Brännmärkt

Två intressanta debattartiklar på Brännpunkt idag. Först en rejäl uppläxning av trion Björeman, Bergquist, Lagerlöfs syn på Sveriges roll i säkerhetspolitiken och USA, denna gång utdelat av prof Gunnar Åselius. Åselius anser liksom jag att vi inte kan sänka oss till den dagisnivå som trion, samt vänstern förespråkar, dvs att om USA och vi skulle hamna på samma sida måste vi byta eftersom USA är rakt av ont. Jag instämmer till fullo i Åselius ståndpunkt och speciellt hans sammanfattning:

"Sverige kan beklaga USA:s folkrättsförbrytelser i ”kriget mot terrorismen”, men knappast ställa sig utanför det västliga säkerhetssamarbetet på grund av dem. Varken Sverige eller något annat europeiskt land har det valet."

Sedan har även försvarsministern en debattartikel om NATO-medlemskap. Det är intressant att se att NATO-debatten har börjat dra igång nu. Jag har svårt att se att vi i längden kan ställa oss utanför NATO som Försvaret ser ut nu mera. Intressant är också att se att i skrivandes ögonblick är drygt 55% av SvD:s läsare för ett NATO-medlemskap.

Det som klingar falskt i NATO-debatten är sossarnas dubbelmoral. Det är framförallt socialdemokraterna som har målat in oss i ett hörn där den enda dörren ut har NATO-skylt. Dagens Försvarsmakt är så reducerad att den ingalunda klarar av att försvara Sverige. Alliansen är inte mycket bättre de eftersom de står fast vid att Försvaret endast ska vara ett luftslott.

Vad jag efterlyser i NATO-debatten är att någon politiker ska våga ta upp kraven på att respektive medlemsland bör ha en god förmåga att försvara sitt eget territorium, kunna bidra med eftertraktade resurser till alliansen och eftersträva en försvarsbudget motsvarande 2% av BNP, vilket svenska försvarsbudgeten inte gjort sedan 94/95. (Statistik om försvarsbudgeten, intressant att kolla tilldelad budget och utfall. Knappast den bild som ges i media)

Försvarsmakten är och förblir ett luftslott.