Gästinlägg: Bör minnesmonument respekteras?

Det är tredje året jag uppmärksammat om ovarsamheten om vårt veteranmonument men inget tycks hända. pic.twitter.com/wLl7flFE88

— Peter Larsson (@Herravaldet) 16 augusti 2015

Bör minnesmonument respekteras? Frågeställningen är relevant efter att Dagens Nyheter arrangerade sin årliga konsert i anslutning till veteranmonumentet vid Sjöhistoriska museet i Stockholm. Enligt Blekinge Läns Tidning har monumentet använts som läktare och avlastningsplats under konserten. Arrangören har därutöver haft den goda smaken att positionera bajamajor 40-45 meter ifrån monumentet.

Det är förståeligt att intresseorganisationen Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna (SVF) reagerade kraftfullt mot vad de beskriver som en återkommande kränkning av monumentets värdighet, för tredje året i rad. Underlåtenheten att respektfullt uppehålla sig i anslutning till monumentet fordrar en tydligare inramning av hedersplatsen, ett förslag SVF framförde redan 2013 till Försvarsmakten och Kungliga Djurgårdsförvaltningen som upplåter marken.

Hanteringen av svenska utlandsveteraner har varit och är fortsatt undermålig. Den politiska uppbackningen av riksdagsbeslut är närmast obefintlig. Inte nog med att folkvalda underlåter att nämna varför svenskar skickas till oroshärdar, Stockholm stad går steget längre med offentliggörandet av en handlingsplan där inkluderande strategier arbetas fram för människor som kränker mänskliga rättigheter men inte för de utlandsveteraner som värnat dem. Genom tiderna har över 100 000 svenska män och kvinnor tjänstgjort i fredsfrämjande insatser. Det minsta man kan begära är att hedersplatsen som sedan 2013 utgör en plats för veteranernas samlade erfarenheter och upplevelser, behandlas med vördnad och respekt.

Bild från 2013

Men detta verkar vara för svårt. Kungliga Djurgårdsförvaltningen upplåter marken. Utlandsveteranernas minnesmonument hanteras därefter skrupelfritt när kommersiella tillställningar och publika evenemang använder platsen som läktare och avlastningsplats, ofta med nedskräpning som följd. Vid flertalet tillfällen har fotavtryck påträffats på de bänkar som bär, för veteraner och deras anhöriga, laddade budskap. För veteransamhället medger de ingraverade förkunnelserna en stunds reflektion och åminnelse kring de uppoffringar det svenska riksdagsbeslutet att värna mänskliga rättigheter utanför Sveriges gränser fordrar.

Det är inte Dagens Nyheters fel att Kungliga Djurgårdsförvaltningen så omdömeslöst upplåter marken kring och runt minnesmonumentet. Däremot torde en av Sveriges inflytelserikaste morgontidningar kunna uppbringa tillräckligt med tankekraft för att inte vanära en hedersplats. Tanken var aldrig att monumentet skulle utgöra läktare eller avlastningsplats. Inte heller var avsikten att monumentet skulle fullgöra en transportsträcka till bajamajor 40-45 meter ifrån monumentet, vilket blir följdeffekten när platsen nyttjas som läktare.

Granskar man den grafik Dagens Nyheter publicerade inför konserten framgår det att flertalet bajamajor var placerade strax utanför Sjöhistoriska museet. Varför det fanns ett påtryckande behov att även placera bajamajor i närheten av monumentet är höljt i dunkel, särskilt då det uppenbarligen redan fanns en lämplig och förmedlad plats för buktömning.

Kungliga Djurgårdsförvaltningen och Dagens Nyheter är skyldiga veteransamhället en ursäkt. Det är inte att behandla vare sig veteraner eller deras anhöriga på ett respektfullt sätt, det talar snarare för det motsatta. Är det rimligt att använda veteranmonumentet som läktare eller avlastningsplats? Dagens Nyheter är svaret skyldig.

(Wiseman anmärkning: Även Dagens media uppmärksammade i veckan kritiken mot DN) 

Callis Amid
Afghanistanveteran och konsult inom systemanalys

Veteranstöd i praktiken

Vid lunchtid uppmärksammades jag genom en tweet av David Lindén, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, på att veteranstödföreningen Veteran Rapid Reaction, VRR sökte stöd för en sjuk veteran med skulder hos kronofogden, där en försäljning av veteranens hus var nära förestående. Veteranen i fråga med tiotalet missioner bakom sig hade utöver ohälsan råkat i ekonomiskt trångmål utan att hans få kvarlevande släktingar visste om det. Kronofogden kände till VRR och hade rått en systerdotter att söka stöd där. Skulden hos kronofogden låg på 84 000 kr och på endast 4 h hade över 84 000 kr samlats in till veteranen, via appellen på VRR:s Facebooksida. Under kvällen hade summan nått över 145 000 kr genom att informationen flitigt delats i sociala medier och att frivilliga satt in pengar på VRR konto. Sannolikt stiger summan ytterligare när plusgiro-inbetalningarna kommer in under morgondagen.

Detta är veteranstöd i praktiken och visar på viljan att stötta veteranerna. Tyvärr visar det samtidigt också på luckorna i vårt sociala skyddsnät.

För er som önskar att bidra till VRR:s insamling håller den öppet till kl 08.00 imorgon bitti, den 17 juni.

Värna våra veteraner

Idag är det den svenska veterandagen. Av den anledningen skriver jag tillsammans med David Bergman och Callis Amid på SvD Brännpunkt om att Sverige måste värna sina veteraner, inte terroristerna. Fortfarande saknar såväl veteraner såsom Försvarsmaktens tolkar ett program för omhändertagande motsvarande den strategi som Stockholms stad antagit för hemvändande "våldsbejakande extremister", eller i folkmun jihadister. Vi finner situationen helt orimlig. På Aftonbladets debattsida skriver även Allan Widman och Lotta Edholm (fp och oppositionsborgarråd i Stockholm) om behovet av ett nationellt Veterancentrum för att erbjuda veteranerna den vård som deras situation och upplevelser kan kräva.

Runtom i landet har veteranceremonier hållits under dagen och under eftermiddagen hölls den årliga veteranceremonin vid veteranmonumentet Restare på Djurgården i Stockholm. Vid ceremonin deltog såväl Hans Majestät Kung Carl XVI Gustaf som överbefälhavaren general Sverker Göranson och försvarsminister Peter Hultqvist. Att kungen tar sig tid att delta i denna ceremoni är ett vederbörligt erkännande till de veteraner som Sveriges riksdag och regering sänt ut. Tyvärr deltog inte statsminister Stefan Löfvén, vilket är att beklaga. Dock skickade han en hälsning till Sveriges veteraner i sitt tal på Socialdemokraternas kongress som samtidigt öppnades.

Tack för ert mod. Tack för er uppoffring. Tack för er insats för freden, säger statsministern till Sveriges veteraner #svfm #skongress

— CB Perlenberg (@cbperlenberg) 29 maj 2015

I Stockholm genomförde också Sveriges Veteranförbund en veteranmarsch, vilken möttes upp nedanför Stockholms slott av bl.a. Anna Kinberg Batra

Tack för ert mod. Tack för er uppoffring. Tack för er insats för freden, säger statsministern till Sveriges veteraner #svfm #skongress

— CB Perlenberg (@cbperlenberg) 29 maj 2015

Runtom i landet tas nu också allt fler initiativ för att stötta våra veteraner. I veckan meddelade Skellefteå Kraft att man nu inför avtal med särskild veteranrabatt där dessutom 500 kr per avtal avsätts till en särskild veteranfond. I Landskrona har Kulturnämnden med journalistern Csaba Bene Perlenberg i spetsen beslutat att kommunens två enda attraktioner med avgift gratis för veteraner mot uppvisande av veterankortet. Fler initiativ lär följa framöver.

Själv undrar jag vilket resbolag som blir först med rabatterade biljetter till veterandagen nästa år? SAS, SJ eller Norwegian som på sina fenor påminner om norska hjältar i motståndsrörelsen?

Vi ska heller inte glömma att den 29 maj också är Hemvärnets födelsedag och att man i år firar 75-årsjubileum.

Det är skillnad på veteraner och veteraner

Igår fattade Stockholms stad beslut i Socialnämnden om stadens strategi mot våldsbejakande extremism. Eftersom jag inte hört något som tyder på motsatsen (protokollet ännu ej publicerat), förutsätter jag att den omdiskuterade strategin antagits. Det är nämligen en strategi som väckt berättigad kritik för sin naivitet och då framförallt avseende dess efterperspektiv. Efterperspektiv definieras enligt strategin som nedan (min fetstil):

"Efterperspektiv: när en person vill lämna en våldsbejakande extremistisk gruppering eller kommer hem från strider utomlands är det avgörande med anpassade inkluderande insatser. Även då är det viktigt med ett lokalt samarbete emellan olika aktörer. Frivillig-organisationer kan erbjuda målgruppen stödinsatser och råd. Även trossamfund arbetar med rådgivning, men också psykosocialt stöd.

När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största sannolikhet ett stort behov. Därför är det viktigt med samverkan mellan socialtjänstens socialpsykiatri och missbruksenheter, samt vårdcentraler och psykiatrin (PTSD, trauma etc.).

När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling.

Slutligen, är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan under efterperspektivet."


Det är vid det här laget många som uppmärksammat och reagerat mot strategin. En är Per Gudmundson som även visar en mindre trevlig bild på en av stockholmarna som kan omfattas av strategin och som om han återvänder till Stockholm alltså ska hjälpas med vård, jobb och bostad.

En annan som reagerat är Erik Jennische som konstaterar att straffrihet för våldsbejakande extremister också är en kränkning av mänskliga rättigheter och konstaterar att det hade varit helt otänkbart att i en motsvarande strategi för mäns våld mot kvinnor att inte nämna de egentliga offren – kvinnorna.

Den ansvarsfrihet som medges dessa jihadister och övriga extremister som strider för icke-statliga aktörer, är förbluffande. Det finns tydligen inte på kartan att dessa personer har gjort ett aktivt val. Lika lite verkar det överlag finnas några tankar på hur de ska kunna utredas för eventuella krigsbrott och lagföras. Helst verkar man inte vilja diskutera märkligheterna i strategin överhuvudtaget.

Samtidigt som Stockholm  fortgår kampen för att de afghanska tolkar som har stöttat den svenska insatsen i Afghanistan ska få komma till Sverige. Här har ursäkterna varför detta är omöjligt staplats på varandra av såväl myndigheter som ministrar, varvid nu en JO-anmälan gjorts av hanteringen.

I åratal har Fredsbaskrarna, Kustjägarveteranerna, enskilda politiker (inte minst Allan Widman och den veteranutredning han lade fram för några år sedan) och Försvarsmakten försökt få till ett veteranstöd värt namnet till de svenska soldater och sjömän som är och har varit i internationell tjänst. Det är ett arbete som trots idoga ansträngningar, kantats av de ena besvikelsen efter den andra där flera instanser anser att veteranfrågan inte ska beröra dem utan är Försvarsmaktens ansvar. En av få framgångar i veteranarbetet har varit inrättandet av en nationell veterandag som firas varje år den 29 maj. Det är tidpunkt som medger åminnelse av de svenskar som gjort det yttersta offret för att verkställa den säkerhetspolitik som beslutats av Riksdagen, men även alla de andra svenskar som genom åren gjort stora uppoffringar i landets tjänst.

Fortfarande får man dock kämpa för att skadade och traumatiserade veteraner ska få den vård och det stöd de borde ha rätt till. Ett "efterperspektiv" likt det Stockholms Stad nu beslutat om, är något veteranerna får fortsätta drömma om. Läs gärna om Pontus respektive Kongos öden, eller hur David och hans kollegor bemöttes när de kom hem skadade från Afghanistan. Det har visserligen blivit mycket bättre sedan dess, men fortfarande återstår mycket.

Det finns all anledning för svenska myndigheter att reflektera ytterligare några gånger över hur egna veteraner ska behandlas, liksom hur man ska behandla svenska medborgare som valt att delta i det som benämns våldsbejakande extremism.

Gästinlägg: Veteranutredningen är överlämnad – nu är det dags för verkstad!

Onsdagen den 7 maj överlämnades veteranutredningen till Försvarsminister Karin Enström (M) av riksdagsmannen och utredaren Allan Widman (FP). Förra året överlämnades en delrapport. Det är en gedigen och väl utförd utredning som har haft som uppgift att belysa helheten för omhändertagande av veteraner och ta svensk veteranpolitik vidare. Nu är det dags för politikerna – oavsett färg – att sätta igång verkstaden.

Bakgrunden till utredningen står att finna i vår egen närhistoria från Kongo på sextiotalet till dagens internationella operationer. Sverige har skickat, skickar och kommer att skicka kvinnor och män på internationella uppdrag till kris- och konfliktområden över hela världen.

Det handlar om både militär personal och civil personal som under olika myndigheters ansvar markerar svenska intressen inom humanitära insatser, övervakande insatser och militära missioner. Kort sagt, de är den förlängda armen av vår utrikes-, säkerhets- och biståndspolitik.

Sverige är duktigt på att hjälpa andra utsatta
Vi har varit duktiga på att hjälpa utsatta i andra länder och mindre bra på att hjälpa våra egna när de kommer hem, i synnerhet om de har fått problem.

De senaste åren har mycket gjorts för att ändra på denna situation. En rad åtgärder har lett till att hemvändande tas om hand på ett bättre sätt. Men stora brister har kvarstått.

Bra utredning – nu kommer farorna
Den Widmanska utredningen har på ett förtjänstfullt sätt identifierat kvarvarande brister och kommer med förslag. De viktigaste torde vara tydliggörandet av anställningsmyndigheternas ansvar för sin personal, fokus även på civila veteraner, fokus på forskning och kunskapsuppbyggnad samt förslaget om en ny veteranmyndighet samt ambitionen att i samverkan med våra nordiska grannar gå vidare med upprättande av veterancentrum.

Vi veteraner gläds åt att frågorna får ny skjuts framåt men vill samtidigt peka på några faror runt hörnet.

Myndighet ersätter inte ett veterancenter
Vissa ställer sig kritiska till om inrättandet av en ny myndighet är en vettig del av lösningen. De frågar sig om vi verkligen behöver fler myndigheter? Vi tror att den om den ges rätt mandat på ett kraftfullt sätt paradoxalt nog kan motverka den byråkrati som är veteranernas problem idag, nämligen att ”hamna mellan stolarna” när man behöver hjälp.

Men ett veterancenter behövs fortfarande. En myndighet kan inte ersätta detta. Myndigheten kan vara dörröppnare åt ett veterancenter, som sedan tar hand om operativa och praktiska saker, men får aldrig bli ett substitut.

Det finns enligt vår mening inte heller någon anledning att ytterligare vänta på ett Veterancenter. Arbetet med att skapa detta måste börja nu.

Specialistsjukvården ska inte avgöras utifrån bostadsort
En viktig utmaning är också att hitta en lösning för de veteraner som behöver tillgång till specialistvård för psykiska och/eller fysiska skador. Idag handlar det om var man bor huruvida man får kvalificerad vård eller inte.

Varje landsting gör sina egna prioriteringar och likabehandlingsprincipen är problematisk i detta avseende. Det är kanske här som den föreslagna Veteranmyndigheten kan fylla en viktig funktion att säkerställa den kvalificerade vården i samverkan med landstingen.

Tanken är klar – dags för handling!
I höst stundar det val. Oavsett vem som bildar regering i höst är vårt budskap följande: Nu är utredningen klar; agera och agera skyndsamt med att implementera utredningens förslag i verkligheten.

Oavsett politisk färg och syn på Sveriges internationella deltagande i civila och militära missioner borde alla kunna vara överens om en sak: att hedra och respektera veteranernas behov av erkännande, stöd och hjälp. De är alla människor som löst uppgifter för Sveriges räkning i svåra och utmanande situationer utomlands.


Anders Ramnerup
Generalsekreterare
Sveriges Veteranförbund Fredsbaskrarna

Alf Ingesson Thor
Ordförande
Stiftelsen Jesper Lindbloms minne

Alla hjärtans dag

En hjärtefråga; Var med och visa stöd till de anhöriga idag

Från Invidzonen:

Idag hoppas vi att vår omvärld vill ge en extra hyllning och hälsning till anhöriga.
Gå in på http://www.facebook.com/group.php?gid=42695196993 och skriv ett hjärtligt inlägg!
Vi blir också mycket glada om du vill hjälpa oss att sprida vårt budskap om en extra omtanke till den här gruppen!

Gästinlägg: Fredsbaskrarna sviker veteranerna!

Fredsbaskrarna har gått bakom ryggen på sina egna medlemmar och även andra organisationer där välmåendet för veteraner och anhöriga står i fokus genom att skapa en egen, för övriga, dold plan syftande till att nå en maktposition.

När stiftelsen Jespers Lindbloms Minne drog igång projektet om att skapa ett svenskt veterancenter inbjöds alla aktörer att medverka. Fredsbaskrarna såsom den största intresseorganisationen erbjöd sig att ta ledningen i projektet. Projektplanen handlade om att genomföra ett seminarium våren 2010 samt därefter utforma vägen framåt.

Seminariet genomfördes men med Jespers Minne som främsta organisatör då Fredsbaskrarnas intresse föreföll ljumt. Seminariet var välbesökt med representation av så gott som alla intresseorganisationer och flera myndigheter. Försvarsmakten deltog liksom flera politiker ur Försvarsutskottet och även en tidigare försvarsminister. Resultatet blev att det beslutades om att genomföra en workshop  med rubriken ett svenskt Veterancenter, där de organisationer som kände sig manade och hade resurser inbjöds deltaga.

Workshopen genomfördes i mitten av oktober och bekostades av Jespers Minne, ett tvådagars internat där ett tjugotal personer från olika organisationer deltog. Fredsbaskrarna deltog med en representant och projektplanen rörande ett veterancenter tog ytterligare steg framåt. Grunden till projektplanen hade tagits fram under sommaren och betalats av medel som Jespers Minne hade erhållit av en donator för just detta ändamål.

Det har nu framkommit att den av Fredsbaskrarna till workshopen utsände hade som uppgift att spionera och att skapa underlag för att Fredsbaskrarna skulle kunna ligga steget före.

Det som nu framkommit är att Fredsbaskrarna inte alls är intresserade av att skapa ett fungerande veterancenter utan hade sedan första början, då initiativet togs, påbörjat ett eget arbete i samma riktning. I hittills hemliga dokument framkommer att Fredsbaskrarna är rädda för att tappa sin position och bli en ren kamratförening och att man riskerar att tappa makt och ekonomiska bidrag och därmed bli marginaliserad. Fredsbaskrarna vill bli en ensam aktör gentemot Försvarsmakten och det ska ske genom att skyndsamt bygga upp ett kansli i Stockholm för att kunna skapa underlag för budgetering och äska medel. Huvudmotivet är att vara en ledande aktör och då möjligtvis tillsammans med Soldathemsföreningen då de sistnämnda är en frivilligorganisation och som sådan har rätt att få stöd av staten. Någon form av rehab-planering av veteraner föreligger uppenbarligen inte utan det viktigaste är att få fler medlemmar och därmed pengar.

Försvarsmakten har själv startat ett projekt rörande anhöriga och veteraner. Det är så här långt ett gediget arbete, även om tron på vad svensk sjukvård klarar av ligger mycket långt från verkligheten. Bakgrunden till det projektet har sitt ursprung i Veteranutredningen och den nya lagstiftningen som träder i kraft vid kommande årsskifte.

Fredsbaskrarna har varit flitiga lobbyister i Högkvarterets korridorer, en verksamhet som även inneburit baktaleri om andra organisationer. Flera ledande militärer har uppvaktats. Ledande personer i Fredsbaskrarna har även uttalats sig i kränkande ordalag om andra ”rivaliserande” personer.

Fredsbaskrarna har även fått ca en miljon kronor av Försvarsmakten under året för att bedriva sin stödverksamhet. En verksamhet som sköts av frivilliga veteraner utan någon ersättning alls. Löfte om fyra till fem miljoner kr framgent har även underhand givits. Svenska SoldathemsFörbundet har fått ca 10 miljoner kronor innevarande år men det stödet är helt i sin ordning av två skäl. Det ena är att de är en av Försvarsmakten godkänd frivilligorganisation samt det andra, att de är kopplade till Lucasstiftelsen där det finns kvalificerade psykologer.

Bidraget till Fredsbaskrarna må vara behjärtansvärt, om nu pengarna kommit till de som gör jobbet, men är en ren svartersättning utanför alla de regler som gäller rörande upphandling med mera. Att Försvarsmakten betalar ut svarta pengar på svartfaktura till en ren intresseorganisation är något som revisionen bör titta på.

Förhoppningsvis går arbetet med ett veterancenter, där alla aktörer kan bidraga på ett öppet och ärligt sätt vidare. Om Fredsbaskrarna kan rensa ut rötäggen i dess styrelse så ska Fredsbaskrarna självklart vara med. Den upprensningen bör genomföras snarast då den nu uppkomna situationen även svärtar ner de 99 % fredsbaskrar som gör en bra ideell insats utan att drivas av maktbegär och sökande efter egna positioner i maktens korridorer.

/RPI

-------------------------

Sista ordet lär inte vara sagt i den här frågan. Som vanligt är repliker välkomna.

Ämnet kommer under närmaste tiden nog även att beröras på andra bloggar, bl a Borneos Loopar.

/Wiseman

Julkort

Idag var det medaljceremoni för FS 19, nyss hemkomna efter ett mycket gott arbete och god insats. Tyvärr möttes de av ett riktigt ordentligt svenskt vinterväder med ordentligt med snö. Förutom värmen från närvarande anhöriga möts de även, liksom övriga veteraner av ett värmande julkort från Invidzonen, m fl. Nu stundar mycket välförtjänt julledighet.

Från Invidzonens pressrelease:

Ökad beredskap och en gränslös hälsning

Under julen tar många ledigt men Invidzonen ökar sin beredskap. De kommande helgerna är för många starkt förknippade med familjeliv och just därför är det en extra påfrestande period för många anhöriga till utlandstjänstgörande.

Vi kommer ha vår samtalschatt öppen under den stundande julhelgen, alla dagar från och med julafton till och med den 2 januari. Våra mentorer tar emot adepter och vi kommer skräddarsy vår verksamhet efter behov under denna storhelg. Ytterligare en aktivitet är bifogat julkort. Vi är många, inom olika organisationer, myndigheter och regering som ägnar en tanke åt både soldater utomlands och hemmavarande anhöriga. Med detta julkort vill vi på Invidzonen tillsammans med många, många andra visa vår samlade uppskattning och vårt stöd till alla anhöriga. Julkortet är i allra högsta grad också en hyllning till de mentorer som volontärt ägnar sin fritid till att hjälpa andra och att vara medmänniskor.
Vi vill visa vår tacksamhet till dem, och aldrig låta det medmänskliga tas för givet.

Det är inte möjligt att skicka ut julkortet personligen till alla anhöriga, detta på grund av ett högt säkerhetsmedvetande när det gäller adressregister. Meningen är istället att sprida julkortet via berörda organisationers hemsidor, sociala forum och media. Vi hoppas att julkortet ska nå så många anhöriga som möjligt i Sveriges alla hörn.

Om Invidzonen för dem som inte känner till organisationen:

Invidzonen är idag Sveriges största anhörigförening i sin genre och har ett formaliserat avtal med Försvarsmakten sedan mitten av 2010. Vi är en av de få utpekade organisationer som ger stöd åt hemmavarande. Vi är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening vars syfte är att underlätta för hemmavarande anhöriga till utlandstjänstgörande personal. Vi arbetar efter divisen hjälp till självhjälp och anser att anhöriga själva besitter den största resursen vad gäller att kunna stötta och bekräfta varandra. Eftersom vi är en anhörigorganisation kan vi på egen hand bygga ett stöd till varandra. Igenkännandet läker. Verksamheten inom föreningen bygger på öppenhet inför anhörigas idéer och förslag till aktiviteter samt samverkan och kommunikation med andra organisationer och myndigheter. Invidzonen stöttar även de som tjänstgör utomlands när de vill ha stöd till sina hemmavarande. Våra resurser består till stor del av det ideella engagemanget och människors goda vilja att hjälpa andra med sina erfarenheter.

Sergels Torg 3 nov

Ett bättre personal och veteranstöd är tvunget. Hela den framtida organisationen i Försvarsmakten bygger på att färre ska göra fler insatser än tidigare. Då fungerar inte gårdagens icke-lösningar inom dessa områden.

Sent, men ännu inte för sent görs nu försök att ta helhetsgrepp inom stödet. Det talas om en treenighet mellan ideella organisationer som Fredsbaskrarna, Stiftelsen Jesper Lindbloms minne, m fl, Försvarsmakten och slutligen politisk nivå.

Som går att utläsa i media är också behovet av åtgärder och stöd stort redan i dagsläget, samtidigt som mörkertalet också bedöms vara stort.

Till dess det omfattande och ambitiösa projektarbetet är omsatt i konkreta resultat i form av omhändertagande, stöd, minnesplatser, veterandag, m m bör man uppmärksamma de små, men icke desto mindre viktiga och ambitiösa privata initiativen.

Det senaste i raden lovvärda initiativ är en ceremoni på Sergels Torg den 3 november till stöd för svenska soldater i utlandstjänst. Initiativtagare är en kadett på Militärhögskolan Karlberg som lyckats samla en rad organisationer att delta i manifestationen. Viktigt att poängtera är att manifestationen inte tar ställning för eller emot den svenska militära insatsen i Afghanistan, utan endast för svenska soldater.

Mer information om manifestationen återfinns bl a på Facebook.

På ämnet Afghanistan finns idag två bra artiklar att läsa i tidningarna. Den ena är skriven av Anders Fänge, SAK. Det är inte direkt någon positiv bild han målar upp av Afghanistans framtid. Den andra är skriven av den namnkunnige korrespondenten Staffan Heimersson. Även Anna Dahlbergs ledare i gårdagens Expressen är mycket bra. (Även soldaten Martins debattartikel på SvD Brännpunkt ger ett intressant perspektiv) Oavsett vilken inställning man har till den svenska militära insatsen i Afghanistan finns det ingen anledning att inte stödja de svenska soldater som med livet som insats löser de uppgifter som ålagts dem av Sveriges Riksdag och i förlängningen svenska folket. Den 3 november är ett bra tillfälle att visa dem vårt stöd.

KDU vill ha veterancentrum

Värt att notera är att även Kristdemokratisk Ungdomsförbundet nu vill att Riksdagen ska ställa sig bakom inrättandet av ett nationellt veterancentrum. Det är glädjande att fler och fler partier ställer sig bakom detta och det återstår nu att hoppas att även de rödgröna hoppar på tåget.

Veteranuppdrag

Det är mycket glädjande att se att Regeringen nu givit Försvarsmakten i uppdrag att genomföra mycket av den verksamhet som föreslagits i veteranpolitiken.

Försvarsmakten blir nu skyldig att följa upp skadade soldater och se till att ha kontaktpersoner för anhöriga till soldater på insats. Man ska också ta fram en anhörig/familjepolicy, en medalj för personal som sårats och ta fram ett förslag på minnesmonument och veteranceremonier.

Försvarsmakten åläggs också att ta fram en insatsfrekvens för sin personal. Det har länge varit hett eftertraktat av personalen, som tidigare fått skriva på kontrakt in blanco att de är skyldiga att tjänstgöra utomlands, men utan att veta hur ofta och hur länge. Alla frågor från personalen om vad kontraktet egentligen innebär har besvarats med i stort sett lika många olika svar som det finns generalspersoner. Förhoppningsvis blir det klarare besked nu. Vidare ska Försvarsmakten inrätta en veteranadministration och se över kontakterna med veteran- och anhörigorganisationerna.


Därutöver ska Statens Militärhistoriska muséer ta fram ett förslag på en "Regeringens belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser". Där har man fallit på eget grepp. Ambitionen är tydlig att det ska vara en och samma försvarsmakt för såväl internationella som nationella insatser. Samma förband ska kunna lösa uppgifter i Långtbortistan samtidigt som det är fenomenalt på att försvara Sverige och lösa uppgifter på hemmaplan. Men tydligen ska uppgifterna meriteras på olika sätt?

På det hela är Regeringens agerande ett stort steg framåt.

Som det anstår

Återigen en väl genomförd medaljceremoni för det hemroterade FS 18. Ceremonin skedde som sig bör i Stockholms centrum på Armémuseums borggård. Saknaden efter de två stupade officerarna Palmlöv och Andersson markerades av att en grupp JAS 39 genomförde saknad kamrats formation över armémuseum.

Trenden går åt rätt håll när det gäller att ta hand om de hemkommande.

Veteranstöd inom ram (Uppdaterad 22/5)

Samtidigt som den viktiga komponten förlängda visstidsanställningar av soldater faller på plats har ett bakslag kommer för Försvarsmaktens personalförsörjning form av ett rödgrönt nej till veteranstöd. Den rödgröna ståndpunkten är att det social skyddsnät som en rödgrön regering kommer att erbjuda gott och väl räcker även för soldater.

Man kan bara konstatera att socialdemokraterna har haft årtionden på sig att i regeringsställning se till att de soldater man skickat världen över på FN-uppdrag har fått ett stöd och omhändertagande värt namnet efter hemkomsten. Så har icke skett och jag tvivlar på att det blir skillnad i framtiden med en rödgrön regering efter valet 2010. "Räddningen" kommer i så fall att vara att en rödgrön regering med vänsterpartiet ingående förmodligen aldrig kommer att skicka ut några fler utlandsinsatser. De soldater som redan skadats då? Förmodligen blir svaret: "Tough luck!"

Värt att komma ihåg när man läser de rödgröna ståndpunkterna är att ett bristande veteranstöd kommer att påverka såväl det nya personalförsörjningssystemet som det gamla med en separat frivillig utlandsstyrka.

Jag kan inte annat än se den rödgröna ståndpunkten som ett svek mot de veteraner som idag, igår och imorgon behöver stöd.


Uppdatering 22/5: De absurda villkoren för veteraner påvisas återigen.

Försvarsmaktens fiender

Att personer som kritiserar Försvarsmakten för dess undermåliga behandling av veteraner och oförmåga att ta till sig erfarenheter från tidigare utlandsinsatser målas ut i HKV:s innersta korridorer som Försvarsmaktens fiender för att de "pissar på Försvarsmakten", är bland det mest absurda och beklämmande jag någonsin hört. Alla som någon gång gått någon form av ledarskapsutbildning har hört uttrycket att ställa sig längst ner på feedbacktrappan. Det här är nog lägre än så. På vilket sätt skulle detta förbättra Försvarsmaktens möjligheter till personalförsörjning eller verkställa den nya devisen "verka, synas, respekteras"?

Man får verkligen hoppas att allt bygger på en missuppfattning.

Läs hos Borneo

Gästinlägg: Viktig milstolpe för lösning av veteranfrågan

Idag, torsdagen den 29 april, gjordes en föredragning av representanter från olika veteranintresseorganisationer inför Försvarsutskottets samlade medlemmar angående veteranpolitikutredningen och dess konsekvenser.

Det var Fredsbaskrarnas förbundsordförande Bo Wranker som var huvudföredragande inför utskottet.

Det var främst frågan om hur veteraner ska hanteras i framtiden samt frågan om ett eventuellt bildande av ett svenskt veterancentrum som stod i fokus.

Det som kan betraktas som milstolpe är att detta var första gången dessa organisationer erhållit en inbjudan till utskottet för att belysa dessa frågor. Det innebär att frågan om ett utökat stöd till veteraner, genom bildande av en ny organisation för omhändertagande av utsatta veteraner, nu fått "politisk legitimitet".

Nästa steg blir att delar av Försvarsutskottet får en utökad information av Fredsbaskrarnas och övriga organisationers expertgrupp. Samtidigt är avsikten att även ÖB personligen ska få ta del av ett verkligt fall för att på så sätt få insikt i de faktiska problemen som finns inom FM idag.

Seminariet på FHS den 26 maj, där dessa frågor skall ventileras, blir nu högintressant.

Det är dock viktigt att politiker bearbetas även på det lokala planet av veteraner och dess föreningar.

Om man tar med anhöriga så är det en halv miljon svenskar som är berörda av veteranfrågan.


/Borneo

Mer veteranstöd krävs

I USA visar ny statistik att runt 18 veteraner begår självmord varje dag och långt fler försöker ta sina liv. Andelen självmord bland de soldater som sökt behandling hos Veteranadministrationen är lägre än de som ej sökt hjälp. Det hjälpnummer som veteraner med självmordstankar kan ringa får varje månad ca 10 000 samtal. Även om man i USA kommit mycket långt med sitt veteranstöd och omhändertagandet är enormt mycket bättre än det var efter Vietnamkriget, är siffrorna ändå oroväckande, och framförallt att siffrorna stiger. 2005 begicks drygt 44 självmord per etthundratusen veteraner. 2007 var siffran 57. Naturligtvis hör det till saken att USA med tiden får allt flera veteraner. En annan bidragande faktor, som bör väcka svenskt intresse med tanke på det annalkande utlandsobligatoriet, är att de upprepade tjänstgöringarna i Irak och Afghanistan anses vara en starkt bidragande faktor till självmordsbenägenheten hos veteranerna. De flesta amerikanska soldater idag har flera tjänstgöringsturer bakom sig i såväl Irak som Afghanistan. Hur kommer situationen se ut för våra svenska yrkessoldater om 8 år? Hur många vändor har dessa då varit i Afghanistan?

Även vårt grannland Danmark har drabbats hårt av självmord bland sina veteraner. De senaste dryga två åren har 11 danska soldater tagit sina liv, men det finns ett mörkertal. Ca 25 000 danskar har deltagit i internationella operationer sedan 1992.

För svensk del finns det ingen statistik framtagen. Intresset har saknats. Till skillnad från USA och Danmark har svensk internationella insatser i mycket ringa grad handlat om stridshandlingar, vilket anses minska risken för PTSD. Uppgifterna för svenska internationella insatser har dock svängt de senaste åren och svenska soldater i Afghanistan hamnar allt oftare i strider, vars omfattning man hemma i Sverige knappast förstår eftersom media inte heller riktigt verkar ha fattat situationen. Hur kommer detta att påverka de soldater som tjänstgjort i Afghanistan, t ex FS 17 som roterade hem innan jul och som tillbringade en hel del tid "i elden"? Till skillnad från specialförbanden har inte de vanliga soldaterna i FS 17 och andra rotationer, insatser, tillgång till samma hjälp och stöd. Vilken uppföljning görs nu av dessa soldater?

Säkerhetsarbete och personalvård handlar framförallt om att förekomma. Det hett eftertraktade veterancentrum som nu planeras av ett antal olika organisationer har en stor roll att fylla.

Front för veterancentrum

I en debattartikel i dagens Sydsvenskan argumenterar bl a Allan Widman, Karin Enström och Annika Nordgren-Christensen tillsammans med en rad företrädare för bl a fack och intresseorganisationer för vikten av att ett svenskt veterancentrum inrättas. Det är en viktig fråga och det är glädjande att se ett brett stöd.

Första medlen från Gula Bandet överlämnade

Kustjägarveteranerna meddelar i ett pressmeddelande att de första 30 000 kronorna som försäljningen av det gula bandet inbringat, nu har donerats till Stiftelsen Jesper Lindbloms Minne vid en ceremoni på K 1 i lördags.

Kustjägarnas Gula Bandet ger 30 000 kronor till stiftelsen Jesper Lindbloms minne


Sällskapet Kustjägarveteranerna (KJV) har bedrivit försäljning av det Gula Bandet och behållningen av försäljningen hitintills, 30 000 kr, överlämnades vid Sällskapet Kustjägarveteranernas Årsmöte den 20 mars till stiftelsens ordförande Anna Jonsson.


Stiftelsen Jesper Lindbloms Minne tillkom efter att Jesper Lindblom stupat under tjänstgöring i Afghanistan. Jesper tjänstgjorde vid SSG, som är ett av Försvarsmaktens specialförband. Sällskapet Kustjägarveteraner tog fram det Gula Bandet inspirerade av bloggaren Wisemans Wisdoms till förmån för stiftelsen Jesper Lindbloms Minne.

Det Gula Bandet är en internationellt erkänd symbol för att visa sitt lands soldaters stöd. KJV har tagit detta initiativ för att öka förståelsen för de svenska soldaternas krävande uppgifter och för att skapa synligt stöd för dessa.

– Försäljningen av det Gula Bandet har gått synnerligen väl. Jag är stolt över att idag kunna överlämna den första behållningen om 30 000 kr av vår försäljning till stiftelsen. Jag är övertygad om att medlen kommer att komma väl till pass och göra nytta. Vi kommer fortsatt att sälja Gula Bandet och intäkterna går oavkortat till stiftelsen, säger Göran Hagberg, Ordförande för Sällskapet Kustjägarveteraner.

Jesper Lindbloms Stiftelse instiftades av de anhöriga till Jesper Lindblom för att hedra hans minne, men också för att uppmuntra efterkommande att odla föregångsmannaskap, kamratskap och ledarskap under svåra förhållanden. Dessa egenskaper var särskilt framträdande hos Jesper. Ett Stipendium om 10 000 kr delas årligen ut till person eller personer inom Försvarsmaktens specialförbandssystem, vilket även inbegriper de understödjande förbanden från armén, marinen och flygvapnet, som verkar i andan för stiftelsens urkund.

Som säkert bekant är Stiftelsen Jespers Lindbloms Minne och flera andra organisationer, bl a Fredsbaskrarna, starkt engagerade i arbetet med att etablera ett svenskt veterancentrum för att kunna stödja och vård veteraner och deras familjer på ett kvalificerat sätt.


Läs även Borneo

Äntligen en antydan till veteranpolitik (uppdaterad 20/3 09.30)

Försvarsminister Sten Tolgfors skriver idag på DN Debatt och i sin blogg om den kommande veteranpropositionen. Det är mycket glädjande att det äntligen blir av eftersom det går ett och ett halvt år sedan veteranutredningen presenterades sitt resultat. Sverige har tidigare närmast helt saknat en skyddsnät för att ta hand om veteraner.

Den enskilt viktigaste åtgärden är att fastställa vilken myndighet som bär det övergripande ansvaret för veteraners rehabilitering. Det får aldrig bli så som det blivit för många tidigare veteraner, där man kastats fram och tillbaka mellan myndigheter som alla agerat som alla med alla medel värjt sig från allt ansvar. Därefter följer att staten har ett livslångt ansvar för att ta hand om sina veteraner som den kommenderat ut i krigstjänst.

Dessa frågors lösande är fundamentalt för att i framtiden kunna rekrytera personal till Försvarsmakten. I förlängningen är också veteraners status av vikt för rekryteringen. Därför är det glädjande att man väljer att inrätta en speciell veterandag (29 maj), en ny "Regeringens belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser" och en ny medalj för svenska soldater som blivit sårade. Allt det som nämns i Försvarsdepartementets pressmeddelande är berömvärt, men egentligen ack så självklart och närmast pinsamt att det inte funnits på plats tidigare.

Ett inrättande av ett veterancentrum för att kunna stötta och vårda veteraner och samtidigt ta emot deras anhöriga står högt upp på mångas önskelista och jag hoppas verkligen att det arbete Stiftelsen Jesper Lindbloms Minne åtagit sig, kommer att bära frukt.

Man ska dock komma ihåg att det inte bara är den enskilde soldaten som åker ut på insatser. Det är i högsta grad även soldatens familj, där nu i bästa fall en vuxen* ska ta hand om familjen medan den andra tillbringar ett halvår på insats. Enligt förslag från Försvarsmakten ska normen vara en insats à 6 mån var tredje år och det kombinerat med ett utlandsobligatorium i det nya anställningsavtalet blir det med tiden rätt långa perioder som familjen tillbringar utan den ena föräldern och med ständig oro för vad som händer i insatsområdet. Inom just familjefrågan finns oändligt mycket mer att göra, då svensk lagstiftning idag i mångt och mycket hindra riktat stöd till de anhöriga hemma. Norge är på detta område ett föregångsland inom såväl stöd från samhället till det stöd som lämnas av Forsvaret till de anhöriga. Märk väl, det handlar inte bara om stöd till familjer "på insats" utan även om ett allmänt stöd till familjer för att de ska trivas i den glesbygd som en militär karriär ofta medför. Familjestödet är högt prioriterat i Norge och redan från mil.no:s förstasida kommer man till "Familieweb". I Sverige kan man glädjas åt att Försvarsmakten mer och mer börjat stötta anhöriga till soldater på insats med informationsmöten, men Sverige är fortfarande ett u-land på området, även om man kan se en antydan till agenda i Försvarsdepartementets pressmeddelande. Ett besök på mil.no rekommenderas varmt.

Soldater på insats behandlas samtidigt fortfarande mycket märkligt avseende förmåner. Inför lagstiftningen är en fredsframtvingande insats direkt att jämföra med en tjänsteresa till Rom, eller något annat trevligt ställe. Mycket återstår dock att göra inom det här området. Fortfarande minskas traktamentet till 70% efter tre månader, precis som i all statlig tjänst. Staten räknar med att man efter tre månader kommit mer till rätta på sin tjänstgöringsort och lärt sig hitta till en bra mataffär och att då gjort de nödvändiga inköpen som ett nytt boende medför. Att situationen är helt annorlunda i Afghanistan när man i bästa fall bor på en camp, spelar inte någon som helst roll. Av soldatens traktamente dras också automatiskt 85% bort eftersom staten anser att soldaten faktiskt får fri kost och logi. Att det sedan ofta handlar om att man bor i tält och äter vakuumförpackad mat, istället för helpension i Rom, spelar ingen som helst roll. Under utbildning på Livgardet inför insatsen får den stamanställde officeren arbeta under helt andra villkor än vad som annars är reglerat vid tjänst inom Sverige. Avsteg görs från boendestandard, resor m m utan ersättning för detta. Snarare är det tvärtom.

Jämför man den ersättning som en soldat har i Afghanistan, med en person utskickad av MSB till Haiti är det också himmelsvid skillnad i ersättning där soldatens arbete med livet som insats är betydligt mindre värt. Motsvarande gäller för Kustbevakningens insats i Operation Atalanta utanför Somalia, där förmånerna och ersättningen är avsevärt mycket bättre än som ges åt Försvarsmaktens personal med motsvarande uppgifter. Större risk innebär tydligen mindre ersättning. Är det för att man är dum och godhjärtad nog att ta risken?

För övrigt anser jag som alltid tidigare att tjänstgöring vid internationella insatser helt skulle skattebefrias. Det blir en liten kostnad för staten, men det betyder otroligt mycket, såväl ekonomiskt, som framförallt moraliskt för den enskilde soldaten.


Slutligen undrar jag stilla varför man hela tiden ska göra åtskillnad i statusen för soldater tjänstgörande i Sverige och de som tjänstgör internationellt? Genom att t ex inrätta en "Regeringens belöningsmedalj för särskilt berömvärda internationella insatser", diskvalificerar man automatiskt alla som deltar vid nationella militära insatser. Är det ännu ett led i Långtbortistandoktrinen? Soldat är man oavsett var man tjänstgör. Det viktiga är att man gör sin tjänst för Sverige.

Det är för det man ska belönas och det är alla våra soldater som ska stöttas.


Andra bloggare: Johan Westerholm, Åsa Lindestam, Cornucopia, Allan Widman, Borneo, Fahlstedt
Övrig media: Skånskan,


Uppdatering 20/3 kl 09.30: Man kan också fundera på hur utlandsobligatoriet ska fungera för officerare/soldater som är ensamstående föräldrar. Vem ska ta hand om barnen? Ska staten betala för internatskola eller barnen sättas på barnhem, eller kan man inte vara officer och ensamstående förälder? Det är sällan en situation man väljer själv. I bästa fall finns en annan förälder som man separerat ifrån, men det är långt ifrån aktuellt i samtliga fall.

Uppdatering 21/3 kl 09.00: I Danmark befarar man att fler danska veteraner tagit sin liv efter hemkomsten än vad som stupat sedan 1992 (49) och man anser sig behvöa en helhetsöversyn på veteranomhändertagandet.