Fort och fel? - Svenska helikoptrar

Precis som jag befarade har man nu drabbats av en "politisk panik" och måste få fram svenska helikoptrar till Afghanistan och det fort. Risken är då stor att det också blir mycket fel.

Gör inte misstaget att utläsa detta inlägg som att jag är motståndare till att Sverige ska ha helikoptrar i Afghanistan. Tvärtom. Men mediadrevet och debatten är mest full av känslor (vilket inte minst går att utläsa av kommentarer till tidigare inlägg på denna blogg) och mindre av objektivitet och Sverige har sedan år satt sig i en sits som vi idag tyvärr ser sviterna av.


Snabbare svensk sjukvård?

Den allmänna villfarelsen just nu är om Sverige har helikoptrar på plats kommer detta att ge svenskarna en snabbare sjukvårdskedja eftersom man då alltid kan åka svensk helikopter till sjukvården. Så är det definitivt inte. Även om Sverige hade helikoptrar på plats, garanterar det ingalunda att situationen inte skulle bli som i onsdags, nämligen att helikoptrarna redan var insatta på annat håll. Helikoptrar liksom allt annat är en ISAF-resurs, inte en nationell svensk resurs. Helikoptrarna kommer inte stå under svenskt befäl.

En annan allmän myt är att det räcker med en eller två helikoptrar på plats. Oavsett vad man läser i tidningarna opererar alltid helikoptrarna i rote, så att den ena kan skydda och stötta den andra. Detta gör att det krävs betydligt fler helikoptrar på plats för att ha redundans. Helikoptrar har ett mycket stort underhållsbehov och om man lyckas ha en tillgänglighet på 75 % per helikopter ska man nog vara nöjd. Det innebär i sin tur att man har en tillgänglighet på 56 % på en rote om man enbart förfogar över tre helikoptrar. Tar man fallet med den svenska Hkp 10B (som bara blir mer och mer fördröjd p g a materielproblem) förfogar Sverige över tre st. Skulle man lösa de tekniska problemen snabbt och sätta in alla tre helikoptrarna i Afghanistan, skulle det inledningsvis fungera, men sedan snabbt bli ett problem eftersom det då inte finns några helikoptrar kvar i Sverige av den typen för avlösande besättningar att öva med. Tyvärr verkar inte våra svenska politiker förstå denna aspekt.


Går det att skicka vilken helikopter som helst?

Nej, det gör det inte. I Sverige har vi nyss haft en het och infekterad debatt om lämpligheten för den svenska Afghanistanstyrkan att färdas i Toyota Land Cruisers istället för för ändamålet konstruerade militära fordon med hög skyddsnivå. Då är det mycket märkligt att man helt plötsligt får för sig att det bara är att skicka ner vilken helikopter som helst. En civil helikopter saknar i regel den redundans i kritiska system för hydraul, bränsle osv, som en militär helikopter har just med tanke på att den ska tåla att bli beskjuten och den saknar också motmedel och framförallt ballistiskt skydd för framförallt besättningen, men gärna också en skyddad passagerarkabin och skydd för kritiska system.

Förstärker man upp oskyddade helikoptrar med skydd tappar de mycket i prestanda och det är något kritiskt i Afghanistans extrema miljö, som är den absolut hårdaste för helikoptrar. Skickar man ner oskyddade helikoptrar är risken överhängande att man, likt de tyska i onsdags (Google translate), tvingas avbryta insatsen då man träffats av fientlig eld från marken. I värsta fall innebär det en förlorad helikopter och 5-6 döda svenskar.

En väg som diskuterats är att snabbt skicka ner svenska Hkp 15 till Afghanistan (inköpt för framförallt skoländamål och operationer till sjöss), vilket är en mer emotionell än realistisk lösning. I vanlig svensk ordning har dessa helikoptrar för militärt bruk beställts utan skydd och måste därför kompletteras med detta. Sker komplettering kommer det att ta tid att utrusta helikoptrarna med utrustningen, vikten kommer att öka och prestanda nedgå, d v s man kan ta betydligt mindre last på en helikopter som redan inte tar så mycket last. Helikoptrarna har heller inte de partikelfilter som behövs för att hålla sandstoft ute från motorn, men som ytterligare sänker motoreffekten.

I Afghanistan blir det allt vanligare att motståndarsidan använder taktiken genomföra ett anfall mot förband på marken för att locka dit undsättningshelikoptrar och sedan bekämpa dem när de landat. Det ställer därmed stora krav på skyddsnivå, men även på beväpning och utbildning hos undsättningspersonalen. I regel avdelas den ena helikoptern i roten att från luften skydda den andra när den är på marken för det är helt enkelt strid man har att vänta sig på backen och inte en trafikolycka längs E4:an. Därmed faller också det i min mening galna förslaget som diskuterats att hyra in och skicka ner civila svenska helikoptrar, obeväpnade och oskyddade.


Köpa nya helikoptrar

En annan lösning som diskuterats är att köpa in nya helikoptrar då Sverige som bekant saknar lämpliga helikoptrar. Det är naturligtvis en lösning, men framförallt på sikt eftersom det inte står 14 lämpliga, oanvända helikoptrar som svenska piloter är influgna på och väntar någonstans. De tyngre helikoptrar som Sverige idag använder tillverkas inte längre, vilket innebär att man måste köpa in en ny modell med allt vad detta innebär i form av tillverkning och inte minst utbildning av piloter och tekniker på helikoptern och uppläggande av logistik för systemet. Med andra ord, en lösning som tar flera år. Det positiva vore dock att det ytterligare skulle förstärka den svenska helikopterkapaciteten, som även efter leverans av Hkp 14 är löjligt liten. Naturligtvis återstår den ekonomiska aspekten. Helikoptrar är definitivt inte gratis i inköp eller underhåll. Långt därifrån och ju fler helikoptertyper man opererar, desto kostsammare blir underhållet.


Skulle man välja att ta Hkp 4 ur malpåse, behöver den fortfarande viss materiell komplettering i form av skydd och partikelseparatorer som man inte hade råd med inför NBG och besättningarna behöver återinflygas. Det är en modifiering som med modifieringen av Hkp 10 i bakhuvudet, kan dra ut på tiden, även om man väljer beprövade system som redan finns på amerikanska helikoptrar av samma typ. Förmodligen är det dock den snabbaste vägen om man vill ha fram svenska helikoptrar till Afghanistan. Frågan kvarstår dock hur länge endast 4 helikoptrar håller ihop i den hårda afghanska miljön innan de måste tas hem för totalöversyn. Då är man tillbaka på ruta ett.


Behovet av utbildning

Som nämnts är miljön (klimatet) i Afghanistan den absolut svåraste att operera i för helikoptrar, vilket ställer stora krav på såväl materiel som besättningarna. Av de många helikopterförlusterna sedan krigets början 2001, är uppåt 75 % förorsakad just av miljöfaktorer och mycket få av fientlig motverkan och tekniska problem. Alla länder som skickar dit helikoptrar ser till att öva sina helikopterbesättningar i det som på fackspråk kallas Hot and High (hög terräng och varmt klimat) samt operationer i ökenmiljö. Det är framförallt ökenmiljön med allt sitt uppvirvlande stoft (brown-outs) vid start och landning som förorsakar förluster.

Hot and High och ökenmiljö är något som Försvarsmakten aldrig haft möjlighet att öva sina helikoptrar och besättningar i, men det är ett grundkrav för att kunna operera i Afghanistan. Situationen blir ju inte lättare att klara av om det är någon som skjuter på en samtidigt som man ska landa. Mellan åren 2000 och 2007 har Försvarsmakten drabbats av sex haverier med helikopter med 14 döda som följd under fredstida flygverksamhet under kända förhållanden.
Det är definitivt inte för inte som nu Storbritannien precis kört igenom sina helikopterbesättningar på Merlin (en av helikoptrarna som i Sverige ratades till förmån för NH90) i hot and high/ökenträning i Kalifornien. Landet har långt erfarenhet av operationer med helikoptrar i södra Afghanistan med sina CH-47 (också ratad vid beställning av Hkp 14, numera ansedd av USA och Storbritannien som den bästa typen för de krävande operationerna i Afghanistna) och har förlorat ett antal sådana. Övriga är nu på väg att dras tillbaka och avlösas av Merlin eftersom de börjar bli slutkörda. Trots intensivt underhåll på plats i Afghanistan hittar man vid totalöversynerna hemma i Storbritannien upp till 400 kg sand per helikopter..




Tysk avlösning

Problemet med brist på helikoptrar i norra Afghanistan måste dock lösas eftersom de tyska helikoptrarna nu börjar bli väldigt hårt åtgångna och inte minst deras besättningar och därmed måste avlösas (Google Translate). Besättningarna gör nu mission på mission i Afghanistan. I Tyskland diskuterar man nu hur man ska lösa problemet eftersom man liksom Sverige är drabbad av enorma förseningar i leveranserna av NH90 (Hkp 14) och man saknar en lämplig ersättningshelikopter. Frågan är vem och hur man ska kunna bistå tyskarna? En svensk åtgärd har varit att skicka ner en Herkules över de varma sommarmånaderna för att lösa många av de transportflygningar som annars fått genomföras med de starka tyska helikoptrarna. På så sätt har dessa kunnat avdelas till undsättningsberedskap istället, men det hindrar inte att besättningarna börjar bli utnötta.


Hyra då?

Utöver den blåögda lösningen att hyra civila helikoptrar är den sista lösningen som diskuterats att hyra in utländska militära helikoptrar. Även om det förhoppningsvis går snabbt är det inte riktigt så att det finns någon aktör som står med ett antal fullt utrustade helikoptrar i beredskap att skicka iväg till Afghanistan. Man blir då också tvungen att förlita sig på att denna nation sköter flygandet, eftersom det som bekant tar ett bra tag att skola in svenska piloter på helikoptertypen. Det kan dock vara en lösning för att få fram fler helikoptrar till Afghanistan, men NATO har redan gjort så gott man kan när det gäller att dammsuga världen på helikopterförmåga, då problemet inte bara existerar i den "svenska" delen av Afghanistan, utan i hela landet och det sedan flera år. Inte heller denna lösning lär bli helt gratis.


Skuldbördan

Vem ska man då vara förbannad på när det gäller bristen på svensk helikoptrar? Var förbannad på den förra regeringen som var den som genomförde den helikopterombeväpningsplan som vi idag ser sviterna av. Regeringen Persson körde över FMV när det gällde val av ny helikopter och valde den helt obeprövade NH 90 (som i bästa fall är operativ tio år efter beräknad plan) istället för det beprövade system som FMV föreslagit. Hade man t ex valt CH-47 eller Blackhawk hade talar det mesta för att Sverige idag haft en mycket funktionell helikopterförmåga.
Eller varför inte gå längre bakåt i tiden och lasta dem som valt att köpa in "civila" helikoptrar till Försvarsmakten. Hade man från början köpt och specificerat svenska militära helikoptrar för att kunna uppträda i stridsområden, hade vi inte haft den här situationen idag.

Återigen påvisas det att den försvarsplanering vi gör idag ger det försvar vi har om 15 år. Ser vi till att köpa in nya helikoptrar idag, kan vi förhoppningsvis förlita oss på en god svensk helikopterförmåga år 2020. Frågan man ska ställa sig med den här helikoptertragiken i bakhuvudet är: Hur hade detta fungerat i ett nationellt scenario där det är Sverige som ska försvaras och är det bara helikopterförmågan som behandlats så illa?

Än är det inte för sent att börja ställa saker till rätta och korrigera åratal av misstag och försumlighet. Förhoppningsvis innebär de gångna tragiska händelserna ett uppvaknande, men gäller att man håller huvudet kallt och agerar överlagt, snarare än emotionellt. ISAF behöver fler helikoptrar, liksom det svenska försvaret. Väljer man att satsa på en kvalificerad räddningsförmåga med helikopter med såväl undsättningspersonal som helikoptrar, likt det amerikanska systemet (de som nu undsatte svenskarna i onsdags) kommer det att kosta enorma summor pengar, men det kommer också vara en enormt bra och användbar tillgång för såväl Försvarmakten, som det civila samhället. Felet är att det inte gjorts från början. Krig är en materielsport och det finns tyvärr mycket få genvägar..


Om inte ögonen ramlat ut efter all denna text, så läs gärna vidare i Försvarsmakten och helikoptrar - en tragisk följetong

Jag rekommenderar också läsning på samma tema hos bloggkollegan Chefsingenjören. Föga förvånande är han av ungefär samma åsikt som jag.