SVT Rapport följde idag upp sitt reportage från igår om Försvarsmaktens nya anställningsavtal. Det är bara att gratulera vissa av personerna som skrivit kommentarer till tidigare inlägg i frågan eftersom de citerades i inslaget.
Förhoppningsvis får Officersförbundet och de andra fackförbunden gehör för sina synpunkter att villkoren bör förtydligas och de ekonomiska vilkoren förbättras. I slutänden lär det gagna alla parter. Ett obligatorium är av nöden då Försvarsmakten utan ett sådant blir mycket tandlös i allt annat än att lösa uppgifter i Sverige.
Försvarsmakten har inte råd att förlora kompetent personal som nu överväger att sluta p g a de ospecificerade villkoren. Om det är något tidigare förbandsnerläggningar och tillhörande uppmuntran av personalen att karriärväxla har lärt oss är det att förbandsnerläggningar mycket sällan sparar några pengar och att den personal som är piggast på att karriärväxla ofta är den vi skulle vilja ha haft kvar. Upprepas denna situation blir det ytterligare en åderlåtning av Försvarsmaktens kompetens som kommer att ta tid att hämta igen, då vi ännu inte fullt har hämtat igen effekterna av tidigare försvarsbeslut.
Försvarsmakten har i mångt och mycket haft en prägel av arbetsträning och dagverksamhet och det är inte så konstigt med tanke på hur villkor och förmåner har utformats. Med den minimala och i mångt och mycket otillräckliga försvarsmakt vi får i framtiden finns det helt enkelt inte plats för sådant. Villkor består både av krav och förmåner. De går hand i hand och så bör de göra även nu. De som betalar försvarsanställdas löner förväntar sig och har rätt att förvänta sig att Försvarsmakten varje dag och när som helst kan lösa de uppgifter den åläggs.
Det ska inte behövas något halvårs träning för att komma i uniformen, tre års väntan på en helikopter som aldrig dyker upp, eller ett års utbildning av nya soldater, för att Försvarsmakten ska kunna lösa sina uppgifter. Tyvärr är det alldeles för få, såväl försvarsanställda som politiker, som har förstått detta. Det är inte ett vanligt nio-till-femjobb att vara soldat, officer eller ens civilanställd i Försvarsmakten. Man ska vara beredd att ge sitt yttersta hela tiden, ty ett lands försvarsmakt är dess landslag i den yttersta av kraftmätningar, nämligen den på liv och död med överlevnad som seger och undergång vid andra plats. Då krävs det också att lön och förmåner sätts efter just detta och som bekant taktar det tyvärr inte.
Mycket av det som specificeras i "Försvarsmaktens inriktning för internationell tjänstgöring avseende personal" är klokt och det är bara att beklaga att det inte trätt i kraft för flera år sedan. Ser man även till att nu lösa ut förmånsbitarna börjar det likna något.
Mycket av det rådande missnöjet med obligatoriet hade kunnat redas ut genom en tydligare kommunikation till de anställda, med specifikationer vad som förväntas av individen och framförallt vid ett betydligt bättre tillfälle än mitt i semestern.
DN:s ledarsida kommenterar obligatoriet
Italy Orders New Batch Of Up To 24 Eurofighter Typhoons
7 timmar sedan
10 kommentarer:
Med en lön som en busschaufför är man ju inte speciellt sugen på att riskera att bli skjuten eller köra på en hemmagjord bomb när man vet att man sannolikt inte får någon sjuktransport förrän efter 1-2 timmar.
M
Hur kan HKV med gott samvete säga att personalen är den viktigaste resursen när de beter sig så här. Som enkäten visade och när man talar med medarbetare så är majoriteten positiva till utlandstjänst. Jag trodde i min enfald att livegenheten tog slut med det tidigare feodalsamhället vi hade i Sverige. Vi går tydligen i regression inom FM. Vilka signaler sänder det här till samhället när en statlig myndighet behandlar personalen som skit. Att kalla det samverkan när öB fattar ett beslut efter två möten med arbetstagarorganisationerna som slutar i oenighet är ett hån. Slå upp samverkan! Att sedan ÖB hänvisar till de politiska beslut som fattas betyder inte att man själv måste fatta oöverlagda beslut. Att sedan också gå ut med att det inte kommer att medföra en omförhandling av lön och att FM vill ha sifferlösa avtal. Inte ett ord om utökat försäkringsskydd, efterlevandeskydd eller en ordentlig pension efter genomförd avtalstid. Under all kritik! Rent utav gravt inkompetent.
ÖB har ju som bekant åkt ut på sin "turné" till alla förband under det senaste året. Jag missade såklart när han var på mitt förband.
Har ÖB inte nämnt något om detta avtal/obligatorium under sina förbandsbesök? Inte ens en liten hint om hur anställningsavtalet kommer att se ut ang. internationell tjänst?
/timbo
Jag väntar spänt på att se hur utfallet blir bland chefsskiktet - det har ju inte varit någon direkt anstormning för att skriva om de egna kontrakten tidigare i denna kategori av officerare. Ska bli intressant att se vilket föregångmannaskap som ÖB kan backa upp sin lilla semesterhälsning med, eller kanske snarare vilket stöd han får i sin närmaste omgivning!
Att ta beslutet i oenighet med ATO i semestertider utan att specificera vad den anställde egentligen säger ja eller nej till tyder på tidspress och panik. Varför är allting så bråttom inom FM nuförtiden? Det känns som att FM börjar likna pansartrupperna (fort, fort, fort, fel, fel, fel), fast på riktigt.
Det handlar inte om att dra saker i långbänk, men när får vi alla detaljer i vad internationell arbetsskyldighet innebär? Hur lång blir den egentliga betänketiden? Får vi det ens innan den 20 september? Eller är det så illa att vi redan fått alla detaljer? Att FM i gammal fin tradition inte bryr sig om sin "viktigaste resurs"...
Allt prat om dialog och hänsyn till individens situation känns mest som floskler som man inte vill definiera för att lättare kunna "köra över" de anställda i ett senare skede. När kan jag som anställd vägra internationell tjänstgöring och hänvisa till familjeskäl utan att bli uppsagd? Hur ser man på en anställd som har delad vårdnad och barnen boende hos sig 30% av tiden?
Jag har redan "avtal" med min familj och anhöriga. För att kunna omreglera det "avtalet" måste jag veta hur avtalet med FM förändras. Antingen tar jag höjd för alla galenskaper som skulle kunna uppstå, eller så slätar jag över allt och får problem i ett senare skede. Inget av alternativen känns lockande...
Många tycker att de som är kritiska gnäller. Men det finns de som anställdes som civilanställda med eventuellt en krigsplacering i liknande befattning vid ofred i Sverige. Arbete utanför 8-17 har gett övertidsersättning och man har kunnat göra internationell tjänst när det passat i livet. Dessa ska nu kunna tvingas till internationell tjänstgöring med risk för att familjen splittras.
Man kanske borde bli sopåkare i Stockholm istället. Bra ingångslön, väldefinierade arbetsvillkor och risker samt ATO som ställer upp för sina medlemmar och når framgång mot arbetsgivaren, även i de mest tveksamma fallen...
/A
De som är positiva till arbetsskyldigheten måste ju antingen inte ha någon familj, eller om de har en familj så har de också en hemmafru/man eller en deltidsarbetande bätre hälft som tar hand om hem och barn när den andre gör "karriär"...
/M
Bästa A och M,
Kanske det är så att de som är positiva till arbetsskyldigheten har tänkt igenom varför de faktiskt jobbar i dagens (och inte i gårdagens) Försvarsmakt...
Om man inte är beredd på att utföra de uppgifter som organisationen har skall man jobba någon annan stans, sopåkare är inte det sämsta.
Men, för den som letar går det nog att få fram att det var bättre förr som sopåkare också när man fick gå ur bilen, bära sopsäckar och få en bra fysik. Numer blir man nog mest fet av att sitta bakom ratten och manövrera någon länkarm som tömmer soptunnorna.
FV
Jag bad faktiskt om att få åka på utlandsmission för några år sedan. Då ansåg mina chefer att det var viktigare att jag satt hemma på kontoret och rullade tummarna.
Det händer förunderliga ting.
Bästa FV!
Det ÖB har gjort i praktiken är att säga upp alla och samtidigt erbjuda en helt ny anställning. Problemet är att anställningsavtalet inte är helt ifyllt än. Det hela låter mer som ett östasiatiskt privat företag än en svensk myndighet...
Om de enda som passar i FM är MÖP utan familj alternativt med hemmafru som gärna sköter hemmet på egen hand 6-12 månader vartannat år, så är jag fel person i FM. Jag vet inte om jag är positiv eller negativ till internationell arbetsskyldighet. Orsaken är att alla kort inte är på bordet och jag är orolig för att de inte kommer att vara det heller till den 20 september.
Med tanke på i vilken riktning FM gått de senaste åren, är jag inte särskilt pigg på att skriva på ett in blanco-avtal där jag kan bli mer eller mindre livegen och tvingas välja mellan att offra familj eller bli uppsagd för arbetsvägran.
Med ny riktning menar jag inte omställningen till internationellt insatt insatsförsvar, utan mer fenomenet att allt går fort i FM utan att man har någon koll på detaljerna och det är oftast detaljerna som ställer till det ("Liten tuva.."). Varför tar ÖB ett sådant här beslut mitt i sommaren utan att ha med sig ATO? Varför skickar han ut ett hotbrev till alla anställda mitt i semestern utan att förklara fullt ut vad det är han vill? Varför är ATO kritiska?
Vad menar ÖB och HRC med allt svammel om dialog och hänsyn till individens situation? När det är utrett kan jag tryggt ta ställning till sakfrågan men i grund och botten är jag positiv till internationell arbetsskyldighet. Men för att jag ska tacka ja krävs en någorlunda rätt kombination av förmåner, rättigheter och skyldigheter. Det viktigaste är dock att jag vet vad jag skriver på.
/A
"Det ska inte behövas något halvårs träning för att komma i uniformen, tre års väntan på en helikopter som aldrig dyker upp, eller ett års utbildning av nya soldater, för att Försvarsmakten ska kunna lösa sina uppgifter. Tyvärr är det alldeles för få, såväl försvarsanställda som politiker, som har förstått detta. Det är inte ett vanligt nio-till-femjobb att vara soldat, officer eller ens civilanställd i Försvarsmakten. Man ska vara beredd att ge sitt yttersta hela tiden, ty ett lands försvarsmakt är dess landslag i den yttersta av kraftmätningar, nämligen den på liv och död med överlevnad som seger och undergång vid andra plats."
Ovanstående citat kan mycket väl tänkas vara den gängse uppfattningen hos enskilda försvarsanställda.
Men. För arbetsgivaren och i än högre grad för den centrala statsledningen har garanterat FM i första hand varit referenskunden åt försvarsindustrin. Sverige har legat under ett kärnvapenparaply under hela kalla kriget. Sverige har på samma sätt som USA kunnat ha förhållandevis små konventionella styrkor uppvägda av hög andraslagsförmåga att ställa mot WP:s numerär. För närvarande - denna mandatperiod minst - överges denna politik. Hur f-n skulle detta inte märkas intert i organisationen?
Tobias Wallin
Skicka en kommentar