Från dur till moll

Från glada nyheter i förra inlägget till tråkiga nyheter och då menar jag naturligtvis IED:n i Afghanistan mot den svenska RG 32:an. Jag har tyvärr inte haft tillfälle tidigare att kommentera händelsen, men första tiden efteråt brukar alltid vara full av osäkerheter och osäkra upplysningar och det är bättre att vänta tills fakta kommer i dagen.


Naturligtvis lät inte kritiken mot den svenska Afghanistaninsatsen, framförallt från vänsterhåll, vänta på sig. Sverige har nu drabbats av ytterligare 4 skadade under insatsen. Varför ska onsdagens händelse behöva betyda att Sverige nu ska vika sig och dra sig ur Afghanistan? Sverige, liksom övriga ISAF-länder, har soldater på plats i Afghanistan för att situationen ser ut som den gör. Man skickar soldater dit man förväntar sig att det kommer att förekomma våld, annars hade det räckt med biståndsarbetare. Huvudfrågan är nu snarast hur man ska lära sig av det som hände i onsdags och där ska man akta sig för att dra förhastade slutsatser, framförallt om varför helikopterundsättningen dröjde. Nyligen meddelade Försvarsmakten att de tyska helikoptrarna var på väg, men blev beskjutna och tvingades avbryta insatsen, varvid en amerikansk helikopter sattes in.

Helikoptrar är en stor hävstång i militära operationer under förutsättning att de är lämpade för syftet. Jag måste tyvärr ställa mig mycket skeptisk till att vi får se svenska helikoptrar i Afghanistan inom de närmaste åren. Det mesta talar då för att dessa kommer att ha samma förbehåll för insats som t ex de tyska, men naturligtvis vore det en moralhöjare för svenska soldater att veta att det finns svenska helikoptrar som kan komma till hjälp. Men just nu förefaller behoven av utbildning och de materiella behoven vara tämligen oöverstigliga.

Innan man kastar sig huvudstupa in i debatten och skriker på helikoptrar måste man bestämma sig för vad uppgiften är för dessa (medevac, casevac eller trupptransport) och framförallt i vilken miljö och under vilka förutsättningar helikoptrarna och inte minst verkansförbandet i helikoptern (t ex sjukvårdspersonalen) ska kunna verka. Det är en viss skillnad på helikopter med ambulansinredning och en medevac/csarhelikopter med en besättning som är utbildad och utrustad för att slå sig fram till den personal som ska undsättas. Är det det sistnämnda fallet som gäller får man nog gå tillbaka till ritbordet och försöka dra lärdom av de som kan denna uppgift utan och innan, och som faktiskt är samma som hämtade de sårade svenskarna i onsdags.

Risken är annars överhängande att vi på sedvanligt svensk manér helt plötsligt har en mackapär utan större reell användning då man glömde analysera vad uppgiften egentligen innebar och det gagnar ingen, varken de som ska operera materielsystemet, de som betalat för det eller den som är beroende av systemets stöd.


Det är dock glädjande att höra att såväl Tyskland som USA nu sätter hårdare press på president Karzai att ta tag i korruptionen om han inte vill se ett tillbakadragande av ISAF-styrkor.

Tills vidare får vi hoppas på snabbt och fullständigt tillfrisknande för de skadade soldaterna och att de blir väl omhändertagna vid hemkomsten. Jag hoppas att man nu från myndighetshåll har dragit ordentlig lärdom av tidigare fall. Ytterligare en av de skadade har nu kunnat transporteras hem till Sverige för fortsatt vård. Det var ju tur att det gick att landa på Ärna.


Det är glädjande att se att det gula bandet fått ett så starkt stöd. Jag hoppas den utvecklingen fortsätter. Det lär bli tillfällen att återkomma till saken. Jag tror t ex att utrikesministern har förvärvat ett band under eftermiddagen.

10 kommentarer:

Anonym sa...
13 november 2009 19:02  

Nu kan det vara så att jag av okunskap uttalar mig men ber om överseende.
Jo, visst är det skillnad på helikopter och helikopter.
Men för mig på backen som är timmar 6-12h och ibland dagar från närmaste safe-house så tycker jag att det är viktigare att någon helikopter kan hämta mig istället för att jag ska som skadad ligga bak i en TLC,GW eller Galt i motsvarande timmar. Lägg ytterligare tidsaspekten att du från safe-houset skall in till MeS.
Se till att det finns adekvata resurser för evakuering av skadade. Alternativet är att vi svenskar lämnar alla provinser utom Balkh. Men samtidigt är det viktigt för afghanerna att vi finns där.
Men som sagt... jag är ingen helikoptermännsiska så det kanske finns fog varför vi inte har hkp i Afhganistan.
Sedan är ju Afghanistan med sin värme en gigantisk utmaning att flyga helikopter i.
Owe

Anonym sa...
13 november 2009 23:44  

Jag är säker på att vilken helikopter som helst skulle duga att transportera skadade soldater. Det är tiden till att komma under kvalificerad vård som är viktig.
Även en "vanlig" transporthelikopter räcker långt. Flygtiden från skadeplats till sjukhuset på Marmal kan inte vara många minuter (15-20 min). En av medevac-bilarna som fanns på plats kunde säkert ha skickat med sjukvårdspersonal. Gör inte allt så jävla svårt! Samma helikoptrar kan användas till många bra saker, oaktat om de har specialutformning för det ena eller det andra. En fungerande hkp (oaktat nationalitet) som flyger i Afghanistan när det behövs är bättre än en hypermodern svensk medevachkp i Sverige. Fråga soldaterna på plats.......

"Hur svårt kan de´va´?"

Anonym sa...
14 november 2009 00:23  

Det har alltid funnits band, Tyskland hade det på 30-40 talet.
Syftet är att med grupptryck få alla att samlas under samma ide.

Anonym sa...
14 november 2009 00:30  

Att slänga sig med terminologi och göra åtskillnad på detaljerna är ett typiskt sätt att undvika ansvar för verkligheten.

Verkligheten är att svenska soldater kommer att skadas och behöva akuta sjuktransporter. Av begripliga skäl behandlar andra länder detta som en akademisk fråga.

Tyska piloter riskerar inte sina egna liv för svenska soldater, har vi fått lära oss.

Svenska piloter, däremot kan nog tänkas ta större risker för sina landsmän. Alltså behöver vi svenska sjukvårdshelikoptrar.

Än så länge spelar vi i division 6 i krigsspelet. Om vi vill spela i allsvenskan (vilket vi låtsas göra) måste vi ha hela laget.

Alltså...

Easy Fox sa...
14 november 2009 00:56  

Jag tycker man tagit hem de skadade till Sverige mkt snabbt och för det ska man ha en stor eloge.
Hoppas det fungerar likadant även om vi får fler skadade frekvent (Gud förbjude)!

Två timmar från skadetillfället till kvalificerad sjukvård är däremot inte imponerande oavsett anledning. Man har inte mer redundans vilket är en enorm moralsänkare. Med tanke på att det är ca 30-40 min från skadeplats till Camp Marmal med patria så är det ännu mer anmärkningsvärt.

Till alla er som säger att det är krig i Afghanistan och att soldaterna ska ha det klart för sig och därmed får skylla sig själva: det har man! Men det betyder inte att soldaterna ska bli utelämnade när det väl händer något. Tvärtom!!! Som soldat/officer gör man insatsen med förväntningen att sjukvårdskedjan fungerar. Om inte så kommer det att bli ÄNNU svårare att anställa soldater i framtiden.

Stötta soldaterna, köp ett gult band!
Mina tankar går till de skadade med familj...

Wiseman sa...
14 november 2009 02:31  

Alternativet är just nu att skicka dit helikoptrar som helt saknar egenskydd och förmåga att försvara sig själva. En helikopter som blir träffad av även finkalibrig eld flyger inte vidare utan landar. Det är som att jämföra en galt och en tgb 11. Den sistnämnda är grönmålad och rullar, men det gör den inte lämplig för uppgiften för det. Är det en helt ofarlig miljö och den man skulle hämta hade råkat ut för en olycka i samband med Paris-Dakar hade situationen varit en annan, men nu handlar det om en stridszon i en av världens svåraste miljöer när det gäller att flyga helikopter och det är en typ av flygning som ingen svensk har utbildats för. Just nu är det mycket långt kvar innan det går att få verkan av svenska helikoptrar på plats.

Svenska piloter må pressa sig längre för en landsman, men till syvende och sist handlar valet om att riskera livet på 6 människor eller en människa. Det finns tyvärr ingenting som säger att de svenska regler för att flyga kommer att vara annorlunda än de tyska.

Man ska heller inte underskatta den politiska dimensionen i helikoptertransporter. Kan Sverige godta att man genomför transporter vart som helst och med vilken last som helst i Afghanistan. Nej.

Vem gynnas av att en svensk helikopter blir nerskjuten i Afghanistan av ksp-eld för att den saknade skydd eller ännu troligare havererar p g a bristande erfarenheter av flygning i den typen av miljö och som t ex Storbritannien lägger 4 månader på att utbilda sina piloter i, trots att deras behov av hkp i Afghanistan är betydligt större? Betänk också att under de sista 10 åren har vi haft över 5 totalhaverier med betydligt över 10 döda med svenska helikoptrar under fredstida flygning i Sverige i känd miljö. Vad säger det om att försöka verka i Afghanistan?

Svaret är att ingen skulle gynnas av det. Förmodligen skulle det bara ytterligare späda på stämningarna som vill se en svensk urdragning. Fullständig katastrof är ett uttryck som ligger mig nära till hands.


Ja, det är en fullständig skandal att vi inte har en svensk helikopterförmåga idag annat än nationell flygräddning och tranport av enstaka personer, men som man bäddar får man ligga. Se då till att göra rätt nu.

Mackan sa...
14 november 2009 10:55  

Att skicka en "vanlig" transporthelikopter som CASEVAC är givetvis bättre än ingenting och skulle förmodligen fungera tillräckligt bra för uppgiften. Nu är det ju tyvärr så att vi inte har några "vanliga" transporthelikoptrar heller att skicka, inte som är lämpliga ur skyddssynpunkt. Den modifiering som HKP10A genomgår till 10B handlar ju i första hand om skyddshöjande åtgärder i form av ballistiskt skydd, VMS samt partikelseparator för att motorerna skall klara av den stoftrika miljön i Afghanistan.

Det som man kan ha synpunkter på i modden är inredningen där man verkar ha tagit i så man kräkts med LSTAT-bårar osv. Nu är det inte detta som tar tid så det spelar ingen roll i denna diskussion.

Det enda alternativet som finns är alltså att skicka rena HKP10A, vilket är ett icke-alternativ då man helt skulle sakna skydd. Mot bakgrund av den debatt som varit kring markpersonalens softskins och krav på både RG32 samt Strf9040 så ter det sig högst olämpligt att skicka ner en helt oskyddad hkp. Viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att en helikopter drar till sig väldigt mycket uppmärksamhet och utgör ett tacksamt mål för varenda Taliban med en AK47 eller RPG inom en radie på flera kilometer. Det vore alltså minst sagt dumt att ens fundera på detta.

Inte minst kommer det att falla på att besättningarna kommer att vägra åka på dessa premisser.

När det så gäller piloter så är det så att medelåldern inom HKP10-systemet är väldigt hög samt att det totala antalet inte är särskilt högt. Detta medför att man har fått rekrytera nya piloter som skall genomgå utbildning från början med typinskolning och sedan vidare till uppdragsinriktad utbildning med lågflygning, förbandsflygning, NVG-flygning etc. Detta i ett läge där vi har ca tre helikoptrar borta på modifiering, en i SAR-beredskap på Kallax, ca två på service och totalt ca 2 i hela landet som går att utbilda på. Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att det går långsamt att utbilda med denna brist på helikoptrar. Många har inte heller flugit en sekund med NVG utan det är en helt ny flygprofil för de flesta, vilket gör att det tar tid att utbilda.

Lägg sedan till allt detta den sedvanliga missionsutbildningen "på gardet" som alla skall genomgå samt tilläggsutbildningar i CSAR mm. Även flygning i öken/sand måste övas och metoder för detta utvecklas då det är något hkpflj aldrig gjort innan.

Anonym sa...
14 november 2009 14:03  

Mackan:

Klokt skrivet. Det man kan tycka är att ibland ska vi i Sverige ha 100 % lösningar på allt. T.ex. att man "måste" ha specialbårar som är high tech. Det är väl bra men ännu bättre om man får hkp (naturligtvis med rätt skydd och eldkraft)som kan lyfta ut folk till kvalificerad sjvinrättning.

Owe

Ndorop sa...
14 november 2009 16:09  

Det man skulle önska är att sakkompetens som den som återspeglar sig i Mackans kommentar, finge vara med och forma besluten. Tyvärr ser jag sällan det idag.

Anonym sa...
14 november 2009 16:09  

Under avdelningen: "Bita i det sura äpplet".

Ingen svensk regering kommer under överskådlig framtid att skjuta till medel för att skapa en skyddad och vid behov slagkraftig hkpresurs för nämnda användningsområden.

Slänger ut en högst hypotetisk idé. Samverkan inom Norden? 2-3 hkp per land som modifieras enligt vissa "skall"-krav. Flygförare och sjv/understödspersonal samövas. Syftet skall då vara att få kontinuerlig effekt i ett område utomlands.

Problem: Fastnar i byråkratin. Halvfärdigt resultat inom 10 år, för många olika viljor?

Vem nyttjar? Sverige/Finland i MeS? Danmark i Helmand? Framtida intressekonflikter där Nordiska styrkor är utspridda i olika världsdelar?

Att ha ett förband av PJ/Pedro-klass är ju en våt dröm. Men blir bara en sådan ;)

Helgtrötta funderingar /E

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade