Vi får se om historien upprepar sig...

I senaste numret av Vårt Försvar har Bo Hugemark en ganska träffande debattartikel, som varmt rekommenderas. Det gäller det militära vakuumet på Gotland, som visar sig ha existerat en gång tidigare, för 200 år sedan med olycklig utgång.

"För att ta det från början: År 1789, inför sitt planerade krig mot Ryssland, lät Gustav III avrusta Gotland, ön som riksdagens sekreta utskott tidigare benämnt ”Sveriges Gibraltar”. Enligt militärhistorikern Bengt Hammarhielm var avrustningen ”säkert också ett resultat av den omplanering från den tidigare defensiva fästningsstrategin till en ny rörlig krigföring…”
Det gick bra under kriget 1789-90. Men i 1801 började Gustav IV Adolf oroa sig för ön och beordrade landshövdingen viceamiralen friherre Salomon von Rajalin att bilda ett lantvärn om 600 man och beväpna det med gevär som sändes från fastlandet. Det blev inte så mycket av det. Något direkt hot mot Sverige och Gotland kunde heller inte skönjas under det följande halva decenniet."

Även detta var en mycket träffande formulering:

"Men hallå! Det här verkar ju gammal rysskräck och gamla hotbilder. Det finns ju inget hot mot Gotland idag?
Nej det gör det ju inte, men var god beskriv det läge då en svensk regering bestämmer sig för att sätta upp ett pansarregemente på Gotland, förhandslagra materiel för en fastlandskontingent, gruppera kustrobotförband och luftvärn samt basera flyg- och sjöstridskrafter på ön."

Staten är sjuk

Staten är sjuk. Man tror att man har hört allt, men det har man inte. Nyss höll jag på att sätta maten i halsen när jag hörde på nyheterna att Kronofogdemyndigheten redovisar förlust (!). Eftersom man ligger 60 milj kr back detta år är det risk att man måste sparka anställda.

Här får man lust att utbrista i ett fjortisaktigt "Hallå!?". Hur kan Kronofogdemyndigheten göra förlust? Hur kan överhuvudtaget staten göra vinst? Statlig verksamhet ska inte vara vinstdrivande. Staten är till för att ta hand om alla de gemensamma saker som enskilda människor inte ska behöva syssla med för att vi är starkare tillsammans och den enskildes arbetsinsats behövs annorstädes. Sjukvård, skolor, polis, försvar - det är sådant staten är till för. Det är inte vinstgenererande. Dock kan man ju fundera om inte Kronofogdenmyndigheten är vinstgenererande för statlig verksamhet, men man kan ju inte ha ett avkastningskrav på kronofogdemyndigheten. Det är ju absurt! Återigen är det dessa löjliga interna debiteringar som spökar.

Det här är lika korkat som förra året när man avsåg att spara in på tullen och sparka tullare. Tullen liksom kronofogden genererar mer inkomster till staten, från sådana som inte anser att de ska behöva ta samma ansvar som alla vi andra skattebetalare. Snacka om att skjuta sig själv i foten.

Var har det sunda förnuftet tagit vägen?

Det inneboende JAS-hatet

I gårdagens Aftonbladet skriver Lotta Gröning om det eventuella norska JAS-köpet. Man behöver inte läsa längre än första meningen för att se var det kommer att sluta. Lotta Gröning tycker inte om JAS, men hon vet tydligen det mesta som finns att veta om JAS, om man definierar att allt som finns att lära om JAS någon gång har stått i hennes egen tidning.

Lotta Gröning tolkar nerdragningen i antal JAS i Flygvapnet med att det är ett dåligt flygplan. Det håller inte måttet. Att sedan beställningen och kravspecifikationen gjordes i en annan tidsera och hotet bodde 30 mil från Stockholm istället för som nu i en annan världsdel har inget med saken att göra. Ej heller att den dåvarande regeringen helt motsatte sig att svensk materiel skulle kunna fungera med utländsk.

Vidare kan man fundera på vilka norska journalister som Lotta Gröning refererar till. Jag måste säga att de artiklar jag läst ang. ett norskt JAS-köp har varit rätt positiva. Vad jag förstår är det också Grönings norska partikollegor som är mest postiva till ett köp från Sverige.

Lotta Gröning verkar också ha bättre källor än jag då hon med bestämdhet hävdar att planen inte håller måttet. De jag har talat med som tillbringade en stor del av sommaren med att mäta sina krafter med det amerikanska flygvapnet i USA säger något annat, men de har förmodligen fel. Inte nog med att flygplanen inte håller måttet utan piloterna springer tydligen runt och ljuger också. Det är nog bäst att norrmännen får sköta det svenska luftförsvaret också i sina nya amerikanska flygplan när de fått dem om 10 år. Låt oss lägga ned Flygvapnet under tiden - hotbilden är ju ändå minst 10 år bort. Fast jag kan ju slå vad om att försvarsbudgeten kommer att kosta 40 mdr om året ändå....

Edit 26/9 20:00 Lotta Gröning rekommenderas att läsa denna artikel av en av världens främsta stridsflygjournalister (amerikan). Av någon anledning är han inte speciellt imponerad av JSF. Gripen verkar däremot falla honom mer i smaken.

Att fylla i rätt

Sedan några år tillbaka har en värdegrundsenkät genomförts årligen i Försvarsmakten. På HKV:s initiativ har företaget Bikupan uppdragits att genomföra denna enkät, som undersöker vad de anställda (militärer såväl som civilanställda) tycker i olika frågor. Det rör alltifrån vad man tycker om sina chefer, till hur FM:s ledning agerar, FM:s nya organisation, människovärden etc. Vissa frågor i värdegrundsarbetet syftar till att provocera, som t ex: "Kan man vara homosexuell i utlandsstyrkan?" Syftet med undersökningen är att kunna kontrollera hur FM:s omställning till det nya "insats"försvaret går och även den nya ÖRA-policyn med ledorden Öppenhet, Resultat och Ansvar).

Enkäten är på flera sidor och brukar ta ca en halvtimme att fylla i, vilket tillsammans med innehållet gör att de anställda uppfattar den mer som en belastning än något värdefullt. Ca ett halvår efter genomförd enkät kommer medarbetare från Bikupan ut till förbanden och redovisar resultaten och analyser av enkät, speciellt kopplat till det aktuella förbandet, vilket brukar ta en halvdag i anspråk. Inte heller värst populärt eftersom närvaron liksom ifyllandet är obligatoriskt. Fyller man inte i, skickas enkäterna hem i brevlådan.

Redovisningen brukar vara ganska tydlig, om än inte uttalad, med vad man "bör" / ska tycka i olika frågor och där fallerar det rätt hårt. Det är nämligen rätt stora delar av personalen som inte tycker som man "borde" tycka.

Den första enkäten mottogs med en suck, men folk fyllde plikttrognast i den, liksom satt med på redovisningen. Enkät två fylldes i med en djupare suck och nu började vissa fylla i mönster (t ex bara ettor eller diagonaler) i svaren. Redovisningen mottogs med en ännu djupare suck samtidigt som många anställda så smått började inse att så länge man i HKV inte är nöjd med svaren kommer enkäterna att fortsätta komma ut. Detta kan ju låta rätt barnsligt och smått otroligt, men denna analys är mycket vanligt förekommande bland officerare ute på förbanden. Följden blev nu att anställda började ändra sina svar till vad de tror efterfrågades i syfte att i fortsättningen slippa göra enkäten. Många började också ifrågasätta vilken rätt arbetsgivaren hade att styra vilka åsikter de anställda ska ha, med tanke på att man på högre nivå i Försvarsmakten alltid slår sig för bröstet att "i den här organisationen är det minsann högt i tak". När dessutom ledorden talar och öppenhet och ärlighet börjar man ju fundera. Det är klart förståeligt att vissa officerare hävdar att "i Försvarsmakten är det högt i tak, men det beror på att alla står på knäna".

Med tanke på hur populära HKV:s andra initiativ i ämnet (den nya logotypen och ÖB:s julfilm) har varit, speciellt efter att kostnaderna redovisats, lär denna investering vara än mindre populär och definitivt inte stärka Försvarsmaktsledningens anseende hos landet försvarsanställda.

101 miljoner är rätt mycket pengar... Nästan ett års lokalhyra för ett regemente. Med tanke på de åtstramningar som genomförts under året för att Försvarsmakten skulle kunna hålla budgeten svider det nog extra mycket i ögonen på de anställda. Det finns nog en och annan försvarsmaktsanställd som uppskattar Expressens reportage. Vill man läsa den officiella versionen hittar man den på mil.se

Visst förstår jag syftet med enkäten, liksom målet, men är målet och framförallt metoden verkligen de rätta? Plikttrogen som jag är har jag i alla fall alltid fyllt i enkäten efter eget hjärta och hjärna. Frågan är om det gjorde av eller till?

Edit 28/9 10:00 Chefredaktören för Värnpliktsnytt skriver idag på Brännpunkt om Bikupans enkäter. För omväxlings skull verkar vpl-nytt och jag vara på samma sida.

Reformation II

Enkäten är avslutad och jag tar till mig av vad ni skrev i kommentarerna. Jag ska kolla runt lite grann och försöka med någon design med ljusare bakgrund och mörk text. Dock kan det ta någon dag, men misströsta ej.

1700 års beredskap kontra dagens

Herman Lindqvist skriver idag i Aftonbladet (på nätet endast för plus-medlemmar, tyvärr) om hur det gick till när Sverige anfölls år 1700 av Sachsen-Polen, Danmark och Ryssland och jämför med dagens beredskap. Liksom jag i tidigare inlägg, verkar han lite förvånad över hur det idag kan ta 3 år att mobilisera försvaret. Nu skriver han inte direkt ut mobiliseringstiden i kolumnen, men med lite historiekunskaper räknar man snabbt ut det. Tyvärr går inte Lindqvist så långt i sin jämförelse.

Den 11 februari 1700 anföll Sachsen-Polen Livland (del av Sverige på den tiden som utgjordes av delar av dagens Lettland och Litauen). Fyra veckor senare, den 6 mars, nådde nyheten om detta kungen som beordrade dåtidens motsvarighet till A-mob. Den 20 mars kom bud om att Danmark anfallit den svenska bundsförvanten Holstein-Gottorp. Att Ryssland sedan skulle komma med i konflikten var bara en tidsfråga. Händelserna blev sedan att i juli-augusti slogs danskarna efter en svensk landstigning på Själland. Därefter i oktober avseglade en expeditionskår mot det av ryssarna inringade Narva I november slogs där en mer än 9 ggr så stor rysk styrka av de svenska karolinerna. Året därefter fortsatte kriget mot Sachsen-Polen och sen vet vi nog alla hur det slutade.

Det intressanta ligger i att jämföra nu- och dåtidens kommunikationer, och mobiliseringstider.

Då

Nyheter om angreppet tar 4 veckor att nå beslutsfattare. På fyra veckor hinner en fiendehär marschera drygt 50 mil, kanske uppåt 80 beroende på väder och status. Sjöledes går det något snabbare.

Indelningsverk. Från att manskapet inkallas till att fienden betvingas på främmande territorium går det drygt 4 månader. Då ska man betänka att truppen marscherat över halva riket innan överskeppning och innan dess ska bud ha nått alla soldater på sina torp att det är mobilisering och att man ska inställa sig vid regementets samlingsplats (fotledes..)

Kommunikationerna är alltså ganska långsamma och härarnas rörlighet mycket dålig med dagens mått mätt.

Vi skulle alltså kunna säga att den svenska hären av 1700 års modell höll ungefär R90.

Nu

På någon minut kan makthavare få reda på om en konflikt eller kris uppstår genom telefon, fax, mail, ja ni vet ju själva. Det gäller ju bara att man inte är på operan.

Stridskrafter idag rör sig med alltfrån 30 km/h för motoriserade förband till 800 km/h för luftburna. Att förflytta en här från uppmarschområde till en enda av riket med tåg skulle vara gjort på max någon dag. Likaledes för fienden. På mindre än ett dygn har man tagit sig sjöledes över Östersjön.

Den svenska hären av idag då? 2/3 tar 3 år på sig att påbörja lösandet av uppgifter i operationsområdet. De snabbaste måste ha 10 dagar på sig, trots dagens infrastruktur. Samtidigt säger landets försvarsminister att "det här duger inte, krig kan ju vara över på en vecka nu för tiden - varför har ni gjort så här? Varför har ingen berättat det för mig?"

Nog är det märkligt att det ska behöva vara så här....

Erfarenheter från Georgien

Först skulle jag vilja tipsa om den franska dokumentären inifrån det ockuperade Georgien. Det är skrämmande bilder inifrån den av Ryssland ockuperade zonen dagarna efter vapenstilleståndet. Bilderna av hur irreguljära sydossetiska förband drar runt och plundrar och dödar civilbefolkningen påminner alltför väl om bilderna från Balkan på 90-talet. Det otrevligast är att det hela tiden sker med de ryska truppernas goda minne. Hela filmen (30 min) går att se genom SVT Play. Lägg märke till att ryssarna och osseterna tvingas använda sig av armbindlar för att kunna skilja på egna och fienden. Det säger något om hur pass mycket irreguljära styrkor som deltog.

Jag tänkte också passa på att tipsa om en artikel om en analys som ett ryskt institut gjort av ryska flygvapnets agerande i Georgien. Tydligen har man ett och annat och förbättra. Institutet hävdar att 8 flygplan och helikoptrar förlorades i konflikten. Här är videon från nerskjutningen av en Mi-24. Värt att notera är det korta förloppet mellan skott och träff och att inga motåtgärder vidtas.

Statlig smuts

Det är skönt att se att andra ekonomiska absurditeter och avarter än Försvarets kommer upp till ytan och får medias onda öga. Som vanligt ser man bara toppen på isberget. Det är aldrig så lätt att spendera pengar som när de egentligen är andras. Tänk om man jobbade på riksrevisionen. Det skulle sluta i Lars Norén-pjäser och Absint varje helg.

Computer Sweden granskar: 1, 2, 3, 4, 5
Hur vore det om Computer Sweden skulle ta sig en titt på Försvarsmaktens priosystem också?

Off the shelf eller ej - materielprocessen

Det finns fler än jag som är frustrerade med hur det går till med Försvarets materiel. Här är en redogörelse från en av er läsare som har betydligt bättre koll än de flesta av oss. Jag postar hans redogörelse i förhoppningen vi alla ska bli klokare, försvarsanställda såväl som politiker och naturligtvis också den vanlige skattebetalaren. Det är en lång text, men MYCKET läsvärd. (Apropå den skurna materielbudgeten. SvD, SvD, SvD, SvD, SvD Aftonbladet, DN)



Att direktanskaffa låter bra, men blir inte alltid så enkelt och billigt som en lekman (politiker) gärna vill tro.

Tyvärr kan inte lekmannen ta till sig budskap som är mer komplexa än max 1 A4-sida, men jag gör ändå ett försök. Texten sväller tyvärr på grund av behovet av extrem tydlighet i kommunikationen med lekmannen… Trots detta bör lekmannen försöka se bortom textens uppenbara budskap och söka eventuella kunskaper och sammanhang som kan hjälpa lekmannen att göra klokare ställningstaganden och uttalanden.

Nästan alla direktanskaffningar av mer komplexa materielsystem än kalsonger och strumpor, kommer att innebära behov av utveckling för att integrera produkter och system till svenska förhållanden. ”Ja men…”, säger då lekmannen, ”…varför ska vi ha unika svenska förhållanden – vi ska ju bli NATO-anpassade och interoperabla!”. Tyvärr löser inte det alla frågor.

Full interoperabilitet och utbytbarhet av förmågor mellan nationer innebär inte bara gemensamma standarder för tankmunstycken och informationsmodeller, det kräver även gemensamt språk med gemensam terminologi och gemensamma definitioner av begrepp. Det kräver gemensam doktrin, taktik och stridsteknik. Det kräver gemensam organisation och gemensamma rutiner. Det kräver gemensamma koncept för utbildning och underhåll. Det kräver gemensamma lagar, regelverk och rutiner för verifiering, validering och certifiering av systemsäkerhet, miljö, arbetsmiljö, elsäkerhet, transporter mm. Det kräver en gemensam ledning och gemensamma beslut. Utan full utbytbarhet krävs alltid någon form av anpassning.

Så länge Sverige själv vill välja med vilken radio vi ska kommunicera inom förband så kan vi inte köpa off-the-shelf färdigutvecklat för integration av svensk radio. Få utländska tillverkare och kunder bekostar utveckling och integration av en unik svensk radiolösning. Vi måste också köpa integration av radion, dvs. en utvecklings- och integrationskostnad tillkommer på hyllpriset. ”Ja men…”, säger lekmannen som har gått teknis, ”…hur svårt är det att sätta in en annan radio? Det kan jag göra själv om det behövs. Billigt!”.

Ur ett lekmannaperspektiv är det inte svårt, men om vi lägger på svenska lagar, svenskt regelverk avseende bland annat producentansvar och systemsäkerhet så är det inte så enkelt som att byta några kontakter, bocka till en plåt och skruva fast skiten. Nej, det räcker inte med att det fungerar, vi ska också ha tillåtelse och möjlighet att använda materielen samt att låta svenska soldater hantera materielen. Då ställs det vissa krav från våra lagstiftare, vilket är både bra och rimligt.

Installationen ska verifieras avseende miljö så att inte vibrationer överförs till radion som ligger utanför radions miljöspecifikation. Då kan den gå sönder och garantin gäller inte. Installationen ska verifieras i en omfattande systemsäkerhetsanalys och –dokumentation så att inte soldaten riskerar att bli skadad av radion, t.ex. den lossnar. Här är många ingenjörstimmar. Det ska också verifieras att radion inte interfererar med andra system i fordonet och därmed introducerar risker för person-, materiel- eller miljöskada. Den elektromagnetiska miljön ska mätas och verifieras (mycket dyrt). För att göra allt detta så räcker det inte med att köpa prylen, utan vi måste också ha tillgång till konstruktionsdata på konstruktionen vilket kommer ovanpå hyllvarupriset. Detta görs inte primärt för att Försvarsmakten tycker att det verkar nödvändigt utan för att våra lagstiftare kräver det. (Samma lagstiftare som kräver att vi ska köpa off-the-shelf och att det ska bli billigt som fan!) OK, då var radion klar.

Nu tillkommer svensk säkerhetsutrustning enligt svensk lag och standard, t.ex. brandsläckare. Svensk förbandsutrustning skall kunna förvaras, förankras och transporteras på ett säkert sätt, t.ex. soldaternas vapen måste kunna fästas under transport i unika svenska vapenfästen. Ammunition ska transporteras på ett viss sätt. Svensk ammunition måste verifieras för användning i systemet bland annat avseende vibrationer. Lås ska vara konstruerade så att soldaten inte kan klämma sig enligt detaljerade regler i arbetsmiljö- och systemsäkerhetsregelverk. Tyvärr hade man visst en annan lösning i ursprungslandet, så vi får bygga om låsen. Aj då, nu får vi betala ingenjörerna igen.

Elsäkerheten kräver en genomgång. Buller ska mätas (eller tillverkarens mätunderlag köpas) så att arbetsmiljölagstiftningen uppfylls. Vi måste eventuellt anpassa systemet till svensk transportstandard med fästanordningar för lastförankring med mera. Fordon ska uppfylla svensk väg- och trafiklagstiftning och måste anpassas för att klara en svensk registreringsbesiktning. (Viss möjlighet till dispenser finns, men verifiering och certifiering måste ändå ske, vilket är en kostnad ovanpå hyllpriset).

Nu måste vi också uppdatera alla ritningsunderlag, vilket även det är ett krav enligt vårt regelverk. Många ingenjörstimmar.

Nu ska vi uppdatera alla skyltar och varningstexter till svensk standard (vilket också måste uppdateras i ritningsunderlaget). Hoppsan, då måste vi också uppdatera dokumentationen, bland annat användarmanualen. Då får vi köpa den också och lägga många ingenjörstimmar på det - helvete, det hade vi ju inte tänkt oss.

Ja, sedan var det ju underhållet - dokumentation, reservdelar, förpackningar, märkning, verktyg, testutrustningar, kontaktdon, kablar och skärmning, med mera… Det kan ju inte vara annat än svensk standard och följa svensk lagstiftning om vi ska få tillstånd att använda prylarna i Sverige med svenska soldater/anställda.

Är material, oljor, vätskor med mera tillåtna enligt svensk miljölagstiftning, eller behöver vi ta fram alternativ? Först och främst är det inte gratis att göra granskningen. Utöver detta kommer eventuella ingenjörstimmar för att ta fram acceptabla alternativ och verifiera dem med produkten igen (många prov som måste göras om - inte gratis). Här går ett antal timmar åt till design, konstruktion och verifiering samt slutligen certifiering.

Ja, sedan var det ju utbildningen och utbildningsmaterielen…

Utöver detta så har användarna fått för sig att de vill bygga om systemet lite. Det är ju inte helt optimalt. Nu rasar kostnaderna iväg och snart kan vi konstatera att det kanske hade kostat ungefär lika mycket att utveckla skiten själva, med den skillnaden att då hade vi också gynnat svensk försvarsindustri (och arbetstillfällen) samt fått en mer ändamålsenlig och kompetent produkt för användarnas behov. Kanske, kanske inte…

Men, varför ska en lekman (politiker) behöva göra det så här svårt för sig? ”Nä, så komplicerat kan det ju inte vara…det är väl bara att vi ändrar lagarna då?” (Och så kan vi börja om igen med att analysera lekmannauttalanden…)

Se även: http://www.kkrva.se/Artiklar/081/kkrvaht_1_2008_7.pdf


Komplettering:

En anledning till att ovanstående anpassnings- och integrationsutveckling blir dyr (per individ), är för att det är ett relativt omfattande utvecklingsarbete som fördelas på mycket få individer, nämligen de få system som vi köper till Sverige. Övriga och motsvarande utvecklingskostnader för grundsystemet har kanske också varit höga, men de har fördelats på hela flottan av system som levereras till alla kunder. Därmed kan styckpriset hållas lågt. Dessa integrationskostnader får vi dock stå för själva, även om vi samarbetar med t.ex. Norge eller Finland, eftersom de har sina egna lagar och regelverk och därmed sina egna anpassningsbehov.

Om vi fortfarande hade anskaffat stora volymer så hade integrationspåslaget per individ gjort att styckpriset endast ökat marginellt. Men detsamma gäller om vi utvecklar själva…

Eftersom vi inte behöver köpa stora volymer, så ska vi istället köpa off-the-shelf (=stora volymer tillsammans med andra kunder) för att få ner styckpriset. Men då åker vi på anpassnings- och integrationsarbete som till stora delar är en repris av grundutvecklingsarbetet med motsvarande stora kostnader, men fördelat på mycket färre individer.

Hur man än vänder sig så är röven bak. I vilken riktning är det skönast att stå med rumpan bar?


…jo förresten, apropå kalsonger och strumpor…

Även dessa materielsystem skall verifieras mot svensk lagstiftning. Det har visat sig, bl.a. bland USA:s trupper i Irak, att när man handlar off-the-shelf så kan det ibland bli fel.

Moderna syntetiska underställ som transporterar bort svetten från kroppen kan verka skönt att ha i ett ökenklimat. Mången amerikansk inköpare (och svensk förbandschef) (kan det vara K 3 som avses? /Wisemans anm.) kunde inte stå emot försäljarnas uppenbara logik. ”Självklart ska mina soldater ha det bästa nu när vi ska ut i riktiga farligheter”.

Problemet visade sig dock efter att man utsatts för RPG-eld och när soldaterna, på ytan till synes oskadda, vrålade och vred sig på marken i vad som verkade vara enorma smärtor.

Vad varken försäljare eller lekmän i övrigt hade tänkt på var att smältpunkten för syntetmaterial är relativt låg. När soldaterna utsattes för den mycket kortvariga, men mycket höga, värmen från en näraliggande detonation, så smälte helt enkelt understället på kroppen, vilket orsakade smärtsamma brännskador över hela kroppen. Uniformen, som inköpts och verifierats mot militära specifikationer, hade dock inga skador…

Alltså kommer kanske även kalsonger, som ska köpas från hyllan, att behöva vara lite dyrare än de man kan plocka upp på Dressman. Om du är soldat, så får du i alla fall hoppas på det.

Om du är lekman, så får du väl fortsätta säga ”Men vad fan, hur svårt kan det vara…?”, men är du dessutom politiker så får vi hoppas att du antingen blivit klokare, eller att du inte blir omvald…

/Peppe

Materielavrättningar

Pest eller kolera är ju ett sätt att uttrycka det på. Pengar avsatta för inköp av materiel som till stor del är väsentlig för att kunna verka med framgång på morgondagens (och i många fall tyvärr även dagens) stridsfält ska överföras till förbandsverksamheten. ÖB:s och Försvarsmaktens lösningar på tidigare akuta ekonomiska problem har som bekant ofta varit att flytta pengar från materielanslaget till förbandsanslaget genom att skjuta materielbeställningar framåt i tiden. För 2008 godkändes inte detta förfarande av regeringen och vi hamnade som bekant i våras i den ökända nerläggningskarusellen som i mångt och mycket innebar en tvärnit i Försvarsmakten.

Många andades i helgen ut när alliansens partiledare gemensamt gick ut i en debattartikel och meddelade att det minsann inte skulle bli några förbandsnerläggningar och att 2,2 mdr kr skulle få överföras till förbandsanslaget till 2011. Ingen tvivlar väl på att en stor del av orsaken till detta agerande var Georgienkriget. Jag varnade för att ta ut segern i förskott i mitt blogginlägg om löftet och nu visar sig också bakgrunden.

Regeringens stora förtroendekris i försvarsfrågan utlöstes som bekant sommaren 2007 av att finansminister Anders Borg redovisade att han tänkte spara 4 mdr på materielinköpen till 2011, vilket fick försvarsministern Odenberg att gå i taket och avgå. Regeringens handgångne man i materielbesparingsfrågan, statssekreteraren Håkan Jevrell, kom idag med sin rapport i frågan. Från Försvarsdepartementets pressmeddelande:

"Genomförandegruppen har identifierat ett antal materielobjekt som bedöms som möjliga att avbryta eller reducera. Åtgärderna innebär en förskjutning inom materielförsörjningsprocessen från egenutveckling av materiel till direktanskaffning. De identifierade materielobjekten berör samtliga stridskrafter, säger Håkan Jevrell"


Från Aftonbladet: "Vi har haft som inriktning att detta inte ska påverka vår nuvarande operativa förmåga. Det har varit en ledstjärna, säger Jevrell. " 


Det är inte utan att man undrar om man genomfört någon som helst konsekvensanalys vid framtagandet av listan eller om man bara sett till vilka kontrakt som går att bryta med minimala straffkostnader. Det verkar även som om man inom HKV efterlyser en analys av konsekvenserna av de avbrutna materielinköpen då chefen för materielproduktionen inom Försvarsmakten säger följande till mil.se:


"Försvarsmakten har inte deltagit i genomförandegruppens arbete, vi har endast kvalitetskontrollerat siffrorna. Det här är inte en fråga om effektiviseringar, det är ambitionssänkningar... Nu när vi fått detta besked ska vi analysera konsekvenserna. Delar av det genomförandegruppen beslutat kan komma att påverka vår nuvarande operativa förmåga".


När man tittar på listan är det inte utan att man slås av enfalden i vissa av materielposterna. Några poster:

Avbrutna system
Luftvärnsrobot korvett Visby: Ett gammalt sorgebarn inom flottan har varit luftförsvaret där man alltid fått förlita sig på Flygvapnet för detta. Vid internationella operationer där motståndare eller parter förfogar över flygstridskrafter eller sjömålsrobotar tvingas därför flottan antingen ta med sig Flygvapnet (troligt?) eller samgruppera med annat lands fartyg med kvalificerad luftförsvarsförmåga. Alltså mer belastning än hjälp.

Materiel till IT-försvarsförband : Det ryska agerandet härom året mot Estland visade med all tydlighet att krigföringen numera även har en cyberdimension. Detta upprepades med ÄN större tydlighet i kriget i Georgien. Skygglappar på.

Reducerade system
Utveckling och anskaffning Stridsledningssystem Bataljon (SLB): Informationsöverlägsenhet är i mångt nyckeln till att vara framgångsrik på dagens stridsfält. Detta ska tydligen inte i samma grad gälla Sverige.

Splitterskyddade fordon: Ska tydligen fortsätta vara en lyx inte alla förunnade. Även i skarpa insatser internationellt där skydd är svårare att nå genom eld och rörelse (skador på tredje man tenderar att vara impopulära).

Jas 39, återanskaffning ammunition: Ska man bara sälja alla flygplan utomlands behövs det ju ingen ammunition.


Detta var bara några snabba kommentarer. Det finns mer att säga om dessa och de andra utpekade systemen. Värt att notera är att majoriteten är just hyllvara och inte utvecklade på egen hand. Vidare ska man också betänka kostnaden för kalaset... 2 mdr kr på 3 år.

Inte helt oväntat går socialdemokraterna ut och försöker vinna poäng på frågan. Bl a efterlyser man en bredare försvarsuppgörelse. Jag kan dra mig till minnes ett antal gånger tidigare år när (s) har varit i regeringsposition och handlat likadant, så det går inte att inbilla mig att (s) är bättre i frågan. Det sorgliga i kråksången är ju dessutom att (s) har en deklarerad avsikt att göra ännu större besparingar än alliansen.
Är det någon som anser att detta agerande stärker den svenska försvarsförmågan? Det blir tydligen till att fortsätta att vara partilös. Nu får man invänta budgetproppen på måndag för att se hur ekonomin egentligen blir 2009. De preliminära beräkningarna ser inte lovande ut. Tvärtom, och som vanligt är det spottstyvrar som får enorma konsekvenser efter det inte går att rubba de fast kostnaderna; hyror, löner etc.

Det vore kul om SvD får svar på sina tre frågor till Anders Borg. Varför kan man inte avvakta den nya hotbildsanalysen efter Georgienkriget (det berömda lackmustestet)? Ständigt samma fel i försvarspolitiken. Pengarna styr hotbild och uppgift istället för motsatsen som vore mer logisk.

Lackmustestet

2007 skrev försvarsberedningen följande, numera rättså omtalade, ord om utvecklingen i Ryssland i sin rapport Säkerhet i samverkan:

"I utrikespolitiskt hänseende kommer det ryska agerandet mot länder som
tidigare ingick i Sovjetunionen att vara ett lackmustest på vilken väg
Ryssland väljer. Rysslands förhållande till och agerande gentemot dessa
länder de närmaste åren kommer [att]definiera vår syn på Ryssland."

FOI, Försvarets Forskningsinstitut, har tagit fasta på dem och nu kommit med sin rapport Det kaukasiska lackmustestet - Konsekvenser och lärdomar av det rysk-georgiska kriget i augusti 2008. Rapporten innehåller en hel del spännande fakta och trots att den uttryckligen inte tar ställning i skuldfrågan innehåller den en intressant och sammanfattande historieskildring över vilka attacker som skett mot vem.

Något säger mig att vänsteranhanget i bloggvärlden (Krantz, Jinge m fl som jag inte vill länka till eftersom speciellt den sistnämnde envisas med att hela tiden kalla mig anti-semit och nazist (!?)), inte kommer att uppskatta denna historieskildring och den beskrivning som finns av Rysslands aktioner. Märk väl att dessa bloggare är mycket noggranna med att ta upp att Georgien använde sig av DPICM-ammunition i kriget, men nämner bara i förbigående Ryssland använde sig multipelvapen och att HRW starkt kritiserar detta.

Rapporten rekommenderas varmt för den som har funderat lite i banorna runt Rysslands agerande i Georgien och vad som kan hända i framtiden. Personligen känner jag mig rätt nöjd med att FOI tar upp rätt mycket av de ryska förberedelserna för kriget, kränkningar och anfall mot georgiskt territorium, samt övriga maktmedel som jag skrivit om tidigare.

Det senaste är att Ryssland vägrar godkänna OSSE-observatörer i Sydossetien med motivet att det är en självständig stat (!).

FRA-protester och sansade röster

Samma dag som Riksmötets öppnande genomfördes flera stora protester mot "FRA-lagen" runtom i landet. I Stockholm hölls bl a tal av fp-riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, som genom sitt krav tidigare i år att "signalspaning bara ska få ske vid brottsmisstanke", visat att hon inte förstår vad signalspaning syftar till. Vilket brott ska vi misstänka Ryssland för, när FRA genomför teknisk signalspaning mot ryska radarsystem? (byggde på min missuppfattning av ett citat som inte var komplett, men jag undrar fortfarande vad man ska anföra för brottsmisstanke mot rysk kommunikation genom Sverige). Vidare förbryllar detta citat från en intervju i SvD mig: "Om det handlar om ren militär kommunikation kan man fortsätta med den traditionella signalspaningen, annars får polisen och Säpo ta vid och de får ta hjälp av andra stater. " Om jag har förstått det rätt menar Ohlsson alltså andra stater sköta spaning i kabel åt Sverige? Det ska alltså kännas bättre för Sven Svensson att NSA scannar hans mail (vilket de gör i alla fall) än att FRA skulle ha möjlighet att göra det? Sverige ska alltså konstant vara beroende av andra staters välvilja.

Gårdagskvällen aktuellt var nästan skrattretande på gränsen till sorgligt när man försökte få det till att FRA:s signalspaning kommer att drabba asylsökande som avvisas. I programmet försökte man även att koppla ihop asylansökningar i Sverige med att släktingar till de asylsökande torterades hemma i Syrien. Detta var enligt sageskvinnan orsakat av "Uppgifter som kommit från Sverige till Syrien..." Kvinnan verkar pinsamt omedveten om att stater som Syrien, Iran m fl bedriver ett ganska omfattande flyktingspionage i Sverige. Just detta spionage är ju ett av SÄPO:s stora arbetsområden. Förefaller det inte troligt att just denna trafik skulle vara sådan som FRA skulle inrikta sig på då mottagaradressen är säkerhetstjänsten i respektive land? Det är nog betydligt mer intressant än att på pin kiv se till att asylsökande blir pryglade när de avvisats, som man lät påskina i reportaget.

Som tur är finns det också sansade röster i debatten, bl a i Expressen. Den ena är kolumnisten Ann-Charlotte Marteus. Smakprov:

"För det är klart att underrättelsetjänsten inte har snövita fingrar. Det är klart att spioneri inte är något Unicef-doftande, ekologiskt, Bob Geldoferi. Det är spioneri, inte dagispolitik. Det handlar om rikets säkerhet."

Den andra är säkerhetsrådgivaren Joakim von Braun med en debattartikel: "Därför är det olyckligt att socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin nu försöker pressa regeringen med Carl Bildt i spetsen på besked som Ahlin vet inte kan besvaras av hänsyn till rikets säkerhet. Inte kan vi strunta i om en svensk affärsman eller turist blir kidnappad i "fel" land eller att en svensk ambassad i en diktatur blir hotad av terrorister. "

På Aftonbladets debattsida är dock den andra sidan som kommer till tals idag. Debattörerna Emina Karic och Christopher Kullenberg oroar sig huvudsakligen för att "FRA-lagen" motverkar ett "fritt och öppet internet". Dessa debattörer verkar heller inte ha några större kunskaper om signalspaning och underrättelsetjänst, när de bl a påstår att signalspaning är en teknologi utvecklad under Kalla kriget (åtskilligt äldre än så, förekom flitigt under bl a amerikanska inbördeskriget). Vidare oroar de sig för att FRA:s signalspaning skall verka hämmande på utländska företags etablering i Sverige. Det visar på en rätt stor naivitet, eftersom Sverige är ett av få länder där underrättelsetjänsten inte har som uppgift att, och tillåts, stödja nationella företag med industrispionage. Att det gamla Sovjetunionen gjorde detta är (och idag Ryssland) är allmänt känt. Kina är det land som verkligen lägger stora resurser inom detta område, men även USA ligger långt framme här. Därutöver driver de någon form av tes rörande en centraliseringstanke med FRA-lagen som jag uppriktigt måste säga att jag inte begriper vad de vill åt med. Det känns väldigt långt ifrån sakfrågan och luddigt.


Förhoppningvis får fler sansade röster som Marteus och von Braun komma till tals.

Suck...

Återigen en del i den s k FRA-debatten som tagit sig löjliga proportioner. "Va? Byter Sverige information med diktaturer?"

Har ni någonsin hört någon säga "Va, turistar ni på Kuba? Det är ju en diktatur? Ska ni till Turkiet? De förtrycker ju kurder!"

Nä, det är inte så vanligt. De har ju så fina stränder där, så då verkar det vara fullständigt acceptabelt att man kastar regimkritiker i fängelse. Men tydligen är situationen helt oacceptabel när det gäller underrättelseinformation. Allt för att folk har fått för sig att FRA kommer att sitta och läsa när de är cyberotrogna etc. Utbytet av information med andra länder är oerhört noga vägt efter vad som ger de långsiktigaste fördelarna, och jag är fullständigt övertygad om att information som drabbar regimkritiker i "diktaturer" inte ger värst många långsiktiga fördelar.

Följande är saxat från kommentarerna på Carl Bildts blogg och skulle lika gärna kunna vara mina egna ord:

"XXX oroar sig för att “när vi bytt bort informationen har vi inte längre någon kontroll över var den till slut hamnar.” I just denna fråga fungerar moralen kanske bäst i en annan omoralisk värld. Om det inte framgår av samarbetsavtal att så får ske, förs inte information vidare. Detta är av ren självbevarelsedrift eftersom det annars skulle bli rundgång i systemet där osäkra eller inte helt bekräftade uppgifter till slut skulle bekräfta sig själva efter att ha dykt upp från flera oberoende och normalt trovärdiga källor. Risken för felkällor med följande missbedömningar skulle bli alltför stor.

Att vi ibland kanske byter uppgifter med diktaturer; är det något att uppröras över? På den öppet kommersiella sidan handlar vi med och investerar vi hej vilt i både Kina och Ryssland. Ska vi då avstå från möjligheten att köpa till oss uppgifter om exempelvis pågående storskalig narkotikahandel riktad mot Sverige i utbyte mot, fortfarande exempelvis, uppgifter om planerade terrorattentat i Moskvas tunnelbana?"

Att betala turkiska underrättelseorgan för information om PKK:s aktiviteter i Sverige med Janne och Lottes kärleksmail, tror jag inte kommer att göra sig.


Sossarna var bättre på det här spelet än de borgerliga. De kunde konsten att vyssja det oroliga folket till sömns. Oftast genom att blåljuga. "Nej, Sverige har aldrig och kommer aldrig att samarbeta med NATO". Socialdemokraternas utrikestalesman Urban Ahlins uttalande om informationsutbytet är ett snyggt exempel på detta.

Resultatet av hela FRA-svängen riskerar nu bli att vi får en allvarligt handikappad underrättelsetjänst. Denna underrättelsetjänst är fullkomligt beroende av för vårt försvar, främst av den anledning att vi i Sverige har monterat ner vårt försvar till den löjliga nivå att vi måste ha en kosmiskt lång tid för att återställa det till den nivå det klarar av att försvara landet. Detta oavsett om det gäller ett fullskaligt väpnat angrepp mot landet eller ett terrordåd. Fortfarande saknar vi lagar för att kunna hantera ett omfattande terrordåd eller terrorhot, 7 år efter WTC, 5 år efter Madrid och 3 år efter London. DET är en skandal. Strutstaktik fungerar mycket sällan.

Är man nu så rädd att FRA och staten ska komma åt ens mail-trafik, tycker jag först och främst att man ska fundera på vem som redan göra det idag. Den bredbandsleverantör man nyttjar har ju fullkomlig överblick över vilka web-sidor man besöker (ja, även de snuskiga), vilka mail man skickar och hur mycket man hämtar via Piratebay. Dessa uppgifter är helt okontrollerade och endast reglerade av bredbandsleverantörens egen subjektiva policy. Vem rekryterar din bredbandsleverantör till sin personal och vilka regler och lagar hanterar detta? Vad hindrar att bredbandsleverantörens nye systemoperatör har en gammal svartsjukeaffär till någon av kunderna eller går igång på att läsa andras mail? Nu blev det nästan lite läskigt.

Jag är fortfarande helt oroad av FRA-lagen. Det enda jag är orolig över är att underrättelsetjänsten ska bli ännu mer handikappad. Tacka FRA för att vi under det Kalla Krigets dagar fick tillstånd att köpa många olika mycket känsliga materielsystem från USA, trots att vi inte tillhörde NATO och att sossarna gjorde sitt yttersta för att utåt kritisera USA.

Familjeskäl?

Försvarsmaktens informationsdirektör Staffan Dopping avgår vid nyår efter tre år på posten. Orsaken säger han själv är familjeskäl. Det kan man ju förstå efter all den turbulens som varit inom Försvarsmakten och försvarspolitiken. Nu kan man läsa hans egna ord om orsaken och någonting ligger det ju i vad han säger, även om jag inte vill hålla med om att budskapet är förankrat inom organisationen.

Politikerna mörkade om Försvaret

"Och konsekvenserna av det här dröjer kvar länge. Ännu 2008 är en stor del av svenska folket inte med på det säkerhetspolitiska tåg som rullade från stationen 1999. För knappt tre år sedan åkte ÖB runt till samtliga förband för att förklara den nya försvarspolitiska inriktningen (den som gällde då, kanske jag ska tillägga). Nu väntar jag på att det politiska Sverige gör något motsvarande för resten av befolkningen."

Frågan är om vi klev på rätt tåg. Det känns inte så. Det här håller dessutom på att spåra ur hela tiden. För att citera Janne Långben: "Vem är det som kör egentligen?"

Reformation

Från bloggens början deklarerade jag att bloggens layout inte var fullkomlig och att jag kunde tänka mig ett annat utseende. Dock har jag inte hittat något jag gillar. Det har dock inkommit synpunkter på att bl a färgvalet inte är optimalt.

Därför tänkte göra en liten läsarundersökning. För det första, lägg en röst i omröstningen på höger sida om ni vill ha en förändring eller om bloggen duger som den är. Vill ni det, får ni gärna skriva en kommentar till detta inlägg hur det ska se ut eller hålla med någon av de andra kommentarerna. Kolla gärna de mallar som blogspot tillhandahåller om det är något ni gillar. Jag vill dock inte ha en layout som är som alla andra bloggar. Wiseman's Wisdoms ska vara urskiljbar från andra. Självklart kan ni också skriva kommentarer om ni gillar layouten som den är.

Saved by the bell

or the Russians... Partiledarna i Regeringen berättar idag på SvD Brännpunkt att det inte blir några förbandsnerläggningar denna budgetperiod. Det innebär att alla landets försvarsanställda kan andas ut och återuppta de bygglov, renoveringar, barnplaner och andra investeringar som man i våras fick lägga på hyllan. Nu gäller det att smida innan Anders Borg ändrar sig.

Mikael Holmström på SvD går rätt långt i sin analys om verkningarna av detta glädjande beslut. Förhoppningsvis får han rätt. Den som definitivt fick rätt är förre försvarsministern Mikael Odenberg. Det kunde dock inte statsminister Fredrik Reinfeldt med att säga i Nyhetsmorgon. Han ville hävda att vad Odenberg avsåg och dagens besked är två olika saker. Så ser inte jag det. Jag hoppas verkligen att SvD eller något annat riksorgan lyckas få tag i Mikael Odenberg för en intervju om regeringens nya linje. Det vore fantastiskt kul! Inom någon dag kommer vi också kunna se försvarsministern lydigt förespråka samma linje, som han tidigare motsatt sig. Duktigt! (Kl 10:50 Vad var det jag sa? Tolgfors pressmeddelande)

Jag tror inte regeringen pallade trycket efter kriget Georgien i augusti. Redan under sommaren var det ju en mycket stor opinion (enorm för att handla om försvarsfrågor) som uttryckte sitt ogillande för den förda försvarspolitiken, vilket ju traditionellt har varit de borgerligas paradnummer. Att fortsätta på inslagen linje efter Georgien hade ju inte varit annat än politiskt självmord, vilket jag tror Lars Leijonborg var den förste att inse och jag tror att det uttalande han gjorde i försvarsfrågan mycket väl kan har varit ett ultimatum till övriga alliansen. Moderaternas ledamöter i försvarsutskottet verkar också ha fått ett tidigt klart bakåt att yttra sig i frågan.

Nu finns förhoppningsvis pengarna för att fortsätta på samma nivå som tidigare. Dock hoppas jag verkligen att man gör något åt det enorma ekonomiska slöseri som utgörs av stödorganisationerna FMLOG, FortV m m. Viss förhoppning finns ju efter att försvarsberedningen pekat åt det hållet, liksom att f d generaldirektören nu håller i en utredning på området. I framtiden vill jag inte uppleva absurda saker som att FMLOG höjer priset på den ammunition som varit gratis (eftersom det finns så man kan gödsla med den från invasionsförsvarets dagar), eftersom befälen slutat ta ut den dyra ammunition för AK 5 och istället tagit ut AK 4 till de värnpliktiga. Exemplet visar ju hur det på förbandsnivå är omöjligt att spara med dessa "stöd"organisationer som ständigt har ett vinstkrav på sig. Det är ju fullständigt självklart att FortV måste höja hyrorna på alla andra lokaler för att nå samma vinst om regementet rationaliserar och säger upp kontraktet för gamla ladan.

Moment 22 måste utgå ur Försvarets ekonomiska system och DET är ingenting som Försvarsmakten kan åtgärda. Det är ett politiskt beslut.

Som officer och försvarsvän ska man dock inte andas ut helt ännu. Fortfarande kan det komma organisationsförändringar, som att vissa förmågor och enheter stryks ur organisationer, även om alla grundutbildningsförband finns kvar. Det kan t ex röra sig om minskat antal stridsfordon, färre flygdivisioner. Om detta har inget sagts ännu. (Vilket också kommenteras på mil.se)

Fortfarande kvarstår också det viktigaste arbetet, som nu riskerar att hamna i skymundan då regeringen kan ha lyckats med att vagga stora delar av opinionen till sömns igen - att säkerställa att vi har en trovärdig försvarsförmåga. Dit är det långt, och det kommer att kosta.

Idag är jag elak

"Jag drar för egen del slutsatsen att utgångspunkterna för den fortsatta planeringen nu långt mer måste definieras av säkerhetspolitiska behov än av på förhand fastställda ekonomiska ramar. "

Citatet är hämtat ur ÖB:s senaste nyhetsbrev som landade i mailboxen idag. Jag vet inte om man kan uttrycka sig mycket tydligare än så utan att säga rakt ut att den försvars- och säkerhetspolitik som bedrivits och den hotbild som presenterats fram till nu varit justerade för att vara politiskt och eknomiskt korrekta.


I SvD har Försvarsmakten strategichef konteramiral Jörgen Ericsson och utvecklingschefen generalmajor Michael Moore en debattartikel om deras syn på framtidens försvar. Den är inte fullt så luddig och fluffig som Moores tidigare visioner och skrifter brukar uppfattas (aerostater, robotcontainrar, ucav-svärmar), utan här kan man i vissa fall utläsa numerärer och existerande materielsystem. Det som dock inte ändrat sig är att det är försvinnande låga numerärer som eftersträvas. Föga förvånande är att man i artikeln riktar hård kritik mot dem som kritiserar "insatsförsvaret". Det är ju inte värst förvånande eftersom Michael Moore i mångt och mycket är pappa till just detta.

Dock sätter man sig i samma sits, som just det man felaktigen beskyller runt 95% av sina kritiker för. Ericsson och Moore som säger sig förespråka "både och" (ett av de stora mantrana i Försvarsmakten idag) hävdar att motståndarna är "antingen eller". På flera ställen i artikeln återkommer deras kritik mot att de som kritiserar dagens försvarsmakt önskar ett renodlat nationellt försvar. Det vill jag hävda är en fullständig missuppfattning, som gör det mycket svårt för mig att ta deras artikel på allvar.

Jag känner ytterst få människor som inte anser att Sverige ska delta i internationella insatser. De flesta kan sorteras in under kategorin "vänster" och ett fåtal är officerare av gammal stam. Vidare är det lika få som raka i ryggen kan hävda att Försvarsmakten idag klarar av att lösa uppgiften att försvara Sverige, vilket vi idag ser en kraftig reaktion på i media. Jag tror att långt över 90% av de befolkningen och de försvarsanställda gärna ser deltagande i utlandsoperationer så länge som det nationella försvaret också fungerar. Det ena får inte gå ut över det andra. Det måste finnas en förmåga till "både och", vilket det inte gör idag. Det är nästan "varken eller". Jag tror att där har Moore del i skulden eftersom han ständigt är den som konsulteras av försvarsberedningen, försvarsutskottet etc om den framtida försvarsmakten, och det är den vi ser idag.

För att underbygga sina argument talar man senare i artikeln om att "vi har aldrig kunnat försvara oss mot Ryssland (Sovjet) på egen hand; detta gällde även för invasionsförsvaret under det kalla kriget." Det är helt riktigt om man hävdar att scenariot är att Sovjet endast skulle rikta sin anfallskraft mot Sverige. Men sådan var aldrig den svenska krigsplaneringen. Sovjet ansågs endast vara intresserat av att anfall Sverige i händelse av ett krig i Europa mellan NATO och WP, och då skulle Sverige endast utgöra en sidoteater och med andra ord inte utsättas för kategori A-förbanden och hela den sovjetiska anfallskraften. Visst stöd av NATO förutsattes också, och den stora boven i det här dramat är väl snarast den skenheliga socialdemokratin som i 50 år hamrade in i befolkningen att Sverige är neutralt.

Nästa tokeri är att man vill framhålla dagens insatsförsvars kvalitet jämfört med gårdagens invasionsförsvars kvalitet och att jämförelsen istället borde göras med övriga Europas försvarsmakter. Visst har även dessa nedgått i numerär, men långt ifrån på samma sätt som den svenska. Där har man också lyckats med att omsätta äldre materiel till nyare, men faktumet kvarstår: ett fotbollslandslag med målvakt och en utespelare vinner aldrig över ett fullt 11-mannalag ur division 4. Jag tillhör ett Försvarsmaktens spjutspetsförband och jag vill ändå hävda att vår förmåga idag är betydligt sämre än på 90-talet och mycket har just att göra med den teknologi som Moore och Ericsson prisar - den finns inte tillgänglig på förbanden, utan endast på papper i Stockholm, där beslut om inköp endast fattas i så låga numerärer att man blir förvånad när man faktiskt får se prylarna.

Lösningen enligt Moore och Ericsson för att få Försvarsmakten effektivare i framtiden är att för Arméns del "tydliggöra" brigadförmågan med "motsvarande två brigader" med starkare bekämpningsförmåga. För Marinen ett ökat antal "kvalificerade fartyg" och för Flygvapnets del är receptet som alltid färre JAS-plan. Här gick verkligen skitsnacksalarmet igång.

För Marinens del verkar förslaget mycket vettigt, vilket säkerligen är Ericssons förtjänst då han har en solid förbandstjänst bakom sig. Marinen har en otvivelaktig huvuduppgift vid ett ökat spänningsläge i Östersjön (gasledningen, någon?).

På armésidan undrar jag direkt vad tusan som menas med "tydliggöra brigadförmåga". Hade man skrivit säkerställa, återta eller liknande hade jag köpt det direkt, men tydliggöra är intetsägande. Dessutom förslår inte två brigader långt. Det är vad Armén har idag i numerär, men utan förmåga att uppträda i brigadförband. Med en målsättning på att idag kunna ha motsvarande en halv brigad i samtidig internationell tjänst, tror jag det måste till en betydligt större förbandsbas för att säkerställa personalförsörjning. Däremot håller jag helt med att förbandens bekämpningsförmåga måste förstärkas. Den mängd artilleri som finns idag är fullständigt löjeväckande, liksom luftvärnet. Den förstärkta brigad som blir kvar hemma i Sverige är ungefär vad som skulle åtgå för att markera svenskt intresse på Gotland vid en spänningshöjning i Östersjön. Vad lämnar det övriga landet?

När det gäller att reducera mängden JAS-plan har jag redan tidigare varnat för detta mantra. För det första måste man definiera vilken numerär man utgår ifrån och sedan vad man vill klara av. Det gör man inte här. Utgår man från dagens 130-140, de beslutade 100, eller de föreslagna 60? Trots allt är det så att huvudkomponenterna i uppgiften försvar mot väpnat angrepp är just Marinen och Flygvapnet (utan att förringa Arméns uppgifter) och resultatet kunde med önskvärd tydlighet ses i Georgien, där det ryska flygvapnet gjorde mos av både den georgiska armén och flottan.

Avslutningsvis i förslagen kommer man till krav på effektivisering av Försvarsmaktens stödorganisationer. Där håller jag till fullo med, som ni vet.

Som sagt, jag har lite svårt att ta artikeln på allvar, när jag har sett tidigare produkter från Michael Moore lilla idélåda och i mångt och mycket är det den lådan som är orsak till dagens läge. Behovet av förmågan till "både och" ifrågasätter jag inte, utan förespråkar. Dagens och morgondagens förmåga till "både och" tvivlar jag på.


Den här sammanställningen över världens krigsmakter kan vara lite rolig att titta på. Lägg gärna märke till kostnaden per soldat i Försvarsmakten kontra andra länder (klicka på Europa).

USA varnar för rysk gas

Vilket ju självklart inte kommer som någon överraskning. Artikeln på Brännpunkt av den amerikanske Sverigeambassadören Michael M Wood är ändå läsvärd och tänkvärd. Man får tycka vad man vill om USA och dess externa energipolitik, men på några områden har Wood ändå helt rätt. Satsningar på alternativa bränslen och energikällor måste fortgå av både miljö- och säkerhetsskäl, liksom att EU i största mån måste finna fler energileverantörer än Ryssland.

Vad gäller Nord Stream håller jag fast vid min ståndpunkt att Sverige bör göra sitt yttersta för att a) hålla ledningen från svenska vatten och b) förhindra en dragning av ledningen genom Östersjön. Detta helt och hållet av säkerhetspolitiska skäl. Ryssland har mycket tydlig klargjort redan från början att Östersjöflottans huvuduppgift kommer att vara att skydda gasledning från hot. Vad Ryssland upplever som hotfullt är förhållandevis svårt att definiera, men brukar vara ganska subjektivt.

Än så länge är vi i Sverige inte beroende av rysk välvilja för vår energiförsörjning. Låt det förbli så.

Jag undrar förresten vilken av Sveriges ekonomisk zoner som Ryssland egentligen önskar bygga ledningen genom? Den av Sverige hävdade som utgår från Gotlands landgräns eller den av Sovjetunionen hävdade som utgår från det svenska fastlandet? (minns bråket om den s k Vita Zonen på 80-talet)


Slutligen har Aftonbladet ett intressant uppslag idag ang regeringens uppskjutna direktiv till Försvarsmakten. Läsvärt och tydlig grafik. Kolla också Rapport från igår.

Förhandsvisning

Den som prenumererar på Försvarsdepartementets mailinglista fick idag ett mail med försvarsministerns tal från UD:s chefsmöte. Det utgör rätt intressant läsning och kan ge en vink om framtiden även om det inte går in på detaljer. Delar av budskapet känns igen från Nyhetsmorgon i morse, där avgående infochefen i FM, Staffan Dopping, deltog. Samordnat budskap med andra ord. Vidare kan man läsa om att Kustbevakningen nu ska få möjlighet till växeltjänstgöring med amerikanska motsvarigheten. Jag undrar när man ska våga ta samma steg för Försvarsmaktens del? Gemensam luft- och sjölägesbild med Finland, Norge och NATO verkar också vara på gång.

Nästan live!

Dagens replikväxlingar i SvD mellan försvarsminister Sten Tolgfors och Bo Pellnäs är nästan som en livedebatt. Uppenbarligen är man mycket mån om att synas från Försvarsdepartementets sida.

Det är ju glädjande att regeringen bestämt sig för att det kräver en djupare analys av inriktningen av Försvaret och säkerhetspolitiken eftersom händelserna i Georgien skickade stora delar av 2000-talets försvarspolitik i papperskorgen. Den analysen anser jag ofrånkomlig och vi är väl några stycken som nu kan säga, vad var det jag sa? Dock ska man akta sig för att dra en lättnadens suck. Budgetproppen som snart kommer kan fortfarande innebära otrevliga saker för landets försvar, liksom "regeringens djupare analys" som nu utlovas i vår. Jag väntar t ex fortfarande på att svenska handlingsregler för att hantera terrorangrepp ska formuleras efter händelserna 11 sept för 7 år sedan. Förhoppningsvis får Björklund ge hör för en förstärkning av Försvarsmakten och försvarsbudgeten. Det hindrar fortfarande inte att nuvarande budgetsystem är ytterst ineffektivt och behöver reformeras vilket jag upprepade gånger skrivit om. Förbandsreduceringar får det dock inte bli tal om.

Jag kan fortfarande inte smälta denna totala kappvändning som nu sker inom försvarspolitiken, där man tidigare hyllat 10-dagarsförbanden som användbara i alla situationer, nationellt och internationellt. Nu talar Tolgfors åter om att "Georgien visar att krig kan vara över på en vecka och därför krävs förband med mycket hög beredskap". "Invasionsförsvaret", någon?

En stor del av debatten mellan Tolgfors och Pellnäs ägnas åt Gotlandsfrågan som många nu tyvärr kommit att förknippa med Pellnäs. Pellnäs har helt rätt i att vi måste ha konstant militär närvaro på Gotland. Gotland får inte vara ett säkerhetsvakuum i Östersjön. Den som behärskar Gotland, behärskar Östersjön och har därmed möjlighet att påverka all verksamhet som där sker. Tolgfors replikerar med att hela Sverige ska försvaras, vilket jag knappast tror att Pellnäs säger emot.

Vidare undrar jag, om staten inte bryter mot lagen, (Instruktion för Försvarsmakten, Förordning (2000:555, § 2) eftersom det där stipuleras att "hela Sverige ska försvaras". Med vad då (och kanske även varifrån), undrar jag? Tydligen har man utelämnat ordet "samtidigt" i lagtexten. Då förslår inte 8 mekaniserade bataljoner utan någon samträning långt, speciellt inte eftersom vi har 1-2 konstant utomlands. Med utfästelserna om bistå våra grannländer i händelse av konflikter som berör dem kan man ju vidare undra vad det ska ske med?

Det är bara för politikerna att inse att någonstans svängdes det in i en återvändsgränd och att det nu bara är att ta ett omtag och börja rätta tillbaka misstagen längs vägen. Återvändsgränder är faktiskt inte enkelriktade, inte ens om man är politiker.


Jag förbehåller mig dock rätten att vara skeptisk, även om man kan skönja ett flämtande ljus i den försvarspolitiska tunneln. Förhoppningsvis kommer det något gott av detta.


Bo Pellnäs, nu är ju SvD Brännpunkt i princip redan din egna blogg, men om du någon gång skulle vilja ha möjlighet att skriva av dig ordentligt utan de begränsningar som tidningarnas debattsidor har, är det bara att du hör av dig så ska du få lite plats här. :)




Ett besök på Försvarsbloggen kan rekommenderas för att få ett perspektiv från en av medlemmarna av Försvarsberedningen.

Den som fortfarande inte tror att det ryska intåget i Georgien var planerat sedan lång tid kan ju förutom att titta på det jag tidigare postat i ämnet (1, 2), även slå en flukt på Krigsbloggen, som äntligen kommit igång igen. Läs och fundera lite på vad Tolgfors och Pellnäs skriver. Var det snabbhet och lätt rörliga förband (Tolgfors) eller snarare kall och medveten planering? Det Tolgfors inte heller med ett ord nämner är luftherravälde och flygunderstöd. Ryssland hade i det närmaste totalt luftherravälde, vilket medgav att de största georgiska förlusterna kom från flyganfall. Det minimala georgiska flygvapnet lyckades endast utdela ett antal nålstick. Även i detta fall är det bevisat att ryssarna utnyttjade flera av sina modernaste förband.

Läs även kommentaren från Arturas om den svenska naiviteten på den här bloggen

Mot kvällen

har jag förhoppningsvis tid att kommentera nyheten att Regeringen skjuter upp sina anvisningar för Försvarsmakten till i vår.

Uppvaknande i Nordatlanten

I veckan påbörjades övningen Northern Viking 08 på Keflaviks flygbas på Island. Denna övning genomfördes även för ett år sedan och syftar till att öva försvaret av Island. Island har inget eget försvar utan låter NATO sköta öns försvar. Ända sedan andra världskriget har USA haft förband permanent stationerade på ön, framförallt jakt- och ubåtsjaktflyg, men de sista enheterna drogs tillbaka 2006. Det blev ett hårt uppvaknande för NATO, när Ryssland några månader senare återupptog de bombarpatruller man i princip lagt på is under 90-talet. Nu turas istället NATO-länder om att öva på Island för att markera alliansens ansvar för ön. I somras gästades Keflavik av en fransk jaktdivision under några veckor.

SvD skriver om den norska incidentberedskapen, som får mer och mer att göra, när Ryssland nu ökar sin verksamhet både till havs och i luften. Norrmännen lägger stor vikt vid sin jaktflygberedskap och det borde kunna ge Gripen fördelar i Norge, eftersom den nya versionen av Gripen anses som mer kapabelt i jaktrollen än motståndaren JSF. Dock har även Eurofighter återkommit i upphandlingen på norsk uppmaning, vilket ligger Gripen till last. Siffrorna talar sitt tydliga språk om Rysslands ökade aktiviteter i Nordatlanten och mer lär det bli i framtiden ju mer isfri polarregionen blir och kampen om naturtillgångar och handelsvägar tilltar.

Hoppsan!

Nu tror jag minsann att sossarna fick något att tänka på. Det moderata utspelet där man ställer mycket tuffa krav på framtida personbilar känns mycket mer miljöpolitiskt realistiskt än sossarnas tal om oljeoberoende år 2020.

Samtidigt blir jag väldigt glad att man äntligen verkar ha insett att (straff)skatter på fordon i syfte att få användarna att påverka tillverkarna att skapa miljövänligare motorer, är en stor omväg. De som missgynnas mest är användarna, Svenssons medan den som gynnas i första hand inte är miljön utan statskassan.

Genom dessa hårda krav där nytillverkad bil ska få dra mer bensin än 0,5l/mil och ett utsläppstak på 95g/CO2 gör man en brakentre i miljöpolitiken. Nu gäller det bara att få med EU, vilket kan bli en utmaning.

Tekniskt är blir det en utmaning för biltillverkarna, men med tanke på att bilmotorerna på tjugo år har halverat sin bränsletörst samtidigt som effekt ökat trefalt, känns det definitivt inte som ett omöjligt uppdrag.

Fler programpunkter som denna, och jag kan börja överväga att bli moderat igen. Men det krävs förstås att man river ut och skriver om den nya kapitlet i försvarspolitiken.

Bravo, m!

Varför då?

I morse vaknade jag till debatten mellan Maj-Britt Theorin och Allan Widman på nyhetsmorgon där ämnet var huruvida Sverige ska dra sig ur Afghanistan eller inte. Med tanke på tidpunkten insåg jag att jag missat något i gårdagens tidningar och mycket riktigt hade ju Maj-Britt Theorin m fl debattartikeln "Ta hem våra soldater från Afghanistan" i DN.

Debatten var rätt intressant att följa eftersom Allan Widman slaktade Theorins argument ett efter ett. Det mest uppseendeväckande var att Theorin självsäkert hävdade att både OEF och ISAF befinner sig i Afghanistan utan FN-mandat(!), vilket är att fara med grov osanning. Det finns den ena resolutionen efter den andra som med stöd av kapitel VII i FN-stadgan slår fast mandaten för ISAF och OEF. Därtill är i alla fall ISAF där på inbjudan av Afghanistans regering.
Om man nu koncentrerar sig till ISAF, där Sverige ingår, förfasar sig Theorin också över att det är NATO som sköter ISAF. Så har det faktiskt varit sedan 2003 och det står också fullt och tydligt i resolutionerna. Jag har faktiskt aldrig förstått problemet med att stå under NATO-befäl?

Risken är enligt artikelförfattarna att USA och ISAF (läs gärna Sverige) sammanblandas. Under den senaste tiden har stridigheterna i Afghanistan intensifierats. Detta gäller i huvudsak södra Afghanistan och Helmanprovinsen i synnerhet samt gränsområdena mot Pakistan. Det område där Sverige driver ett PRT (provincial reconstruction team) i norra Afghanistan är förhållandevis lugnt och riskerna i området utgörs huvudsakligen av kriminalitet. Theorin har rätt i en sak, afghanen i gemen klarar inte att skilja på soldater från USA, NATO, Sverige eller Tyskland. Orsaken är i mycket den stora avsaknaden av skolutbildning i landet, vilket är ett av de främsta målen för ISAF och framförallt FN.

Theorin verkar tyvärr inte förstå vad ett PRT sysslar med och varför 2/3 av pengarna för de svenska insatserna i Afghanistan går till militära ändamål.

Tyvärr är som sagt situationen i Afghanistan inte värst lugn och stabil. Det finns ett antal människor och grupperingar som motsätter sig ett demokratiskt samhälle och framförallt att även kvinnor och flickebarn ska ha samma rätt och möjlighet som deras manliga släktingar att gå i skolan, få sjukvård och röra sig fritt. Dessa människor är mer än benägna att gripa till dödligt våld mot alla som motsätter sig den världsordning de önskar. Skolor och andra biståndsprojekt som byggs av ISAF och diverse hjälporganisationer blir inte långlivade så länge de inte står under antingen ISAF:s eller Afhganska arméns beskydd. Detta visar på vikten av samordnade militära och civila insatser. Att som Theorin m fl önskar, dra tillbaka de militära styrkorna från Afhganistan, är att sticka huvudet i sanden och lämna de behövande åt sitt öde. Man lika gärna börja dela ut burqor igen. Endast civila biståndsinsatser kommer aldrig att fungera, vilket även flera biståndsorganisationer påpekat.

Något som gladde mig under debatten i Nyhetsmorgon var att Allan Widman var mycket påläst (som alltid) och dessutom hela tiden refererade till att han varit i Afghanistan, vilket Theorin inte varit. Jag tror inte heller hon ämnar ta sig dit. Det vore ju intressant att se Theorin försöka förhandla fram "fred" med talibanerna och övriga fundamentlister och få dem att ge sitt stöd för en demokratiprocess och dessutom resolution 1325 om kvinnors rättigheter och utsatthet i konfliktområden.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg föraktar jag denna dagisståndpunkt att oavsett om det innebär burqor eller inte så är huvudsaken att Sverige inte deltar i Afghanistan eftersom USA är där.
Vad gäller stridigheterna i södra Afghanistan är det tyvärr så att de muslimska militanta fundamentalistnätverken, valt detta område som huvudsakligt intresseområde. Detta har främst att göra med de frizoner man har (liksom under kriget på 80-talet) i norra Pakistan. Även i södra Afghanistan pågår arbetet med återuppbyggnad, men det störs svårt av krigshandlingarna. Tyvärr är det svårt att se att fienden (talibaner m fl) kan slås i södra Afghanistan, eftersom baserna och möjligheterna till återhämtning finns i ett annat land (likhet med Vietnam) och så länge Pakistan inte tar tag i detta problem (bara det är ju ämne för en hel avhandling) kommer striderna att fortsätta.

Den sista stolligheten Theorin m fl ger utttryck för är att hur ska Sverige lyckas när inte ens Sovjet med all sin militära makt gjorde det? Detta om något visar att man inte alls förstår situationen. Det handlar inte om att militärt slå en fiende och ockupera ett land. Det handlar om att möjliggöra återuppbyggnaden av ett land, vilket inte riktigt var det målet Sovjetunionen hade med sin ockupation. Skillnaden är milsvid och likaså är glappet mellan Theorin och mig.

Putin - tigertämjare och frälsare

Det var inte utan att jag drog på munnen åt artikeln i Expressen idag om Putin, tigertämjaren. Det låter ju onekligen en aning fabricerat. Tyvärr missade också tv-teamet att få med incidenten på film. Attans! Ryska media har ju tidigare framställt Putin i allsköns olika hårdingroller. Dock har man man en bit kvar till Kim Jong-Il. Där ligger Putin i lä, liksom en annan tiger, nämligen Woods. Kim Jong-Il hade förmodligen gjort en halv-nelson på tigern innan han satt sig på den och förklarat läget för den, för att därefter haft den att gå fot hela vägen tillbaka till Pyongyang. Det är märkligt med dessa kommunistdiktatorer. Förstår de inte hur hela världen skrattar åt dem, snarare än med dem?

(Jag är fullt medveten om att Putin varken är kommunist eller diktator...)

Edit 2/9: Lade till en länk ovan till SKP:s blogg där man hyllar Nordkorea och dess 60 års-jubileum. Mycket motsägelsefullt. Delar av mig skulle vilja förbjuda svammel som det i hyllningen och liknande åsikter. Jämför med om någon offentligt skulle högtidlighålla 75-års jubileet av att Hitler kom till makten. På samma sätt skulle det ingalunda vara tillåtet att gratulera USA till 232-årsdagen av självständighetsförklaringen i Nordkorea. Den diktatur som SKP hyllar skulle utan tvekan slänga upphovsmännen till en sådan i arbetsläger om det inte blir dödsstraff på en gång. Därför måste vi tyvärr tillåta sådant trams som SKP i åsiktsfrihetens namn. Den är viktigast.

Läs gärna också senaste posten där författarinnan nu säger sig ha klara bevis för att USA kommer att invadera Iran (jag undrar bara var länken till bevisen är?) för att sedan avsluta med en ordentlig foliehattsorgie mot FRA-lagen. Vederbörande kanske lära sig lite om Windows funktioner istället för att tro att det är FRA som scannar hennes dator när meddelandet "någon annan är inloggad på din dator om du stänger nu kommer information att gå förlorad" dyker upp. Heta tips är ju också att köra en defragmentering och kanske även göra en virussökning? Det är ju också möjligt att det är foliehatten som vikt om sig och därför skapar någon slags interferens med datorn?

Jag får alltid flashbacks till gymnasietiden, när min gamle f d kommunistiske (eller var det maoistiske?) historielärare berättade om hur det gick till när det begav sig i hans ungdom. De möttes under täcknamn på undangömda kursgårdar i Småland dit de tagit sig genom enorma omvägar för att skaka av sig SÄPO och så fort någon såg eller hörde ett flygplan sprang man inomhus för att inte storebror skulle se dem... Livet måste vara bra spännande för foliehattar.