Kvällens andra gästinlägg på temat internationell arbetsskyldighet och ledarskap
/Wiseman
---------------------------------------
Försvarsmakten (FM) har under många år slagit sig för bröstet och hävdat att man har ett bra och eftertraktat ledarskap. Mycket riktigt har detta ledarskap ofta omtalats i den civila världen och på många platser varit efterfrågat. På senare tid har allt fler situationer uppstått där man måste fråga sig om detta omtalade ledarskap har dött ut.
Det läggs mycket kraft på jämställdhetsarbete och värdegrundsfrågor, något som ligger i tiden. En bra prioritering och ett viktigt område att belysa. Men ofta känns det som att i ivern att skicka folk på allehanda utbildningar och visa att man tar värdegrundsarbetet på allvar, missar man helt innebörden och inte minst de små mjuka frågorna som ständigt finns i vårt dagliga arbete.
FM har de senaste tio åren präglats av mer eller mindre ständiga förändringar i varierande tappningar, allt med våra politikers goda minne. Förändringar som förvisso syftar till ett modernare om bättre anpassat försvar men som utsätter både organisationen och personalen för onödigt mycket stress. Nedläggningshot, kunskapsdränering och kortsiktigt tänkande visar sig främst som stress mellan individer med konflikter kring små mjuka frågor som resultat. Det är här som en god chef måste verka, genom att tidigt uppfatta tecken och agera förebyggande. Man kan inte annat än bli en aning fundersam när chefer på fullaste allvar har inställningen att "om man inte tycker om snabba ryck och mycket förändringar ska man kanske inte vara i FM". Det är intressant att notera, att på de enheter där verksamheten är klart definierad är personalomsättningen låg och den psykosociala arbetsmiljön hanterbar, medan enheter som plågas av oklara mål och kortsiktighet är omsättningen på personal anmärkningsvärd och antalet arbetstagare med påtagliga stressymtom många. Allvarligt är också att arbetstagare i pågående konflikter avråds från att söka företagshälsovård, då detta "-inte skulle gynna din situation". Tyvärr är läget så dåligt att Försvarshälsan begärt att en utredning sker av den psykosociala arbetsmiljön vid åtminstone ett av försvarsmaktens förband.
En organisation i förändring bör säkerställa att den uppbyggda kompetensen tillvaratas på bästa sätt. Det handlar inte om att bygga vindskydd utan väderkvarnar i förändringsvinden för att hjälpa processen framåt. I dessa situationer är det förödande med chefer som ägnar sig åt "småpåveri" och prestigejakt. Dessa fenomen är sorgligt nog att härröra till dåliga chefsrekryteringar där FM inte premierar gott ledarskap, utan den som; lovar mest, skriker högst eller är oduglig till allt annat, blir chef.
Det senaste i raden av tecken på att FM håller på att sjangsera ledarskapsmässigt, är hotet om uppsägning för de anställda som inte accepterar obligatorisk utlandstjänstgöring i sitt anställningskontrakt. Hotet bottnar i en organisationsförändring där de dom inte vill tjänstgöra utomlands placeras utanför insatsorganisationen eller sägs upp p.g.a arbetsbrist, då FM inte har plats för de som kanske sätter sin familj framför sitt arbete. Sedan en tid är de som nyanställs eller vill gå nivåhöjande utbildningar tvungna att omförhandla sitt anställningsavtal. Att på detta sätt välja piskan framför moroten är ett distansierande från sund personalpolitik och en indikation på ett hårdare klimat i en försvarsmakt som en gång värnade sina anställda. Detta kommer på sikt att slå tillbaka med kraft på FM. Anställda med en sund människosyn, något FM säger sig vilja ha, kommer att söka sig bort. Kvar kommer makthungriga opporturnister och sensationssökare att vara. Inte helt olikt den amerikanska försvarsmakten?
FM behöver bra ledare som kan ta till vara de enskilda arbetstagarna och den värdegrund som finns på ett sådant sätt att FM återtar ledartröjan och stärker det goda internationella rykte man har. Chef kan vem som helst bli, men ledare är en titel man förtjänar.
Anno
Italy Orders New Batch Of Up To 24 Eurofighter Typhoons
7 timmar sedan
25 kommentarer:
Det finns inget ledarskap värt namnet i dag. Den delen av organisationens uppfattning om högkvarteret, som den beryktade bikupan utredningen visade på kom aldrig till allmän kännedom. Många av de chefer vi har i dag har inte hamnat där pga. sin kompetens, utan det beror på att underlaget är mycket tunnt när urvalet sker. Det är även beklämmande när chefer gör allt för att kringgå regler, hitta kryphål, hota personal för att verksamheten skall flyta på. Allt för många av cheferna tar arbetet personligt och har inte fattat att dom är en simpel statsanställd. Men vad gör inte vissa för att kanske få en dunk i ryggen av någon överordnad chef, eller kanske rent av få en ny blänkande medalj till paraduniformen. Anledningen till att förtroendet dalat till botten, beror på att i princip varje vecka på jobbet så kommer någon slags nyhet till ytan som får en att häpna och skaka på huvudet. När våra chefer skall försöka bestämma så har jag en känslan av att den sämsta lösningen alltid väljs. Med det nya förslaget (internationell arbetsskylldighet)har jag känsla av att FM både vill äta kakan och ha den kvar. Så här tolkar OF FM på sin hemsida. "....Eventuell övergångsorganisation.....
För att inte riskera att den dagliga verksamheten fullständigt stannar av bara för att
någon/några individer inom ”trånga sektorer” eller ”nyckelgrupper” väljer att avstå från att
omreglera sina anställningsavtal, pekar mycket mot att Försvarsmakten avser inrätta en
övergångsorganisation vid sidan av ordinarie insats- och produktionsorganisation.
Genom ett sådant förfaringssätt kan Försvarsmakten under en övergångstid (intill dess annan
nyutbildad personal som accepterar en anställning i ordinarie organisation med krav på
internationell arbetsskyldighet finns tillgänglig) fortsätta bedriva dagens verksamhet inom
rikets gränser utifrån att personal överförd till övergångsorganisationen arbetsleds till att
utföra de arbetsuppgifter som Försvarsmakten har behov av.
De befattningar i ordinarie organisation (IO och PROD) som normalt sett skulle löst ut dessa
arbetsuppgifter kommer då vakanshållas intill dess nyrekrytering kunnat ske på dessa
befattningar med individer som har internationell arbetsskyldighet i sitt anställningsavtal. De
som då under viss (övergångs-) tid utfört motsvarande arbetsuppgifter från
övergångsorganisationen kan sedan successivt avvecklas och sägas upp pga arbetsbrist vart
efter vakanserna i IO och PROD fylls upp genom nyrekrytering.
Hur stor och hur länge denna övergångsorganisation kommer vara/finnas är helt upp till
Försvarsmakten att besluta." Jag anser att en sådan övergångsorganisation strider mot all vett och sans. Med det systyemet så kan den anställde inte ha en aning om när var och hur han/hon får sparken om de inte skriver om sin anställning. Jag anser att detta förslag skall stoppas. Detta var lite blandade ostrukturerade tankar ! God natt.
Man kan också se ÖB brev som en form av uppsägning och ett erbjudande om ny anställning. Men de nya befattningsbeskrivningarna är inte helt klara ännu.
Frågan är om de blir klara innan den 20 september...
/A
Det ska bli intressant att se hur stor och långvarig övergångsorganisationen blir.
Så länge man inte specificerar villkoren i den internationella arbetsskyldigheten har jag svårt att se hur ATO kan rekommendera sina medlemmar att tacka ja. Sannolikt kommer många av medlemmarna att följa en rekommendation från ATO om att avvakta vilket kommer att ses som ett nej av FM.
Nästa intressanta steg är hur många i övergångsorganisationen som är pigga på enstaka insats när det är dags att bemanna missionerna de närmaste 6-12 månaderna.
Skeppet kanske inte sjunker, men vi är på väg att få kraftig slagsida...
/A
Ledarskapsutbildningen och tillämpningen måste ändra karaktär! FM har sedan "1905" hållt på att utbilda i ett produktionsledarskap. DVS våra chefer på alla nivåer hade att utbilda 19-20 åriga värnpliktiga, direkt och/eller indirekt. År efter år....Utan att sättas på prov. Alla officerare hade att se till att ha ett visst kunskapsöverläge gentemot den värnpliktige = "ledarskap". Ju längre tid i organisationen desto mer "borde" officeren kunna. Allt "självpåtagit" och helt onödigt, men så ser ofta officeren på sig själv. I och med vi inte har några specialister (det är på gång)i organisationen, blev våra officerare specialisterna istället. Detta att du "borde" kunna/veta mer än underlydande var du än befinner dig i organisationen präglas FM av fortfarande och kommer göra det under en lång tid framöver. Det är tydligt när chefer upp i organisationen ska fatta beslut utan att verkligen sätta sig in i ärendet. Chefer ser det som ledarskap genom att veta mer och tro sig kunna veta vad man pratar om och agerar också därefter, vilket väldigt ofta blir fel eller uppfattas fel. Man vill inte verka dåligt insatt eller sämre i något avseende (dvs självpåtagligt).Nu ska FM gå över i en insatsorganisation och kommer därmed ställa helt andra krav på chefer på alla nivåer. En sådan sak är konflikthantering inom en organisation. På de nivåhöjande utbildningarna som jag genomgått har det inte tagits upp en enda gång. Soldater och officerare kommer att arbeta tillsammans på ett helt annat sätt än tidigare. Finns det en konflikt inom organisationen kommer den att följa med vid en insats och den kanske förstoras upp och sedan tas med hem. Förut kunde man bara sopa allt under mattan. Den värnpliktige kunde aldrig syna de brister som chefer hade som ledare för det handlade aldrig om någon reell truppföring och rotationsmissionerna splittrades efter hemkomsten. Så ej nu. Det kommer vara än viktigare i framtiden att få bort prestigen och stuprörstänkandet mm. Lita på specialsterna och de som har den bästa situations eller lägesuppfattningen. Den som finns på plats och kan se händelserna är oftast den som kan fatta de bästa besluten. Så fungerar uppdragstaktik som FM ska tillämpa, men som vi inte ser mycket av den varan till vardags. Annars kommer FM att få det mycket jobbigt i framtiden.
"Kvar kommer makthungriga opporturnister och sensationssökare att vara. Inte helt olikt den amerikanska försvarsmakten?" Där sjönk nivån på denna i övrigt utmärkta blog. Med det påståendet skulle alla med redan omreglerade anställningsavtal och de som anställts med internationell tjänsgöringsplikt ha de egenskaperna. Dessutom dras ett annat lands soldater i smutsen helt oförtjänt.
Antingen accepterar man att fabriken inte längre ska tillverka just den sortens skruv man själv vill och byter jobb eller också får man följa (av svenska folket märk väl) fattade beslut.
Sluta gnäll och ta ansvar för din situation - om det innebär att du måste byta jobb så all lycka på vägen.
SouthWest of MeS
"Kvar kommer makthungriga opporturnister och sensationssökare att vara. Inte helt olikt den amerikanska försvarsmakten?"
Kan du ge mig några belägg för detta eller är det bara vanligt tyckande från nån som tillhör världens bästa försvarsmakt?
//Rune
SouthWest of MeS: Du inser väl hur lätt det är att rekrytera kompetent personal till ett företag med dåliga löner, oklar framtid och en urusel personalpolitik?
//Rune
Som både SouthWest of MeS och Rune korrekt citerar så avslutas meningen med ett frågetecken. Alltså inget påstående. Tittar man det som föregår frågan tillsammans med de senaste rekryteringskampanjerna tycker jag det finns anledning att resa en varnande flagga. FM utmålar sig själv som en "häftig" organisation som bjuder på spännande upplevelser. Många försvarsanställda idag känner inte igen sig i kampanjerna och frågan är vilken kategori män och kvinnor som tilltalas av den. Där av att vi så småningom kommer att tappa den "svenska modellen" i utlandsstyrkan, där "vanliga" män och kvinnor skapat en lugn och förnuftig insats. Jag har farhågan att rekryteringskampanjerna mer blir en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och de som inte har något annat att göra söker sig till FM med en gradvis urholkning av den "svenska modellen" som följd. I USAs insatser kan man (naturligtvis med medias vinkling) ibland se att de unga män och kvinnor som kämpar, så småningom får en allt mer horribel människosyn trots att insatserna borde ha en tämligen stor humanitär aspekt.
Jag undrar om FM kommer att klara att hantera de stressreaktioner som utvidgade ROE i afganistan kan skapa och samtidigt bibehålla den "svenska modellen"?
Anno
Bra skrivet, tack för ett bra inlägg (hoppas bara att de som är beröra läser detta)
R
Läs och begrunda, alla vet om det, ingen vill tala om det.
Hoppsan, glömde länken ovan
http://www.dn.se/nyheter/varlden/juni-varsta-manaden-for-soldatsjalvmord-1.1139160
Jag har en fråga, alla problem med helikoptrar, u-båtar m.m. är det politikerna eller FM:s fel? Jag som amatör har svårt att förstå beslutet att ta hem helikoptrarna från Operation Atalanta.
Berörda läser!
Ett par kommentarer:
Givetvis finns det många exempel på rent uselt ledarskap i Försvarsmakten. Det finns dock åtskilliga fler exempel på gott ledarskap sett ur individuella chefers förmågor. Den stora orsaken till FM bristande "organisatoriska ledarskap" beror, enligt min uppfattning, om att man skapat en organisation där ingen tar ett tydligt ansvar och KAN / TILLÅTS vara chef. För mycket utsmetning av ansvar och medinflytande om man tillåts vara lite raljant.
Sålunda; Bygg upp pyramiderna, decentralisera mera och ge lokala regementschefer och motsvarande mer makt. FM ledning måste inse att om man ger ansvar får man ansvarstagande.
Tyvärr kan detta innebära att man upplever brist på kontroll och att man "tappar greppet". Dessutom är väl det mesta kört ioch med sådana påfund som PRIO etc. Stora motståndsfästen torde även återfinnas i alla de sektioner, enheter och avdelningar som under åren vuxit fram och nu främst driver sin egen sak.
jag tror att man mår bra på arbetsplatsen om man TROR på det man gör och att chefen är TYDLIG och konsekvent. FM grunduppgift kan dock inte vara att alla skall gå omkring och "ha det bra på jobbet" (även om det givetvis är önskvärt).
Känner personalen att "nu jävlar skall vi producera ett riktigt vasst förband" (eller jämförbart administrativt arbete)så kommer stolthet, förbandsanda med mera på köpet.
Ratatosk
Ratatosk
Bra tankar. Jag håller med dig i det mesta. Lite av detta sker ju faktiskt nu när vi bygger stor- garnisioner. Tyvärr skulle jag inte alls vilja ge mer ansvar till min egen regemenschef. Slätstruken och ryggradslös som denne är.
Men kanske kan det komma lite fler gedigna krigsmän och ledare från FM i framtiden om det blir som du skriver med mer lokalt ansvar.
Mitt eget recept är att Utvecklingen mot yrkesförband, mer ansvar på lokal nivå i samband med ökade krav på vad vi faktiskt anställer i vår organisation och vilka som är kvar iden. Det tror jag är det enda som kan motivera förbanden att få ökad förbandsanda.
Tyvärr kommer det nog ta tid innan det sker. Men flera oss här är ju framtidens högre chefer. Så det är ju bara upp till bevis. Och ni som redan är det...läs och förstår!
Och om vi nu lyckas med allt det här. Hur ska vi få våra undermåliga, omoderna, ofta totalt odugliga stödorganisationer med på resan.
Kanske sälja ut verksamheten? Marinen har ju lyckats bra, tänker på kokums och gotlandsvarvet med mera.
/Trupparen
Wiseman,
Du eller ni (?)har intressanta och kloka inlägg och har hittills bjudit in bra gästinlägg som kompletterar er blogg med ytterligare perspektiv.
Därför får man betrakta detta inlägg som olycksfall i arbetet och kanske pga värmeslag ;)
Om man ska diskutera ledarskap, bör rätt vara rätt och påståenden bör kunna härledas till en faktisk källa. Annars får man hålla diskussionen på en filosofisk abstrakt nivå men då bör man nyttja exempel försiktigt. Anno blandar och ger som vid en första anblick ter sig vara vederhäftigt men vid en närmare granskning blir det märkligt, plumpt och osakligt.
Exempelvis "..onödigt mycket stress" Var kommer det påståendet ifrån? Vilka sakliga grunder vilar påståendet ifrån.
Ytterligare frågor dyker upp när Anno skriver:
Man kan inte annat än bli en aning fundersam när chefer på fullaste allvar har inställningen att "om man inte tycker om snabba ryck och mycket förändringar ska man kanske inte vara i FM".
Kanske har jag missat något men vilka är dessa chefer som säger detta unisont i kör, Kan jag läsa om det någonstans eller se det på Youtube?
Vidare skriver Anno:
Allvarligt är också att arbetstagare i pågående konflikter avråds från att söka företagshälsovård, då detta "-inte skulle gynna din situation".
Om det är sant, vilket man får förutsätta, måste detta komma till allmän kännedom och föras till rätt (slig?) instans för utredning. Men igen ställer jag mig frågan, vem/var/när/hur har sagt/gjort/agerat på detta vis.
Vill man hålla på anonymiteten finns det fortfarande sätt att verifiera kritik.
Det går att finna fler exempel på argument som inte håller i en källkritisk granskning, något som inte ska vara förbehållen forskare utan bör göras av varje tänkande individ.
Anno´s gästinlägg kan bäst bortses ifrån men jag blir lite fundersam att denna form av opportunism får frodas utan mothugg och att Högkvarteret/FM chefer tycks vara fri måltavla att schavottera utan minsta eftertanke.
Det finns mycket att kritisera i utlandstjänstgöringsdebatten men det kräver en lägsta nivå om det ska vara seriöst, annars blir det lite som när Sven Melander ska ta reda på vad barn helst vill ha. Svaret är klart det är bara vägen dit som är lite krokig
Thomas L: Anno är tyvärr inte ensam om att vara besviken på det ledarskap som praktiseras i Försvarsmakten. Är det fel på kartan eller terrängen? Ligger sanningen i betraktarens ögon eller den betraktades?
Syftet med debatten är att så många som möjligt ska få yttra sina synpunkter. Genom att vi ventilerar våra synpunkter utvecklas vi och verksamheten.
Thomas L:
De exempel som tas upp i inlägget är att se som just exempel från den verklighet som råder på vissa förband i FM. De är verkliga och har påtalats för högre chefer, men inget eller mycket lite händer. Där av den kanske något bittra tonen.
Det ligger en hel del sanning i det som Ratatosk säger "...där ingen tar ett tydligt ansvar och KAN / TILLÅTS vara chef." Men med chefsskapet måste följa ett gott ledarskap.
Ledarskap och ansvar finns i HELA FM, inte bara i HKV. Något som tycks glömmas bort ibland. Det är lika viktigt hos ÖB som hos den enskilde plutonchefen.
Ratatosk's sista mening är så sann:
"Känner personalen att "nu jävlar skall vi producera ett riktigt vasst förband" (eller jämförbart administrativt arbete)så kommer stolthet, förbandsanda med mera på köpet."
Då har en chef blivit en ledare.
/Anno
Jag håller med er båda om att ledarskapet i FM kan ifrågasättas och måste diskuteras.
Men, för att fortsätta med metaforen, då måste kartan ha en ambition att vara en avbild av verkligheten. I Anno´s inlägg är det mer som han vill att den ska se ut för att understödja sina argument. Det håller inte.
Jag tycker inte heller att man ska göra sig talesman för "..den verklighet som råder på vissa förband" med mindre än att Du är tydlig med vem du är och med vilket mandat du kan göra det.
Men jag håller med att det är oerhört viktiga frågor och jag kan exempelvis känna både frustration och skam över att den som attesterade Bikupans fakturor inte har avkrävts ansvar. Jag har mycket svårt att acceptera ett delat ansvar i den frågan, för någon skrev på alternativt gav ett muntligt klartecken. Det är hundra miljoner kronor som försvann. Om en löjtnant försnillar tio tusen kronor är det FPAN dagen efter, var är skillnaden?
Jag är också ledsen över det faktum att FHS inte utbildar i hur att agera i högre ledarskap under extrema förhållanden utan i organisationsteorier och civil management.
Jag är också bekymrad att HKV matrisorganisation närmast omöjliggör utövande och avkrävande av ansvar. Beslut måste såväl kunna premieras som ifrågasättas och i värsta fall få allvarliga konsekvenser för den enskilde.
Försök att göra det med nuvarande organisation.
Men det största mysteriet är väl ändå tystnaden från Officersförbundet efter meningen "..slutade i oenighet"? Varför finns då facket?
ÖB Bengt Gustavsson satte den svenska flaggan på uniformen för att "stjäla tillbaka" den från rasisterna. Samma sak bör göras med ledarskapet, FM ska ha ledartröjan, låt debatten berätta hur!
Thomas L:
Jag får lite grann känslan av att jag trampat på en öm tå hos dig? Vidare är jag konfunderad över hur du vill att jag ska resonera. Det jag beskriver är hur jag OCH mina vänner/kollegor i min omgivning (på flera förband) upplever situationen i FM. Om du har exempel på bra ledarskap så tycker jag det är kanon. Påvisa gärna att mina och mina kollegors känslor är isolerade till oss.
Tyvärr har jag inte resurser att genomföra en bikupan-undersökning för att få fram dom svaren jag vill...
Vad gäller ledarskap och management tycker jag att FM ska ta sig en titt i den civila världen. T.ex. inom tillverkningsindustrin eller på större företag där det finns mycket intressanta system att ta lärdom från.
Du har så rätt i att det är skillnad på en general som blåser 100 miljoner eller en fänrik som tappar bort 10000.
/Anno
Anno!
Att titta på vad civila industrier gör tycker jag är mycket defensivt! Att FM ser ut som den gör just nu - med, som du själv säger, bristande ledarskap inom flera områden - är enligt min uppfattning just en frukt av att FM har velat fram och åter i organisationsteorins djupare hålor.
Att militära organisationer (traditionellt) är hierarkiska och pyramidala är en frukt av något tusental års "evolution" - från de romerska legionerna, Alexander den stores armé och Napoleons Stora Armé är några exempel för att inte tala om andra världskrigets "välsmorda krigsmaskiner". Behovet av klara, entydiga linjevägar med tydliga chefer som syns och fattar nödvändiga beslut har varit och är stort under pressade förhållanden och framförallt i stora organisationer.
Krydda detta med "uppdragstaktik" - ställ uppgift och avkräv resultat (men gegga för sjutton inte i detaljerna!).
Vidare är traditionella militära organisationer i allmänhet komponerade på sådant sätt att en chef har att hantera ett lämpligt antal underenheter (är det för många räcker chefen helt enkelt inte till, framförallt inte med lite framförhållning).
Talade i dagarna med en före detta officer som numer jobbar för ett större multinationellt företag. Hans berättelser om ledarskapet inom den organisationen med referneser till hans tidigare erfarenheter från FM var inte upplyftande. Ekonomer med prestationsångest och lindrig insikt i ledarskap är chefer. Arbetsmoralen är låg, rädslan för att göra fel hög, initiativ från chefer på mellannivå sablas ned fullständigt. "Offentliga avrättningar" av upplevt misshagliga medarbetare och underlydande sker på ett så finkänsligt sätt som via utskällningar över mail med "CC ALLA" för att chefen (bedömt) skall visa vilken kraftfull chef han är!
Ok, Anno! Jag är ytterst medveten om att det finns mycket BRA saker att återta från den civila världen. Jag är dock alltjämt övertygad om att en militär organisation bör vara en militärt uppbyggd organisation av pyramidalt snitt med begripliga /överskådliga "processer" och tydliga linjevägar.
Övrigt: Exempel på när det kan vara bra(?) när militära organisationer tar erfarenhet från civila företag är väl det många av oss lever med till vardags; När US Army skulle boosta något alldeles överjävligt under WW II toga man fgaktiskt exempel från Ford-industrin avseende hur man skulle organisera staber (S1, S2, S3 etc etc).
Nä - Bygg upp pyramiderna! Låt chefer vara chefer på riktigt och ju tydligare linjevägen är desto enklare blir det att utkräva ansvar och ledarskap!
Ratatosk
Anno, utan att bli alltför introvert vill jag kort svara på dina två frågor.
1. Nej och ja (bra svar va(?)) Nej Jag har ingen öm tå att skydda någon om det uppfattas så. Men min ömma tå är mera skriftlig etik. Jag reagerade på att i din text använder du påståenden som är graverande för FM ledning/HKV men som jag tolkar är din uppfattning eller tolkning om läget inte faktiska händelser/uttalanden som ligger bakom påståendena. Då tycker jag att texten faller platt. Synd på kloka tankar.
Avslutar med att stilla undra när det ska gå upp för FM att anställda soldater och återinförande av tvåbefälssystem kommer innebära en monumental förändring i ledarskapet och jag vill ge Ratatosk rätt i att pyramiderna måste byggas upp igen, särskilt med hänsyn till utlandstjänstgöringsobligatoriet. Har någon hört en fransk OR-8 vara hej och du med en fransk överstelöjtnant? Eller tysk eller.. Och detta ska FM personal assimileras in i vid internationella insatser.
Häromdagen "muckade" de sista värnpliktiga som frivilligt genomgått en av de hårdaste utbildningar man kan genomföra i FM och fick sin Anselm i guld.
På frågan om utbildningsverksamhetens fortsättning svarade chefen;
"Vi vet inte, det råder brist på gynnsamma planeringsförutsättningar eftersom vi har så lite information".
Detta är väl en bra beskrivning på hur många känner det angående ledarskapet i FM just nu.
Ska vi anställa tjänsten från civil dykfirma med liknande kunskaper och kunnande räcker 16000kr i timmar, inte dagar,veckor eller en månad. Det är väl ett problem vi tar tag i lite senare när förmågeglappet blir lite större???
Pust!
Teaterdirektören.
Skönt att det är fler som reagerar som jag själv på ÖB brevet och har liknande syn på "ledarskapet" inom FM. Det läggs säkert stor tid och stora medel på att utbilda personal i ledarskap inom FM, men frågan "varför det inte fungerar" ställs aldrig officiellt. En organisation måste tåla granskning för att utvecklas och det gäller än mer ledare. 2004 var det en forskare på FOI som fick frågan om hur FM kunde förbättra sin organisation och ledarskap...svaret var enkelt "-börja om från början med en vitt A4 och bygg en ny organisation med rätt krav och rätt kompetens för de uppgifter som ska lösas. Att försöka förändra nuvarande är omöjligt, pga av bl.a. karriärskulturen". Det var hårda ord, men de fastnade och för varje år i denna organsisation, så känner jag att det stämmer mer och mer...
lillan...
Vad ska jag säga jag har varit utsatt fö dåligt ledarskap, jag har blivit diskriminerad i fm som kvinna. Såklart började det sexuellt men det vänjer man sig vid...sorgligt nog jag lärde mig tiga och glömma. När de gav sig på en tjeje som inte var lika stark sa jag ifrån, jag hade då pratat med mina befäl, nej de var inte mina ledare för jag vill aldrig bli sammankopplad med em igen, min pluton lyssnade på mig och skärpte sig men jag hade tagit befälet inet ok...jag hade tagit tag i problem de inite ville skulle synas jag kunde ju säga något så man hotade mig till tystnad...bra ledarskap jag slutade inom en månad man kan inet vara i en org där det är den underlydnades fel när befälen gör fel!...Min pappa var of men när jag tillslut berättade vad som hänt blev han rädd det syntes att han först nu förstod varför jag varit tyst om det så länge för det mina befäl gjorde var smutsigt!! han skämdes över att de fick kallas officerare...
Från len@norrbom.se
Lägg inte ut mailadressen.
-----------------------------------
Från: En avdankad RO/Kn
Bäste WW
när jag följt länkar från din utmärkta blogg, har det ackumulerats info som utmynnat i en känslig fråga (och följdfrågor) av militär- o/e miliskaraktär.
En dansk välrenommerad skribent 60+ (Berlinske) hävdar att svenskarna hamnar i minoritet i Sverige år 2049. Jag försökte bedöma sannolikheten via info från andra bloggar.
Underlaget skulle vara, pro primo, svenska kvinnor föder 1,5 barn, secundo, invandrarkvinnor föder 4 till 8 barn, tertio, intaget är 100.000 invandrare per år.
Gymnasieskolans matematikundervisning omfattar avsnittet ”exponentialfunktioner” (jag vill minnas att detta avsnitt ligger i kursen MaD). Övningsuppgifterna handlar där om tillväxttakten i bakterieodlingar.
Mitt överslag ger vid handen, att den danska bedömningen är realistisk. Viss osäkerhet råder, eftersom parametrarna inte är statiska.
Jag minns när vi satt och skrev mobiliserings- och krigsplaner för kompaniet. Vi hade flera olika scenarier som underlag. Vi försökte hårt, att inte blunda för det obehagliga.
Den fråga som pockar i skallen är: ”När börjar det svenska inbördeskriget?”
Vissa lokala krigsembryon verkar redan försöka ta sig ur vaggan.
Kommer detta att bli en polisiär eller en militär fråga?
Jag är väl medveten om, att paramilitära- och milisförband är förbjudna enl svensk lag (i dagens Sverige). Men, finns det planer för hur man tar tag i saken, om båda parter dyker upp? Och, finns det tillräckligt med bemanning?
Problemet kommer förr eller senare upp. Vore intressant att få lite tankar och åsikter från andra.
Mvh // En som inte frågat förr
-----------------------------------
Följande är inte för eventuell publicering:
Frågeställningen berör inte mig personligen. Då är jag lyckligen död och begraven, och barnbarnen växer inte upp i Sverige, men har dubbla medborgarskap.
Skicka en kommentar