Nytt hål i svångremmen

En sak är värd att ha särskilt i åtanke när man talar om "svarta hål" i försvarsbudgeten och det är att Försvarsmakten aldrig dragit över sin budget. De svarta hål som upptäckts har alltid korrigerats till det har varit dags för bokslut.

Nu kommer det återigen uppgifter från Försvarsmakten att svarta hål uppstått och att Försvarsmakten ligger över budgeten med 300 mkr, varav den största posten tidigare har uppgivits vara lönekostnader för soldater omfattande ca 100 mkr. Det borde inte förvåna någon att ett yrkesförsvar är betydligt dyrare än ett försvar med värnpliktiga soldater. När antalet personer som ska ersättas med övningsdygn plötsligt flerfaldigas blir det betydligt dyrare. Att öva en bataljon om 1000 man kostar nu uppåt 1,5 mkr per dygn bara i övningsdygn utöver vanlig lön, istället för att som tidigare bara gälla officerskåren. Alla erfarenheter från andra yrkesförsvar visar att lönekostnaderna snabbt kommer att utgöra drygt hälften av försvarsbudgeten. Andra uppgifter gör gällande att semesterlöneskulden är en stor bov i dramat.

En annan stor post i överskridandet utgörs av Försvarsmaktens HR-Centrum med ca 50 mkr. I SvD uppges att en post på ca 10 mkr utgörs av EN enda telefonräkning till följd av Försvarsmaktens centralisering. HRC tillkom som en centralisering av förbandens personalavdelningar, vilket innebär att såväl anställda som chefer numera ska ringa till HRC med sina personalfrågor istället för att de ska lösa lokalt på förbanden. Centraliseringen ska spara pengar, men det är svårt att mäta effektivitet i pengar. Sunt förnuft säger att lokal personkännedom och direkt kontakter ger betydligt snabbare omhändertagande och tidsvinster jämfört med att personal och chefer spenderar icke försumbara delar av arbetsdagen i telefonköer med ständigt nya handläggare. Utan tvivel finns det många duktiga medarbetare på HRC, men tidsförluster, idel felaktiga och uteblivna löner (det finns t o m personal som slutat i FM sedan flera år som fortfarande uppbär full lön trots flera påpekanden om detta) och inte minst märkliga turer kring anställningsbevis (uppsagd personal, t ex Chefsingenjören, har fått nya anställningsbevis), sänker förtroendet för hela Försvarsmakten som organisation.

 Försvarsministern gläds som vanligt på sin blogg åt att rekryteringen går mycket bra. Som vanligt är det antalet sökande som verkar vara det viktiga mer än antalet som faktiskt fullföljer utbildningen och hur länge de avser att stanna. Med tanke på att Försvarsmakten räknar med att soldaterna stannar i snitt 6 år, medan inställningen hos många soldater mer verkar vara att stanna 1-2 år, är det inte otroligt att utbildningskostnaderna kan stiga ytterligare. Glädjande är att ministern för en gångs skull tar upp den ansträngda ekonomiska situationen. Risken känns dock överhängande att Försvarsmakten återigen drar till svångremmen rejält och stoppar verksamheten för att sedan vid årets slut liksom tidigare år återlämna dryga miljarden kronor till statskassan. Det är inte sund ekonomi, eftersom marginaleffekten är betydande inom försvarsanslaget där overheadkostnaderna i form av löner, anläggningar och materiel utgör den absoluta majoriteten av anslaget. Verksamheten i form av det som verkligen betyder något, d v s övningar och liknande, för att bibehålla och höja Försvarsmaktens förmåga är det som alltid får stryka på foten. Det absolut viktigaste, insatser, lämnas oftast och helt korrekt ograverat i ekonomin, men utan övningar blir till slut även insatserna lidande. Fredas övningar, m.m. som generaldirektören nu lovar i SvD, är det bra.

Försvarsmakten talar nu om att senarelägga anställningar och utbildningar av soldater. För den långsiktiga försvarsförmågan är detta förödande. Intagandet av den nya insatsorganisationen är redan allvarligt försenad och ytterligare försening får konsekvenser för försvarsförmågan eftersom dessa i dagsläget pappersförband ännu längre måste bemannas med värnpliktiga. I dagsläget har 2019 angetts som datum för fullständig omsättning, men den tidpunkten måste kanske ytterligare skjutas in i framtiden. De yngsta värnpliktiga som utbildats är de som är fysiskt mest lämpliga att kvarstå i organisationen, men också de som fått den mest rudimentära utbildningen. Rysslands massiva militära återtagande med färdigdatum 2020, kontra svenska IO 2014 har tidigare tagits upp i ett annat inlägg.

PRIO, som höjdes till skyarna som den slutgiltiga lösningen på alla ekonomiska problem, verkar ännu inte leverera som lovat utan har hittills mest bidragit till kostnaderna.

Försvarsmakten kommer säkerligen att reda ut de nuvarande ekonomiska svårigheterna. Baserat på tidigare erfarenheter kvarstår dock farhågan att åtgärderna får pendeln att slå i det andra ändläget.

Bloggat: Klart Skepp, Johan Westerholm, Cynisk, Försvarsministern (igen)