bataljoner - och befälskadrar samt ibland stora mängder krigsmateriel.
Idag är vår potential at hjälpa grannarna enormt mycket större då alla våra förband består av frivilliga yrkessoldater och vi har en statsledning som är van att hantera utlandsinsatser - och därtill kan stödja sig på en säkerhetspolitisk solidaritetsdoktrin med våra grannländer (för det var väl ingen som trodde att denna endast avsåg de baltiska staterna?).
Märkligt hur en liten armé kan visa sig ha en större potential än en större?
MVH Göran Mellblom
Gormel01!
Om värnpliktiga tvångssoldater...
Det där kallar jag vulgärretorik. Skall vi följa den linjen kan vi börja tala om att du anser att Sverige skall försvaras av legosoldater.
Rättning mittåt tack!
Själv såg (ser) jag det som en förmån att erhålla utbildning för att försvara mitt land långt norr om Haparanda (även om det var ett h-vete när det begav sig), men jag kan ju bara tala för mig själv...
@Brasklappen
Legosoldater är soldater som inte lyder under NÅGOT lands lag alls. Krigsäventyrare och ett slags folkrättsliga brottslingar.
Mvh Göran Mellblom
Göran M
"De förband vi ändå har skickat har visat sig vara av stor betydelse för Finland, fastän dessa varit relativt små i förhållande till våra samlade resurser - en eller ett par tre bataljoner"
"Idag är vår potential att hjälpa grannarna enormt mycket större"
Hur kan vår potential vara större idag när vi inte har en enda samövad bataljon?
Ett antal sätt att beskriva den nuvarande situationen....
- Sverige är berett att försvara Sverige till den siste Finske soldaten... För våra mannar är utslitna och måste ha laglig ledighet efter högvakten...
- Sveriges försvarsmakt är optimerad för att försvara svarta siffror i SAABs bokslut... Sen att produkterna slås ut på marken inom 5 minuter kan inte SAAB göra något åt... Tänkte inte på att man måste ha råd med ett luftvärn också...
- Sveriges flygvapen kommer att visa sig med beställningarna från Brasilien vara SAABs utbildningsorganisation... Och få betalt på plats i Brasilien med deltagande i ett antal karnevaler...mm... Vi kan väl sätta upp ett antal skrov av A- och B-modellerna utan motorer under tiden så det ser ut som vi har några plan kvar själva...
- Som jag hävdade på ett seminarium för ett antal år sedan - "Väljer man SAP så har man per definition misslyckats...!" Vi har ett försvar som logistiskt sett har optimerats efter IKEA - och misslyckats redan innan vi behöver artiklarna i förrådet, om nu ens detta enda förråd finns kvar efter 5 minuters givakt....
- NSA? Inget problem, de spionerar endast på andra... Eller? Kanske inte den bästa idén att bygga upp hela Svenska försvarets system med Windows-datorer som är skräddarsydda för att tömma ut vital information...
- Återigen, det är ingen idé att förvänta sig rationellt agerande baserat på logik från vår statsledning hos dem som har ansvaret... De är inte beslutsfähiga och kommer aldrig att bli det... Det enda som gäller är att vi måste förbereda för att organisera eget försvar lokalt... Om statsledningen i fred under bekväma förhållanden inte kan underställa sig fakta och sunt förnuft, hur skall de då kunna fatta vitala beslut när de är på flykt till London via Arlanda under de få timmar den samlade Svenska försvarsmakten kan försvara denna för statsledningen ytterst vitala Svenska installationen. Vi har en statsledning som inte kan fatta obehagliga beslut...
Och därför känns det inte särskilt viktigt att debattera vidare... Det är bara att hämta picknick-korgen och sätta sig för att betrakta kraschen...
Hämte spaden och byssen Agda, vi får rör te et sjelve...
Sten-Erik Björling
Gormel01!
Var det där en egen definition?
Följer t.ex. inte den franska främlingslegionen fransk lag?
Nu var det i och för sig vulgärretoriken som var det väsentliga i mitt inlägg, inget som direkt inger respekt i debatten.
Läs Genevekonventionen och återkom gärna. Främlingslegionemn är inte legosoldater.
Mvh Göran Mellblom
Sedan åtminstone andra världskriget (förmodligen tidigare) har det funnits planering för att sätta in förband långt bortom vårt lands gränser, värnpliktiga eller ej. Det gäller inte bara markstridskrafter. Hur ska vi beteckna en ubåt som uppträder framskjutet vid t ex utskeppningshamn?
Skillnaden med att endast frivilliga tilläts ingå i förband i t ex Finland under världskrigen var den svenska neutraliteten.
Idag har vi i bland annat vår utrikesdeklaration utfäst att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt vid ett angrepp på annat medlemsland. Vi känner förmodligen också igen retoriken att ett angrepp på något nordiskt land är ett angrepp mot Sverige.
Sålunda blir "problemet" med värnpliktiga endast ett problem om Sverige, återigen, avser att stå utanför en konflikt som berör ett grannland. Annars är frågan om man ska kategorisera uppgifter på t ex finskt territorium som försvar av Sverige eller en internationell insats?
Som ytterligare historiskt exempel att fundera över har vi även Ålandsexpeditionen 1918 då Sverige intervenerade på Åland med flera pansarskepp och en infanteribataljon från Göta Livgarde. Utan tvekan lär en och annan värnpliktig ha ingått. Sverige var därtill neutralt även under VK I, men intervenerade på Åland för att skydda civilbefolkningen och så småningom även en viss fredsmäklande roll mellan ryska trupper, röda och vita finska styrkor och slutligen tillkommande tyska trupper.
Om ett statsförbund kommer till stånd skulle jag personligen hoppas att Sverige blir en del av Finland, i stället för tvärtom. Särskilt med tanke på försvarsfrågor, men även i allmänhet.
Gormel01!
Hoppsan, My fault!
Främlingslegionen inget bra exempel.
Dock kvarstår budskapet i kommentaren.
Wiseman!
Var tog den här kommentaren vägen?
OpenID Brasklappen sa...
Gormel01!
Hoppsan, My fault!
Främlingslegionen inget bra exempel.
Dock kvarstår budskapet i kommentaren.
19 januari 2014 21:33
Brasklappen,
Den tog vägen in i min mailbox precis som alla andra kommentarer. Beklagar att det tog 11 min att godkänna den. Beredskapen är inte högre.
Ingen orsak Wiseman!
Blev bara lite konstig ordning i kommentarerna. Men det kan bero på SBS, från min sida.
@Gormel01
Där har du fel. Dina exempel visar på när Sverige inte var berett att skicka förband ur den egna krigsmakten, däremot så hade man inga problem med att "privata aktörer" rekryterade frivilliga. Att sedan dessa "privata aktörer" fick avsevärt stöd från Krigsmakten var en annan sak, det var inte staten Sverige som skickade krigsförband.
Eller menar du att om Sverige hade haft en bataljon enbart bestående av anställd personal så hade man skickat den till Finland 1940?
SBS = Special Boat Sqn?
Men Sten-Erik, om den svenska Försvarsmaktens uppgift är att hyffsa till SAABs ekonomi men på bekostnad av svensk förmåga p.g.a. bristen på luftvärn. Varför köper vi inte färdiga produkter ifrån SAAB för det ändamålet då?
J.K Nilsson
@Wiseman
Ålandsexpeditionens chef övlt Roos och stabschefen Ehrensvärd anger att personalen rekryterades på frivillig väg.
Det fanns militär planläggning både 1914, 18, 39, 40 och 1941 (inför Barbarossa). Politisk vilja fanns emellertid ej, trots att, som v.d. Goltz skriver "det historiska avgörandet låg i svenskarnas händer".
Nu har vi till slut enbart frivilliga soldater, så motiveringsfrågan torde vara ur världen.
Den politiska viljan är uttryckt i solidaritetsdeklarationen. Vem vet? Kanske har läget påverkats under en tid?
@Johan III, att Sveriges säkerhets och utrikespolitik blir en del av Finlands är väl just det som omöjliggjort statsförbundet.
Mvh Göran Mellblom
@Björling, statsledningen har åtminstone hållt oss utanför krig, och manövrerat så Finlands ej blev en del av Sovjetväldet. Svenskarna väljer dem, inte vi yrkesofficerare eller någon annan yrkesgrupp.
Göran Mellblom
Och ännu in på 1990-talet planerade vi för att, under gynnsamma förhållanden, "ta ut fördröjningsdjupet framåt". Detta genom att med reguljära svenska förband, t.o.m. brigader, ta upp striden O om Torne älv.
J K Nilsson
Vad jag har förstått så är doktrinen som satts upp av försvarsmaktsledningen med stor tyngdpunkt på flygvapnet att den främsta resursen för luftvärn skall vara jaktflyg. Allt skall centreras kring flygvapnet. Därför sätts korträckvidds luftvärn upp med samma korträckvidds robotar som JAS använder. Långräckvidds luftvärn har inte kommit upp på bordet förrän den senaste tiden, och främst då via förslag från Folkpartiet.
Luftvärnets främsta uppdrag enligt nuvarande doktrin är att skydda flygbaserna så de inte slås ut för tidigt - resten av landet skall inte ha luftvärn att tala om - förutom skydd av statsledningens förmåga att fly. En satsning på RB70-system mm som jag förordar tillsammans med ASTER 30 faller på det enkla faktum att man inte har soldater för att försörja systemen - bra alternativa lösningar vore att rekrytera in tidigare utbildad RB70-personal till HV parat med att HV-personal kan tilldelas uppgiften att transportera ut, montera upp och skydda robotramper för ASTER med bandvagn samtidigt som ledning och spaning sker med yrkessoldater. BV-baserade robotramper för ASTER kan därmed placeras mer fritt jämfört med vägbundna varianter - friare basering och mer möjligheter till dolda operationer.
Sedan finns en principiell ståndpunkt som är värd att nämnas - ett mer distribuerat system med bl a RB70 som kan fungera utan central ledning är en fara för operationer som strävar efter maktövertaganden och icke-demokratisk kontroll. När effekterna av TTIP kommer upp så kommer de flesta att inse att deras nationella ledning totalt sålt ut allt vad demokratiskt system heter och att man helt gått in i ett diktatoriskt system styrt av stora multinationella bolag vilka kräver hård kontroll av råvaror. Och Sverige är till stora delar en råvarukoloni. Att i det läget ha kapacitet hos befolkningen att själva kunna försvara sig med avancerade vapen utan central kontroll är inte direkt bra för en statsledning som går i externa intressens ledband.
Som jag ser det så är det idag fullt möjligt att skapa ett försvar baserat på mer lokal förankring som även är avskräckande. Redan i dagsläget så kan man med avancerade robotsystem och distribuerad ledning skapa ytterst stora förluster för en angripare som använder standardsystem som stridsfordon och flyg genom rörlighet, distribuerade robotsystem och uthållighet i de samhällstekniska försörjningssystemen. En mycket stor andel av Israels pansarvapen slogs ut i Libanon av ca 600 man med bra pv-robotsystem, tror att ca 25-30% av Israels stridsvagnar slogs ut. Och kontroll av luftrum kan bara ske när allt markbaserat luftvärn slagits ut och om detta är distribuerat och kan agera utan central kontroll så kommer det att bli svårt att slå ut luftvärnet. Och egen förmåga till angrepp på långa distanser kan hanteras via egna kryssningsmissiler typ Taurus. Man får mycket pang för pengarna om man inte lägger allt på JAS.
Sedan tillkommer att vi måste få till en uthålligt samhällssystem, inklusive sociala supportstrukturer - vem vill slåss när familjen törstar och svälter ihjäl i en genomfrusen lägenhet eller villa?
Sten-Erik Björling
Björling:
Ja, se vilken framgångssaga Libanon är som nation!
ten-Erik Björling
Att dra slutsatser utifrån Libanonkriget som du gör är vanskligt. Israelerna utformade sin stridsplan utifrån att möta irreguljära styrkor med en lägre tekniknivå och taktisk förmåga än vad som blev fallet. Jag utgår från att en potentiell angripare av Sverige inte planerar för att möta löst sammansatta svenska soldater utrustade med finkalibervapen,pansarskott och IED (även om man ibland kan undra vilken förmåga vi har).
Utöver detta så blev inte en "stor andel av Israels pansarvapen" utslaget 2006. Med dina siffror skulle flera hundra stridsvagnar vara utslagna. Så var naturligtvis inte fallet. Om dina siffror är kopplat mot de vagnar som var insatta i Libanonkonflikten blir proportionerna mer trovärdiga.
Tack för en i övrigt intressant diskussion.
Sten-Erik, vad jag vet har inte försvarsmaktsledningen någon större åsikt i frågan jämfört med vad den politiska sfären lyckas besluta om. Anfall på Sverige var och tydligen är så otänkbart att man i försvarsbeslut 2004 där miljöpartiet ingick helt avvisade att vi skulle ha kvalificerad luftvärnsförmåga. Av de korträckviddiga robotsystem vi hade så valdes förbandstypen Rb70 för att den kunde lätt tas med utomlands och att SAAB än i dag bedriver affärer med det systemet. Rb90 som ger en betydligt högre uthållighet valdes bort därför att det är ett större system och har sämre exportpotential.
Valet av IRIS-T var en taktisk fråga för att få beställningen att passera Jakobsgatan. Man kunde hänvisa till det stora antalet tillverkade robotar, man kunde hänvisa till upparbetade underhållsresurser och man kunde ta fulingen att säga att flygtidsförbrukade robotar i flygvapnet inte behöver störtas utan kan tas in som luftvärnsrobot. Hade FMV och FM kunnat arbeta under ansvar och förtroende har ett annat system valts. Dock om vi tittar nyktert på systemet är det inget undervapen men det kommer att ge luftvärnet ett kvantsprång i förmåga bara vi klarar av att dimensionera och anskaffa materiel i tillräcklig mängd. Observera att systemet också till viss del är svenskt...
Men nej, jag tvivlar på att det är ekonomiskt sunt att föra ut Rb70 på bredden, det finns knappa resurser till att vidmakthålla skjutskickligheten hos skyttarna.
J.K Nilsson
J.K
Nu är det väl ändå så att mängden pengar, avsatt för inköp av luftvärn, som inte hamnar i SAABs kassa är i stort sett försumbar.
Det verkar som om det är gas för ett riktigt omtag i hela försvars o säkerhetsfrågan. Om man nu ändrar doktrinen från försvar mot bönder i Afghanistan till ett försvar av Sverige som nation. Då får man höja blicken över kaserngrinden och fundera på vilka hot som kan komma. Förutom klimatfrågor så är det väl en motsättning mellan väst o de gamla sovjetrepublikerna som ligger närmast till hands. Plus Barents hav. Det behöver inte vara direkta stridshandlingar som påverkar oss. Det kan lika gärna vara blockader som gör att vår import brakar ihop....Som det nu är så uppstår svält i delar av storstäderna efter bara ett antal dagar...Och de oroligheter som då följer...Vår beredskap är INTE god!
Det är dags att man börjar i rätt ände och diskuterar försvarsviljan i stort.
@tnsexton, det gjorde även Försvarsmakten 1941. Men som sagt, det avgörande beslutet är inte vårt, och har i Sverige aldrig varit vårt.
Mvh Göran Mellblom
@Uppgiven, Krigsmakten ville i högsta grad och kunde, med värnpliktiga och allt. Statsledningen gjorde emellertid en annan bedömning.
Vad privata aktörer NGOs beträffar så arbetade fyra kommittéer i vårt land med statsledningens diskreta stöd för fyra grannländers befrielse under det första världskriget: kommittéerna för Finland, Estland, Lettland och Litauen. Deras huvudsyssla var att värva soldater. Det kom till insats i Finland, Estland och i Litauen (officerskader och piloter).
Mvh Göran Mellblom
Finlands ÖB
http://hbl.fi/nyheter/2014-01-20/556561/puheloinen-nato-ingen-losning
Ingen direkt skönmålning från Finland kommendör heller som info
Här är HKV kommentar från Rikskonferensen Folk och Försvar;
http://www.tv4play.se/program/snn-news?video_id=2527409
Lyssna på detta budskap-det är nog det sannaste som sagts från försvarsledningen på år och dag.
Man kan ju kanske hoppas på att valåret 2014 gör att även det svenska försvarsdepartementet tvingas äta av sanningsserum precis som de norska kollegorna verkar ha gjort.
Tror fö att Mikael Tornving skulle bli en bra ÖB!
@Gormel01
Det var väl det jag skrev? Det var inte frågan om vi hade anställd eller värnpliktig personal i våra förband, statsledningen var inte villig att sätta in svenska krigsförband. Däremot var man villig att "bakom kulisserna" stödja frivilligkårerna med avsevärda mängder krigsmateriel.
Så din ursprungliga hypotes om "värnpliktiga = kräver statsförbund medan anställda = kräver bara avtal" torde vara motbevisad även av dig själv...
@Magnus 23.26
SBS = "Skit Bakom Spaken"
@Uppgiven, man behöver se på historien en smula djupare. Tvångssoldater har svensk statsledning inte haft vilja eller kraft att sända till krig eller annat utomlands. Frivilliga snabbrekryterade och frivilliga yrkessoldater har man däremot skickat och krigat med.
Tröskeln för krigsdeltagande höjdes avsevärt när Bernadotte tog över, och ytterligare när socialdemokraterna kom in på scenen.
Vi har helt enkelt inte den vanan och de insikter detta kräver.
Mvh Göran Mellblom
@Uppgiven, som kuriosum nämner jag de tre karelska expeditionerna som Finland gjorde med frivilliga ej officiellt stödda och den estniska expeditionen som var något mera sådan. Vidare lät britterna tre frivilliga styrkor av samma slag operera i områdena kring Murmansk, Archangelsk och Kandalashka, även de 1918-20 och i Rysslands utkanter. De egna ordinarie tvångssoldaterna var inte längre lämpliga; vanskligt säkerhetspolitiskt läge på sikt påverkade sammansättningen av trupperna.
Socialdemokraterna i Sverige kände noga till sina tyska partikamraters dystra erfarenheter av vad som sker med unga människors sinnen och attityder när de tas ut till soldater av en armé som verkligen tar hand om dem, och som sätter deras känslor i svall. Samhället förändras i grunden. Kanske detta förklarar deras ganska starka stigmatisering av de frivilliga, och deras motstånd mot rekryteringen av dem? Vad tror du? Danska regeringen valde strax bort de värnpliktiga när Tyskland krävde deras deltagande mot Sovjet 1941. Av samma skäl: man ville kunna begränsa riskerna.
Mvh Göran Mellblom
Göran M
"De förband vi ändå har skickat har visat sig vara av stor betydelse för Finland, fastän dessa varit relativt små i förhållande till våra samlade resurser -en eller ett par tre bataljoner"
"Idag är vår potential att hjälpa grannarna enormt mycket större"
Hur kan vår potential vara större idag när vi inte har en enda samövad bataljon?
@Resenären, vänligen ange vilka av våra manöverbataljoner som inte är samövade. De är inte många, så det borde vara enkelt.
Mvh Göran Mellblom
@Gormel01
Tittar man djupare på historien så kan vi snabbt konstatera att den svenska statsledningen hade både vilja och kraft att skicka tvångssoldater i krig utomlands under både 16- och 1700-talen.
Att Bernadotte, med sin erfarenhet av värnpliktiga, valde att inte gå i krig med svenska frivilligsoldater efter Napoleonkrigens slut torde ha berott på andra saker än dåtidens personalförsörjningssystem.
Likaså berodde det knappast på värnplikten att socialdemokraterna valde att inte gå i krig med Sovjetunionen på Finlands sida.
@ Uppgiven, Bernadottes bedömning var att vi saknade de resurser som krävdes för att föra krig på kontinenten
Socialdemokraterna hade detta som ett kriterium, de borgerliga hade det ej.
Det tycks ha att göra med olika förhållningssätt till människor på lång och kort sikt. Det hemskaste de tycks kunna tänka sig är en borgerlig statsledning med en armé som betalar sina värnpliktiga rejält och hanterar dem så pass väl att de värnpliktiga förvandlas till soldater, istället för att förbli civila i uniform.
Mvh Göran Mellblom
Jag svarar med en motfråga.
Vilka övningar har under de senaste åren genomförts med full bataljon?
Och för att citera dig
"De är inte så många, så det borde vara enkelt"
@gormel01
Allt beror väl på vad man menar med ett samövat bataljonsförband. I min värld är det ett personellt och materiellt uppfyllt förband som i sammanhållen bataljon övat tillsammans med aktuella stödfunktioner under flera längre fälttjänstövningar.....
Månne sådana finns i Sverige idag?
@Resenären, jag har ingen aning. Det var därför jag ställde frågan.
Intressant att solidaritetsdoktrinen omfattar Finland, och att vi skaffat oss resurser att backa upp den med.
Hur ser ni du på de femtio hemvärnsbataljonerna? Är de också oövade och oanvändbara?
Mvh Göran Mellblom.
@tnsexton, deltar svenska bataljoner i övningen Cold Responce? -Ja. Inspekterades en pansarbataljon med 100% personaluppfyllnad i Kvarn i höstas? - Ja.
Var KFÖ i den gamla armén alltid enligt dina kriterier? - Nej. Men för länge sedan - ja. Utvecklas den nya armén, och yrkessoldaterna och de nya officerarna? - Ja.
Med tiden kommer allt att sätta sig. Tidsutdräkten avgörs av prioriteringar.
Mvh Göran Mellblom
Ja, med tiden kommer allt att sätta sig. Frågan är bara hur lång denna tid är, om det satta är vad som efterfrågas då och om vi har den tiden.
@Gormel01
Deltar _hela_ bataljoner i Cold Response, eller är det delar av dessa?
Har vi pansarbataljoner i org14? Det var en överraskning för mig. Personaluppfyllnad på 100%... var det GSS/K och /T på alla rader eller fanns det kanske vpl på några?
@ Herr Mellblom.
En Svensk pansarbataljon?
100 procent uppfylld?
På Kvarn?
Du får nog utveckla detta lite.
Jag hittar inget som passar in i din beskrivning!
Teaterdirektören.
@Uppgiven, personaluppfyllnaden och det allmänna intryck av bataljonen har en trovärdig person uppgivit för mig. Jag undersöker saken och återkopplar till dig.
Mvh Göran Mellblom
@Teaterdirektören, jag återkommer med ytterligare fakta. Tänk om det min sagesman såg i själva verket rörde sig om KULISSER, rent av POTEMKINKULISSER?
Mvh Göran Mellblom
@Wiseman
Ålandsexpeditionen 1918 ses nog inte i Finland som något humanitärt uppdrag utan som ett försök att ta Åland, särskilt då svenskarna falskt anmälde åt de vita regeringstrupperna att de skulle lämna Åland på order av vita högkvarteret.
Att Sverige sedan inte vågade ställa sig mot tyskarna och lämnade Åland resulterade i att Sverige senare inte kunde basera sina krav på Åland även på besittning.
Men denna del av händelserna kanske inte lärs eller skrivs om i Sverige...
"Inspekterade" sagda bataljon(Viktor Johan, 42.mekbat) på JC13. Den var säkert inte 100% full, fanns antagligen några(med betoning på några) vakanser. Men bataljonen bestod av 3 pansarskyttekompanier, ledn/ust-kompani och ett trosskompani. Till detta hade ett stridsvagnskompani tillförts. Var i sanning en vacker syn och något jag i början av året jag inte trodde jag skulle skåda inom överskådlig tid.
Bataljonsfoto JC13:
https://fbcdn-sphotos-b-a.akamaihd.net/hphotos-ak-ash4/t31/1400201_245767618913361_1303374660_o.jpg
/H
@Björling, att håna statsledningen för att den manövrerar i syfte att upprätthålla en krismaterielindustri som historisk har visat sig avgörande för vår frihet, och som syftar just till detta, är orättvist. Att argumentera för att även FMV och denna industri skall skötas effektivt, är väl mera givande.
Beloppens storlek, avtalskonstruktionerna och den internationella dimensionen gör diskussionen hopplöst teknisk och invecklad.
Jag känner mig tillfreds med vår förmåga att själva tillverka stridsflygplan, artilleripjäser, krigsfartyg, stridsfordon, kulor och krut. Men kommer utrustningen till soldaterna och sjömännen som gör jobbet?
Mvh Göran Mellblom
@ Herr Mellblom.
Skillnaden mellan att skönmåla och göra en tavla, är lite sanning.
"Flygpasset inkluderade lufttankning från en svensk C-130 Herkules och varade i cirka 2 timmar."
Försvarsdepartementets info 22/1.
Man får lätt intrycket att det var ett av landets många tankplan som var i luften. Sanningen är att det är det enda.
Liknande inte helt ärliga texter finns ofta på de officiella sidorna från departement och FM.
Att det står att en bataljon deltagit i en viss övning kan innebära att sju personer ur förbandet varit och tittat på övningen under en dag.
Att en bataljon har genomfört KFÖ kan innebära att ett fåtal GSS/T har genomfört ett skjutpass och övat skyddsmask av/på under en dag.
Att en bataljon är uppfylld kan betyda nästan vad som helst mellan en ihop-plockad batstab till några samlade delar av olika kompanier från olika bataljoner.
Att hvbat xx genomfört utbildning innebär inte att hela bataljonen deltog. Kontrollerar man, var det kanske färre än tio man!
Jag vet inte varför man skriver på detta viset men det kanske ska imponera på någon?
Det känns kanske bättre att skriva att bataljonen bedriver vinterutbildning och inte att x man ur bataljonen och y stycken ur regements/bataljonsledningen är i fjällen under ett par veckor!
Här kan x vara mindre än y!
Man måste tyvärr utgå från att det som står inte överensstämmer med verkligheten så som vi andra uppfattar den. Kontroll!
När man läser att en pansarbataljon under hösten åkte omkring på Kvarn bör man nog dra öronen åt sig och undersöka källan!
Herr Grundevik ansåg vid något tillfälle att förbanden kommer att vara som högst uppfyllda till 90-95 procent. Med nuvarande personalförsörjningssystems konstruktion och tillämpning kommer de enligt mig aldrig att komma högre än 80-85 procent.
Detta kan då givetvis beskrivas som 100 procents uppfyllnad ;-)
Debatten får också ett konstigt utseende då vi pratar förbi varandra om äpplen, päron och diverse fallfrukt. Vi bör tillsammans se till att vi har så lite målningar som möjligt hängande framför fönstren skymmande utsikten.
Teaterdirektören.
P.S. Femtio hemvärnsbataljoner?! Jag anmäler starkt tvivel om antalet bataljoner och dess innehåll.
Vid senaste uppdateringen i datamaskinen(2013-09-03)var det 7822 stycken hvmän som hade skyddsvaktsutbildning. Eld upphör! Kontroll!
@Mellbom
En försvarsmakts syfte är inte att vara en given kund för inhemsk försvarsindustri - dess syfte är att försvara landet. Om priset för att hålla ett antal försvarsindustrier under armarna är att man inte kan utrusta funktionella förband och enheter i tillräcklig mängd för att uppfylla försvarsuppgiften då är priset för högt. 25 artilleripjäser hur avancerade de än är räcker inte för uppgiften, att ha största delen av försvaret bestå av ett enskilt system som med lätthet slås ut inom 30 minuter via massangrepp av kryssningsrobotar är även det vansinne... Ett försvar måste vara balanserat och behoven skall styra - inte industripolitiken. Industripolitiken och företagsstöd är näringsdepartementets uppgift, inte försvarets...
Sten-Erik Björling
@adde, de politiska manövrarna kring Åland 1918 talar sitt tydliga språk, och pekar på riskerna att ge sig in i något som är ett sluttande plan, speciellt om man inte bestämt sig att löpa hela linan ut.
Styrkechefen Roos fotodokumemtstion med kommentarer finns i ett enda exemplar som förvaras hos K. Göta livgardes kamratförening som har sina lokaler på Ledningsregementet i Enköping. Unik dokumentation och utomordentligt intressant. Den politiska dokumentationen finns väl hos UD och är nog mycket hemlig av hänsyn till vårt lands förhållande till Finland och finländarna. På ett märkligt nästan kusligt sätt har just Ålandshändelserna genom President Niinistös yttrande i Sälen: "medlemskap i NATO förblir en sista option för Finland" blivit aktuella för oss svenskar att studera. Våra militära aktiviteter i sammanhanget var exemplariska.
Mvh Göran Mellblom
@Björling, även jag tycker det känns ynkligt med dagens numerärer i folk, haubitsar mm liknande. En rejäl genomlysning av krigsmaterielklustret känns också inte fel. Men det KÄNNS rätt att haubitsar, krigsfartyg mm liknande är svensktillverkade. Och man får gärna anskaffa haubitsar för Gotland, bara man också värvar artillerister åt dem. Och artilleristerna får gärna vara gutar. Eller vad tycker du, käre meddebattör?
Mvh Göran Mellblom
P.s. STÖD VÅRA SOLDATER
@ Teaterdirektören, när en västgötsk hemvärnsbataljon inkallades till Såtenäs var numerären besvärande hög och det kokade av aktiviteter och energi, så typisk för folk ifrån denna del av vårt land. Likadana är intrycken från Våra trupper i Gävleborgs län, för att inte nämna Dalarnas, vars pålitlighet inte står västgötarna efter. De officerare i Falun som hanterar värvningen av dalkarlar till soldater borde få medaljer, eller åtminstone högre lön, liksom de i Gävle på f.d. I 14, vars energi och välvilja fullkomligt strålar ut från deras gruppering. Förmodligen är läget detsamma i Kronobergs, Jönköpings och Kalmar gamla län och andra platser. F.d. Hova kompani ur Mariestads bataljon har i regel minst en soldat i utlandsinsats året om, i likhet med flera andra hemvärnskompanier!
De här personerna är inga STATISTER, de är soldater på riktigt.
Mvh Göran Mellblom
P.s. Stöd Våra Soldater!
Skönmålaren, en ovälkommen fågel i den svenska naturen.
Tyvärr störs den naturliga djurlivet av skönmålaren (politicus moderati).
Även den mindre skönmålaren (generalis karriärus) har observerats vid Ölands södra udde och naturvårdsverket fruktar nu att även denna har fått fäste i landet.
Arterna kan kännas igen på följande sätt:
1. Avstängda kommentatorsfält.
2. Lätet "försvarsförmågan stärks".
I vissa svåra fall har också skönmålaren sett skriva om sig själv i tredje person. Detta kan också vara ett tecken på att den större skönmålaren (politicus moderati skaraborgum) tagit sig in i landet.
@ Herr Mellblom.
Då kan jag avrunda mina inlägg i denna tråden med att ännu en gång understryka att det underlättar om vi kan se omvärlden och oss själva i verkligheten.
Pansarbataljon-Nej!
100 procent uppfylld-Nej!
50 Hemvärnsbataljoner-Nej!
Debatten och lösningarna blir så
mycket bättre om vi har samma utgångsläge om verkligheten och inte befinner oss i utkanten av en nyligen konstruerad skönmålning.
Varför det blivit mer regel än undantag att FM och våra politiker medvetet slirar på sanningen begriper jag inte.
Vilka de försöker lura och varför är också ett mysterium.
Det är som ornitologen, herr Topping, beskriver det, en ny främmande, och ej önskvärd, fågel i vår fauna.
Teaterdirektören.
Bara en kommentar..
Det finns INGEN industripolitik i försvarspolitiken. Endast JAS och kanske något mer. Materielförsörjningsstrategin är heligare än en ko i indien. Jag tycker tvärt om att man bör ta in industrin i beaktandet av vår försvarsförmåga, men jag kan övertygat säga att det gör ingen idag. Att när jag är frustrerad över hur lite vikt som fästs vid industrin läsa att tomtar tror den styr är frustrerande.
Vänligen
Svempis
Lol at Staffan Topping,
Det är humor det..
:)
Svempis
@Teaterdirektören, det ligger mycket i det du säger: vilka beräkningsgrunder skall man ha i debatten.
När nu så många samfällt och entydigt underkänner de nu införda principerna för vår personalförsörjning, så är det inte fel att diskutera principerna för vår förra: rekrytering med tvång.
Debattörerna bortser från att även det systemets förband ej ständigt var uppfyllda - ens på pappret (dvs P-tabellerna) eller materiellt (dvs U-tabellerna) osv.
Vad debattörerna också bortser ifrån är att dessa mobiliseringsförband aldrig kom att aktiveras annat än vid repetitionsövningar - till skillnad ifrån dagens som ständigt är aktiva "här och nu".
Drar man jämförelsen vidare hamnar man snart i de personer som aldrig kom att göra sin värnplikt för att de inte fick, eller inte ville eller inte kunde. Sedan har finns de tiotusentals som förnedrades såsom varande mindre värda "malajer". Vem minns dem?
Efter hand uppstår väl även bland oss debattörer på denna frejdade blogg ett slags konsensus om vad värnpliktsarmén egentligen bestod i och hur den skulle te sig idag.
Beslutsfattarna som avskaffade tvångsrekrytering genom värnplikt och införde frivillighet över hela linjen och för alla, fattade beslut efter eget huvud, och var och är i sin fulla rätt att göra detta.
Konspirationshistorier om generalmajor Moore och lurendrejeri i Riksdagen är ovärdiga och leder ingen vart i debbaten.
MVH Göran Mellblom
@Gormel01
"Debattörerna bortser från att även det systemets förband ej ständigt var uppfyllda - ens på pappret (dvs P-tabellerna) eller materiellt (dvs U-tabellerna) osv."
Visst fanns det brister även på den tiden. Materiellt var det nog bättre än idag, när högt prioriterade förband får spänna fast containrar på tgb 40 eftersom det inte ens finns tillräckligt med lastbilar. Personellt torde det dock ha varit bättre då även om det saknades individer, så var förbanden samtränade på ett sätt som idag inte kan uppnås. Ja, bortsett från musikkårerna då kanske. Men vad jag minns så var de värnpliktiga musikkårerna inte dåliga de heller...
"Vad debattörerna också bortser ifrån är att dessa mobiliseringsförband aldrig kom att aktiveras annat än vid repetitionsövningar - till skillnad ifrån dagens som ständigt är aktiva "här och nu"."
Fanns gott om förband som var aktiva även på värnpliktens tid. Kanske inte i armén, men Försvarsmakten består faktiskt av mer än armén även om vissa vill tro annat. Och även om Livgardet gör en fuling med sina bevakningssoldater så är det faktiskt så att även GSS/T inte ska vara aktiva "här och nu". Det var i alla fall vad riksdag och regering beställde...
@Uppgiven, tack för en intressant öppning debatten! På den gamla tiden var Hans Lindqvist (fp) kallad "den galne folkpartisten från Gävle" på krigsstigen i materielspåret och föranstaltade så överraskande inspektioner som möjligt av utvalda mobiliseringsförråd. Lindqvist fann att dåtidens materielansvariga fraktade runt viktig materiel och fyllde upp de förråd hans avsåg inspektera. Syftet tycktes vara att skyla över bristerna.
Materiel fanns verkligen, men inte i de mängder förbanden egentligen skulle vara utrustade med vid mobilisering. Lindqvist misstänkte en budgetregulator, och ville kunna bevisa dess existens.
Jag håller med dig, min käre meddebattör: det fanns nog mera materiel totalt sett, men inte så mycket man angav i krigsförbandens utrustningslistor.
Personal - människorna i arméförbanden var en annan sak. Med lämplig politisk förberedelse av opinionen och människorna själva, med god förberedelsetid och god tid till förfogande efter mobilisering och uppmarsch hade nog den gamla värnpliktsarmén bitit ifrån sig bra emot ett sovjetiskt angrepp.
Men utan allt detta, och med brister i materielen, rörigt i systemet, osäkra officerare och flyganfall så hade det nog blivit en annan sak.
Flyget och också Marinen skulle ta första smällen och ge arméförbanden tid, och var därför hanterade på ett annat sätt.
Hur en sådan armé skulle te sig med dagens människor som dess soldater kan jag bara spekulera om, men vill gärna funderar över vilka behov människorna idag skulle kräva få uppfyllda för att underkasta sig rekrytutbildningen, repetitionstjänstgöringen och - insats - i Sverige eller utomlands i Finland eller Mali.
Det som idag är avsevärt starkare och mera insatsberett, och avsevärt bättre utrustat, övat och mångsidigt är hemvärnet, vars förband idag är något verkligt att räkna med - i alla lägen.
MVH Göran Mellblom
@Uppgiven, eskalerar den ukrainska situationen in i Ryssland, så kan den nya armén gruppera förband till Finlands och Baltikums stöd "här och nu", vilket har visat sig omöjligt med värnpliktsarmén. Solidaritetsdoktrinen kommer kanske realiseras snarare än vi anar. Var det inte därför vi skaffade oss en yrkesarmé?
Mvh Göran Mellblom
@Gormel01
Inte ens om vi får riksdagsbeslut om insats så kan armén gruppera förband i Baltikum som har någon reell betydelse. Så vida du inte menar att en fin konsert är ett bra stöd.
@Uppgiven, konsert i Baltikum? Musikkårerna spelar precis där FM ställer dem. Mannerheim sände en militärmusikkår till Tallin (Reval) för att vinna tid inför den finska insatsen i Estland 1918. Den estniska statsledningen blev mycket upprörd, men krigslisten fungerade: fienden uppfattade stt den finska insatsen inletts.
Kul att du gav mig tillfälle att flagga musik på denna fina blogg.
Mvh Göran Mellblom
@Uppgiven, kan vi gruppera förband i Finland då? Hur bedömer du ett sådant förband skulle påverka det politiska läget i det landet och här hemma, i ett läge när de ukrainska bekymren sprider sig och en större rysk flyktingström plötsligt anländer?
Varför kan vi inte grupper förband i Finland? Där finns logistik som är avsevärt bättre än i Nordnorge (Cold Responce).
MVH Göran Mellblom
@Gormel01
Vilka förband har vi egentligen skickat till Cold Response? Har vi någonsin haft ens en fullständig bataljon med?
Vår förmåga att gruppera förband i Finland bedömer jag ungefär lika stor som vår förmåga att gruppera förband i Afghanistan eller Balkan de senaste åren. Nämligen att genom en total kraftsamling av våra logistikresurser så kan vi hålla igång förband av kompanistorlek. Förband som, trots att de utgörs av anställda soldater, uppenbarligen kräver ungefär lika stor förberedelsetid ("missionsutbildning") som de tillfälligt anställda förband av värnpliktiga som vi skickade ut innan dess.
@Uppgiven, om och när de ukrainska bekymren sprider sig in i Ryssland och får oss att agera enligt solidaritetsdoktrinen, så kommer våra trupper att sättas in. Och det är möjligt att göra flera förband och med större numerärer med frivilliga yrkessoldater än med tvångsvärnpliktiga.
Skillnaden är att man med det gamla systemet, givet att politisk vilja funnes, måste ha kostnader för grundutbildning av en årsklass, förrådsställd materiel, staber osv för en mycket stor mobiliseringsarmé för att i ett hastigt läge få ihop en begränsad frivilligstyrka, medan vi nu har betydande resurser att sätta in direkt, och utan uppslitande mediakampanjer.
Mvh Göran Mellblom
@Uppgiven, jag vet inte vilka förband som varit på Cold Responce, men de är många. Jag var där själv med ett MP-kompani som sattes amman med ett norskt MP-kompani och ett brittisk MP-element till en MP-bataljon. Vi var själva utrustade med pansarterrängbilar och kökscontainrar. Det året deltog 18000 soldater.
Jag iakttog några länders "fullständiga" bataljoner ganska nära. De lämnade en del övrigt att önska, men stämningen var god.
Från Sverige deltog även hemvärnsförband. Kan du tänka dig sätta in hemvärnsförband i Finland? Efter CR det året så kan jag det.
Att sätta in svenska manöverbataljoner eller andra i Finland till stöd för dem om de ukrainska bekymren sprider sig dit vore inte bara en hederssak, försåvitt heder existerar 2014, men också en bra sak för alla inblandade, och en operation värd namnet. Flygförband? marina enheter?
Tror du någon i högkvarteret räknar på ett sådant scenario? Det tror jag är inte bara möjligt utan även troligt. Vad tror du?
MVH Göran Mellblom
@Uppgiven
Eftersom jag själv ansvarar för utbildning av förband till insatser och jag har lång erfarenhet av att verka i den miljön så hävdar jag att du har fel avseende utbildningstiden.
Det grundläggande felet i ditt påstående ligger i ett antagande att det går att jämföra kvalitén på det som skickas nu och då. Förbanden som skickas idag, jämfört med under värnpliktstiden, håller en nivå som är avsevärt högre. Det är möjligt att det finns undantag men jag har i alla fall aldrig hittills upplevt något som tyder på annat.
Det som dock skett i viss mån är att utbildningstid på vissa system blivit längre. Framförallt för att dessa blivit mer komplicerade och inte i särskilt stor utsträckning för att arbetstiden inte räcker till. Jag påstår generellt att det är ett felaktigt påstående att vi får ut mindre utbildningstid med anledning av att vi är arbetstidsplanerade. Detta har dock lite med missionsutbildning att gör utan avser den vanliga förbandsträningen.
Det du benämner som missionsutbildning är en ganska kort del av förberedelserna inför en insats. Den obligatoriska delen omfattar enskild vecka (möjligen två). Visst befinner sig förbandet oftast på LG något längre än så i syfte att samtränas och i viss mån få insatsspecifik utbildning men det är långt ifrån den tid man var där förr då det i vissa fall handlade om ett helt år.
@gormel01
Var hittar du de stora numerärerna i dagens försvar? Är det kanske hemvärnet du ser framför dig att skicka till Finland?
I gårdagens system anställde man tillfälliga förband för att skicka i utlandstjänst, det är riktigt. Det fanns dock inte någon naturlag som sa att man inte kunde skicka reguljära värnpliktsförband till Finland om den politiska viljan fanns. Så ditt resonemang håller inte.
I år så ska Försvarsmakten totalt kunna skramla ihop en bataljonsstridsgrupp. Det är inte direkt någon imponerande styrka att skicka till Finland. Tveksamt om den politiska viljan skulle finnas att göra det i ditt scenario dessutom, eftersom det i princip skulle innebära att man tömmer Sverige på markstridsförband. Ja, bortsett från Livbataljon och HV då.
Visst kan man skicka HV till Finland. Fast då får du ragga frivilliga då eftersom HV inte har något utlandsobligatorium och jag tvivlar på att regeringen skulle utlysa hemvärnsberedskap...
@Uppgiven, hur stora numerärer anser du behövs för att agera enligt solidaritetsdoktrinen?
Du fnyser åt Hemvärnssoldaterna. Många av dem har gjort flera utlandsmissionet, och gör sådana löpande, så de visar sin insatsberedskap och vilja.
Naturlag att inte klara att skicka traditionella värnpliktiga i utlandsinsats till Finland? - Ja det har vi i vårt land och det har vi visat finnarna och Finland 1914, 18, 39, 40. Vid samma tillfällen skickades istället frivilliga. Längre tillbaka skickade vi alltid yrkessoldater.
Hur stor skall volymen manöverbataljoner vara, anser du?
Mvh Göran Mellblom
@Gormel01
"@Uppgiven, hur stora numerärer anser du behövs för att agera enligt solidaritetsdoktrinen?"
Om du med "agera" menar att kunna göra intryck på Ryssland, så torde minst brigadförband krävas av markstridskrafter. Om du med "agera" menar att visa upp sig, så räcker det med en flaggstång och ett par stabsofficerare.
"Du fnyser åt Hemvärnssoldaterna. Många av dem har gjort flera utlandsmissionet, och gör sådana löpande, så de visar sin insatsberedskap och vilja."
Jag vore tacksam om du inte lade ord i min mun. Jag har inte på något sätt fnyst åt hemvärnssoldater. Deras engagemang är beundransvärt och det finns många duktiga individer bland dem.
Men handen på hjärtat, hur många hemvärnskompanier (för att inte tala om -bataljoner) har du någonsin sett fulltaliga på en övning? Utan att vara tillfälligt sammansatta förband från ett flertal kompanier/bataljoner, vill säga. Det räcker inte med dugliga individer för att skapa bra förband.
Dessutom, typförbandet hemvärnsbataljon är knappast dimensionerat för att möta en mekaniserad motståndare med rimlig chans till framgång.
"Naturlag att inte klara att skicka traditionella värnpliktiga i utlandsinsats till Finland? - Ja det har vi i vårt land och det har vi visat finnarna och Finland 1914, 18, 39, 40. Vid samma tillfällen skickades istället frivilliga. Längre tillbaka skickade vi alltid yrkessoldater."
Vi skickade inte reguljära förband. Punkt. Det hade inte spelat någon roll om de varit bemannade med anställda eller värnpliktiga. De fartyg som flottan skickade till Finland 1918 torde dessutom knappast ha lämnat sina värnpliktiga besättningsmän vid kajen i Sverige...
"Hur stor skall volymen manöverbataljoner vara, anser du?"
Det beror helt och hållet på vad vi ska ha Försvarsmakten till.
@Uppgiven, Riksdag och Regering har beslutat om solidaritetsdoktrinen och övergivit den gamla. De har meddelat att vi inté kommer förbli passiva vid angrepp på våra grannländer, och att vi förutsätter motsvarande agerande från dem.
Som en följd av denna doktrin ominriktades FM från mobiliseringssystem byggt på värnpliktiga till dagens, inte tvärt om.
Det är orättvist att argumentera som om FM utgick från att omställningen skulle gå över en natt.
Omställningen gjordes vid rätt tillfälle.
Antalet manöverbataljoner, sammansatta till brigader kan förutsättas anpassas till behovet, och behoven anges normalt i försvarsbesluten, och ett sådant är under framtagande.
Sedan undrar jag vad du menar hemvärnsförbanden är avsedda för?
Vär historia tillsammans med Finland och finnarna är mycket lång och späckad med ryska krig och intressekonflikter.
Den svenska statsledningens vilja att ingripa till Finlands hjälp i syfte att hjälpa oss själva påverkas starkt av dess sammansättning. Och denna i sin tur påverkas av opinioner och väljarbaser.
Socialdemokraterna avvisade stöd till Finland, starkare under det första världskriget än senare, och det hade sin påverkan på statsledningens möjlighet att sätta in reguljära förband.
Vad skulle man göra med de värnpliktiga som vägrade? Skulle Riket vara i krig så skulle våra dåvarande stränga krigslagar tillämpas, och hur skulle det te sig i opinionen?
Den gången var man inte villiga att riskera sin position som den goda kraften i vårt land för Finlands skull, speciellt inte när det säkerhetspolitiska läget lämnade en hel del övrigt att önska. Kanske var det rätt? Kanske inte?
Men från finsk synvinkel kan man peka på "feghet", "de slåss alltid till sista finnen", "egennyttiga" osv.
Från vår synvinkel kan man minnas Bernadottes ord: "Sverige har inte resurser att föra kontinentala krig".
Solidaritetsdoktrinen tror jag inte avser ett "kontinentalt krig", (varifrån skulle f.ö. ett sådant komma?). Snarare avser den de bekymmer som uppkommer under f.d. sovjetimperiets omgestaltning: ukrainska bekymmmer, ryska inrikesproblem som leder till stora flyktingströmmar, imploderade baltiska statsledningar, krångel i Kaukasus med religiös-politiska sammanstötningar och liknande.
Åtminstone kan jag mot denna bakgrund förstå det nuvarande antalet manöverbataljoner och stödförband bemannade med människor som valt det militära som sitt yrke av fri vilja, understödda av ett avsevärt uppgraderat hemvärn.
Vem vet, vår statsledning kanske utökar antalet manöverförband i försvarsbeslutet, det skulle inte förvåna. Men man avser nog göra det under statsfinansiellt ordnade former.
MVH Göran Mellblom
@Gormel01
"Som en följd av denna doktrin ominriktades FM från mobiliseringssystem byggt på värnpliktiga till dagens, inte tvärt om."
Detta kan diskuteras. Vissa, bland dessa jag, säger att den omställningen skedde när "solidaritet" innebar att vi skickade kompaniförband till NATO-ledda FN-operationer "långt borta". Inte när "solidaritet" kan innebära krig på riktigt i Östersjöområdet.
"Det är orättvist att argumentera som om FM utgick från att omställningen skulle gå över en natt."
Vem argumenterar för det?
"Omställningen gjordes vid rätt tillfälle."
Ja, det hävdar vissa. För det mesta de som också hävdar att renovering av halva stridsvagnsbeståndet och ett begränsat återtagande av förlorad förmåga att skjuta sjörobot från fartyg är satsningar...
"Antalet manöverbataljoner, sammansatta till brigader kan förutsättas anpassas till behovet, och behoven anges normalt i försvarsbesluten, och ett sådant är under framtagande."
Ja, historien visar verkligen att försvarsbeslut ligger rätt i tiden och är adekvat finansierade för att genomföras. Eller?
"Sedan undrar jag vad du menar hemvärnsförbanden är avsedda för?"
Jag menar att de är avsedda att lösa uppgifterna som KFS för hemvärnsbataljon anger. Vilket i stort är bevakning av skyddsobjekt och eskort av viktigare materiel och personal. Under kortare tid ska de även kunna försvara mindre terrängavsnitt.
"Den svenska statsledningens vilja att ingripa till Finlands hjälp i syfte att hjälpa oss själva påverkas starkt av dess sammansättning. Och denna i sin tur påverkas av opinioner och väljarbaser.
Socialdemokraterna avvisade stöd till Finland, starkare under det första världskriget än senare, och det hade sin påverkan på statsledningens möjlighet att sätta in reguljära förband."
Ja? Menar du att socialdemokraternas motstånd berodde på värnplikten?
"Solidaritetsdoktrinen tror jag inte avser ett "kontinentalt krig", (varifrån skulle f.ö. ett sådant komma?). Snarare avser den de bekymmer som uppkommer under f.d. sovjetimperiets omgestaltning: ukrainska bekymmmer, ryska inrikesproblem som leder till stora flyktingströmmar, imploderade baltiska statsledningar, krångel i Kaukasus med religiös-politiska sammanstötningar och liknande. "
Vad solidaritetsdoktrinen avser vet nog ingen. Att ingen utanför Sverige tar den på allvar förefaller dock vara säkert.
"Åtminstone kan jag mot denna bakgrund förstå det nuvarande antalet manöverbataljoner och stödförband bemannade med människor som valt det militära som sitt yrke av fri vilja, understödda av ett avsevärt uppgraderat hemvärn."
Antalet manöverbataljoner och stödförband samt deras geografiska utgångsgruppering i Sverige är mycket lätt att förstå om man ser det från perspektivet att syftet är att bemanna en svag bataljon i Afghanistan (motsv) över tiden. Det är mycket svårt att förstå utifrån perspektivet att i Sverige bedriva övningar och insatser i brigads ram.
"Vem vet, vår statsledning kanske utökar antalet manöverförband i försvarsbeslutet, det skulle inte förvåna. Men man avser nog göra det under statsfinansiellt ordnade former."
Det håller jag för synnerligen otroligt. Man har helt enkelt slängt ut barnet med badvattnet när det gäller förmågan till ett trovärdigt nationellt försvar under den korta tid när vi kunde inbilla oss att detta aldrig skulle behövas igen. Nu när det visar sig att vi hade fel, så har vi inte råd att återhämta den förmåga som långsamt byggts upp under decennier. Systemkollapsen är här och det är tveksamt om den politiska viljan finns att göra vad som krävs för att häva den.
Uppgiven, jag tror din iakttagelse är huvudet på spiken: systemkollaps. Men det system som kollapsar är vår gamla värnpliktsarmés sista bastioner i form av nätverk, avdelningar i staber med den gamla förmågan intakt, erfarenheter och officerares minnen, bland dem mina egna, ifrån fornstora dagar. Ledsamt, smärtsamt ehuru inte bara nödvändigt utan av statsledningen anbefalld. Solidaritetsdoktrinen är denna systemkollaps moder och yrkesarmén dess fader.
Vi bittra gamla yrkesofficerare hänger oss gärna åt minnen från fornstora dagar, och vi oroar allmänheten med svepande omdömen och vi. morrar "systemkollaps", "inget nationellt försvar", "vi har inga soldater", "vi har ingen materiel" mm liknande.
Men allt det här utgår från den värnpliktsbaserade mobiliseringsarmén, neutralitetsdoktrinen och att soldater inte får ANVÄNDAS, blott utbildas.
Materiel saknades förvisso för mobiliseringsarmén fastän vi och alla andra mobiliseringsförsvar i Europa öste in miljarder i våra respektive Materielverk,, så det vore på tiden att lägga dem under lupp, men förmodligen krångligare med sina hemliga avtal, konstruktionsprocesser mm och klibbiga ekonomiska sammanhang.
Mvh Göran Mellblom
@Gormel01
Jag kan bara konstatera att värnpliktiga soldater visst ANVÄNDES, och var en viktig komponent i det försvar som var AKTIVT och ANVÄNDBART med en TROVÄRDIG förmåga att hävda Sveriges territorium. Det är möjligt att det var unikt för de blå försvarsgrenarna.
I dagens försvar kan jag konstatera att vi visst använder soldaterna. Men det är mer till högvakt och ibss än till huvuduppgiften eftersom numerären inte räcker till. Den tidpunkt när vi ska uppnå rätt PersQ skjuts hela tiden framåt eftersom planerade övningar hela tiden minskar i ambitionsnivå såvida de inte stryks helt. Materielbristen är konstant och blir värre för varje år eftersom den materiel som finns bara blir äldre. Inte ens för uppgiften "högvakt" finns all materiel som behövs...
Att dagens försvarsmakt är beställd av den politiska nivån är det ingen som ifrågasätter. Däremot ifrågasätter vi om de egentligen förstod vad de beställde och vad konsekvenserna skulle bli.
Uppgiven, du har helt rätt i att de blå vapengrenarna, som ständigt var insatsberedda och som. arbetade och arbetar alltjämt skärpt som en naturlig del av sin tillvaro, var prioriterade framför mobiliseringsarmén som inte annat än undantagsvis arbetade skarpt (högvakt) och aldrig verkade i sin huvudtjänst - krig, inom ramen för netralitetsdoktrinen.
När sedan denna ersattes av solidaritetsdoktrinen, var mobiliseringsarmén inte längre trovärdig och därför inte längre användbar för statsledningen.
Svenska Folket, yrkesofficerare och i synnerhet statsråd och statsmän är inga idioter eller mörkmän. Jag tror alla insåg komplexiteten i ominriktningen, och beslutet var tungt liksom ansvaret att verkligen lyckas med fundamenten: avveckla alla fastigheter, anläggningar, materiel och personal för att få loss reda pengar att röra sig med, och samtidigt bygga upp det nya.
Det förklarar statsministerns hållning i försvarsfrågan.
Mvh Göran Mellblom
@gormel01
"Men allt det här utgår från den värnpliktsbaserade mobiliseringsarmén, neutralitetsdoktrinen och att soldater inte får ANVÄNDAS, blott utbildas."
FEL. De flesta debattörer utgår från här och nu. Dvs är den FM som politikerna beställt relevant vis a vi solidaritetsdoktrin, nyinriktningen mot de nationella uppgifterna, rysk upprustning och agerande i övrigt, Nato-utvidgning, ökade spänningar i (sub)arktis, mm, mm. Skapar regeringens politik trovärdighet inåt och utåt då man, tvärt emot statsapparatens egna experter och kontrollorgan hävdar av vi lever i den bästa av världar och att allt är frid och fröjd inom FM.
Man behöver inte vara nostalgikramare för bara för att man hävdar att åtminstone några av de gamla lösningarna var bättre än dagens.
/Peter Hammarberg
@Peter, du har helt rätt. Metoderna i den gamla mobiliseringsarmén är minsann inget att skämmas över, tvärt om. Speciellt stridsskjutningsmetodiken och dess allmänt positiva hållning gör många andra gamla och nya arméer gröna av avund. Och på dessa metoder vilar den nya frivilliga yrkesarmén.
Statsledningen vet nog vad den gör, och i denna ingår opositionen i dessa sammanhang.
Men flera svenska haubitser, stridsvagnar och bataljoner vill nog ALLA se, inklusive ryssarna, för att inte tala om allmänheten.
Och efter den nya tyska förbundsregeringens uttalande i veckan, om SIN nya säkerhetspolitiska doktrin, så tror jag att vi får avsevärt mer av allt, speciellt flera manöverbataljoner.
Det gäller att hänga med i rörelsen framåt om man vill ha inflytande.
Hur bedömmer ni det tyska uttalandets påverkan på oss, kära meddebattörer?
Mvh Göran Mellblom
@Gormel01
"Uppgiven, du har helt rätt i att de blå vapengrenarna, som ständigt var insatsberedda och som. arbetade och arbetar alltjämt skärpt som en naturlig del av sin tillvaro, var prioriterade framför mobiliseringsarmén som inte annat än undantagsvis arbetade skarpt (högvakt) och aldrig verkade i sin huvudtjänst - krig, inom ramen för netralitetsdoktrinen."
De blå försvarsgrenarna visade att det mycket väl går att bygga ett trovärdigt försvar som används här och nu på värnplikt. Yrkessoldater är på intet sätt en förutsättning för detta.
"När sedan denna ersattes av solidaritetsdoktrinen, var mobiliseringsarmén inte längre trovärdig och därför inte längre användbar för statsledningen."
Det må vara din åsikt. Det gör det inte till en sanning.
"Svenska Folket, yrkesofficerare och i synnerhet statsråd och statsmän är inga idioter eller mörkmän. Jag tror alla insåg komplexiteten i ominriktningen, och beslutet var tungt liksom ansvaret att verkligen lyckas med fundamenten: avveckla alla fastigheter, anläggningar, materiel och personal för att få loss reda pengar att röra sig med, och samtidigt bygga upp det nya."
Det finns gott om idioter inom alla kategorier du räknar upp. Att man inte insåg komplexiteten visas med all tydlighet av den röra vi nu sitter i. Eller menar du att dagens situation är avsiktlig?
"Det förklarar statsministerns hållning i försvarsfrågan."
Den förklaras av att han förmodligen inte bryr sig.
ÖB stod ju sa ju att det inte var ett reformerat perosnalförsörjningssystem utan en samhällsreform som genomförs genom att lägga vpl vilande och inom ramarna för budget och inriktning så förväntade han sig mer av övriga politikområden för att lyckas.
J.K Nilsson
Uppgiven, det tycks mig snarare att statsministern håller fast vid målet. Det är vi, den gamla mobiliseringsarméns buttra gamla yrkesofficerare, som vill kasta yxan i sjön, när vi, som både sett värnpliktsarméns baksida och framsida, och med eget arbete skapade och vidmakthöll den, är de som sitter inne med handlaget att få den nya yrkesarmén att hända snabbt.
Är det inte i själva så, att en god andel av oss gamla yrkesofficerares missnöjesyttringar kommer sig av att vi inte tillfrågades om råd, tips eller önskningar när den nya yrkesarmén i all hast skulle stampas fram, och det gamla skulle bort?
Var det inte för att öka hastigheten i processerna som Fö-regementena, som ju alla var egna myndigheter, avskaffades och centralmyndigheten Försvarsmakten organiserades?
Trist att det var så brottom, men statsledningen hade sina randiga skäl.
Vilka skäl tror ni statsledningen hade, bästa meddebattörer?
Mvh Göran Mellblom
@Gormel01
Visst håller statsministern fast vid målet. Det är inte samma sak som att han bryr sig i sakfrågan, mer än att han vill ha den avförd från den politiska agendan så fort det bara går.
Skälen som angavs för omställningen torde vara allmänt kända, det som numera kallas "afghanistandoktrinen". Att den sedan några år är överspelad vill/kan man inte ta hänsyn till, för det skulle innebära att Försvarsmakten skulle behöva tillföras ökade resurser för att möta den nya utvecklingen.
@Uppgiven, varför och huruledes blev Sverige medaktör i Afghanistan enligt din mening?
Mvh Göran Mellblom
@Gormel01
För att år 2002 så trodde vår statsledning att den då gällande geopolitiska situationen med ett svagt Ryssland och USA som enda supermakt skulle "prolongeras". Vår säkerhet skulle bygga på att "hänga på" de stora grabbarna i NATO och därmed skaffa oss så pass mycket säkerhetspolitisk goodwill att vi vid en konflikt i Östersjön (vilket alltså sågs som helt otänkbar) skulle få stöd av pappa USA.
Därav FB04 då de sista resterna av ett nationellt försvar slogs sönder till förmån för en förmåga att långsiktigt hålla ett bataljons- och två kompaniförband i utlandstjänst. Här hemma skulle vi bara syssla med fredsdrift och att på mest rationella sätt producera förband för utlandet.
@Uppgiven, försvarsberedningen arbetar seriöst inför varje försvarsbeslut och ett sådant står framför oss om en tid.
Vad bedömer du att denna försvarsberedning kommer att föreslå Riksdagen? Min bedömning är att någon form av förstärkning av insatsorganisationen kommer.
Flera manöverbataljoner? Ytterligare uppgraderingar av hemvärnet? Vad mera kan vi ha nytta av på markararenan?
Utgår vi ifrån solidaritetsdoktrinen så kan det komma både det ena och det andra, frågan blir väl också hur detta skall finansieras?
MVH Göran Mellblom
@Gormel01
Om din definition av "seriös" är vad försvarsberedningen presterar, så har du uppenbarligen en annan definition än jag.
Innan du önskar dig fler manöverbataljoner borde du nog önska dig att de befintliga är uppfyllda med personal som inte kräver aktivering av pliktlagen för att kunna kallas in. Övningar av _hela_ bataljoner vore bra också.
Ska vi ta solidaritetsdoktrinen seriöst så är det knappast fler stövlar på marken som behövs, det har de som kan komma ifråga för stöd (Finland och Baltstaterna) redan själva. Det är snarare ett tryggt basområde för NATO-styrkor som vi kan ställa upp med i ett sådant fall, för om de inte får stöd av NATO-länder så är det oväsentligt hur "solidariska" vi är.
@Uppgiven, krigsfall Ryssland gäller. De NATO stater i vår närhet med tillgängliga resurser för insats i Sverige torde vara Tyskland, vars säkerhetspolitiska läge liknar vårt: plötsligt har en buffert (Polen) uppstått mot Ryssland. Är det kanske därför deras FM övar luftlandsättning på Gotland?
Stöd av NATO blir på ett sätt underligt. Ryssland är också, precis som Sverige, anslutet till NATO- Partnership för Peace, så man får se upp.
Det som tycks Våra den mest fruktbara säkerhetspolitiska vägen framåt är att fortsätta göra affärer med ryssarna, ta emot dem som turister och allmänt underlätta deras återintegrering i den européiska familjen.
Det hot som tycks finnas är väl främst att dess FM skulle förlora förmågan att dominera det egna territoriet i ett läge med inre oro. Ukraina visar oss exempel på oro, men ännu inte på det förstnämnda.
Slutsats: alla europé FM skall vara beredda att agera bortom eget territorium för att kväsa sådant som kan sprida sig till i första hand Ryssland.
Mvh Göran Mellblom
Skicka en kommentar