Rekrytering del 3: En rekryteringsinformatörs personliga perspektiv (gästinlägg)

Nedan följer ett gästinlägg med en rekryteringsinformatörs personliga tankar kring Försvarsmaktens gångna och pågående rekryteringskampanjer. I mina ögon mycket tänkvärda och kloka tankar som myndigheten bör ta till sig.

Wiseman

___________________________________________________



När Wiseman lyfter frågan om rekrytering så vill jag passa på att lyfta mina egna, högst personliga tankar och reflektioner.

Den personalomsättning som följt med det nya personalförsörjningssystemet kräver större, aktivt arbete av Försvarsmakten i allmänhet och de enskilda förbanden i synnerhet. Intresset och kunskapen om FM är på många håll svagt. FM som arbetsgivare är ett relativt okänt begrepp.
Liksom de flesta stora arbetsmarknadsförändringar så kommer det att ta tid att implementera konceptet "Arbeta som soldat/sjöman". Information är källan till kunskap och det största arbetet går ut på att finna så många kanaler som möjligt - ut till den breda massan - för att bygga kunskap och efterfrågan.

För att förstå ett sammanhang är det alltid enklare att ha en bakgrund därför väljer jag att dela med mig de delar av min bakgrund och erfarenhet som kan vara till gagn för läsaren.

Jag genomförde min vpl som PB 05-06, då tillhörde jag ett marint förband. Efter vpl har jag studerat, arbetat och drivit eget. Jag har erfarenhet av olika företag och en utbildning inom marknadsföring. Jag har bott utomlands, senast i Förenade Arabemiraten. Innan dess i England.

Jag har aktivt sökt mig tillbaka till FM och har sedan mitten av 2011 varit civilt anställd i en OR-6 befattning med uppgift som rekryteringsinformatör på ett markstridsförband.

Delar av mina uppgifter är att möta gymnasieungdomar – både som föreläsare på skolor och som deltagare i gymnasiemässor. Det som slår mig är bristen av både kunskap och intresse för hur det egna rikets försvar ser ut. Även om man anser att vi klarar oss utan försvar så måste väl ändå frågan “Varför har vi en Försvarsmakt?” väckas? Under våren 2012 genomförde jag och min kollega en serie föreläsningar, främst riktade mot SYV och samhällskunskapslärare inom regionen – totalt fem stycken tillfällen. Målet var att öppna en ny informationsportal till oss och bygga en kontaktväg för frågor och information. Utfallet var delvis lyckat men har inte fått den effekt vi hade hoppats på vad gäller den kontinuerliga kontakten. Förhoppningsvis har vi låtminstone lyckats att öka på kunskapen till dem som lär nästkommande generationer varför Försvarsmakten finns.

Vi jobbar även till stor del med Arbetsförmedlingen och deltar i de flesta av deras mässor. Detta är i sig bra – men i princip fel. Med det menar jag att det är att angripa problemet från fel håll. Jag hade hellre sett att Manpower eller annan rekryteringskonsult var vår närmsta samarbetspartner. Att arbeta inom FM bör vara en karriärplan och ett önskejobb från start till mål, inget andrahandsval. Kunskapen om möjligheten bör generera ett aktivt val tidigt. Vi skulle dessutom tjäna på att förankra kvaliteten hos våra medarbetare även inom det civila.

Frågan är – varför är kunskapen om FM:s arbete och yrken så pass liten? Vi verkar i ett land som varit förskonat från krig under en väldigt lång tid. Sanning att säga så tror många att vi fortfarande är neutrala och att värnplikten lagts i vila är..-inte så förankrat som man skulle vilja tro. (Under genomförandet av onställningen år 2010 följde jag svensk media via web från FAE. Jag uppfattade inte någon stor debatt eller skriverier om FM:s övergång från ett personalförsörjningssystem till ett annat. Att värnplikten “togs bort” var snarare en notis än rubrik.)

Med jämna mellanrum kommer man uppifrån med nya PR-kampanjer – som enligt min ringa mening – är långt ifrån förankrade i vår dagliga verksamhet. Men det är det resultat man ställs inför när man ålägger en uppgift på dem som saknar insikt.

Missförstå mig rätt: jag tror inte att det handlar om nonchalans eller ignorans, utan bara det problem som är oerhört intressant att finna i FM av alla ställen – nämligen bristen på samsyn.

Det tycks mig som om vi lever och verkar i olika verkligheter – där det är vår lott att göra det bästa utav de riktlinjer som sänds till oss uppifrån. Men det blir som att bygga både räls och tåg på samma gång som man eldar på utav bara den för att fortsätta framåt. Förr eller senare så når man en punkt som kräver handling för att inte tåget skall spåra ur.

Om ett vinstdrivande företag skulle genomföra omorganisationer i den storlek som FM gjort, gör och kommer göra, så skulle det INTE ha fungerat om man inte först förankrat dem inom de egna leden. Det handlar dels om att bibehålla tilltro till den egna arbetsgivaren, dels till “the cause” och framförallt tilltro till framtiden.

Återigen tillbaka till personalförsörjningen. Som idag – och framförallt framöver – handlar om att få in rätt individer på en GMU och sedan behålla dem som soldater/sjömän och/eller SOU/YOP. Men då måste man börja tänka till. Jag vet ingen annan arbetsgivare som medvetet velat sälja in sig som ett “testa-på”-projekt. “GMU är bara tre månader.” Var förmedlas det att det är ett aktivt val om en karriär? En väl genomförd och godkänd GMU är första steget till fortsatt tjänst inom Försvarsmakten – vars unika kompetens är väpnad strid. Är det verkligen något man “provar-på”?

Jag har, senast på rekryteringsseminariet i höstas, ställt frågan till InfoS “Är ni medvetna om att ni inte kommunicerar ut att soldat/sjöman är ett yrke?” och fick då det enkla svaret “Ja”. För mig är detta helt verklighetsfrånvänt eftersom personalförsörjningen är vad verksamheten är baserad på. Nu ska man ju tillägga att detta skedde i ett privat samtal med en enda individ – men jag förfasas ändå. När jag och mina kollegor är ute så jobbar vi aktivt med att beskriva FM som arbetsgivare och GMU som vägen in för den som ser en framtid inom verksamheten. Vi trycker på viktiga faktorer som att sökande bör tillskansa sig all information de kan – eftersom antagningsprövningen de facto är en anställningsintervju. Vi gör oss så tillgängliga som vi bara kan – genom både genom sociala medier, mail och telefon. Jag stänger sällan av min jobbmobil och fel eller ej så är min ambition att ta alla samtal och att svara på alla frågor. För det är viktigt. Det handlar om min, mina kollegors och verksamhetens framtid.

Det går inte att blunda för verkligheten och tro att vi kommer fortsätta serveras ur den stora skålen med värnpliktiga. Den tiden är förbi och en av de viktigaste aspekterna i mitt arbete har varit att förankra rekryteringens och informationsspridningens betydelse internt – på det egna förbandet. Som civilanställd har jag haft fördelen att komma och gå “utom ramen” bland alla. Jag berättar om vad jag faktiskt gör och hur jag gör det. Det finns fortfarande en upplevd tveksamhet mot funktionen och ja – vi jobbar stundtals i oerhörd motvind – men det är en kamp jag gärna tar om det leder till förändring. Nu, efter 18 månaders anställning syns resultaten komma smygande. Vi har stöd ifrån vårt eget förband och får tilldelat soldater vid stöd på event och annat. Detta är guld värt eftersom det är DE som kan berätta om sin tjänst och vardag långt mycket bättre än någon annan.

Jag önskar att alla FM anställda fick en dag att gå ut på närmsta skola, arbetsförmedling eller ungdomsgård och berätta om sitt yrke, sin vardag och sina erfarenheter.

Jag hade förmånen att prata med vår informationsdirektör då han besökte vårt förband. Ja – jag förstår att där finns ett syfte och ett koncept som följs gällande aktuella kampanjer. Jag verkar efter det – för det är de verktyg jag har. Det ändrar inte min egen önskan om att FM skulle kunna marknadsföra sig på annat sätt. Men – vi får väl sitta lugnt i båten och se tiden an. Förr eller senare kommer resultaten av de investeringar som görs nu. Så småningom kommer vi kunna gå ner i kampanjernas omfång och kostnad och då rikta direkt mot yrken och tjänster. Vägen dit är krokig men målet tycks vi alla var ense om. Däremot gläder det mig oerhört att vi är rörande överens om att kampanjernas utformning och budskap måste förankras internt inom organisationen. Trots allt är det vi medarbetare som får stå till svars för vad familj, vänner och bekanta ser på reklam.

Istället för de reklamer som går så skulle jag vilja se en som heter “Vad tror du att jag jobbar med?”. Vi måste nå ut i verkligheten med verklighet. Våra kollegor har alla tagit ett aktivt beslut att kämpa för demokratiska och mänskliga rättigheter med sitt eget liv som insats. Våra anhöriga lever med det beslutet. Jantelagen kan inte förtrycka FM och vi måste börja ses som en attraktiv arbetsplats och framförallt – att när en FM anställd lämnar för civilt arbete så ska deras utbildning och tjänstetid vara meriterande inom näringslivet. Utbytet måste förankras.


Jag tror på Sverige, Försvarsmakten och vårt behov av att finnas till. Vi är ett av få företag som arbetar för att inte behövas och vår kamp mot detta mål bör stöttas av alla och envar. Men för att bibehålla kvalitet och kontinuitet bland våra medarbetare så måste vi marknadsföra oss på rätt sätt. I dagsläget får vi fortsätta efter de förutsättningar vi har tillhanda – men förr eller senare vore det utopiskt att bli fristående från det politiska spelet.

 Hanna

Gästinlägg rekrytering: Replik från Försvarsmakten

Nedan följer en replik från Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten till det första inlägget i en serie om rekrytering.


Wiseman

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––


Vad håller vi på med?


En fråga för att travestera den kampanj som nu pågår. Försvarsmaktens marknadsföring väcker alltid mycket uppmärksamhet, dels för att det är just Försvarsmakten som är avsändare men också för att våra kampanjer sticker ut jämfört med andra företag och organisationer. Den senaste som går under namnet ”vad håller du på med?” har risats och rosats mer än någon annan kampanj tidigare. Kommentarerna har varit kraftiga på nätet som t.ex. ”MEN HUR I HELVETE FÖRSVARSMAKTENS JÄVLA REKLAM FÖRFÖLJER MIG T O M PÅ SPOTIFY ” till ”Folk får säga vad de vill om försvarsmakten, men deras nya reklam är fucking awsome!”.

Vad som sagts i den allmänna debatten har bland annat varit att den är kulturfientlig. Mycket av denna värdering ligger i betraktarens ögon och en inbyggd fördom om vad Försvarsmakten står för utan att bry sig om vad budskapet de facto är. Bland annat Fredrik Strage i DN och Alex Schulman i Aftonbladet har skrivit om detta och jag har bemött detta i tidningen Resumé. Pierre Schori i Aftonbladet menar att vi enbart vill rekrytera långtidsarbetslösa invandrare. Nu är det inte syftet med aktuell kampanj vilket jag strax ska återkomma till, men om så vore, vilka värderingar styr Schoris syn på Försvarsmakten och gruppen långtidsarbetslösa invandrare?

Vad gäller de interna reaktioner som är negativa har jag mer att fundera kring. Detta därför att en framgångsrik kampanj kräver interna ambassadörer. Det är därför viktigt att förklara vad marknadsföringen ska göra och vad den inte kan innehålla.


Först några grundförutsättningar:

• Vi baserar våra kampanjer på noggranna studier av målgrupperna och kunskap om deras beteenden och attityder, 
• Vi behöver för aktuell omgång med cirka 2 000 platser till den grundläggande militära utbildningen (GMU) mer än 12 000 ansökningar. För att få denna stora mängd ansökningar behöver ännu fler individer reflektera och överväga en ansökan och då är detta endast en omgång, 
• De som bor nära ett förband är lättare att påverka men den stora gruppen individer som behöver beröras bor i områden utan synlig militär närvaro, 
• Vi vet att åldersgruppen 18-25, som helhet, har liten eller ingen kunskap om Försvarsmakten. Med liten menas just det, mycket liten eller obefintlig kunskap om det som vi internt tycker är självklara saker om vår verksamhet, 
• Den kunskap denna grupp uppfattar sig ha är baserad på amerikanska krigsfilmer, 
• Vi är inte ett valbart alternativ idag, dvs. individen har inte övervägt, och kommer inte av sig själv att överväga, en tjänstgöring i Försvarsmakten, 
• 18-19 åriga män är överrepresenterade bland de som ansöker eller blir nominerade till GMU, 
• trots detta är denna volym män inte tillräcklig utan vi behöver kraftigt förändra intresset bland de som är 19-25 år och i synnerhet bland kvinnor, 
• - i tillägg till volymskäl, men kanske ännu viktigare, blir Försvarsmakten en bättre organisation med en jämnare ålders- och könsfördelning, 
• budskap som förstärker en fördom eller verkar främmande för stora grupper verkar avskräckande i den första kontakten, 
• Hemvärnet har låg status i gruppen 25-35 som är huvudmålgrupp för rekrytering till detsamma. 

Hur ska då reklamen utformas, givet dessa grundfaktorer, och vår kunskap om att varje målgrupp, fördelat på ålder och kön, reagerar på olika budskap och innehåll?

Reklamens huvudsyfte är att väcka intresse, skapa nyfikenhet, förväntan eller ställa invanda föreställningar på ända. Först när denna nyfikenhet är väckt kan vi presentera vår verklighet och verksamhet på ett djupare sätt. Går vi ”rakt på” behåller vi gruppen 18-åriga killar och verkar avskräckande på huvuddelen av kvinnorna men även männen i ålderskategorin 19-25.

Mot detta kan ställas att många medarbetare har efterfrågat att vi ska visa verksamheten i vår reklam. - Visa bilder på stridsvagnar, båtar, flygplan eller skarpa bilder från Afghanistan. Varför visar vi inte detta, varför visar vi inte ”vår verklighet”? Det är riktigt men det är inte heller syftet. Det är nämligen nästa steg i kontakten med de stora grupper vi vill påverka vilka, som jag tidigare nämnt, saknar kunskap eller kanske rent av skräms av ”vår verklighet”. Om detta vore faktorer på marginalen skulle vi kunna göra på annat sätt men nu är det ”deras verklighet” vi ska förhålla oss till och inte vad vi själva tycker vore önskvärt. Först behöver vi på ett nästan metafysiskt plan prata om ansvar och grundläggande värderingar i livet, sedan kan vi närma oss det vi faktiskt gör i vårt dagliga värv. Så svårt och samtidigt så enkelt är det. Avståndet mellan vår och resten av samhällets vardag är idag mycket långt ifrån varandra och i synnerhet gäller detta yngre generationer.

När kommer då verkligheten in när vi ställt förväntningarna på ända om vad Försvarsmakten är? Det sker i nästa steg genom besök på vår hemsida eller annat ställe på Internet. Det är där vi ska visa det som då fördjupar. Saklig information, medryckande och förklarande filmer, beskrivande text, frågor och svar. En väl fungerande kampanj genererar cirka en miljon besök till vår hemsida. Där får de, som vi väckt intresse hos, se den breda bild som behövs. Ett upplägg med tuffa bilder och filmer i den första kontakten kanske ger en bråkdel av detta resultat och vi når inte våra mål. Därutöver verkar detta bildspråk initialt exkluderande då det i första hand beskriver traditionella manliga ideal. Så enkelt är det.

Nu har jag i detta resonemang enbart redovisat hur kampanjer och hemsida fungerar. I tillägg till detta kommer möjligheterna att faktiskt se, höra och känna på det vi är, fysiska möten och verkliga kontakter. Sådana möten kommer att vara avgörande på lokal nivå och utgöra en vital del i rekryteringen som komplement till de centrala kampanjer som driver volymen över hela riket. Jag har inte heller berört de organisatoriska eller kulturella förändringar som behövs för att möta och behålla en ny generation medarbetare med helt andra förväntningar och krav än de vi är uppvuxna med.

En del av kritiken har pekat på att i andra länder så fungerar det med ”combat” direkt. Först det första är jag inte så säker på att det fungerar då de flesta länder som marknadsför på det sättet har stora rekryteringsproblem. Men det viktigaste skälet är att varje land är kulturellt unikt. Riksdagsledamoten Caroline Szyber (KD) menade på Twitter att norsk reklam som vädjar till känslan för Norge var bra reklam. Det är det säkert, men de som förespråkar en sådan reklam är förmodligen omedvetna om hur kraftigt synen på just nationalism och nationsidentitet skiljer Norge och Sverige åt. Det som funkar i andra länder kan således vara helt verkningslöst i Sverige. Om tonaliteten skall utgå från ett intresse för nationen krävs ett helt annat politiskt språkbruk där Försvarsmakten repetitivt och utan reservationer omnämns som den yttersta garantin för en självständig demokratisk stat.


Hur vill jag då förändra rekryteringskommunikationen? För det ska vi, då detta är en levande process. Idag löser den ett kortsiktigt volymbehov givet nuvarande förutsättningar och hur ska den förändras över tiden?

• Vi ska så snart som möjligt, med erfarenhet och statistik, börja mer precist identifiera vad som ger effekt, fördelat på ålder, kön och region. I Kanada tog det fem år att få tillräckliga data för ett mer ”kirurgiskt” urval. 
• På sikt ska kostnaderna och formerna för vår marknadsföring kunna förändras när vi är etablerade som arbetsgivare och ett valbart alternativ för kontinuerlig, tidvis eller frivillig tjänstgöring. 
• Plattformsdokument som styr vår kommunikation ska vara tillgängliga för medarbetare och chefer för att utifrån kunskap och förståelse bidra till helheten. 
• Att Försvarsmaktens medarbetare känner stolthet över kampanjerna då de vet att den ger avsedd effekt och inte känner besvikelse över att de inte är dokumentärer över den egna verksamheten. 
• Stoltheten över det egna förbandet återspeglas genom filmer i andra sammanhang där syftet just är identitetsskapande.
• Att hela Försvarsmaktens verksamhet återspeglas i den samlade kommunikationen, från tidigare försvarsgrensidentitet till alla uppgifter vi har. 
• Att arbetet på förbanden baseras på unika kampanjer anpassade till lokala förhållanden tillsammans med mångfacetterad verksamhet och möjlighet till många fysiska möten. 

Det sista är viktigt då i många fall just detta kommer att vara den sista avgörande pusselbiten för 21-åriga Kevin eller 24-åriga Cecilia. Nyfikenheten har väckts av en central kampanj, de första frågorna har besvarats av hemsidan och viljan att ansöka finns efter ett möte med någon jämnårig soldat eller sjöman som stolt bär sin uniform.


Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör


DN

Rekrytering del 1: Att väcka intresse

Vad är Försvarsmaktens huvuduppgift och huvudsakliga verksamhetsområde?


Förordning SFS 2007:1266 med instruktion för Försvarsmakten

1 § Försvarsmakten ska upprätthålla och utveckla ett militärt försvar. Grunden för detta ska vara förmågan till väpnad strid.

2 § Försvarsmakten ska kunna försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom insatser nationellt och internationellt. Försvarsmakten ska kunna upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet samt värna Sveriges suveräna rättigheter och nationella intressen utanför det svenska territoriet.

Försvarsmakten ska med myndighetens befintliga förmåga och resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet.

Försvarsmakten ska kunna utföra uppgifterna enligt första stycket självständigt, men även i samverkan med andra myndigheter, länder och organisationer.


Ingen har väl missat de diskussioner som förts om Försvarsmaktens förmåga respektive svårigheter att rekrytera respektive behålla personal sedan värnplikten försvunnit. En stor del i rekryteringen är att locka folk att söka den grundläggande militära utbildningen, GMU, efter vilken rekryterna kan fortsätta som kontinuerligt eller tidvis tjänstgörande soldater eller sjömän alternativ hemvärnssoldater. GMU är också obligatorisk för aspiranter till Officers- respektive Specialistofficersutbildningen om man inte sedan tidigare genomfört värnplikten.

Väsentligt i denna process är då hur man skapar intresse och håller kontakten med det svenska folket ur vilken rekryteringen ska ske. Ett medel är genom videoreklam, där man nyligen släppt fyra nya reklamfilmer för TV, bio och internetsidor. Dessa filmer återfinns inbäddade nedan. Jämför gärna dessa med de andra två som återfinns längst ner. Vilka skapar mest intresse och beskriver bäst man sysslar med i Försvarsmakten?

Gissa vilka filmer som är gjorda utan någon budget och av personer som inte har marknadsföring som uppgift? 

Känns det inte oerhört svenskt att Försvarsmaktens huvuduppgift bedöms vara icke politiskt korrekt och därmed olämplig att visa i svenska media?

Om "vätternbombningarna"

Försvarsmakten har sedan några år ansökt om ett utökat miljötillstånd för flygskjutmålet Hammaren i Vättern. Bakgrunden är kortfattat att Försvarsmakten idag endast disponerar två flygskjutmål sedan förbandsnedläggningar. Hammaren är också väl placerad med nära avstånd till såväl F 7 Såtenäs, Helikopterflottiljen i Linköping, liksom de i Linköping baserade test- och utvecklingsverksamheterna som genomförs av Försvarsmakten, FMV och Saab. Det andra flygskjutmålet ligger utanför Luleå, vilket kräver omfattande resurser för förbanden i södra Sverige i form av ombasering.

Sedan ansökan lämnades in finns också en proteströrelse mot att verksamheten ska utökas. Exakt sammansättning av proteströrelsen är oklar om det rör sig om en eller flera organisationer. Kritiken har genom åren skiftat mellan buller och utsläpp.

Idag genomförs manifestationer på flera håll runt Vättern för att visa missnöje med Försvarsmaktens planer där bl a kyrkor på flera håll ska genomföra klockringningar.

Som så ofta när det gäller protester kan man konstatera att i mångt och mycket rör sig om känslor och inte alltid fakta, inser man när man läser argument som framförs av proteströrelsen och Försvarsmaktens tillståndsansökan.

"Stoppa bombningarna av Vättern" har till exempel länge varit en paroll för protesterna. Läser man miljötillståndsansökan kan man snabbt konstatera att det inte ska släppas en enda bomb i Vättern. Ammunitionen som omfattas av ansökan är:

• 5,56 mm 9 000 st från HKP
• 7,62 mm 35 000 st från HKP
• 12,7 mm 10 000 st från HKP
• 27 mm 25 000 st från JAS 39
• Övningsraket 6,3 cm 150 st från SK 60

Sedan drygt 30 år tillbaka är det också med regeringsbeslut fastställt att brisant ammunition ej får användas i Vättern, varvid ansökan endast gäller barlastad ammunition.

Proteströrelsen koncentrerar sig nu framförallt kring dricksvattnets kvalitet när det tas ur Vättern och protesterar därför mot blyutsläppen som man anser att de utökade skjutningarna kommer att medföra. Man anser att Försvarsmakten står för 6 av 10 ton bly som Vättern årligen tillförs. Av den ammunition som redovisas ovan är det endast 7,62 mm som har blyinnehåll sedan 5,56 med stålkula börjat ersätta den äldre med blykula. Samma utveckling är på väg även för 7,62 så i fråga om flygammunitionen är det ett övergående problem. Tillståndsansökan redovisar också att maxantalet 35 000 skott skulle innebära att 217 kg bly tillförs Vättern, varav merparten hamnar i bottensedimenten. Av denna mängd riskerar i ett värsta scenario maximalt 217 g att urlakas i vattnet enligt de forskningsresultat som visar på en urlakning av 0,01-0,1 %, vilket inte ens skulle ge mätbar påverkan i dricksvattnet.

Siffran "6 av 10 ton" härrör från en rapport från det tidiga 90-talet, när såväl Försvarsmaktens verksamhet som verksamheten vid ammunitionsfabriken i Karlsborg var betydligt mer intensiv. Sedan dess har som bekant också Försvarsmakten ersatt blykulor med stål, vilket gör att skillnaden lär vara mycket stor mellan idag och för 20 år sedan. Man ska också ta i beaktande att det är stor skillnad i vilken form blyet tillförs, där dessa skjutningar får anses vara av den minst skadliga sorten.

Man kan fundera på varför inte kyrkorna tar tillfället i akt att genomföra klockringar även jordbruket runt Vättern eller mot småbåtslivet i Vättern då en stor del av utsläppen går att spåra till just jordbruket och uppemot 20-30 % av båtmotorbensinen beräknas gå ut i vattnet varvid Vättern årligen tillförs flera hundra kubikmeter oförbränt drivmedel. Som jämförelse kan nämnas att en annan förhåga proteströrelsen har är miljöpåverkan av flygfotogen vid ett haveri. Detta skulle i så fall maximalt röra sig om  några enstaka kubikmeter, vilket är en bråkdel av det båtmotorerna lämnar ifrån sig.

Proteströrelsen ska dock ha en eloge för att man betonat att det inte rör sig om protester mot Försvarsmakten utan endast verksamheten i Vättern.

Varför Försvarsmakten själv på sin "miljöblogg" inte med ett ord beskriver sin egen ansökan utan endast berättar om protesterna framstår som ett stort och beklagligt mysterium.

En viktig aspekt man måste begrunda är frågan var denna verksamhet annars ska genomföras, till vilken kostnad och vilken miljöpåverkan det då får.

Försvarsmaktens tillståndsansökan (437 sidor)
Stoppa bombningarna i Vättern (Blogg)
Rädda Vättern (Blogg)
Rädda Vättern (Twitter)
Kyrkopolitiker (m) i Karlsborg hoppar av till följd av kyrkans beslut om klockringningar
Övriga media: SR, JNytt, Corren
Mera media: NA, JNytt, Corren, SVT, 2, 3

Tiden går… Gästkrönikör nr 7: Annika Nordgren Christensen

Landets första försvarsblogg hette faktiskt just Försvarsbloggen och drevs av något så "exotiskt" som en kvinnlig, miljöpartistisk försvarspolitiker och tillika en mycket duktig sådan – Annika Nordgren Christensen. Under Försvarsbloggens första år, 2007, presterades inte mindre än 375 inlägg, där flera av inläggen handlade om Annikas arbete i Försvarsberedningen. Det blev också en rad länkningar i inläggen på WW till just Försvarsbloggen.

Man kan lätt föreställa sig hur mycket fördomar Annika mötts av i försvarsfrågor genom åren, men som sedan kommit på skam. Liksom tidigare kollegan i Försvarsberedningen Allan Widman var Annika en mycket hängiven och duktig försvarspolitiker med stora kunskaper om såväl Försvarsmakten som försvars- och säkerhetspolitik.

Sedan Annika lämnade politiken arbetar hon som chef för Newsmill Analys och ses dessutom ofta som moderator i försvarspolitiska sammanhang, nu senast under Almedalen.


Wiseman

---------------------------------------


Fem år

På försvarsgrenarnas tid kunde man som försvarspolitiker mejsla ut en uppfattning om helheten bland annat genom att ta del av respektive försvarsgrenschefs perspektiv och lägga ett eget pussel med hjälp av förbandsbesök. Sedan blev det inspektörer av cheferna och slut med försvarsgrenstidningarna och man skulle bli en Försvarsmakt. Inspektörerna skulle vara taktiska chefer, men de taktiska cheferna finns i insatsområdet och inspektörerna blev ganska anonyma. Det var slut med avvikande uppfattningar i för alla och envar att ta del av. Politiken fick lätt förenklat en enda bild av myndigheten - vilket somliga ansåg effektivt och andra som en riskfylld operation med tanke på långsiktiga konsekvenser av att relevant kritik, alternativa bilder eller för den delen krypskytte mellan försvarsgrenarna kokade på officersmässen men inte i Försvarsberedningar eller Försvarsutskott.

Min poäng med detta är att det fanns ett uppdämt behov av debatt och bikt. I kombination med att så gott som samtliga redaktioner ger försvarspolitiken låg prioritet, samt att alla som vill kan göra sin stämma hörd på en blogg - även anonymt - skapade grogrund för försvarsbloggarnas framgång. Själv startade jag Försvarsbloggen i början av 2007 och var alldeles för generell för att sätta skräck i någon på HKV. Men när Wiseman och några till växte fram med mycket specialiserad kunskap och förmåga över tangentborden var det många internt som började dra öronen åt sig och såg det som subversiv verksamhet. Snart upptäckte dock försvarspolitiker informationsflödet, liksom anställda i FM, stödmyndigheter och de få journalister som bevakar området. Och Försvarsmakten ändrade attityd genom sin proaktiva informationsavdelning.

Stora frågor diskuteras på försvarsbloggarna, men vilken impact har de? Man kan hävda att det är ett slags branschtidningar för redan intresserade och invigda, och att den externa påverkan därför är begränsad. Möjligen kan det vara så, om informationen blir alltför specialiserad och därför svårtillgänglig för beslutande instanser utanför firman, men det betyder naturligtvis inte att bloggandet är irrelevant. Det fyller i så fall en annan funktion än den breda opinionsbildningen och som försvarsbloggare ska man bara bestämma sig för vilket syfte man har med verksamheten för att kunna mäta framgång mot det. Om man vänder på det hela har Försvarsmakten att hantera risken med att fatta förhastade beslut i kölvattnet av information som får snabb spridning, skapar stort tryck och som kanske härrör från ett begränsat perspektiv där man ser ett träd men inte hela skogen.

Som jag ser det lider inte precis Sverige av för mycket försvars- och säkerhetspolitisk debatt. Tvärt om. Samtliga instanser skulle vinna på en ökad öppenhet och att relevanta aktörer så sakteliga absorberar vad ny teknik innebär för den externa och interna informationshanteringen. Enligt min uppfattning har vi en mycket omogen offentlighet kring försvars- och säkerhetspolitiska spörsmål. Okunskap och upplevt hemlighetsmakeri har ett pris och vi har sett det exempel på hur det kan gå i debatten om bland annat insatsen i Afghanistan och Saudiaffären. Försvarsbloggarna har här en viktig roll även fortsättningsvis.

Varje tid har sin egen version av på vilket sätt FM är nära kollaps, ledningen inget förstår och politiker minst av alla. Om försvarsbloggarna enbart hade ägnat sig åt icke-konstruktivt gnäll hade de snabbt förlorat sin relevans. Framgången hänger på relevant kritik, nya perspektiv och gediget kunnande och det är därför Wiseman fyller fem i framgång och kan se fram emot många till.


Annika Nordgren Christensen

Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
– Inledning
– Gästkrönikör 1: Peter Neppelberg
– Gästkrönikör 2: Erik Lagersten, Försvarsmaktens Informationsdirektör
– Gästkrönikör 3: Cynisk

– Gästkrönikör 4: Allan Widman

– Gästkrönikör 5: Berndt Grundevik, Arméinspektör
– Gästkrönikör 6: Skipper

Tiden går… Gästkrönikör 2: Erik Lagersten, Försvarsmaktens Informationsdirektör

Genom åren har det säkerligen uttryckts ett och annat hårt ord om försvarsbloggarna i Försvarsmaktens informationsstab, liksom i övriga delar av Högkvarteret och vice versa. Mycket av incitamenten bakom försvarsbloggarna har också varit ett missnöje med hur Försvarsmakten under 00-talet bedrivit sin informationstjänst, där känslan ofta har varit mer av parering än proaktivitet. Det känns dock numera som att informationstjänsten är på väg åt helt rätt håll där inrättandet av Försvarsmaktens bloggportal var ett stort steg framåt. Likaså lär den fullständiga omdaningen av Försvarsmaktens webbplats bli ett steg framåt.

Försvarsmaktens tidigare informationsdirektör, Staffan Dopping, fick för några år sedan erbjudandet att komma med ett eget gästinlägg sedan han uttryckt missnöje med innehållet i ett inlägg på WW. Svaret blev "Det ska jag kraftfullt överväga" och därefter hördes inte mer. Relationen försvarsbloggar-Försvarsmakten har nu mognat och samarbetet är gott samtidigt som den kritiska granskningen består. Numera är det glädjande nog inte alls ovanligt att såväl Erik Lagersten, som en och annan general eller överste syns i kommentarsfälten. Värdet av detta är oerhört eftersom det möjliggör en bättre debatt mellan "indianer" och "hövdingar".


Wiseman



--------------------------------------

Nytta och eftertanke kring försvarsbloggarna


Under ett par års tid har vi sett framväxten av bloggar som initierat och inifrån Försvarsmakten skriver om försvarspolitik, vår verksamhet, våra glädjeämnen, våra tillkortakommanden och med detta väcker kritiska frågeställningar. Det som är spännande med Wiseman’s Wisdoms som nu firar 5-års jubileum och liknande bloggar är att aktörer över hela området, från anställda till försvarspolitiker och media hämtar en del av sin information från bloggarna och att dessa på så sätt påverkar Försvarsmakten. Om inte i direkt handling så den interna eller externa bilden av verksamheten.

Varje organisation i förändring drar tunga lass och det kanske i synnerhet gäller Försvarsmakten som under ett par år har ett drygt pensum att ställa om. Inte bara verksamhetens inriktning utan också med vilka metoder detta görs och de system med vilket myndigheten styrs. Grundläggande idédebatt och diskussion om frågor som berör är förutsättning för att förändringen ska lyckas. Nya medier är ett sätt att föra denna diskussion och det kan vara välgörande och vederkvickande men också arbetsamt eller kan kännas besvärande. En modern myndighet behöver kunna förstå och utnyttja kraften i det fria ordet och de nya medierna till förändring och utveckling. Saker som jag själv inte varit medveten om har jag kunnat läsa om i någon försvarsblogg och från den informationen kunnat agera eller reagera. Det gäller inte bara mig utan många av Försvarsmaktens chefer.

Min mening är att försvarsbloggarna bidrar till en gynnsam utveckling av Försvarsmakten men att denna debatt inte är tillräcklig och behöver vidgas. Inte heller räcker de bloggar som numera ryms inom vår egen bloggportal till. För den stora frågan är hur tar vi debatten vidare från dessa rum? Det breda samtal som måste föras är inte en fråga om Försvarsmaktens inre liv utan att detta är en konsekvens av något mycket större.

Grundläggande värden som fred, frihet och demokrati är kärnan i Försvarsmaktens uppdrag. Ett brett folkligt stöd för Försvarsmakten bygger på allmänhetens engagemang i försvar- och säkerhetspolitik med en grund i dessa kärnvärden. En diskussion om våra soldaters löner och boendeförhållanden är obegriplig om den inte förs mot en relief av vad dessa soldater ska göra och varför. Där har många en viktig uppgift framöver, inte minst alla försvarsbloggar.

Vid en föreläsning i våras som jag hade förmånen att hålla för Skolverkets personal om nya medier och Försvarsmaktens kommunikation till unga fick jag en fråga från verkets generaldirektör:

”Är det ett problem att så många försvarsbloggar är anonyma?” Mitt svar var enkelt. ”Nej, det är relevansen i det som skrivs som är avgörande.”*

Förutom det intressanta i frågan som sådan är den också ett tecken på att den engagerade försvarsdebatt som förs på Wiseman's Wisdoms och liknande bloggar väcker uppmärksamhet även bland dem som inte är anställda i Försvarsmakten.

Finns det då inte några problem med att diskussionen förs publikt, ofta med en känsla av offentlig schavottering? Det är möjligt att en del av frågorna skulle kunnat diskuteras på interna fora (som vårt nya intranät Emilia så småningom kommer att ge möjlighet till) men jag tror inte att utmaningen ligger i att något diskuteras externt. Det tål Försvarsmakten, vi är starkare än så. Utmaningarna ligger istället på ett helt annat plan och uppträder generellt med framväxten av nya kanaler inom och utom en organisation.

Framförallt vill jag peka på två saker, faran med ledningskompression och nödvändigheten med helhetsperspektiv.

Försvarsmakten är en hierarkisk organisation. En sådan är till sin natur utformad så att varje ledningsnivå har ett särskilt ansvar. Bloggarna kan, om vi inte är medvetna om detta, kortsluta systemet och tvinga fram handling utan att lägre nivå varit medvetna om problemen eller haft möjlighet eller tid att själva agera. Nu skriver jag inte om missförhållanden eller missbruk utan till exempel om effekter av en förändring som tidigt kan drabba den enskilde innan det har hunnit bli en organisatorisk fråga.

Det kräver en intern medvetenhet att använda sig av informationen i social medier som en drivkraft till förändring, med några förbehåll. Att centralt inte agera om det verkligen inte är en central fråga. Att låta lokal nivå tolka uttryck i bloggarna som kanske tidigare enbart hördes i befäls- eller maskinrummet och omsätta det i handling eller medvetenhet. Att från myndigheten agera skyndsamt när så krävs, men också visa en operativ iskyla och bredare analysera frågan när detta är möjligt trots att debatten på nätet är het.

Det senare leder mig till den andra saken. Myndigheten måste från vår sida bli mycket bättre på att snabbt sätta uppdykande frågor eller debatt i ett större sammanhang. En enskild fråga som berör kan snabbt få en väldig sprängkraft. Sannolikheten att frågan beror på något annat eller att en åtgärd innebär konsekvenser för ett annat område är mycket stor. Försvarsmakten är ett system av system och det finns mycket få solitära frågor med solitära lösningar.

Helheten är sällan svaret på en enskild fråga men ger ofta en bredare förståelse för varför något som ensamt verkar korkat ändå är en effekt av något eller en mening för ett sammanhang. Detta är inte en enskild debattörs uppgift att besvara utan något som myndigheten måste ansvara för i det offentliga samtalet.


Med detta tillönskar jag Wiseman’s Wisdoms fem intressanta första år och tillönskar flera likadana framöver.


Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör


*Är då inte anonymiteten ett problem? I grunden så tycker jag att debatten ska föras under eget namn, det tyckte jag i mitt första inlägg på denna blogg och det tycker jag alltjämt men som jag skrev då så är det relevansen som avgör och det stämmer alltjämt.



Wiseman's Wisdoms 5-årsjubileum
– Inledning
– Gästkrönikör 1: Peter Neppelberg

Gästinlägg: Bitterhetens blöta filt

Läget är minst sagt dynamiskt i försvars- och säkerhetspolitiken just nu och har så varit sedan juni när general Makarov uttryckte vissa åsikter i Finland och SvD avslöjade planer på en statssekreterargrupp inom Moderaterna med uppgift av genomföra nedläggningar och nedskärningar inom Försvaret. Inom Försvarsmakten är osäkerheten mycket stor till följd av det pågående omstruktureringsarbetet och även friktionerna med det senaste införandet av PRIO. Vikten av att den försvarspolitiska debatten hålls vid liv kan inte nog understrykas och få är bättre ambassadörer för detta än just Försvarsmaktens egen personal.

Kadetten Andreas Braw är känd av läsarna sedan tidigare gästinlägg här och även artiklar på Newsmill. Braws senaste artikel på Newsmill, publicerad idag, är något av det bästa som skrivits på sistone inom försvarspolitiken. Den artikeln kompletteras väl av nedanstående gästinlägg, med en mer intern målgrupp inom Försvarsmakten.

Vikten av en god och rak kommunikation kan inte nog understrykas. En demokrati liknande den svenska bygger på att man som medborgare uttrycker sina åsikter OCH sitt kunnande direkt till beslutsfattarna för att de ska ha bästa möjliga beslutsunderlag. Beslutsfattare väljer vi var fjärde år, men beslutsunderlag måste inhämtas över tiden. Annars fungerar inte systemet.

I den raka kommunikationen krävs det att man belyser såväl styrkor som problem. "Utmaningar" som sedan några ord blivit ett modeord, framförallt inom Försvarsmakten, är ett olämpligt ord att använda om sådant som inte fungerar och sådant som kan komma att innebära problem. En utmaning är något spelartat som man försöker sig på att klara av där resultatet spelar ringa roll. Ett problem är något som hindrar vidare utveckling. Varje problem har dock en eller flera lösningar och det är just dessa lösningar det gäller att föreslå i samband med redovisning av problemen. Kan man erkänna att det inom försvars- och säkerhetspolitiken såväl som Förvarsmakten existerar problem kan man också konstruktivt börja föreslå lösningar på dessa problem.


/Wiseman

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––



Bitterhetens blöta filt

Försvaret står inför många problem. Den som den senaste tiden följt den offentliga debatten har sett ett av Försvarets stora problem - obalansen mellan anslag och tilldelade uppgifter. Den som följt debatten, såg också ett annat problem: Att många politiker inte alls delar vår verklighetsuppfattning. Våra problem finns inte i deras värld, eller så väljer de att blunda.

Det är så lätt att bli bitter över detta. Och visst finns det goda anledningar att vara bitter överallt i vår verksamhet. Bristen på fordon, bristen på soldater, misstänkt höga fastighetshyror och rent bisarra matpriser - enligt uppgift kostar ett kärl med varm saft ca. 500 kronor att köpa in. Frågan är vad det hjälper att vara bitter. Gör bitterheten att vi löser vår uppgift bättre? Naturligtvis inte, tvärtom. Bitterheten är en blöt filt över kreativiteten. Och vad som behövs nu, när hela försvaret hotas av systemkollaps inom tio år, är kreativitet. Notera att detta inte innebär en sådan ansvarslös optimism som orkestrerat de senaste tolv årens nedmontering av försvarsförmågan. För att lösa problem, måste man se och påtala problemen.

I min värld kan vi förbättra vår och försvarets situation på tre sätt, helt kostnadsfritt. Det gäller helt enkelt att sprida vår lägesbild till politiker och andra beslutsfattare.

1. Förändra vår kommunikation med politiker. Våra politiker bör bjudas in till övningar, även på låg nivå. Medlemmar i Försvarsutskottet kan uppvaktas även av yngre officerare. Bjud in dem, berätta om problem och föreslå lösningar. Ökad kontakt mellan beslutsfattare och oss som i slutändan ska utföra uppdragen är helt avgörande för försvarets framtid. Det är också dags att ställa krav på våra politiker, och för att ställa krav på dem måste vi ha någon form av kontakt.

2. Förändra vår kommunikation med media. Självklart måste allvarliga brister i systemet påtalas, men samtidigt bör vi poängtera försvarets stora styrkor. Hängiven personal, sammanhållning, självuppoffring. Ingen vill arbeta på en plats där det enda som hörs utåt är klagomål, och ingen uppfattar gnäll som positivt. Det är ett stort slöseri med talang att en organisation med så många problemlösare som Försvarsmakten uppfattas som bitter. Min pappa, kapten i reserven, sa en gång att man inte ska vara emot saker, utan för. Det vill säga, är man missnöjd med någonting så måste man föreslå en lösning.

3. Förändra vår kommunikation med varandra. När vi inte tänker på hur vi kommunicerar internt, lägger sig lätt bitterhetens blöta filt över oss. Vi klagar, gnäller och allt känns hopplöst. Det är naturligt att det blir så, men det är inte konstruktivt. Här får alla ta sitt ansvar för hur vi talar med varandra.

Självklart är inte detta allt som behöver göras, och självklart är det ingen snabbkur. Men om vi som soldater, officerare och civilanställda vägrar att vara bittra och istället håller oss till att vara sakliga, problemlösande och proffessionella, kommer vi att kunna påverka vår situation betydligt mer.


Andreas Braw
Kadett

Lär av britterna

Den som följer Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten på Twitter kunde under tisdagen läsa:

"Bullret över Visby är incidentroten. Två Gripen som ständigt är beredda att upprätthålla territoriet/avvisa kränkningar. #svfm #almedalen"

Att incidentroten uppträder i närheten av och från Gotland får sägas tillhöra normalbilden, även om man som ordförande för Socialdemokraterna på Södermalm är av annan uppfattning:

"@lagersten Noterar också HMS Carlskrona i hamnen. Totalsumma för FM:s Almedalssatsning inkl. drivmedel till griparna?"

"@lagersten Vilken lycklig slump att operativa överväganden innebär att ni kan visa musklerna precis när svenska makthavare träffas i Visby."

Den säkerhetspolitiska karta som skissats i politiska kretsar må se annorlunda ut. Verkligheten är dock en annan, vilket också Flygvapeninspektören fick förklara senare under dagen på Flygvapenbloggen.


Tyvärr är Försvarsmakten usel på att informera om nationella insatser i allmänhet och incidentuppdragen i synnerhet. På något sätt har incidentuppdragen blivit hemliga för alla utom just delar av Försvarsmakten och de länder som "befinner sig på andra sidan" av incidentuppdragen. Viss irritation rådde t ex härom året när franska jaktflygplan, ansvariga för NATO:s incidentberedskap i Baltikum, fotograferade och publicerade bilder på svenska JAS 39 som var uppe och identifierade samma ryska signalspaningsflygplan som man själv startats mot. Även vad gäller internationella insatser kan man förbättra sin rapportering avsevärt, även om det blivit bättre de senaste åren.

Ett föregångsland i frågan är Storbritannien, där man på det brittiska flygvapnets hemsida varje vecka kan följa vilka insatser som RAF genomfört. Dessa är dessutom uppdelade enligt de fyra huvuduppgifter som RAF har: Control of the air, ISTAR (Intelligence, Surveillance, Targeting and Reconaissance), Air Mobility och Attack.


Samma hemsida bör också vara av stort intresse inför torsdagens seminarium i Almedalen om Luftförsvarsutredning 2040, där direktiven måste anses hålla en mycket låg kvalitet, liksom kunskapsnivån i allmänhet om uppgifterna för luftstridskrafterna. På RAF:s hemsida finns enkelt och bra beskrivet vad de brittiska luftstridskrafternas uppgifter är genom just de fyra tidigare nämnda huvuduppgifterna. Klarar man att ta till sig av den informationen borgar det för en avsevärt mycket högre kvalitet på seminariet – och utredningen och beslutsfattande om luftstridskrafterna i allmänhet. Önskvärt vore att Försvarsmakten hade motsvarande presentationer för de svenska stridskrafterna, istället för den mycket enkla och på det hela intetsägande informationen som nu finns på hemsidan.


Avseende svensk incidentberedskap är den enda mer ingående officiella dokumentationen filmen "Fredens Hav" från 1979. På det hela är den fortfarande aktuell fastän Warzawapakten och Sovjetunione försvunnit sedan 20 år. Den största förändringen är flygplantyperna – och så förstås klädmode och frisyrer.

Blogg.forsvarsmakten.se

Idag var det roll-out för Försvarsmaktens egen bloggportal - blogg.forsvarsmakten.se. Det är ett helt nytt grepp som Försvarsmakten tar. Det är också ett mycket välkommet steg in i nutiden myndigheten gör genom att skapa denna bloggportal i syfte att skapa debatt kring Försvarsmakten och försvarsfrågor.

Än så länge är inte WW anslutet som blogg till portalen utan fortsätter fristående, men vi får se hur det blir framöver.

Nu får man hoppas på att det blir en REMO (renovering/modifiering) av Försvarsmaktens hemsida så att den accepterar blogglänkar med t ex Twingly och ett kommentarsfält.


Tweet

Semester (del III)

Dags för del III av lästipsen för semestrande försvarsintresserade, fast den här gången blir det för dem som lägger sin sommarsemester väldigt sent på året.

Den tredje delen handlar om en synnerligen intressant bok och den definitivt första i sitt slag, nämligen Johanne Hildebrandts nya bok, Krigare: Ett personligt reportage om de svenska soldaterna i Afghanistan. Hildebrandt bryter återigen helt ny mark genom att vara den första reporter, och definitivt första svenska reporter, som inbäddat sig med ett svenskt militärt förband på insats. Boken kommer tyvärr inte ut förrän i september, så det blir till att vänta till dess för att skaffa den. Det är dock oerhört intressant läsning som rekommenderas alla med intresse av den svenska insatsen i Afhghanistan och försvarsfrågor i allmänhet. Det är som sagt en helt banbrytande skrift.

I anslutning till Krigare är det synnerligen intressant att notera Wilhelm Agrells häftiga kritik i SvD (även SVT) av Försvarsmaktens beskrivningar av situationen i Afghanistan. Agrell anser att Försvarsmakten anstränger sig att styra medieflödet  och måla upp en bild av insatsen som framgångsrik och utan friktioner, i syfte att hålla allmänhetens intresse nere. Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten håller, föga förvånande, inte alls med om den beskrivningen utan hävdar att myndigheten redovisar bägge sidor av insatsen, både det som går bra och det som går dåligt.

På rak arm är det svårt att nämna något reportage i Försvarets Forum eller på forsvarsmakten.se som handlar om motgångar eller friktioner i den svenska insatsen i Afghanistan, mer än dem som handlar om skadade fordonen, sårade eller stupade soldater.

Av den anledningen kan det vara rätt intressant att höra vad soldaterna anser om rapporteringen om insatsen i Afghanistan. Får man tro Hildebrandt och en rad soldater är de djupt missnöjda med hur insatsen framställs hemma i Sverige. Droppen var härom sommaren när OMLT under nästan en veckas tid utkämpade mycket svåra strider mot talibansidan, vilket knappt omnämndes i rapporteringen hemma i Sverige. Man var flera gånger oerhört nära att ta egna förluster samtidigt som man tillsammans med afghanska styrkor förorsakade motståndarsidan omfattande förluster. Resultatet blev en liten notis på FM hemsida. Raljerande kan sägas att all annan rapportering handlade om social patrolling med hjälmen i hand och liknande. Det är nog få som inte håller med om att ju längre upp i karriärsstegen man kommer, desto viktigare blir det att framstå som framgångsrik, mer än att faktiskt vara det.

Hildebrandt fick innan sin inbäddning utstå stark kritik för sitt agerande av motståndare till Afghanistaninsatsen för att hon sålde sig till Försvarsmakten och hon nu helt skulle vara styrd till Försvarsmaktens agenda. Hildebrandts mediala framträdanden genom åren och boken Krigare vittnar däremot om motsatsen. Få har nog kritiserat såväl medias som Försvarsmaktens rapportering från Afghanistan så mycket som Hildebrandt. Hon om någon har alltid tagit soldaternas och officerarnas parti och starkt kritiserat den oerhört bristande rapporteringen av läget i Afghanistan, som ofta förskönas. Sanningen är den att även om Sverige formellt inte är i krig, så utkämpar svenska soldater ett regelrätt krig i Afghanistan och på stridsteknisk nivå mycket framgångsrikt. På strategisk nivå är det mer tveksamt. Liksom fallet med Libyeninsatsen verkar det vara ytterst få av de beslutande politikerna som verkar förstå vad man egentligen har beslutat om och vad som händer i insatsen. Till råga på allt finns ett stort ointresse att tillgodogöra sig ett fullgott beslutsunderlag, vilket lämnar fältet vidöppet för mer eller mindre medveten filtrering av information. Det är en mycket allvarlig situation när man sedan ska fatta framtida beslut. Utan god förförståelse och ett diversifierat informationsflöde blir man mycket sårbar för styrd information, i händelse av att sådan finns.

Liksom Försvar & Säkerhet är det lätt att reagera över Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagerstens svar i SvD:s artikel. Agrell är bekymrad över att, som han ser det, Försvarsmaktens styrda information påverkar opinionsbildning. Lagersten bemöter enligt SvD detta med:

"Han (Lagersten) menar att försvaret inte bedriver opinionsbildning för att påverka åt vilket håll politikerna ska fatta ett beslut, men när ett beslut har fattats kan det vara aktuellt.
- Jag skulle inte kalla det opinionsbildning, utan så bred information som möjligt i syfte att stödja beslutet."

Visst ska man stödja tagna beslut, men är inte det viktigaste att stödja beslutsfattandet? Det blir en viss skillnad. Politisk nivå som fattar besluten, måste ges tillgång till ett fullgott och ofiltrerat beslutsunderlag. Politikernas uppdragsgivare, det svenska folket, är inte det minsta betjänta av att terrängen målas som kartan istället för att kartan ändras allteftersom terrängen ändras över tidens gång.

Såväl Agrell, som Lagersten och Hildebrandt är överens om en sak. Det stora problemet är att svenska media visar mycket ringa intresse för att rapportera om svenska militära insatser och därmed lever allmänheten i allmän och lycklig ovisshet om vad det är dess försvarsmakt satts att uträtta i andra delar av världen. Lever man i den världsbilden kan läsning av Hildebrandts Krigare bli ett hårt uppvaknande. Tyvärr har kvälltidningarna under de senaste decennierna helt försjunkit i skvallerträsket och lösnummersförsäljningen hellre än kvalificerad journalistik. På den punkten är det lätt att hålla med Staffan Dopping i hans kritik mot detta fenomen under den gångna Almedalsveckan. Till Expressens försvar ska dock sägas att tidningen är den enda svenska att ha en reporter i Afghanistan. Försvarsmakten är, precis som Lagersten påpekar, tyvärr i mångt och mycket ensam om att rapportera från Afghanistan och det är djupt olyckligt. Detsamma gäller tyvärr också för övriga insatsområden.

Försvarsmaktens revisorers kritik i dagarna av Informationsstabens upphandling av reklamtjänster för smått fantastiska belopp är djupt beklaglig (SvD, 2, DN, 2, SR, 2, 3, SVT). Inte själva kritiken, utan det faktum att revisorerna måste anmärka på upphandlingen. Det är negativ publicitet som Försvarsmakten definitivt inte behöver. Återigen kan man hänvisa till den av Skyttedoktoranden rekommenderade artikeln av amiral Mike Mullen, ordförande för Joint Chiefs of Staff (USA:s försvarsledning), om Strategic Communication. Det viktigaste i Strategic Communication är det mest grundläggande – "To put it simply, we need to worry a lot less about how to communicate our actions and much more about what our actions communicate". Det om något skulle vara något för ÖB att välja som Försvarsmaktens framtida ledord - och se till att det efterlevs. Ansvar ska tas såväl i medgång, men framförallt i motgång. Led genom exempel. En försvarsmakt som bygger sitt "varumärke" på handlingar behöver inte klyschor som "Vi syns, vi verkar, vi respekteras". Det kommer automatiskt.

Måtte fler svenska journalister ta efter Hildebrandts exempel, eller snarare ta upp arbetet där hon nedlagt verktygen eftersom hon nu ämnar dra sig tillbaka från arbetet som krigskorrespondent.

Krigare: Ett personligt reportage om de svenska soldaterna i Afghanistan är en synnerligen läsvärd bok.

Övriga media: Aft

Armén före Marinen

Efter några dagar har nu Armébloggen börjat ta form och publicera fler inlägg. Det första inlägget av Arméinspektören gjordes igår och lovar gott inför framtiden. AI väljer nämligen att diskutera avmilitariseringen av Gotland, vilken han avser gick alldeles för långt. Han listar avvecklades förband och förmågor samt vilka förmågor som finns kvar och efterlyser en debatt om de säkerhetspolitiska konsekvenserna av ett avmilitariserat Gotland. Att bakgrunden till inlägget står att finna i den pågående Almedalsveckan är helt naturligt och inlägget avslutas också med att AI frågar läsarna vilka budskap dessa skulle vilja sända politikerna.

Armén hann alltså före Marinen med en egen blogg. Det återstår alltså att se när marinbloggen dyker upp. Domänen finns redan registrerad. Det är mycket bra att Försvarsmakten anammar de sociala medierna och antar ett snabbare och djupare informationsflöde än det traditionella. Det skulle vara mycket intressant om även ÖB och C INS följde COMEUCOM/SACEURs exempel och bloggade om verksamheten.

"För Försvarsmakten i tiden"

Det nya tillskottet bland myndigheternas sociala medier, Flygvapenbloggen, fortsätter att nå nya höjdpunkter. Flygvapenbloggen är typexemplet på åt vilket håll Försvarsmaktens informationstjänst bör utvecklas. Den uppdateras med hög frekvens och innehåller ett mycket mer aktuellt och intressant budskap än Försvarsmaktens egna, tillrättalagda hemsida, där budskapen koncentreras kring två saker - internationella insatser och rekrytering. Handlar inte informationen om detta, är det inte intressant för hemsidan. På samma ämne har t ex Combat Cameras Youtubefilmer oändligt många fler tittare/läsare än Försvarsmaktens egna, ursäkta franskan, något torra hemsida.

Just nu innehåller Flygvapenbloggen aktuellt material från två skarpa internationella insatser och en övning. Det är definitivt inte illa. Det som man som officer och militärt intresserad också uppskattar med Flygvapenbloggen är att den framförallt är rakare. Texterna upplevs inte som lika språkligt tillrättalagda för lågstadieelever utan de beskriver ett militärt förlopp eller händelse rakt och sakligt. Texterna är också skrivna av förbandschefer och motsvarande istället för informatörer. Den nog så viktiga interna kommunikationen har under de senaste åren blivit mycket lidande i Försvarsmakten av de mycket tillrättalagda texterna på myndighetens hemsida och i myndighetens tidningar. De militärt intresserade kommer ändå att utnyttja nätet till att slå upp de uttryck som de inte förstår.

Fram till slutet av 90-talet innehöll Försvarsmaktens försvarsgrensspecifika tidningar, Arménytt, Marinnytt och Flygvapennytt, en hel del intressant information för den försvarsanställde. Taktiska och stridstekniska lösningar diskuterades frekvent i artiklar, ny materiel presenterades och frivilligverksamheten gavs stort utrymme. Det var media för personalen. Personalen var också bred med rötter i alla delar av samhället eftersom alla gruppchefsutbildade och däröver fick tidningar hemsända. Rekryteringen skötte i stort sett sig själv med värnplikten som grund. Skillnaden mot idag är markant. Idag finns det bara en tidning efter att man gjort sitt yttersta för att sudda ut försvarsgrenarna. Den kvarvarande tidningen, återupplivade Försvarets Forum, är i mångt och mycket något som av personalen upplevs som mycket tillrättalagt, trots den nya insändarsidan. De tidigare stridstekniska och taktiska exemplen om t ex försvar mot luftlandsättning (FML innan detta blev synonymt med försvarsmaktsledningen), är idag ersatta av artiklar for dummies, t ex hur man lägger redovisar sin arbetstid i PRIO eller hur man gör kontorsfys. Det är en helt annan verklighet som beskrivs.

"Välkommen till vår verklighet", Försvarsmaktens nuvarande slogan, är en otroligt fånig paroll, men på Flygvapenbloggen stämmer detta ändå in rätt bra. Om man bara kunde låta bli att moderera kommentarna så hårt och ha en snabbare kommentarsuppdatering vore det ännu bättre. Det är hög tid att Armén och Marinen följer Flygvapnet i spåren när det gäller social medier. Det vinner alla på.

"För Försvarsmakten, i tiden"

Krig för fred och en bredare förståelse

Många har säkert sett de två hittills visade avsnitten av SVT:s Krig för fred. Det är en serie om svenska soldaters vardag i Afghanistan som man önskar hade gjorts långt tidigare, eftersom den ger en betydligt närmare bild av situationen för soldaterna än vad som annars förmedlas i tidningsartiklar och nyhetsklipp på några sekunder. Cynisk kritiserar på sin blogg tv-serien på ett antal punkter som det är lätt hålla med om. För att tillgodogöra sig serien ordentligt krävs att man har en god förförståelse om läget eftersom det annars lätt blir begränsade klipp och hårda ord. Det är ändå långt bättre än vad som tidigare gjorts i ämnet.

Har man missat tidigare avsnitt finner man dem naturligtvis på SVT Play. Där kan man även ta del av en hel del extramaterial och intervjuer med soldater och chefer. Bla finns en intervju på några minuter med en svensk Forward Air Controller som beskriver hur direkt flygunderstöd används av förbandet och att man hemmavid nog inte riktigt förstått att det faktiskt är Sverige som bombar, inte det amerikanska flygplanet som fäller bomberna. En nog så intressant aspekt i anslutning till den pågående debatten om förbehållen för den svenska insatsen över Libyen. Ett annat klipp visar livet på "Kullen" i juletid och andra är intervjuer med förbandschef och arméinspektören.

Det är extramaterial som detta som verkligen har möjlighet att öka allmänhetens förståelse för hur insatsen fungerar i Afghanistan, såväl som i andra områden, och som Försvarsmakten lätt hade kunnat tillhandahålla på sin egen hemsida. Försvarsmaktens Combat Camera-förband är ett steg åt det hållet, men kanske något "häftigare" än nödvändigt, men så är ju också ett av de stora syftena att rekrytera ungdomar. För att hitta till Combat Camera krävs det att man skrollar längst ner på Försvarsmaktens hemsida och klickar på den rätt anonyma länken youtube.

Flygvapnet startar egen blogg

Igår startade Flygvapnet en egen blogg och Flygvapeninspektören generalmajor Anders Silwer gjorde igår det första inlägget. Det är ett välkommet, intressant och tidsenligt grepp. Frågan är om den blir kvar på Internet eller om den senare ska flytta in i Försvarsmaktens nya intranät. Skillnaden är om målgruppen är den egna personalen, eller om man vill kunna nå även allmänheten. Som synes av inte minst utrikesministerns blogg finns det en rad fördelar med att kunna presentera egna fakta, tillgängliga för allmänheten när man anser att medias rapportering inte är med sanningen överensstämmande. Då har det alltid högre trovärdighet om man informationen kommer direkt från källan istället via en informationsavdelning som kan uppfattas som en yttre skydd. Jämför gärna också med USA:s högste befälhavare i Europa som via egen blogg berättar om verksamheten i EUCOM. Nog så intressant vid starten av Odyssey Dawn och Unified Protector.

Förhoppningsvis dyker det snart även upp en arméblogg och en marinblogg. Rotationerna i Afghanistan har sedan år tillbaka varit duktiga på att driva bloggar, även om de på sistone tyvärr blivit mycket av en kopia av befintliga artiklar på Försvarsmaktens egen hemsida.

Info strikes back

Försvarsmakten har blivit hårt ansatt i media den senaste veckan angående de två svenska officerarnas död i Afghanistan för ett år sedan och därefter ubåtsvraket utanför Gotland.

I det först fallet har det bedrivits en häxjakt, där syftet mest verkar ha varit att skapa tittarsiffror och svartmåla Försvarsmakten. Ser man till de personer som TV 4 har intervjuat är det många gånger personer med liknande arbetsområden, men inte insatta i den aktuella utredningen. De stora förlorarna på agerandet har varit de anhöriga vars känslor återigen rivits upp. Vinnare är förhoppningsvis Försvarsmaktens omhändertagande av erfarenheter, Lessons Identified, Lessons Learned, och förhoppningsvis ser man också att det i många fall är mycket bättre med helt öppna utredningar. Dessa är svårare att kritisera. Den slutreplik som Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten publicerat på såväl Försvarsmakten Kommenterar som Newsmill, är mycket uttömmande och slagkraftigt.

Angående ubåtsvraket var de första kommentarerna som publicerades från Försvarsmakten inte helt uttömmande. Med de uppgifter som nu grävts fram låter det ju mycket troligt att det var konvojen med utrangerade Whiskyubåtar, där några fick kapas p g a problem, som är bakgrunden till vraket. Tyvärr var Försvarsmakten inte tillräckligt snabb ut med denna information. Informationsdirektören kommenterade förloppet på Twitter:

"För den undrar varför FM inte vill undersöka ubåtsvraket föreslås en titt på Aktuellt (23:09 in i sändning) http://bit.ly/g74qBQ"

"FM sa att det var en bogserad ubåt utan operativt värde. Flera ledarsidor tog detta till intäkt för mörkning. Några stora ord idag? #forsvar"

Må så vara att Försvarsmakten har helt rätt i detta fall. Det bekymrande är medias agerande som är ett kvitto på vilket förtroende Försvarsmakten av idag åtnjuter. Som bekant går det snabbt att rasera ett förtroende, men det mycket lång tid att bygga upp. Man har inte råd att förekomma i fler artiklar där mörkning antyds. I flera kommenterar på denna blogg, såväl som Chefsingenjörens, har det talats om de rykten som förekommer att haveriutredningen på den Tp 102 Gulfstream IV med ÖB ombord som körde på en stålbalk i Afghanistan, förhalas och förbättras. Att sådana rykten förekommer är mycket allvarligt för Försvarsmaktens anseende och mycket bekymrande eftersom det med all säkerhet härstammar från personal inne i organisationen.

Lars Gyllenhaal tar upp det sviktande förtroendet i en bloggpost ikväll där han refererar till en artikel (s. 16) i Officerstidningen 1/2011 där Försvarsmaktens Huvudskyddsombud Per-Erik Gustafsson kommenterar situationen.

"Per-Erik Gustafsson beskriver hur en del tappat lusten att gå till jobbet, hur lojaliteten mot försvarsledningen sviktar och att många idag går och tänker på heltandra saker än sina arbetsuppgifter.
– På F 21 fick man för ett tag sedan lägga ner flygverksamheten ett par dagar därför att piloterna satt och tänkte på annat när de var uppe i luften. Oron gör att folk tänker mer på sig själva än på andra och under en patrull kan det få allvarliga konsekvenser."

Såväl personal som allmänhet måste återfå förtroende för Försvarsmakten, men hur ska detta gå till? Det enkla svaret är det är en lång och mödosam process. Förtroende är inget man köper, det är ett kvitto på ens handlingar.

Av den anledningen var det mycket trevligt att se filmen och intervjun med Lt Johan Ström, Forward Air Controller i FS 20, på SvD:s hemsida liksom det längre filmklippet på Försvarsmaktens Youtubekanal (nedan) och Aftonbladet. Detta är konkreta handlingar som visar vad Försvarsmakten gör. Hade man visat filmer av det här slaget för några år sedan hade det utan tvekan bidragit till att höja anseendet. Det är mycket bra agerat av InfoS att ta tillvara på de filmer som spelas in privat av soldater och andra anställda.

Dialogen mellan ledning och anställda måste vara direkt om förtroende ska kunna byggas. Chefen ska inte vara chef utan ledare och leda måste man göra ute där det händer och inte gömma sig bakom datorskärmar och filter. Görs ingenting snart befinner vi oss i det ledarskap vi en gång hånade Sovjetunionen för att utöva istället för den uppdragstaktik vi tidigare varit så stolta över.

Majorer i debatten

Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten har nu lagt ut en artikel på Försvarsmakten Kommenterar om personalens deltagande i den offentliga debatten. Det är ett mycket bra klarläggande som precis innan jul även gjorde ett kortare gästspel på Försvarsmaktens intranät EMIL.

Lagersten trycker också på meddelar- och åsiktsfriheten, vilket han även gjorde tidigare i sitt gästinlägg här på WW. Tyvärr behöver man påminna om dessa medborgerliga friheter då det förekommit tillfällen när befattningshavare velat efterforska vem/vilka som "läckt" helt öppna handlingar till media eller förbjudit sin personal att tala med journalister.


För att återgå till majorerna i debatten, så gäller naturligtvis detta alla anställda i Försvarsmakten. Här och där föreligger det en självpåtagen munkavle där uppfattningen är att försvarsmaktsanställda inte ska yttra sig utan låta politikerna styra som de vill. Samma problem föreligger inom Försvarsmakten som andra organisationer och myndigheter. Om inte de som sitter med kunskapen och detaljkollen yttrar sig i ämnet, vad blir då kvaliteten på besluten?

Glasnost i Försvaret? (uppdaterat 10/2 12.10)

Claes Arvidsson skriver på SvD:s ledarsida idag att Försvarsmaktens glasnost endast har börjat och refererar till det gästinlägg Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten gjorde förra veckan på WW, vilket han välkomnar. Visst är gästinlägget och dess budskap ett positivt trendbrott, men det återstår att se om det blir något resultat. Frågan engagerar starkt, vilket man sett till antalet kommentarer till inlägget och antalet besökare som legat väl över normalbilden.

Claes Arvidsson slutfråga "Hur många krigsförband som finns gripbara här och nu" kommer aldrig att besvaras. Arvidsson känner nog till svaret ändå.


Uppdatering 14.25: SvD:s ledarblogg innehåller nu en replik från Informationsdirektören.


Uppdatering 21.00: Replik från Arvidsson till Informationsdirektören

Uppdatering 10/2 12.10: Replikväxlingen mellan Arvidsson och Lagersten fortsätter. Lagersten meddelar att det finns en rad krigsförband gripbara här och nu, inalles 27 000 man, framförallt förband som står i beredskap för eller genomför internationella insatser, Hemvärnet och marin- och flygstridskrafter. Utöver dessa kan ytterligare 23 000 sättas på krigsfot efter "förvarning och politiska beslut".


Arvidsson anser att Lagersten lever i pappersverkligheten och undrar var det är för kvalitet på förbanden, är de samtränade osv. Naturligtvis frågor som inte kan besvaras, men det behövs nog inte. Precis som tidigare känner nog Arvidsson svaren.


Av Informationsdirektörens svar kan man konstatera att de förband som är gripbara här och nu i princip utgörs av hemvärnsförband utan tung utrustning. Utöver dessa finns till sommaren Nordic Battle Group, vilken inte lär bli insatt internationellt, för att beskriva internationellt insatta förband som "gripbara här och nu" är att göra våld på historien. Georgien hade sin bästa brigad "gripbar här och nu", men insatt i Irak. Den var på plats utan någon tung utrustning under krigets sista dagar tack vare en amerikansk luftbro. De 23 000 som tillkommer kommer i mångt och mycket att vara samma personer 2008 som 2018. Inte anställda soldater utan värnpliktiga sådana. De gripbara flyg- och marinförbanden får svårt att ta sig ut i verkligheten. Inte minst gäller detta för Marinen efter genomförandet av den basorganisation som det skrivits så mycket om på de marina bloggarna där hälften av fartygen kommer att sakna besättningar till förmån för administrativ tjänst.

Den svenska militära beredskapen är kanske inte mycket att hurra för i dagsläget till följd av åratals vanskötsel. Syftet är ändå att detta ska bli bättre och det ordentligt. Man kan ju då faktiskt tycka att det inte borde vara så svårt för Försvarsmakten att erkänna hur verkligheten är utan att för den skull röja några hemligheter. Sådant brukar höja förtroendet.

Gästinlägg: Synpunkter på Försvarsmaktens Informationshantering

Gästinlägget i torsdags av Försvarsmaktens Informationsdirektör Erik Lagersten fick stort gensvar bland läsarna verkar det som att döma av kommentarerna. Agerandet att ställa upp med ett blogginlägg är lovvärt, men reaktionerna visar i mångt och mycket att närvaron på social medier och viljan att diskutera borde ha kommit långt tidigare.

Informationsdirektören säger sig vilja se en öppen diskussion såväl på arbetsplatsen som på social medier och det är han inte ensam om. Bilden av om situationen är sådan idag verkar dock skilja sig betydligt mellan många av läsarna och uppfattningen i Försvarsmaktsledningen.


/Wiseman

---------------------------------------

 Synpunkter på Försvarsmaktens Informationshantering

Det är glädjande att notera att Försvarsmaktsledningen, i form av ett blogginlägg på Wiseman's Wisdoms av informationsdirektör Erik Lagersten, uttrycker vikten av en öppen och engagerad diskussion rörande Försvaret.
Jag delar i allt väsentligt Erik Lagerstens synpunkter i artikeln men skulle gärna vilja kommentera en del punkter.

Under de drygt två år jag valt har debatterat försvarspolitik i form av tidningsartiklar, gästbloggar, mail till försvarspolitiker och försvarsmaktsledningen har jag endast erhållit svar på två inlägg, av C Insats Gen Anders Lindström och FV Inspektören Gen Anders Silwer. Svaren har i liten utsträckning berört sakfrågorna som jag fört fram, bristerna i ledningssystemsutvecklingen och interoperabilitetsanpassning. Istället har Försvarsmaktens företrädare hellre valt att påpeka synpunkter på debattinläggens form, dvs att information om försvarsmakten hanteras i dess kommandokedja, kan vara sekretessbelagd osv.

Självklart kan Försvarsmakten knappast ha resurser för att svara på alla mail, bloggar och debattinlägg men genom att konsekvent undvika att ta debatten i de svåra frågorna, både externt mot allmänheten och internt inom Försvarsmakten, så tappar man initiativet i debatten och lämnar fältet fritt för allehanda tyckare, seriösa som oseriösa. Vikten av att skapa utrymme för diskussion och kommentarer i debatten, precis som Erik Lagersten skriver, kan inte underskattas och därför välkomnar jag denna nya hållning från Försvarsmakten.

Erik Lagersten påpekar att inslagen av näthat, insinuationer och ringaktning är ett problem och att detta gör honom både bestört och bekymrad och vidare att förakt och misstro är destruktivt. Som jag förstår det, avser Erik Lagersten kommentarer på bloggar och sociala medier och här delar jag fullständigt informationsdirektörens uppfattning att när det s.k. ”fikarumssnacket” publiceras onyanserat skadar det mer än det tillför debatten.

Jag skulle vilja påstå att samma kritik kan riktas mot innehållet i vissa officiella Försvarsmaktsdokument. I en HKV-skrivelse* rörande GLC/NOC ansågs de slutsatser förbandspersonal hade kommit fram till i en remiss vara prematura (enl Wikipedia Ordet prematur betyder före mognaden, för tidigt, omogen). Ett annat sätt att skapa misstro på är att sekretessbelägga dokument som tidigare varit öppna men som i samband med utlämning sekretessbelagts, där skälen knappast kan vara annat än att dölja ofullständigt eller illa berett stabsarbete**. Arbetet med ledningssystemutvecklingen på HKV har upplevts innehålla inslag av charlatan- och sekterism som allvarligt skadat FM anseende i dessa frågor inte bara mot den egna personalen på förband utan även gentemot Försvarsdepartement och Försvarsutskottet.
Informationsdirektören berör även frågan om anonymitet på bloggar och att risken för de som uttalar sig i eget namn inte är något problem, i form av repressalier, hot och efterverkningar. Jag önskar verkligen att Erik Lagerstens påstående vore sant, men det tror jag inte.

Två viktiga incitament för den enskilde försvarsmaktsanställde är löneutveckling och vitsord. Det sista är avgörande för t ex vidareutbildning och karriär. Vitsord sätts normalt av sektion/kompanichef, enhets/bataljons och fastställs slutligen av regements/flottiljchef.

För vitsordsåret 2009-10 sänktes mitt befordringsomdöme av flottiljchefen jämfört med det sektions- och enhetschefen givit mig. Det skulle kunna bero på tillkortakommanden i mitt chefs- och ledarskap, att jag saknar annan relevant kompetens eller helt enkelt står mig slätt i jämförelse med mina kollegor på förbandet. Tyvärr kan jag inte med säkerhet veta skälet till sänkningen eftersom den inte motiverats.

Att min flottiljchef och jag inte är överens om t ex utlandsobligatoriet eller har intagit olika positioner i frågor där jag offentligt tagit ställning har väl knappast haft någon betydelse för mitt vitsord, eller?

För mig personligen spelar detta inte så stor roll. Jag har nått så långt jag önskat i min karriär och är nöjd med det. För flera av mina yngre kollegor, som har en längre framtid i Försvarsmakten, är dock frågan av avgörande betydelse. Att förbli anonym är förmodligen det säkraste sättet för flertalet anställda att fortsättningsvis kunna framföra sin åsikt.


Vänligen

Peter Neppelberg
(även sänt till FML, departementet och utskottet)


* H/S 09 100:82316 , REMISS, 2009-10-19
Remiss för att komplettera beslutsunderlag för utredning inom ramen för GLC och NOC
Bilaga 2 Fördjupad text ur sjö- och luftarenans underlag
I syfte att ge så stor transperans som möjligt i utredningen omfattar detta dokumet fakta och slutsatser som arbetsgrupperna anser vara viktiga för den fortsatta beredningen. Vissa slutsatser anser dock ansvarig utredare, C PROD LED, vara prematura eller baseras på ett för litet antal urvalskriterier. De slutsatser som nu kan anses mogna är omhändertagna i övriga dokument. Efter remissarbete, ekonomiska beräkningar och FMV fördjupade beredning kommer denna bilaga åter att analyseras.

**http://allanwidman.blogspot.com/2009/06/ingela-mathiasson.html

Gästinlägg från Försvarsmaktens Informationsdirektör (uppdaterat 6/2 09.30)

Som flera säkert har sett har Försvarsmakten på sista tiden börjat uppmuntra sina medarbetare att delta aktivt i försvarsdebatten och att använda sociala medier. Försvarsmaktens Informationsdirektör, Erik Lagersten, kommenterar behovet av diskussion om Försvarsmakten och myndighetens inställning till social medier i ett gästinlägg.


/Wiseman

-------------------------------------------------

VI BEHÖVER DISKUSSIONEN

Är Försvarsmakten ett ämne som engagerar? Som informationsdirektör skulle jag gärna vilja svara ja på den frågan men tvingas tyvärr se sanningen i vitögat. Debatten går stundtals het och känslorna svallar till exempel på denna blogg och några till, eller på Svenska Dagbladets ledarsida och nyhetsplats. Men det är inte representativt för allmänhetens syn eller våra politikers uppmärksamhet. Försvars- och försvarsmaktsdebatt är ofta introvert, navelskådande och utan att väcka ett bredare intresse.

Under de senaste 20 åren visar mätningar att förtroendet för Försvarsmakten och vår förmåga stadigt minskat. På senare tid kan jag dock se en förändring bland män där förtroendet saktar ökar. Hos kvinnor är det fortsatt negativt.

Är detta ett problem? Pliktsystemet gav oss lyxen att inte behöva fundera över rekrytering och samhällets stöd. Vi kunde betrakta både ett vikande förtroende och ett lågt allmänintresse med en viss flegmatism. Våra soldater och sjömän kom till grinden vad Försvarsmakten än gjorde. Nu är förutsättningarna helt annorlunda. Vi konkurrerar på en öppen marknad och synen på Försvarsmakten (eller för den delen vårt eget inre liv) kommer nu att vara en fråga som kanske avgör vår attraktionskraft.

Vi behöver gemensamt positionera Försvarsmakten som en naturlig del i samhället och skapa jordmån för att känna och visa stolthet som anställda i Försvarsmakten. Vi behöver väcka försvarsfrågan och intresset för vår verksamhet. Ett sätt att nå detta är en ständig, livaktig debatt som berör fler än de som i dag känner starkt för området. Våra kommande medarbetare och de som nu finns inom Försvarsmakten behöver kunna läsa om vad som händer inom organisationen. De ska kunna kommentera vad som händer och tillåtas föra en dialog.
För detta har Försvarsmakten nyligen skickat ut en remiss för användandet av sociala medier. Den innehåller både myndighetens inställning till området och förhållningsregler och stöd för våra anställda.

Ju fler som deltar i samtalet eller som vill beskriva sin vardag med glädjeämnen och brister desto bättre. Våra nya medarbetare törstar efter information och den bästa företrädaren för yrket är de som arbetar eller är frivilliga inom Försvarsmakten och deras berättelser.

För mig är det självklart att följa debatten där den förs och att uppmuntra till denna. Det är också i mitt intresse att den är så bred som möjligt och inte ensidigt berättar en ståndpunkt. För detta behövs fler som deltar, såväl officiella företrädare som enskilda.

Är anonymiteten ett problem? Nej, inte i sig. Relevanta texter påverkas inte om det är anonymt. Däremot skulle jag gärna se att fler uttalade sig under eget namn, både för att jag tycker att det ger en bättre argumentation och för att de skäl som framförs för att göra det anonymt är besvärande för myndigheten. Påståenden som risk för repressalier, hot om efterverkningar etc. Sådant är inte förenligt med Försvarsmaktens demokratiska uppdrag och något som jag med kraft kommer att ingripa mot.

Inlägg och diskussion ska alltid föras med hänsyn till de råd som säkerhetstjänsten ger. Sunt omdöme, tydliga handlingsregler och stöd från myndigheten är den bästa metoden att närma sig användandet av sociala medier. Det är myndighetens anvisningar i direktiv och instruktioner som är vägledande för namn- och bildpubliceringar samt vilken information som betraktas som skyddsvärd. Enskilda befattningshavares uppfattningar eller tyckanden utgör inte grund för ställningstaganden eller kan användas som argument för att begränsa möjligheterna att använda den grundlagsfästa rätten till yttrande- och meddelarfrihet.

Näthat, insinuationer och en ringaktning för den egna arbetsplatsen som ibland kommer till uttryck är ett problem. Att som företrädare för Försvarsmakten läsa sådana kommentarer gör mig både bestört och bekymrad. En sund inre kritik är välgörande för Försvarsmakten men förakt och misstro är destruktivt. Detta måste tas på stort allvar och Försvarsmaktens chefer oavsett nivå behöver hitta sätt att på arbetsplatsen ta diskussionen kring detta. Problem löses bäst genom handling och dialog, inte genom att låta bitterheten rinna osedd och ohörd i anonyma inlägg på internet.

Framöver kommer vi att skapa utrymmen för diskussion och kommentarer inom Försvarsmaktens officiella kanaler. Vi uppmuntrar debatt och kommer själva att vara närvarande i såväl nya som traditionella medier. Försvarsmakten kommer inte att kunna kommentera allt, utan jag väljer när Försvarsmakten officiellt deltar i samtalet. Det betyder inte att en åsikt är mindre värd, men ibland är det svårt eller mindre lämpligt att myndigheten tar del i just den diskussionen.

Den som vill kan lämna kommentarer eller förslag med namn eller anonymt på remissen rörande sociala medier på http://forsvarsmaktenremiss.wordpress.com/.

ÖB följer vad som skrivs i sociala medier med intresse och med respekt för det som där kommer till uttryck. Det är i dag minst lika relevant som den traditionella mediebevakningen. Vi ska inte blunda för svårigheter och utmaningar. Det ska berättas men behöver kombineras med den goda berättelsen. Detta uppmuntrar ÖB alla våra medarbetare och frivilliga att bidra till.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör


Uppdatering 6/2 09.30: Väpnaren skriver om Informationsdirektörens gästinlägg och lämnar ett antal iakttagelser.

Vi syns, vi verkar, vi respekteras

"Vi syns, vi verkar, vi respekteras". En av Försvarsmaktens deviser, anno 2010. Ju de två sista leden har det varit lite dåligt med de senaste åren. De gånger Försvarsmakten har synts har det ofta varit i form av negativ publicitet och "respekt" eller snarare anseendet har det blivit si och så med.

På så sätt är det mycket välkommet att Försvarsmakten äntligen tagit sig mod att visa upp en av otaliga filmer ifrån Afghanistan, denna gång filmad av en soldat med privat hjälmkamera. Material som detta och liknande är sådant som skapar intresse för Försvarsmakten och verkligen visar just på Försvarsmaktens verkan. Vi är nog många som efterlyst liknande material tidigare. Naturligtvis behöver materialet screenas av Försvarsmakten innan publicering. Inte för att röja undan pinsamheter och begångna fel, men däremot för att undvika att röja känslig information, t ex rörande vårt uppträdande. Filmen är i alla fall ett positivt tecken bland flera negativa. Materialet filmat från hjälmkameran är också betydligt mer trovärdigt och intresseväckande än sommarens hårt regisserade, utskällda och dyra reklamfilmer inspelade i Sydafrika med sydafrikanska skådespelare.

Bra Försvarsmakten! Mer av samma!


SVT lär förra veckan ha beslutat sig för att köpa in en dokumentärserie om FS 19:s tid i Afghanistan. Det är också ett steg i rätt riktning mot en bättre kommunikation mellan Försvarsmakten och dess uppdragsgivare. Sedan finns det också vissa andra i mer beslutsfattande ställning som ideligen aktivt avstår möjligheterna att på plats få bilda sig en uppfattning om läget.


Bloggar: Borneo, Chefsingenjören, Cornucopia