Hur tänker Tolgfors?

Försvarsministern är en idog skribent av debattartiklar, eller också har han en idog skribent. Hur som helst föranleder de senaste villfarelserna ett ganska långt blogginlägg.

I dagens debattartikel i DN öppnar han för gemensamma svensk-norska förband. Han talar bl a om möjligheten att ha gemensamma flygförband som sedan i händelse av ett försämrat säkerhetspolitiskt läge ska kunna brytas upp och förutsätter därmed inte ett svenskt NATO-medlemskap:

"För det svenska försvaret finns möjligheten att slå ihop förband och flygbaser i norr med Nato-landet Norge. Vi kan göra detta utan att själva behöva gå in i denna militärallians. Förutsättningen är bara att vi ser till att bryta samarbetet i händelse av en försämrad säkerhetspolitisk situation"

Den argumentationen gör mig rätt förbryllad. Om nu den säkerhetspolititiska situationen i omvärlden och närområdet försämras, är det inte då vi skulle ha störst nytta av att ha ett ordentligt samarbete med just Norge? Menar Tolgfors att vi ska fortsätta på den inslagna vägen och göra radikalt annorlunda bedömningar av den säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde än våra grannländer? Sist men inte minst tycker jag det haltar ordentligt då Tolgfors i en därpå följande mening markerar följande ståndpunkt:

"...den säkerhetspolitiska kalkylen ifrån att vi inte står ensamma vid ett hot mot vårt land: Vi utgår från att våra nordiska grannar ställer upp"

Är det bara jag som finner detta fullkomligt motsägelsefullt och skenheligt?

I en riksdagsdebatt i förra veckan svarade försvarsministern på en fråga från en av ledamöterna om det säkerhetspolitiska samarbetet i Barentsregionen. Svaret blev att detta inte är ett intresseområde för Sverige eftersom Sverige inte gränsar till Barentsregionen(!). Detta är ju en högst märklig ståndpunkt då självaste statsministern i 2006 års regeringsförklaring deklarerade att Barentssamarbetet ska utvecklas. Varje år diskuterar även Sveriges, Norges, Finlands och Rysslands utrikesministrar Barentsfrågor under ett årligt Barentstoppmöte. Vem är det som inte har gjort Tolgfors hemläxa och vad säger detta om det som skrivs i dagens tidningsartikel? Det är också lite intressant att se en politiker som är försvarsminister men inte gjort värnplikten försöka mästra en annan politiker som är officer i försvarsfrågor och operativ förmåga kontra produktionsförmåga.


Tolgfors visar även fortsatta prov på naivitet då han talar om att nästkommander versioner av JAS 39 (E/F) kommer att ha en aktionsradie på 200 mil med full last för att sedan kunna lösa uppgifter i 30 min innan återfärd (200 mil) måste ske. Detta skulle enligt Tolgfors öppna möjligheten att reducera antalet flygflottiljer. Han menar alltså att man t ex från Luleå skulle kunna lösa uppgifter i södra Östersjön, istället för att göra det från Ronneby och vice versa. Vad som då haltar i argumentationen är tid och tillgänglighet. 200 mil tar ungefär 2 h att flyga om det ska göras bränsleekonomiskt, vilket är en förutsättning för att man ska kunna lösa uppgifter i 30 min. Den totala flygtiden blir då alltså närmare 5 h, för att lösa en 30 min uppgift.

Detta kommer att ställa oerhört stora krav på underhåll och antal flygplan. Ju mer man flyger, desto mer underhåll måste till och det innebär tid då flygplanet inte är i luften. Lösningen på denna ekvation är att addera fler flygplan. Det är ju inte så troligt, varvid resultatet kommer att bli en kraftfull förmågesänkning. Redan nu är det ju inte så attraktivt med en incidentberedskap som är en halvtimme från att kunna verka över landets huvudstad.


Tolgfors talar även om Danmark som ett föregångsland när det gäller internationella insatser. Forsvaret klarar att hålla dubbelt så stor styrka i utlandstjänst som Försvarsmakten till lägre kostnad. Självklart är det högst remarkabelt att Danmark gör detta till en lägre kostnad, men jag har ju redan tidigare visat på att t ex lokalkostnaderna för HELA Forsvaret är mindre än för ETT svenskt förband. Ska man då vara förvånad över detta faktum?

För det andra har danska Forsvaret stora problem med personalförsörjningen, då personalen just nu genomför strömhopp från organisationen och ut i det civila just p g a det stora arbetsuttaget av personal för utlandstjänst. Man orkar helt enkelt inte med.


Dock verkar det i alla fall som om någon i Tolgfors närhet på Försvarsdepartementet läser denna blogg eftersom det i debattartikeln redovisas vad jag ett flertal gånger berättat om, nämligen att endast runt 15 % av förbandens budgetar går till kärnverksamheten. Resten är overhead. Just dessa siffror tas upp i artikeln. Nu återstår det bara för Tolgfors rådgivare att läsa resten av bloggen, så kanske det kan bli någon ordning i oredan.