Det kvoterade landslaget

Helsingborgs Dagblad skriver om hur dåligt det går för Försvarsmakten att rekrytera kvinnor. Går man efter Försvarsmaktens siffror för 2009 var inte ens 5 % av officerarna kvinnor, och då har ändå kvinnor kunnat ta anställning i Försvarsmakten sedan snart 30 år. Det går inte heller mycket bättre med rekryteringen av kvinnliga soldater visar HD:s artikel, som verkligen får en att lyfta på ögonbrynen.



"GMU är det första steget till en anställning inom försvaret och det finns en tydlig ambition om att sträva efter en så jämn könsfördelning som möjligt. Antagningsreglerna till utbildningen har anpassats därefter. Försvarsmakten har bland annat infört positiv särbehandling för kvinnor.
– Om vi har en man och en kvinna som båda har godkänt på testerna, så ska vi välja kvinnan, även om mannen har bättre resultat. Så gjorde vi även under värnpliktstiden, säger Lars Hammarlund, GMU-samordnare på Försvarsmakten.


....


– Eftersom vi använder positiv särbehandling har alla kvinnor som fått godkänt på testerna kommit in, säger Lars Hammarlund.
Antagningskraven har förändrats jämfört med under värnpliktstiden.
– De fysiska kraven har sänkts medan värdegrundskraven har höjts, säger han.
Kan man förändra kraven ännu mer för att få in fler kvinnor?
– Det är möjligt att man kan justera vissa delar, men i grunden tycker jag att de är bra, och egentligen ganska låga."

Det har sagts förut. Försvarsmakten är ett landslag i den yttersta av tävlingsformer, där vinnaren fortlever och förloraren inte längre finns. Det säger sig självt att det allvaret kräver att varje befattningshavare är den mest lämpade för uppgiften och att det då inte spelar någon roll om det är en man, kvinna, same eller svart fyller befattningen, bara vederbörande är den mest lämpade. Försvarsministern, som landets största påhejare av det nya yrkesförsvaret, fastställde i sitt tal i Sälen förra veckan att "I krig duger det inte att komma tvåa". Men med ett personalsystem, där man trots 7 sökande till varje plats inte lyckas fylla mer än 80 % av platserna till låga krav, talar inte för att oddsen att komma etta har förbättrats. Snarare tvärtom.


Jämför man med det amerikanska försvaret är andelen kvinnor 2010 15 %, och då tillåts kvinnor ändå inte att tjänstgöra på en rad olika stridande befattningar. I Sverige har ofta de fysiska kraven pekats ut som en anledning till att så få kvinnor finns inom Försvarsmakten. Jämför man återigen detta med USA finner man att de fysiska kraven är betydligt högre i USA med 19 armhävningar, 53 situps och 2 miles löpning på knappt 19 min för en kvinnlig soldat upp till 21 års ålder. I USA tar man också mycket allvarligt på fysisk status, medan en svensk officer som inte uppfyller de redan låga fysisk kraven inte har det minsta att oroa sig för. Lönen kommer den 25:e och RALS:en likaså såvida man inte gjort sig ovän med facket.

En av orsakerna till varför kvinnor skulle vantrivas i Försvarsmakten är snarare saker liknande den som i Sälen påpekades vid diskussion om Försvarsmaktens materielförsörjning: Först förra året anlände äntligen kronmärkta underklädor för kvinnor trots att vi haft kvinnor i Försvarsmakten i 30 år (lottor borträknade).


Återigen får man fråga sig om det nya sättet att rekrytera verkligen är det bästa, med tanke på de klena resultaten. Alternativet, att återgå till allmän mönstring och då även mönstra kvinnor, var något som förre ÖB Håkan Syrén förespråkade 2004. Utan tvivel skulle detta göra att flera ungdomar fick kontakt med försvaret, men däremot kan man fundera över kostnaderna. Dessa angavs då till 365 milj kr, men har säkerligen stigit avsevärt med tanke på allting numera ska vara avgiftsfinansierat osv. Dock genomfördes den mönstringen centralt och ett system med lokal mönstring i t ex skolor, borde vara billigare.

Vi lär inte ha sett slutet på kostnadsstegringarna för yrkesförsvaret. Inom något år kommer facit på systemet där soldater erbjuds en lön på 17 000 kr/mån, logementsboende utan matlagningsmöjligheter för 1100 kr/mån o s v. På vissa förband i landet har t o m den lokala officersföreningen tagit av egna pengar för att förbättra soldaternas boendestandard och skapa matlagningsmöjligheter. Resultatet lär i slutändan bli att lönerna måste höjas ordentligt för att man ska vara attraktiv på arbetsmarknaden, med påföljande höjningar även för officerslönerna. Förvarsbudgeten med drygt femtioprocentiga lönekostnader, som t ex modellandet för reformen, Nederländerna, rycker allt närmare.


Könsfördelningen i Försvarsmakten är sned, men man kan verkligen fråga sig om rätta sättet är kvinnlig särbehandling och att personalförsörjningen överhuvudtaget löses bättre genom allmänt sänkta krav. Vem blir det egentligen man lurar med detta agerande?

För att återigen citera försvarsministern i Sälen: "Det är soldaternas och förbandens kvalitet som avgör stridens utgång. Med detta menar jag materiell kvalitet, men lika mycket soldaternas utbildning, övning, samträning och erfarenhet. ...  Men kvantitet är en kvalitet, säger någon. Ja. Särskilt om det handlar om kvantitet AV kvalitet. Det var en lärdom av bl.a. Irakkriget att kvalitet slår kvantitet."

Låg numerär av lägre kvalitet, nämndes föga förvånande inte i talet.

Läs även Chefsingenjören

Uppdatering 23/1: I såväl SvD som DN skrivs det idag om det borttynande Försvaret.