På tal om svek...

Redan för något år sedan avslöjades att regeringen Palme ej vidarefört den mest känsliga försvarsplaneringen, NATO-samarbetet, till regeringen Fälldin. Anledningen var att man insåg att en sådan kunskapsöverföring skulle vara att begå politisk seppuku för socialdemokratin efter åratal av officiell neutralitet, aggressiv kritik av USA och mot borgerliga propåer om ett närmande till NATO. Att ge borgarna tillgång till denna information skulle minst sagt kunna innebära slutet på socialdemokratin.

SvD:s säkerhetspolitiske reporter Michael Holmström recenserar idag FOI-forskaren Robert Dalsjös doktorsavhandling vid King's College, "Life-line Lost. The Rise and Fall of ”Neutral” Sweden‘s Secret Reserve Option of Wartime Help from the West".

Jag har själv inte läst avhandlingen, men ska försöka få tag på den. Det verkar vara mycket intressanta uppgifter som avslöjas.

Som tidigare nämns avhandlas bl a hur regeringen Palme medvetet "kapade" Sveriges viktigaste livlina i händelse av krig - stödet från NATO vid ett sovjetiskt anfall.

En sak som bör intressera alla är att redan under tiden från VK 2 slut fram till 70-talet utgjorde stöd från NATO ett centralt inslag i försvarsplaneringen. Att döma av det som Holmströms recension förmedlar, så centralt att man kan ifrågasätta framgången i ett svenskt försvar på egen hand mot ett sovjetiskt anfall. Försvarsmakten förfogade på den tiden över resurser som var tusentals procent större än idag. Ändå finns det de politiker som idogt hävdar att Försvarsmakten klarar att försvara Sverige med de 8 mekbataljoner, 4 JAS-divisoner och fåtal fartyg man idag förfogar över. Dessutom görs detta utan någon samplanering med NATO eftersom socialdemokraterna medvetet sköt den i sank för att slippa tappa huvudet. Tala om svek och hasardspel med medborgarnas säkerhet.

Jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan ta socialdemokratin på allvar efter dessa årtionden av rena lögner och falskspel.

Som sagt, det ska bli mycket intressant att läsa Dalsjös avhandling. Läs gärna Holmströms recension