Tredje inlägget om gasledningen

På brännpunkt idag argumenterar Rutger Palmstierna för en ny svensk säkerhetpolitik pga den ryska gasledningen genom Östersjön.

Liksom Palmstierna har jag också efterlyst detta. Utöver Palmstiernas farhågor, ställer jag en större:

I dagsläget kommer 25-30% av EU:s gasbehov från Ryssland. Denna andel kommer knappast att minska om gasledningen genom Östersjön blir verklighet. Med detta i åtanke kan man fundera lite över Sveriges position som stående utanför NATO. Om saker skulle dras till sin spets och Ryssland börjar utöva påtryckningar på Sverige, t ex att man vill ta över ansvaret för Gotlands "säkerhet" med tanke på gasledningen, vad har Sverige då att sätta emot?

Det svenska Försvaret är idag så pass bantat att det svårligen klarar av att ens försvara Gotland och det klarar definitivt inte av att försvara landet mot en attack med kryssningsrobotar. Med fyra kryssningsrobotar har man slagit ut i princip hela Flygvapnet (en robot mot varje divisions hangar - idag finns ingen utspridd krigsbasering kvar). Frågan är då hur mycket vi kan lita på våra EU-vänner när en osämja med det mäktiga landet i öst skulle skapa en energikris i EU av tidigare sällan skådad dignitet? Visst skulle ett leveransstopp drabba även den ryska ekonomin, men vem kryper till korset först? Den som fryser och inte kan laga mat eller den som får en lönesänkning?

Ett ultimatum från Ryssland rörande energileveranser skulle mycket väl kunna splittra EU (och även NATO om vi nu går med).§

Läs gärna övriga inlägg om gasledningen.

Edit 21/12: DN om gasledningen, DN 2, Svd 2