1 dag kvar - är alla med på tåget?

Vart tog debatten om Lissabonfördragets inverkningar på säkerhets- och allianspolitiken vägen?

Snart kommer Riksdagen att rösta om ratificeringen av Lissabonfördraget, som är en ändring av de tidigare Maastricht- och Romfördragen. I korthet är det framförallt den Gemensamma Utrikes- och SäkerhetsPolitiken (GUSP) och den s k pelarstrukturen (från 3 pelare till 1) som berörs. Enligt artikel 42.2 i fördraget kommer detta "att leda till ett gemensamt försvar" Det innebär också att man vi kan kasta det som är kvar av den svenska neutralitetspolitiken och alliansfriheten i soptunnan. Tittar man i regeringens säkerhetspolitiska förklaring ser man att den avsevärt svängt i frågan genom att ta bort "neutralt i krig" och ersatt det med "Hot mot freden och vår säkerhet kan bäst avvärjas i gemenskap och samarbete med andra länder. "

Lite längre ner i artikel 42 kan man läsa följande: "Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik." Detta är ju ytterst motsägelsefullt och skulle ju kunna tolkas som att Sverige fortsatt kan föra en självständig säkerhetspolitik att låta andra göra jobbet medan vi tittar på.

Jag säger inte att den nya GUSP Lissabonfördraget innebär är fel. Jag har länge uttryckt åsikten att jag inte förstår varför vi förväntar oss att andra länder ska skynda till vår hjälp i händelse av krig, när inte vi är beredda att göra samma sak för dem? Men det vore högst olyckligt om svenska folket en dag om si så där 5 år upptäcker för första gången att vi är tvungna att bistå ett annat EU-land med stridande förband, på samma sätt som många nu först verkar ha upptäckt att vi avvecklade försvaret av vårt eget land för 8 år sedan. Ett starkt svensk försvar vilar på en stark folklig förankring.

Kanske finns det en dold agenda i frågan från regeringens sida eftersom debatten i ämnet i princip är helt stendöd. Regeringen har helt motsatt sig en folkomröstning i frågan och det är därför Riksdagen fattar beslut om ratificeringen av fördraget imorgon torsdag. Idag dryftas frågan lite lätt på SvD Brännpunkt och det är ju lite märkligt att EU-ministern inte med ett ord nämner den här aspekten i sin debattartikel. T o m socialdemokraterna har ju varit otroligt tysta i frågan. Det är först nu på upploppet som några debattörer dryftat frågan i Aftonbladet och Sydsvenskan, men inte helt ovanligt är de insnöade på arbetsrätt.


Mer i ämnet:

Debattartikel av Sören Wibe i Sydsvenskan


Edit 1620: Fem i tolv har Aftonbladet nu bestämt sig för att skriva en artikel i ämnet. EU-ministern får ge sin version för fördraget och Maria Wetterstrand sin mot fördraget.