Sommaroffensiv

Det är inte bara i Afghanistan det pågår en sommaroffensiv, utan så även på hemmaplan och inom Försvarsmakten. Det börjar bli en sorglig tradition från Högkvarteret och Försvarsmaktsledningen att under semestern ställa de anställda inför svåra livsval utan detaljer, uppbackning och erforderlig information.

Förra året fick samtliga officerare som antagits till nivåhöjande utbildning under semestern reda på att de var tvungna att underteckna ett nytt anställningskontrakt innan semesterns slut utan möjlighet att få svar på vad kontraktet innebar. Det var helt enkelt ett kontrakt in blanco, där officeren förband sig att acceptera att bli skickad i tjänst även utomlands, utan någon vetskap om ersättning, förmåner, sociala förhinder och insatsfrekvens.


Tydligen ansåg man i Högkvarteret att förra årets sommaroffensiv föll så väl ut, att man beslöt sig att genomföra en i år också, men utöka den till samtliga Försvarsmaktens anställda, även innefattande civilanställda. Bakgrunden är att Försvarsmakten från årsskiftet ska inta en ny organisation, Insatsorganisation 11, i vilken så gott som samtlig personal återigen äntligen ska vara krigsplacerad. Då Försvarsmakten till skillnad från sist detta var på tapeten även av Riksdagen ålagts en rad internationella uppgifter, vill man vara förvissad om att de anställda även kan tänka sig sådana. Som det mycket riktigt ofta påpekas så sker en hel del av Sveriges säkerhetspolitiska arbete numera aktivt utomlands. T ex är nu bladet äntligen taget från munnen och det är politiskt erkänt genom bl a Solidaritetsförklaringen att försvaret av Sverige inte alltid börjar vid den svenska gränsen, utan det kan lika gärna vara vid den finska eller på norskt vatten. Det är äntligen officiellt att det inte går att se en säkerhetspolitisk situation eller konflikt som drabbar ett av våra grannländer som inte får mycket starka efterverkningar för svensk del.

Att samtlig personal anställda och kontrakterad av Försvarsmakten ska vara krigsplacerad för skarpa uppgifter och användbar såväl för det nationella Försvaret faller sig därför helt naturligt. Liksom det tidigare varit obligatoriskt för såväl officerare som soldater att försvara Sverige vid ett anfall mot landet, har skattebetalarna och därmed uppdragsgivarna rätten att förvänta sig att Försvarsmaktens alla anställda även löser övriga uppgifter som ställs till myndigheten.

Man kan dock inte hymla med att detta är en betydligt bredare och mer komplicerad uppgift än vad som tidigare ställts på de anställda, när de som varit intresserade och haft möjlighet har kunnat söka utlandstjänst. Försvaret av Sverige är en sak, då det handlar om att slåss för allas vår överlevnad. Det är i princip vinna eller försvinna som är alternativen och då spelar inte social situation, utbildningsplaner, tidigare tjänstgöring, arbetstider någon större roll. De är fullständigt egala när man har kniven mot strupen.

För internationella insatser på t ex en annan kontinent är situationen en annan. För den unge hungrige officeren är det enormt spännande att åka på sin första mission. För pappan eller mamman som tidigare genomfört tre missioner och med ett förhållande som knakar är situationen en annan, liksom för den som precis kommit hem från en mission, men som måste åka nästan direkt på nästa då man har en kompetens det är ont om i Försvarsmakten, tex minröjning, psy-ops eller liknande. Oftast löser sig det mesta om man bara har tillräckligt bra betalt och tillräckligt bra förmåner och framförallt en möjlighet att planera sitt liv. "Om två år kan jag åka på insats, för då är barnen tillräckligt stora" o s v.

Inget av ovanstående problem hanteras i ett in blanco-kontrakt och det ovanstående är funderingar som alla försvarsmaktsanställda har. Vad händer om jag inte skriver på? När blir jag uppsagd? Träder trygghetsstiftelsen in? Hur ofta ska jag åka? Om både jag och min respektive är officerare - ska vi mötas i dörren då mellan insatserna? Vad händer med familjen om jag förolyckas?

För att få en människa att göra något brukar det bästa sättet vara att ge en ordentlig morot och helst ge dem uppfattningen att det är något de själva kommit på. Tvång fungerar sällan om man vill ha folk med sig. Att därför locka med förmåner och bra villkor är ett ypperligt sätt att få anställda att skriva på nya avtal. Att som på forsvarsmakten.se skriva "Internationell arbetsskyldighet - så kan du få jobb utomlands" och "Om medarbetaren svarar ”ja” så innebär den nya anställningen att medarbetaren har möjlighet att få tjänstgöra utomlands" och "Svarar hon eller han ”nej” så riskerar medarbetaren att bli uppsagd på grund av arbetsbrist eftersom det inte finns någon befattning att placera anställda på som inte kräver internationell arbetsskyldighet" är ett mycket klumpigt och föga motiverande sätt att uttrycka sig. (Att läsa den nu publicerade texten noga rekommenderas. Det är intressanta formuleringar som lär återkomma). Svaren på många av de frågor som de anställda ställer sig hade man redan från början kunnat publicera. Ledarskapet är minst sagt bristande.


På det hela taget är det återigen en mycket märkligt och empatilöst agerande från Försvarsmaktens sida. Ett beslut av den här magnituden som för många blir ett livsval kräver omfattande och långvarigt beslutsunderlag och möjlighet för frågor och diskussion. Det är ingenting man pytsar ut i småbitar under folks semester. Av denna anledning har WW i det längsta hållit tillbaka debatten om just det nya obligatoriet för att ge förstahandsinformationen en chans att komma ut, men eftersom Försvarsmakten nu själv sedan någon dag publicerat sin märkliga artikel på hemsidan och Officersförbundet idag sagt nej till nuvarande förslag, finns det längre ingen anledning att avvakta.

Försvarsmakten har tidigare sagt sig vara mån om att informationen om de nya anställningsavtalen ska komma ut innan personalen går på semester. Där föreligger tydligen en skillnad mellan kartan och terrängen på så sätt att enligt Högkvarteret börjar tydligen inte semestern förrän någon gång i juli, medan mycket stora delar av personalen går på semester redan tidigt i juni för att tömma sina berg av kompensationsledighet inför avstämningsdatumet i september. För dessa blir informationen alltså i form av hörsägen, vilket sällan bygger förtroende för ledningen. Fredag vecka 38 ska de anställda ha lämnat sina svar.


Officersförbundet har alltså idag sagt nej till det aktuella avtalsförslaget med bla följande motiveringar:
Arbetsgivaren kan fortfarande inte på tillräckligt tydligt sätt redogöra vad tjänstgöringsskyldigheten kommer att innebära för den enskilde individen
...
Fortfarande kan inte arbetsgivaren på ett tillfredsställande sätt redogöra för vad det är
som medlemmarna ska tacka ja eller nej till. I det underlag som medlemmarna ska
fatta sitt beslut utifrån framgår inte hur ofta individen ska tjänstgöra, vilket reellt stöd
som erbjuds till de anhöriga samt på vilket sätt ett obligatorium förhåller sig till övrig
lagstiftning på området så som till exempel föräldraledighetslagen.
...
Arbetsgivaren anser att ersättningsnivåerna i utlandsavtalet och obligatoriefrågan är
två olika frågor och har inte under arbetets gång velat diskutera frågan om höjda ersättningar
i ett helhetsperspektiv. Officersförbundet anser att det finns en mycket tydlig koppling mellan ersättningsnivåerna och medlemmarnas inställning till utlandstjänsten.
...
Officersförbundet anser inte att arbetsgivarens garantier för att fullmaktsofficerarnas
anställningstrygghet är arbetsrättsligt tillräckliga för att förbundet ska kunna rekommendera medlemmar med fullmaktsanställningar att teckna om sina anställningsavtal.

Märk väl att varken Officersförbundet eller WW motsätter sig en en tjänstgöringsskyldighet omfattande såväl nationella som internationella uppgifter.

Att motivera officerskåren att anamma en internationell tjänstgöringsskyldighet kommer förmodligen te sig som en barnlek i förhållande till att göra detsamma med de civilanställda som också ska omfattas av obligatoriet. Frågan är också hur Försvarsmakten har tänkt sig att hantera alla de konsulter som numera hyrs in och de tjänstupphandlingar som görs. Ska konsulterna också krigsplaceras?

Det ska bli spännande att se vad Försvarsmakten och Officersförbundet kommer fram till i sina vidare förhandlingar och om ÖB har något att presentera vid sitt framträdande i Almedalen nästa vecka, vilket från början lär ha varit planen.

Tidigare inlägg:
Innanför OODA-loopen
5 år till facit

Andra bloggar:
Chefsingenjören, 2
Väpnaren

Officersförbundets portal om obligatoriet

Kommentarsstorm

Åsa Linderborgs replik på Aftonbladets kulturblogg verkar ha föranlett en fullständig kommentarsstorm på kulturbloggen, där Linderborgs blogginlägg möter stark kritik. Det värmer.

Morgonsurs värnpliktsreflektioner (uppdaterat 1/7 10.50)

Bloggrannen Morgonsur har nyss publicerat ett tänkvärt inlägg om den svenska värnpliktens död. Flera av de reflektioner Morgonsur gör är sådana som tidigare tagits upp även på WW.

Ett yrkes- och kontraktsförsvar kombinerat med värnplikt är inget motsatsförhållande. Snarare mer sunt för ett land med Sveriges enorma areal och ringa befolkning. Knappt 30 000 personer i reguljära förband och lika mycket till i Hemvärn förslår då inte långt. Det har tidigare påpekats i kommentarerna till tidigare inlägg i ämnet att Flygvapnet har en märkligt stor skepsis mot just ett yrkesförsvar. Som J K Nilsson tidigare påpekade i en kommentar, lämnade Flygvapnet redan tidigt under 00-talet mycket av värnpliktssystemet då "grå arbetskraft" skulle fasas ut ur Försvarsmakten. Resultatet är idag att den basorganisation man idag har råd med och som ska täcka hela Sverige OCH internationella insatser och betjäna 80 JAS 39, 6 Tp 84 och 50-talet helikoptrar (då leveranser skett), i personal inte ens motsvarar vad som tidigare skulle betjäna EN krigsbas för en handfull flygplan. På frågan vem som ska lösa saker som t ex skydd av flygbaserna, blir svaret att det får Armén, Hemvärnet eller NBG göra. På frågan vem som ska lösa dessas egentliga uppgifter blir det inget svar. J K Nilsson är förmodligen inte ensam om att skrika att kejsaren är naken.

Sättet man byter personalförsörjningssystem på är också högst anmärkning. Det finns nämligen ytterst sällan någon gräns för den svenska försvarspendelns svängningar. Från max åt ena hållet till max åt andra hållet och så är det även denna gång. Istället för att under en övergångsperiod av några år kombinera de bägge systemen och därefter genomföra en utvärdering, sågar man noga av grenen man sitter på och hoppas andra änden fastnar på vägen söderöver. Full fart framåt in i ovissheten eller som en av landets ledande generalspersoner uttryckte det: "Skillnaden mellan en optimist och en pessimist är att optimisten har så mycket roligare under tiden". Uppvaknandet brukar dock inte vara så roligt. Försvarspolitiken har nu raskt gått från en regering som under det sista decenniet vid makten inte ens brydde sig om att krigsplacera det hundratusental värnpliktiga som utbildades, utan mest verkade vilja ha ungdomarna sysselsatta, till en regering vars enda intresse är att avskaffa värnplikten omedelbart till förmån för något oprövat. Försvarspendeln får som sagt sällan befinna sig i mittposition. Det är nog tyvärr inte så politiskt lätt att återta värnplikten som t ex Karin Enström låter påskina. Varken värnplikten eller något annat inom Försvarsmakten är särskilt hastigt återtaget.

Nu får Försvarsmakten spotta i nävarna göra sitt yttersta för att uppfylla rekryteringsmålen och framförallt att se till att hålla sina soldater enormt välutbildade. Det kommer att bli en intressant ekonomisk ekvation.


Mer lär följa i ämnet (I SVT Aktuellt 21 ska värnplikten debatteras)

Uppdatering 21.35 med kommentarer till Aktuelltdebatten:
Debatten mellan försvarsminister Sten Tolgfors och vänsterpartiets ledamot av Försvarsutskottet och Försvarsberedningen, Gunilla Wahlén var väl ingen direkt höjdare. För personer utan stark anknytning till Försvarsmakten och insyn i verksamheten, framstod den förmodligen som obegriplig och ointressant. Stundtals anklagande båda sidor varandra med exakt samma argument och till råga på allt var det en blek programledare utan kunskap nog att kunna kasta in några djupare och mer intressanta problemformuleringar för debattörerna att bita i. Inget av ovanstående brukar vara något recept på framgång.

För den försvarsintresserade fanns det dock vissa intressanta punkter. Försvarsministern refererade gång efter annan till att värnplikten innebär att Försvarsmakten ständigt tappar 70 % av soldaterna till när "Försvaret ska användas".

Just "när Försvaret ska användas" är en intressant formulering. Den går inte att misstolka till annat än att Försvarsmakten endast ska användas i utlandet eftersom de värnpliktiga är precis lika inkallningsbara som tidigare för nationella uppgifter. "Idag är det 70% av de värnpliktiga som lämnar Försvaret direkt efter utbildning", enl försvarsministern. Problemet är dock en gammal socialdemokratisk surdeg, nämligen att inga repitionsövningar genomförts sedan början av 90-talet och framförallt, att inga värnpliktiga krigsplacerats sedan slutet av 90-talet (med visst undantag senaste åren). Det är t o m så illa att en stor del av officerskåren idag saknar krigsplacering, vilket dock Insatsorganisation 2011 bör råda bot på. Försvarsmakten har alltför länge varit alltför mycket av dagverksamhet och arbetsträning istället för att med hög beredskap och med var man och kvinna på rätt plats kunna ta sig an de uppgifter skattebetalarna förväntar sig att myndigheten ska lösa.

När Wahlén berättade om sina erfarenheter av soldater i Afghanistan och på Cypern kontrade försvarsministern med att de är frivilligt rekryterade och det blir precis samma resultat i framtiden med "frivilligförsvaret". Han bortser då från ett mycket viktigt faktum. Dessa soldater är alla produkten av värnplikten. Inte i meningen form av utbildning, utan i form av kontakt med Försvarsmakten. För flertalet var det genom värnplikten de fick positiva kontakter med Försvarsmakten, vilket sedan ledde till att de sökte internationell tjänst. I framtiden blir det till största delen oprövade kort och det är svårt att se en rekryteringsprocess som ska ge lika bra kontroll av soldaterna som just värnpliktstjänstgöringen. "Vi hittar rätt soldater med en gång" är ett synnerligen modigt uttalande av försvarsministern, speciellt med erfarenheterna från aspriantutbildningen i bagaget.

En central fråga i debatten var jämställdheten. Försvarsministern menade att de rödgrönas linje inte innebar jämställdhet utan att istället Allianslinjen med frivillighet gjorde det, medan Wahlén hävdade att allmän mönstring var det mest jämställda. Blir det då någon större skillnad på könsfördelningen i yrkesförsvaret? Det är redan nu frivilligt för kvinnor att söka och de som söker får också tjänstgöra. Kommer det att bli fler kvinnor som söker i framtiden, när det handlar om flera år istället för i runda slängar ett års tjänstgöring i grundläget?

En medelväg till en början med försök i mindre skala med yrkes- och kontraktsanställningar hade varit en mer överlagd och bättre väg att gå. För att citera ÖB: "Ingen vet idag exakt var det här kommer att sluta. Vi vet vart vi vill, men vi vet inte hur det ska gå till. Det får vi lära oss efter hand".

Att vi inte har råd med att det hela går fel, behöver nog inte tilläggas.


SvD, 2, 3, Exp, Försvarsministern, Karin Enström, Johan Westerholm, Borneo, CI

Uppdaterat 1/7 10.50 med Försvarsministerns blogg
Aftonbladets ledare

Bump: Valupptakt

För några veckor sedan lades ett inlägg ut med möjlighet för läsarna att ställa försvars- och säkerhetspolitiska frågor till de politiska partierna. Inlägget verkar ha hamnat lite i glömska, vilket är synd eftersom det fortfarande är aktuellt. Av de ställda frågorna kommer ett antal att plockas ut och skickas till de politiska partiernas försvarspolitiker. Svaren kommer sedan att sammanställas till någon form av säkerhets- och försvarspolitisk valguide framåt sensommaren.

Frågorna skickas som tidigare in som kommentarer till det tidigare inlägget.

Kollegial uppsnäppning II

Åsa Linderborg skriver nu en replik i Aftonbladets kulturblogg till Johanne Hildebrandts uppsnäppning av kollegorna på Aftonbladet.

Linderborg jämställer Hildebrandts bild av Afghanistan med Jan Myrdals bild av Kambodja och anklagar Hildebrandt för att inte ha sett något av NATO:s "härjningar" i Afghanistan. Tillsammans med Terese Christiansson har Johanne Hildebrandt förmodligen sett mer av Afghanistan ur både afghansk och västerländsk synvinkel än Linderborg någonsin kommer att göra. Christiansson har dessutom även vid flera tillfällen kommit både män och kvinnor på motståndarsidan i Afghanistan in på livet, genom besök i de mer håriga delarna av det svenska ansvarsområdet. Till skillnad från Myrdals resor i Kambodja, reser såväl Hildebrandt som Christiansson fritt och flera gånger utan ISAF-beskydd och mot ISAF:s rekommendationer, vilket ur journalistisk synvinkel är beundransvärt, men ur militär synvinkel sett med ogillande ögon.

Tyvärr har vi inte möjlighet att resa tillbaka till Hastings 1066 för att på plats skildra vad som utspelades, annars vore det säkert så att den som företog en sådan resa utan tvivel skulle bli den vars ord skulle väga mest. Möjligheten finns dock att göra motsvarande resor till Afghanistan. Det står Linderborg och andra svenska journalister fritt fram att resa till Afghanistan och med förstahandsuppgifter skildra "NATO:s härjningar". Tyvärr passar det nog inte riktigt in i deras "schema".

Tills dess ligger bevisbördan helt och hållet på Linderborg, Guillou m fl och inte på Hildebrandt. För att använda jämförelser liknande Linderborgs, påminner hennes tal om Afghanistan snarast om de svenska kommunisternas utopiska bild av Sovjetunionen på 20-talet. Likt de svenska 20-talskommunisternas förföljelser av de återvändna svenskar som hörsammat propagandan och flyttat till Sovjetunionen för att finna att verkligheten där var långt från propagandans utopi, ger sig Linderborg m fl på dem som faktiskt varit i Afghanistan och vars bild inte överensstämmer med den av Linderborg företrädda.


Aftonbladet Debatt 1/7

Nu börjas det

I gårdagens inlägg med anledning av Johanne Hildebrandts kolumn i Aftonbladet, förutspåddes att nästa stora debattvåg från vänsterhåll kommer att röra de flygövningar USA kommer att genomföra i Norrbotten om en månad. Det tog inte lång tid innan det blev realitet.

I SvD kritiserar idag bl a ett antal vänsterpartister att Regeringen tillåter USA att öva i Sverige och dessutom fälla bomber. Hur ska man veta vad de hemska amerikanerna ska släppa för bomber, undrar vänsterpartisterna? USA fäller ju "napalm- kluster-, utarmat uran-, vit fosfor- och kemiska bombningar i masskala", enligt artikelförfattarna. Att USA "enligt Försvarsmakten planerar att använda övningsammunition" blidkar inte artikelförfattarna.

Eftersom författarna lyckats få ut dokument från såväl Regeringen och Försvarsmakten, borde man även kunna vända sig till FMV för att få ut det avtal som egentligen reglerar de amerikanska skarpskjutningarna. Det är nämligen FMV som äger Vidselområdet. Och eftersom Vidsel inte är ett skjutområde utan i grunden en försöksplats, plockar FMV av miljöskäl upp all ammunition som skjutits/fällts, vilket gör att övningsammunition är vad "kunderna" tillåts använda. Definitivt inte "napalm, utarmat uran, vit fosfor eller kemiska vapen".

Naturligtvis blir inte lika roliga rubriker om man tar reda på sådana här saker innan man skriver en debattartikel. Man får ju heller inte skriva om napalm, kluster, utarmat uran och kemiska vapen. Men politiskt genomslag har inte alltid med fakta att göra.


I enlighet med den svenska solidaritetsförklaringen är det högst önskvärt att USA, såväl som EU-länder övar så mycket som möjligt i Sverige. Det svenska försvaret är idag helt beroende av att få internationellt stöd för att lösa uppgiften att försvara Sverige och detta låter sig aldrig göras utan att man samövar och arbetar fram rutiner. Det är en mycket viktig aspekt på den stundande övningen. Det borde även Vänsterpartiet kunna uppskatta i och med att man i helgen föll in i det socialdemokratiska ledet och ställde sig bakom solidaritetsförklaringen.

Kollegial uppsnäppning

Tack till Cynisk som uppmärksammade att Johanne Hildebrandt har en kolumn i dagens Aftonbladet. I den kritiserar hon sina Aftonbladetkollegor Helle Klein och Åsa Linderborg, vars artiklar härom veckan kritiserade Försvarsmakten och insatsen i Afghanistan, där svenska soldater "går bärsärkagång". I sedvanlig ordning slår Johanne Hildebrandt huvudet på spiken i sin kritik av kollegorna.

"Det roliga med vänsterns påstående är att de inte har en aning om hur varken försvaret eller insatsen i Afghanistan fungerar, och de varken vågar eller orkar åka ned och ta reda på fakta på plats."

Nu är det bara att se fram emot resultatet av Hildebrandts senaste månad i Afghanistan. Hon bjöd i vintras vid en debatt i SVT:s Kvällsöppet med Lars Ohly och vänsterpartiets utrikespolitiske talesman Hans Linde på resan till Afghanistan. Förmodligen var de lägligt "opassliga" i samband med resan. Tyvärr lyssnar nog varken Ohly, Linde eller Linderborg särskilt mycket på Gunilla Wahlén, vänsterpartiets representant i Försvarsutskottet, som faktiskt varit i Afghanistan.

Nästa stora försvarskritiska vänstervåg är att vänta om en månad när Flygvapnet ska öva tillsammans med USA i Norrbotten. Organisationen Ofog har redan börjat förbereda manifestationer mot detta på samma sätt som man manifesterade under övningen Loyal Arrow förra året. De lär få understöd i form av insändare och debattartiklar i pressen precis som i samband med Loyal Arrow. Några liknande debattartiklar eller manifestationer som kritiserade Rysslands ökade spänning och tiofalt ökade övningsverksamhet i Östersjöområdet kom, föga förvånande, aldrig.


Fotnot: Johanne Hildebrandt har sedan Martin Adlers alltför tidiga död (hans gärning blir nu till film) varit den enda svenska reportern med driv nog att rapportera direkt från krigsområden, framförallt där svenska soldater är insatta, vilket förtjänat henne en stark ställning bland svenska soldater och officerare. Sedan början av året har hon dock fått konkurrens eller snarare "sällskap" av Expressens Terese Christiansson, som lyckats övertala Expressen att starta en lokalredaktion i Afghanistan och som levererar den ena läsvärda artikeln efter den andra, nu senast om amerikanska medevac-helikoptrar i södra Afghanistan. Det vore högst önskvärt med fler reportrar av Martins, Johannes och Terese kaliber.

5 år till facit (uppdaterad 23.45)

Tre dagar återstår nu innan värnplikten i praktiken går i graven. SvD uppmärksammar idag detta i två artiklar (1, 2). Många inlägg har skrivits på bloggen i ämnet, framförallt under etiketterna värnplikt och personalförsörjning.

Svaret på hur den nya personalförsörjningformen med ett yrkesförsvar fungerar för svensk del får vi inte i höst, vinter eller ens nästa sommar. Det kommer att ta fem år innan organisationen satt sig och tio år innan alla värnpliktsförband är ersatta med anställda och kontrakterade förband. Först om fem år kommer man att kunna börja jämföra kostnader och uppfyllnad av rekryteringsmålen och kvalitet. Som alltid kommer det med facit i hand att vara intressant att se tillbaka på hur debatten gick innan beslutet fattades.


Ersättaren till värnplikten är det ena benet i den nya personalförsörjningen. Den andra lär komma ut på Försvarsmaktens intranät och via andra kanaler inom någon vecka, innan det som HKV uppfattar som semester. Redan nu har uppskattningsvis nästan hälften av personalen i Försvarsmakten gått på semester. Information innan semester för reflektion under semester och beslut därefter är därmed inget som hjälper dem. Det handlar naturligtvis om den nya organisationen (Insatsorganisation 11 - IO 11) där samtliga anställda (soldater, officerare, reservare och ej att förglömma - civilanställda) till i höst måste ha omreglerat sina anställningsavtal till att omfattas av ett utlandstjänstsobligatorium om man ska få ha kvar sitt jobb. Chefsingenjören har redan tjuvstartat i ämnet, så det är bara att hänga på.

Frågan är om årets variant på omreglering av anställningsavtal blir en mycket lindrigare sommaroffensiv än förra årets då de officerare som skulle gå nivåhöjande utbildningar till hösten fick reda på att de var tvungna att skriva under ett nytt anställningsavtal omfattande utlandstjänstgöring inom någon vecka om de skulle fortsätta vara aktuella för utbildning. Eftersom det var mitt i semestern fanns ingen beslutsfattande personal att nå för svar på det enorma antal frågor som ett in blanco-kontrakt resultaterar i. Man kan i alla fall glädja sig att åt att Regeringen nu anmodat Försvarsmakten att fastställa vilken insatsfrekvens som ska gälla för personalen.

Det faller sig helt naturligt att Försvarsmaktens personal ska ha skyldighet att tjänstgöra varhelst landets ledning uppdrar åt Försvarsmakten att lösa uppdrag. Likaledes faller det sig helt naturligt att lön och förmåner utfaller därefter och kompenseras upp jämfört med tidigare anställningsomfattning. Framförallt faller det sig än mer självklart att det kontrakt man skriver på är detaljspecificerat avseende familjestöd, insatsfrekvens, godtagbara tjänstgöringsförhinder o s v. Det är på de sista två styckena det just nu faller kapitalt. Återstår att se om de är klara tills den centrala informationen presenteras.

T ex har Försvarsmakten tidigare ofta påpekat att det är ett familjebeslut att åka på internationell insats, inte upp till den enskilde officeren. Familjebeslutet ersätts nu fullt ut med ett försvarsmaktsbeslut. Vän av ordning tycker då att det faller sig naturligt att Försvarsmakten kompenserar familjerna för detta i form av Hjemmestötte, som i vårt västliga grannland.

Mer i ämnet följer vid senare tillfälle. Det lutar åt att ämnet kommer att debatteras och åtskilligt på bloggar och hemsidor, såväl som på allehanda ställen där Försvarsmakten deltar officiellt under sommaren.

Uppdatering 23.45: Officersförbundets portal om det nya obligatoriet

Läpparnas försegling lättas (uppdaterad 27/6 19.20)

F d ÖB Bengt Gustavsson skriver idag på Newsmill om 80-talets ubåtsjakter och att Sovjetunionen då med stor sannolikhet led förluster i svenska vatten. Artikeln är en sen replik till forskaren Ola Tunanders bok Hårsfjärden i vilken författaren hävdar att NATO låg bakom kränkningarna (Tunander ger också en replik till Gustafsson på Newsmill). Utan att ta ställning till vem som har rätt eller fel i skuldfrågan kan man i alla fall konstatera att det i många fall rörde sig om ubåtar och att kränkningarna upphörde i princip samtidigt med Sovjetunionens fall. Minkar har varit en populär förklaring till ubåtsljuden, men har snaraste skapat mer skepsis än klarhet. Med tanke på hur dykare mår efter att en sprängladdning detonerar i vattnet behövs det inte mycket fantasi för att tänka sig hur en mink mår efter att ha blivit utsatt för den sprängkraft sjunkbomb har.

För den som är lockad av lite fiktion i ubåtsfrågan kan rekommenderas Anders Jallais bok Spionen på FRA som kretsar kring en av Marinen sänkt sovjetisk miniubåt utanför Grisslehamn. Den som inte har läst Tunanders Hårsfjärden, finner nog stort nöje också i den, även om den enligt Gustafsson m fl är tendensiös.

Intressant är dock att notera läpparnas försegling börjar släppa även hos personal i högre chefsnivå som var med när det begav sig.


Uppdatering 21/6 23.00: Ovan nämnde Anders Jallai har nu en egen artikel på Newsmill ang ubåtskränkningarna där han omnämner vissa av sina källor till boken Spionen på FRA. Högst läsvärt. Jallais slutkläm är det bara att instämma i: "Det intressanta med hela ubåtsaffären är inte om den förekommit eller inte, vi vet att den förekommit, utan varför den så systematiskt mörkläggs från båda sidor?"


Uppdatering 27/6 19.20: Jallai skriver nu även i Expressen om sänkta ubåtar.

Sommarkurs

I tidningen Folket (s) lyckas det lilla partiet Socialisterna (i själva verket trotskister för den som orkar försöka hålla isär de olika kommunistiska avkommorna) ha en debattartikel mot "USA:s bombningar av Norrbotten". Föga förvånande finns det en del felaktigheter i artikeln (åsikter utelämnade).

"För det första är allt snack om den svenska statens alliansfrihet bara nys. Det spelar ingen roll om vi är med i NATO eller inte. Vi deltar i USA: s projekt."

Sverige är t ex inte alliansfritt längre och har inte varit det på flera år. Vi anser oss numera kunna välja ställning som det behagar oss, men i första hand kommer vi att uttrycka vår solidaritet med de nordiska länderna och därefter övriga EU-länder. I dagsläget är det dock mest stora löften i form av tomma ord, då det inte finns någon möjlighet att backa upp dem. Alliansfria är vi dock inte. Man får glädja sig åt att det inte stod "neutralt".

"För det andra visar det att pratet om att Sveriges trupper i Afghanistan enbart är där på FN-mandat och inte en del av USA:s krigföring är dimridåer."

Sverige liksom övriga länder i ISAF är i Afghanistan enligt FN-mandat. Godtar man inte FN som institution blir situationen snabbt omöjlig diplomatiskt.

"Sverige har i dag en kontrakts- och yrkesarmé. Man kan beteckna personalen som legosoldater. Speciellt eftersom deras uppgift inte har något med försvar av våra demokratiska rättigheter och nationell självständighet att göra."

Återigen ett helt felaktigt påstående som närmast gränsar till förtal. Definitionen på legosoldat enligt Génèvekonventionerna hittar man på Wikipedia. Det är en bra bit från det yrkesförsvar Sverige inför och som finns i många andra länder. Man ska dock inte glömma vikten av värdeord i vänsterretoriken. Är man av den rätta läran kan man aldrig kalla någon, inte ens Tredje Rikets tyskar, för nazister. Det skulle ju påskina att de var socialister och det kan det ju inte ha varit. Därför använder man gärna benämningen fascister istället.

"Utifrån detta kräver vi i Socialistiska Partiet att bombningarna i Norrbotten stoppas. Vi kräver att de svenska trupperna i Afghanistan omedelbart dras tillbaka. Och vi kräver att den svenska legosoldatsarmén läggs ner."

Det är svårt att se vad detta skulle ha att göra med amerikanska flygövningar i norra Sverige. Att vänsterpartierna vill lägga ner all form av försvar är känt sedan tidigare. Naturligtvis kommer allt bli frid och fröjd i Afghanistan när alla utländska trupper lämnar landet. Det kommer definitivt inte att haverera i ytterligare ett djupt inbördeskrig där de som drabbas hårdast i vanlig ordning är barn och kvinnor. Dessa kommer naturligtvis omedelbart att få gå i skolan oavsett kön och få lika löner och lika många platser i parlamentet och bolagstyrelserna. Solidaritet! (ja, det var ironi..)

"Dessa enkla krav borde hela arbetarrörelsen ställa sig bakom. Vad säger Socialdemokratin och Vänsterpartiet? Och vad säger Miljöpartiet?"

Ja, vi är fler som undrar vad de rödgröna har för ställning i Afghanistanfrågan. Låga odds på att Socialdemokraterna säljer ut Afghanistaninsatsen till Vänsterpartiet för att lösa ut något annat vänsterkrav som ligger (s) närmare om hjärtat, eftersom det varit enormt tyst från socialdemokratiska politiker i Afghanistanfrågan de senaste månaderna.

Sista ordet är långtifrån sagt i frågan om den amerikanska flygövningen i Norrbotten. Förmodligen blir det en något mindre repris av förra årets rabalder kring NATO-övningen Loyal Arrow i samma område, där organisationen Ofog gjorde sitt bästa för att störa övningen. Även i år satsar man på att göra samma sak. För alla Afghanistanveteraner som följer WW följer här ett semestertips. Den 28 juni börjar kursen "Afghanistan - vänsterns sommarakademi II" på Kvarnby Folkhögskola i Malmö. Kursen är huvudsakligen en distanskurs, men avslutas med en vecka i Malmö. Teori kommer då att värvas med praktik (?). Kostnaden är 1000 kr inkl internat i Malmö. Inga förkunskaper krävs och kursen är dessutom studiemedelsberättigande.

Det låter som ett utmärkt alternativ för Afghanistanveteraner som behöver något att göra under semestern.

Ändamålet helgar medlen (Uppdaterad 21/6 14.00)

Inte ofta behöver man läsa sådan dynga som Åsa Linderborg häver ur sig i dagens Aftonbladet mot det svenska kungahuset och Aftonbladet, där tesen tycks vara att Försvarsmakten är demokratins motståndare snarare än försvarare:

"Försvarsmakten borde bekymra sig för demokratins status på hemmaplan i stället för att gå bärsärkargång i Asien under Natoflagg. För det krävs dock en folkarmé, och inte en uppsättning legoknektar.

När fyra svenska soldater förlorade sina liv tidigare i år fick de svenska trupperna i Afghanistan sin fortsatta välsignelse av kronprinsessan Victoria och han som från och med i går tituleras Ers Kungliga Höghet Prins Daniel. Det finns en inre logik – antidemokratiska krafter är ofta kopplade till varandra. Helt maktlösa är monarkerna trots allt inte."

Man får acceptera att långt ifrån alla gillar den svenska monarkin. Det är inget konstigt med det. Men att hävda att Försvarsmakten går bärsärkagång i Asien blir lite väl magstarkt. Att endast två svenskar stupat i år behöver Linderborg förmodligen inte bekymra sig för, eller petitessen att kronprinsessan med dåvarande fästman besökte kontingenten en hel månad innan de två svenska officerarna stupade. Argumenterar man för den rätta tron är inte fakta mer än en petitess. Ändamålet helgar medlen och då behöver man inte bry sig om att det är landets Riksdag, närmast bestämt Linderborgs allierade i Socialdemokraterna som drivit igenom det svenska deltagandet i Afghanistan.

Kanske skulle Linderborg följa med sin kollega vid samma tidning, Johanne Hildebrandt, vid nästa besök i Afghanistan? Fast eventuella bevis på bärsärkagång lär väl ändå bara vara en parentes i sammanhanget, när man är ute på korståg i demokratins namn.

Afghanistan kommer att bli en prövning för Socialdemokraterna om de rödgröna avgår med seger i valet. Oddsen är rätt låga för att man byter ett tillbakadragande mot något annat vänsterkrav som ligger Socialdemokratin varmare om hjärtat än Afghanistaninsatsen. Det var ett tag sedan man såg någon (s)-politiker tala för det svenska deltagandet, vilket kan ses som ett utstakande av färdvägen.


Uppdatering 21/6 14.00: Inte bara Åsa Linderborg häver ur sig i Aftonbladet. Så även tidningens ledarskribent Helle Klein i vars värld Försvarsmaktens nya reklamkampanj är rasistisk. Sist i artikeln låter hon hälsa att hon nu tar semester till augusti. Det låter alltför kort.

Vådan av sociala medier

Många svenskar har idag ett mycket stort social fönster på de sociala medierna. Många verkar naivt omedvetna om hur pass mycket de offrar av sin egen integritet genom Facebook och liknande sociala medier. Ämnet har tidigare berörts ett antal gånger på WW, då det är förhållandevis enkelt att kartlägga personalen i de svenska utlandsförbanden genom just Facebook och framförallt deras anhöriga. Senaste inlägget i ämnet var faktiskt tidigare i veckan och handlade då om hur tyska soldater förföljs i hemlandet av motståndare till landets deltagande i Afghanistaninsatsen.

SVT Rapport hade idag ett inslag om sajten vaktad.se som publicerar personuppgifter och foton på poliser och väktare samt även deras anhöriga och bekanta. Även en officer (f d?) finns listad. Fotona verkar av allt att döma ha samlats in från personernas facebookprofiler och förmodligen även uppgifter om vilka de övriga personerna på bilderna är.

Försvarsmakten har sedan tidigare problem med säkerhetstjänsten när det gäller personuppgifterna för dess personal. I dagsläget kan man utan större besvär begära ut namnlistor på personal i olika förband. Policyn att hålla tillbaka fullständiga namn och ansiktsbilder för vissa personalkategorier brister ofta även för Försvarsmaktens egna informationsavdelningar.

I sammanhanget är vaktad.se en förhållandevis oskyldig företeelse, men det obehag som väktare och poliser nu känner bör tjäna som en skarp påminnelse för andra att deras deltagande på Facebook och liknande sociala medier är ett veritabelt smörgåsbord för personer och organisationer med mindre trevliga agendor.

Newsmill igen

Återigen har Wiseman fått möjligheten att skriva en artikel för Newsmill, vilken återfinns här. Förra artikeln var i början av året och handlade om försvarsbloggar.

Bekymrande rekryteringsutsikter

SvD slår upp Försvarsmaktens nya rekryteringskampanj stort. Man är kort sagt inte så imponerad av den och samma inställning har många av de anställda inom Försvarsmakten.

Rekryteringen och personalförsörjningen kommer från 1 juli att vara Försvarsmaktens största problem eftersom värnplikten från det datumet i praktiken upphör. Istället ska personalen utgöras av anställda och kontrakterade soldater.

Med tanke på de låga ersättningar som erbjuds och som det tidigare varnats för på bloggen, kommer det att krävas en ytterst kraftfull rekryteringsinsats om man överhuvudtaget ska ha någon möjlighet att rekrytera från annat håll än samhällets bottenskikt. Försvarsmakten har anslagit närmare 1 miljard kr för rekrytering de kommande tre åren, där den kritiserade kampanjen utgör det första steget.

Det nya yrkesförsvaret är modellerat efter holländsk modell, vilket i sig är oroande då Holland idag dras med drygt 7000 vakanser till en styrka på 50 000. Trots att man nu sänkt kraven på noteringar i brottsregister och rekryterar direkt från t ex gymnasiernas individuella program. I dagsläget har Försvarsmakten haft 20 % avgångar från sin aspirantutbildning, vilket är en tidig version av den kommande yrkessoldatutbildningen.

Från centralt håll i Försvarsmakten hävdar man bergfast att ingångslönerna på 17 000 kr/mån inte kommer att utgöra något problem för rekrytering. Med tillägg och utlandstjänst, tror man istället på löner motsvarande 26 000 kr/mån. Den bilden delas inte av många av officerarna. Ej heller tilltalar den många yngre. Med löner på 17 000 kr/mån är chansen att rekrytera ungdomar med högre utbildning och arbetslivserfarenhet minimal. I den pågående rekryteringen finns det redan exempel på personer högskoleutbildning med flera utlandsmissioner i bagaget som fått svaret att det inte kan räknas som erfarenhet och det därmed är 17 000 kr/mån som gäller. Att svaret då blir tack och adjö, förvånar säkert inte. Mycket av det som tidigare har varit Försvarsmaktens styrka har varit just tillgången till soldater med någon form av högre utbildning.

Vis av erfarenhet kan man också konstatera att så fort det det tryter i kassakistorna hos antingen Försvarsmakten, eller ännu värre Finansdepartementet (Minns Göran Perssons ord: Man kan alltid ta den sista miljarden till en budget från Försvarsmakten...), är det övningsverksamhet, övertid och liknande som blir lidande, varvid soldatlönerna raskt nedgår till grundlönen på 17 000 kr.

Merparten av Försvarsmaktens personal ska i framtiden utgöras av kontraktsanställda soldater. Där är problemet att det ännu inte finns något avtal klart och hur ska arbetsgivarna kunna motiveras att släppa sina anställda under längre perioder till Försvarsmakten? Kommer det att vara meriterande eller belastande av vara kontraktssoldat när man söker jobb?

SvD, Chefsingenjören, Borneo, Väpnaren, m fl har helt rätt i sin kritik mot den pågående rekryteringskampanjen. Försök inte sminka en gris, det stjälper endast i slutändan. Vad blir resultatet när de som rekryteras på vad de uppfattar som falska premisser, lämnar och sedan talar ut om sina erfarenheter? Det finns gott om realistiskt och egenproducerat material att tillgå i Försvarsmakten, även från skarpa strider. Tydligen duger inte detta utan man ska kontraktera reklambyråer för åtskilliga miljarder för att ta fram "häftigare" material. "–Det är sydafrikanska skådespelare för att man ska få en bra, trovärdig effekt, säger Swahn." (marknadschef i Innformationsstaben) Pyttsan...

Framtiden är minst sagt oroande.


Expressen, SR

Att låta fjädern bli ett hönshus

Få har väl undgått att höra om JAS-planen som kraschar så fort de kommer i närheten av ett vindkraftverk, varvid Försvarsmakten säger nej till alla kraftverk inom 4 mil från militära flygplatser. (DN, SvD, Sydsvenskan, Expressen, BLT, Corren, 2, HP, Dagen, UNT, Aftonbladet, NLT)
I Skåne har nog många också hört om hur Armén låtit sig väl trakteras och rullat sig i dunbolster på Sjöbo Gästgivaregård. I båda fallen handlar det om små hörn av mynten som Försvarsmaktens infoavdelning låter stå oemotsagda, men som väcker mycket ont blod hos de försvarsmaktsanställda som indirekt utpekas och förlöjligas.

I båda fallen hade det varit ytterst enkelt för Försvarsmakten att kommentera de bägge nyheterna på ett konkret sätt på Försvarsmaktens egen hemsida. Det bästa är naturligtvis att komma med korrekta uppgifter i media, men genom att tillhandahålla korrekt, utförlig och lätt hittad information på sin egen hemsida, kommer informationen till slut rätt i alla fall. Istället har Försvarsmakten låtit göra sig till fullständigt åtlöje och fått riksdagsledamöter att fråga om allt verkligen står rätt till i organisationen när man försöker stoppa vindkraften. (Ledamoten i fråga - Centerpartiets Staffan Danielsson har nu ändrat sig till att nu, liksom denna blogg, ifrågasätta Försvarsmaktens mediahantering)

Allt som skulle krävas hade varit att presentera en tydlig länk på forsvarsmakten.se förstasida till information om dessa nyheter. Låt sedan informationen vara utförligt beskrivande av det faktiska problemet med vindkraftverk, dopplerradar och stridsflygförband som ska starta i dåliga molnbaser (vilket är bra långt ifrån den beskrivningen som ges i media). Helst kompletterar man informationen med snygg grafik som gör det hela mer förståeligt. Det är i dessa lägen bättre att skriva utförligt än för lite, så länge man ställer upp det snyggt och förklarande med bilder. Avseende officerarna som vräkt sig på Sjöbo Herrgård hade en förklaring av vad blågula personer gör vid förbandsövningar och vad kollektivavtalen föreskriver i dessa situationer varit lämplig tillsammans med länkar till gällande avtal. Inte särskilt svårt och inga konstigheter. Förståelsen för kraven på hög flygsäkerhet och kollektivavtalen som Försvarsmakten måste efterleva skulle säkerhet vara hög, bara ordentliga fakta presenterades.

Vad Infostaben i HKV nu lyckats med är att istället än mer sänka sitt förtroende hos Försvarsmaktens personal och framförallt även sänka förtroendet för Försvarsmakten hos allmänheten som tagit del av dessa nyheter, och därtill även våra beslutsfattare. Inte minst i fråga om "vindkraftsförbudet" har man låtit en fjäder bli till ett helt hönshus. Vad man istället har prioriterat är att presentera att det faktum att kostnaderna för PRIO nu är 4 mdr kr istället för 2 mdr kr "är helt enligt plan". Vi är nog flera som hört siffran 4 mdr kr för första gången i Statskontorets rapport av idag. Allt beror visserligen på hur man redovisar mot olika konton, men det förefaller ändå mindre begåvat att först hävda en betydligt mindre siffra och sedan ändra sig när man får den korrekta påpekad för sig.

Jämför informationen på dessa två olika sidor på forsvarsmakten.se: Projekt Prio (2,5 mdr kr) och "Införandet enligt plan" (4 mdr kr)

Upp och ner på skokartongen fortsätter att vara okänt.


Ny Teknik

Fejka svimning

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver på SvD Brännpunkt att Socialdemokraterna och de rödgrönas inställning att Sverige ska kasta ledartröjan för NBG 11 riskerar Sveriges anseende. Det är en underdrift. Att i så sent skede lämna ledarskapet för NBG 11 (beredskap från 2011-01-01) är inte att riskera Sveriges anseende i EU och i säkerhetspolitiska frågor, det är att slå det sönder och samman. Lägg därtill det fullkomligt vansinniga kravet i det rödgröna valmanifestet att USA ska avveckla alla sina militära baser utanför USA, så kommer den säkerhetspolitiska katastrofen att vara fullbordad med en rödgrön regering. (På Newsmill finns att läsa en amerikansk synvinkel på avvecklingskravet, vilket är rätt intressant)

Det är ytterst tydligt att Socialdemokraterna har sålt sig själva till Vänsterpartiet i de säkerhetspolitiska frågorna. Först kravet på USA-reträtt och sedan NBG. Deltagandet i EU:s stridsgrupper är från början en socialdemokratisk idé, men det är tydligt att man övergett den nu. Följer man mönstret kommer nästa punkt förmodligen att bli en snabb reträtt från Afghanistan, också det ett gammalt vänsterkrav och något Socialdemokraterna tidigare starkt motsatt sig. Något svar på hur en eventuell rödgrön regering kommer att agera i frågan om Afghanistan kommer inte väljarna att få innan valet. Det har man redan deklarerat. Det står mellan JA, NJA, NEEJ! och ytterligare ett NEJ, med tanke på inte heller Sverigedemokraterna vill fortsätta Afghanistaninsatsen och sedan tidigare har sagt sig vara villiga att stödja Socialdemokraterna i Riksdagen i många frågor.

Att i så här sent skede fejka en svimning och hoppa av ledarskapet är ynkligt. Det kommer Sverige att straffas för om avsikten blir verklighet. Redan talet om avhopp är med all säkerhet något som man i Helsingfors, Dublin, Tallinn och Oslo är nog så irriterad över.

Försvarsministern tar också upp funderingar hur de rödgröna ska finansiera sin försvarsbudget. Han är inte ensam om att fundera över det. Redan den borgerliga försvarsbudgeten är otillräcklig för de ambitioner man har och de uppgifter som ålagts Försvarsmakten. Att sedan minska denna nivå med ytterligare två mdr kr låter sig inte göras.


Hittills har NBG-förbanden kostat Sverige stora summor pengar, men de har också gett oss mycket duktiga soldater, vilka sedan kunnat användas i bl a Afghanistan. Beredskapskraven har också forcerat en del materiella långbänkar, där förmågor och materiel som varit beslutade och beställda sedan långt tidigare, nu fått krav på sig att bli klara till ett visst datum.

Den stora frågan är dock vad EU ska ha sina stridsgrupper till? Hittills har inte en enda av stridsgrupperna satts in, trots att det funnits tillfällen, möjligheter och behov. Det stora problemet i EU är att organisationen är för splittrad säkerhets- och utrikespolitiskt. Därför är det tveksamt om stridsgrupperna någonsin kommer att bli något annat än oanvända beredskapsförband. Att hoppa av NBG 11 är inte ett alternativ, men till nästa tilltänkta svenska stridsgrupp för EU år 2014 bör Sverige ha sett till att få frågan ordentligt genomlyst i EU.

Valupptakt

Inför Riksdagsvalet är avsikten att presentera de olika partiernas ståndpunkter avseende försvars- och säkerhetspolitiska frågor här på bloggen. Detta kommer huvudsakligen att ske genom frågor till respektive partis försvarspolitiska företrädare under sommaren. Vissa av frågorna är redan klara, men ju fler frågor det finns att välja bland, desto bättre. Skriv därför i kommentarerna till detta inlägg förslag på frågor som ni anser lämpliga att ställa!

Veteranuppdrag

Det är mycket glädjande att se att Regeringen nu givit Försvarsmakten i uppdrag att genomföra mycket av den verksamhet som föreslagits i veteranpolitiken.

Försvarsmakten blir nu skyldig att följa upp skadade soldater och se till att ha kontaktpersoner för anhöriga till soldater på insats. Man ska också ta fram en anhörig/familjepolicy, en medalj för personal som sårats och ta fram ett förslag på minnesmonument och veteranceremonier.

Försvarsmakten åläggs också att ta fram en insatsfrekvens för sin personal. Det har länge varit hett eftertraktat av personalen, som tidigare fått skriva på kontrakt in blanco att de är skyldiga att tjänstgöra utomlands, men utan att veta hur ofta och hur länge. Alla frågor från personalen om vad kontraktet egentligen innebär har besvarats med i stort sett lika många olika svar som det finns generalspersoner. Förhoppningsvis blir det klarare besked nu. Vidare ska Försvarsmakten inrätta en veteranadministration och se över kontakterna med veteran- och anhörigorganisationerna.


Därutöver ska Statens Militärhistoriska muséer ta fram ett förslag på en "Regeringens belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser". Där har man fallit på eget grepp. Ambitionen är tydlig att det ska vara en och samma försvarsmakt för såväl internationella som nationella insatser. Samma förband ska kunna lösa uppgifter i Långtbortistan samtidigt som det är fenomenalt på att försvara Sverige och lösa uppgifter på hemmaplan. Men tydligen ska uppgifterna meriteras på olika sätt?

På det hela är Regeringens agerande ett stort steg framåt.

Behov av att förekomma eller ej?

I Tyskland har en mycket tragisk företeelse börjat äga rum. "Fredsaktivister" och motståndare till kriget i Afghanistan har börjat förfölja och trakassera tyska soldater och deras anhöriga. Under de senaste 3 åren har 167 fall av trakasserier anmälts. Soldaten som intervjuas i inslaget nedan berättar om hur han blivit spottad på när han rört sig ute. Värre är att en av hans kollegor, som blivit svårt sårad i Afghanistan, fått sin bil uppbränd av aktivisterna. Den tyska motsvarigheten till ett veteranmonument har målats med grisblod. Att soldaterna känner avsmak för det bemötande de får i Tyskland är självklart, men de känner också stor vanmakt över att inte kunna göra något för att freda sina anhöriga.

I Sverige har vi som tur är inte samma otrevliga efterkrigshistoria som Tyskland med radikala terrororganisationer, i sin tur en slags kraftig motpendel till Hitlertysklands vansinne. Till skillnad från Tyskland har Försvarsmakten tagit det säkra före det osäkra och valt att endast presentera sina soldater i Afghanistan med förnamn på namnbrickor och i reportage, vilket är en klok åtgärd. Förr var hotbilden framförallt specialförband som i skymningsläget skulle likvidera nyckelpersonal som högre chefer och piloter. Idag är hotbilden framförallt icke-statliga aktörer som kan tänkas vilja använda sig av en asymmetrisk krigföring och påverka soldaterna där de är som svagast, nämligen på hemmaplan och hos deras anhöriga, vilket tidigare skett i bl a vårt västra grannland, Tyskland och i några enstaka fall även i Sverige.

Det är alltid lätt att skratta åt förebyggande säkerhetsåtgärder då det stora problemet är att man sällan får en direkt kvittens på att det fungerar. Fungerar åtgärderna blir det inte allvar av hotet. Vi får glädja oss åt att vi bor i Sverige och hittills varit förskonade från "opinionsbildning" av det slag som finns i Tyskland. Så länge det sker i form av Ofogs clownarméer och liknande, må det vara hänt, men ett scenario där AFA och liknande militanta politiska organisationer börjar "opinionsbilda" mot svenska militära internationella insatser är en mardröm.

Det värsta scenariot vore som sagt om icke-statliga aktörer började med en asymmetrisk krigföring i Sverige i syfte att neutralisera svenska militära insatser i deras intresseområden. Kan man undgå det, kanske det är ett litet pris att betala att inte presentera sig med fullt namn och undvika vara med på bild i media?

Inte ofarligt med MEDEVAC

Igår sköts en amerikansk MH-60 Blackhawk ner i Helmandprovinsen under ett räddningsuppdrag där ett antal sårade brittiska soldater skulle evakueras. Helikoptern som sköts ner var inte själva MEDEVAC-helikoptern utan eskorthelikoptern och nerskjutningen skedde med RPG. Gårdagens nerskjutning är den tredje av RPG nerskjutna NATO-helikoptern sedan årsskiftet.

Ännu är antalet helikopterförluster som inte har direkt anknytning till strid större i Afghanistan, än de som är stridsrelaterade, som gårdagens nerskjutning. Orsaken är de för helikopterflygning mycket svåra förhållandena i Afghanistan.

MEDEVAC/CASEVAC med helikopter i Afghanistan sammanbinder två av de absolut farligaste situationerna inom helikopterflygning - dels att flyga till en plats där strid är närmast garanterad då förluster/sårade i regel kommer av strid, dels att flyga under de förhållanden som råder i Afghanistan, som är mycket oförlåtande för mänskliga misstag. Det sistnämnda har Försvarsmakten äntligen börjat råda bot på genom att denna och kommande vecka öva just Hot 'n' high-flygning t. Det förvånar mig att man inte följt upp detta närmare på Försvarsmaktens hemsida, liksom att rapporterna om svenska soldater i strid trycks tillbaka till en underliggande sida istället för att presenteras på framsidan. Det är av yttersta vikt att som anhörig snabbt kunna få information om dylika händelser och framförallt, att det som i det här fallet, att allt har gått bra.

Det är ett knappt år kvar till insats för HU ISAF (det svenska helikopterförbandet i Afghanistan). Förhoppningsvis hinner man, och får, åka på fler mer kvalificerade övningar som förberedelse för insatsen.

Svår balansgång

Israel har knappast gjort sig ett namn som det land som är bäst på att skaffa sig ett bra rykte i media. Förra veckans bordning av konvojen till Gaza på internationellt vatten där man även tycks ha spelat militanta muslimska organisationer i händerna genom att lockas använda dödligt våld mot "fredsaktivister" var ett typiskt exempel på detta, liksom landets agerande i Gaza förra årsskiftet.

Återigen reses krav på att Sverige ska bryta alla sina förbindelser med Israel. Expressens Anna Dahlberg skrev objektivt om detta i gårdagens Expressen. Regeringen Persson bestämde sig för några år sedan för att göra en "kraftfull" markering mot Israel genom att i ett mycket sent skede (ca en vecka innan) beordra att Flygvapnet inte skulle delta i en övning i Italien som även Israel skulle delta i. Ett antal miljoner kr gick därmed upp i rök, Sverige blev utan övningsutbyte och israelerna brydde sig förmodligen inte nämnvärt. Året innan lade samma regering en beställning på ett antal israeliska målutpekningskapslar till JAS 39 Gripen från just Israel. För att komma runt problematiken med relationerna Sverige-Israel, genomfördes köpet med kapselns optronikleverantör, tyska Zeiss, som mellanhand och leverantör på pappret.

Att Sverige genom åren har köpt en hel del israelisk krigsmateriel har varit väl känt inom Försvarsmakten, men inget man talat högt om då det svenska förhållandet till Israel är känsligt på ungefär samma sätt som förhållandet till "NATO" under det kalla kriget. Den ständigt läsvärda tidskriften Fokus skriver nu i sitt senaste nummer om just "Sveriges dolda vapenbroder", Israel.

Policyn att inte exportera, men köpa då man inte kan köpa likvärdig utrustning från annat håll är nog det bästa som går att göra i situationen. Visst kan man istället anskaffa amerikansk pilammunition till stridsvagnskanonerna och amerikanska målutpekningskapslar, men låter det mycket bättre med ammunition med en kärna av utarmat uran eller att lägga några hundra miljoner på att integrera ett nytt system på Gripen? Känns det bättre? Får man inte köpa amerikansk utrustning inom vissa områden p g a stor inhemsk efterfrågan, finns det tyvärr inte så många andra leverantörer. Det är tyvärr svenska soldater i Afghanistan som då blir lidande om inte utrustningen kan anskaffas.

Jag har fullt förtroende för den diplomati som leds av utrikesministern. Att läsa en amerikansk statsvetares betraktelse på Newsmill av det rödgröna kravet på en avveckling av samtliga USA:s militärbaser i utlandet, var inte direkt upplyftande.

Kvicksilverförbud

Regeringen med miljöminister Andreas Carlgren i spetsen vill nu totalförbjuda allt kvicksilver. Det kan ju tyckas vara en klok synpunkt, även om ämnet är svårt att ersätta på en rad områden. Däremot kan man kraftigt begränsa spridningen av kvicksilver, genom att där alternativ finns, använda just alternativen. I ljuset av Carlgrens uttalande ter sig då EU:s utfasning av glödlampor, framförallt till förmån för lågenergilampor och lysrör innehållande kvicksilver, som mycket märklig. Hittills har koleldningen, som utgör stora delar av Europas energiproduktion, varit en av de största källorna till spridning av kvicksilver. Frågan är om inte lågenergilampornas spridning nu blir en lika stor fara när det gäller att få i sig kvicksilver. Den som lyckas krossa en varm lampa har problem på halsen och rekommenderas utrymma rummet i 20-30 min och lämna det med öppet fönster och stängd dörr innan sanering påbörjas.

Alltför få är medvetna om att deras lågenergilampor och lysrör innehåller kvicksilver och vissa orkar inte ens bry sig om att lämna dem till återvinning även om de känner till lampornas innehåll. Har man fem mil enkel väg till närmaste återvinningsstation kan det ju vara förståeligt. Men inte ens på återvinningsstation är det säkert att lamporna blir omhändertagna på rätt sätt. För att inte kvicksilvret ska spridas krävs det att lamporna förblir intakta till dess själva återvinningsprocessen genomförs. Lamporna slängs ofta i en låda, balja eller tunna på återvinningsstationen. Går de inte sönder då, gör de det ofta under transporten, varvid kvicksilvret hamnar ute i naturen. Det kan vara något att fundera över nästa gång man kliver in i återvinningsstationens elektronikdel för att slänga lampor.

Trasig tunna på återvinningscentral

och trasiga lampor inuti

Världens ledande producent av lågenergilampor och kvicksilver är idag Kina, vilket knappast borgar för att själva tillverkningsprocessen är särskilt miljövänlig. (Klicka den som vågar. Made in China får ett obehagligt ansikte)

Skinn på näsan

Dagens Industri Weekend har intervjuat Nationella Insatsstyrkans nya chef Marie Jarnérus om hennes jobb och NI:s uppgifter. Inför kronprinsessans bröllop har NI bokats upp av Stockholmspolisen för att skydda alla VVIP som kommer att gästa bröllopet. Jarnérus verkar vara en intressant person och hennes uttalande om antagningsprocessen till NI väcker säkert ont blod i många kretsar:

109 poliser har sökt, varav många är ”unga och hungriga”, enligt Marie Jarnérus. Ingen är kvinna. Det har aldrig funnits någon kvinna inom Nationella insatsstyrkan.

”Man måste till exempel klara av att komma från en gummijolle och borda en båt genom att klättra upp på sidan med en utrustning på 30–40 kilo på ryggen. Kvinnor stupar ofta på att de inte har tillräcklig armstyrka. Jag tror att en kvinna som vill jobba hos oss måste börja träna för det väldigt tidigt, kanske redan fem år innan hon söker.”

Marie Jarnérus är inte beredd att ändra de fysiska antagningskraven för att få in fler kvinnor.

”Då skulle vi få ett A- och ett B-lag, och det vill vi inte ha. Alla operatörer ska klara alla uppgifter, även om var och en har sin specialitet.”

Som det anstår

Återigen en väl genomförd medaljceremoni för det hemroterade FS 18. Ceremonin skedde som sig bör i Stockholms centrum på Armémuseums borggård. Saknaden efter de två stupade officerarna Palmlöv och Andersson markerades av att en grupp JAS 39 genomförde saknad kamrats formation över armémuseum.

Trenden går åt rätt håll när det gäller att ta hand om de hemkommande.

Mirakel

På Försvarsmaktens hemsida finns nu en intervju med den flygtekniker som i måndags satt i det flygplan som havererade vid en motorkörning. Man slås av vilket otroligt mirakel det är att teknikern är i livet.

I början av intervjun understryks det att det är officerens starka önskan att inte ge några fler intervjuer utöver den på forsvarsmakten.se och man får hoppas att media respekterar detta. Att Försvarsmakten tidigt släpper en så omfattande intervju är förmodligen det bästa sättet att "desarmera" den ryktesspridning som i regel uppstår i media vid större händelser, ofta av negativt slag, i Försvarsmaktens verksamhet. Förhoppningsvis tar man lärdom av detta och agerar på liknande sätt i framtiden.

Man får hoppas att det blir maraton till helgen för officeren i fråga.

Gästinlägg: Vingklippt helikopterförmåga

Veckans andra gästinlägg handlar om den trånga sits helikopterorganisationen hamnat i med hänsyn till omorganisationen av basförbanden i Flygvapnet. Återigen står det helt klart att man försöker trolla med knäna när två ytterst glest bemannade basbataljoner ska spridas över landets yta för att betjäna såväl stridsflygdivisionerna som transportflyget och helikopterförbanden - en uppgift som tidigare löstes av mångdubbelt fler och större förband. När sedan verksamheten ska kunna ske parallellt i flera världsdelar känns kejsarens kläder väldigt genomskinliga.

/Wiseman

-------------------------------------------------
Vingklippt Helikopterförmåga

Försvarsmakten befinner sig i slutspurten av utformningen av Insatsorganisation 14 (IO 14). För flygvapnets del är det ett arbete som har kännetecknats av centralisering och lykta dörrar. Arbetet med flygvapnets basorganisation har varit en, näst intill, enmansutredning där utredaren har gjort flera aktiva val att inte ta till sig fakta eller övrig feedback från flertalet experter eller organisationen.

Hittills har det ”funnits” en Insatsorganisation Helikopter (IO Hkp) med förmåga att uppträda näst intill enskilt och då självständigt lösa tilldelade uppgifter. Helikopterbataljonen är enligt PTOEM IO Hkp vetenskapligt dimensionerad genom modellering av FOI för att samtidigt kunna lösa två internationella och en nationell insats. Helikopterbataljonen innehåller egna bas- och ledningsförband och är därmed optimerad för ett rörligt uppträdande tillsammans med eller i nära samverkan med understött special-, armé- eller marinförband. Basorganisationen utgörs av 280 personer. Om närskyddssoldater räknas bort, då de skall överföras till säkbat enligt Försvarsbeslut 2009, återstår knappt 200 personer. Det är en liten och, för uppgiften, mycket väl anpassad organisation. De insatser och beredskaper som pågår eller i närtid är aktuella för Helikopterbataljonen är: ME02 i Adenviken, BG11, ISAF och specialförbandsunderstöd. Utvecklingen går alltså mot att antalet internationella helikopterinsatser överskrider det antal som anges i PTOEM IO Hkp.

Vår JAS-frälsta flygvapenledning agerar dock med en tondövhet som är anmärkningsvärd då den politiska viljan tydligt har markerat att helikopterförmågan skall stärkas och inte vingklippas som nu håller på att ske.


Ännu en anglosaxisk treställig förkortning - CSW

Under 2009 genomfördes ett arbete med att utveckla Flygbasbataljonen mot IO 14. Detta arbete har till stora delar genomförts med det så kallade ”30/1 – underlaget” som grund och med en inriktning att utifrån tilldelade ramar utveckla en sammanhållen bataljon. Helikopterbataljonens bas- och ledningskomponenter tillsammans med Basbataljonerna från Kallax och Kallinge skulle utgöra Combat Support Wing (CSW). Här bör det betonas att idén med CSW inte på något sätt drevs av någon med helikopterförankring, det var andra krafter som låg bakom. CSW hade inte haft en möjlighet att möta Helikopterbataljonens behov då fokus vid projekt CSW inte omfattade helikoptrar och dess förmåga. Detta framgår inte alltid i debatten.

Under december 2009 togs två beslut som förändrar grunderna för utveckling mot CSW. Det var dels C PROD beslut att för närvarande inte samlokalisera förband och funktioner till en plats, dels C LEDS inriktning för fortsatt arbete med försvarsmaktsplaneringen som anger att det skall i IO 14 finnas två flygbasbataljoner. Tankarna på CSW ströks och Flygbasbataljonerna återuppstod vid insatsflottiljerna. Tyvärr så hängde Helikopterbataljonens bas- och ledningskomponenter kvar i ett administrativt vakuum med CSW-hatt..


Föreslagen förändring – ”Enmansutredning”

Under vintern som har varit har ett nytt arbete pågått med ett tydligt fokus på personalreducering och likformad basorganisation i Flygvapnet. ”Enmansutredningen” kännetecknas av centralisering och lykta dörrar.

Den nya tanken är att Flygvapnets ”basbehov” skall lösas av de två Basbataljonerna, vilka främst är inriktade mot nationella insatser och att verka från förberedda flygbaser. Fokus i denna utveckling är att Basbataljonerna tillsammans och samtidigt ska kunna bemanna ett antal fasta och rörliga baser med en personalram på knappt 2000 man. Ännu en gång har fokus varit så pass spetsigt att inte helikoptrar rymts. Basbataljonernas statiska uppträdande på flygbaser rimmar mycket dåligt med de höga krav på rörlighet som ställs på Helikopterbataljonen för att möjliggöra understöd till special-, armé- eller marinförband. Dessutom innehåller de insatskompanier från basbataljonerna som erbjuds i ”enmansutredarens” förslag, inte den ledningsförmåga som krävs för att kunna verka i tre samtidiga riktningar vilket beskrivs i PTOEM IO Hkp.

Det är med stigande förvåning jag har sett hur utredarens förslag går stick i stäv med Försvarsbeslut 2009 där det tydligt framgår att ”utvecklingen av den gemensamma mark- och sjöoperativa helikopterbataljonen fullföljs”. Förslaget innebär i sin nuvarande form att Helikopterbataljonen reduceras med 280 av 770 officerare då basorganisation och betjäningsförbanden för ledningen ska ”outsourcas”. Det motsvarar en minskning med 35 procent. Kvar blir besättningar och helikoptertekniker samt förbandsledning utan betjäning, knappast en utveckling för helikopterbataljonen.

”Enmansutredningen” har valt att bortse från FOI verksamhetsmodellering och PTOEM IO Hkp, som tillsammans tydligt beskriver Helikopterbataljonens specifika krav och förmågor. När arbetet med att vingklippa Helikopterbataljonen på sina bas- och ledningskomponenter inleddes fanns dessutom en tydlig styrning att förmågan hos Helikopterbataljonen att lösa sina uppgifter inte skulle påverkas. Att bara ge en sådan styrning visar tydligt vilken verklighetsförankring avsändaren besitter. Hur skulle förmågan att lösa sina uppgifter inte påverkas när vitala komponenter ”outsourcas”? Vad hände med ”Train as you fight” och vikten av daglig kontakt och förbandsanda? När nu förslaget går till beslut är den tydliga styrningen väldigt diffus och det diskuteras om den överhuvudtaget ens har funnits.

Samtidigt som en reducering av Helikopterbataljonen föreslås återfinns mer än 400 personer med inriktning säkerhetstjänst i de två Basbataljonerna trots att det tydligt framgår i Försvarsbeslut 2009 att ”Flygbasförband /…/ skydd och bevakning av baser ska i huvudsak lösas av arméstridskrafterna och hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna”. Man behöver inte vara överdrivet konspiratorisk för att ställa sig frågan huruvida ”enmansutredaren” tillsammans med Flygvapnets ledning har valt att bortse från dessa styrningar för att det ska passa en dold agenda.

Då ingående delar i insatsflottiljerna inte uppträdde som ett krigsförband med samma förbandsstruktur som Helikopterbataljonen, så är det svårt att förstå syftet och se vinsten med likformiga basförband.

Även den stridstekniska ledningen för helikoptrar och spetsflyg skiljer sig markant åt. Stridsflyget leds och planeras i mångt och mycket av och i nära samverkan med StriC. Helikoptern planeras och ”leds” av eget förband och/eller av understödd chef beroende på uppdragets natur. Helikopterförbandet har betydligt större likheter med transportflyget avseende uppträdande och ledning än med stridsflyget. Det rörliga taktiska uppträdandet som helikopterförbandet har innebär dessutom att dess ledningskomponenter och sambands- och informationssystem är lätta och modulära. Det till skillnad från Basbataljonen som har ett tyngre containerbaserat koncept vilket grundas på ett betydligt mer statiskt uppträdande på förberedda flygbaser.

Mot bakgrund av detta blir jag förvånad över föreslagen lösning och framdrivningsmetoden av densamma.



Konsekvenser av pågående arbete

• Helikopterbataljonens insatsförmåga, både nationellt och internationellt, är med föreslagen förändring reducerad.
  -Dels för att föreslagen rörlig organisation måste vara likformig och tillsammans med det spetsiga fokuset inte erbjuder en Helikoptervänlig basorganisation, varken i ren basförmåga och i synnerhet inte avseende ledningsförmåga.
  - Dels att Basbataljonerna levererar 3 parallella rörliga insatser, och då för hela Flygvapnet. Helikopterbataljonen är ensamt dimensionerad för 3 parallella insatser i PTOEM IO Hkp och det med trend på ökande antal.
  

• Ingen eller reducerad uteffekt av planerat inköp av nya helikoptrar. Regeringen begärde i vårbudgeten Riksdagens stöd för köp av nya, beprövade och färdigutrustade helikoptrar. Detta för att lösa några av de helikopterproblem som finns i Förvarsmakten. Att Försvarsmakten samtidigt driver en organisationsförändring som riskerar att underminera möjligheterna att uppnå full effekt med dessa helikoptrar är allvarligt.
  
  
• Risk för personalflykt likt Hästveda efter ännu ett absurt förslag utan dialogiserat syfte eller adekvat bakgrund. Detta kan komma att få drastiska konsekvenser för bland annat Flygvapnets ledningssystemsförmåga där tillgången på personal redan idag är ansträngd.
  
  
• Ineffektivt nyttjande av säkförband om dessa inte överförs till säkbat och istället kvarstannar i FV för att försöka bevara ett ”Kalla kriget-koncept” som inte längre är efterfrågat vilket dessutom är i strid mot försvarsbeslutet.

Förslag på åtgärder

• STOPPA det vansinniga arbetet med diffusa målsättningar som pågår. Trots att de två basbataljonerna innehåller strax under 2000 man kan inte efterfrågad förmåga levereras till Helikopterbataljonen. Den lösning som föreligger innebär att ett insatskompani om två hundra personer avdelas för att lösa en helikopteruppgift oavsett storlek. Att jämföra med Helikopterbataljonens egen basorganisation på 200 personer som klarar av att lösa ledning och logistik i tre insatser samtidigt.

• Organisera ett Insatskompani i Helikopterbataljonen med bas- och ledningsförmåga som rimmar med föreskrivna förmågor i PTOEM IO Hkp. Att inte ha denna förmåga i Helikopterbataljonen innebär ständiga försök till samverkan med Basbataljonerna vilket skapar samma komplicerade ledningsförhållanden som var det främsta argumentet för att inte inrätta CSW.

• Om syftet med föreslagen Helikopter- och Basbataljonsorganisation är att reducera personal föreslås en reducering av egna skyddsstyrkor vilket då harmoniserar med Försvarsbeslut 2009 enligt ovan.

Organisationsförändringen har pågått under en längre tid, i Flygvapnet bakom lyckta dörrar och inledningsvis med få förtrogna. Jag förstår vikten av en sluten krets i studiefasen av ett alternativ, men slutresultatet gynnas inte om sekretessen bibehålls under huvuddelen av ett arbete i likhet med detta. Att dessutom Flygvapenledningens samt ”enmansutredarens” ointresse och aktiva ovilja att ta till sig sedan tidigare gjorda arbeten, dragna slutsatser eller Försvarsmaktens egna underenheters åsikter är djupt oroande. Enligt förre Överbefälhavarens så var ÖRA en grund för framtidens insatsförsvar. Avseende IO14 har Öppenheten och Respekten från Flygvapnets ledning gentemot sina förband varit under all kritik och jag kan bara hoppas att någon form av Ansvar kommer att utkrävas.


/ HKV PROD JAS