Påtryckningar?

SvD och folkpartiets Allan Widman uppmärksammar som bekant stängningen av bloggen Strilaren. Det är mycket bra.

Från försvarsmaktsledningen heter det: "Försvarsmakten ägnar sig inte åt att släcka ner enskilda bloggar på internet. Sådana åtgärder är främmande för myndigheten Försvarsmakten och dess ledning. Som ledamot av Försvarsmaktsledningen avvisar jag därför bestämt sådana påståenden eller insinuationer, låter chefsjurist Stefan Ryding-Berg hälsa genom informationsstaben."

Jag tror inte heller det har givits direkt order om Strilaren ska stängas. Däremot utövas det en hel del indirekta påtryckningar. Jag har inte utsatts för några direkta påtryckningar. Däremot har jag fått höra från HKV att "man hyser oro för att jag sitter på internet mitt i natten en vardag". Förmodligen har somliga på HKV missat att vi inom Försvarsmakten har en regel att ledighet måste tas ut före ett visst datum och hur jag disponerar min lediga tid är min ensak. Sådan påtryckningar bekommer mig inte utan får mig mer att dra på munnen och sucka, samt fundera över vad man egentligen har för sig på HKV på kontorstid, när stora delar av trafiken till bloggen kommer därifrån, den tiden på dygnet.

Vad som däremot gör mig illa berörd är att läsare som kommenterar mina inlägg utsätts för direkta påtryckningar från överordnade att det är bäst för dem att de slutar skriva kommentarer. Ett ledarskap som föga imponerar på mig. Speciellt när de skriver öppen information, och uttrycker sina åsikter om verksamheten, som de tidigare försökt föra uppåt i orderkedjan men för döva öron. Varje officer har genomgått UGL och motsvarande ledarskapskurser. Alla vet i grunden att det är feedback som utvecklar verksamheten, inte ja-sägare.

Något som också irriterar mig är överbefälhavarens inställning som han uttryckte på Försvarshögskolan härom veckan, nämligen att han ogillar officerare som bloggar. Som sagt, ja-sägare för inte verksamheten framåt. Ej heller den inställning som populärt kallas att ställa sig längst ner på feedback-trappan. Jag har hittills inte fått några kritiska kommentarer inom organisationen för bloggen. Däremot enorma mängder av beröm, inte minst från personalen i HKV, där bloggen är ett stort samtalsämne. Flera källor anger mitt stöd i HKV till ca 90 % positiva. Många i HKV hör också av sig hit med information som de vill att jag ska ta upp, varav jag skriver om vissa ämnen. Det tyder på att något i organisationen är otroligt fel. "ÖRA" är tomma ord.

Försvarsmakten har mycket att lära när det gäller att hantera offentlighetsprincipen och andra grundlagar samt överhuvudtaget hur han hanterar information.

Ta t ex Försvarsmaktens hemsida och den interna portalen EMIL, båda kallade FM-pravda inom organisationen. Tidigare tilläts respektive förband publicera sina egna nyheter och information på respektive förbands adress, t ex http://www.k3.mil.se/. Detta ändrades i höstas och all informationstjänst centraliserades och informationen från förbanden måste nu passera genom "censuren" i Stockholm. Det enda som tilläts passera är positiva nyheter, som SKA anknyta till internationell tjänst, samt dementier på sådant som framkommit i media och som framställer Försvarsmakten negativt. Det är bara att ta en titt på mil.se och granska artiklarna, så ser ni själva. 23/3: Försvarsmaktens f d informationsdirektör Staffan Dopping anser på Brännpunkt att Försvarsmakten informatörer misskrediteras och uttrycker sig såhär om mil.se: "Försvarsmaktens webbplats (www.mil.se) är sedan 2007 ett vitalt verktyg för att åstadkomma en korrekt och trovärdig bild av verksamheten". Jag tror inte många anställda håller med om den "korrekta och trovärdiga" bilden.

ÖB är naturligtvis brydd över att olämplig information framkommer i bloggandet. Det är jag också. Det är högst olämpligt att på sin blogg, resedagbok, facebook eller liknande skriva om insatser man deltar i. Världen är inte lika blond och blåögd som vi svenskar. Det är högst olämpligt at skriva att "imorgon ska vi ut patrull med två fordon norrut", liksom att publicera bilder och namn på sina kamrater. Tro mig, den informationen samlas tacksamt in av i Sverige bosatta själsfränder till våra "motståndare" i konfliktområdena. Värst är nästan Försvarsmaktens egen sida, mil.se, som gladeligen skriver ut namn och befattning på nyckelpersonal i Afghanistan. Titta bara på denna artikel som beskriver en av våra spetsförmågor.

27 kommentarer:

Anonym sa...
21 mars 2009 00:53  

På tal om censuren inom försvarsmakten har jag på omvägar hört att en ung löjtnant på F21 (pilot) blev groundad(!) i några veckor p.g.a att han hade skrivit obekväma saker pa sin blogg.
Som om det skulle ha något med hans förmåga att flyga flygplan att göra???
Sedemera blev han beordrad av flygchef/divisionschef att stänga ner bloggen,vilket också hände.
Helt enligt den svenska grundlag han var satt ett försvara eller???
Men,men, han hade visst förargat nån i kanslihuset....
Som vanligt hotades det tydligen med säkanmälan osv

Länge leve STASI-försvaret...

Anonym sa...
21 mars 2009 06:14  

Ny Teknik uppmärksammar också stril-härvan:

http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/flygplan/article541806.ece

Anonym sa...
21 mars 2009 07:49  

Svår fråga.

Det finns vissa yrken där man som enskild tjänsteman bör avstå från att utnyttja yttrande- och meddelarfriheten ifht verksamheten.

Normalt skulle även jag rynka på näsan åt försvarsanställda som "sladdrar".

Å andra sidan finns det ett stort behov av en initierad debatt omkring försvaret. Därmed är det av intresse att försvarets anställda kan bidra med icke sekretesskyddad information och synpunkter.

I samma ögonblick som man överger strutsmentaliteten angående de allvarliga bristerna i landets försvarsförmåga så tror jag att man kommer tillrätta med försvarsbloggarna.

Anonym sa...
21 mars 2009 09:56  

Apropå resultat av FM mediastrategi...

Jag konstaterar att jag inte längre lägger någon större vikt vid information, och framförallt åsikter, som presenteras av försvarsdepartementet eller Försvarsmakten. Så stort förtroende har man lyckats etablera hos mig. Istället måste jag söka informationen på bredden, bland annat på den här bloggen, för att försöka få något som jag uppfattar är en objektiv, saklig och genomlyst helhetsbild. Den enkelspåriga propagandan från FM media-apparat (PSYOPS mot uppdragsgivare och medarbetare...smakligt...) är så uppenbart (politisk) propaganda att det är stötande. En skicklig media-apparat gör samma sak utan att det märks...

FM information (eller snarare brist på information) innehåller ofta ställningstaganden som ofta med väldigt liten insikt i sakfrågorna kan sågas som oprofessionella hafsverk. Hur är det med professionalismen i FM tänker man? Uppenbart dåligt, blir slutsatsen när man observerar hur man desperat försöker skönmåla och förenkla verksamheten i den externa informationen. Resultat: lågt förtroende. Lösning: istället för att låta andra stå för den kritiska granskningen (oemotsagda) så borde FM själva visa hur de arbetar internt med kritisk granskning och fattar beslut för att åtgärda brister. Att man inte gör det beror kanske på att det inte finns något att visa...?

Som sagt, alla pengar och kostnader som på senare år har prioriterats för att föda satsningen på informationstjänst är bortkastade ur mitt perspektiv. Hos mig uppnås enbart negativa effekter och antagligen motsatta resultat än de avsedda. Men det är väl mitt fel...

Trötta mig sa...
21 mars 2009 11:26  

På min enhet under den senaste utlandstjänsten så ville vi inte framträda i media med fullständigt namn eller hemort utan endast förnamn. Vi var rädda om de anhöriga hemma och ville inte i onödan ge någon part möjligheten att på mindre än tio minuter leta rätt på nyckelpersonals anhörigas namn, adresser, telefonnummer osv.

För journalisterna som reste ner på reportageresorna var det inga som helst problem, det respekterades och vi var omnämnda med endast förnamn i tidningar och radio mm.
FM:s egen informationstjänst var inte lika förstående, utan där ställdes följande ultimatum:

"Fullständig namn och hemort annars blir det inte ett enda reportage på mil.se med er"

Sagt och gjort, inget reportage på Mil.se under ett halvår... Vi brydde oss inte det minsta, utan det drabbade ju då våra anhöriga som såklart följde rapporteringen på mil.se dagligen under missionen.
Det är inte lätt att förklara för en orolig soldatmamma som ringer under leaven och undrar varför hon aldrig får se sonen på mil.se?
"Har han gjort något dumt?"

Sen kom Combat Camera ner och publicerade omedelbart både fullständiga namn och hemorter utan att ens fråga...

Varför lägger jag ner mina bästa år i livet på den här skiten?

Anonym sa...
21 mars 2009 11:33  

Carry on, Wiseman! Du gör ett riktigt bra jobb och jag läser med stort intresse både det du och andra skriver. Visst går det att föra en öppen debatt även om delar av det man diskuterar är hemligheter. Det råder redan för mycket struts- och "von oben"-mentalitet i den svenska försvarsmakten/-politiken och stängningen av Strilaren luktar skunk. Fortsätt belys tokerierna så fortsätter jag att läsa och objektivt förmedla till folket omkring mig. Gott så!

/ Erik

Anonym sa...
21 mars 2009 13:34  

Heder åt Wiseman som, trots de förtäckta hoten, orkar hålla den försvars- och säkerhetspolitiska debatten levande.

Heder åt Widman, som med all säkerhet uppfattas som en vagel i ögat av generalerna i konformitetens och grupptänkandets högborg, för att han återuppväckt den så "mystiskt" avsomnade strilbloggen.

Hoppas bara han inte får anledning att öppna en Widman's Wisdoms

// Stygge Stigge

Anonym sa...
21 mars 2009 16:42  

Lite intressant är det att mil.se skriver ut bild och namn på befäl medans vi värnpliktiga inte får ens ha kameror eller ta bilder på våra befäl under övningar eller annan verksamhet!

/J

Anonym sa...
21 mars 2009 18:29  

Försvarsmakten måste förstå att organsisationen inte längre fungerar.

Jag har tidigare kommenterat här på bloggen att ingen egentligen är kritisk mot det du skriver Wiseman, för alla vet att du är till största del är korrekt i din återgivning av vad som händer i Försvarsmakten!
HKV tar inte tillvara all den expertis som gång efter annan påpekar brister och kommer med förslag på hur ärenden egentligen borde drivas för att i slutändan ge "försvarseffekt".
Alla erfarenheter, underlag, beaktanden, rapporter och förslag som levereras uppåt i organisationen för att ge chefer underlag för framtida beslut hamnar i samma låda som katten använder!
Varför då?
Jo! Kritik av tidigare lagda beslut gynnar inte karriären!
Logiskt tänkande åsidosätts till förmån av gemensamma koncensusbeslut.
Fram med de personer som vågar ta ansvar och inte räds att fatta beslut och låt dessa leda Försvarsmakten in i nästa decenium.
Jag vet inte hur Mj Neppelberg är som person men låt människor som honom ta täten! Någon som vågar stå till svars för vad man gör, för det är det inte många i FM som vågar, mer än i fikarummen.
Se bara till undertecknad! Anonym!
Jesus vad pinsamt!

/L

Anonym sa...
21 mars 2009 18:55  

Nu börjar tydligen media äntligen reagera...

http://www.b19.se/mediacreeper/site/wisemanswisdoms.blogspot.com

Anonym sa...
21 mars 2009 19:08  

Svd har som sagt svaret om påtryckningen.

http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=12696

Anonym sa...
21 mars 2009 19:18  

http://m00nster.blogspot.com/2009/03/source-documents-are-received-in-sweden.html

Tintin sa...
21 mars 2009 20:04  

Att försvarsmakten förändrat sin hemsida är säkert ett led i övergången från värnpliktsförsvar till yrkesförsvar. Då måste försvarsmaktens information vara ändamålsenlig, det vill säga få unga pojkar och flickor att vilja bli soldater. Syftet med sajten blir då inte att ge information till anställda i försvaret eller deras anhöriga, utan nyttja som rekryteringsmedel (om du vill kan du läsa in ordet reklam här)

Det finns säkert fler skäl till förändringen, bl a det som Wiseman själv skriver om censur och kontroll av materialet som ligger ute, bland annat gentemot media.

Att anpassa information till ett visst ändamål - och förhindra att den blir ett hinder - ligger på flera olika nivåer, t ex grafiskt, innehållsmässigt, bildmässigt och språkligt.

Att t ex välja att presentera bara positiva nyheter är givetvis ett ganska genomskinligt grepp. Men man väljer säkert också att presentera ”dåliga” nyheter, där man talar om att man jobbar hårt med att lösa problemet. Det handlar om att presentera en bild av försvaret som ödmjukt, lite lagom självkritiskt, samt agerande gentemot problemet. Det behöver naturligtvis inte överensstämma med verkligheten, det får soldaterna märka när de väl är där och har skrivit på sitt kontrakt.
Det här sättet att arbeta är självklart ingenting som bara försvaret ägnar sig åt. Det gör också andra myndigheter, organisationer och t ex kommuner, samt företag i sin information.

Om man gör en analys av försvarets sajt så kan man tydligt se en blandning av ”vardagstilltal” och myndighetsspråk. Det sänder signaler att man är en ”god” auktoritet. Med vardagstilltalet är man nära det ”vanliga” folket medan myndighetsspråket markerar avstånd och ger ett intryck av exklusivitet ( ligger så långt tillbaka som när folk i allmänhet knappt kunde skriva och läsa. De som är bäst med att få folk att tro att de vet saker som andra inte vet eller kan, får ofta makt)
Det är säkert ett framgångsrikt sätt att skriva för att få unga män och kvinnor att nappa och att skapa förtroende till allmänheten (och media för all del, de som går på det det)

Man kan också göra en bildanalys. Men det tar för mycket plats här och tar för lång tid. Men om ni tar en stund och funderar över bilden av hjälten, den som strömmar genom sagor och berättelser i alla tider och tittar lite på bilderna och räknar på hur många män det är, som har attribut som signalerar styrka, och vad de gör, så kommer ni säkert på vad försvaret vill att folk ska ha för bild av svensk försvarsmakt ( armémuseum har förresten en alldeles jättebra utställning om hjältar just nu )

Ni diskuterar sakfrågor som stridsledningssystem, vilket absolut säkert är relevant (även om jag fattar väldigt lite), men sådant kommer alltid i skymundan när hybris kommer på besök och vill visa upp sin uppblåsta storhet och det är vad svensk försvarsmakt och försvarspolitiker ägnat sig åt de senaste åren...

...men det vet ni ju redan.

Det finns säkert fler saker som man kan göra roliga analyser av - som budskapet öppenhet, respekt och ansvar och som många här på bloggen verkat ha klarat av att se igenom.

Lycka till i fortsättningen också. Det känns tryggare när svenskt försvarsanställda visar att de kan tänka själva, som till exempel anonym som kommenterar mediestrategi.

Tintin

Anonym sa...
21 mars 2009 23:28  

Det stämmer att en pilot på F21 blev inkallad till sin närmaste chef för ett personligt samtal om det kloka i att skriva en blogg. Jag vet dock inte om han blev groundad (dvs förbjuden att flyga) utifrån detta. Däremot hade chefens samtal önskad effekt, och piloten ifråga tog bort några inlägg. Vet ej om han slutade blogga helt.

Patrik sa...
21 mars 2009 23:40  

Till anonym kl 16:42:

Det kanske kan ha att göra med att tillskillnad från ni värnpliktiga så har de som lägger upp bilder och text på mil.se iaf den teoretiska kunskapen om vilken information som bör respektive inte bör komma fram.

Phoenix sa...
22 mars 2009 15:58  

Till anonym angående groundning. Rätt säker på att han blev groundad för att reda ut "ärendet".
Hans chef kunde inte tro att man fick skriva om sitt jobb på nätet.....hur förklarar man detta med yttrandefrihet?

Non-g sa...
22 mars 2009 20:40  

Skulle tro att din blogg bidragit till att fler börjat bry sig om, och tänka kring försvarets förmåga, däribland undertecknad. Det är en god tjänst för vår försvarsförmåga.

Wiseman sa...
22 mars 2009 21:03  

Non-g: Tackar. Det är precis det som är mitt syfte med bloggen!

Anonym sa...
22 mars 2009 21:14  

Ang groundad stridspilot.
Enligt uppgifter så innehöll bloggen personangrepp på kollegor.
Om det inte varit en pilot hade han förmodligen varit i FPAN.
Då han förmodligen ej kan bemöta påståenden i det här formuet så kommer jag att respektera hans och chefernas val av lösning.

//Observer

Anonym sa...
23 mars 2009 03:59  

Anonym sa...

"Enligt uppgifter så innehöll bloggen personangrepp på kollegor.
Om det inte varit en pilot hade han förmodligen varit i FPAN."

mmm,,, Man ska inte kasta spjut i glashus eller hur säger man? Tydligen gillar du definitivt inte denna kategori av arbetare.
Åter till ämnet; Mycket välformulerat än en gång Wiseman! Keep up the good work, hoppas att de som bestämmer, eller rättare sagt, tror de bestämmer lär sig något av dina åsikter och tankar samt de fylliga komentarerna på denna sida...
"Ein knödel und ein bier - Bitte!"

Torkel sa...
23 mars 2009 17:21  

I dagens SvD Brännpunkt under rubriken ”Våra informatörer misskrediteras” skriver Staffan Dopping bland annat att ”När informationsenheter blir alltmer professionella förändras spelplanen för landets journalister. Därför kan vi räkna med att allt oftare se positionsstrider och journalistiska utfall som syftar till att misskreditera informationsavdelningar…” Se: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2632193.svd. Dessutom länkar han till sin egen blogg Second Opinion där han fortsätter utläggningen.

Många inte minst på denna blogg har med all rätt haft kritiska synpunkter på FM Infoavdelnings professionalitet, så man undrar onekligen vilka drivkrafter Dopping EGENTLIGEN har haft med att åter ge sig in i infokriget. Han skriver dock EN sak som är lätt att hålla med om, nämligen att ”Det vore bra för den svenska samhällsdebatten om journalisterna som grupp accepterade att det finns andra aktörer på spelplanen som också har ett legitimt uppdrag.” Tänk om försvarets högsta chefer hade haft samma inställning! Men visst ja, Dopping har ju slutat som Infodirektör. Tänkte inte på det…

Anonym sa...
24 mars 2009 10:24  

Frågan är större än FM. Vilken myndighet eller verksamhet säger offentligt att "vi är skitkassa"? Politiker, arbetsförmedlingen eller ens gemene man - jag själv? Det händer inte ofta. Och om jag är dålig på något ligger det väl i sakens natur att jag vill bli bättre? Varför ses det med så cyniska ögon? För det är ju ändå det som hela denna diskussionen handlar om - att tala öppet och att erkänna brister.

Låt mig bara se om jag fattat frågorna ovan rätt: Å ena sidan så klagas det på att det inte är öppenhet. Å andra sidan så ska man vara hemlig? Och man ska kunna välja när man är vad, själv?Självklart har man rätt att välja om man vill vara med i media/hemsida eller inte och det bör respekteras. Men man jobbar också åt en myndighet där offentlighetsprincip råder. Jag har mött många som arbetat i FM i flera år, och som blir förvånade över att personallistor är offentliga.
Jag upfattar det också som att många officrare sätter munkavel på sig själva. De säger att de inte kan uttala sig, i tron om att "något" kan hända. Men det innebär också att få testar systemet och banar vägen. Testa! Förändringen kommer inifrån, vilket bloggen är ett bevis på.

Det hävdas att det är farligt att uppge namn och bild på hemsidan för att världen utanför Sverige vill oss illa (underlag från MUST? Fakta önskas). Men att informera om våra brister internt och att misskreditera FM offentligt är inte en risk? Gränsen för risk är luddig.

Jag hoppas verkligen att varje medarbetare känner till sina rättigheter och att våra lagar ska fungera. Jag befarar dock att mycket av krtiken byggs av "tro och tyckande" och att den förlegade bilden av organisationen externt även finns internt.

Wiseman sa...
24 mars 2009 14:23  

"Anonym" 10.24: Grunden till en utveckling i all verksamhet är att personal på alla nivåer vågar uttrycka sina åsikter för att förbättra verksamheten OCH framförallt att chefer på alla nivåer är villiga att ta in och omsätta feedbacken.

Självpålagd munkavle är ett stort problem. Den israeliska krigsmakten får med rätta anses som en av världens främsta. Där är det helt accepterat att officerare på alla nivåer offentligt kan kritisera chefer flera nivåer upp för tveksamma beslut. Det är en fundamental del i den israeliska ledningsfilosofin.

Vad är hoten? Det aktuella hotet är främst på individnivå mot personal och anhöriga i Utlandsstyrkan. Ska någon incident behöva inträffa innan man agerar mot hotet? Nej, säkerhetstjänst handlar om förebyggande arbete. Allt annat är svensk blåögdhet. Att begära att få "fakta" på ovanstående, är att gapa efter väl mycket. DET är känslig information, som definitivt inte ska röjas.

J.K Nilsson sa...
25 mars 2009 12:56  

Enkelt sagt så behöver inte personuppgifter publiceras. Vilket intresse finns för att anställda skall figurera med namn, bostadsort och bild i offentlighetens ljus? Jag skulle vilja säga att det inte finns någon nödvändighet för det. Och rädslan för att något skall hända behöver inte ifrågasättas. Vi behöver inte göra någon åtskillnad mellan de mer hemliga förbanden och rotationsförbanden i US.

Det finns en anledning till att anställda i FM skall finnas på en plats annan än utbildningsplatsen i Sverige. Oavsett om det är en checkpoint i Kosovo, Tchad, Afghanistan eller på en flygplats i eller utanför ett stridsflygplan. Personalen kommer att uppfattas som en finne i röven på dom som vill fortsätta ostört, missioner likt Cypern är i dag en utopi. Därför kommer personalen av minst en sida i konflikten att uppfattas som fientlig. Att tro att det aldrig kommer att inträffa hot mot personalen eller dess anhöriga ser jag som naivt i dagens globaliserade värld.

För att skydda personalen och de anhöriga så måste arbetet ske på förebyggande med anonymitet och med övervakande mot de kanaler som finns. FRA.s signalspaning mot eter och kabel är enligt ovanstående resonemang en nödvändighet för skyddet av personalen och dess anhöriga. Jag tycker att påståendet att FRA-lagen skall användas för att förebygga anfall mot patruller i Afghanistan är direkt fel, det rätta påståendet är att skydda patrullens anhöriga hemma. Vi har exempel på där personer i konfliktländer befinner sig i "diasporan" och de hjälper de stridande parterna med ekonomisk stöttning och inte otroligt med skumma men lagliga och olagliga aktiviteter i de nya länderna. Ett lästips är Mary Kaldórs "Nya och Gamla Krig": http://www.bokrecensioner.se/9171731172

J.K Nilsson

Staffan Dopping sa...
26 mars 2009 19:25  

(Nej, jag använder inte signatur. Jag framträder under mitt namn, vilket jag tycker borde vara det normala i diskussioner på nätet.)
Kort kommentar om anonymitet och spekulationerna om mitt EGENTLIGA syfte med mitt inlägg på Brännpunkt. Ja, jag känner ju doften av konspirationsteori i många kommentarer på denna blogg, och då är det lätt att missa det självklara. Jag skrev inlägget därför att: 1) Anklagelserna i SvD om grundlagsbrott från informationsstaben är ogrundade. 2) Jag ville framföra min syn på det som hänt och min förklaring till anklagelserna. 3) Jag tycker att det är bra med en öppen debatt.

I fråga om namngivning av FM personal så är det starkt önskvärt att inte i onödan mystifiera verksamheten. Det kan inte vara varje medarbetares ensak att yxa till en egen, godtycklig sekretessnivå. Om anonymitetstrenden fortsätter blir det svårare att skydda de anställda som VERKLIGEN är skyddsvärda. Grundregeln bör vara att Försvarsmakten kör med öppna kort, om inte särskilda skäl för motsatsen föreligger. Sådan öppenhet bygger förtroende vilket är grundläggande för framtida rekrytering.

När det gäller min formulering om syftet med mil.se så beskrev jag det övergripande kommunikativa MÅLET och där webbplatsen är ett av flera verktyg i det arbetet. Jag påstår inte att mil.se i sig i alla avseenden är framme vid målet, men det framgår av FM informationsstrategi att sajten ska ha denna roll.
Tack för ordet.
STAFFAN DOPPING, f d informationsdirektör
staffan@dopping.se

Wiseman sa...
26 mars 2009 19:57  

Staffan: Det är trevligt att du väljer att kommentera här och det är alltid mycket tacksamt att få information direkt från källan.

Min anonymitet väljer jag att behålla av orsaker jag redovisat tidigare. Liksom du uppskattar jag en öppen debatt, men faktum kvarstår att majoriteten av officerarna inte uppfattar att en öppen debatt välkomnas på högre nivå.

Det är självklart att man i utgångsläget ska vara så öppen som möjligt. Dock finns det situationer och personalkategorier som kräver motsatsen och jag har under årens lopp sett så otroligt många tabbar inom detta område. Jag hör till en personalkategori som inte ska framträda med bild och namn. Det är uttalat för hela kategorin. Ändå excellerar Försvarsmakten egen infotjänst i att bryta mot dessa bestämmelser, framförallt Combat Camera.

Jag uppfattade gamla mil.se som den var för några år sedan som otroligt informativ och som ett tvärsnitt av vad som hände i organisationen. Det var lätt att hitta information. Dagens centraliserade variant där den information som anses "fin nog" eller kanske snarare tillräckligt positiv, och med artiklar som sorteras efter vad infostaben anser att publiken ska läsa, snarare än kronologisk ordning, påminner mig alltför mycket om Pravda.

Jag håller med dig om att information är otroligt viktig. I dagens läge är det snabb och välunderbyggd information till världsopinionen som avgör krig, snarare än segrar på slagfältet. Tyvärr verkar inte Försvarsmakten helt ha förstått detta.

Jag tycker det var otroligt positivt att du ville vara med och kommentera här på bloggen och du är som sagt varmt välkommen åter!

J.K Nilsson sa...
27 mars 2009 11:50  

>> Staffan

Vilka skulle dom särskillda skälen till annonymitet vara?

J.K Nilsson

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade