NATO eller inte

Expressens Anna Dahlberg skriver idag en ledare om Sveriges vara eller inte vara när det gäller NATO-medlemskap.

NATO är den enda nu existerade säkerhetspolitiska organisationen med någon som helst trovärdighet. Man ska dock ha i åtanke att för att omfattas av NATO:s trygghet krävs ett fullt medlemskap. Inget annat kommer att vara giltigt, vid en konflikt där NATO har möjlighet att ducka. Som exempel är det bara att titta på Georigenkriget, där Georgien stod betydligt närmare NATO och ett medlemskap än vad Sverige någonsin gjort. Problemet var bara att mot Georgien stod Ryssland, världens största kärnvapenmakt. Är det värt att starta ett storkrig mot världens största kärnvapenmakt för en stat som ej ens tecknat medlemskap i NATO? Skulle det vara värt att riskera ett krig mot Ryssland ens om Georigen haft medlemskap i NATO? Nej, jag skulle tippa på att det skulle bli en Chamberlain-lösning à la 1938 återigen.

Frågan vi ska ställa oss i Sverige är vad vi tror om en motsvarande situation i Östersjön. Skulle NATO hasta till vår hjälp? Knappast. Kan vi lita på NATO ens om vi har ett färdigt medlemskap? Tveksamt. NATO är inte en fullkomlig lösning som löser ett land från att ha en egen försvarsförmåga. NATO ställer tydliga krav på att ett land ska ha en förmåga att försvara sig självt. Framförallt vill organisationen också att medlemsländerna ska ha förmågor de kan bidra med till organisationen och med en egen svag försvarsförmåga är man inte en tillgång utan endast en belastning. Även ur ett nationellt perspektiv är det högst intressant att ha en egen fullgod försvarsförmåga av ovan redovisade skäl.

Hur är då EU som säkerhetsorganisation? Förmodligen ett av de sämsta skydden. EU har så många spridda politiska viljor att organisationen kapitalt har misslyckats om en enad linje i alla konflikter organisationen haft på tapeten de senaste tjugo åren. Jag finner det högst otroligt att EU skulle kunna enas om att stötta Sverige vid en kris med Ryssland. Samma problem återigen. Ska man riskera att stöta sig ännu mer med björnen eller hoppas att det nöjer sig med det lilla och somnar om?

Dimensionerande hot för svensk del kommer alltid att vara Ryssland, vare sig vi vill det eller inte. Sådan är geografin och det har våra grannländer alltid i bakhuvudet, medan vi har hela vårt huvud nerkört djupt i sanden och låtsas att vårt geografisk läge är liknande Nya Zeelands.

Anna Dahlberg oroar sig över Försvarsmaktens ekonomi i förhållande till ett NATO-medlemskap. Vore det inte enklare att välja antingen eller istället för både och? Det kan man ju tycka, men jag anser det inte vara en trovärdig lösning. Både geografiska situation och vårt nu starka engagemang i internationella insatser förutsätter ett NATO-medlemskap. NATO:s metodik är den allmänt vedertagna i internationellt militärt samarbete oavsett om det gäller hur man ger order, vilket språk som används, till mer avancerade aspekter såsom kryptering, sambandssystem och informationstillgång.

Här har Sverige gjort bort sig totalt då man beordrat en total övergång till NATO-standard utan att ha ett medlemskap. Som icke-medlem får vi ej tillgång till de funktioner, krypton och den informationen som krävs för att kunna lösa uppgifter. Skulle vi mot förmodan få tillgång kan vi heller inte använda oss av systemen eftersom vi kommer att röja hemlig svensk information över dessa system. Vill man maila något hemligt till sin bank, använder man knappast en krypteringsmetod framtagen av maffian. Istället står Sverige nu byxorna nere när vi nu under icke överskådlig tid saknar krypterat samband, krypterade ledningssystem och igenkänningssystem eftersom vi varken får ta del av informationen för NATO eller har tillstånd att använda den. Vi befinner oss ledningsmässigt på samma nivå som man gjorde för drygt 50 år sedan, från att ha legat längst fram i spåret.

En del av problemet löses med ett svenskt NATO-medlemskap. Att lösa den andra delen finns det flera sätt att göra, men det tål att diskuteras vilka intressen vi har. Svensk NATO-debatt, eller brist på sådan är löjeväckande. NATO är inte stora stygga vargen, även om man gärna från vänsterhåll vill berätta den sagan för svenska folket. Men oavsett ett svenskt NATO-medlemskap eller inte krävs det en svensk försvarsförmåga och det måste få kosta. Och det bästa sättet att få det att kosta mer är att kasta bort fungerande lösningar för svenskt försvar för att sedan tvingas återinvestera. Ett gott exempel på detta är luftvärnets robot 90-system med en utmärkt mörkerförmåga som kunde visuellt identifiera mål nattetid enl NATO-standard. RBS 90 avvecklades 2000 till förmån för det äldre och mindre kapabla robot 70-systemet, som nu måste modifieras för dyra pengar till en standard nästan motsvarande vad RBS 90 hade för drygt tio år sedan. Jag tror jag kommer få anledning att återkomma till datalänkar inom några dagar.


Avslutningsvis: Expressen får passa sig eftersom de använder symbolen en svensk tiger i sin illustration till ledaren. Gör man det drar man lätt på sig det missunsamma Beredskapsmuséets vrede. Så här kan det gå.