Riskavfall

I den allmänna vishetens namn har snart hela världen lagstiftat om att förbjuda vanliga glödlampor till förmån för lågenergilamporna och lysrör. Lågenergilamporna är som bekant ungefär 80% energisnålare än de klassiska glödlamporna.

Vid första anblicken synes ju detta en mycket god idé eftersom en fullständigt byte till glödlampor kommer att dra ner energiförbrukningen. Självfallet finns det dock andra aspekter.

Till att börja med står faktiskt vårt användande av glödlampor för en icke oansenlig del av våra bostäder och lokalers uppvärmning. Detta bortfall måste i framtiden kompenseras genom ökad energiproduktion, men netto blir det i alla fall en energivinst.

En underhållande texasbo. Bra budskap, men lite väl protektionistisk.

Det som jag tycker är betydligt värre är själva lågenergilamporna i sig. Sedan ca 10 år är som bekant kvicksilvertermometrar helt förbjudna i Sverige. Det finns nog inte någon svensk som inte känner till hur farligt det är med kvicksilver. Det har vi alla fått lära oss i skolan sedan barnsben. Men hur många känner till att lågenergilamporna och lysrören innehåller kvicksilver?

De som tittade på TV 4:s nyheter den 26 januari gör det. Någon har kanske hört talas om det ändå. Vissa har kanske läst om det i tidningen.

Tappar man en lågenergilampa och den går sönder har man problem. Det är ganska rigorösa åtgärder som ska vidtas för att minska verkningarna av kvicksilvret. Då är ytterst förvånande att man inte hittar någon som helst varningstext på lamporna eller lampaskarna. T o m IKEA som brukar slå sig för bröstet för sin miljövänlighet, barnvänlighet etc, saknar helt varningstexter. Det står inte ens någonstans att lampan innehåller kvicksilver. Det tycker inte EU behövs, till skillnad från exempelvis USA. Hade vi bott i USA hade det inte varit några som helst problem att stämma IKEA för att man inte informerar om hälsoriskerna.


Lågenergilampor ska eftersom de innehåller kvicksilver källsorteras, men jag har en stark känsla av att många slarvar med det. Det som bekymrar mig ännu mer är att vi som källsorterar våra lågenergilampor ingalunda är säkra för det. Alla miljöstationer som jag gästat förvarar sina lampor och lysrör i någon form av öppna lastpallar med pallkragar. Hur många lågenergilampor går där sönder och läcker kvicksilver? Med tanke på de rigorösa åtgärderna för att omhänderta ett kvicksilverspill i hemmet (vilket vi aldrig förut behövt bekymra oss för innan lågenergilampans intåg om man bortser från någon enstaka termometer) kan man ju fundera på koncentrationen som blir vid insamlingsställena.

Hur troligt är det att skolan utryms för ventilation när vaktmästaren råkade tappa lysröret?

Lågenergilamporna är ett miljöproblem som behövs adresseras. Först och främst genom varningstexter och instruktioner i varje förpackning om riskerna och hur man omhändertar en lampa som gått i golvet. Därefter gäller det att börja fundera ut en mer långsiktig lösning. Det verkar återigen som om man i jakten på mer miljövänlighet inte sett skogen för alla träden. Det påstås att man minskar kvicksilverutsläppen mer genom att kunna minska andelen koleldad energi som går ut genom att använda lågenergilampor. Kanske det, men hur mycket kvicksilver släpper man ut vid framställning av el genom vatten-, vind- och kärnkraft? Den sistnämnda ersätter vi ju med koleldad eld från Centraleuropa. (Nu kanske inte jag såg skogen?)

Precis som i filmen ser jag att alla lampförpackningar jag har hemma säger ”made in China”. Jag undrar hur miljövänlig tillverkningen av lamporna var.

Lågenergilamporna är värda att fundera över. Läs gärna Kemikalieinspektionens riktlinjer.




Själva filmen i hittade jag via bloggen ”En kättares notiser under pågående klimatväckelse”. En intressant miljöblogg och kanske inte alltid så politiskt korrekt. Det passar mig.