Våroffensiv i Afghanistan

Idag nåddes vi av nyheterna att en självmordsbombare dödat en norsk underrättelseofficer och skadat en annan norrman under morgonen. En självmordsbombare i bil rammade en av två norska bilar ca en mil utanför Mazar e Sharif, där bl a den svenska kontingenten är baserad. (Dagbladet.no har bra täckning av attentatet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8)

En talibansk talesman lät efteråt meddela: "Vi betraktar alla utländska styrkor som mål. Vi ber det norska folket att sluta skicka sina söner och döttrar till Afghanistan. Vi kommer bara att fortsätta att döda dem, säger talibanernas talesman Zabiullah Mujahid till norsk TV 2."

Våren är den klassiska tiden för talibanerna att gå till offensiv, då klimatet är som gynnsammast under den perioden. Av den anledningen förstärker de flesta ISAF-nationerna sina förband under denna tid och intensifierar också sina ansträngningar att möta talibanerna.

Vi får återigen dra en lättnadens suck i Sverige att ingen svensk kom till skada, men risken är överhängande att svenska förluster kommer att uppstå. Det finns ingen egentlig front i Afghanistan då talibanerna inte är speciellt intresserade av att uppträda militärt utan gör sitt yttersta för att dölja sig bland civilbefolkningen, vare sig de civila vill det eller inte. Vad som är klart är att man utökat sitt operationsområde norrut, samtidigt som man i söder blir allt hårdare åtsatt av västförbanden.

Till skillnad från vad svensk media och framförallt vänstersympatisörer vill göra sken av, är inte de flesta talibaner afghaner (eller tillhörande någon av de folkgrupper som bebor landet) utan krigare rekryterade från andra länder. Tjetjener, pakistanier, folk från arabiska halvön dominerar. Då och då tvångsrekryteras även lokala förmågor, ofta mot sin vilja och tvingas genomföra självmordsdåd. Ju längre upp i hierarkin man kommer, desto mindre andel av talibanerna har afghansk anknytning. Redan 2007 talade britterna om att drygt 60% av mellanchefsskiktet hos talibanerna var från länder utanför Afghanistan och siffran bara ökade. Den förste självmordsbombaren i Mazar e Sharif som för några år sedan dök upp var inte så svår att skilja ur mängden då han kraftigt avvek i längd och hudfärg från lokalbefolkningen. Han var nämligen från centrala Afrika. Liksom Achmed, the dead terrorist, fick han en för tidig utlösning och vållade ingen skada på andra.

Ett exempel på ovanstående är TV 4:s rapportering från ikväll där man helt utan kommentarer låter en pashtunsk byäldste "tala för den afghanska allmänheten". Det hade kanske varit lämpligt i den journalistiska objektivitetens namn att nämna att pashtunerna utgjort grunden till talibanrörelsen och att t ex uzbeker och hazar kanske har en lite annan syn på tillvaron. Kanske har journalisterna inte koll på läget eller också vill man som vanligt servera svenska folket en okomplicerad bild av världsläget.

Det är också en mycket allmänt spridd myt att talibanerna är otekniska och osofistikerade krigare. Så är icke fallet. Precis som i Tjetjenien är man mycket duktig på att ta till sig av den senaste civila tekniken. Ibland med lite sämre resultat som när det gäller IED:er, vilket är tur för ISAF-förbanden och inte minst den svenska kontingenten. Samtidigt kan man förbluffa genom att snickra ihop egna GPS-störsystem av civila komponenter. Man bedriver en omfattande underrättelsetjänst mot västförbanden, både i fält och inne på baserna. Men det som de flesta nog har missat är det vittspridda användandet av mobiltelefoner och även satellittelefoner som sambandsmedel, för ledning av förbanden, men även för eldledning. Tro det eller ej, men det finns täckning.


Vad skulle hända om det internationella samfundet lämnade Afghanistan? Skulle kriget dö ut?
Det tror jag knappast. Kriget är redan i full gång inne i Pakistan. Jag har en stark känsla av kriget inte så mycket handlar om just Afghanistan för de grupper som oftast sammanfattas som talibanerna, utan är ett allmänt heligt krig mot Väst och USA. Avvecklar man ISAF och lämnar afghanerna i sticket kommer talibanerna att flytta sina militära ansträngningar till ett annat område där man kan ta striden mot den store Satan. Naturligtvis kommer man också att tacka och ta emot för att man återigen kan upprätta ett fundamentalistiskt Afghanistan.


Problemet för svensk del är att oroligheterna nu spridit sig längre norrut. De norra delarna är traditionellt mer anti-talibanska än de södra, så det är inget sammanträffande att det svenska PRT är just i Mazar e Sharif. Där ska det vara lugnast. Det kommer nog att komma de tillfällen framöver då det kommer att hetta till rejält även för de svenske. Redan i närtid om man får tro vissa tidningar och TV 4, som talar om en ISAF-offensiv i svenskarnas närområde. Annars lär nog nästa vår komma med en del otrevligheter.

Frågan är: står den svenska hemmaopinionen pall? Det är mer än hög tid för Försvarsmakten att ta tag i informationstjänsten och sina mediarelationer. Media är ingen fiende. Men media blir en fiende om det är fienden som tillåts styra mediaflödet. Se bara på rapporteringen från dagens händelser. Var är rapporteringen om vad det svenska förbandet gör? DN skriver inte ens om händelsen, utan bara om jordbävningen. (någon kanske kan rätta mig?) Hur klokt är det egentligen att som chef för FS 16 låta sig intervjuas i TV 4 om (1) den kommande offensiven framför (2) flaggor på halv stång, däribland den svenska? Ska det ingjuta mod i hemmaopinionen? Visserligen tillbringar flaggor på campen en stor del av tiden på halv stång eftersom de sänks till åminnelse så fort en ISAF-soldat stupat någonstans i Afghanistan.

Om det är något talibanerna är skickliga på så är det att föra PR-kriget genom att spela på känslorna hos västerländska människor. Talibanerna är otroligt medvetna om att det moderna kriget inte vinns på slagfältet, utan genom media. Första exemplet på detta såg vi redan 1993 i Somalia. I Norge gråter försvarsministern.

Det är intressant att norska tidningar talar om attentatsplatsen som "olycksplatsen", liksom svenska tidningar gjorde 2005 när de två SSG-officerarna stupade. Det känns som ett hån mot de inblandade och samtidigt är det ett uttryck för hur naiva vi i grunden är i Sverige, men tydligen också i Norge. I krig dör människor och det är i den absoluta majoriteten av fallen inte genom olyckor, utan genom avsiktliga handlingar.


Som plåster på såren vill jag tipsa om den här artikeln i NY Times om en amerikansk pluton som lyckades med att istället ta striden till talibanerna och göra ett eldöverfall på dem. Mycket läsvärt. Jag undrar om det slutat ringa?