Finns det något mer irriterande än någon som säger "vad var det jag sa?". Det vet jag egentligen inte för det brukar mest vara jag som säger så, men att döma av andras miner är det tydligen rätt irriterande.
Förra våren skrev jag om det klart olämpliga i som militär personal på insats gå ut med fullständigt namn och det precis lika olämpliga att som anhörig sprida dessa namn. Nu visar det sig att någon bedrivit underrättelsetjänst på facebook mot svenska soldater i Afghanistan. Flera har blivit utsatta för "kontaktförsök". Så förvånad jag blir.
Nätverkande på internet har blivit ett fenomen i vår tid, där alla ständigt vill ha koll på vad alla ens bekanta gör. Därav facebookexplosionen. Tyvärr tror många att man på facebook helt styr och ställer vem som kommer åt ens information. Det går att kraftigt begränsa den information som "allmänheten" (även utanför facebook) kommer åt, men fortfarande listas man med bild och fullständigt namn. Framförallt går det ofta att se vilka vänner personen har, vilket är en jackpot för den underrättelseinriktade som lägger pussel. Då kommer man direkt åt namn på närmaste kollegor och inte minst familj. Titta t ex på Carl Bildts facebookprofil som den ser ut för den som inte har facebook utan endast söker på Google.
Är detta mindre lämpliga informationsförfarande begränsat enbart till okunniga soldater och officerare? Nej, knappast. Jag vill å det bestämdaste hävda att Försvarsmaktens egen informationstjänst gång på gång är lika goda, eller värre kålsupare. Tidigare var man förhållandevis noggrann med att inte publicera annat än förnamn på deltagare i Utlandsstyrkan och undvika att ha med ansikten på bild. Försvarsmaktens eget filmteam Combat Camera excellerar i negligera detta. Jag har själv varit med om att dyrt och heligt bli lovad att inga ansiktsbilder kommer att tas för att nästa dag hitta mig själv på film på mil.se i helfigur från alla möjliga vinklar. Jag är inte ensam om detta utan ser man till kommentarerna här på bloggen är erfarenheten rätt allmän. Mil.se:s reportage från Afghanistan som de är utformade idag är en guldgruva för den som bedriver underrättelsetjänst.
För något år sedan ingick jag i ett förband, där man i största möjliga mån försöker skydda personuppgifterna. Inför ett uppgående i utlandsstyrkan läste jag en order om detta där det bl a skrevs att "samtlig personals fullständiga personuppgifter kommer att skickas med vanlig e-mail till Swedint eftersom det är enklast. Om någon motsätter sig detta får denna komma med en bättre lösning". Fantastiskt, eller hur?
Det man också ska komma ihåg att det man en gång publicerat på nätet, alltid kommer att finnas där även om man tar bort det, såvida man inte lyckas förstora sökmotorernas och andras indexerings- och cachningslager.
Det första hotet mot svenska operationer är informationsinhämtning. Bara genom att ta del av soldaters facebookande och resedagböcker når man långt, när det gäller rekryteringsobjekt och bildunderlag på den svenska campen, rutiner osv. Det andra och värre hotet är någon som vill genomföra aktioner mot svensk närvaro t ex i Afghanistan och vill göra det asymmetriskt med minsta möjliga risk. Då är det betydligt lättare att gå på personalens anhöriga i Sverige istället. Minimal risk och maximal utdelning.
Facebook:a med måtta och ställ krav på informationstjänsten!
Det skulle också vara intressant att fråga Mårten Wallen från MUST (intervjuad i DN:s artikel) vad han anser om att ett bildspel han hållit om informationssäkerhet sedan i höstas finns att hämta hem från en amerikansk filserver? Budskapet i bildspelet är ju bra och det vore bra om svensk militär personal tog till sig det, men frågan är om det verkligen var tänkt att komma ut på det här sättet?
OPSEC och Facebook
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
Putin ritar röda linjer6 timmar sedan
-
-
-
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
37 kommentarer:
I ditt föregående inlägg (jag vet inte om min kommentar till det gått fram till dig) beklagade du dig över usel OPSEC och att informationsavdelningen är...fel på något sätt. I ditt inlägg om våroffensiven länkar du till ett reportage om ett amerikanskt förband och dess strid mot talibaner. Där kan man läsa om den amerikanska stridsplanen, vilket förband, ned till plutonsnivå, som genomförde den, vilket resultat de fick med exakt vilka metoder, vilka förluster motståndaren fick, vilka egna förluster man haft över tid, namn på chefer och soldater och egna attityder till motståndaren och uppdraget i allmänhet. Det påminner rätt mycket om hur britterna beter sig när de har medier hos sig i Helmand. Där kan man se namngivna soldater, underofficerare och officerare ge intervjuer mitt under pågående strid.
Men du hetsar upp dig över att svenska soldater finns på facebook och att du sjäv fastnat på någon film.
Jag påstår inte att britter och amerikaner gör rätt. Men det är svårt att värja sig för misstanken att de vet något som du missat.
Med vänliga hälsningar
Kalle K
Kalle K: Jag misstänkte nästan att detta skulle komma upp.
Artikeln handlar om en avslutad operation. Status för ISAF-operationen Sverige deltar i just nu vet jag inte och visste jag skulle det ändå vara olämpligt att skriva.
Precis som du skriver har britterna och amerikanerna en annan filosofi när det gäller namn och bilder, men sedan har inte de vårt arv med tavelförsäljare heller.
Kanske är deras approach bättre, kanske sämre. Jag skulle gärna se en ökad mediatäckning av svenska operationer, men man bör vara väldigt försiktig med namn och låta framförallt enstaka talesmän framträda som frontfigurer. Jag tycker definitivt inte det är för mycket begärt att Försvarsmaktens informationstjänst tänker till innan man lägger ut bilder på fordon utsatta för IED:er mer tillhörande kommentarer om verkan och vad som gjorde att attacken misslyckades, samt att hörsammar de säkerhetskrav personalen i fokus har för att delta i reportage. Där är civil media mycket bättre eftersom att man vet att en bränd källa ej går att använda igen och för med sig en hel del "bad will". I Försvarsmakten går ju saker att lösa med order...
Wiseman, detta är min första kommentar till ditt opsec-inlägg. Den gick inte fram av ngn anledning, fel på den här sidan tror jag. Hur som, jag skriver om:
Wiseman, här har vi ännu ett praktexemplar på mytbildning om utlandsstyrkan. Och du förstärker och sprider vidare, precis som man ska göra med rykten.
Jag tror myterna började med KS 01. (Jag har i varje fall inget minne av att bosnien-förbanden var anfäktade av något liknande)Det var på den tiden som en viss pluton med kraft drev linjen att just deras personallista skulle vara hemlig. (Ja, samma gäng som försökte flyga ned med skarpa pskott i ryggsäckarna och handgranater i fickorna, eftersom det ju kunde bli strid när man landade.)
Nå, hela bataljonens personallista begärdes ut av en privatperson hösten -99 och alla gottade sig för nu skulle de ju bli hemligstämplade på riktigt och nästan bli som specialförbanden som börjat bli kända då. Döm om besvikelsen när det blev nej med stort N från hkv jur. -utom för en viss personalkategori, vill säga, nämligen en del tolkar. Det fanns helt enkelt inget stöd i sekretesslagen för att hemligstämpla hela bataljonen. Då fick man hitta på myten om hoten mot anhöriga istället. Den är bra, för den går att använda oavsett insatsområde och den behöver ingen substans eftersom den som vågar argumentera emot blir den som tar risken. Det tyckte nog också nuvarande jordbruksministern när han för några år sedan fick mycket mediautrymme genom att påstå att något eller några mord i Skåne gick att knyta till utlandsstyrkan. Stor uppståndelse ända tills någon kom på att fråga länskriminalen i Skåne, som snabbt avfärdade det hela som en myt. Pinsamt för Eskil, ännu pinsammare för hans källa och tillbaka till ritbordet för mytomanerna. Så där håller det på. Idag går vilken pinky som helst upp i omloppsbana över ett reportage på mil.se, samtidigt som man tycker sig ha rätten att glappa vitt och brett i alla möjliga kanaler, inklusive medier, om det passar det egna intresset för tillfället.
Säkerhetstjänst är alldeles för viktigt för att blandas ihop med mytbildning. Den gör heller ingen nytta om man inte har klart för sig vad det är som ska skyddas och varför. Som instrument för självförhärligande lämpar den sig dåligt. Som härskarteknik är den ännu sämre, Wiseman.
Till sist, jag kan inte bedöma hur combat camera sköter sitt jobb, men med tanke på hur mycket energi du lägger på att angripa dem och hkv info, undrar jag om du inte snarare tycker att du får för lite face time än för mycket.
Med vänliga hälsningar
Kalle K.
Kalle K: Jag drar lite på munnen.
Huruvida OPSEC för utlandsstyrkan är en myt eller inte får var och en bedöma. Fokus för ansträngningar har med den ökade mediala täckningen gått från stora förband till mindre förband och nu till enskild soldat. Jämför vad det krävdes för USA att dra sig ur Vietnam, vad det krävdes för att lämna Somalia och hur mycket resurser militärt och medialt man lade ner på en enda person i Irakkriget (Jessica Lynch).
Jag vet precis vilken pluton du referar till och jag kan väl inte säga att jag känner att jag uppskattar liknelsen mellan mig och dem.
Din ståndpunkt är alltså att jag skriver detta för att förhärliga mig själv, att jag använder det som härskarteknik och att jag vill få mer face-time? Om så är det ju bara att gratulera. Det kvalar utan problem in bland de 10 mest korkade kommentarerna jag läst.
Även om jag inte instämmer i Kalle Ks personangrepp, så har han en viss poäng i sakfrågan.
Behovet av OPSEC används nog ofta som en täckmantel för att slippa besvärliga frågor från media och allmänheten.
Professionella styrkor, som de brittiska, har ju tydligt mindre behov av OPSEC trots att deras hotnivå är mångdubbelt högre.
Realisten
förbandet där jag gör min värnplikt har förstört alla personalistor som skulle vara offentliga handlingar just för att hindra att utomstående ska kunna ta kontakt med oss värnpliktiga. När vi fick reda på det känndes det faktiskt väldigt bra!
/ J
Kalle K lever tydligen efter devicen "Det som jag inte vet har inte hänt"!
Fakta är att vid två tillfällen som jag varit inblandad i, efter avslutad utlandstjänst, så har det förekommit "obehagligheter" mot kollegors anhöriga. Jag väljer att inte kalla det hot för det var inget uttalat hot mot personerna, däremot antydningar.
"Det jag vet, det har hänt"
Men nu är väl jag också klassad som mytoman! Bjuder jag på!
//M.P
Det går att skriva kilometer om FM Info, Combat Camera eller vad dom nu kallar sig...
En sak är dock väldigt klart och det är att dom inte respekterar att soldater föredrar att vara anonyma eller mindre kända.
i 99,99% av fallenär den informationen dessutom totalt onödig. Ett förnamn eller påhittat namn räcker gott.
Tyvärr skapar detta ännu mera spänningar i en org där ledarskapet verkligen inte följer vad dom lär ut.
---
Då det gäller uppgifter på nätet så är det många många som är alldelens för blåögda.
Inte bara då det gäller info, utan även hur lätt det är att spåra någon..
Prova googla på din e-mail exempelvis..Eller om du använder ett "nick"..
Det är synd att "En svensk tiger" inte går att "återuppliva".
För det vore en kanpanj som i andemeningen skulle slå igenom rätt stort och få många fler att tänka till före.
Sedan finns det alltid folk som gillar att synas. Och dom måste man lära extra noga hur dom ska göra så dom kan visa upp sig och samtidigt inte riskera sina kamaraters liv och lem.
/Tinhead
Den som oroar sig för hot borde kanske välja en annan bana än den militära?
- Realisten
Håller med M.P här.
När man som i mitt fall, är chef för en enhet under insats, där man VET att ens företrädare har hamnat i situationer där familj/anhöriga har kontaktats/hotats och det KAN gå att härleda till dåliga rutiner med personallistor och kontaktuppgifter, då gör man vad man kan för att man inte skall hamna i samma situation med sin egen personal. Jag har många gånger i samband med detta fått uppleva ett visst hån och förlöjligande, att "försöka vara hemlig". Det kan jag ta vilken dag som helst eftersom det viktigaste är att det inte händer mig och min personal. När jag vet att det finns en hotbild, om än vag, diffus och liten, så är det värt det 7 dagar i veckan. Dessutom är tyvärr många av de negatvia kommentarer man får byggda på gammal svensk avundsjuka, inte väl underbyggd fakta. Det är ju ball att vara hemlig.... Jag är fullt medveten om att jag inte har stöd i någon lag i att dölja eller förändra personuppgifter, men samtidigt känns det bra för alla som jobbar om man vet att man gjort det man kan för att unvika de enklaste sätten för folk att få tag i informationen.
Dessutom är ju hot anhöriga ett arbetssätt som kan ge en avsevärd effekt med mycket små medel.
Fi lägger pussel, behåll din bit. På gräsrotsnivån och i den tjänst vi bedriver, blir det konkret och därmed viktigt att vidta de åtgärder man kan. I bland på bekostnad av andras vilja till samarbete, jantelag och kommentarer från folk som uppenbarligen vistas på tryggt avstånd från verkligheten.
//CJ
Realisten,
Ibland undrar man när den siste idioten ska födas; militärer i allmänhet räds sällan hot och risker. Hela jobbet går ut på att ta kalkylerade risker. Men en individs karriärval ska inte behöva drabba oskyldiga nära och kära. Det skiter dagens asymmetriska krigare högaktningsfullt i (och tydligen du också). Det de inte kan uppnå på slagfältet tar de igen genom att hota fruar, barn och släktingar till soldater som har fullt upp med att överleva och göra sitt jobb i högriskmiljöer. Ett snuskigt beteende som bara överträffas av din människofientliga kommentar.
Kryp tillbaka under stenen du gömde dig innan du fick skrivklåda.
/ FN-yxan
Om man jämför SE och UK ifråga om försvarsmakternas mediapolicy angående OPSEC så bör man väl också se något till perspektiven hos både militär och media i båda länder och till den historiska bakgrunden som format diskursen.
Brittiska allmänheten har en annan, egen och färskare erfarenhet av krig, där landets sjömän, flygare, ingenjörer, stabsassistenter, soldater och officerare har varit det yttersta värnet för hävdandet av landets frihet. Det ger den diskurs som påverkar medias ramar för att beskriva det egna landets militära engagemang i utlandsuppdrag.
I Sverige finns snarare en diskurs som inkluderar hävdandet av den framgångsrika neutraliteten och därmed att all militär verksamhet utanför landets gränser kan tolkas som herrefolks- eller kolonialfasoner.
Sverige har 400 soldater i Afghanistan, UK har ca 8300. Enligt min mening torde en förhållandevis liten styrka känsligare för enskilda uppgifter än en större, allt annat lika.
Proportionellt till folkmängden (9 milj. vs 60 milj.) har UK inte bara en absolut större styrka utan också en relativt större styrka i AF. För att matcha UK skulle SE ha 1250 soldater i AF, alltså mer än tre gånger den nuvarande styrkan.
Styrkans storlek, både absolut och relativt befolkningens storlek, får sannolikt vissa konsekvenser för medias behandling av uppgifter om styrkan och dess uppdrag. Det är lättare för media att komma undan med att vara vårdlös med uppgifter ju färre som har direkt tillgång till soldater och anhöriga.
Media i SE och UK har troligen också något olika principer för publicering. I Sverige hävdar journalister iaf gärna principen om "konsekvensneutralitet", dvs., frånsäger sig allt ansvar för konsekvenserna av en publicering.
För alla journalister finns en lockelse i att själva få göra det stora scoopet, göra karriär och gå mot högre löner och ökat inflytande inom mediasfären. Men förutsättningar för detta skiljer sig åt i de brittiska och svenska mediasfärerna.
Från Palestina-Israel konflikter/krig har jag sett jämförelser mellan brittiska och svenska reportage vilka visade att svenska media har en strävan att låta rapporteringen utgå från ett drabbat vittne (subjektiv rapportering) medan brittiska media försöker att upprätthålla en tradition av objektiv rapportering.
Svenska journalister brukar hävda att objektivitet är omöjlig, men framför allt att de har ett uppdrag att ”beröra” publiken. Urval av intervjuer, filmavsnitt, kamerabild, kameravinklar blir därefter.
Det blir därför oerhört lätt att uppgifter som lämnas till svenska media politiseras på ett sätt som en närmare granskning skulle visa sig vara direkt felaktigt. Synpunkter på det hänvisas till någon klagomur eller nämnd och kanske efter långvarigt och obetalt arbete kan den berörde få en notis om rättning några månader senare. Meningslöst i sammanhanget med andra ord. Bättre då att inte bli utnyttjad som en nyttig idiot.
Men viktigare i sammanhanget är svenska medias resonemang om ”konsekvensneutralitet”. Dvs uppgifter som lämnas av soldater eller militära myndigheter kan komma att publiceras även om de skulle leda till skada eller död för svensk personal eller för personal som vi samverkar med. Det är inte säkert att journalisten eller redaktören förstår eller ens vill förstå konsekvenserna. Men bättre då att inte riskera sina kamraters liv.
Realisten, tvärt om. Annars skulle vi ha en försvarsmakt med naiva och mycket sårbara människor. Vi skall oroas oss för hoten så tillvida att vi handhar dem på bästa sätt.
Jonny, hotet mot brittiska soldater och deras familjer är mycket större eftersom de under lång tid har drabbats av terrorister både utifrån och inifrån.
Skillnaden mellan de brittiska styrkorna är helt ärligt att britterna bedriver krig medan vi leker krig. I den leken ingår skuggboxning mot teoretiska hotbilder.
Den dagen svenska soldater ställer sig sida vid sida med britterna och driver ut mördartalibanerna från Afghanistan så blir jag imponerad, men inte förr.
Assymetriska krigare, är det de som slåss utanför kontorstid?
21.01: "Den dagen svenska soldater ställer sig sida vid sida med britterna och driver ut mördartalibanerna från Afghanistan så blir jag imponerad, men inte förr." Ja, det skulle jag också, bli men det är inte så troligt.
"Assymetriska krigare, är det de som slåss utanför kontorstid?" Det är definitivt en korrekt dimension, men kanske inte den som jag avsåg. Dock en bra definition som jag nog kommer att låna framöver.
Tips till anonym 21:01, Wiseman och flera andra:
Läs gärna en bok någon gång, gärna en om militärteorins grunder. Vet ni inte ens vad asymmetrisk krigföring är, vet ni ingenting. Men åsikter har ni om allt och intet. Var hittade ni dem, i naveln? Det finns ett ord för det fenomeen ni representerar: Egocentriker.
/ FN-yxan
Det framgår här på bloggen att många militärer inte vill lämna ut sitt namn eller vad man gör eftersom detta kan vara en risk. Jag ska absolut inte blanda mig i just det resonemanget men måste få göra en kommentar angående militärernas önskan om att förbli anonyma och detta i samband med media eftersom ämnet glider lite från facebook till journalister/media.
För jag tycker mig ha uppfattat att många militärer också tycks ha en önskan om att media ska ge en mer ”riktig” bild av verksamheten så att allmänheten bättre förstår vad som pågår och därmed också bättre kunna ge sitt stöd.
Men hur tänker dessa militärer då att journalisterna ska berätta om verksamheten? Inga bilder - inte på folk, inte på fordon, inte på platser. Inte heller skriva om vad de gör, inte vad de heter eller var och de är.
Vad ska då journalister rapportera om?
Hur skulle ni reagera om ni läste en artikel (den skulle kunna handla om vad som helst, om ett politiskt beslut, eller kanske ett reportage om arbete i en kommun) och de personer som det handlade om presenterades som ”kalle” eller ”svea”, som inte ville vara med på bild, inte säga vad han eller hon gjorde, eller var hon eller han var? Skulle det kännas som något som man kunde ta på allvar? Eller skulle det eventuellt kunna kännas som en story som någon journalist bara ”hittade på”?
Ja, men det är ju inte samma sak, tycker ni nu kanske. Folk i det civila utsätts inte för samma risker som soldater i utlandsstyrkan. Detta må kanske vara sant, men det gör ingen skillnad i själva skapandet av en artikel eller ett inslag i radio eller teve. Det är ju nämligen så att trovärdigheten i en artikel bygger på att journalisten kan presentera ”bevis” på att storyn är sann. Då har man fullständiga namn på personerna - en privatperson ska kunna kolla upp sanningshalten och se om Kalle Johansson faktiskt är kommunalråd i Pajala. Någon gång gör journalister undantag, men inte särskilt ofta eftersom det totalt skulle urholka journalistiken.
Jag skulle tro att försvarsmaktens info-avdelning och Combat Camera (usch för ett sådant pinsamt namn) jobbar efter samma idé. Det skulle inte finnas någon som helst trovärdighet i informationen om de kallade alla kalle och bara filmade deras fötter på en jordig gata...
Och Jonny Svensson: du kategoriserar väldigt mycket vad gäller svenska journalister och om hur de tänker och arbetare. Och om du kan exemplifiera det där med objektiv kontra subjektiv rapportering skulle jag vara väldigt tacksam.
Precis som flera antyder är vissa uppgifter rätt känsliga, och är man lite driftig så går det väldigt lätt att pussla ihop 1+1...
Senaste Reportaget på Mil.se är enligt min mening direkt olämpligt även om man inte ser ansikten på folk.
Kan även tillägga att en till märklig sak är att inte ens info-avdelningens bilder och reportage är kollade utav must med tanke på vissa tjänster...
mina korvören....
@Anonym den 18 april 2009 22:50
Det GÅR att skriva väldigt bra artiklar, visa upp bilder med mera från utlandsmissioner.
Konstigt nog har dom flesta jag läst som var bra och "säkra" varit skrivna och fotograferade av andra än FM Info och CombatCamera...
Och jobbar dom efter den princip du pratar om så är det väl dags att tänka om, då dom aktivt bidrar till en ökad risk och hotbild.
För dom kan väl inte göra som vanliga media och skita fullständigt i dom som dom skriver om??
Citat från tidigare kommentar:
"Men viktigare i sammanhanget är svenska medias resonemang om ”konsekvensneutralitet”. Dvs uppgifter som lämnas av soldater eller militära myndigheter kan komma att publiceras även om de skulle leda till skada eller död för svensk personal eller för personal som vi samverkar med."
En stor del av vitsen med combat camera var väl att dom skulle vara anställda av FM och ha djupare kunskap om vad och hur dom får skriva...så att dom inte riskerar.....
/Tinhead
Till samtliga som har invändningar om att enskilda soldater inte vill uppträda med namn och bild!
Sverige är unikt och underbart men pckså lika naivt, vi är troligen den enda nation, ja jag vågar säga i världen, som har personallistor som allmänna handlingar. Dessa kan vem som helst få ut, när som helst. Det är bara att fråga efter dem. Namn, adress, grad, befattning samt personnummer finns på dessa listor.
Storbrittanien tas upp som ett exempel då personal med befattning, grad, och fullständigt namn står framför kameran efter en eldstrid med "talibaner" i exempelvis Ross Kemps fantastiska reportageserie.
Det kan de göra för att:
1. deras namn och adress inte enkelt sökbara i UK.
2. deras regemente, högkvarter och försvarsministerium inte lämnar ut adresser, personnummer mm. till journalister eller andra.
3. hot och angrepp på familjemedlemmar som sker löses effektivt av MI 5, polisen mfl.
Det finns ett allmänt stöd inom Storbritanniens myndigheter för denna typ av hotbild och dess avsky emot den. Samtidigt finns en vilja som fötts i konflikten på Nordirland att dessa hotbilder mot soldater och dess familjer skall bekämpas. Ingen får vara så orättvis eller som en britt kanske hade utryckt det, ogentlemannamässigt att den som inte har med saken att göra skall hotas eller skadas, en gentleman gör inte så. Ett synsätt som fortfarande finns kvar åtminstone inom myndigheterna och regeringen.
För att vi skall kunna rekrytera soldater till framtidens försvar kommer det att krävas en lagändring avseende officerares och soldaters personnummer, adress och anhöriga. Idag är det inte bra med att dessa listor tillverkas och sprids till den som frågar efter dem.
Ett tips om ni vill stanna i graderna eller åtminstone bli opopulära eller bara obekväma:
- Begär att få ut regementets eller flottiljens lönelista så att ni kan jämföra er lön med alla andras!
Detta är en allmän handling men behandlas inte alltid så, frågan som inte får ställas kommer säkerligen, vad skall du med den till...
- Lycka till!
/JAR
Anonym 18 april 2009 22:59...
Mest undrar jag varför de inte kunde åka Ptb från Camp Marmal till sitt PRT, 8km för att åka hkp, eller också talar bilden om att man inte vill åka fordon den sträckan eller..
Nä, just det, IA09 kommer från den luftburna bataljonen och K3=FS16=LB BAT...attans tänkte inte på det ;-)
Lite tävling mellan och inom försvarsgrenarna måste vi ha!
Du har en OPSEC-poäng avseende artikeln men vi talar också om att Sverige förstärker och kommer att agera så förutom missen, en hyfsad artikel.
/JAR
Det är väl en jävla skillnad mellan svenska och brittiska förband när det gäller OPSEC av denna sort!
Om DE lämnar ut namn och bild och som följd av detta får tio soldater dödade så är det en skandal och en allvarlig säkerhetspolitisk händelse.
Om SVERIGE råkar ut för samma sak är ju halva försvaret utslaget under överskådlig tid.
Det säger sig självt att vi måste vara mer försiktiga. Hela det mobiliserbara försvaret ryms ju numera med både namn och bild på mil.se...
Jag skulle bestämt hävda att hotnivåerna mot anhöriga till socialsekreterare, poliser, åklagare, politiker och personal inom kriminalvården är väsentligt högre än de mot anhöriga till personal i US. Det är en sak att personal med hemlig tjänst (t ex FM SF) behöver hemlig identitet, men en helt annan att all personal i US skulle behöva det.
Det är FM:s praxis kring offentliggörande av t ex personallistor som utgör ett hot mot OPSEC - inte den samlade journalistkåren. Idén, eller kanske snarare idealet, om konsekvensneutralitet är inte unikt för Sverige utan är gemensam för all västerländsk pressetik. En journalist ska publicera det som är sant och relevant. Varken mer eller mindre. I praktiken är det inte något som efterlevs fullt ut (ungefär lika mycket eller lite som att aldrig acceptera uppgifter "off the record"). Visst finns det gott om exempel på tendentiöst känslopjunk i svenska medier, men det är inte direkt svårt att hitta motsvarande exempel i Storbritannien.
Varken AQ eller några av dess hang-arounds har någonsin angripit anhöriga till västerländsk militär personal som tjänstegjort i Irak eller Afghanistan.
Det enda som alias, förvrängda röster och pixelerade ansikten på US skulle uppnå vore att alienera opinionen för mycket lång tid framöver.
Forsno: Visst, jag håller med dig i mycket.
Att sekretessbelägga personallistor och låta personalen uppträda med endast förnamn anser jag är gott nog i huvuddelen av fallen. Som du också skriver finns det särskild personal där jag tycker man ska gå längre. Specialförbanden, piloter och personal med vissa nyckelbefattningar där man genom att undanröja en person påverkar en hel förmåga.
Fram till för några år sedan hade aldrig en terrorist skjutit en luftvärnsrobot mot passagerarflygplan, fram till 2001 hade ingen använt ett civilt passagerarflygplan som en flygande bomb o s v. Säkerhetstjänst handlar om att förekomma. God säkerhetstjänst får man inte alltid ett synbart resultat på. Bättre att förekomma hellre än förekommas. Vi ska inte bortse från att vi har en stor mängd invandrare i Sverige. De flesta skötsamma, men bland dem finns det de som stöttar islamisternas kamp i Afghanistan och i Irak. Hittills har man nöjt sig med att samla in pengar, men vem vet vad som händer om Sverige blir aktivare i strider i Afghanistan? Det svenska samhället är otroligt sårbart för yttre påtryckningar. Vi har ingen tradition av att samla oss mot ett hot. Jämför med Spaniens mycket snabbar urdragning ur Irak efter bombdådet i Madrid. Frågan är hur mycket det krävs i Sverige.
FN-yxan,
Assymetrisk krigföring är inte ett riktigt bra begrepp anser jag. Men det är ett ämne för ett inlägg på någon blogg.
Och jag tror nog WM har läst Militärteorins grunder.
J.K Nilsson
@ JAR 02:34 !
Jag kan bekräfta det Du skriver - det är ett säkert sätt att göra sig impopulär.
Vi har su som bekant individuell lönesättning i FM (!?). När jag får några år sedan efter en nivåhöjande utbildning skulle löneinplaceras i ny nivå begärde jag att få ut en sammanställning av flottiljens löner för samtliga i min nya nivå. Det första som hände var att ingen förstod frågan. Nästa som hände var att personalchefen förklarade i ett enskilt samtal att så kunde man inte göra. Min replik var att antingen gav han listan till mig eller så hemställde jag diariefört om den så att jag kunde få ett diariefört svar på varför jag inte kunde få den. Det slutade med att jag blev uppsökt av lokale företrädaren för Officersförbundet som diskret lämnade ut de uppgifter jag efterfrågade !
Öppenheten & transparensen är fullständig - eller är detta ytterligare ett uttryck för det fega & svaga ledarskapet där våra chefer inte vågar stå för de beslut & avdömningar de gör i t.ex. löneärenden ???
Jag har numera stannat upp i graderna och känner mig rätt nöjd med det ... :-)
Ja, liksom Fuller, Clausewitz, Jomini, W S Lind, Echevarria och ett gäng andra...
JAR, även Storbritannien har en motsvarighet till SPAR, som är fullt sökbar. Registret heter the Electoral Roll och du kan till och med söka i det fritt på internet eller köpa CD-skivor.
Skillnaden mellan britternas inställning till OPSEC och den svenska är att britterna känner verkligheten och har kontroll över den, medan vi bara fabulerar och slåss mot väderkvarnar.
Jag upprepar: man är så orolig för personlig säkerhet som ges uttryck för här så ska man nog inte bära vapen och uniform.
- Realisten
Wiseman: Jag håller med dig om mycket också, men kanske inte just det här.
Du nämnde tidigare det kalla krigets tavelförsäljare och jag tror att det här är exakt samma sak. Det fanns aldrig någon sovjetisk plan på att mörda svenska stridspiloter som en del av ett kuppartat angrepp mot Sverige. Till att börja med så vore det oekonomiskt att använda underrättelseoperatörer som är kapabla att utföra våta jobb på fientligt territorium mot flygförare (de förra är nämligen en betydligt mer exklusiv resurs än de senare) och militära specialförband skulle riskera röja operationen när de infiltrerade. Även om det var en GRU-plan så borde de inte lyckats hålla KGB helt ovetande (de senare hade betydligt större inflytande i Sovjetstaten) och då borde Mitrochin haft uppgifter om det när han hoppade av till Britterna med första direktoratets arkiv 1992.
Jag är gammal nog att komma ihåg den ständigt närvarande känslan av att kriget kan komma när som helst helt utan förvarning som färgade livet under kalla kriget. Det var inte frågan om tredje världskriget skulle bryta ut utan när. I efterhand kan man dock säga att just skräcken för mordiska amatörmålare inte var rationell.
Det finns säkert flera tusen AQ-sympatisörer i Sverige. Storbritannien och Frankrike har dock ännu större invandrargrupper med stora andelar islamister (Pakistanier respektive Algerier) och har sedan 90-talet haft ett stort antal aktiva jihadistceller. Att svensk säkerhetspolis inte hittat motsvarande terroristceller i Sverige kan mycket väl bero på lägre förmåga, men också på att de inte finns här eller är sovande. Varken Storbritannien eller Frankrike döljer identiteten på militär personal i reguljära förband när dessa framträder i media.
Ja, fienden lägger pussel; men vi måste välja vilka bitar som det är vitalt att undanhålla. Om vi låser in hela pusslet i nedersta skrivbordslådan är det nämligen oanvändbart även för oss själva. Om jihadismen ska besegras måste information kunna delas så brett som möjligt av operativa skäl och för att vinna allmänhetens förtroende. Det kommer att krävas en del 5,56 mitt i målet också, men nu talar vi om informationsstrategin.
Hur osmakligt det än känns så tror jag att vi behöver inse att den svenska offentliga kulturen i grunden är pacifistisk. Det finns en för Sverige unik, och helt verklighetsfrämmande, idé om att konflikter beror på missförstånd och om vi bara pratar om saken "som vuxna" så löser sig allt. Så mitt svar är att det skulle krävas mycket lite för att få Sverige att backa i Afghanistan; en kompanistrid eller två (oavsett utfall).
Forsno: Huruvida planen fanns eller inte kan jag inte uttala mig om. "Tavelförsäljarna" fanns dock, vilket jag själv bevittnat som liten (nu finns det säkert någon som påstår att jag vill framhäva mig själv igen).
Jag gillar formuleringarna i ditt sista stycke. Däremot håller jag inte dig om det andra, men jag tror inte vi når så mycket längre.
Wiseman !
Du framhäver inte alls Dig själv. Tavelförsäljarna var en realitet åtminstone för oss som flög "fixed wing" i det gamla invasionsförsvaret. I mitten av 80-talet då jag krigsplacerdes på 37-divison, satte bo & bildade familj hade jag hemligt telefonnummer & bostaden stod på sambon (sedermera frun). 2-4 veckor efter varje flytt, även långt ut på landsbygden, fram till mitten av 90-talet knackade en tavelförsäljare på dörren.
Då kändes det tryggt med en "Kamrat M/40" utspridd i delar bland kalsonger & strumpor....
Appropå tavelförsäljare!
Anfall mot Sverige är en spionroman från 1987 av pseudonymen Sune Andersson.
Låna/köp och läs den!
Det som var aktuellt då kanske fortfarande är aktuellt men med andra metoder och aktörer.
/Medlem av de tavelförsäljarbesökta
Wiseman, Anonym 15:51 och Medlem av de tavelförsäljarbesökta:
Jag påstår inte att det inte fanns tavelförsäljare från östblocket i Sverige på 80-talet utan att det är ytterst tveksamt att de hade någon som helst koppling till främmande makts krigsförberedelser. Även mina föräldrar fick besök av sådana utan att ha någon koppling till flygvapnet. De fåordiga frågorna brukade handla mer om "buy picture", alternativt "kunst kaufen", än "Wo sind Sie krigspalcerad?"
Eftersom vi redan då hade offentlighetsprincip antar jag att varken GRU:s eller KGB:s residentura behövde kränga konst för att fylla veckorapporten.
Var det i Anfall mot Sverige eller i Operation Garbo som det fanns en KGB-agent på skatteverket som gjorde skåror i skrivbordet för varje läkare han drev till självmord med det höga skattetrycket?
Forsno, det var i "Anfall mot Sverige". Kanske dags att läsa om den. Klockren, och sensmoralen är aktuell än idag. Vi i Sverige är nog lite väl blåögda, godtrogna och bekväma idag. "Det kan ju inte hännda här i Sverige", citat ur ovan nämnda bok. Och som ni själv så välformulerat uttryckte det, finns det grupper som inte är tillfreds med enbart dialog utan föredrar att genomdriva sin vilja handgripligen.
Jag hatar hatar hatar de som alltid vill göra det som är enkelt, utan någon som helst tanke på vilka konsekvenser det kan få. Detta är en trend i FM som bör motarbetas.
Enkelt är inte alltid enkelt. Enkla lösningar kräver eftertanke. Enkelhet får inte förväxlas med minsta motståndets lag. Då är det bara lathet, och det är precis vad det var frågan om i fallet med personuppgifterna. Det var i sig skrämmande, men attityden skrämmer mig än mer. Bort med de lata från FM! De skapar i längden bara merarbete.
Jag vet att jag kommer sent in i debatten, men vill ändå ge en kommentar OM någon nu läser en så sent inkommen kommentar.
Apropå personallistor. Det finns inget i regelverket som hindrar att personallistor hanteras restriktivt (exvis inte mailas i sin helhet okrypterat över Internet). Det ÄR tillåtet att skydda information mer än minimumkravet (det som står i regelverket). Problemet är att de flesta personalavdelningar är för nonchanlanta och lata för det, och personalavdelningen för utlandsstyrkan är värst. Jag skulle önska att detta var ett påhittat påhopp, men jag har försökt få ändringar till stånd och mötts av totalt ointresse. (Jag var inte "drabbad" tredje person, utan hade en befattning där det var relevant att ha synpunkter på denna hantering.)
Om man bara kan tänka sig en liten liten extra ansträngning kan man lösa sådant här ganska enkelt.
I bästa fall kan det nya regelverk kring sekretessbestämmelser som kommer till hösten faktiskt hjälpa till i detta ärende. Om nu inte HKV JUR hävdar att vi inte får använda de sekretessbestämmelserna i just det syftet (har hänt förr).
// Bitschen
Angående publicering av namn, bild och hemort av svenskar ingående i utlandsstyrkan, så kan den observante hitta ett alldeles fantastiskt exempel i form av inte en utan två midsommarhälsningar från olika delar av världen i åtminstone en av våra dagstidningar.
Bra eller dåligt?
Skicka en kommentar