EMU-valet viktigare än svenska soldater

Det här är resultatet av omröstningen 9-10/4. Det är inte omöjligt att det blir ett inlägg om de andra ämnena också om några dagar.

Uppdrag Granskning förra veckan fick mig att dra mig till minnes hur det gick till när s-regeringen fick för sig att skicka SSG till Kongo 2003, men även en annan situation i landet där man agerade med ungefär samma valhänthet som Tsunamin två år senare. Jag hoppades nästan att man skulle ta upp det här också, men tydligen hade man bara fått koll på hur det gick till när Anna Lindh bestämde sig för att Sverige skulle delta mer aktivt i Kongo.


Under hösten 2002 kom det önskemål om ett svenskt deltagande i en FN-insats i DRK, Demokratiska Republiken Kongo. Från svenskt håll var man intresserad av att få ut ett flygvapenförband, ursprungligen med en flygfältsenhet, men efter lång tvekan och diskussion visade det sig att framstående länder såsom Uruguay och Bangladesh varit snabbare och redan skickat sådana förband. Den svenska styrkan styrdes istället om till ett flygplatsförband med uppgift att understödja FN:s transportflyg i Kongo. Insatsen skulle vara tidsbegränsad till ett år med en rotation. I början av juni 2003 påbörjades insatsen med FK 01 som den första rotationen hette.

I riksdagsbeslutet gav utrymme för ett svenskt deltagande med 90 pers och detta skulle snart visa sig vara ett problem. För förbandets säkerhet skulle man lita på andra länder som deltog i insatsen.

Relativt snabbt efter att FK 01 kommit på plats började situationen i Kongo förvärras. Stridigheterna i östra Kongo blossade upp och började närma sig Kindu. I HKV började man bli orolig för FK 01:s säkerhet och ville få tillstånd att tillföra egna säkerhetsförband, dels för att förstärka säkerheten och för att säkra en snabb urdragning om situationen skulle förvärras ännu mer.

Här stötte man på patrull hos regeringen. FK 01 hade fyllt alla 90 raderna i riksdagsbeslutet och det skulle krävas ett nytt riksdagsbeslut för att kunna få ner mer personal till Kongo. Hösten 2003 skulle utrikesministern mördas (vilket man självklart inte visste då) och Sverige skulle rösta om EMU. Inför EMU-valet hade riksdagen 2003 tagit ett tidigare sommarlov för att ledamöterna skulle kunna delta i kampanjerna.

Svaret från regeringen Persson till HKV blev helt enkelt nej. "Riksdagen har sommaruppehåll för EMU-valskampanjerna och vi kan inte kalla in Riksdagen för något sånt här". Sålunda bedömde alltså regeringen Persson att EMU-valarbetet var viktigare än 90 svenska soldaters säkerhet i ett av världens mest otrygga länder. Det kan vara värt att tänka på nästa gång ni funderar på att åka på utlandstjänst.

Nu gick det ju som tur var bra. De värsta striderna nådde aldrig Kindu där förbandet var baserat. Några veckor senare kom SSG och FJS IK ner för att understödja fransmännen i att säkra området runt Bunia. Av denna händelse har man dragit lärdomen att för varje utlandsinsats måste det finnas ett reservutrymme i riksdagsbesluten för att genomföra förstärkningar. Därför har t ex den svenska ISAF-kontingenten något hundratal extra rader.

Kanske skulle man ändra lagstiftningen så att regeringen kunde besluta om tillfälliga förstärkningar av redan pågående insatser?