Mugabe - en byk som måste tvättas

Det är ju glädjande att läsa att fem av sex svenska biståndskronor undgår Mugabes nypor. Men det har varit värre. Mugabe har ju länge varit en gunstling i vänstersverige, men det är ingenting som man där vill kännas vid. Samtidigt rasar samma personer som gullat och gullar med Mugabe över svenska förbindelser med Tyskland under VK 2. Det sistnämnda är sedan länge förbi, det förstnämnda går fortfarande att göra någonting åt.

Man kan med rätta ifrågasätta varför inte Afrikas ledare gör någonting åt Mugabe och stoppar lidandet i Zimbabwe. Jag vet inte. Däremot vet jag att Kina har starka intressen i Zimbabwe, så arbete i FN lär nog kunna gå lika segt som det gått att få till ett FN-ingripande i Sudan/Darfur. Jag diskuterade Zimbabwe lite med några sydafrikaner jag känner. Deras teori är att ledarna i södra Afrika ej känner sig ha rätt att kritisera Mugabe eftersom han är äldst på plan bland de svarta statscheferna i Afrika. Huruvida det är rätt eller fel vet jag inte, men det skulle ju kunna förklara den totala tystnaden från det hållet när det gäller att kritisera Mugabe, liksom varför han ibland t o m får stöd.

Jag avstår ifrån att skriva mer om detta och hänvisar istället till Johan Ingerö och Gustafsson i Säffle som bägge skriver intressant och bra om Zimbabwe och Mugabes härjningar. Mycket läsvärt.

Ibland får jag lite känslan av att mycket av biståndet betalas ut bara för att samma land tidigare har fått bistånd samt framförallt för att det ser bra ut i statistiken. "Titta på oss! Vi är jätteduktiga! Vi skänker mest bistånd i världen! Men vi skiter nästan fullständigt i vem som får det..."

Det är dags att skärpa biståndet. Det är ju glädjande att se man insett att vi kanske inte behöver ge mer bistånd till Ryssland...