Solidaritetsförklaring i teori och praktik (uppdaterad 17.20)

Svensk säkerhetspolitik är fantastisk, eller snarare politik överhuvudtaget. Hur snabbt man kan glömma något man själv var med och tog fram eller diskuterade bara några år tidigare.

I torsdags berättade SvD att Sverige i form av försvarsdepartementet deltagit i NATO:s årliga krishanteringsövning, CMX (Crisis Management Exercise). I artikeln anklagades Regeringen för att mörka det svenska deltagandet i denna övning, vars grundscenario är kriser som framkallar nyttjande av NATO-stadgans artikel 5. Sverige, liksom Finland, deltar i denna övning som medlemskap i Partnerskap För Fred, PFF.

Som stabsövning för politisk-strategisk nivå är övningen inte unik. Motsvarande övningar har genomförts i Sverige under efterkrigstiden, framförallt i form av Försvarshögskolans Solbackaövning. I EU-sammanhang genomförs årligen motsvarigheten CME, där Sverige deltar.


Vad finns det då att vara upprörd över? Inte mycket egentligen. Deltagandet i CMX är helt i enlighet med PFF och Sverige och Finland bjöds in även för att övningen skulle utspelas i Nordeuropa. Att i spelet ingripa till Norges försvar är helt i enlighet med den svenska solidaritetsförklaringen och det är mycket positivt att så sker. En rad politiker ställer sig i SvD kritiska till att man inte informerats om deltagandet i CMX. Må så vara, men det årliga deltagandet kan inte komma som en överraskning. Söker man i Riksdagens arkiv hittar man snabbt Regeringens skrivelse 2008/2009:137 som tar upp Sveriges återkommande deltagande i CMX. Det kan alltså inte vara någon överraskning för övriga partier. Än mindre så när man ser vilka riksdagsledamöter som motionerat mot skrivelsen.

Redan i höstas tog Försvar & Säkerhet upp det svenska deltagandet i CMX sedan man bl a uppmärksammat det pressmeddelande i vilket NATO beskriver övningen och tar upp det svenska deltagandet. Återigen är det alltså "gammheter" (Cornucopiskt uttryck) som beskrivs i media.
Se även Chefsingenjören om CMX, liksom FOI-analytikern Stefan Olsson på Newsmill


Avseende crisis management och CMX finns det också skäl att fundera på övriga delar av solidaritetsförklaringen, eller snarare solidaritetsdeklarationen i form av Lissabonfördraget och då främst ett motsvarande scenario som utspelar sig i Finland. Det är nu två veckor sedan den ryske generalstabschefen Makarov under sitt besök i Finland uttryckte sig i mycket hårda ordalag kring Finlands samröre med NATO, det nordiska försvarssamarbetet och även finska militära övningar i östra Finland. Högintressant var också den karta Makarov presenterade där Finland och delar av Sverige utgjorde en rysk intressesfär. Om Makarovs besök i Stockholm följande dagar sades inte mycket i svenska media förutom att man uppmärksammade att Makarov är misstänkt för krigsförbrytelser i Tjetjenien. Analysen här på WW i samband med uttalandena i Finland var då att detta inte var Makarovs egna intiativ utan att budskapet är sanktionerat från högsta ort.

Av den anledningen var gårdagens nyheter från Moskva väntade, där Putin i samband med att han tog emot Finlands president Niinistö, bekräftade Makarovs ord. Att detta tas upp i svenska media förefaller osannolikt med tanke på att man inte ens tog upp ståndpunkten att delar av Sverige är rysk intressesfär.

Frågan är då hur EU skulle klara av att hantera ett Finlandsscenario motsvarande det som användes i CMX. Man kan också konstatera att det svenska övningsmässiga agerandet i CMX var mycket mer självsäkert än stödet för Finland och det nordiska försvarssamarbetet vid Makarovs besök, eller för den delen den isländska luftrumsövervakningen. Måhända hade försvarsminister Enström att säga general Makarov, men det kommer aldrig att komma till allmän kännedom. På samma sätt kommer inte Makarovs budskap till Enström att bli känt.


Om en dryg vecka inleds årets upplaga av Almedalsveckan, vilket är en av två säkerhets- och försvarspolitiska höjdpunkter under året. Utmärkt läsning inför denna är Mannen utan ansikte av Masha Gessen. Den utgör en skrämmande beskrivning av den man som under kommande decennium kommer att dominera den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde. Mannen utan ansikte rekommenderas starkt till alla landets försvarspolitiker – samt inte minst finansminister Anders Borg.


Vill man inte köpa boken går den utmärkt att låna på landets bibliotek och om man är lite modern av sig lånar man den som e-bok till sin Ipad/Android-platta


Se även Observationsplatsen och Rolf K Nilsson: "Pratar Putin också strunt enligt Reinfeldt?"


Uppdatering 17.20:
SvD undrar återigen varför det svenska deltagandet i CMX hemlighållits. Man ger dessutom återigen sken av att det tillskott på 2-3 mdr kr Försvarsmakten behöver efter 2014 ska användas för att rymma nya stridsflygplan, vilket är helt felaktigt. Summan krävs för att överhuvudtaget kunna färdigställa Insatsorganisation 2014 till år 2019. Beställning av nya stridsflygplan, transportflygplan, radarstationer, ubåtar, luftvärn, stridsfordon och en hel rad andra materielsystem som faller för åldersstrecket fram till 2025 ligger helt utanför detta och är med andra ord ofinansierade.

6 kommentarer:

Anonym sa...
23 juni 2012 kl. 15:40  

Även det Svenska bidraget om 48 st JAS 39 under CMX kan inte annat än ses som en absurditet då vi idag inte har någon sådan förmåga att delta med 48 st krigsrustade JAS 39 för NATO operationer.

Dom 5-8 st JAS 39 som skickades till Libyen innebar stora problem för Flygvapnets verksamhet i övrigt. Flygplan kannibaliserades på delar och bristen på tekniker och andra stödpersoner/system betydde att övningar ställdes in. Nu talar man om en övning med en 6-10 ggr så stor Gripen-insats. Vilka drömmar!

Innan vi debatterar om stöd till NATO borde vi kanske debattera om vi överhuvudtaget har någon förmåga att faktiskt hjälpa (och ta emot) så som solidaritetsförklaringen ger uttryck för och inte ställa upp med påhittade förmågor i övningar.

Det finns enormt stora brister och dessa lär bara växa i och med den stora obalans mellan operativ förmåga och ekonomi som Försvaret har idag och som växer i och med underfinansieringen på främst materielanslaget.

adde sa...
24 juni 2012 kl. 04:56  

Jag är lite konfunderad.

Att lägga in 48 JAS plan från svenska baser är lite annat än skicka plan till Italien för att angripa Libyen.

Enligt svenska Marinblogen satte det finska flygvapnet in 20 plan på ITH 2012, i vilken övning Sverige deltog. (ITH är en förkortning på Ilmatorjuntaharjoitus, dvs. Luftförsvarsövning)

http://blogg.forsvarsmakten.se/marinbloggen/2012/06/18/ith-2012/

Det kan vara att en del av planen var skolplan (Hawk) , men oavsett, var idén att ge tillräckligt med motstånd åt luftförsvaret.

Om Finland kan ställa upp med 20 plan på en övning som inte primärt är en marin övning, utan en övning för arméns luftförsvar, komplementerat med marinen, varför skulle inte Sverige kunna ställa upp med 48 plan på hemknuten?

Wiseman sa...
24 juni 2012 kl. 12:11  

Knightone:

Bra svar, men omformulera det något för att det ska kunna publiceras (från mitten och framåt).

Anonym sa...
24 juni 2012 kl. 14:06  

Wiseman, Ah! Jag förstår vad du menar. Bra där.

Adde, låt oss bara konstatera att ITH 2012 inte var en NATO övning och att NATO-insatser kräver en del ytterligare förmågor för integrerat deltagande bortom våra gränser.

Undrar om vi kanske rent av behöver någon sorts revision av landets förmågor mot vad politikerna satt som krav. En oberoende inspektion som rapporterar till riksdagen.

zeta sa...
24 juni 2012 kl. 14:45  

Om regeringens förslag på att skicka 48 Gripen plan till Norges försvar överhuvudtaget går igenom riksdagen, så kommer det av de 48 ursprungliga Gripenplanen återstå, 10 ambulanser plus förnödenheter plus ett fältsjukhus som dock ej existerar.

Att dra Sverige in i ett storkrig med stora civila dödsoffer samt lämna Sverige utan flygvapen görs inte lättvindigt.

Det är lätt att glömma att solidaritetsförklaringen inte är en grundlag som ger regeringen rätt att besluta om sådana insatser på egen hand.

Att Sverige skickade tre fjärdedelar av sin gripenflotta ska nog ses som utrikespolitiskt fjäsk (i verkligheten) av de svenska tjänstemännen som tog beslutet.

För att vara en militär-politisk NATO övning tar de väldigt lite politisk hänsyn, eller var det kanske det de gjorde då de avböjde Sveriges bidrag på 48 gripenplan.

/Zeta

Uffe sa...
25 juni 2012 kl. 06:11  

I händelse med väpnad konflikt mellan Ryssland och Finland. Vad skulle vi i Sverige kunna bidraga med? Och om vi gör det vad kan vi förvanta oss att Ryssana gör imot oss?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade