 |
| JAS 39A på krigsbas vintertid. Spridd gruppering längs vägar i området för att försvåra anfall från luften |
I och med Georgienkriget blev det alltmer uppenbart att det i försvarsbeslutet 2004 antagna konceptet inte längre var giltigt. Likväl lyckades man dock aldrig häva den pågående processen att avveckla krigsbaserna. Så sent som 2011 höll man på för fullt med att riva upp infrastrukturen på de kvarvarande krigsbaser som man då visste att man egentligen åter behövde. Några pengar fanns dock inte att avbryta processen och heller inga möjligheter att återta den tidigare typen av basorganisation. Istället fick man inrikta sig på att i högre grad nyttja civila flygfält som framtida krigsbaser om Flygvapnet åter skulle behöva spridas för skydd. Här uppstod dock en rad problem i och med att dessa flygplatser inte hade en infrastruktur avsedd för militära ändamål. Var placeras ammunitionen när de förråd som tidigare funnits avvecklats? Vilka skydd finns för personal och viktig materiel? Hur sprids flygplanen på en bas för inte samtliga slås ut vid luftangrepp? Om flygplan och materiel sprids – hur ska de då försvaras på marken mot specialförband? Hur ska man sköta kommunikationen när allt kablage rivits upp? På tidigare militära flygplatser hade det tidigare funnits lösning på detta. Så icke på civila flygplatser. Avvecklingsorganisationen hade varit nitisk.
I dagsläget är Försvarsmaktens förslag till politikerna att lägga ned basbataljonerna och göra om de 4+2 JAS-divisionerna till 3 större divisioner, där vardera F 7, F 17 och F 21 ska ha en division. Som framgår av Försvarsmaktens underlag utgår divisionerna och basbataljonerna som krigsförband och ersätts av flottiljen som krigsförband istället i syfte att redan 2016 inta den organisation som ska användas när Flygvapnet om drygt 10 år består av 60 JAS 39E. I transformationen, som är påkallad av regeringsbeslut 5/2013, reduceras också antalet personer i varje krigsförband, vilket kommer att göra det än svårare bedriva verksamheten.
I den nya organisationen ingår 4 flottiljer och 1 helikopterflottilj. Den fjärde flottiljen utgörs av Luftstridsskolan i Uppsala, som trots sin nedläggning i försvarsbeslutet 2000 fortfarande utgör den viktigaste krigsbasen med dess närhet till Stockholm. Med tanke på organisationen och att man nu ska vända till ett nytt blad kan man ju ställa sig frågan varför man inte tänkte utanför boxen och placerade en fjärde division på just Uppsala/Ärna, då denna bas kommer att vara den viktigaste i såväl ett skymningsläge som i krig och därtill har mycket av den infrastruktur som krävs, t.ex. en berghangar.
Beklagansvärt är att planerna på att göra om Ärna till civil flygplats och därtill anlägga civila köpcentrum i nordöstra delen av området. Dessa planer har sitt ursprung i just försvarsbeslutet 2004 när man inte längre såg ett behov av militärt flyg på Ärna och istället ville att en civil aktör skulle ta över driften. Nu har omvärldsläget och behovet svängt och inte osannolikt kommer man om planerna förverkligas att skapa sig en stor mängd problem vad avser buller och handlingsfrihet när basen nyttjas till militär flygverksamhet.
Det största problemet man skapat sig genom försvarsbesluten utöver nedläggningen av krigsbaserna är bemanningen av desamma. Skär man i bemanningen får det ofelbart en och samma konsekens, nämligen lösandet av Flygvapnets huvuduppgift: Att hålla flygplan i luften så ofta och så länge som möjligt. Detta oavsett om det handlar om piloter, flygtekniker eller den personal som ska hålla igång basen. Där man tidigare hade ett stort fokus på skydd av baserna med upp till 6 närskyddsplutoner, 2 flygbasjägarplutoner och därutöver också hemvärn, är man idag nere på någon enstaka flygbassäkpluton och därutöver vad det lokala hemvärnet kan ställa upp med. Bekymrande, när man betänker att den motståndare man har att möta i skarpt läge är fiendens högst utbildade, nämligen specialförbanden. Det finns dock lösningar för den som vill. Kan man kanske skriva avtal med lokala entreprenörer att de krigsplaceras för att sköta reparationerna på en bas? Kan markförsvaret tillföras mindre ”drönare” för att hjälpa till med spaningen? Kan man återuppta planerna från 90-talet på att tillföra markförsvaret granatkastare i understödet av deras strid?
Oavsett lösning är det med krigsbasorganisationen som med allt annat i julkalendern. Den korta horisonten när besluten en gång fattades, blir mycket kostsam när det visar sig att den framtid man intecknat inte infann sig. Oavsett vilken lösning man väljer kommer att kosta pengar att ha en förmåga och alternativen att inte bekosta detta eller att skjuta besluten på framtiden innebär bara oförmåga och ökad sårbarhet för yttre påtryckningar.
I inlägget skulle även ha kunnat nämnas krigsbasorganisationen för helikopterförbanden och inte minst för Flottan. Det kan garanteras att luckorna inte är mindre där.
14 kommentarer:
Krigsbas för helikopter ska ju också betjänas av de basbataljoner du nämner...
J.K Nilsson
J.K Nilsson,
Ja. Inom den nya organisationen blir det dock helikopterflottiljen som ska lösa ut det.
Jag kan bara, efter att ha tagit del av julkalendern, uttala min djupa beundran över bredden och djupet på Wiseman's kunskaper. Hoppas de även framgent skall komma till god användning!
Visserligen har vi inte hunnit öppna alla luckor ännu, men det är nu väldigt tydligt hur stor den monumentala idiotin och inkompetensen både bland politiker och försvarsmaktens beslutsfattare är. Här har vi i Sverige varit väldigt framsynta och innovativa under flera decennier efter andra världskriget och skapat en infrastruktur, som höjer överlevnadsprocenten vid eventuella hotbilder mot Sverige.
Infrastruktur är det mest kostsamma att bygga upp och kräver mycket långa ledtider. Att därför riva upp och förstöra befintlig infrastruktur är det mest korkade man kan göra. Visserligen har vi sett otaliga exempel på denna dumhet även utanför de militära kretsarna, men det gör det inte mindre korkat för det.
Leif T
Detta med att "jacka in" går igen precis överallt i FM, frånhändaende på att nån vill jacka in med oss när kriget kommer, till sjukvårdskedjor, bärgning, ja högsta nivå där "vissa" är trodet mesta.
Det är alltid någon annan som skall läsa problemen.
Då det, enligt min kännedom, ännu inte ligger något uppdrag på att köpa helt nybyggda E kärror så kan man ju börja fundera på hur många stridsdugliga C/D som finns att tillgå runt 2018-2023 innan det börjar finnas E i antal och på förband. Och hur man fördelar dessa på fyra divisioner eller ens tre...
Politiskt har det ju sagts att E ska vara nybyggda, dock har det mig veterligen inte tillskjutits medel för detta då en vanlig uppfattning verkar vara att det inte skulle bli dyrare. Bland handläggare som är med och köper flygplanen har det dock uppskattats till belopp med tio siffror då det är ett antal miljoner per flygplan som måste köpas nytt. Kanske kan en del sparas på arbete med nybyggt men knappast i samma storleksordning.
Det som gör en riktigt bedrövad är att det i vissa fall är så att hela utrustningar slaktas för att någon liten komponent ska leva vidare i E. Känns som oerhörd misshushållning och o-optimering av förmåga över tid.
Innan den stora förstörelsen hann jag med en krigsplacering inklusive KFÖ på en Bas 90 flygbas. Det var imponerande hur en nyligen omorganiserad flygbas kunde packas upp och nå full kapacitet inom två dygn. De två personalkategorier som imponerade mest på mig var de som utbildade värnpliktiga och de gamla rävarna nära pension som när de stod och pekade i förråden fick allt att gå 50% snabbare.
Att fortsätta organisera krympningar av försvarsförmågan nu när försvaret behöver bli starkare är helt upp åt väggarna och om vi dessutom skall organisera bort de små rörliga basbataljonerna förefaller det som att vi har börjat slakta insatsförmågan utomlands. Vi slängde bort territorialförsvaret med ursäkten att det behövs insatsförsvar och nu skall det lilla nya som byggdes upp läggas ner?!?
Varje flottilj och gärna en till på Ärna borde minst sätta upp var sin rörlig basbataljon som är utrustad för att kunna gruppera på svenska civila flygplatser eller utomlands. Att BC och KC bunkrarna är rivna får kompenseras med rörlighet och skencontainrar med samma antenner osv som ledningscontainrarna som även kan innehålla en del materiel. Att bränsleförråden är rivna får kompenseras med fler tankbilar med släp. Att ammunitionsförråden är rivna får kompenseras med ännu mer fordon och ammunition i splitterskyddade containrar. Att banreparationsförmågan är nedlagd, kortbanorna har fått mitträcke, flygplansfickorna för spridd klargörning är bortgrävda får kompenseras så gott det går genom rörlighet mellan civila flygfält. Med flera rörliga basförband kan vi få en uthållig utlandsförmåga och vi får mera substans i flygvapnet som är en av de två vapenslag som jag tror är våra bästa bidrag inom nordiskt försvarssamarbete, det andra är ubåtsvapnet.
Flottiljerna borde ha egna lokalanpassade och orörliga basförband som utnyttjar den infrastruktur och personal som blir över och inte passar för de rörliga basförbanden. De borde även få uppgifter utöver vad de rörliga basförbanden klarar som reparation så länge som verkstaden finns kvar och mottagande av Nato flyg, osv. Dessa flygbaser blir en viktig del av förmågan att ta emot militär hjälp.
Det finns många mestadels kommunala flygfält med tveksam ekonomi som riskerar att dö ut när oljepris och konjunktur åker jojo. En smart kombination av försvarspolitik och regionalpolitik vore att ge driftsbidrag till alla flygfält som håller en viss minimistandard på bansystem, uppställningsytor, snöröjning, stängsel, banljus, bränsledepå, reservkraft, driftslokaler, osv.
Sedan borde vi även bygga så pass kraftiga bunkrar på våra flottiljer att flygplan och helikoptrar måste slås ut en och en med precisionsvapen så allt inte kan slås ut av en enda Iskander. Det är bland det billigaste jag föreslår under en upprustning då det kan byggas med minimal belastning på den militära personalen.
När vi har räddat arvet(!) från insatsförsvaret, fyllt på med personal, utnyttjat flottiljer och civila flygfält, skaffat luftvärn osv är det dags att börja titta på att återuppbygga någon variant av Bas 90.
Intressant att hkpflottiljen ska lösa det när vi har basering på stridsflygflottiljer på två ställen och basering på en helikopterflottilj.
J.K Nilsson
Magnus, det spelar ingen roll så länge vi måste stå med oskyddade stridsflygplan i primär riskzon. Visst skulle vi kunna ställa ut en rote per flygplats, det blir ju med lite prutande 24 basbataljoner men det ekonomiska i det avskräcker...
J.K Nilsson
J.K. Nilsson, vi får nöja oss med spridning mellan banändar, platta och upprätta ett mindre "bakom" som i Bas 60 där det finns lämpliga vägar.
Vilket väl i princip så det redan fungerar. Det rörliga flygbaskompaniet på Malmen har ju haft en viss helikopterprägel...
Hur den nya organisationen kommer att fungera ska bli intressant att se. Om överordnad stab till flygbas kompaniet heter bataljon eller flottilj borde spela mindre roll, däremot kan det upphävda korsvisa ägandet bara vara av godo.
Enligt rykten skissar även TU Bas på ett radikalt nytt koncept för basförbanden som låter riktigt spännande. FARP även för spetsflyg skulle man kanske kunna kalla det.
Man är väl korkad som tänker: kan man inte bara sluta använda en anläggning, måste alla spår utplånas...skit samma, jag tycker det är idiotiskt iaf!
Det hela verkar helt vansinnigt. All uthållighet försvinner. Man skapar ett tungrott, centralstyrt maskineri där snabba beslut, flexibiliet, initiativ och spridning behövs. Vårt bassystem var en gång extremt spritt och tåligt. Nu kommer det att räcka med ett taktiskt kårnvapen på fyra platser så är det slut. Det finns mycket gott om taktiska kårnvapen i Ryssland (och USA -- vi är ju meutrala).
@Spectator
"Man skapar ett tungrott, centralstyrt maskineri där snabba beslut, flexibilitet, initiativ och spridning behövs"
Nu handlar ju denna bloggpost faktiskt om flygvapnets baser och INTE om försvarsmaktens personaladministration!
;-)
Skicka en kommentar