Samhällets stora sårbarhet (Uppdaterat 30/1 19.50)

Cornucopia tar ikväll upp en viktig aspekt av Försvaret som sällan diskutera eller omnämns, nämligen redundansen i samhället. Sedan Kalla Krigets slut har vi i Sverige alltmer övergett tidigare lärdomar om krav på redundans i samhällsfunktionerna. På Sälenkonferensen diskuterades försvar mot IT-angrepp flitigt. Det är välbehövligt, men det är så lätt att glömma många mer basala funktioner och att även dessa är mycket sårbara. Oavsett om det är främmande makt, brottslingar, icke-statliga aktörer såsom terrorgrupper eller helt enkelt bara en vanlig grävmaskinist som ligger bakom, blir resultatet detsamma för samhället. I dagens samhälle lyckas vi som bekant inte ens få tågen att gå normalt på vintern.

Redan på 90-talet försvann de klassiska sidorna "Om kriget kommer" ur telefonkatalogerna. Kriget kommer ju aldrig och ska heller aldrig komma, så de behövs inte. Idag har vi ju inte ens telefonkataloger i samhället och att i Försvarsmakten försöka ringa någonstans när automattelefonisten har tekniska problem är bara att glömma om man inte vill stå ett antal minuter i telefonkö eller lyckas komma in på intranätet och kan slå upp numret själv.

I dagens samhälle är det tänkt att medborgarna själva ska söka sin krisinformation på nätet på www.krisinformation.se. Där kan man t ex läsa sig till vad som händer om det sker en kärnkraftolycka och vilka åtgärder man själv ska vidta. Det finns också den föga användbara sidan om elstörningar och just detta visar väl på vilket Moment 22 krisinformation via internet egentligen är. Har man drabbats av en elstörning, lär man knappast heller komma åt www.krisinformation.se.

Situationen var nog med stor sannolikhet likadan för bosatta i landets nordligaste delar, när någon/några igår kväll klippte av en fiberkabel på några ställen utanför Luleå. Stora delar av norra Sverige fick kraftiga störningar i internettrafiken och tiotusentals människor blev utan mobiltelefoni, för att inte nämna IP-telefoni.

Det är skrämmande att se hur sårbart vårt moderna samhälle har blivit för de enklaste störningar och hur lite skydd det finns för vår viktigaste infrastruktur. Försvarsmakten har t ex tidigare förlitat sig mycket på sitt eget nät, men detta överförs i allt högre grad nu till det civila nätet, med avsevärt lägre redundans. På samma sätt har just internet och IP-lösningar marknadsförts tidigare med redundans som en stor fördel. Telia har sedan något år tillbaka börjat gräva upp och avveckla sina kopparnät i delar av glesbygden eftersom man anser att mobiltelefoni är en mer än fullgod lösning. Verkligheten har dock flera gånger visat sig vara mycket annorlunda.

En krisberedskap som går ut på att människor ska hämta information på internet och få larm via mobiltelefoner känns inte riktigt genomtänkt, speciellt när den inte ens kan hantera händelser som inte genomförts med vilje.


Uppdatering 30/1 19.50: SVT Rapport rapporterade precis att ytterligare en fiberkabel utanför Umeå saboterades samtidigt som kabeln utanför Luleå. Sammanträffande?


Media: SvD, Expressen, DN, SR, SVT
(Som med så många andra nyheter är det inte något som intresserar Aftonbladet. Man får vara tacksam att Egypten platsar hos Aftonbladet.)

Gästinlägg: Perspektiv på obligatoriets användande

Användandet av obligatoriet för att säkerställa lösande av uppgiften för SAE ISAF MEDEVAC har flera intressanta perspektiv.

Det ena är det ledarskapsmässiga. Soldater löser uppgiften bra när de drivs av en inre motivation att åstadkomma goda resultat. Den gynnas av en god relation mellan uppdragsgivare och de som är satta att lösa uppgiften. Härvid krävs det att båda parter har förtroende för varandra. Denna situation gynnas inte av att chefen inte håller löften som t.ex. fallet är när ÖB lovar att den internationella tjänstgöringsskyldigheten inte ska användas. Officerstidningen 6/2010. Detta förtroende försämras självklart ytterligare på det sätt obligatoriet infördes. Personalen hade valet att skriva under ett avtal som fortfarande inte är klart, eller bli avskedade. Med dagens samhälle där en familj kräver två inkomster för att klara vardagen är det för de flesta ett enkelt val. Till detta kommer självklart besvikelsen hos flygförarna där arbetsgivaren fullständigt ignorerat tidigare överenskommen omförhandling av det löneavtal, ALFF, som ingicks för över 10 år sedan. I västvärlden använder vi i huvudsak marknadsekonomi, d.v.s. utbud och efterfrågan är drivkrafterna som sätter löner på utförda arbeten. Rättviseargument som lika lön för lika arbete är bara floskler utan verklig förankring. Med detta i åtanke kan man fråga sig varför vi inte kan tillämpa marknadsekonomi på de flygförare Sverige vill skicka till Afghanistan? Ur ett moraliskt perspektiv är detta rimligt. Till detta finns det också en känsla hos personalen om att utbildning och materielstatus inte är fullgod och att de därför önskar skjuta på starten för lösande av uppgiften. Detta vill inte ÖB.

Ur arbetsgivarperspektivet kan man kanske rättfärdiga fattat beslut med följande argumentation. Riksdagen har bestämt att försvarsmakten ska skicka MEDEVAC helikoptrar till Afghanistan 1 april 2011. ÖB har fått denna uppgift och ska självklart försöka lösa den. Den mediala uppståndelsen kring tidigare stupade svenskar har gjort att trycket på Försvarsmakten att lösa denna uppgift är stor. Till detta läggs en lång historia av problem som omgärdat Försvarsmaktens helikoptrar med avveckling av gamla helikoptrar innan nya blivit operativa och stora förseningar i de system som blivit beställda, läs HKP 14 och HKP 15. Den personal som redan för två år sedan anmälde sig till förbandet gjorde det med vetskap om att syftet var att åka till Afghanistan. Detta gjorde att Försvarsmakten investerade hundratals miljoner i utbildningar och modifieringar för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att förbandet skulle kunna lösa uppgiften. Personalen i förbandet är de som varit mest prioriterade avseende flygtidstilldelning och i skrivandets stund befinner de sig i Sydafrika för att ytterligare förbättra sin förmåga. Om Försvarsmakten har ett obligatorium för utlandstjänstgöring och ÖB någon gång ska användas det så är det nu! Personalen har i två år vetat om att de ska till Afghanistan och med den ingångna överenskommelsen har de fått utbildning med mera. Vad skulle vår uppdragsgivare, det svenska folket, tycka om att vi gjort investeringar på hundratals miljoner och så blev det inget för att några piloter inte kände för att åka? Det vore skandal, både ur ett samhällsekonomiskt perspektiv men också ur ett ”Force protection” perspektiv gentemot de svenska soldaterna i Afghanistan. Hur ska ÖB med detta i åtanke motivera framtida försvarsmaktsinvesteringar för det svenska folket?

Båda perspektiven har sina argument. Ur ett Försvarsmakts perspektiv är det viktigt att förbandet kommer ned i tid och att det med inte för stora begränsningar löser uppgiften under ”förhoppningsvis” två år.  Ur ledarskapsperspektivet finns det mycket mer att önska. Vad är det för fel med frivillighet, d.v.s. att personalen arbetandes i Försvarsmakten faktiskt trivs med sitt arbete och förmåner och att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan arbetsgivare och arbetstagare.  Det sista kommer säkert att lösa sig om några år eftersom då är premisserna för arbetstagaren förhoppningsvis densamma som när de började sin anställning. Det som återstår att se är hur Försvarsmaktens personalsituation ser ut då? En sak som ändå är säker är att marknadsekonomin styr. Det vill säga, utbud och efterfrågan gäller. Försvarsmakten får den personal man betalar för. Ställer man inte upp på det är det fritt att välja ett annat arbete. Tyvärr kommer nog inte arbetsgivaren göra något förrän bristen på personal är akut och med ett obligatorium kan det ta en stund.


The Scarlet Pimpernel

Skyldigheten som aldrig skulle användas (Uppdaterat 30/1 10.00)

I höstas kunde man läsa Överbefälhavaren Sverker Göransson i en intervju i Officerstidningen 6/2010 lova att den internationella tjänstgöringsskyldigheten för försvarsmaktspersonal aldrig skulle komma att användas. "Jag har ingen ambition, och det har ingen annan i organisationen, att tvinga folk. Varför ska jag bestiga berg när jag kan gå över en kulle? Det är normal personalplanering i dialog med den enskilde som gäller. Ingen kommer att tvingas." I samband med detta nämndes på WW att det aktuella numret av Officerstidningen kan vara lämpligt att stoppa in i kassaskåpet för framtida bruk.

Bakgrunden till ÖB:s uttalande var naturligtvis den omfattande kritiken bland Försvarsmaktens personal mot att skriva på ett nytt anställningsavtal in blanco då alldeles för många frågetecken och oklarheter existerade kring vilka förmåner, rotationsfrekvenser, skyddsregler etc som skulle tillämpas. Mycket lite fanns på pränt och istället ombads personalen lita till den "goda arbetsgivaren".

Idag kom så det första officiella tillfället då anställda tvingas till internationell tjänstgöring. Trots ÖB:s ord har många förband sett sig tvungna att planera användning av skyldigheten för att få ihop personal till utlandsrotationerna. I ett antal fall har också enskilda officerare tvingats iväg.

Nu gäller det den förestående insatsen med sjukvårdshelikoptern Hkp 10B i Afghanistan. Hkp 10B har som bekant dragit med enorma förseningar. Från att från början haft målsättningen att vara insatsberedd januari 2008 har försening lagts på försening och målet är nu en insats i Afghanistan från 1 april 2011.

Problemen är dock inte slut. I dagsläget finns bara en tredjedel av de piloter som krävs för att hålla det utlovade rotationsschemat 1:4, med 8 veckor borta och 24 veckor hemma. Resultatet blir alltså ett fullkomligt ohållbart schema. Redan från början var förbandet underbemannat, men under uppbyggnadens gång har allt fler hoppat av, bl a då man inte ansett att förbandet tilldelats erforderliga resurser och utbildningsmöjligheter.

Från början har löftena från HKV till personalen i förbandet varit att ingen ska sändas iväg utan erforderlig utbildning, samtidigt som Försvarsmakten gentemot politikerna och allmänheten lovat att de svenska helikoptrar sänds till Afghanistan för att råda bot på situationen med tyska helikoptrar som av olika anledningar inte alltid kan leverera sjukvård i tid. Att det senare är en sanning med modifikationen och att situationen inte längre är sådan efter USA baserat dryga 50-talet helikoptrar i det svenska ansvarsområdet, hör inte till det politiskt korrekta att tala om i media. Nyligen genomfördes en undersökning av situationen på helikopterförbandet avsett för Afghanistan och den var allt annat än positiv.

Det är därför med viss förvåning man på Försvarsmaktens hemsida läser chefen för Helikopterflottiljen kommentera beslutet att utnyttja tjänstgöringsskyldigheten: "– Personalen är förberedd och utbildad, och det är därför naturligt att de får en order att genomföra insats. Det är ett krav från min sida att enheten tilldelas uppgifter som är i balans med personalens förmåga och utbildningsstatus. Detta regleras genom att vid behov lägga nationella begränsningar på vårt deltagande. Det är min fasta övertygelse att helikopterenheten kommer att lösa ålagda uppgifter framgångsrikt, säger Magnus Westerlund."

Det råder inga som helst tvivel om att såväl för nationen Sverige som för Försvarsmakten är det mycket utvecklande att ett svenskt helikopterförband får erfarenhet av att uppträda i ett skarpt stridsområde. Det kommer att dras enormt mycket nyttiga erfarenheter av detta. Ser man dock det kortsiktigt operativa resultatet riskerar det att bli pannkaka. Man skickar ett förband utan tidigare erfarenheter av en mycket komplex miljö, såväl fysisk miljö som stridsmiljö, med personal som i vissa fall inte alls vill vara där och utan erforderlig utbildning att lösa komplexa uppgifter som ISAF har höga förväntningar och ställer höga krav på. Man ska också över två års tid lösa en uppgift för två helikoptrar med en park på endast tre. Den servicetillgängligheten är orimlig. Vi vet alla vad den officiella bilden av tyska helikoptrar i Afghanistan är. Vad blir bilden av Sverige och svensk förmåga, när vi sätter ännu hårdare begränsningar? Oro för att just nämnda utveckling skulle inträffa har tidigare uttryckts på WW.

Det förstnämnda positiva effekterna hade uppnåtts i alla fall, även om man hade tilldelat förbandet mer resurser och övningstid. Ett politiskt löfte är ett löfte.

Sedan kan man också fundera på vad man ska tro om den goda arbetsgivarens övriga löften. Stämningen bland helikopterpiloterna lär inte bli muntrare efter detta besked. Vid rabaldret i höstas lovade Försvarsmakten att man äntligen skulle se över piloternas löneavtal som man i 12 års tid vägrat förhandla om, varvid reallönerna sjunkit med 15 %. För bara en vecka sedan bröt dessa förhandlingar återigen samman. Med tanke på den starka rekryteringen från civila helikopterbolag är det inte osannolikt att Försvarsmakten nu drabbas av en ännu kraftigare förlust av piloter, vilket vore en katastrof då man redan i nuvarande situation riskerar ha en brist på 50 % under decenniets andra hälft. Oroväckande är också att löneavtalet för de nya yrkessoldaterna, GSS/K korrekt benämnda, är mycket snarlikt.

Personalfrågorna är alltså minst sagt bekymrande för framtiden - som så mycket annat. Kanske skulle man börja med att ta tillvara på slutsatserna i rapporten om personaltjänstfrågor i Specialförbanden?

Aftonbladet, SvD, DN, 2,Chefsingenjören


Uppdatering 30/1 10.00: SvD har nu fått tag i den rapporten om status och problem hos helikopterförbandet som ska till Afghanistan. Som tidigare nämnt är det en mörk bild som rapporten målar upp.

Dagen till ära bjuds även ett gästinlägg på temat obligatoriets användande.

Europa och NATO utan USA? (Uppdaterat 27/1 08.45)

President Obama höll igår sitt årliga tal till nationen. Huvuddelen av talet kom att handla om USA:s stora problem med statsfinanserna. Obama vill frysa utgifterna i fem år och efterlyser en nationell samling kring ekonomin, där varje amerikan ska dra sitt strå till stacken för att utveckla USA och få ekonomin på rätt köl. Han förespråkade t ex satsningar på utbildning för att öka konkurrenskraften gentemot andra länder och det verkar också som om oljebolagens skattereduktioner försvinner.


Frågan är hur långt Obamas förslag räcker. Att frysa utgifterna i 5 år kommer endast att sänka det amerikanska budgetunderskottet med 400 miljarder dollar de närmaste tio åren. Tidigare i år skrev den amerikanske finansministern Timothy Geithner till kongressen för att be dem höja USA:s skuldtak och påpekade i sitt brev de ytterst allvarliga följderna för hela världen om skuldtaket nås. Amerikansk lag förbjuder staten att låna mer om skuldtaket nås och landet får därefter snabbt ställa in betalningarna. Det nuvarande skuldtaket ligger på ofattbara 14,3 biljoner dollar och nås enligt nuvarande beräkningar under perioden 31 mars- 16 maj 2011. I brevet motiverar Geithner att en återgång till 2008 års utgiftsnivå endast skulle försena förloppet 2 veckor. Obamas förslag skulle alltså minska skulden till någonstans strax under 13,9 biljoner dollar. Kommer det att räcka för att få USA:s ekonomi på rätt köl?

Den amerikanska ekonomin och Geithners brev kommenterades av den svenska finansanalysföretaget Stockpicker så här: "Det är ingen hemlighet att USA:s skuldsättning ökar dag för dag. Ökningen börjar dessutom anta en exponentiell kurva. Under de senaste två åren ökade skulden mer än under de fyra föregående åren. Mot bakgrund av detta är det inte direkt konstigt att man närmar sig det av kongressen antagna ”skuldtaket vilket i normala fall innebär att man enligt lag inte får låna mer. För att kringgå problemet har finansministern Timothy Geithner helt sonika skrivit ett brev till den amerikanska kongressen i syfte att förmå den att öka taknivån från 14,3 biljoner dollar. Ett av motiven var att underlåtenhet att höja gränsen skulle påskynda USA:s betalningsinställelse. Ord och inga visor. Märk väl att ordvalet var ”påskynda” och inte ”undanröja hotet”."


Var och en kan nog själv räkna ut vad ett sådant förlopp skulle innebära för USA:s möjligheter att fortsätta ingripa säkerhetspolitiskt i övriga världen. Europa ska nog börja titta närmare på en plan utan USA som garant och ryggrad i NATO. Som bekant går det heller inte speciellt bra för de övriga stora länderna i NATO och i EU, som Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien.


Media: SvD, DN, 2, Expressen, 2, 3, Aftonbladet, 2, Affärsvärlden, DI, GP, Sydsvenskan


Uppdatering 27/1 08.45: Affärsvärlden: "- Endast USA:s räntebetalningar kommer att växa från dagens 10,8 procent av statsbudgeten till 20 procent år 2020. Det går inte ihop. Det är omöjligt att förstå varifrån alla de pengarna ska komma, säger Jørgen Ørstrøm Møller."

Fattigmansinlägg

Tid är ofta en bristvara så detta blir närmast en uppmaning att läsa två andra blogginlägg från idag.

Först och främst Rolk K Nilsson som kommenterar Gazproms framtid och vad detta kan innebära Nordstream och svensk del. Det är synnerligen intressanta och för den delen också bekymrande funderingar som redovisas.

Det andra är Göran Pettersson som skriver om temperaturen i försvarsdebatten. Liksom Göran har jag noterat att temperaturen skruvats upp på sistone och man får hoppas att trenden fortsätter. Ser man till antalet försvarsbloggar har det närmast skett en fördubbling under hösten och det märks tydligt på antalet nya inlägg och bredden i debatten. Låt det fortsätta så. Göran tipsar också om SvD:s intervju med Allan Widman om läget i försvarsdebatten. Vart är moderaterna egentligen på väg försvarspolitiskt?


Ibland hinner man inte mer än så här.

Wikileaks och JSF

Inte bara i Norge har Wikileaks orsakat problem för regeringen och dess avsikt att köpa JSF som ersättare till de åldersstigna F-16 man opererar. Nu händer samma sak i Nederländerna, där Wikileaksdokument anses visa på att USA hade bättre inblick i regeringens anskaffningsprocess än det nederländska parlamentet, vilket fått landets gröna vänster att gå i taket och kräva en debatt i frågan i parlamentet. Saab hade ett tag efter förlusten i Norge, kopplat ett bra grepp om Nederländerna när man med norska läxor i bakhuvudet, presenterade ett mycket attraktivt, tydligt och offentligt erbjudande till landet som verkligen satte JSF under lupp. Resultatet blev att en omfattande delegation från det nederländska försvarsutskottet besökte Sverige för att vidare informera sig. Parlamentet har sedan dess fört en fördröjningsstrid mot regeringens planer på att anskaffa JSF och hittills endast godkänt anskaffning av två förserieflygplan, vilket man senare återtog i ett beslut i maj 2010.

Brasilien har ju annars varit den större marknad som känts mest lovande för Saab och där har förre presidenten Lula länge undvikit att ta det slutliga anskaffningsbeslutet, trots att han uttalade sitt stöd för Rafale och Frankrike redan förra hösten, medan såväl flygvapen som landets flygindustri varit uttalat för Gripen. Anledningen till att inget beslut togs lär ha varit en fransk malör i FN, där man baktalade Lula och Brasilien. Vid årsskiftet, ställde jag frågan på Twitter vad nya presidenten Dilma Rousseff skulle innebära för Gripens chanser och hela FX-2-upphandlingen. Sedan dess har Brasilien också drabbats av omfattande översvämningar. Många trodde att Rousseff skulle välja att lägga ner upphandlingen, vilket i så fall skulle vara tredje gången i ordningen, med Gripen som vinnare i de bägge tidigare. Beslutet från Rousseff blev dock att upphandlingen ska göras om, så nu är racet öppet igen. Förvänta er att det ekonomiskt hårt pressade Frankrike och dess än mer hårt pressade försvarsindustri kommer att göra allt i sin makt och lite därtill för att vinna.

Även för svensk del är Brasilienkontraktet otroligt viktigt att vinna, med tanke på vårt eget flygvapens framtida utveckling. Det är dags att mobilisera kungahus, regering, industri och alla andra tillgängliga krafter för att vinna kontraktet.

Se även Chefsingenjören

Det kvoterade landslaget

Helsingborgs Dagblad skriver om hur dåligt det går för Försvarsmakten att rekrytera kvinnor. Går man efter Försvarsmaktens siffror för 2009 var inte ens 5 % av officerarna kvinnor, och då har ändå kvinnor kunnat ta anställning i Försvarsmakten sedan snart 30 år. Det går inte heller mycket bättre med rekryteringen av kvinnliga soldater visar HD:s artikel, som verkligen får en att lyfta på ögonbrynen.



"GMU är det första steget till en anställning inom försvaret och det finns en tydlig ambition om att sträva efter en så jämn könsfördelning som möjligt. Antagningsreglerna till utbildningen har anpassats därefter. Försvarsmakten har bland annat infört positiv särbehandling för kvinnor.
– Om vi har en man och en kvinna som båda har godkänt på testerna, så ska vi välja kvinnan, även om mannen har bättre resultat. Så gjorde vi även under värnpliktstiden, säger Lars Hammarlund, GMU-samordnare på Försvarsmakten.


....


– Eftersom vi använder positiv särbehandling har alla kvinnor som fått godkänt på testerna kommit in, säger Lars Hammarlund.
Antagningskraven har förändrats jämfört med under värnpliktstiden.
– De fysiska kraven har sänkts medan värdegrundskraven har höjts, säger han.
Kan man förändra kraven ännu mer för att få in fler kvinnor?
– Det är möjligt att man kan justera vissa delar, men i grunden tycker jag att de är bra, och egentligen ganska låga."

Det har sagts förut. Försvarsmakten är ett landslag i den yttersta av tävlingsformer, där vinnaren fortlever och förloraren inte längre finns. Det säger sig självt att det allvaret kräver att varje befattningshavare är den mest lämpade för uppgiften och att det då inte spelar någon roll om det är en man, kvinna, same eller svart fyller befattningen, bara vederbörande är den mest lämpade. Försvarsministern, som landets största påhejare av det nya yrkesförsvaret, fastställde i sitt tal i Sälen förra veckan att "I krig duger det inte att komma tvåa". Men med ett personalsystem, där man trots 7 sökande till varje plats inte lyckas fylla mer än 80 % av platserna till låga krav, talar inte för att oddsen att komma etta har förbättrats. Snarare tvärtom.


Jämför man med det amerikanska försvaret är andelen kvinnor 2010 15 %, och då tillåts kvinnor ändå inte att tjänstgöra på en rad olika stridande befattningar. I Sverige har ofta de fysiska kraven pekats ut som en anledning till att så få kvinnor finns inom Försvarsmakten. Jämför man återigen detta med USA finner man att de fysiska kraven är betydligt högre i USA med 19 armhävningar, 53 situps och 2 miles löpning på knappt 19 min för en kvinnlig soldat upp till 21 års ålder. I USA tar man också mycket allvarligt på fysisk status, medan en svensk officer som inte uppfyller de redan låga fysisk kraven inte har det minsta att oroa sig för. Lönen kommer den 25:e och RALS:en likaså såvida man inte gjort sig ovän med facket.

En av orsakerna till varför kvinnor skulle vantrivas i Försvarsmakten är snarare saker liknande den som i Sälen påpekades vid diskussion om Försvarsmaktens materielförsörjning: Först förra året anlände äntligen kronmärkta underklädor för kvinnor trots att vi haft kvinnor i Försvarsmakten i 30 år (lottor borträknade).


Återigen får man fråga sig om det nya sättet att rekrytera verkligen är det bästa, med tanke på de klena resultaten. Alternativet, att återgå till allmän mönstring och då även mönstra kvinnor, var något som förre ÖB Håkan Syrén förespråkade 2004. Utan tvivel skulle detta göra att flera ungdomar fick kontakt med försvaret, men däremot kan man fundera över kostnaderna. Dessa angavs då till 365 milj kr, men har säkerligen stigit avsevärt med tanke på allting numera ska vara avgiftsfinansierat osv. Dock genomfördes den mönstringen centralt och ett system med lokal mönstring i t ex skolor, borde vara billigare.

Vi lär inte ha sett slutet på kostnadsstegringarna för yrkesförsvaret. Inom något år kommer facit på systemet där soldater erbjuds en lön på 17 000 kr/mån, logementsboende utan matlagningsmöjligheter för 1100 kr/mån o s v. På vissa förband i landet har t o m den lokala officersföreningen tagit av egna pengar för att förbättra soldaternas boendestandard och skapa matlagningsmöjligheter. Resultatet lär i slutändan bli att lönerna måste höjas ordentligt för att man ska vara attraktiv på arbetsmarknaden, med påföljande höjningar även för officerslönerna. Förvarsbudgeten med drygt femtioprocentiga lönekostnader, som t ex modellandet för reformen, Nederländerna, rycker allt närmare.


Könsfördelningen i Försvarsmakten är sned, men man kan verkligen fråga sig om rätta sättet är kvinnlig särbehandling och att personalförsörjningen överhuvudtaget löses bättre genom allmänt sänkta krav. Vem blir det egentligen man lurar med detta agerande?

För att återigen citera försvarsministern i Sälen: "Det är soldaternas och förbandens kvalitet som avgör stridens utgång. Med detta menar jag materiell kvalitet, men lika mycket soldaternas utbildning, övning, samträning och erfarenhet. ...  Men kvantitet är en kvalitet, säger någon. Ja. Särskilt om det handlar om kvantitet AV kvalitet. Det var en lärdom av bl.a. Irakkriget att kvalitet slår kvantitet."

Låg numerär av lägre kvalitet, nämndes föga förvånande inte i talet.

Läs även Chefsingenjören

Uppdatering 23/1: I såväl SvD som DN skrivs det idag om det borttynande Försvaret.

Sagor och sanningar

Tredje dagen av Sälenkonferensen blev minst sagt intressant. Redan gårdagen blev ju intressant när Urban Ahlin (s) uppvisade ett helt annat engagemang än förra året. Snarast hade den Ahlinska skutan helt bytt kurs i en fråga som Ahlin inte alls ville diskutera förra året, vilket också Bodil Ceballos (mp) verkade lite överraskad över. Kan det vara så att Ahlin känner sig ha lite friare tyglar i avsaknad av en rorsman för Socialdemokratin? DN:s ledare uppmärksammade också träffsäkert hur det går "mode" i Sälenanförandena.

Intressant var också reaktionerna i pressen idag på försvarsministerns anförande, där den ena morgontidningen jämförde med Bagdad-Bob och väderprognoser, liksom en av kvällstidningarna. Uppräkningen över rysk militär förmåga och jämförelserna som gjordes i försvarsministerns tal lämnar en hel del att önska, men det får bli en fråga att återkomma till. Läs gärna också försvarsministerns tolkning av ÖB:s anförande och situationen. Försvarsministern gjorde ju igår också sin företrädare Leni Björklund sällskap när han inte förmådde berätta vilka förband som nu faktiskt finns gripbara. Sorgligt.

Apropå ÖB:s anförande var det glädjande då myndigheten äntligen går ut och erkänner att tilldelade medel inte är tillräckliga. Det krävs mer pengar efter 2015 om det ska finnas någon chans överhuvudtaget att hänga med. Det har påpekats gång efter annan tidigare, men äntligen också från myndighetens håll. Detta var också bland det sista förre ÖB gjorde som ÖB, men för döva öron.

Wilhelm Agrell var lika träffsäker som vanligt och det var högst intressant att se den andaktsfulla publiken lyssna till sagoberättaren och hans tragiska, men sanna berättelse om ett konkursbo. Hänvisning med varm hand till Chefsingenjören för ett referat av vad som sades.

Sanna var också Karlis Neretnieks fem minuter tecknandes en bild av den svenska militära oförmågan med koppling till den svenska solidaritetsförklaringen. Som tidigare påpekats finns ännu ingen förmåga eller ens någon som tittat på HUR vi ska kunna ta emot det utländska militära stöd som vi numera är fullständigt beroende av. Bilden av Gotland som Neretnieks målar upp är också en obehaglig sanning för dem som en gång avrustade ön. I ett tidigare inlägg på WW finns en karta över vad modernt luftvärn på Gotland medför. Läs också det utmärkta inlägget på Försvar & Säkerhet och Karlis Neretnieks anförande i sin helhet på Newsmill.


Överlag känns det som om en tillnyktring äntligen skett inom den svenska försvarspolitiken. Måtte det fortsätta åt det hållet under året, så det inte blir ett vakuum till nästa års rikskonferens.

Gästinlägg: När verkligheten når även generalerna

SvD:s "avslöjande" att Försvarsmakten ligger ett antal tusen soldater efter planerad förmåga kommer inte som en chock för många av oss anställda. Oron för att det ska bli svårt att rekrytera har uttryckts flera ggr tidigare av mig, såväl här som på Newsmill. Precis som befarat har det nu visat sig att processen inte var färdig innan den sjösattes och majoriteten av soldaterna GSS/T (tidvis tjänstgörande) inte kommer att kunna rekryteras ännu på något år. Återigen framstår det som ett mycket allvarligt misstag att utan övergångsperiod byta från värnplikt till yrkesförsvar. Nu stundar ett antal år med ett underbemannat försvar. Vad händer om detta synas? Kan vi ens genomföra en beredskapshöjning motsvarande Dagny II med den stora majoriteten av vårt reguljära försvar insatt i Afghanistan och en (eventuell) insats med NBG? Det blir mycket tunt på marksidan. Då spelar det ingen roll att chefen för Ledningsstaben ursäktar utfallet med att de nuvarande och planerade internationella insatserna klaras av ändå. Skattebetalarna har utan tvivel förväntat sig betydligt mer än så här. (läs även Försvar och Säkerhet)

Situationen blir inte så mycket bättre av att vi anställer våra soldater på 8 år med möjlighet till förlängning. Efter de första sex månadernas provanställning, är den ömsesidiga uppsägningstiden 3 mån. Så gick det med den lite för otrevliga insatsen. Att hitta skyttesoldater är det minsta av problemen. Men hur hittar vi specialisterna och motiverar dem att ta anställning för 17 000 kr/mån i 8 år? Härom veckan samspråkade jag med en soldat på ett av Stockholmsförbanden som utan minsta stolthet i rösten svarade att hans löneutveckling gav honom möjlighet till 19 500 om 8 år och då hade han ändå fått börja på 18 000 kr. Vi behöver inte ens gå så långt som att prata verkliga specialistområden. Ta bara en lastbilschaufför. Varför ska denne köra lastbil åt Försvarsmakten för 17 000 kr/mån och blir skjuten på när han kan tjäna avsevärt mycket mer civilt och ändå se världen? Upplevelsen, säger säkert någon. Ja, men den lär knappast räcka i 8 år och för att föda en familj som knappast vill bo på logement.

2019 var det tänkt att "dagens" försvar skulle vara fullbemannat. Så lär icke bli fallet. Till Österrike som enligt uppgift tittar på Sverige som förebild för försvarsreform, vill man bara säga grattis.

Nu stundar det gnabb om vems ansvaret är: Försvarsmaktens eller politikernas? Vem som får vika sig är inte svårt att räkna ut.


/Wiseman

------------------------------------------------------------------------

När verkligheten når även generalerna

Så har det då skett. Media (SVD) har upptäckt att vårt nya personalförsörjningssystem och våra ansträngningar att rekrytera är ett fiasko. Lagom till Folk och Försvar i Sälen också. Den veckan som oftast innebär mest positiv reklam för FM på hela året. Politiker och generaler pratar vitt och brett och vilka fantastiska förmågor vi har, vilken spjutspetsteknologi vi besitter inom vissa områden. Men i år då? Inte så värst mycket bra reklam, och så kommer det ut. Att personalförsörjningen är ett fiasko.

Men vänta... Det vet vi väl alla? Det har vi väl vetat i flera år, att det blir färre och färre soldater att rekrytera. Till och med till Utlandsstyrkan som kunnat locka med det allra bästa har haft problem sedan länge? Själv har jag rekryterat oavbrutet i ungefär ett år nu och jag har fortfarande inte full pluton. Jag klarar inte av att tillsätta folk i den takten de byter förband eller slutar. Trots att jag kan motivera med stora övninga kommande år, utlandsinsats inom en snar framtid och en möjlighet att tillhöra ett av sveriges mest attraktiva förband, både till uppgift och lokalisering. Det går inte hitta dugliga män eller kvinnor som klarar mitt förbands krav. Visst finns det folk i ladorna, men ärligt talat, GSU hemvärn? Nej tack. Soldater med gamla skador eller bristfällig fysik? Nej tack. Nåväl, låt gå för att jag har höga krav, men jag vägrar att göra kravunderskridanden. Får jag in skräp kommer fler av de som är dugliga sluta, så är det.

Det inträffade har vi vetat länge. Vi som är plutonchefer har i flera år rapporterat detta uppåt. Vid varje förbandsbesök av FML så jag har rapporterat direkt till generaler och överstar. Inget har hänt och nu vet hela världen vilka byfånar vi är. Vår käre försvarsminister har inte ett dugg koll på läget. 7 sökande till varje plats, säger han. Vad spelar det för roll när tre av dessa egentligen inte vill söka utan bara slängde i väg något för sakens skull. När en har ett kriminellt förflutet. En är rygg skadad sedan tidigare och en inte ens genomfört värnplikt. Den sista har så dåliga vitsord ingen vill ta i honom med tång. Försvarsministern har inte koll. Men han är nog också lurad.

Vad ska vi då göra? Det är enkelt i min värld.

1.) Höj lönen 2000 kr för samtliga befattningshavare. Det går helt enkelt inte leva på 12 000 kr efter skatt om man har eget boende och en bil att åka till jobbet med. Testa själv om du inte tror mig.


2.) Inför ordentliga förmåner som gratis mat och stöd till hemresor.

Svårare än så är det inte. Jag vet för jag har jobbat med det här ett tag nu. Varje vecka tackar soldater nej för att dessa två saker inte finns. Så jäkla dyrt är det ju inte. Maten har vi haft som utgiftspost i 109 år så det borde vi ju kunna beräkna och ett busskort kostar inte många kronor i månaden. Alla kan ju inte få hemresor med flyg men det förstår nog alla. Ingen förväntar sig det eller oxfilé varje dag.


Just nu myser jag. Jag är nöjd över att politikerna är förbannade och precis fattat att de är förda bakom ljuset. Jag är mycket nöjd över att alla i hela världen nu vet att vi inte ens kan tillsätta 3000 platser i vår ”försvarsmakt”. Jag är inte nöjd för att det är så det är. Jag är nöjd för att verkligheten har hunnit ifatt generalerna. Och då är det plötsligt inte så roligt längre.

/Trupparen 

Media: SvD, 2, 3, 4, Aftonbladet, DN, 2, Expressen, 2
Bloggar:  Försvars & Säkerhet, Försvarsministern, Johan Westerholm, Cornucopia, Tokmoderaten,  Chefsingenjören,

Mörkläggning? (uppdaterat 16/1 21.30)

TV 4:s ledande nyhet på söndagen är att (s) och (fp) anser att kostnaden för Gripen och närmare bestämt modifieringen till en enhetsflotta om 100 flygplan 39 C/D, mörkläggs. Huruvida så är fallet är svårt att säga. Däremot är det svårt att se något fel i att t ex Riksrevisionen uppdras att utreda kostnaderna. Man bör i så fall skapa en post, där driftskostnader beräknas på samma sätt som brittiska riksrevisionen gjort för brittiska stridsflygplan, där kostnaden per flygtimme för Eurofighter beräknades till drygt £70 000 per flygtimme. I Sverige räknar Försvarsmakten med en kostnad på ca 40 000 kr/h för Gripen. Likadana beräkningar skulle ge en enorm svensk fördel i ansträngningarna att sälja Gripen till andra nationer.

Bakgrunden till nämnda utspel är naturligtvis att det nu är försvarspolitisk högsäsong då Folk och Försvars årliga rikskonferens inleds i eftermiddag. Även om inte Gripens framtid finns med i det presenterade programmet, är det troligt att det kommer att finnas med i diskussionerna i alla fall. Håkan Juholt (s) uppvisar en sund inställning. Behovet av nya flygplan kommer är stort inför 2020-talet, men kostnaderna måste vara transparenta.

Uppdatering 21.30: Tydligen kommer "mörkläggningen" att diskuteras i Nyhetsmorgon måndag kl 09.45.