Gästinlägg från civilanställda i Försvarsmakten har hittills lyst med sin frånvaro på bloggen, men här kommer äntligen ett sådant signerat Eleanor Wiklund som är lärare på Sjöstridsskolan i Karlskrona.
Wiseman
––––––––––––––––––––––––––––––––––
Vad är värt att försvara?
Visst har det väl hänt att jag känt suget av att få skriva av mig mina tankar och funderingar om vårt försvar och vår försvarspolitik. Men det finns så många andra som gjort, och gör, detta på föredömligt sätt och därför har det aldrig blivit av. Så varför har jag nu plötsligt bestämt mig för att skriva något som rör just försvaret av vårt land?
För det första vill jag göra klart att även om jag är anställd av Försvarsmakten, så är det i första hand som bekymrad och engagerad medborgare i landet Sverige samt försvarsvän i stort som jag skriver detta inlägg i den pågående debatten.
Fast kanske vore det bättre att se detta som ett öppet brev. Ett brev som jag vill rikta till alla er andra som också är medborgare i vårt land, oavsett om du bor i storstan eller på landsbygden, om du jobbar i kassan på ICA, som förskolelärare, i den lokala pizzerian eller som chef på ett IT-företag. Var du än befinner dig och vad du än gör så skulle jag vilja be dig om en sak.
Ta en liten stund och fundera på vad i vårt land och vad i vårt samhälle som du, när det kommer till kritan, verkligen värdesätter. De fundamentala och grundläggande byggstenarna som om de inte fanns, skulle göra vårt land till något helt annat än det land som vi är vana vid att leva i.
Vad kom du fram till? Var det dina barns rätt till fri utbildning? Din mormor som kunde få en ny höftled när hennes gamla var utsliten? Din homosexuella brors möjlighet att visa sin kärlek till sin partner öppet? Din bästa väns möjlighet att utöva sin religion oavsett trosuppfattning? Din granne som fick en bostad och en väg in i samhället efter att ha flytt från ett krig som rasar i en annan del av vår värld? Eller var det din kusin, djupt engagerad i kvinnors rätt, som obehindrat kunde delta i en aktion som fördömer mäns våld mot kvinnor?
Det här är nämligen några av alla de saker som vi i vårt land allt för ofta tar för givet. Det som vi egentligen menar när vi pratar om demokrati. Rätten att få leva i ett samhälle där man får tycka olika, vara olika, men ändå behandlas på ett respektfullt sätt. Ett samhälle som tar hand om oss när vi själva inte kan, som ger oss förutsättningarna för ett bra liv.
Och ja, jag är medveten om att även vårt samhälle inte är perfekt och att det finns ett flertal områden där det fortfarande finns utrymme för förbättringar.
Men ändå, visst är vårt land rätt fantastiskt?!
Och det är just det som är pudelns kärna. Vi, som land, har haft möjligheten att under århundraden bygga upp just det samhället vi lever i idag. Jag vill påstå att en oerhört viktig orsak till detta är att vi har haft ett starkt försvar som utgjort en förutsättning för att våra politiker i sin tur har kunnat föra en politik som hållit oss utanför krig.
Men vårt försvar är bara så starkt som vi bygger det. För det krävs engagemang, och det engagemanget börjar hos oss, medborgarna. Våra politiker väljer vi för att de ska agera i vårt intresse. Om vi inte visar att vi lägger stor vikt vid våra demokratiska värderingar och försvaret av dessa så kommer sagda politiker inte heller att vilja avvara några resurser ur statsbudgeten för att skapa det starka försvar vi så väl behöver.
Så jag vill be dig, medborgare i landet Sverige, att börja visa ditt engagemang. Prata med människor runt omkring dig, väck en debatt om samhällets grundläggande värderingar och hur dessa försvaras. Fråga dina politiker, oavsett partitillhörighet, hur de ställer sig till dessa frågor.
För det är ändå vi, medborgarna, som bör visa vad vi värdesätter i vårt samhälle och att vi bryr oss om att Sverige ska fortsätta vara ett land som har möjligheten att försvara dessa värderingar.
För att lyckas med detta behöver fler, än de redan idag initierade, skapa sig en uppfattning om försvaret av vårt land och börja sätta press på våra politiker för att visa att det här är en fråga som rör oss alla.
Eleanor Wiklund
Wiseman
––––––––––––––––––––––––––––––––––
Vad är värt att försvara?
Visst har det väl hänt att jag känt suget av att få skriva av mig mina tankar och funderingar om vårt försvar och vår försvarspolitik. Men det finns så många andra som gjort, och gör, detta på föredömligt sätt och därför har det aldrig blivit av. Så varför har jag nu plötsligt bestämt mig för att skriva något som rör just försvaret av vårt land?
För det första vill jag göra klart att även om jag är anställd av Försvarsmakten, så är det i första hand som bekymrad och engagerad medborgare i landet Sverige samt försvarsvän i stort som jag skriver detta inlägg i den pågående debatten.
Fast kanske vore det bättre att se detta som ett öppet brev. Ett brev som jag vill rikta till alla er andra som också är medborgare i vårt land, oavsett om du bor i storstan eller på landsbygden, om du jobbar i kassan på ICA, som förskolelärare, i den lokala pizzerian eller som chef på ett IT-företag. Var du än befinner dig och vad du än gör så skulle jag vilja be dig om en sak.
Ta en liten stund och fundera på vad i vårt land och vad i vårt samhälle som du, när det kommer till kritan, verkligen värdesätter. De fundamentala och grundläggande byggstenarna som om de inte fanns, skulle göra vårt land till något helt annat än det land som vi är vana vid att leva i.
Vad kom du fram till? Var det dina barns rätt till fri utbildning? Din mormor som kunde få en ny höftled när hennes gamla var utsliten? Din homosexuella brors möjlighet att visa sin kärlek till sin partner öppet? Din bästa väns möjlighet att utöva sin religion oavsett trosuppfattning? Din granne som fick en bostad och en väg in i samhället efter att ha flytt från ett krig som rasar i en annan del av vår värld? Eller var det din kusin, djupt engagerad i kvinnors rätt, som obehindrat kunde delta i en aktion som fördömer mäns våld mot kvinnor?
Det här är nämligen några av alla de saker som vi i vårt land allt för ofta tar för givet. Det som vi egentligen menar när vi pratar om demokrati. Rätten att få leva i ett samhälle där man får tycka olika, vara olika, men ändå behandlas på ett respektfullt sätt. Ett samhälle som tar hand om oss när vi själva inte kan, som ger oss förutsättningarna för ett bra liv.
Och ja, jag är medveten om att även vårt samhälle inte är perfekt och att det finns ett flertal områden där det fortfarande finns utrymme för förbättringar.
Men ändå, visst är vårt land rätt fantastiskt?!
Och det är just det som är pudelns kärna. Vi, som land, har haft möjligheten att under århundraden bygga upp just det samhället vi lever i idag. Jag vill påstå att en oerhört viktig orsak till detta är att vi har haft ett starkt försvar som utgjort en förutsättning för att våra politiker i sin tur har kunnat föra en politik som hållit oss utanför krig.
Men vårt försvar är bara så starkt som vi bygger det. För det krävs engagemang, och det engagemanget börjar hos oss, medborgarna. Våra politiker väljer vi för att de ska agera i vårt intresse. Om vi inte visar att vi lägger stor vikt vid våra demokratiska värderingar och försvaret av dessa så kommer sagda politiker inte heller att vilja avvara några resurser ur statsbudgeten för att skapa det starka försvar vi så väl behöver.
Så jag vill be dig, medborgare i landet Sverige, att börja visa ditt engagemang. Prata med människor runt omkring dig, väck en debatt om samhällets grundläggande värderingar och hur dessa försvaras. Fråga dina politiker, oavsett partitillhörighet, hur de ställer sig till dessa frågor.
För det är ändå vi, medborgarna, som bör visa vad vi värdesätter i vårt samhälle och att vi bryr oss om att Sverige ska fortsätta vara ett land som har möjligheten att försvara dessa värderingar.
För att lyckas med detta behöver fler, än de redan idag initierade, skapa sig en uppfattning om försvaret av vårt land och börja sätta press på våra politiker för att visa att det här är en fråga som rör oss alla.
Eleanor Wiklund
22 kommentarer:
Delar uppfattningen att alltför många tar det vi har förgivet. Håller dock inte med om att ett starkt försvar är anledningen till att vi hållit oss utanför krig. Det är snarare baserat på tur och i viss mån av vår utrikespolitik. Med tanke på det senare så är det oerhört farligt om vi nu går mot en isolationistisk försvarspolitik när det egentliga behovet är en Nato-anslutning och ett ökat engagemang för global säkerhet.
Ett användbart ord när man tänker kring frågorna som hon tar upp här i inlägget är ordet perspektiv. Dom flesta idag tar vårt friska, billiga och bra vatten för givet t.ex. På samma sätt som att rökare på ett rationellt plan vet att rökning är farligt - men ändå fortsätter röka, för att dom känner något annat i kroppen; på motsvarande sätt så vet dom flesta att det vore jobbigt att leva utan vårt fina kranvatten på en rationell nivå, men dom har alltid haft bra vatten och kan därför ta det för givet.
Därför tror jag att för att vi inte ska ta vårt fina land för givet så måste man få perspektiv på detta, och inte då bara på en intellektuell nivå utan ordentligt inpräntat i kroppen så även den fattar.
Ett bra sätt att systematiskt göra detta är genom värnplikt eller motsvarande.. Där lär man sig uppskatta rinnande vatten, en varm och mjuk säng osv, genom att faktiskt uppleva vad det innebär att vara utan detta. Perspektiven breddas och man slutar ta saker för givet, och man blir gladare för det fina land som vi faktiskt har.
Då vill jag fråga Dig, Eleanor, vad menar du egentligen när du skriver "vi som land..."? De "demokratiska värderingar" du exemplifierar är inte på något sätt unika för Sverige och kan knappast sägas vara en produkt av just svensk samhällsutveckling. Dessa "värderingar" omhuldas, åtminstone officiellt, av de flesta stater i Europa, Nord- och Sydamerika, Australien samt en del stater i såväl Afrika som Asien. Om idén om ett försvar av Sverige ska baseras på dessa värden så väcker det en del frågor. Hotas dessa värden verkligen på något sätt i vår del av världen idag? Endast med en slentrianmässig analys kan man påstå att dessa rättigheter hotas av någon regim i vårt närområde.
Var lägger du din lojalitet om vi skulle få en regering eller makthavare som du uppfattar gör avsteg från de rättigheter du räknar upp? Är du fortfarande beredd att slåss för och försvara Sverige i ett sådant fall?
Och om en annan stat, som till fullo omfattar ovanstående värderingar, av andra skäl skulle vilja påverka och begränsa vår politiska och ekonomiska handlingsfrihet, utan att inskränka de rättigheter du räknat upp, är det då ett problem enligt dig?
Svenskarna har varit fria att bestämma sitt öde sedan Kalmarunionens upplösning. Vi, som folk, har även fortsättningsvis, rätt till detta. Vi besitter dessutom ett territorium nästan helt utan dispyter med våra grannar runt oss. Mina barn och barnbarn ska också kunna leva av och i ett fritt Sverige. Det är detta JAG är beredd att försvara. För 50 år sedan skulle inte någons "homosexuella brors möjlighet att visa sin kärlek till sin partner öppet" accepterats, för 170 år sedan kunde man inte "utöva sin religion oavsett trosuppfattning" och för 30 år sedan var det inte så att man "fick en bostad och en väg in i samhället efter att ha flytt från ett krig som rasar i en annan del av vår värld". Menar du att de som med vapen i hand var beredda att försvara Sverige under dessa år gjorde fel eftersom de uppenbarligen inte accepterade de värden som du räknar upp som det viktigaste för dagens svenskar att försvara?
https://morgonsur.wordpress.com/2015/02/11/om-varfor-sverige-inte-rar-pa-is-krigsturism-i-ii/
https://morgonsur.wordpress.com/2015/02/12/om-varfor-sverige-inte-rar-pa-is-krigsturism-ii-ii/
I all välvilja står därför landet Sverige för allt och ingenting, så att alla ska kunna känna sig lika välkomna. Men frågan ingen har ställt är hur välkommen man känner sig till ett intet. Eller hur intresserad man är att vara delaktig i något som inte ens är. Som inte står för något.
Vad sjutton är det egentligen för något man ska integreras i?
Förutom att det i Post Kalla kriget-Sverige saknas gemensamma kärnvärden att dela och kämpa tillsammans för – som befintlig, nytillkommen eller potentiell medborgare – finns ett par ytterligare förvirrande eller försvårande faktorer för den som vill integreras i det moderna svenska samhället:
Den första är att det den offentliga debatten kommuniceras ett antal värden politiken, media och tongivande debattörer anser att folket borde gå i döden för, men som folket själva ännu inte riktigt förstått att hylla som nationalklenoder. Som t ex feminism eller stoltheten över att utgöra en moralisk stormakt. Att döma av de dagliga löpsedlarna som beskriver hur stora delar av befolkningen obstruerar och saboterar i frågorna tycks man inte direkt ha valt de lägst hängande frukterna att bygga en framtida genuin nationell stolthet kring.
Den andra är att det trots att Sverige officiellt saknar alla former av nationell stolthet förvirrande nog ligger ett rejält mått av nationell hybris-stolthet och bubblar under ytan. För samtidigt som inget land officiellt ska anses bättre än något annat utgör Sverige i svenskarnas självbild inofficiellt universums facit, har kommit lite längre, vet lite mer och har lite mer rätt än alla andra länder i världen. Den inbjudande tonen mot och respekten för andra människor, kulturer och samhällssystem kan ögonblickligen övergå i arrogant och argsint avsnoppande. T ex om någon icke-svensk vågar föra på tal att vederbörande anser österrikisk sjukvård vara bättre, sydafrikanska mataffärer mer välsorterade, fransk vägskyltning mer logisk eller iranskt kaffe godare än svenska motsvarigheter.
Nå, oavsett vad som lett fram till Sveriges totala brist på genuin stolthet; i sin historiskt unika national-antinationalism har Sverige gått så långt och lyckats så bra att svenskarna är på god väg att förlora tron på, och lojaliteten till allt utom sig själva. Sverige är – även detta enligt World Values Survey – världens mest extrema land i det att den egna individen är allt, och tron på en djupare mening inget för den vanliga människan.
Det jag skriver här kan vara chockerande för somliga. Men jag börjar med det mindre kontroversiella.
Jag funderade på vad du skrev och jag uppskattar vår tillgång till rent vatten, relativt säker mat och vår ekonomiska standard i helhet. Jag uppskattar att tjänster i det offentliga Sverige för det mesta är trevliga och smidiga. Lär vara en del saker till.
Men räcker dessa basala ting för att försvara landet, speciellt i och med att dessa saker riskerar försvinna fort i en konfliktsituation?
"Rätten att få leva i ett samhälle där man får tycka olika, vara olika, men ändå behandlas på ett respektfullt sätt."
Det är en myt det där. Vi blir formade hela vägen från dagis så att vi vet, i ryggraden, vad man kan säga och vad man inte kan. Vad som är acceptabelt att tycka och vad som inte är. Och vi reagerar omedelbart och reflexmässigt om vi märker någon som stiger utanför det. Och vi blir även formade över tid. Precis som Sten Eriksson är inne på är många av de politiskt korrekta värderingarna som nu kallas "demokratiska" rena motsatser till vad våra förfäder trodde på.
Och de som går utanför detta formade filter får betala ett högt pris. Vi ser våra största medier (Expressen, Aftonbladet, TV3) bedriva häxjakt på oliktänkande. Vi ser oliktänkande förlora allt från arbeten till medlemskap i fackföreningar. Vi såg t.o.m en statsminister kommentera ett politiskt motiverat våldsbrott med att man inte ska bli förvånad om man utsätts för politiskt våld om man uttrycker kontroversiella åsikter som går stick i stäv med etablissemangets.
Varför skriver jag ens det här och de flesta av mina politiska åsikter anonymt? Jo för att mitt liv riskerar förstöras om jag skriver vad jag tycker öppet i Sverige 2015. Låter det som ett öppet land i era öron?
Det är ett land som tycker om att slå sig för bröstet med att man har påstådd yttrandefrihet men man vill inte ha det i praktiken.
Det finns en smal åsiktskorridor. Tycker man något utanför den kan man som mest prata om det i låg ton mellan goda vänner och familj.
Utanför det så riskerar du ditt liv (socialt, försörjningsmässigt eller i värsta fall helt o hållet).
Oftast märks inte den här åsiktskorridoren förrän man har stigit utanför den. Det är därför den är så effektiv. För 10 år sedan hade jag ingen aning om dess existens för jag var inom den. Jag engagerade mig politiskt inom den t.o.m... Hade aldrig framfört en åsikt som var helt utanför den (några få hade kanske varit halvt utanför men aldrig helt).
Men en dag steg jag utanför och då började jag ifrågasätta allting. Väl utanför hade jag plötsligt friheten att ifrågasätta alla mina tidigare antaganden. Ifrågasätta allt jag intalats under min uppväxt och i mitt liv i helhet. Men det kommer som sagt med ett högt pris.
Skulle i alla fall vara svårt att försvara ett sådant hycklande mjuktotalitärt etablissemang i händelse av krig, det kan jag lova.
Jag är reaktionär. Var är min röst i det du säger, Eleanor? Ska mina åsikter fortsätta strypas in i det längsta?
Roger Klang
Utmärkta svar från de som förmodligen hade varit de som skulle försvarat landet. Men då de nu ganska ofta insett att de är icke önskade i landet, utan sedan dagis skall kväsas, blir det ingen kvar. Gossebarnet är utkastat.
Tyvärr är det nog så att vi har förmodligen den ondaste mest utsugande regim vi någonsin haft i Sverige, just nu. Undantaget några tillfälliga ockupanter. Den bygger inget, utan tar och lovar men drar ner. Det var ungefär sextio år sedan vi hade en regim som byggde upp väsentligheter i landet.
@Gustav
@Thordeus Plikt
Fantastiskt välskrivet, tack!
In his memoirs, Lieutenant General Carton de Wiart wrote, "Governments may think and say as they like, but force cannot be eliminated, and it is the only real and unanswerable power. We are told that the pen is mightier than the sword, but I know which of these weapons I would choose."
@Thomas B:
Menar du att vi ska ta till vapen mot regering och riksdag? Näe, pennan ÄR mäktigare än svärdet i slutänden. Du är bara desillusionerad.
Roger
Enligt min uppfattning är Sveriges militära försvar helt tillräckligt att försvara Sverige militärt med avseende till det säkerhetspolitiska läget i närområdet. Inget land i Sveriges närhet tänker militärt idag eller imorgon anfalla Sverige. Inte ens Ryssland. Rysslands militära försvar är ju mest till just för försvar – inte anfall – och har ej kapacitet eller ens anledning att anfalla Sverige. Det borde vi kunna komma överens om demokratiskt.
Det anges i olika sammanhang att Sveriges militära styrkor skall användas vid internationella insatser men den längsta och kostbaraste – Afghanistan/ISAF – 2001-2014 slutade ju som bekant med fiasko. Inga av de uppställda målen uppnåddes. En folkbokföring av 30 millioner afghaner (eller hur många de är?) och röstlängder för demokratiska val och hur dessa skall gå till utfördes aldrig. Ingen verkade intresserad av det. Vi jagade mest militära motståndare i ett inbördeskrig som vi inte kunde vinna. Läget i Afghanistan är värre idag än 2001. Men det diskuteras inte i Sverige. Bättre att glömma alltihop. Det är inte bra i en demokrati.
Istället är det Ukraina som gäller. Inbördeskrig råder eftersom makthavarna i Kiev – ej demokratiskt valda, etc. – inte kan hålla landet under kontroll. De rika östra och södra delarna med en fungerande industri/ekonomi helt dominerad av goda kontakter med Ryssland har börjat försvara sig! Det gäller ju minst 20 millioner rysktalande ukrainare som lätt kan mobilisera 50 000 man att skydda sina intressen. Ryssland behöver inte ens hjälpa till. Det gör ju ukrainarna själva. Många svenskar hejar på juntan i Kiev av gammal rysshatvana och med sådan inställning bidrar man inte till en fredlig lösning, vilken den nu kan vara.
Terrorism är en annan fluga. Förr hade vi lokala diktatorer som skyddade sina religiösa minoriteter för att behålla makten och inte gav terrorister en chans, men det passade tydligen inte Sverige som hjälpte till att störta, t.ex., Libyens diktator. Nu saknar Libyen egen makt att upprätthålla ordning. Istället råder total oreda med olika grupperingar som slåss inbördes och terroriserar minoriteter. I Libyens hamnar samlas nu flyktingar från hela Afrika som sedan sänds iväg till Italien och Europa och Sverige utan problem, etc, etc.
Tryck på Thomas B namn och sedan på inlägg så kommer ni att se att han är rysk psyop for sure.
@hmshalland
Texten i min kommentar är inte skriven av mig
Den är kopierad från Morgonsurs text i hans andra inlägg om "Varför Sverige inte rår på IS-krigarturism"
Jag skulle inte kunna klä detta i ord på det sätt som Magnus Ernström gör så jag kopierade hans text eftersom jag håller med dig
"Fantastiskt välskrivet" - men all credit till Magnus
Här är länkar till Morgonsurs inlägg
Varför Sverige inte rår på IS-krigarturism - Del 1
Varför Sverige inte rår på IS-krigarturism - Del 2
Pennan är bara starkare om de som använder pennan även är beredd att försvara det de skriver med svärdet.
http://euromaidanpress.com/2015/02/23/lithuania-says-kremlin-inflaming-information-war/
Jag tror att det är hög tid att porta psyoparna från den här och andra försvarsbloggar. Liksom Winston Churchill en gång internerade Londonnazisternas starke man Aswold Mosley trots att det var helt odemokratiskt bör Wiseman sovra bland kommentatorerna på sin blogg. Läs ovanstående artikel och kommentaren till den så kanske det klarnar.
Roger
@Charlie Spartan:
Amen.
@Charlie Spartan:
Var inte du en legoknekt?
@Charlie Spartan:
Var inte du en legoknekt?
En kommentar om hur bra det vore om våra förband genomförde fler parader och en spydighet från mig, så kan vi bocka av samtliga rättshaverister på internet.
Förstår om Wiseman funderar på att stänga kommentarsfältet.
Det är en mycket viktig fråga att ställa sig, tyvärr håller jag med många kommentarer ovanför, hur viktigt är det att försvara sig när man upplever (bra psyops månne?) Att vi lyckas förstöra dessa friheter du räknar upp alldeles själva. Just nu känner jag att det kanske är bra att FM är så liten, för vi går sakta men säkert mot att vända den inåt.
Det låter som om de flesta här inne vill skänka bort Sverige till lägst bjudande.
Roger Klang -
Skulle jag vara en rysk psyops? Du har tydligen inte alla äggen i korgen...
Med tanke på att jag allmänt är mycket negativ mot ryssland så antar jag att du har något motiv för att hetsa mot mig? Vad det gäller General Carton de Wiart så menade jag, förstås, att vi ska försvara oss med vapen i hand mot ryssarna samt hjälpa Ukraina med militärt bistånd - detta istället för att bara prata och skriva om saken. Hur du kunde få mitt inlägg till att jag hetsade mot svenska staten visar bara att du har problem...
Skicka en kommentar