TUAV (uppdaterat 18/12 20.30)

Under Försvarsutskottets Afghanistanutfrågning i slutet av november kom åter den taktiska UAV:n (TUAV) på tapeten efter en fråga av ledamoten Else-Marie Lindgren. TUAV är starkt eftertraktad i Afghanistan eftersom UAV ger möjlighet att dolt spana mot fienden och rekognoscera framryckningsvägar och upptäcka förberedda eldöverfall (därutöver finns en rad andra möjligheter). UAV:er har länge stått på önskelistan för den svenska Afghanistankontingenten I sedvanlig ordning krävdes det att svenskar nästan strök med i ett eldöverfall förra hösten innan det godkändes att skicka den mindre stridstekniska UAV:n som förstärkning. Den har nu i ungefär ett år opererats med stor framgång på plats i Afghanistan.

SvD:s ledarblogg med Claes Arvidsson i spetsen har gjort sig känd för att granska försvarspolitiken. Under torsdagseftermiddagen kom så turen till bristen på TUAV i Afghanistan. TUAV-historien uppvisar vissa likheter med anskaffningen av Hkp 14 när det gäller hur beslut fattades på politisk nivå.

Det har nu gått flera år sedan försök och studier genomfördes för anskaffning av TUAV och ett färdigt förslag för anskaffning fanns när regeringens "genomförandegrupp" fastställde att det inte var något som skulle anskaffas (i likhet med förstärkt skydd mot RPG-7 för stridsfordon 90 och en rad andra saker). Då, våren 2008 när arbetet skedde (redovisades i september) var Georgienkriget helt omöjligt i svenska ögon och lika omöjligt tedde sig scenariot att svenska soldater skulle strida med stridsfordon 90 i Afghanistan ett år senare. Vad ska man då med en TUAV till?

Detta upplyste också en för dagen osedvanligt frispråkig arméinspektör Försvarsutskottet om under utfrågningen i november några dagar efter den allvarliga IED-attacken i Afghanistan. Han kritiserade politikerna för att man genom sitt agerande med Genomförandegruppen fördröjt tillförsel av TUAV till Afghanistan med minst ett år. Högst olikt en svensk general att agera så, tänkte jag då, men mycket sanna ord.

Jag instämmer till fullo med Arvidsson i att skandalen egentligen inte ligger i den enskilda TUAV-bristen, utan att försvarspolitiken hanteras på ett sådant sätt att det hela tiden uppstår dyra och ineffektiva snabbspår. Ytterst allvarligt i mina ögon är också att Genomförandegruppen tog fram sin lista på materielsystem utan att konsultera Försvarsmakten om innebörden av dem. Flera av de materielprojekt som "stoppades" har sedan dess återupptagits när innebörden och vikten av dem klargjorts.



En taktisk UAV skiljer sig från en stridsteknisk framförallt i form av räckvidd och uthållighet, vilket också gör att den blir större och mer underhållskrävande. Den UAV som Försvarsmakten velat anskaffa är RQ-7 Shadow, som anskaffats i stort antal till brigadnivå i amerikanska armén och marinkåren.


Uppdatering 18/12 18.30: Statssekreterare Håkan Jevrell som var ordförande i Genomförandegruppen, kommenterar SvD:s ledarblogg, vilket i sin tur även bemöts av Arvidsson.

Uppdatering 18/12 20.30: Det är inte bara i Sverige det går lite märkligt till i upphandlingar och nerskärningar. Även Storbritannien dras med liknande problem där försvarsutskottet en timme innan en utskottutfrågning om just upphandlingar, fick reda på att försvarsdepartementet beställt 22 nya helikoptrar utan att först meddela utskottet. Vidare ville utskottet få reda på hur departementet sparat 15 miljarder pund i materielanskaffningar, vilket den ansvarige ministern inte ville eller kunde förklara.