Gästinlägg: Hur kan så många plötsligt ha glömt bort Försvarsmaktens uppgifter?

Var och varannan försvarsdebattör säger just nu att det inte går att diskutera vad försvaret ska göra och vilka resurser det ska få innan uppgifterna utretts. Visst är det bra att utreda vad försvaret ska göra, men det verkar också ha blivit en fin klyscha att gömma sig bakom. Det är knappast okänt vilka uppgifter försvaret har idag.

Vi vet redan idag att Sveriges försvar ska kunna ”efter begränsad förberedelsetid kraftsamla insatsorganisationen för att enskilt och i samverkan med andra kunna möta ett allvarligt militärt hot”, samt kunna ”kontinuerligt delta i upp till fyra förbandsinsatser varav minst en ska kunna vara av bataljonsstridsgruppsstorlek.”

Dessutom skrivs att försvaret ska kunna hävda Sveriges gränser och även suveräna rättigheter till naturresurser i den ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln, med mera. Det är bara att läsa regeringens styrningar till Försvarsmakten.

Vi vet även att resurserna inte finns för att genomföra regeringens styrningar. Det är bara att läsa Försvarsmaktens underlag till regeringen.

Så det som ska utredas är väl snarare vilka uppgifter som ska plockas bort. I den bästa av världar skulle en ärlig analys peka på de globala förändringar som redan idag ger upphov till ökade ekonomiska och politiska spänningar och risker.

Jag åsyftar här de omställningar som världen står inför. Dessa består bland annat i klimatförändringar, fortsatt befolkningsökning med tillhörande krav på livsmedels- och vattenförsörjning, ökad global efterfrågan på energiråvaror kombinerat med en minskad tillgång på desamma, samt minskad biodiversitet.

Dessutom finns en stor osäkerhet rörande den ekonomiska utvecklingen i Västvärlden (Europa och USA). Sammantaget skapar ovanstående utvecklingslinjer en stor osäkerhet över hur den ekonomiska, ekologiska och politiska utvecklingen kommer att te sig.

Det hela luktar globalt systemskifte med tillhörande osäkerhet.

En ärlig omvärldsanalys skulle sannolikt ge upphov till att vi inte kan låta försvaret få lida ekonomisk svältdöd och i förlängningen att de uppgifter som Försvarsmakten har idag är högst rimliga – om man får resurser att leva upp till dem.

En klok utredning kan säkert också komma fram till att försvarets uppgifter och resurser måste kompletteras för att faktiskt öva och planera för att ta emot det stöd vi önskar vid en allvarlig framtida militär konflikt eller kris. (Eftersom dagens försvar inte är dimensionerat för att hantera en större militär konflikt krävs stöd utifrån.) Här inkluderas att man måste skapa tillräcklig militär förmåga för att skydda en eller flera inskeppningsportar för att denna hjälp ska kunna anlända.

Vill man vara riktigt fin kan man också titta på vilka förväntningar svenska folket har på sitt försvar. Det har för övrigt årets SOM-undersökning redan gjort. (Kapitelförfattare Berndtsson-Ydén)
På första plats: Försvaret ska kunna skydda centrala samhällsfunktioner mot terrorangrepp
Andra: Bistå civila myndigheter vid krissituationer i Sverige
Tredje: Försvara Sveriges gränser mot hot från andra länder
Fjärde: Delta i humanitära hjälpinsatser i andra länder
Femte: Delta i fredsbevarande operationer i FN:s regi


Ger man andra huvuduppgifter till Försvarsmakten än ovanstående riskerar man att befolkningen uppfattar försvaret som irrelevant. Vilket i och för sig säkert är ett bra sätt att skapa ytterligare grund för fortsatta nedskärningar.

(I SOM-undersökningen framkommer även att av dem som har en åsikt anser 66 procent att det är helt, eller delvis, felaktigt att svenska soldater skadas eller dödas i utlandsinsatser. Nästan var tredje saknar uppfattning i frågan.)

Avseende luftförsvarsutredning och diskussionen om Jas är det intressant att se på hur de politiker och den statsförvaltning vi hade i början på 80-talet uppenbarligen hade en förmåga till analys och diskussion som vi verkar tappat idag. Jag kan å det varmaste rekommendera regeringens proposition 1981/82:102 som inspirationsläsning. Det var ibland annat i behandlingen av den propositionen som beslutet om ett svenskt Jas fattades och jämfördes med övriga alternativ: Olika varianter av de amerikanska stridsflygplanen F-5, F-16, F-18.

Jag tror inte att detta inlägg sätter stopp för vår nu pågående version av kejsarens nya kläder, där ingen kan uttala sig om vad kläder är innan man har utrett det, men hoppet är det sista som lämnar människan. Den första juni 2013, när försvarsberedningens omvärldsanalys presenteras, får vi något att mäta våra politikers mod och förstånd mot.

Och jag inser nu att jag kanske har glömt att säga det som var det tänkta budskapet med detta inlägg till Wiseman och övriga försvarsbloggare: All heder åt er och ert upprop. Ett ytterst bra initiativ!


Daniel Skoglund
chefredaktör Officerstidningen
press- och informationsansvarig Officersförbundet

10 kommentarer:

Kråkan sa...
18 augusti 2012 kl. 11:09  

Väl skrivet - vi kan syssla med definition warfare tills politikerna lägger ner oss fullständigt.

chris sa...
18 augusti 2012 kl. 11:23  

Och en sak till angående "hjälp utifrån"!
Är solidaritetsklausulen bindande, dvs måste andra EU-länder hjälpa till eller får varje land bestämma själv?
Och, de länder som har kapacitet att inom denna klausul hjälpa till är samtliga NATO-länder, vad väger då tyngst i detta, sol-klausulen eller NATO:s egen doktrin, vad händer om tex USA säger att "nä, ni får inte hjälpa dem för då dras ju vi också in", vad händer då?
Tror inte alls att vi kan lita på att vi får någon hjälp om det skulle hetta till...

Lars Gyllenhaal sa...
18 augusti 2012 kl. 19:43  

VIKTIGT inlägg, klarspråk!
Mvh,
Lars

Unknown sa...
19 augusti 2012 kl. 20:50  

Ja, denna proposition var långt innan Stureplans-centern och moderaternas vandring ut i "satsa på dig själv"...grunden var den svenska försvarsdoktrinen som Palme och Fälldin helt och otvetydigt ställde upp på, trots alla hårda debatter i andra frågor. Vad har vi nu att bygga en långsiktig analys/strategi av försvaret på? RUT? Subventionerade krogbesök?

Edis sa...
20 augusti 2012 kl. 04:08  

Vad solidaritetsklausulen, artikel 42.7 säger är följande:

"Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga.Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Åtagandena och samarbetet på detta område ska vara förenliga med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det."

dynamic-scenarios sa...
21 augusti 2012 kl. 11:28  

Oavsett om politikerna glömt Försvarsmaktens uppgifter eller ej, så har alla försvarsdebattörer ett grundläggande problem.

Ingen bryr sig!

Vi som debatterar försvaret måste oavsett "upprop" och andra initiativ börja i en ny ända. Vi måste få upp Försvaret i det allmänna medvetandet. Detta innebär folk- och journalistbildning. Så länge "Försvaret" är ointressant som politisk fråga och som viktig del i valsammanhang kommer ingen politiker oavsett färg att ge mer än "läpparnas bekännelse".

Borg styr och är helt ointresserad, fältjägare Reinfelt är rädd att bli smittad av den mörkblå falang som fortfarande finns i Moderaterna så han kommer inte att ta tillbaka initiativet från Borg. Försvarsministern vet tråkigt nog vad som gäller och kan inte agera.

För att få upp frågan på bordet måst vi som debatterar nå journalisterna och därmed folket. Detta är en ytterst svår uppgift då de flesta journalister har en minst sagt avvaktande hållning till försvaret.

Möjligen skulle någon bli intresserad om man pekar på ex. svårigheten för Uppsalapolisen ,Nationella insatsstyrkan och ett sannolikt mycket senaktiverat Försvarsmaktstöd att lyfta bort en pluton terrorister från Forsmark.

För att inte tala om en bas i Slite.

Vår debatt tenderar att hållas mellan redan troende, det gäller nu att bygga trovärdiga hotscenarios som kan intressera journalister och allmänhet och nå ut med dessa.

Adam Petter

Expo sa...
21 augusti 2012 kl. 16:34  

Jo…
Om nu FM skall tjäna det svenska folket och uppfylla de förväntningar som det svenska folket har på FM så har väl FM två vägar att välja på:

1. Att anpassa sina mål och sin verksamhet med de förväntningar som det svenska folket har (läs SOM-undersökningens resultat ovan)

2. Att förändra det svenska folkets förväntningar på FM så att de stämmer med de mål och den verksamhet FM har.

Eller?

Expo sa...
21 augusti 2012 kl. 16:47  

Det är väl lika bra att förekomma...
Jag vet att det inte enbart är FM uppgift att skapa opinion i frågor avseende försvarspolitiken...
Men som det är nu så känns det som om glappet mellan FM uppgift från "ägarföreträdarna" och de förväntningar "ägarna" (folket) har är lite väl stora...

Politikerna ligger inte i fas med folket och det är FM som får lida...

Så vad bör FM göra?

Anonym sa...
22 augusti 2012 kl. 06:41  

"Försvaret" lika med "Försvarsmakten" och dess militära personal och upgifter är ett medel, särintresse och enskilt ointressant för alla som saknar militärt intresse. Frågan är, och måste vara, större än så. Det bör handla om svensk säkerhet. Ett sådant medvetande och en sådan debatt, som handlar om målen, måste också beakta alla medel inkl. FM. Ingen ska behöva vara militärt intresserad, men alla bör intressera sig för sin långsiktiga säkerhet, frihet och försörjning. Att debattera militära spörsmål lär inte samla många, särskilt inte i ett samhälle utan värnplikt. Ett militärt försvar har inget egenvärde utan måste fylla en roll och en uppgift. Idag rådet stor oenighet om vikten av olika militära roller och uppgifter och "debatten" uteblir då den som tror på päron inte ser någon mening att diskutera med den som tror på äpplen. Det som för många ter sig självklart, att FM ska kunna slåss vid våra gränser och avskräcka från miliär aggression mot vårt territorium, är alls inte självklart för många andra. Särskilt inte hos dem som anser att dagens volymer är fullt tillräckliga. Läs regeringens hemsida om svensk säkerhetspolitik. Att enbart tala för t.ex ökade resurser till våra militära stridskrafter, är ett särintresse, så länge ingen vill diskutera syfte och mål med stridskrafterna. Särintressen kan lätt avfärdas som ointressanta. Dagens FM kan aldrig med ett uns av trovärdighet åter kopplas till gårdagens säkerhetspolitik. Lantvärnets nationalromantik till trots. Vi har idag ca 6% av resurserna som ansågs nödvändiga då som en konsekvens av att vi idag har råd att avdela endast 6% av de medel som skulle krävas för att upprätthålla dåtidens volymer. Underfinansieringen handlar inte om resurser för att återta gårdagens försvar utan om att inte behöva gå från de 6% som dagens politik och militära uppgifter kräver, till 3%. Nu riktas intresset mot hotbildsutvecklingen i vårt närområde och behovet av omvärldsanalys. Det är rätt väg för att öka intresse och relevans för försvarspolitiken. Alla måste bjudas in, även de som inte tycker att det
är det minsta ballt med uniformer och vapen.

Malin sa...
24 augusti 2012 kl. 23:11  

Försvarsmaktens enda uppgift är att försvara försvarsmakten.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade