Se om huset?

BBC rapporterar nu på kvällen att i USA har försvarsminister Robert Gates meddelat att man nu under den närmaste 5 åren kommer att spara ytterligare 78 mdr USD på försvaret utöver de 100 mdr som tidigare annonserats. Orsaken är naturligtvis landets enorma budgetunderskott som fått administrationen att inse behovet av att se om huset.

Den amerikanska försvarsbudgeten är som bekant ofattbart stor, nästan 700 mdr USD inräknat kostnaderna för de pågående insatserna i USA och Afghanistan. Räknat mot 2010 års budget och utslaget över 5 år innebär ändå budgetnedskärningarna en minskning på drygt 5 % av försvarsbudgeten. Tilläggas bör dock att nedskärningarna inte är linjära utan försvarsbudgeten kommer att stiga ytterligare något år innan den nya nivån ska vara intagen 2015.

Detta kommer otvivelaktigt att få konsekvenser för USA:s militära åtaganden världen över. En budgetminskning på 5 % gör att man än hårdare måste prioritera bland de pågående insatserna och beredskapen i andra världsdelar, speciellt eftersom man bl a kommer att prioritera materielanskaffningar. Inräknat Irak, Afghanistan, Iran och övriga Mellanöstern samt Nordkorea, får man nog inse att NATO och Europa hamnar längre ner på prioritetslistan. I åratal har röster höjts i USA för att Europa måste ta ansvar för sin egen säkerhet. Tidigare har gehöret varit svagt, även om antalet amerikanska baser i Europa minskats kraftigt.


För svensk del är USA:s nedskärningar oroande, liksom det faktum att det land som vållar oss och våra grannländer störst säkerhetspolitisk huvudbry kommer att öka sin försvarsbudget med ytterligare 60 % de kommande tre åren efter att redan successivt ha ökat den under hela 00-talet. Efter att i flera decennier ha haft en inofficiell försvarsdoktrin som förutsatt internationellt stöd i händelse av krig, har vi idag efter mycket kraftiga nedskärningar en officiell försvarspolitik som förutsätter internationellt i händelse av allvarligare händelser i vårt närområde och en försvarspolitik där uppgiften att försvara Sverige inte ens längre finns formulerad i de styrande dokumenten. Istället omtalas uppgiften kunna återuppstå efter kraftig och långvariga försämringar av det säkerhetspolitiska läget, d v s i storleksordningen snarast en dryg tioårsperiod. Vi förlitar oss närmast på våra närmaste grannländer och vårt EU-medlemskap medan andra europeiska länder i första hand förlitar sig på sitt NATO-medlemskap.

De senaste årens säkerhetspolitiska utmaningar för Europa bekymrar dock än mer när man sett hur svårt EU hade att enas i sitt förhållande till Ryssland under Georgienkriget, och nu i dagarna när en NATO-medlem säljer krigsmateriel till Ryssland (Mistralaffären) av sådan art att det får andra NATO-medlemmar att påpeka behov av att åtgärder vidtas för att stärka deras försvar. Det har varit märkvärdigt tyst om detta i svenska media och det faktum att försvarspolitiker nu igår sett sig tvungna att fråga utrikesministern vilka åtgärder som vidtas för att upprätthålla den säkerhetspolitiska balansen i Östersjöområdet och Europa. Hur mycket kan vi förlita oss på stöd från det övriga EU i händelse av en kris eller konflikt i närområdet? Är det en annan medlemsstat eller energibehovet som väger tyngst? Vad har Europa att sätta emot utan USA?


Det är nog dags att även Sverige ser om sitt hus, framförallt avseende försäkringsskyddet. Som vanligt när det gäller hemskyddet får man hoppas på det bästa och vidta alla möjliga åtgärder att så ska bli fallet, men ändå förbereda sig på det värsta.

Frågan är om detta är de sista besparingarna vi ser drabba den amerikanska försvarsbudgeten de närmaste åren. Cornucopia hade ett intressant, men oroande inlägg härom dagen om den amerikanska återhämtningen mätt i food stamps.

24 kommentarer:

Anonym sa...
7 januari 2011 00:01  

Milj=miljon mer =miljard

Wiseman sa...
7 januari 2011 00:02  

Naturligtvis är det så. Det var slarvigt. Tack!

Skipper sa...
7 januari 2011 00:19  

Det s.k. försvarssamarbetet inom EU har alltid känts som ett luftslott.

När ett land som både tillhör EU och NATO ställs inför ett vägval i försvarsfrågor så är nog solidariteten till NATO och USA med stor sannolikhet större än till ett annat EU land.

Vill vi på något sätt köpa oss några som helst försvarssäkerhetsförsäkringar så är det nog hög tid att investera i ett NATO-medlemsskap. Då är chansen nog åtminstone något större att få svar då man lyfter den röda luren och ber om hjälp.

Wiseman sa...
7 januari 2011 00:22  

Skipper: Framförallt är det en förutsättning för att vi effektivast möjligt ska kunna samarbeta med våra grannländer i ett gemensamt försvar. Att försöka förklara för människor utanför Försvarsmakten realiteterna bakom NATO-samarbete och skillnaderna som görs mellan medlemmar och icke-medlemmar är tyvärr omöjligt.

Anonym sa...
7 januari 2011 00:33  

Tyvärr hjälper nog inte längre NATO-medlemskap

USA, UK, m fl är bankrupta och Tyskland skär mer än dem i försvarsutgifterna

http://fora.tv/2010/07/28/Niall_Ferguson_Empires_on_the_Edge_of_Chaos#fullprogram

Vem skulle komma till vår hjälp - även om vi vore medlemmar?

Nej, vill vi nu se om vårt hus får vi nog göra det själva

Sumatra sa...
7 januari 2011 00:46  

Styrka och svaghet är alltid relativt någon annan. Här har USA men inte Europa en viss fallhöjd när det gäller militär styrka.

När det gäller ekonomisk styrka däremot är alla marginaler borta. Detta senare är nog ett större hot mot Västvärlden, än att den rent militära styrkan flukturerar.

För svensk del har vi ett gynnsamt ekonomiskt läge men en militär styrka relativt vår storlek och geografiska läge som vore skrattretande, om det inte vore för tänkbara konsekvenser.

Den som ser till våra politiker med förhoppning om att dessa skall "Se om huset", kommer att upptäcka att hela huset är byggt på lösan sand av just dessa politiker.

Bull Shit kommer att fungera ett tag till men sedan går det inte längre. Just nu är det laddat med problemområden som håller på att mogna till rejäla ekonomiska och funktionella surdegar.

Thyr hialpi.

Kallisti sa...
7 januari 2011 00:47  

@Wiseman:
En fråga om realiteterna med NATO-medlemskap och ett framtida EU med försvarsunion. Ur mitt perspektiv är en utveckling av EU, där vi har gemensam marknad, gemensamt parlament, gemensam gräns (nåja), gemensam valuta (nåja), gemensam utrikestjänst, till ett EU också med gemensamt försvar mycket mer attraktivt än ett medlemskap i NATO.

Är det en bedömningen att ett NATO-medlemskap är mer sannolikt (historiskt eller nu) som gör att många försvarsdebattörer endast framför allt argumenterar för det istället för ett militariserat EU eller finns det andra skäl?

Ett militariserat EU skulle ju aldrig tappa kontakten med USA, först genom NATO och eventuellt framöver på annat sätt.

Wiseman sa...
7 januari 2011 01:11  

Kallisti: Jag har inget emot ett starkare EU, förutom att jag anser att det kräver att betydligt fler EU-länder måste få ordning på sin ekonomi.

Vi är oerhört långt ifrån att se en sådan enighet inom EU att man klarar av att gemensamt hantera säkerhetspolitiska frågor. Ett av få mer lyckade åtaganden hittills är Atalanta. I övrigt har man inte kommit till skott. Ju fler medlemsländer desto fler motstridiga viljor.

Tills dess är NATO det enda alternativet och NATO kommer fortsatt under minst ett decennium, förmodligen betydligt mer, att vara det EU:s medlemsländer kommer falla tillbaka på och inte EU i sig.

Som sagt, gärna EU, men det känns inte realistiskt.

Kallisti sa...
7 januari 2011 01:39  

Alltså, det är mer sannolikt att Sverige söker, och uppfyller kraven för, medlemskap i NATO än att EU utvecklar sin militära förmåga. Och att en EU-militär skulle vara ganska verkanslös.

Oförmågan att gemensamt hantera säkerhetsfrågor är väl ingen direkt skillnad i det här. Om solidatitetsklausulen ska/utvecklas till att uppfattas som en artikel 5 finns det väl inga frågor.. Om ett eller flera medlemsländer blir angripna ska det inte vara några särskilt långdragna diskussioner, får man hoppas.

MEd Turkiets nya regional-politiska roll och initiativ inom EU (http://euobserver.com/13/31491) så kanske kartan ändrar sig framöver.

Anonym sa...
7 januari 2011 06:40  

Med ett ännu mer försvagat NATO, där inte minst britterna nu får genomgå ett stålbad av sällan skådat slag och borde vara NATOS starkaste länk men håller på att bli svagast, kommer aldrig ett NATO land att få det militära stöd som garanterats - om något militärt fientligt sinnat land intervenerar. Skulle t.ex. Baltikum få något militärt stöd - i händelse av en militär intervention från en icke vänlig sinnad militärmakt trots att man ändå idag bedriver "Air Policing" över Baltikum?
Knappast!
Skulle Sverige, med stöd av Lissabonfördragets solidaritetsförklarings regelverk, som svenska politiker ändå har skrivit på och har skrutit så stort med, besluta om att ingripa som stöd för ett grannland? Skulle svenska försvarpolitiker ens skicka en hemvärnsstyrka?
Det skulle isåfall innebära en krigsrisk redan idag!
Svenska försvarspolitiker har nog inte ens tänkt tanken så skickligt som vår försvarspolitik sköts!
Svenska försvarspolitiker diskuterar inte ens ämnet öppet.
Finns detta på agendan ens i försvarsledningen?

Lars sa...
7 januari 2011 09:14  

Vastvarlden ar pa fallrepet. Kina och Indiens ekonomi gar framat och de kommer bli morgondagens herrar. Vi bor alliera oss med dem istallet.

bossekommenterar sa...
7 januari 2011 09:19  

Om vårt broderland, NATO-medlemmen Norge skulle komma till vår hjälp i solidariteten namn så blir det för överblickbar framtid med gamla F-16.

"If there's one thing the F-35 joint strike fighter program needs in 2011, it is some clear-cut signs of progress.

Hounded by controversy for much of the past two years, the F-35 has become the poster child for troubled, vastly over-budget military weapons programs.

Defense Secretary Robert Gates and other top officials have repeatedly complained about the performance of contractor Lockheed Martin and soaring cost estimates. Top military and civilian managers of the program were fired or changed jobs."

Läs mer bl a i http://www.csmonitor.com/USA/Latest-News-Wires/2011/0106/F-35-jet-program-feels-budgetary-pressure

Wiseman sa...
7 januari 2011 09:35  

Kallisti: Vi får avvakta och se utvecklingen. Personligen tror jag att EU blir mer splittrat ju snabbare det expanderar, men snart kan det ju faktiskt inte expandera mera.

Wiseman sa...
7 januari 2011 09:38  

06.40: Jodå, svenska politiker har tänkt den tanken. Det var bara att följa det spel som genomfördes under förra Folk & Försvar, så visst är man medveten om vad ett aktivt stöd till Baltikum skulle medföra.


Sverige kommer aldrig att skicka markförband till något av våra grannländer för att förverkliga solidaritetsförklaringen, utan detta genomförs i så fall med Flygvapnet eller Marinen.

Per A. sa...
7 januari 2011 09:48  

Ett NATO medlemskap binder oss närmre ett alltmer försvagat och oberäkneligt USA, och det inflytande vi skulle vinna inom organisationen är nog mest av en fiktiv natur.

Hur många fler dyra nederlag i kvasi-koloniala interventioner vill vi snubbla in i? Trycket på NATO medlemmar att ge aktivt stöd till allehanda amerikanska infall är rimligtvis mycket högre än på icke-medlemmar.

Ett svenskt NATO medlemskap var inte en dålig idé 1985, eller 1991. I och med att NATO flyttat mycket av sitt fokus till områden där vi inte har något märkbart intresse, samtidigt som ett antal medlemmar antagit en mer interventionistisk och aktivistisk hållning, så skulle jag ett svenskt medlemskap som en risk snarare än som en tillgång. USA (och därmed också NATO) har förändrats mer än vad den svenska debatterande klassen verkar vilja inse.

Wiseman sa...
7 januari 2011 09:52  

Per A: Det ligger viss sanning i det du säger om NATO:s och USA:s tranformation. Men,

a) Vi drabbas ändå av USA:s pipa. Genom ett NATO-medlemskap får vi möljighet att påverka besluten istället för att som nu endast kunna välja om vi ska ställa in oss i ledet eller inte.

b) NATO är den enda fungerande strukturen för försvarssamarbete. Är man inte NATO-medlem är det ytterst svårt att ha ett fungerande försvarssamarbete ens med våra grannländer.

Anonym sa...
7 januari 2011 10:24  

Wiseman: Om du studerar svensk EU politik under Persson-tiden finner du att en av de få positioner Sverige verkligen kämpat för är just EU-s utvidgning. Man kan fråga sig varför? En konsekvens av ett större EU är ju att vi får relativt sett mindre inflytande över beslutsprocessen. Så varför har vi drivit den här frågan så stenhårt? Själv tror jag att UD-ledningen och Statsministern köpte den brittiska teorin om att ett växande EU inte klarar av att fördjupa sin inre samverkan. För svenska politiker (läs Göran Persson) blev det en logisk konsekvens av att en majoritet av väljarna, inte minst i det egna partiet, var och är EU skeptiska. Ett EU som blir så stort att det inte kan fungera effektivt skulle då vara mindre hotfullt för de EU skeptiska väljarna.

Gamla EU-s kärnländer har historiskt sett varit mer ljumma till expansion men i allmänhet fått stryka på foten (inte minst därför att frågan om fördjupning kontra expansion inte är okontroversiell och inte heller att det är en absolut sanning att expansion och fördjupning inte går att kombinera).

Tar man det här ihop med försvarspolitiken blir det åtminstone för mig svårt att förstå summan av: kraftigt neddragen kapacitet till eget försvar + inget NATO medlemskap + aktivt motarbetande av en fördjupad integration inom EU.

Angående fortsatt expansion av EU så finns där ingen begränsning. Idag väntar en rad balkanstater på medlemskap, Turkiet vill vara med, Moldavien, Serbien och Ukraina har starka partier som vill bli med. Längre fram – Kaukasus-länderna, tom Ryssland. Marocko? Algeriet? En ledande brittisk Brysselpersonlighet sa en gång på middag, lite på skämt, "Vad är Europa? Kanske en idé om frihet – det finns egentligen ingen gräns – varför inte öppna för medlemskap till alla som vill. Jämför man med FN så framstår ju EU som ett rent under av effektivitet och demokratisk ansvarighet".

Eurokraten

Per A. sa...
7 januari 2011 10:35  

Wiseman:
a) Det blir ohyggligt mycket svårare att inte ställa in sig i ledet om man är medlem. Och hur mycket inflytande hade UK egentligen över besluten som ledde fram till angreppet på Irak egentligen? Om vi får tro läckta dokument så var inflytandet noll och intet. Hur mycket inflytande får i så fall Sverige?

b) Det borde gå alldeles utmärkt att använda NATO standarder och vokabulär, utan att vara medlem. Eller skulle det vara en kränkning av NATOs IP? NATO nuvarande funktionalitet är ett osäkert kort. De beslutande strukturerna finns där, om än försvagade. Men är alla förband nedslitna av idiotiska insatser 'out of area' så spelar det mindre roll.


Det är nog läge att dra sig till minnes Kissingers visdomsord om USAs vänner och intressen.

Duke sa...
7 januari 2011 11:27  

Det skulle vara otroligt intressant med grafer på försvarsbudgetar från de viktiga spelarna sedan 1970 eller så. Både i förhållande till BNP men även i reda pengar (dock omräknat till samma värdeår).

Enbart med dessa grafer kan man påvisa saker då det är för komplicerat att förklara, och därmed enkelt att förleda, dessa saker med ord.

Wiseman sa...
7 januari 2011 11:47  

Eurokraten: Ju fler medlemsländer desto större chans för senare antagna länder att minska de ursprungliga medlemmarnas makt.

Jag ser inget behov att motarbeta en fördjupad integration inom EU. Däremot kommer ändå EU-länderna att falla tillbaka på NATO i försvarsfrågor.

Wiseman sa...
7 januari 2011 11:52  

a) Det gick alldeles utmärkt för Norge att hålla sig utanför Irak, liksom Frankrike.


b) Standarder osv är infört sedan snart tio år. Vi är mer NATO-kompatibla än många NATO-länder. Det som fattas och som aldrig kommer att tillåtas ett icke-NATO-land är tillgång till samband, underrättelser, ordrar och mycket mer. Även om vi är medlemmar i PFP och har bilaterala avtal med flera nationer är det ändå så att vi lämnas utanför eller får lämna rummet.

Rutiner och standarder är inga konstigheter. NATO-standard/metodik är närmast global standard/metodik nuförtiden.

Wiseman sa...
7 januari 2011 11:53  

Duke: Visst skulle det vara det. Problemet är att flera av de stora och intressanta staterna inte är öppna med sina siffror, utan det blir uppskattningar från utomstående.

Försvar och säkerhet sa...
7 januari 2011 13:21  

@Duke. Du kan skapa en sådan själv i Google Analytics alternativt kan du kan gå till sipri.org och ta fram underlag ur deras Military Expenditure Database. Precis som Wiseman säger så en del av siffrorna uppskattningar, men SIPRI är väldigt renommerade.

Magnus Redin sa...
7 januari 2011 15:36  

Fem procent neddragning i USA ser jag som mera hoppfullt än hotfullt eftersom det stora hotet är en amerikansk ekonomisk kollaps.

USA borde kunna effektivisera sina försvarsmaterielinköp, minska sin flottas storlek, minska sina baser i säkra allierade länder, slå ihop och krympa sina flygvapen och inom det egna territoriet tagga ner "war on terror" och "war on drugs" och då frigöra någon miljon kvalificerade människor för produktivt arbete. De skulle fortfarande vara starkast i världen.

Vårt försvar borde vara anpassat för att USA och EU misslyckas med att få ordning på ekonomin så det ger oss trygghet under återuppbyggandet efter en ekonomisk kollaps. Dvs, det skall inte vara inriktat på återtagning utan övervintring med respektabel förmåga gentemot en svag men desperat fiende.

Den respektabla förmågan måste skaffas innan nästa fas av finanskrisen slår till med skuldsatta stater och att i värsta fall USA och södra EU kollapsar ihop med euron och världshandeln vilket ger instabilitet i Ryssland.

För Sveriges del är det viktigaste att sköta ekonomin, infrastruktur och energiförsörjning givet det som händer med oljetillgången, stimulera företagande och på alla möjliga sätt minska alla bidragsberoenden eftersom de är medmänskligt, ekonomisk och politisk livsfarliga under djupa kriser.

Utöver dessa tunga investeringar och förändringar i samhället behövs det lite mer militärt försvar och civilförsvar.

Det enda som går att göra på bara ett par år är att slutföra den omvandling av försvaret som pågår och tillföra lite mer pengar så den går riktigt bra.

Typ:

Fortsätta med tvärstopp för flyttkaruseller och investera där det bibehåller och utvecklar militär infrastruktur som behövs under krig och där det behövs för övning.

Utöka storleken på den kontrakterade soldatkåren så andelen som i normalfallet är i beredskap, under utbildning eller ute i världen på insats blir stor nog.

Utveckla utbildningen till hemvärnssoldater på många orter och investera i att det skall vara billigt i reskostnader o.s.v. att vara hemvärnssoldat.

Köp mer av materielsystemen för att lagerhålla den förmåga som vi behöver om det går dåligt. Dvs spara på gammaldags sätt i realkapital ty allt annat kapital är intecknat när det går åt skogen.

Bygg upp en ny basorganisation för flygvapnet och ett luftvärn. Med fördel borde det även kunna fungera som logistikorganisation för andra förband, de är små och få och behöver stöd för att vara rörliga. Mycket av det som inte måste vara mycket rörligt borde bygga på hemvärnet.

Utöka samarbetena med våra grannländer på alla tänkbara sätt. Både de små grannarna och de stora som Tyskland och Polen har mycket eller tämligen välskötta ekonomier, gemensamma intressen och massor med möjliga synergieffekter.

Gör som Ryssland gör nu, eller som vi gjorde under andra världskriget, var viktig som exportör till grannländerna. Locka hit industrier som söker stabilitet och el, exportera el, investeringsvaror, vapen, kvävegödning och annat som även krävs under dåliga tider. Reala resurser är den hårdaste hårdvalutan.

Håll igång handeln med Ryssland så de tjänar på att vi fungerar som nation t.ex. genom att Rysk olja raffinerad i svenska avancerade raffinaderier ger dem större inkomster än raffinering i Ryska raffinaderier.

Prioritera säkerhetspolitik och u-hjälp till att stabilisera och gynna demokratier och skapande av handelsförbindelser som ger ömsesidig nytta. Gör extra mycket för våra nära grannar, t.ex. som nu när det byggs elledningar till Baltikum som uppenbarligen både har ekonomisk och säkerhetspolitisk roll.

Visst vore det bra att gå med i Nato och gärna bättre EU samarbeten men går det åt skogen med de stora systemen gäller det att bygga upp något utgående från de närmaste grannarna.

Förbered för den dag det behövs starkare försvar samtidigt som 20 % av budgeten behöver skäras och hälften av hemvärnssoldaterna inte har råd att ha eller köra sin egen bil.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade