Informatörer och information


Varje gång jag hör det nya modeordet informatör om någon som är anställd på infoavdelningen får jag ett litet leende på läpparna. Vad var det för en pappskalle som hittade på att folk som jobbar med information nu ska kalla sig informatörer? Och ännu roligare blir det när dessa människor istället för att skriva att de jobbar med public relations skriver "Informer" på namnbrickan.

Varför är det så kul då? För mig är en informatör en angivare. Någon man använder sig av för att dolt få information om oftast kriminell verksamhet. Det är också så ordet traditionellt har använts av polisen (exempel) i Sverige, men även där har det börjat dyka upp "informatörer" i tv-rutan. Det måste vara jobbigt att nu skilja på informatör och informatör inom polisen. Vissa ska ha lönen öppet och vissa inte... Kan bli fel.

"Informer or Informant - member of an underground organization, a criminal gang or any other group outlawed, persecuted or harassed by the civil or military authorities, who gives the authorities information about the group as a whole and/about other members."

Jag misstänker att jag får fortsätta skratta ett bra tag till. Det tar nog ett tag innan någon av informatörerna uppmärksammas på information om vad det betyder att vara informatör. Men det kanske är så de ser på sin verksamhet?


I vilket fall som helst fortsätter Värnpliktsnytts chefredaktör m fl sitt korståg mot Försvarsmaktens informationsavdelning (med informatörerna...) och hur Försvarsmakten misshandlar offentlighetsprincipen. Jag har ju skrivit åtskilliga gånger om det tidigare, hur illa Försvarsmakten sköter sin informationstjänst och hemsida. Tittar man på förstasidan brukar det vara idel dementier och politiskt korrekta reportage. Som exempel kan ju nämnas att man i somras prioriterade att lägga ut information om Pridefestivalen istället för att sakligt berätta vad som hänt vid sprängolyckan i Afghanistan. Vi var nog ett antal oroliga kollegor och även anhöriga som gärna ville få mer information om detta, men tji fick vi.


Försvarsmaktens eget reportageteam, Combat Camera, är också en intressant företeelse, som ofta har mindre respekt för säkerhetstänkandet än vanliga journalister. Säger man åt dem på skarpen att "ni får inte fota några ansikten på den här personalkategorin" nickar de först och när man sedan ser resultatet på mil.se så är det idel ansikten på personalen.

Läser man senaste numret av Insats & Försvar (som infoavdelningen tydligen inte ens orkar lägga på nätet längre) beklagar sig säkerhetsansvariga över hur blåögda officerare och soldater hanterar information, bilder och internet och tar då som exempel upp en vägbomb mot ett fordon i Afghanistan härom året. Där kunde man efteråt läsa saker på internet i stil med "vi hade tur för hade de sprängt den en sekund senare hade det varit kört eftersom vårt skydd är bla bla bla" med fin bild till. Där antyds det att inblandad personal själv lade ut detta på nätet, när det i själva verket var Försvarsmaktens egen informationstjänst (här stämmer ju helt plötsligt begreppet informatör..?). Det blev ju också humor när en briefing från MUST om just internet och säkerhetstjänst dök upp på en utländsk filserver, med fri tillgång för allmänheten. Jag tror inte riktigt det var så MUST hade tänkt sig det hela.

Är det då så farligt med ansikten på viss personal på internet? Ja, det är det. Om t o m polisen i Sverige använder sig av automatiska bildsökprogram på internet för att köra fantombilder, så kan man lugnt utgå ifrån att en hel del statliga och icke-statliga organisationer också har förmågan och information som en gång publicerats på internet finns alltid kvar någonstans därute, vilket många av de anställda informatörerna verkar ha svårt att förstå.


Försvarsmaktens informationstjänst lämnar tyvärr mycket övrigt att önska - på alla möjliga sätt. Självfallet ska man agera enligt offentlighetsprincipen och att trilla dit på detta är ju rätt korkat när det är en grundlag. Sedan finns det en hel del information som inte är lämplig för allmän kännedom, men sådan avdömning kan man hantera genom att konsultera underrättelseutbildad personal, vilket sällan görs. Om offentlighetsprinicipen inte fungerar för Försvarsmaktens verksamhet idag får man helt enkelt gå till regeringen och be att få den ändrad.

15 kommentarer:

Anonym sa...
5 januari 2009 kl. 10:51  

Det som skrämmer mig mest med journalisternas utspel är att de dels missat mina kollegors SO-lektioner. För OM SO-lärarna varit behöriga och kunniga i sitt ämne är detta en av de exempel som skall användas för att förklara varför alla Allmänna Handlingar inte är Offentliga och tillgängliga för en var.

Från kursinformationssystemet Samhällskunskapsämnen hos Skolverket: Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret
Eleven skall
– förstå grundläggande begrepp och företeelser i ett demokratiskt system och kunna problematisera demokratiska förhållningssätt i vardagen,

– kunna se samband i skeenden i samhället samt urskilja faktorer som påverkar dem,"

Det är märkligt att journalisterna inte ens klarar av första stycket....
Ps kolla gärna min blogg i frågan.

Anonym sa...
5 januari 2009 kl. 12:49  

Informatören informerar, övriga skydd!

Anonym sa...
5 januari 2009 kl. 13:52  

Det verkar vara rätt många som tror att det är Försvarsmaktens informatörer som handlägger utlämnandet av allmäna handlingar. Så är det inte. Vid Högkvarteret är det expeditionen, sakägarna och sist juridiska staben som gör det.
När det sedan gäller vad som är hemligt eller inte i Försvarsmakten, så regleras det i sekretesslagen. Det räcker i regel inte med att något tycker att något borde vara hemligt, för att det också ska vara det.

Wiseman sa...
5 januari 2009 kl. 14:12  

Det är helt riktigt som du säger. Att informatören kom in i bilden för att C Info för Försvarsmakten var den som bemötte journalisternas kritik.

Det räcker alldeles utmärkt med att någon tycker att något borde vara hemligt för att det ska bli hemligt. Den som uppträttar en skrivelse är den som bestämmer hur hemligt innehållet är.

Anonym sa...
5 januari 2009 kl. 14:21  

- Så länge ingen ifrågasätter det,ja. Ditt inlägg handlade dessutom, vad jag vill minnas, i hög grad om vad som publiceras på internet.

Anonym sa...
5 januari 2009 kl. 14:25  

Sista stycket i ditt inlägg är spännande tycker jag. Gå till regeringen och få offentlighetsprincipen ändrad så att den passar Försvarsmaktens verksamhet. Menar du verkligen det, eller skojar du bara?

Wiseman sa...
5 januari 2009 kl. 15:42  

14.21: Helt riktigt. Jag har skrivit flera andra inlägg också om vad jag tycker om hur Försvarsmakten hanterar information och media. Titta lite under OPSEC.

14.25: Mycket spännande, eller hur? Alla som har läst någon form av samhällskunskap i skolan med godkänt betyg borde veta att det är så det fungerar i en demokrati.

Är man inte nöjd med något får man prata med sina folkvalda politiker som sedan tar upp det i parlamentet.

Eftersom Försvarsmakten är en statlig organisation utan rösträtt blir det ju bäst om man tar ärendet med regeringen, som om den tycker att det är en bra idé lägger en proposition om det i riksdagen. Tycker riksdagen också att det är bra röstar man igenom beslutet. Eftersom denna del av offentlighetsprincipen är en del av tryckfrihetsförordningen, krävs det att två riksdagar, med val däremellan, fattar beslut i frågan för att lagen ska kunna ändras.

Nu tycker ju med all säkerhet inte regeringen att det är ett bra förslag, och inte jag heller. Men det är ju så man måste agera om man inte tycker det är bra att lämna ut handlingar och inte bara på eget initiativ bestämma sig för att undanhålla dem. Tyvärr är ju inte Försvarsmakten ensam om att göra så bland våra myndigheter.

Summa summarum: Jag skojar inte.

Anonym sa...
5 januari 2009 kl. 16:41  

Seriöst...

Anonym sa...
6 januari 2009 kl. 18:03  

Bäste Wiseman´s wisdoms.
Du använder verket En Svensk Tiger, skapad av Bertil Almqvist år 1941. Upphovsrätten till verket tillhör Beredskapsmuseet (www.beredskapsmuseet.com).
Bilden får gärna användas när avsikten är att berätta om verkets historik och ursprung. Korrekt historik erhålles av Beredskapsmuseet på begäran.
Övrig användning av verket är ej tillåten utan tillstånd. Eftersom du använder verket utan tillstånd, blir resultatet att du härmed ombeds ta bort verket från din blogg, eftersom syftet inte är att berätta om verkets historia.
Vänligen avlägsna verket omgående.
Med vänlig hälsning
PAX Juristbyrå
Marie Andrée
Jur. kand.

Wiseman sa...
6 januari 2009 kl. 20:04  

Då tar jag väl bort den då och ber om ursäkt för eventuellt intrång och obehag. Jag hittade bilden på en annan blogg och trodde den var public domain.

Anonym sa...
6 januari 2009 kl. 20:11  

Åh herregud... och det där museet har man sponsrat...

Tabby sa...
6 januari 2009 kl. 21:17  

Jag tycker det är vackert hur du ersatte bilden iallafall.

Arvid sa...
10 januari 2009 kl. 18:18  

Vilka mongon på Beredskapsmuséet...

Från och med nu ska jag använda En Svensk Tiger precis överallt där man kan tänka sig det.

Anonym sa...
20 januari 2009 kl. 20:36  

På tal om OPSEC, vad hittar man inte på mil.se idag:
"I dag har Reinfeldt ett intensivt program där han bland annat ska följa med svenska soldater på en fotpatrullering i stadsdelen Panshir några kilometer från campen.

Med på resan är också Försvarsmaktens insatschef generallöjtnant Anders Lindström."

Det är ju lysande.

Wiseman sa...
20 januari 2009 kl. 21:10  

E: Man får ju verkligen hoppas att texten lades ut i efterhand...

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade