Cirkus Helikopter

Cirkusen runt svenska helikoptrar till Afghanistan har fortsatt under veckan. Även om debatten börjat anta mer sansade former förekommer det fortfarande de som tror att svenska helikoptrar i Afghanistan är reserverade för och prioriterar svenskar.

F d chefen för helikopterflottiljen och numera C Prod, brigadgeneralen Michael Bydén, har på sistone fått klä skott för den ytterst pinsamma bristen på helikoptrar. Problemen ligger dock betydligt högre upp i organisationen än så. Försvarsministern har t ex ända sedan han tillträdde sensommaren 2007 haft frågan på sitt bord. Ändå är det först nu han har börjat agera i frågan.

Hkp 4 har mer och mer hamnat på tapeten den senaste veckan och Patria Helicopters som ansvarar för förvaringen av helikoptrarna (även slutmontör för de svenska NH 90/Hkp 14) har gett en helt annan version av kostnaderna för att återinsätta Hkp 4 i drift igen, än vad Försvarsmakten uppger. Jag tror dock inte att Patria tagit upp kostnaderna för att återinflyga personalen igen.

Utöver Hkp 4 finns det minst tre andra spår som alla pekar på insatsmöjlighet i Afghanistan ca våren 2011. Det första är Hkp 10B, men med tanke på tidigare förseningar känns det som något osäkert.

Det andra spåret är den franska EC 725, en vidareutvecklad version av AS.332 Super Puma som Hkp 10 hette i Frankrike. Det är en mycket avancerad helikopter som redan använts av Frankrike i Afghanistan och som av förståeliga skäl påminner mycket om Super Puma och därmed inte ställer "så stora" krav på utbildning av svenska piloter. Nackdelarna är dock flera. Frankrike har endast köpt maskinen i 14 exemplar. Därutöver har några andra länder köpt den och den är under tillverkning för dem. Går någon av dessa länder med på att Sverige kapar deras tillverkningslina och vad kostar det? Kan Frankrike avvara några av sina 8+6 helikoptrar för inflygning och leasing till Sverige?
Som med de flesta nya flygetyg har den dragits med en rad barnsjukdomar (liksom den ursprungliga Hkp 10 vid inköpet, även om få minns det).
Sist, men inte minst är EC 725 som med de flesta andra franska materielsystem mycket dyr, ca 300 milj kr/st, vilket är mer än vad både JAS 39 Gripen och Hkp 14/NH 90 kostar.

En annan lösning som jag tidigare förespråkat har nu börjat undersökas. USA har nämligen fått korn på det svenska dilemmat och har börjat erbjuda olika versioner av Blackhawkfamiljen till lägre priser än t ex EC 725 (beroende på version är priset i grunden ca 1/3 av priset för EC 725). Fördelarna med detta system är naturligtvis att det är otroligt spritt och valanvänt. Uppgraderings- och utrustningpotentialen är därför enorm på samma sätt som hos flygplanet F-16. Det går också att dra logistiska fördelar i Afghanistan, då USA av naturliga skäl redan opererar en mängd Blackhawks i landet. Helikoptern är också från början byggd för strid, med erfarenheter inbakade från t ex CH-46 (Hkp 4) och UH-1 (Hkp 3 och 11).
"Afghanistan" som ändamål vid inköp av amerikansk materiel brukar öppna de flesta dörrar och dessutom sänka priset, vilket Sverige redan provat när det gäller annan materiel.
Den största nackdelen är dock att det blir ett nytt helikoptersystem, vilket innebär en rad nackdelar med utbildning av personal, men liksom med tillgänglighet och pris är ordet "Afghanistan" en rejäl dörröppnare.

En av de stora fördelarna som jag ser det med Blackhawklösningen är att den med sin stora spridning och sitt lägre pris öppnar för mängdinköp. Sverige lider som bekant av en enorm brist på helikoptrar. Allan Widman tog igår upp på sin blogg att även Hkp 15 nu lider av brist på tillgänglighet och svensk helikopterförmåga är sedan åratal ett skämt liknande Kejsarens nya kläder, vilket alla i organisationen känt till sedan många år, medan man i högre delar av HKV och i den politiska ledningen levt i sin egen lilla värld. Man kan med rätta fråga var Helikopterflottiljens 800 milj kr/år tar vägen. Framförallt de ca 85 % som inte utgörs av flygverksamheten...

Hkp 4 finns i 4 modifierade och 4 helt omodifierade exemplar. Bägge varianterna kräver avsevärda modifieringar för att kunna tjänstgöra i Afghanistan. Hkp 10B finns i tre exemplar. EC 725 kan förmodligen anskaffas i uppåt 8 exemplar innan pengarna helt tar slut.

En gång i tiden beslutades om en svensk luftlandsatt bataljon, ca 30 år efter att USA haft stora framgångar med konceptet (Ryssland har alltid haft konceptet som ryggrad i sin manöverkrigföringen och det var en få saker som fungerade bra i Georgien). K 3 omvandlade till luftburen bataljon (LBB), men snart tio år senare har bataljonen i princip lagts ner. Det fanns ju aldrig några helikoptrar utan bataljonen blev snarare bussburen. Ska man som försvarsministern visionerat ha små och lätta förband (trenden i omvärlden går nu dock återigen mot mer och mer av pansar skyddade förband. Som vanligt är Sverige ca 10 år efter när det gäller militära frågor) krävs att det också finns en snabb och bred transportförmåga. Det kräver ett stort antal trupptransporthelikoptrar och om det är något Blackhawk är konstruerat för så är det just den uppgiften.

Oavsett vilken av lösningarna Hkp 4 mod2, Hkp 10B, EC 725 eller Blackhawk man väljer kommer operationer i Afghanistan först att kunna bedrivas i början av 2011. Då måste man ställa sig frågan vad Sverige önskar i förlängningen. Räcker det med ett nålstick med en insats under högst ett halvår och sedan några år innan nästa insats eller ska det vara insats över tiden flera år i rad. Inget av alternativen Hkp 4 eller Hkp 10B och förmodligen inte EC 725 (om man inte lägger många, många miljarder kr) klarar detta. Det krävs inköp av en betydligt större volym helikoptrar.

Det var tur att det gick som det gick när Silja Europa häromveckan förlorade styrförmågan i den åländska skärgården. Sveriges förmåga att hantera ett nytt Estonia eller Scandinavian Star är inte något man kan vara stolt över.


För allt i världen, minns också att svenska helikoptrar i Afghanistan INTE kommer att utgöra en svensk resurs under svensk ledning, utan en ISAF-resurs under ISAF-ledning.