Gästinlägg: #gnistgate

Materielprocessens snabbis i (radio-)hytten

I torsdags twittrade jag en länk till en tråd på ett ryskt forum för radioamatörer. [1] Länken plockades upp av flera, däribland DN, TV 4 och Wiseman. I tråden kan man läsa HF2000-trafik [2] några av forumsmedlemmarna har snappat upp. Det första inlägget i tråden är från oktober 2011 och det är inte första gången som den har länkats av svenska bloggare och twittrare. För omkring två veckor sedan dök några nya inlägg upp. En epostkonversation mellan HMS Vinga och HMS Ulvön var särskilt intressant. Ärendemeningen var kort och gott "Godmorgon snäckan!". Konversationen som sådan är ett skolexempel på fel och regelbrott i radiotrafik. Det talas om allt från "snabbisar i hytten" till "stora problem med sambandet".

Vad är det då som har gått fel? För det första är det här oerhört pinsamt för sambandspersonalen i flottan som helhet. Samtliga jag har talat med om det har uttryckt sig på liknande sätt: amatörmässigt. De ansvariga gnistarna har visat exempel på den sämsta radiodisciplin jag har sett. I min mening måste detta betende beivras. Gräver man djupare bland orsakerna hittar man emellertid ett antal andra obekväma bakomliggande orsaker.


Utbildning 
Kände signalisterna till motståndarens (och radioamatörers) förmågor? Kände de till att epost i HF2000-systemet är okrypterat? Svaret på båda frågorna borde vara ja, men jag är inte särskilt säker på det. Utbildningen för en gnist, eller ledningssystemoperatör som det egentligen heter, är cirka tre månader lång. På den tiden ska mycket hinnas med. HF2000 är dessutom betydligt mer tekniskt komplicerat än sin föregångare. Jag är själv utbildad data- och systemvetare och det har tagit mig flera år att få en god förståelse för systemet.


Normglidning 
Ska man tro DN:s artikel om händelsen så har gnistarna inte brutit mot gällande EMCON [3]. Det är emellertid alltid förbjudet att signalera privat trafik på militära system, undantaget så kallad welfaretrafik som sker i särskild ordning. Så har det också alltid varit. Det åligger chefer att kontrollera att deras order och instruktioner är kända och att de följs. Har detta skett eller är det accepterat (tyst eller uttalat) att signalisterna skickar privat trafik utan godkännande från fartygs- eller vaktchef? Med tydliga instruktioner och tydligt ledarskap där fel påtalas vill jag påstå att detta aldrig hade hänt.


Materielprocessen
Försvarsmaktens materielprocess är otroligt trög. 2011 blev det, tack vare det ryska radioamatörforumet, känt på bred front i Marinen att viss trafik i HF2000 går i klartext. I en väl fungerande organisation hade detta åtgärdats snabbt, med tanke på att det rör sig om en informationsförlust som sker löpande över tiden. I det här fallet har FMV fortfarande - år 2014 - inte levererat en lösning. Jag har fått berättat för mig att det ska ske "i nästa version", men när den kommer är osäkert.

Varför tar det då så lång tid? En förklaring är alla de beslut som måste tas av olika personer på olika myndigheter och förband för att något ska hända. FMV måste ha en beställning från Försvarsmakten innan de kan påbörja en förändringsprocess. Denna görs av en materielsystemansvarig (MSA) på Högkvarteret. Det behöver inte heller röra sig om en enda MSA, då det finns separata för ubåtar, korvetter, minjakter, sambandssystem och så vidare. För att kunna lägga beställningar till FMV måste MSA få kännedom om problem och behov från förbanden.

När en beställning väl når FMV så är det separata stuprör även där. För att ytterligare komplicera det hela så finns det interna projekt på FMV som levererar till andra projekt. Ett internt projekt kan alltså leverera en färdig lösning till ett annat FMV-projekt där den sedan stannar utan att levereras till Försvarsmakten.

FMV saknar i mångt och mycket egen kompetens inom de flesta områden - det ingår i verksamhetsidén: alla problem är en potentiell upphandling. Kompetensen handlas alltså upp i form av konsulter. Att förlita sig på kompetens hos konsulter är riskfyllt, särskilt i långa projekt. Därtill kommer risken att man inte kan vara säker på konsultens lojalitet. Extremfallet är den konsult jag träffade som representerade köpare (FMV) och säljare (ett försvarsindustriföretag) samtidigt, i samma ärende!

Även om en konsult har den tekniska kompetens som krävs saknas allt som oftast förståelse för den militära kontexten. Allt för många lösningar som levererats av FMV har brister just här. Jag har exempelvis pratat med FMV-representanter som trott att ubåtar åker runt med antennerna ovanför vattenytan hela tiden. Hur kan en sådan person förväntas leverera ändamålsenliga sambandssystem för ubåtar?

När det otroliga händer och FMV har en produkt att leverera till Försvarsmakten är processen bara halvfärdig. Då ska det produceras underlag till de beslut som Försvarsmakten ska ta. Ett exempel är FMV:s systemsäkerhetsutlåtande som ligger till grund för Försvarsmaktens beslut om användning (BOA). För fartyg tas det beslutet av HKV ProdM. Finns ingen BOA får materielen inte användas. Det gäller oavsett om det är ett par strumpor eller en korvett. Varje ändring i materielen kräver ett nytt BOA. När det gäller fartyg specificerar BOA:t bland annat vilka programvaruversioner som ska finnas installerade i de olika systemen ombord. Skiljer installerad version sig från den som står i beslutet får fartyget inte gå till sjöss. Ny version kräver alltså nytt systemsäkerhetsutlåtande, skrivet av FMV-konsulter, följt av nytt BOA, skrivet av HKV ProdM. Jag känner till fall där utrustning varit installerad och avprovad ombord på ett fartyg, men där den konsult som skulle skriva systemsäkerhetsutlåtandet hade slutat. Följaktligen fanns inget underlag för BOA och materielen kunde inte användas.

Här kanske vän av ordning frågar sig om det verkligen kan vara så här illa. För med en så här pass dålig materielprocess borde ju fler JAS-plan ha trillat ur luften. Svaret på den frågan är att det finns ett projekt i FM och FMV som inte följer den här modellen och det är just stridsflygplanen. De handhas i "Strategiskt projekt Gripen", vilket är FMV:s enda strategiska projekt. Kanske just för vad som skulle hända om det projektet hanterades i det vanliga materielspåret.

Det kan tyckas att jag kommit ganska långt från HF2000 och enskilda sjömäns privata kärleksmejl, men grundorsaken finns här. När det gäller IT-system ska en auktorisations- och ackrediteringsprocess också ske i Försvarsmakten. Här kommer fler intressenter in i bilden, bland andra FM CIO [4] och MUST Säkerhetskontor. FMV (konsulter) levererar de underlag som krävs för de beslut som ska tas. När det gäller IT-säkerhet ställs högre krav på systemen ju högre informationssäkerhetsklass informationen i dem är placerad i. Kraven är till stor del baserade på Common Criteria. [5] Det tar med andra ord längre tid och kräver mer arbete att få ett hemligt system genom processen.

Kanske är det därför man har ackrediterat HF2000 som ett öppet system. Grundförklaringen är att det finns kryptosystem mellan alla hemliga system som kommunicerar via HF2000 och själva HF2000-systemet. Det är i sak riktigt. Däremot har man då förbigått kravet på trafikskydd i ursprungsspecifikationen och som fanns där av goda skäl.


Erfarenhetshantering 
I Marinen finns "Marinens erfarenhetshantering" (MERF) som är ett sett för erfarenheter att tas om hand. Enskild som identifierar ett problem skriver en erfarenhetsrapport som lämnas till förbandets erfarenhetshandläggare för vidarebefordran till erfarenhetssystemet. Sjöstridsskolan är ansvariga för erfarenhetshanteringen och ska utifrån de enskilda erfarenhetsrapporterna sammanställa "Lessons identified" som ska bli till "Lessons learned". Jag har under åren skrivit ett flertal erfarenhetsrapporter med konkreta lösningar på väl beskrivna problem, bland annat rörande HF2000. Ingen av dem har lett till åtgärd. Från min personliga horisont liknar systemet därmed ett svart hål.

Som passus kan nämnas att Marinens fartygsinspektion (MFI) ställer krav på "fungerande" underhållsledningssystem för att fartygen ska vara sjövärdiga. I min mening är nuvarande system inte fungerande. Detta är känt på flera nivåer utan att åtgärd har vidtagits. Vad detta egentligen borde medföra för några omedelbara åtgärder är uppenbart.


ILS
Sist vill jag nämna tillkortakommandena i ILS-arbetet. ILS står för integrated logistics support och kan enkelt beskrivas som alla stödprocesser runt ett system. Det rör sig om bland annat dokumentation, serviceverkstäder, utbildning och reservdelar. Ofta ses kostnaden för ILS-arbetet som ett hinder vid anskaffning och man skjuter gärna kostnaden till "senare". Detta trots att det är välkänt att det alltid blir dyrare att genomföra i efterhand. Dessutom tvingas system operera under lång tid utan tillgång till korrekt dokumentation och uppföljningsunderlag för att nämna några problem. I HF2000-fallet kan sägas att dokumentationen är från 2009 och saknar tydlig beskrivning av vilken information som går i luftgränssnittet. Vill man vara konspiratorisk är det till och med så att det verkar som om man systematiskt har utelämnat det faktum att viss data går i klartext samtidigt som man antyder att den krypteras genom en funktion som kallas för "linking protection".

Avslutningsvis: Den här pinsamheten med HF2000-epost i klartext är mer än en pinsamhet. Den är en indikator på Försvarsmaktens och FMV:s oförmåga att leverera relevanta materielsystem till insatsförband. Det som borde vara huvudsyftet med försvarets materielförsörjning fungerar inte. Det jag har beskrivit ovan är bara ett exempel - denna gång i form av en pinsamhet. Det finns många fler fel i Försvarsmaktens materielprocess som jag av utrymmes- och sekretessskäl inte kan nämna här. Värt att tänka på är att även andra system som är viktiga ur säkerhetssynpunkt handhas i samma process, som exempelvis navigationssystem. Det är med andra ord dags att göra något åt vår materielförsörjning nu - innan en olycka händer. Eller ännu värre: strid.


Marcus Dansarie
Systemteknisk officer


[1] http://www.radioscanner.ru/forum/topic44392.html
[2] Tillverkarens beskrivning av HF2000-systemet finns på http://www.selex-comms.co.uk/selex/pdf/hf2000.pdf
FMV-presentation om systemet: http://www.hfindustry.com/meetings_presentations/presentation_materials/2010_feb_hfia/presentations/HF2000_HFIA_2010.pdf
[3] Emissions Control. Kallades tidigare TSALT, telesändningsalternativ. Regler om när och med vilka system en enhet får emittera (sända).
[4] Försvarsmaktens chief information officer, "IT-chef"
[5] Se exempelvis http://en.wikipedia.org/wiki/Common_Criteria

Gästinlägg: Transparensens givande och tagande

Tyvärr har jag själv lite för mycket att göra för att hinna skriva fler inlägg om den pågående verksamheten, varvid det är tacksamt att kunna publicera detta gästinlägg som tar upp en av de intressanta aspekterna med Försvarsmaktens pågående operation. Var går gränsen för öppenheten? Vilket ansvar har Försvarsmakten med sin öppenhet och vilket ansvar har media för att respektera operationssekretess under en pågågende operation?

De senaste dagarnas direktrapportering från Stockholm skärgård har väckt mycket frustration när man i live-sändning berättar att korvetten X nu spärrat ett visst sund, medan fartyg Y precis satt i en undervattensrobot och korvetten Z flyttar sig sydost. Detta är förhållanden som kommer att ha ändrats en halvtimme senare och vikten för allmänheten att ta del av just detta är ringa. För motståndaren är det dock guld värt eftersom det både kan utgöra primärkälla och dessutom bekräfta andra sensorer och annan inhämtning. Att Försvarsmakten ska vara, behöver vara och få vara öppen kring vad som sker på och omkring vårt territorium är ytterst en demokratifråga. Förhoppningsvis var det många som noterade att konteramiral Grenstad vid sin första presskonferens berättade att den pågående operationen var kulmen på en lång rad indikationer under flera års tid. Samtidigt är den enda ubåtsjaktoperation som rapporterats i media den som genomfördes utanför Göteborg hösten 2011. Jag har gett förslag till Folk och Försvar att ta upp just denna fråga som avhandlas i gästinlägget till en diskussion mellan representanter för media och Försvarsmakten under exempelvis rikskonferensen i Sälen. Jag tror det vore mycket nyttigt för alla parter.

Wiseman

____________________________________________


Transparensens givande och tagande

Den senaste tidens aktiviteter i Stockholms mellersta skärgård saknar motstycke sedan ubåtsjakteran under 80-talen. Insatsledaren kommendören Jonas Wikström har enligt honom själv inga begränsningar i de resurser som tilldelats honom i lösandet i vad som benämns som en underrättelseoperation. Försvarsmakten har i skrivande stund inte uttalat vad för typ av plattform det rör sig om (mer än att den finns under havsytan) eller vilken typ av aktivitet som misstänks, och utöver detta, inte specifikt riktat något uttalande vilket land det kan tänkas vara som uppenbarligen har ett intresse av Sveriges inre farvatten. Det som däremot uttalats, av exempelvis konteramiralen Anders Grenstad, är att det försämrade säkerhetspolitiska läget i Östersjön bidragit till att Försvarsmakten nu agerar så kraftfullt som sker. Av det kan de flesta med säkerhetspolitiskt intresse dra slutsatser.

Anders Grenstad fick under gårdagen utstå kritik för att han vid den presskonferens som hölls i Högkvarteret inte delgav media den exakta position där undervattensfarkosten observerades av det vittne som sedermera kommit att kallas för ”27-åringen” i kvällspressen. Många anser nu att förtroendet för Försvarsmakten har skadats eftersom det inte går att tro på en myndighet som, om än kanske inte ljuger, i vart fall är medvedet luddig eller vilseledande i sina mediala uttalanden. Försvarsmakten var snabb med att gå ut med en ursäkt och en förklaring att meningen inte var att vara ospecifik i platsangivelser till media. I det följande ämnar jag diskutera det dilemma våra militära ledare (på absolut högsta nivå) har att överväga under den faktiskt historiska operation som just nu pågår. Den nye försvarsministern Peter Hultqvist (S) har uttalat fortsatt högsta förtroende för Försvarsmakten med ledning.

Sverige är ett land som präglas av en nästintill unikt stark myndighetstransparens. Det innebär att alla handlingar, som inte utgör så kallade arbetsdokument eller med hänsyn till punktregleringar genom exempelvis lag görs hemliga, ska gå att begära ut av tredje man. Dessutom ska offentliga uppgifter lämnas ut skyndsamt. Det gäller liksom alla myndigheter också Försvarsmakten. Syftet med denna transparens är till exempel att både den som är föremål för ett myndighetsbeslut, eller den som vill granska ett sådant, exempelvis media, ska kunna begära ut uppgifter för att själv kunna granska den arbetsgång som företagits hos myndigheten ifråga. Naturligtvis får offentlig information inte heller förvanskas. Transparensen syftar alltså till att alla vi som är medborgare i Sverige, och fler än så, ska kunna lita på den information och beslut en myndighet förmedlar. Denna starka tradition innebär att de flesta av oss hyser en förhållandevis stor tillit till våra myndigheter, eftersom tveksamheter lättare går att upptäcka.

Under denna operation har Anders Grenstad enligt många missbrukat den transparensen genom att delge missvisande information till det svenska folket genom media.

Vad som härvid förtjänar att betonas är att i det läge Försvarsmakten, och Sverige som land, just nu befinner sig i kan det dock uppenbart konstateras att ytterligare minst en aktör har intresse av information förmedlad av Försvarsmakten, nämligen det land som bedriver otillåten aktivitet på svenskt territorialvatten.. Hypoteser som att aktiviteterna i skärgården beror på attackdykare från utländska specialförband, underhållsförband som fört in eller bedrivit underhåll av spaningsmateriel eller minörer har florerat. Tilläggas bör att inga av dessa rykten helt saknar verklighetsförankring. De är alla möjliga. Skulle sådana hypoteser visa sig stämma utgör sådan verksamhet inget mindre än krigsförberedelser riktade mot Sverige som nation.

Om en motsatt (och något icke-realistisk) reflektion görs; vad skulle hänt om Försvarsmakten förmedlat alla de framsteg som görs kontinuerligt till media? Den för oss i Sverige oerhört viktiga myndighetstransparensen hade blivit total. Var och en hade kunnat skapa sig en långt mer detaljerad bild över vad som just nu sker. Så även motståndaren. Det kan knappast vara det kritikerna av Anders Grenstad vill, oavsett politisk hemvist.

Varför kan det tänkas att Anders Grenstad lämnade missvisande uppgifter vid presskonferensen?

Försvarsmakten har att skydda befolkningen till vilket pris som helst som ryms inom internationell rätt, och ska så göra. En nackdel som därvid drabbar allmänheten är, förutom olägenheten med det obehöriga intrånget i svenskt territorialvatten, möjlig desinformation vid operationskritiska skeden av Försvarsmakten. Det är just nu inte säkert att det är transparensen in i myndigheten Försvarsmakten för det svenska folket som är det viktigaste, men med sagt inte att det är transparens är oviktig. Tvärtom kan det just nu finnas ett nationellt intresse av att missvisande information sprids direkt av en myndighet, eftersom detta försvårar för den ovälkomna aktören att lägga pussel eftersom bitarna inte passar ihop med den lägesbild de själva besitter. Eftersom Försvarsmakten ska hävda den territoriella integriteten kommer man att göra så på alla de vis som tillåts, och så också inom ramen för denna operation. Detta kan även fortsättningsvis innebära vilseledande uppgifter i media, uppgifter som vi medborgare kanske aldrig kommer kunna kontrollera riktigheten i på grund av sekretess.

Det är därför viktigt att sätta oriktiga uppgifter i sitt sammanhang. Även om det för många är upprörande, skrämmande och frustrerande är det inte alltid sanna uppgifter som otvivelaktigt utgör det mest eftersträvansvärda i nuvarande sammanhang. Det viktigaste just nu bör vara att möjliggöra för Försvarsmakten att med de mycket knappa medel de förfogar över bedriva denna operation på det mandat som tilldelats genom våra folkvalda.

Förhoppningsvis kommer ett lugn efter dessa dagar av oro med tid för djupgående analys av operationsarbetet. Vid denna utvärdering hoppas jag att Försvarsmakten gör det som utlovats, nämligen redovisar så mycket som bara går av vad som faktiskt inträffat utan att negativt påverka operationssekretessen och att en mer ingående förklaring ges kring varför missvisande uppgifter ibland, tyvärr, måste accepteras av de som Försvarsmakten ska förklara, nämligen allmänheten. Detta för att bevara den för oss alla, under djupaste fredstid, så viktiga myndighetstilliten.

Security Sanity

Gamla bekanta från ondare tider

Bloggen Brezjnev uppmärksammar fenomenet med ryska TIR-lastbilar återuppstått. För den som är lite yngre och inte känner till de sovjetiska TIR-lastbilarna som dök upp på alla möjliga platser i landet utom där de borde ha vistats, rekommenderas ett besök hos Sandarnegubben eller Hjak. Det finns all anledning att fundera över ryska TIR-lastbilar och liknande företeelser. Som förhoppningsvis bekant, berättade Säpo i sin årsrapport för 2013 att man identifierat att Ryssland genomför "krigsförberedelser" mot Sverige, utan att specificera vad det handlade om. Man kan dock sluta sig till att detta i så fall innefattar en omfattande underrättelseverksamhet då kontraspionage hör till Säpos huvuduppgifter.

Härom kvällen länkade jag till Brezjnev inlägg på Twitter och fick inte oväntat respons av personer som i närtid observerat ryska TIR-lastbilar intill militära anläggningar. Nu finns det ju naturligtvis gott om anledningar till ryska lastbilar att färdas genom Sverige, men det är ju inte utan att man lyfter på ögonbrynen när man väljer att parkera precis utanför ett skyddsobjekt istället för det truckstop som ligger i närheten och som har de faciliteter som övriga lastbilschaufförer brukar vilja nyttja.

Nu är det dock inte bara TIR-lastbilarna som dykt upp igen, utan även flera andra företeelser som förknippas framförallt med det kalla krigets 80-tal och det här inlägget syftar till att mana till vaksamhet. Tyvärr kan man redan nu pricka av flera av de företeelser som illustreraras i den kända informationsfilmen "Förebudet" från slutet av 80-talet, om än vissa i något mer modern tappning. Uppmaningen är därför att ser du som försvarsmaktsanställd något misstänkt, så anmäl det då hellre till ditt förbands säkerhetsavdelning (S2, G2, M2 eller A2) en gång för mycket än för lite. Allra helst också du som inte är försvarsmaktsanställd, vilket du kan göra genom att ringa växeln till närmaste förband och berätta vad det gäller så ska du bli kopplad till rätt handläggare.

Uppdatering på allmän begäran: Det som är intressant att rapportera är enligt de klassiska 7 S:en, det vill säga:
- Stund (när gjordes observationen)
- Ställe (plats för observationen)
- Styrka (hur många var de/det som observerades)
- Slag (vad observerades)
- Sysselsättning (vad gjorde de/det som observerades)
- Symbol (specifika kännetecken på det som observerades, t ex färg, signalement, kläder, bilnummer)
- Sagesman (vem är du och hur når man dig för att få kompletterande uppgifter)

Inhämtning genomförs

Detta är inget jag normalt sett skulle ta på nätet, men detta är bedömt det bästa och snabbaste sättet att få folk att vakna och tänka efter och förhindra att aktören får den information man är ute efter.

På Twitter har under dagen bedrivits inhämtning mot svenska konton som får antas innehas av svensk militär personal. Arbetsmetoden har varit att man kontaktar kontoinnehavaren från ett konto som presenteras som någon som är intresserad av att få "statlig anställning" (ej normal svensk strävan att bara allmänt jobba i staten. En svensk talar oftast om ett yrke) för att sedan när kontakt via direktmeddelande kunnat upprättas, ställa frågor om andra konton och vad den personen bakom kontot jobbar med. Bara en sån sak får ju förhoppningsvis nackhåren att resa sig. När motsidan märker att man inte kommer någon vart avregistreras senare kontot.

Metoden har använts mot flera personer och kommer därför sannolikt att prövas flera i en eller annan variant och även på andra sociala medier. Det är samtidens tavelförsäljare, men i cyberrymden istället för på cykel.

Det finns ett stort intresse från andra aktörer i vad Sverige gör och inte minst den svenska Försvarsmakten med tanke på vad som nu sker i omvärlden. Var vaksamma.


Betänk gärna också Försvar och Säkerhets rader från i fredags i inlägget om upptakten till det vi nu sett i helgen:

Andra nygamla grepp kan vara propagandistiska inslag baserad på sedvanlig god underrättelsetjänst. Utan egna tekniska bevis vill jag framhålla att de inspelningar av telefonkonversationer vi hört den senaste tiden gynnar ryska intressen. Victoria Nulands samtal med den amerikanska ambassadören i Kiev med sina recensioner av ledande politiker och invektiv mot EU förlorar USA och i förlängningen också EU på.

Likaså måste någon med hög kapacitet knäckt Erdogans kryptotelefon när han instruerar sin son att gömma pengar i en inspelning som verkar vara äkta.

Att den turkiske premiärministern försvagas i detta läge gynnar ryska intressen, eftersom Turkiet ser Krimtatarerna som sina skyddslingar. Något som framgår av den turkiske utrikesministern Ahmet Davutoglo’s uttalande igår.

Så därför vill jag sluta med en vädjan till våra folkvalda, statsråd och regeringstjänstemän med viktiga befattningar i försvars- och utrikespolitiken med tanke på skeendet och Försvarsberedningens överläggningar.

Tala inte i telefon om svenska angelägenheter som är hemliga, dit räknas även kvalificerade, privata bedömningar. Skicka inte dessa uppfattningar eller uppgifter på mail heller. Våra intressen kan skadas, människor kan utsättas för risker och du kan få höra din röst på BBC. Informationskriget blir alltmer brutalt och på andra sidan Östersjön pågår en våldsam upprustning.

Bild: AntePH?

Den tveeggade hemligstämpeln

Idag meddelades att Försvarsmakten polisanmäler såväl Svenska Dagbladet som Sveriges Television för publicerande av uppgifter i anslutning till det som kommit att kallas "ryska påsken", det vill säga den nattliga ryska flygövning med strategiskt bombflyg som genomfördes under långfredagen i svensk flyginformationsregion och där SvD kunde meddela att Sverige inte hade någon jaktincidentberedskap tillgänglig. I fallet med SvD gäller anmälan lämnande av uppgifter till journalisten Mikael Holmström och med SVT gäller det uppgifterna att Sverige endast har incidentberedskap med jaktflyg ca 60 timmar i veckan (dagtid enligt SVT Aktuellt ikväll). I samband med anmälan har Försvarsmakten enligt SvD gått igenom en rad olika media och däribland försvarsbloggarna, så man kan nog lugnt utgå från att denna blogg är en av dem som granskats.

Att anmälan görs kommer inte som en överraskning. Jag skrev redan i det första inlägget om ryska påsken att jag höll det för troligt att en anmälan skulle komma att ske just med tanke på hur viktig den svenska incidentberedskapen är för rikets säkerhet.

Tyvärr blir ofta hemligstämpeln missbrukad. Försvarsmakten har en policy om att inte tala om incidentuppdragen, vilket är högst olyckligt då det är en oerhört central del av svensk försvars- och säkerhetspolitik. Det är genom incidentuppdragen vår säkerhetspolitik ytterst manifesteras och det är genom incidentuppdragen som Sverige bygger en stor del av kunskapen om vad som händer i närområdet och där man upptäcker förändringar i det som kallas normalbilden. Normalbilden är den verksamhet som normalt bedrivs av våra grannländer och andra aktörer som har intressen i vårt närområde – till exempel Östersjön. Vilken beredskapsgrad svenska stridsflygplan har för tillfället är av naturliga skäl omgärdat med sträng sekretess och det gäller naturligtvis också vilken beredskap man har i framtiden.

Utifrån vårt agerande i Sverige bygger våra grannländer och andra aktörer sin normalbild av Sverige precis på samma sätt som vi gör i Sverige om dem. Det sker företrädesvis genom radar- och signalspaning.

Sålunda är det ingen större hemlighet för våra grannländer, inklusive Ryssland vilken beredskap Sverige normalt har med sitt jaktflyg. Man har med största sannolikhet en mycket god uppfattning om det. De enda som inte har haft någon kännedom om hur beredskapen sett ut är de som är betjänta av den – det vill säga svenska folket. Det är ett tillstånd som är högst olyckligt.

Att döma av opinionen och det oerhörda mediala trycket efter SvD:s artikel har det också varit så att såväl allmänhet som politiker levt i fullständig okunnighet om vad deras försvar egentligen levererar och kan leverera. Uppenbarligen hade man en helt annan bild och det är sannolikt också därför frågan inte har dött. Det är också en fråga som har svängt opinionen i försvarsfrågan. Över en natt skedde mycket stora förändringar i opinionssiffrorna kring frågor som försvar och NATO. De som drabbats hårdast av detta är Moderaterna som under sin regeringstid gjort allt för måla upp en bild av försvaret som många av de försvarsanställda har mycket svårt att känna igen sig i.

Samvetsfrågan är då vilket som orsakat störst men för Sverige – att för allmänheten låta påskina att det finns en beredskap som inte finns eller att berätta det som andra länder och deras försvarsmakter redan vet – att beredskapen inte alls ser ut som man offentligt gjort gällande.

Det är en fråga som var och en bör fundera över. Likaså bör man som del i källkritiken ställa sig frågan om långfredagen var en engångshändelse eller om det är något som inträffat flera gånger. Frågan man defintivt bör ställa sig är om SVT:s uppgifter om endast 60 h jaktincidentberedskap per vecka stämmer, vilket man nog kan utgå ifrån att de gör med tanke på anmälan, vilket skydd har Sverige i så fall mot exempelvis terrordåd liknande 11:e september 2001? Min gissning är att "ryska påsken" kommer att få betydelse som Georgienkriget för svenskt försvar. Det finns ett före och ett efter i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken.


Vi får se var justitiekanslern landar i sin bedömning avseende den anmälan Försvarsmakten gjort till Säkerhetspolisen och som chefsåklagare Thomas Lindstrand lämnat till justitiekanslern. Måhända kommer även justitiekanslern fram till att det rör sig om information som framförallt varit PH. Pinsamt Hemlig.

Det lär bli anledning att återkomma i denna fråga.


Media: SvD, SvD ledarblogg, SvD Ledare, SR, 2, SVT, Aft, Aft ledarkrönika GP, Resumé

Läs även Skipper om läckor inifrån Försvarsmakten där han berör vilken information man använder på försvarsbloggar. Läs även den första artikeln som beskrev att Sverige inte har jaktincidentberedskap dygnet runt.

Bloggar om anmälan: 6:e mannen, Skipper om FM anmälan

Pinsamma brister döljs bäst med hemligstämpeln

Enligt SvD är försvarsminister Karin Enström bekymrad över att Försvarsmakten läcker vad hon anser är hemliga uppgifter. Som jag skrev i det första inlägget om "ryska påsken" skulle det inte förvåna mig om det kommer att leda till en undersökning huruvida sekretessbrott har begåtts i samband med att SvD delgavs uppgifterna om den ryska övningen.

Frågan är dock vad som gynnar Sverige och svenska skattebetalare mest i längden. SVT kunde igår berätta att Sverige endast har jaktincidentberedskap 60 timmar per vecka (motsvarande 36 % av tiden), vilket är en nedgång mot tidigare då beredskap fanns 80-90 timmar. I en intervju med SVT berättar också SvD:s Mikael Holmström att detta framförallt är dagtid.

Det här leder oss återigen in på ämnet för vem hemligstämpeln egentligen sätts. Att svensk incidentberedskap idag endast flyger/finns tillgänglig ca 60 timmar per vecka är inte på något sätt okänt för andra nationer. Det har man utan någon som helst tvekan mycket god kännedom om genom radar- och signalspaning och har därmed kunnat fastställa en normalbild för det svenska flygvapnets och framförallt incidentberedskapens uppträdande. Det kraftigaste beviset för detta är just "ryska påsken" när Ryssland aktivt verkar ha valt en tidpunkt där jaktincidentberedskapen normalt inte verkar.

De enda som är berörda av hemligstämpeln är därmed de som är betjänta av att ha en fungerande incidentberedskap, det vill säga svenska folket. Man har levt i tron att det funnits en heltäckande incidentberedskap med jaktflyg som kunnat gå upp och möta till exempel hot liknande 11:e september 2001, vilket inte varit fallet. På Försvarsmaktens hemsida kan man ännu idag läsa att jaktincidentberedskap finns dygnet runt.


Ska då inte information om incidentberedskapen vara hemlig? Jo, det finns självfallet en stor mängd information som bör vara hemlig. Johan Wiktorin listar på Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg en rad sådana faktorer. Framförallt måste man hemlighålla kommande verksamhet, beredskapstider och på vilken bas jaktincidenten, i Försvarsmakten kallad "fisken", ska vara baserad då det påverkar insatstider i olika intresseområden. Likaså kan det finnas skäl att inte starta under beredskapstid för att inte röja hur man inhämtat information. Det förutsätter dock som sagt att det finns en beredskap från första början.


Åter till hemligstämplandet. På hemsidan signalspaning.se återfinner man idag ett ljudklipp som en radioamatör uppfångat när "fisken" anflyger för att identifera ett antal okända flygplan som flyger i svensk flyginformationsregion. I kommunikationen hör man klart och tydligt hur piloterna rapporterar ögonkontakt ("tally") med en A-50 Mainstay och 2 Su-27 Flanker på en position mitt mellan Gotska Sandön och Ösel, vilket torde vara i svenskt FIR. Vad är då anmärkningsvärt med detta? Jo, sedan flera år har uppmärksammats i samband med den så kallade NBF-härvan att flygvapnet saknar krypterade sambandsmedel, vilket betyder att vem som helst med en flygradio kan lyssna på kommunikationen i såväl fred som krig. Liksom datalänkarna och andra krypterade sambandsmedel så avvecklades dessa i mitten på 00-talet, "då nya system snart skulle införas". Att så ännu inte har skett vad avser talradio är uppenbart, medan situationen med datalänkarna till stor del avhjälpts genom att den amerikanska Länk 16, som är standard inom NATO och partnerländer, har införts i Flygvapnet.

Ett antal av de uppståndna förmågeglappen på ledningsområdet, framförallt inom Flygvapnet, uppmärksammades i bloggosfären för några år sedan och dessa frågor drevs sedan hårt av bland andra Allan Widman. Då var det tal om sekretessbrott och dylikt och folk blev anmälda till höger och vänster för sekretessbrott. Resultatet är dock idag att förmågan börjat återhämtas. Den fortifikatoriskt skyddade stridsledningscentralen i Hästveda, Skåne som då skulle läggas ner räddades kvar. Skulle den saknas idag hade det inneburit en mycket stor sårbarhet för Försvarsmakten då ersättaren var en kontorlokal i ledningskonsultmeckat i Enköping där vissa företag skulle ha tjänat stort på att få lämpliga kontrakt inom området "nätverksbaserat försvar". SVT kom sedan att göra en dokumentär om delar av detta. Här återfanns också den klassiska hemligstämpeln för att skydda pinsamma brister. De dokument som visade på att det inte fanns några ekonomiska vinster att göra genom att lägga ner Hästveda till förmån för Enköping, utan tvärtom motsatsen, hemligstämplades snabbt och de som omtalat dessa fick olika starka kavajhytter. Det hemligstämplas flitigt och de som försöker stoppa galenskaperna blir anmälda, medan de som fattat beslut om galenskaperna sedan helt kommer undan ansvar. Idag borde svenska skattebetalare tacka Peter Neppelberg och de av hans kollegor som rakryggat stått upp och påvisat vansinnet som hade kunnat leda till svenskt luftförsvars fullkomliga undergång.

Vid nyår hade vi historien med ÖB:s uttalande om en-veckasförsvaret som riskerade att leda till åtal, när åklagare började höra sig för om det inte var ett sekretessbrott att berätta hur illa ställt det var med svensk försvarsförmåga.

Idag är vi där återigen. Nu oroar sig försvarsministern för att det läcker hemliga uppgifter från Försvarsmakten. Det gör jag också. Men framförallt oroar jag mig för att det är sådan avgörande skillnad mellan vad försvarsministern med partikollegor uttalar och hur verkligheten ser ut inom försvars- och säkerhetspolitiken. Det verkar utan tvekan efter den gångna veckan som om allmänhetens förväntningar på svenskt försvar är diametralt motsatt vad Regeringen och Försvarsmakten idag levererar. Det är inte försvarsmakten eller Sveriges försvarsförmåga som tagit skada av att dessa uppgifter kommit på bordet utan snarare den politiska nivån.


Under helgen blir det fler inlägg om incidentberedskapen och det inträffade. Sannolikt kommer ett att fokuseras på säkerhetspolitiska aspekter.


Smp, SvD, Aft, GD, 2, 3, Ab, Ssv, Kvp, NWT, SR, 

För vem sätts hemligstämpeln? (Uppdaterat 26/1 13.45)

(Detta inlägg är även publicerat på TV 4 Newsmill)

När man öppnar morgontidningen och läser att chefsåklagaren vid åklagarkammaren för säkerhetsmål vill att åklagarkammaren och SÄPO ska se över om ÖB begått brott mot Rikets säkerhet när han berättat om ”en-veckasförsvaret” är man tvungen att titta ut genom fönstret och se om det är en svensk eller vitrysk flagga som vajar där ute.

Situationen blir mycket olustig. Försvarsmakten levererar exakt det försvar som beställts enligt försvarsbesluten 2000, 2004 och inriktningspropositionen 2009 och därtill hörande budgetpropositioner. Ingen politiker ska kunna komma och säga att det här är en överraskning att Sverige endast kan försvaras i en vecka, på en plats, mot ett begränsat anfall och efter tre till fyra veckors förberedelser. Vad är det för hemligheter som ÖB egentligen avslöjat som man inte kan utläsa av försvarsbeslutet 2004?

"Försvarsmakten skall också, efter allvarlig och varaktig säkerhetspolitisk försämring och successiva beslut av riksdag och regering, kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet"

Några successiva beslut av Riksdag och Regering har inte fattats för att återställa den kollaps i svensk försvarsförmåga som försvarsbeslutet 2004 innebar.


För den som saknar inblick i sakfrågan kan naturligtvis ÖBs uttalande te sig som ett avslöjande av en av landets djupaste hemligheter. Det är också helt sant. Tillståndet i Försvarsmakten och svensk försvarsförmåga är en av Sveriges djupaste hemligheter – men bara för allmänheten och den som inte förstår att sätta sig in i frågan.

Alla uppgifter man behöver för att bedöma den svenska försvarsförmågan finns också att hämta öppet. Det ska också betonas att det är förmågan år 2019 med en fullt intagen Insatsorganisation 2014 som berörs, precis som Annika Nordgren-Christensen så klokt påpekar. Hur förmågan är idag är det ingen som velat berätta och det är synd, ty detta går precis lika lätt att utläsa.


För några år sedan publicerades ett inlägg på Wiseman's Wisdoms om att Flygvapnets attackrobotar mot markmål avvecklades till förmån för laserstyrda bomber. De gamla attackrobotarna var i högre grad anpassade för det nationella försvaret på så sätt att de i högre grad var användbara även i svenskt normalväder, medan de då nyss anskaffade laserstyrda bomberna krävde ett betydligt vackrare väder. Bomberna krävde därtill en högre grad av eget luftherravälde eftersom den laserstyrda bomben kräver att flygplanet belyser målet till träff, medan roboten var autonom efter avfyrning och medgav att flygplanet direkt kunde manövrera undan ett luftvärnshot.

Det blev ett stort rabalder. För den oinsatte tedde det sig som att här avslöjades försvarshemligheter. För den som har de mest rudimentära kunskaper om flygburna vapen eller fysik var uppgifterna en självklarhet. Lasermålsökare kräver att målet belyses från avfyrning till träff. Laser går inte genom moln. Följaktligen kan man bara bekämpa mål när vädret är gott nog och man blir exponerad under den tid bomben faller. Detta var ett stort problem under Kosovokriget, vilket ledde till utvecklingen av gps-styrda bomber. Av självklara anledningar dog rabaldret kring blogginlägget snabbt ut.


Den omedelbara sanningen finns alltså i betraktarens ögon, men för det behöver det inte vara en sann bild av verkligheten. När chefsåklagare Tomas Lindstrand säger att han inte vill göra en menbedömning av ÖB:s uttalande på egen hand, skönjs en gnutta realism i denna affär. Det behövs som sagt inte mycket militär kompetens för att komma till just den slutsats ÖB redovisat bara genom att titta i t ex de uppgifter som Sverige lämnar i enlighet med Wiendokumentet till OSSE.


Det vore ett vansinnigt drag att formellt utreda ÖB:s uttalande. För det första skulle det dra ett löjets skimmer över åklagarkammaren för säkerhetsmål som redan är starkt kritiserad. För det andra skulle det riskera att utlösa en regeringskris. Den här regeringen klarar inte av en ÖB som avgår eller avskedas efter att två tidigare försvarsministrar försvunnit i förtid. En misstroendeförklaring i Riksdagen i försvarsfrågan skulle Regeringen sannolikt förlora.


För att återgå till den djupare frågan om försvarets förmåga. De enda som förleds om Försvarsmaktens egentliga förmåga är svenska folket och det verkar tyvärr ligga i Regeringens intresse. Hade det varit någon tåga i Regeringen, Försvarsdepartementet och försvarsminister Karin Enström hade man direkt i morse gått ut och avfärdat Lindstrands tankegångar som nonsens. Det gjorde man dock inte och det svärtar såväl Regeringens förtroende för ÖB som det befäster bilden av att man vill hålla allmänheten ovetande om Försvarets förmåga.


Vad chefsåklagare Lindstrands uttalanden gör för öppenheten inom Försvarsmakten, även om det nu inte blir någon utredning, vill man helst inte fundera över.


Se även tidigare ÖB Bengt Gustafsson på TV 4 Newsmill

Media: SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, SVT, 2, AB, GP, SR, LT, BLT, Skånskan
Bloggar: Sjätte mannen, Skipper, Skipper 2, Borneos Loopar, Svenska Freds, Allan Widman, Maria Abrahamsson (m), Stefan Olsson


Uppdatering 26/1 09.15: Frågan är nu om Försvarsmaktens ställföreträdande insatschef och tidigare arméinspektör, generalmajor Berndt Grundevik, ska bli näste general att utredas av SÄPO och åklagarkammaren för säkerhetsmål. Grundevik berättar nämligen i en intervju med SvD (även Aftonbladet, Expressen) att det bara finns krigsplanläggning för försvar av fem områden i Sverige (Stockholm, Gotland, Göteborg, Norrbotten och Skåne) och att endast ett av dessa kan försvaras i händelse av ofred. Återigen, det är fullkomligt kända uppgifter för varje militär bedömare, men för allmänheten är det säkerligen chockerande. Detta var också en av de trådar som borde ha tagits upp i anslutning till Sälenkonferensen och i ljuset av ÖB:s uttalande om en-veckasförsvaret, men som man inom media inte verkar ha förstått.

På SvD:s ledarsida funderar Claes Arvidsson kring varför ÖB och Försvarsmakten blev föremål för utredning när man redan under presentationen av underlaget för Gripenuppdateringen meddelade "en-veckasförsvaret". Vidare undrar Arvidsson varför de som medverkat till att försämra försvarsförmågan till denna låga grad i så fall ska undgå åtal. Det är det nog fler som gör.

Mera media: Dagbladet, ÖP, ST (som faktiskt ställer sig frågan om förmågan idag och inte 2019!), NA (som ser utredningen mot ÖB som ett angrepp på demokratin), NWT, Skånskan, Hufvudstadsbladet


Uppdatering 26/1 13.45: Pansarbåtsinsamlingen har fått en uppföljare. På Öland har oroliga medborgare utanför Mörbylånga startat en insamling till Ölands försvar. Det är nog inte så dumt med tanke på att ön inte omfattas av den svenska försvarsplaneringen enligt SvD. Hittills har insamlingen fått in 280 kr, 5 euro och 50 danska kronor. Frågan alla ställer sig är nu är vilken försvarsbudget som är mest i balans – Försvarsmaktens eller det öländska lokalförsvaret. Båda har än så länge var sitt omfattande materielberg ofinansierat. (Tack för tipset, MM!)

Bloggen Morgonsur har också att berätta att det svenska försvaret idag är dimensionerat för att kunna möte en fiende i storlek motsvarande Fijis försvarsmakt.

Uppdatering 26/1 23.20: SvD: Borgerliga försvarspolitiker sluter upp bakom ÖB. Försvarsministern vägrar fortsatt att kommentera.

Denna bild av Andreas Braw symboliserar rätt bra stämningarna i Försvarsmakten idag

Försvarsmaktens e-postsystem läcker?

Den alltid lika intressanta blogg Observationsplatsen med huvudsakling observationsriktning kring Östersjön publicerade för några veckor sedan ryska bilder av den svenska incidentberedskapen. Idag övertrumfar man detta genom att publicera en mailkonversation mellan HMS Carlskrona och ett antal mailadresser på Helikopterflottiljen. Mailen finns publicerade på ett ryskt forum och mailkonversationen verkar röra ett tekniskt fel på en Hkp 15 att döma av den felrapport som också finns publicerad på forumet och som verkar ha fotats av för att mailas.

Försvarsmaktens e-postsystem är endast för öppen information och det går inte att se annat än att det är just öppen information i de nämnda mailen. Ska hemlig information mailas krypteras den innan, så där föreligger inga större problem.

Däremot kan man se det som beklämmande att Försvarsmaktens e-postsystem ändå läcker. I det här fallet med en mailkonversation som verkar handla om ett fartyg till havs så går mailen över radio och tydligen okrypterad sådan med tanke på att ryska radioamatörer (?) lyckats fånga upp informationen. Huvuddelen av e-posten går i kabel inom landet så det som nu hände bör framförallt beröra Marinens fartyg.

Att Försvarsmakten aldrig infört en vanlig funktion i sitt mailprogram för att kryptera mailen på samma sätt som många företag och privatpersoner gör, har alltid förvånat. Måhända kommer det äntligen i nästa version av intranätet som snart ska sjösättas. Även om det är öppen information som mailas så kan man utifrån den ändå bygga sig en bra bild av pågående verksamhet. Risken är också att om "rätt sätt" upplevs som för krångligt så tar man genvägar, vilket kan leda till katastrofala följder.

Precis som Observationsplatsen påpekar bör inlägget från det ryska forumet tjäna som påminnelse om att det alltid är någon därute som lyssnar.

Opåkallad sekretess kring främmande makts verksamhet

"Vi ser just nu de mest expansiva upprustningsplanerna i Europa sedan 1930-talet. Vad är syftet med dem?"

Detta var Johan Wiktorins svar under gårdagens seminarium på frågan om den ryska militärreformen verkligen är något att bekymra sig för.

En av följderna av militärreformen är en kraftigt ökad övningsverksamhet där Ryssland på många områden mycket snabbt återtagit förmågor man inte besuttit sedan Sovjetunionens fall. Sedan några år sker omfattande patrulleringar med strategiskt bombflyg längs norska kusten ända ner till Nederländerna vilket skrivits om i såväl norsk, som brittisk och nederländsk press. I ryska Karelen övas just nu mobilisering för första gången sedan Sovjetunionens fall. I närheten av Georgien har nyss genomförts en rysk försvarsmaktsövning, strax innan det georgiska parlamentsvalet.

Det är med andra ord ingen överraskning när avgående chefen för MUST beskriver hur den svenska incidentberedskapen testas av "främmande makt" som anflyger mot svenskt luftrum".

Ett annat av områdena där resultatet av den ryska militärreformen syns tydligt är i Nordatlanten, där Island som inte har något eget försvar, åter vill ha stöd av NATO för att skydda landets luftrum. NATO:s och USA:s närvaro avvecklades nämligen under mitten av 00-talet. Sedan återstarten har olika NATO-länder delat på ansvaret att patrullera det isländska luftrummet.

Vän av ordning tycker ju då att motsvarande verksamhetshöjning borde kunna skådas i Östersjön. I svenska media är det helt tyst om detta. Ointresset är massivt och all incidentberedskapsverksamhet i Sverige omgärdas av sekretess.

Situationen blir då något märklig när det ryska försvarsministeriet skickar ut ett pressmeddelande att man genomfört flygningar med bombflygplan med skarpa kryssningsrobotar i Östersjön eskorterat av jaktflygplan. Från svenskt håll kommer inte ett ord och inte ett ord nämns i media. Detta är bara ett exempel på den märkliga situationen där allmänheten inte delges information om vad som händer precis utanför våra gränser, trots att den nation som genomför verksamheten där rimligtvis själv har full kännedom om sin egen verksamhet. I exemplet som dras i intervjun med MUST-chefen vet såväl Sverige som "det berörda landet" mycket väl vad som hänt. Varför inte berätta om verksamheten? Vem är sekretessen riktad mot?

Det enkla svaret på den frågan är tyvärr att sekretessen är riktad mot svenska folket. Alla andra berörda känner redan detaljerna. Varför informationen ska undanhållas svenska folket kan diskuteras. Resultatet blir i vilket fall som helst att det blir ytterst svårt att ifrågasätta den försvarspolitik som bedrivs och de uppgifter som politiker meddelar som stöd för den förda politiken.


Från Finland och Norge kom i somras önskemål om att Sverige ska ställa upp och genomföra en del den isländska incidentberedskap. Nu är det med andra ord den enklaste formen av lackmustesten för den svenska solidaritetsförklaringen gentemot de nordiska länderna. Mot vilket land den isländska incidentberedskapen är riktad lär det inte råda några tvivel om, men hur ska denna eventuella svenska insats sättas i paritet med den incidentberedskap som bedrivs på hemmaplan?

En sak kan konstateras. Att lägga locket på är det som föder ointresset för försvarspolitik i Sverige. Sannolikt är det rätt många medborgare som skulle känna sig illa till mods över att ha skarpladdade bombflygplan som uppträder i närheten av svenskt luftrum och då skulle vilja ha något mer än den "trafikförsäkring" som det svenska försvaret beskrevs som under gårdagens seminarium på Folk och Försvar.

Inte undra på att Finlands försvarsattaché beskriver situationen i svensk försvarsdebatt: "…så verkar media eller den stora allmänheten fortfarande vara mer intresserad av frågor om rätt person vann Robinson eller den om det är lämpligt att Pippi Långstrumps apa herr Nilsson skall få platsa i en dödsannons".

Vägbula i omstruktureringen (Uppdaterad 25/3 10.15)

Uppgifter från flera källor gör gällande att det avsedda kompetensinventeringsverktyget, datorprogrammet Reachmee, blivit en vägbula i omstruktureringen. Tankar avseende den tveksamma lämpligheten i att samla uppgifter om samtliga försvarsanställdas samtliga kompetenser i ett "öppet" datorprogram och därtill sända informationen över internet, tycker man borde ha dykt upp redan på ritbordet. Å andra sidan skickas tydligen sekretessbelagt material via Hotmail på Försvarsdepartementet. (uppdaterat 15/3 08.30)

Återstår att se hur kompetensinventeringen ska genomföras om Reachmee inte går att använda.



Läs även gästinläggen från Officersförbundet och Försvarsmaktens omstruktureringsledare om den pågående omstruktureringen. I kommentarerna till dessa är debatten i full gång, så delta gärna, men keep it clean...


Uppdatering 25/3 10.15: DN skriver nu om omstruktureringen

Bristande kommunikation får konsekvenser för säkerheten

Peter Neppelberg har de senaste veckorna stått för en serie gästinlägg på WW där han beskriver det förmågeglapp som finns inom flygstridskrafternas ledningsområde. Den senaste delen har även publicerats på en av Försvarsmaktens bloggar. För att undvika att delge någon information som kan anses som sekretesskyddad och i förlängningen en säkanmälan, har Neppelberg mailat sina inlägg till Försvarsmakten i förväg för att få synpunkter på inläggen.

Mail till och inom Försvarsmakten är precis som hos alla andra myndigheter att betrakta som allmänna handlingar och kan därmed begäras ut av den som är intresserad. Handlingar ska lämnas ut skyndsamt enligt svensk lag och innan handling lämnas ut ska det även göras en bedömning huruvida handlingen av sekretesskäl kan lämnas ut. Med tanke på det mediala intresse Neppelberg tidigare har rönt, har även hans mail till Försvarsmakten begärts ut av journalister.

Den fjärde och avslutande delen i Neppelbergs inläggsserie sändes tidigare under veckan till Försvarsmakten och begärdes sedan ut av Sveriges Radio. Handlingen lämnades idag ut till Sveriges Radio och några timmar efter att detta skett fick Peter Neppelberg ett meddelande från Högkvarteret att man inte kunde publicera den slutliga delen eftersom den ansågs kunna innehålla sekretessbelagda uppgifter.


Återigen har det alltså hänt att media delges handlingar som bedöms som sekretessbelagda. I våras sände SVT:s Dokument Inifrån ett reportage om Försvarsmaktens omfattande bruk av konsulter med fokus på just ledningsområdet. Den ansvarige journalisten begärde ut ett antal handlingar från Försvarsmakten, varav vissa levererades med strukna uppgifter med hänvisning till sekretess. Samma handlingar återfanns även bifogade andra utlämnade handlingar – då utan några strykningar.

Situationen är allvarlig. I ena stunden lämnar Försvarsmakten gladeligen ut handlingar man anser innehåller sekretessbelagda uppgifter. I andra stunden delger man av sekretesskäl inte väsentlig information till insatta förband, vilka är beroende av informationen för att kunna lösa sina uppgifter och därtill skydda egen verksamhet. Utrymmet för förbättringar är med andra ord fortsatt stort. Kommunikationen inom Försvarsmakten måste förbättras eftersom den medför negativa konsekvenser för säkerheten och i förlängningen även möjligheten att uppnå operativ verkan.



Tweet

Gästinlägg: Sekretessgranskning

... har påbörjats av mitt blogginlägg på Strilaren II rörande försvarets interoperabla förmågor L16, Sec Voic, HQII, mm.


Detta meddelade min närmaste chef på LSS mig idag. Vem som anmält är oklart och likaså det bakomliggande syftet.

Jag är inte särskilt orolig eftersom mycket av det jag redovisade står att läsa i olika nationella och internationella tidskrifter, försvarsbloggar samt allmänna handlingar och powerpointbildspel som har beteckningen ÖPPNA, UNCLASSIFIED eller inte åsatts någon sekretess överhuvudtaget.

Inlägget jag skrev skickades även till Försvarsdepartementet, samtliga medlemmar ur Försvarsutskottet och media.

Syftet med inlägget var att reda ut de "begrepp" som används för att beskriva försvarsmaktens förmågor så att de blir "förståligt" även för försvarsdebattörer och politiker.


Enligt mitt sätt att se det är anmälan förmodligen ett utslag av "irritation".

Försvarsmaktsledningen har av tradition haft som ansvar att informera Fö och FU rörande förmågor i våra förband. Under de senaste åren har inte bara "gammelmedia" (TV, radio, press) utan dessutom "moderna media" såsom bloggar, youtube, mail etc blivit ett sätt för försvarsdebattörer och allmänheten att framföra åsikter rörande försvarsutvecklingen.

När inlägg i dessa media dessutom redovisar åsikter som inte är "comme il faut" eller ifrågasätter tex riktigheten i FM uppgifter om "förmågor" så blir risken för intressekonflikt uppenbar.

Förmågor av "teknisk art" finns i bästa fall utvecklade i av regering och riksdag beslutade materielsystem. Steget därifrån till förbandssatta operativa förmågor kan däremot vara stort.

Som exempel:
Att påstå att man har Close Air Support (CAS-) förmåga i JAS 39 är riktigt. JAS kan bära vapen som är lämpliga att användas i nära samverkan med egna markstridsförband för att understödja markstrid.
Men om man inte har flygbaspersonal utbildad för att lagerhålla, hantera, hänga, klargöra och plundra flygplanen på dessa vapen och ammunition är den operativa förmågan minst sagt begränsad.


Om syftet med granskningen av mitt debattinlägg vore att klarlägga riktigheten i mina påståenden och att dessa visar vara sig felaktiga, dvs helst att FM har bättre förmåga än vad jag påstått, vore det glädjande.

Tyvärr upplever jag inte att det verkar vara ambitionen med anmälan.

Peter Neppelberg


Se även Allan Widman

Hur säkert är ditt nylle?

Facebook är som bekant världens största sociala nätverk med över 500 milj användare världen över. Hur många svenskar som är anslutna är osäkert, men det talas om över 2 milj svenska användare.

Med sitt tilltalande gränssnitt och det grupptryck som det blivit använda och göra saker på Facebook är nätverket ett smörgåsbord för den som vill samla information om personer. Speciellt eftersom Facebook är byggt runt att man ska dela med sig så mycket information som möjligt om sig själv till andra just för att skapa nätverkande.

Få användare verkar dock förstå farorna i oförsiktigt klickande på Facebook och att inte konfigurera sina sekretessinställningar, om man nu överhuvudtaget ska ha ett Facebook-konto. Bara genom att läsa ut kommentarer från anhöriga på en artikel ett svenskt förband insatt i utlandet härom året och sedan köra några av dessa namn i Facebook, Eniro och Ratsit, var det mycket enkelt att börja kartlägga förbandet och deras anhöriga.

Många facebookanvändare har nu tagit vara på de enklaste säkerhetsinställningarna och blockerat allmän visning av sin profil, men det hjälper inte långt. Få har tryckt på länken "sekretess" och tagit del av de djupare inställningarna som inte presenteras direkt på förstasidan för sekretessinställningar, t ex "information som är tillgänglig via dina vänner", "offentlig sökning" osv.

För några år sedan när Facebook gjorde sitt intåg i Sverige var det stor fokus på att ha så många applikationer som möjligt anslutna till sin profil och att göra så många quizzes som möjligt. För varje applikation eller ruta som lades till var man tvungen att godkänna att applikationen fick tillgång till sin profil. Intresset för dessa har dock fallit markant. Idag lockas man istället av att "gilla" spännande eller roliga bilder, filmer eller historier som istället för att länka till en sida på nätet, länkar till en applikation.

Vad man i själva verket gör när man trycker acceptera för att få se filmsnutten på ett fartyg i storm osv är att dela ut all sin information och den av sina vänners information som man har tillgång till, till skaparen av applikationen. Vilket syfte kan en sådan applikation ha? Bemödar man sig med att skapa applikation som i själva verket bara är ett Youtubeklipp för att det är kul?

Tidigare har SÄPO:s registerkontroller och dylikt gjorts i första hand utifrån ekonomiska uppgifter. När vi nu allt mer flyttar över våra liv ut på internet, är Facebook och liknande en naturlig och rik källa att gräva ur. Händelsen med de avskedade volvoarbetarna visar tydligt hur det kan gå till. (DN, SvD, 2, Aft, Exp)
Ska man vara lite konspiratorisk kan man ju leka med tanken vad man skulle kunna få ut av att lägga ut en app på Facebook med ett för terrorister tilltalande budskap eller innehåll. Eller byt ut terrorister i tidigare mening till valfri målgrupp...

Filmen nedan rekommenderas starkt och bör ge en del tankeställare om hur man använder Facebook.Klippet är från den årliga hackingkonferensen Defcon. Det ges också exempel på en del verktyg för den som fått Facebookångest. Vill man efter att ha sett det muntra upp sig lite kan man alltid ta del av historien från en hacker om hur han lyckades få tillbaka sin stulna dator genom att hacka sig in i den. Det han gör med datorn och vad han hittar får en definitivt att dra på munnen. Och ja, killen som satt på den stulna datorn har fortfarande sin facebookprofil uppe.

Vill man gräva ner sig ytterligare i IT-säkerheten finns det en uppsjö av andra klipp på Youtube från Defcon och liknande IT-säkerhetskonferenser att ta del av. Det är absolut ingen trevlig upplevelse... Det känns bättre att stoppa huvudet i sanden och låtsas som om det inte finns, precis som inom försvarspolitiken.

Svarta svanar

Ingen har undgått att höra om gårdagens självmordsbombare i Stockholm. Likt Jeff Dunhams "Achmed the dead terrorist", fick självmordbombaren turligt nog en för tidig utlösning och ingen kom till skada. Filmklippen hos Expressen och Aftonbladet talar sitt tydliga språk om hur illa det kunnat gå.

Händelsen bör få Sverige som land att dra en del viktiga slutsatser. Vi måste som delaktiga i insaten i Afghanistan också vara beredda på att den asymmetriska krigföringen drabbar oss i Sverige. Händelser som gårdagens är sådana som det måste finnas en beredskap för, hur obehagliga och osannolika de än är, just på grund av deras allvarliga efterverkningar.

Att Regeringen först 18 h efter det inträffade håller en presskonferens om läget är inte godkänt. Visst har polisen det operativa ansvaret, men händelsen är av sådan dignitet att ändå kräver att Regeringen kan uppvisa sin egen handlingskraft.

Vårt samhälle måste stå rustat för att stå emot terrorangrepp hur osannolika och obehagliga de än är. De är den fattiges och resurssvages bästa möjlighet att påverka och styra händelserna i egen riktning. Ett antal välriktade bomber mot spanska pendeltåg var allt som behövdes för att landet snabbt skulle dra sig tillbaka från Irak, trots att det handlade om ett land med stor erfarenhet av inhemsk terrorism. För svensk del måste det finnas omfattande och välövade planer, från lägsta nivå till regeringsnivå, på att hantera terrorhot mot våra kärnkraft- och vattenkraftverk, stora passagerarfärjor, flygplankapningar och övrig infrastruktur.

Militär personal i Utlandsstyrkan har tidigare hånats för att man endast framträder med förnamn, men tyvärr har det existerat och gör fortfarande, en hotbild mot soldaterna och deras familjer. "Tavelförsäljandet" upphörde tyvärr inte med Sovjetunionens kollaps, utan existerar fortfarande men i obehagligare former.

Vi bör återigen också ta med oss att svarta svanar faktiskt inträffar fastän vi inte vill låtsas om det av ekonomiska skäl. Estonia och Gudrun var tyvärr inga engångsföreteelser. Det krävs alltjämt att vi har en beredskap att hantera katastrofer även om det kostar pengar. Det enda glädjeämnet är att dessa investeringar ofta kommer till användning även på andra håll.

Nu återstår att hoppas att det var en ensam galnings verk och inte något mer organiserat.

SvD, 2, 3, 4, 5, 6
Exp, 2, 3, 4, 5
Aft, 2, 3, 4, 5
DN, 2, 3, 4, 5

Det läcker

På sistone har läckor av större slag till media från Försvarsmaktens verksamhet förekommit. Förra helgen hade SVT fått reda på de nya insatsregler som gäller för den svenska styrkan i Afghanistan. Insatsreglerna är hemliga av just den anledningen att fienden inte ska kunna utnyttja blottor i dem. I förlängningen är det förenat med livsfara för svenska soldater att redogöra för insatsreglerna (vilket i det här fallet inte skedde i detalj). Frågan är om läckan i det här fallet är militär eller civil. Anknytning till insatsen i fråga lär vara ett grundkriterium.

I Expressen idag kan man läsa om fortsatta turer kring de uppgifter tidningen härom året fick ta del av kring förhållanden inom MUST. Att det läcker från MUST till media måste anses som mycket sensationellt.

Att efterforska källor är enligt lag förbjudet, då såväl meddelarfriheten som yttrandefriheten som bekant är grundlagsfästa, vilket häpnadsväckande många myndigheter och myndighetsföreträdare ofta missar. Dock är meddelarfriheten inskränkt när det gäller hemliga uppgifter, då det istället blir straffbart att dela med sig till media av dessa.

Rävsaxen blir då att den som vill hålla något från media, själv kan hemligstämpla informationen, då upprättaren av en handling ansvarar för att bestämma dess säkerhetsklass. Sålunda kan ett dokument som i detalj redogör för brister i svensk militär ledningsförmåga vara helt öppet och cirkuleras i internposten, medan de i grunden helt ohemliga ekonomiska kalkylerna för luftprojektet GLC/NOC hemligstämplas för att inte längre kunna utgöra ammunition för dem som ifrågasätter projektet.

Hot mot anhöriga (Uppdaterat 4/7 11.45)

Som det tidigare skrivits på WW under OPSEC är hot mot anhöriga ett av de största hoten mot svenska militära insatser. I Tyskland har det redan förekommit en rad tragiska hot och påtryckningar mot soldater, men även deras anhöriga. I dessa fall har förövarna oftast varit tyska "fredaktivister" på yttersta vänsterkanten. I Norge förekom det redan under Kosovokriget bombhot mot daghem där norska officerare hade barn, vilket har föranlett skärpta rutiner i landet.

Såväl Expressen som TT (även Rapport tar upp ämnet) skriver nu om att MUST erkänner att hot förekommer mot anhöriga till personal i Utlandsstyrkan, vilket egentligen bara var en tidsfråga. MUST bedömer att hoten grundar sig i signalspaning i Afghanistan då svenska officerare och soldater där ibland använder sina egna mobiltelefoner, vilka sedan spåras genom kontroll av nummer och adresser.

Det är på sin plats att återigen höja ett varningens finger för de sociala medierna i form av Facebook, m m. De sociala medierna gör det oerhört lätt att kartlägga personal i olika förband, speciellt då särskilda "kontingentsgrupper" startas. Utifrån medlemmarna kan man sedan enkelt kartlägga de anhöriga utifrån tjänster som Hitta.se och Ratsit. (Utifrån namn angivna i "hälsningar" på en viss blogg härom året, Facebook, Hitta.se och Ratsit var det mycket enkelt att på en kvart kartlägga en icke oansenlig del av en svensk militär insats härom året och deras anhöriga. Behöver man t ex ha ett Facebook-event för årets examen på Officersprogrammet?)

Svenska soldater på skarpa insatser har oftast en mycket hög skyddsnivå och framförallt eldkraft, oftast vida överlägsna de motståndaren i det aktuella operationsområdet förfogar över. Våra anhöriga har dock inte dessa förmåner och bör inte ha dem heller då de befinner sig hemma i Sverige. De har definitivt inte samma vaksamma uppträdande som soldater i insatsområden. Det gör de anhöriga till ett mycket attraktivt och billigt mål för motståndarsidan. Det är få saker som har större värden för soldater är än just deras anhöriga och som påverkar dem starkare i deras dagliga värv i missionen.

Under det kalla kriget talades det ofta i Sverige om tavelförsäljare, vilket av många människor avfärdades som myter och löst prat. "Sånt händer väl ändå inte i lilla Sverige?"
För dem som utsattes för besöken var det en högst obehaglig realitet. På den tiden var det framförallt högre chefer och piloter som utsattes för denna företeelse, medan målgruppen idag i takt med det ökade "människovärdet" (läs kommentar i slutet) har växt till att omfatta i princip alla militär personal i västvärlden. Tyvärr har nu "hembesöken" även börjat drabba anhöriga till personal i utlandstjänst.

Vad kan få en svensk militär insats i utlandet mer lamslaget än just vetskapen om att de anhöriga som är tusentals mil bort utsätts för hot utan att man personligen har någon möjlighet alls att påverka detta och skydda dem? Förmodligen inget. Det är vapen som är enormt mycket effektivare än vad som förekommer i operationsområdet.

Se över era egna rutiner hemma. Är det nödvändigt att vara med på Facebook och lägga ut bilder på familjen? (Med Facebook som jämförelse undrar man ibland varför folk gnäller över FRA-lagen...) Är det nödvändigt att ställa upp med bild och fullt namn i media? (i dagsläget finns mycket avancerade bildigenkänningsprogram tillgängliga även för privatpersoner) Måste jag använda mitt eget telefonabonnemang i insatsområdet? Vilka rutiner ska mina anhöriga ha då jag befinner mig på insats?

Det tröstlösa med säkerhetsarbete är att om man vidtar rätt åtgärder, får man sällan någon kvittens på att det var rätt åtgärder. Vidtar man inga åtgärder, kan man dock få en mycket tydlig kvittens. Det gör det till ett mycket otacksamt jobb att jobba med säkerhetsförebyggande åtgärder. Oftast upplevs man som en trångsynt och jobbig jävel.

Egentligen ska man väl inte vara så förvånad. Försvarsmakten är nog den enda i sitt slag i världen som inte har några som helst rutiner vad gäller att lämna mobiltelefoner och liknande apparatur utanför mötesrum och hemliga lokaler. Svenskar i utlandstjänst brukar bli pinsamt påminda om detta då de av vana tar med sig telefonen in i andra nationers lokaler och då antingen får telefonen sönderbränd eller sätter igång en telefonsensor. Ett talande exempel på detta var ju också "skokartongsincidenten" i början av året, när telefonen hos en av Försvarsmaktens informationsansvariga av misstag ringde upp en journalist mitt under ett krismöte i Informationsstaben.



*Under modern tid och med medias allt mer framträdande roll har en soldats liv fått ett allt högre värde. I Somalia 1993 krävdes det ett endast dussintal amerikanska liv innan president Clinton avbröt insatsen. I Irakkriget 2003 igångsattes en enorm räddningsoperation för att få tillbaka en tillfångatagen underhållssoldat, vilket inte ens blivit en notis i Vietnam eller Andra världskriget. Medias makt idag gör att t o m en enskild menig soldat kan tillmätas i princip samma värde som en generalsperson för 50 år sedan.


Bloggar: Cynisk

Uppdatering 4/7 11.45: Newsmill-artikel skriven av en bloggande officersmamma

Vådan av sociala medier

Många svenskar har idag ett mycket stort social fönster på de sociala medierna. Många verkar naivt omedvetna om hur pass mycket de offrar av sin egen integritet genom Facebook och liknande sociala medier. Ämnet har tidigare berörts ett antal gånger på WW, då det är förhållandevis enkelt att kartlägga personalen i de svenska utlandsförbanden genom just Facebook och framförallt deras anhöriga. Senaste inlägget i ämnet var faktiskt tidigare i veckan och handlade då om hur tyska soldater förföljs i hemlandet av motståndare till landets deltagande i Afghanistaninsatsen.

SVT Rapport hade idag ett inslag om sajten vaktad.se som publicerar personuppgifter och foton på poliser och väktare samt även deras anhöriga och bekanta. Även en officer (f d?) finns listad. Fotona verkar av allt att döma ha samlats in från personernas facebookprofiler och förmodligen även uppgifter om vilka de övriga personerna på bilderna är.

Försvarsmakten har sedan tidigare problem med säkerhetstjänsten när det gäller personuppgifterna för dess personal. I dagsläget kan man utan större besvär begära ut namnlistor på personal i olika förband. Policyn att hålla tillbaka fullständiga namn och ansiktsbilder för vissa personalkategorier brister ofta även för Försvarsmaktens egna informationsavdelningar.

I sammanhanget är vaktad.se en förhållandevis oskyldig företeelse, men det obehag som väktare och poliser nu känner bör tjäna som en skarp påminnelse för andra att deras deltagande på Facebook och liknande sociala medier är ett veritabelt smörgåsbord för personer och organisationer med mindre trevliga agendor.

Behov av att förekomma eller ej?

I Tyskland har en mycket tragisk företeelse börjat äga rum. "Fredsaktivister" och motståndare till kriget i Afghanistan har börjat förfölja och trakassera tyska soldater och deras anhöriga. Under de senaste 3 åren har 167 fall av trakasserier anmälts. Soldaten som intervjuas i inslaget nedan berättar om hur han blivit spottad på när han rört sig ute. Värre är att en av hans kollegor, som blivit svårt sårad i Afghanistan, fått sin bil uppbränd av aktivisterna. Den tyska motsvarigheten till ett veteranmonument har målats med grisblod. Att soldaterna känner avsmak för det bemötande de får i Tyskland är självklart, men de känner också stor vanmakt över att inte kunna göra något för att freda sina anhöriga.

I Sverige har vi som tur är inte samma otrevliga efterkrigshistoria som Tyskland med radikala terrororganisationer, i sin tur en slags kraftig motpendel till Hitlertysklands vansinne. Till skillnad från Tyskland har Försvarsmakten tagit det säkra före det osäkra och valt att endast presentera sina soldater i Afghanistan med förnamn på namnbrickor och i reportage, vilket är en klok åtgärd. Förr var hotbilden framförallt specialförband som i skymningsläget skulle likvidera nyckelpersonal som högre chefer och piloter. Idag är hotbilden framförallt icke-statliga aktörer som kan tänkas vilja använda sig av en asymmetrisk krigföring och påverka soldaterna där de är som svagast, nämligen på hemmaplan och hos deras anhöriga, vilket tidigare skett i bl a vårt västra grannland, Tyskland och i några enstaka fall även i Sverige.

Det är alltid lätt att skratta åt förebyggande säkerhetsåtgärder då det stora problemet är att man sällan får en direkt kvittens på att det fungerar. Fungerar åtgärderna blir det inte allvar av hotet. Vi får glädja oss åt att vi bor i Sverige och hittills varit förskonade från "opinionsbildning" av det slag som finns i Tyskland. Så länge det sker i form av Ofogs clownarméer och liknande, må det vara hänt, men ett scenario där AFA och liknande militanta politiska organisationer börjar "opinionsbilda" mot svenska militära internationella insatser är en mardröm.

Det värsta scenariot vore som sagt om icke-statliga aktörer började med en asymmetrisk krigföring i Sverige i syfte att neutralisera svenska militära insatser i deras intresseområden. Kan man undgå det, kanske det är ett litet pris att betala att inte presentera sig med fullt namn och undvika vara med på bild i media?

Att flyga till Afghanistan

Det har stormat lite kring Försvarsmaktens specialflyg, närmare bestämt den division på Bromma som ansvarar för VIP-transporter. Tidigare i år handlade det om flygning utan rätt certifikat och läkarundersökningar. Härom veckan var det ena flygplanet inblandat i ett tillbud på flygplatsen i Mazar e Sharif när man taxade in i en ramp och förstörde nosstället. Reparationsnotan för detta tillbud verkar bli mycket dyr, eftersom flygplanet måste repareras på plats för att ta sig därifrån, alternativt plockas isär och fraktas med strategiskt transportflyg till tillverkaren i USA för reparation. Som alltid när det handlar den senaste nycken inom offentlig förvaltning, OPS (Offentlig-Privat Samverkan), så är det bara det som avtalats i kontraktet som man får till avtalat pris. Det som ligger därutöver blir i regel dyrt, mycket dyrt. Det är värt att komma ihåg när allt mer verksamhet lämnar staten och "köps in". Privata företag åtar sig inte uppgifter för att det är roligt eller för att de bedriver välgörenhet. De gör det av avkastningsskäl.

Borneo har tidigare skrivit mycket intressant om just verksamhetssäkerheten och dess roll i Försvarsmakten idag och mer specifikt just om arbetssituationen inom Försvarsmaktens transportflyg. Hur klassar man en flygning med överbefälhavaren till den svenska kontingenten i Afghanistan? Är den väsentlig för rikets säkerhet? Den kan vara det och det kan därför finnas skäl och vara tillåtet att gå utanför det normala regelverket. Var denna flygning så väsentlig? Det är oklart och det är med all sannolikhet ett svar som inte kommer att komma allmänheten till del.

Vad som står klart är att de två TP 102-flygplanen som huvudsakligen utgör statsflyget tidigare har bedömts olämpliga att flyga med till Afghanistan. Istället har besökare tidigare fått omlasta till Hercules i regionen för vidare transport in i Afghanistan. Anledningen är att TP 102 saknar egenskydd i form av robotskotts- och radarvarnare och motmedelsfällare, vilket taktiska flygplan som Hercules i regel har. Samma procedurer har även gällt för andra nationer. De senaste åren har dock ökade krav rests på att modifiera statsflyget med just egenskydd. Lasten är av mycket högt värde och bristen på egenskydd gör också att det är direkt olämpligt att flyga till vissa platser. Det är inte en orimlig tanke att just utrikesminister Carl Bildts rättmätigt höga ambition att bedriva utrikespolitik på fältet, t ex i Georgien mitt under Georgienkriget, starkt har bidragit till de stundande modifieringarna som omskrivits i regleringsbrev och budgetunderlag.

Man kan också ifrågasätta lämpligheten i att sköta leaveflygningarna från Afghanistan med billigast möjliga charterbolag. Hittills har inget passagerarflygplan beskjutits med bärbara luftvärnsrobotar. Vapensystemen finns dock spridda över hela Afghanistan. Att skjuta ner ett leaveflygplan med hundratalet ISAF-soldater ombord skulle vara en oerhörd triumf för motståndarsidan i Afghanistan. Skulle den svenska insatsen fortsätta efter en sådan händelse?

Som alltid - ekonomin styr verksamheten.


Andra blogginlägg i ämnet.
Borneo: Försvarsmaktens transportflyg i kris
Borneo om nödvändigheten att gå utanför regelverket
Chefsingenjören om tillbudet i Afghanistan

Att forma berättelsen efter budskapet

Just nu cirkulerar filmen från TADS (Target Acquisiton and Designation System) på en amerikansk AH-64 där denna i Irak nedkämpar ett antal till synes oskyldiga civila. Filmen lades för ett tag sedan ut på Wikileaks och sedan dess har den rivit upp en mediastorm.

Istället för att jag ska sitta och sammanfatta alltihop, rekommenderar jag ett besök hos kollegorna Cornucopia och Morgonsur, sedan Cornu analyserat hela den 39 minuter långa filmen, och inte bara de två minuter som figurerar i media. Bilden blir utan tvekan en annan. Militärt är diskussionen mycket intressant, eftersom händelsen visar hur enkelt det är att manipulera en film eller bild till att gynna sitt eget budskap, samt att det är en intressant folkrättslig diskussion som visar vikten av att känna ROE och folkrätten. Utan tvekan finns det liknande möjligheter att klippa ihop en lämplig "ögonblicksbild" av material som är filmat av svenska soldater i Afghanistan.