Förtroendet sviktar – 7 av 10 överväger att lämna

Idag presenterar Officersförbundet (OF) sin medlemsundersökning för år 2012. Någon rolig läsning är det inte. Att förtroendet för såväl politikernas sätt att hantera Försvaret som förtroendet för Förvarsmaktsledningen har sjunkit överraskar säkert inte någon. Allvarligast är dock de bitar som berör personalförsörjningen.


Av tillfrågade officerare och soldater/sjömän (som numera också är fackligt engagerade i OF) uppger 7 av 10 att de under senaste året övervägt att sluta i Försvarsmakten. 6 av 10 officerare uppger att de aldrig skulle välja officersyrket igen. 4 av 10 anställda har en negativ bild av Försvarsmakten som arbetsgivare.


I princip hela insatsorganisation 2014 bygger på att de anställda soldaterna stannar minst 6 år i Försvarsmakten, vilket krävs för kontinuiteten. Det är en hög målsättning som det otaliga gånger i debatten varnats för ej kommer uppnås med nuvarande förhållanden. Från regeringskretsar har det genom åren alltid framhållits hur bra det nya personalförsörjningssystemet fungerar eftersom det är så oerhört många som söker.

OF:s undersökning visar dock på en helt annan bild eftersom den fokuserar på det som på försvarsbloggar alltid påtalats är det väsentliga, nämligen hur länge soldaterna avser stanna i Försvarsmakten. Tyvärr inte särskilt förvånande uppger endast en fjärdedel av soldaterna/sjömännen att de kommer att stanna så länge som den snittid som krävs för att det nya personalförsörjningssystemet ska gå ihop. Risken är alltså överhängande att snittiden blir ca 3 år istället för de nödvändiga 6.


Detta får allvarliga följder. Naturligtvis nedgår kontinuiteten och rutinen avsevärt bland soldater/sjömän. Ekonomiskt blir det mycket problematiskt. Varje soldat kostar ca 600 000 kr att grundutbilda. Enligt FOI:s av Sten Tolgfors sågade rapport om risken för avsevärda fördyringar inom personalförsörjningen, uppgår merkostnaden till närmare 200 miljoner kr per år snittjänstgöringstiden nedgår. Kostnaden närmar sig med andra ord med stormsteg de rationaliseringsvinster om 760 miljoner kr Regeringen tror sig kunna göra inom försvarslogistiken.

På frågan varför man som soldat/sjömän funderat på att sluta uppger 80 % att lönen är ett av skälen medan ej utmanande/utvecklande verksamhet/övningar respektive minskade möjligheter till internationella insatser har angetts av 40 % som skäl.

Ej heller detta är särskilt förvånande. Lönen har också upprepade gånger varnats för är alldeles för dålig för soldater/sjömän för att på allvar kunna konkurrera med andra ungdomsarbeten. Den kanske mest absurda jämförelsen gjordes igår på Twitter av signaturen EODWerewolf, nämligen att ingångslönen i Samhall ligger ca 2000 kr över ingångslönerna för soldater och sjömän i Försvarsmakten. Det innebär också att man efter ett års arbete i Samhall tjänar mer än vad slutlönen för en soldat i Försvarsmakten är. Samma sak gäller för övrigt städningen, där den personal som städar inom Försvarsmakten ligger 2-3000 kr/mån över de soldater man städar åt.


Diskuterar man soldatlönerna med en politiker drar de gärna snabbt in frågan om utlandstjänstgöringar, dels i form av högre lön och dels i form morot. Detta argument är i sig en intressant fråga eftersom det är att fara med osanning och har diskuterats tidigare på bloggen. I form av morot är det samma sak som med lönerna, har man råd den kraftigt ökade kostnaden för att flerfaldiga de internationella insatserna? Knappast. Man kan därtill ur ett humanistiskt perspektiv diskutera huruvida Sverige ska genomföra så många och så omfattande internationella insatser som möjligt för att kunna personalförsörja Försvarsmakten och ge soldaterna något högre löner.

Problemet existerar även inom officerskåren där det finns exempel på specialistofficerare som tidigare varit civilanställda inom teknisk tjänst, uppmanats läsa officersutbildning och sedan som specialistofficerare erbjudits en avsevärt lägre lön än vad man hade som civilanställd.


Det ser alltså mycket dystert ut även på personalförsörjningsfronten, vilket späder på de redan mycket stora problemen inom den långsiktiga materielförsörjningen och Regeringens duckande undan dessa.

De mörka molnen som tidigare hopade sig vid horisonten som så många tidigare påstod vara på väg åt annat håll, har defintivt kommit mycket närmare. 2014 kan det mycket väl råda såväl full storm som syndaflod. Inte undra på att en stor del av besättningen börjat färdigställa livbåtarna.


SR