Sverige har ingen chans mot Ryssland

Så heter Allan Widmans debattartikel i Expressen idag, som handlar om ett svenskt NATO-inträde.

Jag håller med Allan Widman i hans budskap. Sverige bör snarast ta steget fullt ut och gå med i NATO. Ända sedan regeringen Palme förlorade valet 1976 och inte berättade för den borgerliga regeringen om det hemliga samarbetet med NATO, satsar vi vår säkerhet på en helt outtalad garanti från både EU och NATO. Det är högt spel. Georgienkriget visade mycket väl vad en sådan outtalad garanti (dock mer uttalad än i det svenska fallet) är värd. Det också ett oerhört märkligt ställningstagande att "kräva" att någon annan ska skynda till ens hjälp utan att vara villig att göra detsamma, för det är exakt det vi i Sverige gör idag.

Sannolikheten att Sverige ensamt skulle drabbas i händelse av ett krig mot Ryssland är astronomiskt liten. Ytterst få scenarior finns där det händer. Inte ens då skulle Ryssland kunna projicera sin fullständiga makt mot Sverige eftersom man måste ha reserver att binda upp ett NATO som infriar en eventuell garanti.

Troligast är dock att ett krig skulle beröra flera av de nordiska länderna och det skulle ge oss visst samarbete. Eftersom övriga nordiska och baltiska länder redan är med i NATO eller inom en snar framtid (Finland), faller det sig naturligt att vi fullbordar samordningen. Redan nu är vi fullt ut NATO-anpassade och får dagligen rätta in oss i ledet efter NATO-procedurer och kravspecifikationer, både hemma i Sverige och i Afghanistan, samtidigt som vi inte får ta del av de dokument och ordrar som styr verksamheten eftersom det faller under NATO-sekretess. Det faller det sig då rätt naturligt att vi även tar det sista steget och ser till att få vara med och påverka istället för att bara rätta in oss efter vad andra säger.

Man ska dock bära en sak i åtanke. NATO är inte för evigt och blir svagare för varje nytt medlemsland. Därför krävs att Sverige ändå bibehåller en stark nationell försvarsförmåga. Det är också grunden i att få resurser över för att kunna göra internationella insatser och stötta andra.


Det lustiga är att det är samma parti som en gång såg till att Sverige inte gick med i NATO, samma parti som indoktrinerat befolkningen att NATO är det hemskaste av hemska samtidigt som man drev ett dolt samarbete som i princip innebar att Sverige var NATO-medlem i händelse av krig (fram till 1976), samma parti som sedan 90-talet sett till att NATO-anpassa Försvarsmakten och som idag har en partiledare som säger att svenskt NATO-medlemskap inte är att tänka på under hennes livstid. Hur ska man tolka det?