Verkligheten kommer ikapp lyxfällanförsvarspolitiken (Uppdaterad 30/4 07.30)

Verkligheten börjar så smått komma ikapp försvarspolitiken vad avser budget och målsättningar. Under de senaste årtiondena har man gång på gång tvingats skjuta framför sig materielanskaffningar och andra åtgärder för att kunna rymmas innanför en alltmer krympande ekonomisk ram samtidigt som de politiska uppdragsgivarna i hög grad endast väljer att tala om svarta hål, vilka enligt regeringskansliets utredning aldrig existerat. Däremot en obalans mellan uppgifter och tilldelade resurser. Sedan 90-talet är det en accelererad utveckling vi har kunnat skåda sedan försvarsministern Thage G Peterson nekat ÖB Owe Wiktorin att gå ned i uppgifter sedan denne visat på de miljardunderskott som rådde i beordrad verksamhet kontra resurser. Bättre blev det inte när finansminister Erik Åsbrink på eget initiativ sydde ihop budgeten genom att dra in 5 mdr kr från Försvaret utan att ha synkroniserat detta med resten av regeringen. "Ett svart hål" hade uppstått.

Igår släppte Försvarsmakten två intressanta rapporter. Den ena är kvartalsrapporten för första kvartalet, vilket är en skrämmande läsning om konsekvenserna av införande 3-4 av PRIO, där det bl a visar sig att man i dagsläget tvingats stryka 1800 flygtimmar JAS 39, varvid årets totala summa väntas landa in på 10 000 – om planen håller.


Den andra rapporten är Försvarsmaktens underlag om långsiktig operativ förmåga. Denna rapport är än mer skrämmande och visar på konsekvenserna av den förda försvarspolitiken och diskrepansen mellan försvarspolitiska målsättningar och uppgifter och de tilldelade resurserna. Det var också rätt tveksamt om myndigheten skulle släppa denna rapport med tanke på den kraftiga kritik som rapporten utgör. Samtidigt måste det understrykas att det är alla myndigheters ansvar inför medborgarna att göra just på detta sätt.

Slutsatsen av rapporten är att minst 2 mdr kr ytterligare måste tillföras Försvarsmakten efter 2015 för att insatsorganisation 2014 ska vara intagen år 2019. Förutsättningarna för detta är att allt under kommande år går som planerat, t ex att alla anställda soldater stannar 6 år, att Försvarsstödutredningens 760 mkr inom logistiken verkligen frigörs och kan användas och så vidare. Detta är man mycket tydlig med i rapporten, liksom det faktum att en rad materielanskaffningsbehov, vissa släpandes sedan decennier, inte är inräknade utan kräver ytterligare finansiering.

Rapporten tar också upp det absurda faktumet att Försvarsmakten liksom andra myndigheter åläggs rationaliseringskrav varvid 1,5-2% av personalkostnaderna inte ersätts utan förväntas hanteras genom rationalisering. Med tanke på att Försvarsmakten av Riksdagen åläggs att hålla en viss numerär blir ju situationen något märklig. Över en 20-årsperiod skulle detta få mycket allvarliga konsekvenser för den operativa förmågan om rationaliseringen endast skulle mötas med personalreduktioner som ursprungligen avsett.

2019 bedömer Försvarsmakten de icke-övningsrelaterade personalkostnaderna att vara 1,5 mdr kr högre än i år. De soldater som hoppas på en kraftig löneutveckling kan sannolikt glömma det eftersom denna beräkning görs utifrån att snittlönen för GSS är 18 500 kr/mån. Avseende övningsverksamheten beräknas denna bli ca 1 miljard dyrare fram till 2019. Frågan är då vilket oljepris man räknat på. Kritiker som menar på att försvarsbudgeten ju faktiskt var 40 mdr kr 1990 också, glömmer inte bara inflationen, utan också det faktum att såväl drivmedel som diesel och flygfotogen blivit flera gånger dyrare. Hur drivmedelspriserna utvecklas fram till decenniets slut kommer att få en oerhörd påverkan på en övningsintensiv försvarsverksamhet.

På materielsidan är det en lång reparationsskuld som åtgärdas för att kunna iståndsätta en försvarsmakt som uppfyller beredskapskrav. Detta är ytterligare ett av många problem som skjutits på framtiden i syfte att kortsiktigt lösa budgetkrav. Det största dock ändå de sedan länge uppskjutna materielanskaffningarna, varav många väsentliga system inte ens inrymts i materielplanen, t ex luftvärn, ersättning för Hercules och många andra. Dessa systems livslängd faller alla inom en tioårsperiod.


På det hela taget är rapporten en smärtande uppräkning som visar på konsekvenserna av den lyxfällan-försvarspolitik som under lång tid förts. Astronomiska belopp har lagts på områden som inte gett någon som helst försvarseffekt och för att avveckla exakt sådana resurser som Försvarsmakten idag och i framtiden har stora behov av.

Försvarsminister Enström har nu i knät fått just den present som flera av hennes partikamrater varnat för. Oppositionens Peter Hultqvist fröjdas naturligtvis åt Regeringens problem inom försvarspolitiken, men konstaterar i Rapport än mer självklart att det är alldeles för tidigt för att gå in på om Socialdemokraterna vill skjuta till mer pengar till försvaret. Så oväntat...

I slutändan är det ändå Enström eller Hultqvist som kommer att få ta tag i Lyxfällan.


SVT

Uppdatering 30/4 07.30: Flera svenska media uppmärksammar nu situationen. SvD, DN, Aft, Exp, GP