Fyrkant i runt hål

Den 6 april sjösätts nästa steg i införandet av Försvarsmaktens nya datasystem PRIO. Syftet med PRIO är som bekant att rationalisera inom Försvarsmaktens horder av datasystem och ersätta drygt 70 mer eller mindre föråldrade system, samt införa ett system som ska ge fullständig överblick över Försvarsmaktens resurser och därmed underlätta ekonomistyrningen. Ett nog så lovande syfte och definitivt något som Försvarsmakten är i behov av.

Steg 2 omfattar resterande HR-funktioner från steg 1 och ekonomihanteringen. Det är här PRIO fullt ut kommer att drabba chefer på låg- och mellannivå och ända upp till förbandschefer. Liksom så många andra ”rationaliseringar” inom Försvarsmaktens verksamhet och övrig offentlig verksamhet går dessa delar av PRIO ut på att skära inom administrationen för att frigöra ekonomiska medel. Administrationen är lätt mätbar och därför lätt att genomföra besparingar inom. Genom att istället ålägga personalen inom kärnverksamheten att lösa de administrativa uppgifterna på egen hand med exempelvis PRIO, eller dess hatade föregångare inom lönesidan, PALASSO, kan man snyggt och enkelt spara in stora kostnader inom administration. Att sedan personalen inom kärnverksamheten måste ägna minst lika stor tid som administratören på administration, istället för att ägna sig att det man är utbildad och rekryterad för att göra – väpnad strid, är mycket svårare att mäta och därmed svårt att redovisa. Detta syns därför inte i de snygga rationaliseringsrapporternas powerpoint-bildspel, men märks oerhört väl ute i organisationen. Bara självstudierna som ska genomföras av alla med någon form av chefsskap för att lära sig PRIO är på 70 h, dvs nästan två hela arbetsveckor. Att lägga administrativa uppgifter på de anställda inom kärnverksamheten innebär ett steg tillbaka mot jägare- och samlarsamhället där alla hade en fullkomlig självhushållning. Man kan jämföra det med att avskaffa matsalarna och alltid låta personalen laga sin egen mat, antingen hemma eller i form av grönpåse. En kock sparar ca 1½ timmes arbetstid per dag åt den soldat som annars ska sköta sin egen tillagning av mat med där tillhörande disk enligt studier (vad det innebär för moralen med lagad mat istället för vakuumförpackad är väl känt).

Den årliga driftskostnaden för PRIO kommer att ligga på drygt 200 milj kr, där kostnaden för användarlicenser inte är försumbar. Sålunda kommer inte huvuddelen av den stridande personalen, soldaterna, att få egna konton i PRIO. Istället kommer deras plutonchefer eller motsvarande, få nöjet att hantera deras uppgifter i PRIO under en icke oansenlig del av arbetsdagen istället för att ägna sig åt allt det andra som det innebär att sköta ett krigsförband. I mina ögon ska en kompanichef och motsvarande befattningar ägna sig åt att bli bättre på att föra sitt förband på fältet, inte att föra dess uppgifter i ett ekonomisystem, för att man har fått för sig att administration är onödig kostnad. Administrationen utvecklades för att friställa resurser för en organisations kärnverksamhet. Det verkar vara helt bortglömt idag. Tyvärr kommer detta inte bara att drabba chefer på låg och mellannivå. På verksamhetsställen med stor andel officerare och specialistofficerare behövs det inte att många chefer på lägre nivå är på förrättning eller semester förrän det blir förbandschefen som befinner sig i situationen att denne ska attestera allt ifrån reseräkningar till semestrar och andra personalärenden. Knappast en uppgift för en förbandschef, men sådan är konstruktionen i PRIO idag. Det dröjer förmodligen inte länge förrän man åter inrättat den funktion som fanns för 50 år sedan med kompaniadjutanter som skötte soldaternas löner m m. Sedan dröjer det några år innan man inser att det skulle innebära vissa fördelar att samla alla adjutanterna i en kameralenhet på förbandet.
För att kärnverksamheten ska fungera, krävs det hjälp med administration.

Förhoppningsvis blir det förändringar på ovanstående tokigheter, men man kan inte vara säker. Redan från början har man från försvarsmaktsledningshåll uttryckt att det är Försvarsmakten som kommer att anpassa sig till PRIO och inte tvärtom. Att anpassa SAP, som är PRIO:s grundplatta till FM skulle öka de redan skyhöga kostnaderna än mer. Situationen blir ju då lite olustig när man helt plötsligt upptäcker att ett av regeringen beslutat förband saknas i PRIO eller när ett antal bemanningsrader som är väsentliga för verksamheten saknas. ”PRIO gäller” är inriktningen, men självklart kan man lösa dylika problem men inte utan en hel del tidsspillan. Försvarsmakten är en fyrkantig bit som ska passera ett runt hål.

Ett av de största problemen med PRIO rör hanteringen av hemlig information. Meningen är att PRIO ska kunna hantera information med säkerhetsklassningen Hemlig/Restricted, vilket är den näst lägsta nivån av sekretess. Ackrediteringen av PRIO har liksom så många andra datasystem, framförallt s k hyllvara, stött på patrull i form av MUST:s ackreditering. Många gånger tycker man att MUST är överdrivet försiktigt i ackrediteringar, med en målbild att om ingen information överförs finns ingen risk för att information kommer på villovägar. För PRIO finns det dock all anledning att vara orolig. PRIO ersätter som sagt drygt 70 andra datasystem och en ansamling av sådana datamängder om allt från var personalen bor, vilken materiel som finns i vilket förråd, till vilken tillgänglighet resurser har inom en viss tidsrymd, gör att ett säkerhetshål i PRIO är fullständig mardröm för svensk försvarsförmåga. Viss materiel kommer dock att hanteras i separata datasystem med högre sekretessklass, men den sammantagna informationsnivån är ändå mycket hög. Just säkerhetsaspekten reser Statskontoret i sin rapport om PRIO mycket stora varningsflaggor för, där man bl a konstaterar att ”erforderliga säkerhetslösningar för dagen inte finns att tillgå”.

Inom säkerhetsområdet kan man också ägna några tankar åt redundansen. PRIO är definitivt en kritisk sårbarhet i Försvarsmaktens funktion. Hur hindrar man i händelse av krig en motståndare från att helt lamslå Försvarsmakten genom att slå ut PRIO? Även om man inte samlar alla servrar på ett och samma ställe, finns det andra sätt att påverka system av detta slag. Frågan är om inte skyddet av PRIO och dess undersystem kommer att behöva prioriteras upp till toppskiktet bland skyddsvärda system och förmågor inom samhället. Innebär PRIO att man ännu en gång lägger alla ägg i samma korg?


Det hittills genomförda införandet av PRIO (steg 1) har förlöpt långt ifrån smärtfritt och införande 2 har därför fördröjts upprepade gånger. I Norge, som varit förebilden för Försvarsmakten avseende PRIO, har införandet av SAP (det affärssystem vilket PRIO grundar sig på) inneburit avsevärda problem för den norska försvarsmakten, varvid t ex tillgängligheten på stridsflyget nergick enormt och man har fått anställa avsevärt mycket fler IT-konsulter än tänkt för att få någon rätsida på systemet. Kostnaden för SAP för norska Forsvaret beräknades till 1,7 mdr kr (Försvarsmakten räknar med ca 2,4 mdr kr). Nu visar det sig att slutnotan för Norge istället kommer att hamna på det dubbla, runt 3,4 mdr kr. Vissa civila organisationer som köpt SAP har drabbats av enorma problem och fått dra sig ur efter miljardförluster, t ex Försäkringskassan. Samtidigt har andra lyckats, t ex IKEA och gemensamt för de företag som lyckats är att man haft en mycket bestämd målbild och inte gett sig på allt för stora förändringar i grundsystemet.

Kostnaden för PRIO:s införande 1 ligger betydligt över budget, vilket kommer att få negativa följder för resterande steg (2-6). När systemet är helt infört framåt 2017 ansåg Försvarsmakten tidigare att det skulle medföra besparingar på 1 miljard kr om året. Computer Sweden synade denna siffra och siffran ligger nu officiellt på 270 milj kr om året, vilket gör att de 2,4 mdr kr PRIO får kosta kommer att ta lång tid att ta igen, då driftskostnaderna som sagt ligger på drygt 200 milj kr/år. Kommer PRIO någonsin att nå break-even?

Statskontoret, som flera gånger granskat PRIO, anmodar i sin rapport den 8/12 2009 Försvarsmakten att hålla inne med anskaffningen av införande 3 och 4 tills noggrannare specificering av dessa steg gjorts, införande 1 och 2 flyter säkert och övriga problem undanröjts (framförallt säkerhetsproblemen), samt nyttokalkylerna med PRIO uppdaterats. Dagarna efteråt kallades företrädare för Försvarsmakten upp till Försvarsdepartementet för att förklar sig. Försvarsmaktens svar blev sedan att tre veckor senare beställa införande 3 och 4. Kände man sig tvingad att agera innan Regeringen agerade, att agera innanför OODA-loopen? Regeringen har sedan dess ställt krav på att få information om vad det skulle kosta att avbryta PRIO. Man lär dock inte hinna agera även om man skulle få för sig att lägga ner PRIO-satsningen.

Under sista veckan i februari meddelades att Försvarsmakten 2008 underskred sin budget med 2,5 mdr kr. Utåt hette det att det rörde sig om ett planerat sparande, men ingenstans i budgetunderlaget fanns en så stor post upptagen som sparande. Samtidigt gick kärnverksamheten som vanligt på extrem sparlåga, men utbildade stridsvagnsplutoner istället för kompanier, reducerade sjödygn, soldater som inte kunde anställas p g a ”saknade ekonomiska medel” och piloter som fick nöja sig med samma flygtidstilldelning som sina nordkoreanska kollegor, motsvarande en bråkdel av den hos kollegorna i NATO. Anslagsunderskridandet bara alla spår av en uppkommen situation. Bara inom den viktigaste anslagsposten, den för ren och skär verksamhet i form av övningar o s v, underskreds budgeten med över 200 milj kr, vilket är en mycket betydande del. Försvarsministern meddelade t ex för en dryg månad sedan att Försvarsmakten gick 1,5 mdr kr plus 2009, men siffran kunde bli högre då inte alla fakturor ännu inkommit och alla kalkyler färdigställts. Just dessa problem med en ekonomi som innehåller många osäkerheter är det meningen att PRIO ska avhjälpa. Jag ser det som PRIO:s allra viktigaste och mest behövda funktion.

Många av de datasystem som PRIO ersätter, skulle ha ersatts för tio år sedan, men då påtänkta ersättare stötte på samma problem som PRIO och lades ner efter avsevärda kostnader. Vad är alternativet till PRIO? Jag är rädd att det inte finns något. Vissa av datasystemen som nu äntligen ersätts av PRIO skrevs en gång för datorer med processorer som hette 286, 386 o s v och skulle ha ersatts långt tidigare. Man kan också fundera på hur länge det är planerat att PRIO ska vara i drift. När kommer ersättaren?

Det kanske mest intressanta i hela PRIO och som känns väldigt talande för dagens Försvarsmakten är att inriktningen från HKV är att det är Försvarsmakten som ska anpassas till SAP/PRIO och inte tvärtom. Det blir en fyrkant som ska passera det runda hålet.


Andra om PRIO: Chefsingenjören, Väpnaren, Morgonsur (del 1), Cynisk, Synpunkterna