Gästinlägg: Om akademiseringen och dess fallgropar

Detta gästinlägg publicerades nyss som ett gästinlägg hos bloggrannen Morgonsur. Eftersom det militära skolsystemet dras med en del problem och konstant har befunnit sig i förändring sedan det totalt stöptes om under andra halvan av 90-talet är den ökade akademiseringen av de militära skolorna en intressant fråga. Hur får man fram de bästa officerarna? Med skribentens tillstånd återpubliceras inlägget här nedan. Inlägget för onekligen med sig en del intressanta tankeställare.


Detta inlägg handlar om ett av de paradigmskiften som dragit över Sverige och Västeuropa under de senaste 30 åren. Både polisen och FM har i sina utbildningar hävdat att det är viktigt att akademisera och ett kvitto på detta har varit att kunna dela ut riktiga högskolepoäng. Detta gäller för mycken annan utbildning som har letat sig in på universitet men som tidigare var förlagd till ABF eller medborgarskolan. Detta har gjort att man idag kan läsa allt från orkidékunskap till kreativ dans på universitet. Högskolepoäng är ett signum på att utbildningen är bra kvalitetssäkrad oavsett innehåll. Universitetens ledningar har till viss del hejat på utvecklingen eftersom de får bidrag för varje ny student.

Detta har naturligtvis uppmärksammats av polisen och Försvarsmakten som bedrivit en intern politik för att deras utbildningar skall ge högskolepoäng och därmed öka i kvalité. Detta generar bättre officerare och poliser. Polisen var först men nu är även FHS ikapp och delar ut en Bachelors eller kandidat till nya officerare.
Men vad innebär egentligen att en utbildning, forskning eller att en verksamhet är akademisk??

När jag som officer valde att läsa mig till en magister i statsvetenskap uppenbarade sig en ny värld. Jag hade levt i världen att min utbildning på MHS var kass eftersom den utfördes av kaptener och majorer utan akademisk bakgrund, många var bara härdade trupparsvin. Jag kom efter en tid på universitetet snart att inse annat. Inom universiteten och forskarvärlden råder det högst delade meningar om vad akademiskt arbete är. Detta hänger samman med att numera är nästan alla utbildningar i samhället akademiska den meningen att undervisningen genomförs på universitet. Den strikta klassiska definitionen av akademiskt arbete och forskning är att handlar om att leda teser i bevis och att förkasta eller bekräfta hypoteser. Denna hypotes kallas ofta för forskningsfråga. Att leda teser i bevis är väldigt svårt inom många ämnen att göra. t.ex. statsvetenskap eller genusvetenskap men är enkelt inom matematiken och fysiken. Istället används värde ord som ”möjligen” eller ”troligen” för att bevisa den sanning som forskaren velat bevisa. Ungefär som i underrättelsearbete där gradering av informationens tillförlitlighet görs.

Vad innebär då detta….Jo, Akademisk utbildning och forskning syftar i sin grundform inte till att utbilda folk på ett HANTVERK utan syftar till att skapa en högre FÖRSTÅELSE. Att förstå ett hantverk och att Kunna ett hantverk är två helt olika saker. Den akademiska världen har aldrig gjort anspråk på att utbilda för att kunna, däremot förstå. Man skulle kunna ta exemplet musik. Ämnet musik kan angripas från två håll. Antingen väljer man att lära sig det teoretiska kring musik, Hur är noter uppbyggda, hur är en bra låt ut på pappret, hur var Mozarts operor uppbyggda schematiskt, hur skapas resonans i instrument. Man blir bra på musik. Eller så väljer man att lära sig att spela, kunna kompa samt förstå dynamiken i ett band. Man blir en duktig musiker.

Ofta kan en person göra båda två men det finns en klar skillnad i vad målet är med lärandet Skillnaden mellan en fotbollstränare som är bra på fotboll och fotbollsspelare som kan hantverket fotboll. Akademiska studier handlar om att systematisera ett ämne, tänja gränser och skapa nya tankesättet. Detta är grundprincipen i akademiskt arbete. Alla ämnen skapar inte särskilt bra förberedelser inför en eventuell arbetskarriär ute i det civila.

Inom ämnen som fysik, kemi eller matematik är detta inget problem eftersom arbetet som Fysiker, matematiker eller kemist ute på ett företag nästan är identiskt med att forska inom något av ämnena. När vi tar en polis eller militär blir det helt plötsligt mer problematiskt. Där skiljer nämligen verkligheten sig ifrån föreläsningssalen mycket mer. Att vara en fena på krigsvetenskap eller kriminologi är inte en direktbiljett till att vara bra ute på fältet. Bra på musik men dålig musiker.

Men eftersom akademisk utbildning har ansetts vara det enda riktiga kunnandet och det gamla klassiska övandet förskjutits har sjuksköterske, lärar, tandläkar, polis och militärutbildningar dragits in den akademiska snurran av dessa ämnens förespråkare. Universiteten har sagt ”Välkomna” eftersom de vill ha mer folk till sig och därmed mer statsbidrag. De har dock ställt ett viktigt krav; OM NI SKA VARA HÄR MÅSTE NI FÖLJA VÅRA SPELREGLER OCH DESSA ÄR ATT SKAPA FÖRSTÅELSE FÖR ÄMNET OCH UTVECKLA DET, INTE DIREKT KUNNANDE FÖR EVENTUELL YRKESUTÖVNING. En effekt av detta är att en lärarstudent som läser pedagogik inte inriktas på att bli en bra pedagog utan just att bli bra på pedagogik. Nu säger vissa

- Men lärare och läkare har alltid utbildats på universitet

Ja men det var inte strikt akademiska utbildningar för det. Inriktningen på många universitetsutbildningar var fram tills på 1980talet att lära ut hantverket lärare, detta gjordes ofta av gamla lärare som på ålderns höst valde att börja utbilda lärare. Detta gällde såväl för läkare som för barnmorskor. Sen skedde något i Sverige och helt plötsligt skulle alla in på högskolan och det poppade upp en massa nya universitet ute landet. De gamla hederliga universiteten med flera hundra år bakom sig hade kört på utan att tänka på hur själva utbildningen till lärare gått till, huvudsaken var att det blev bra lärare vilket det ofta blev. Ett exempel på detta är Lärarhögskolan. När nya högskolor kom var man tvungen att definiera vad som var akademisk utbildning och helt plötsligt tvingades alla utbildningar in samma mall.

Detta har lett till sjuksköterskor skriver uppsatser för att tillgodose de akademiska kraven på utbildning som per definition alltid skall kunna bereda en elev möjlighet till vidare forskning när majoriteten av sjuksköterskorna aldrig kommer att sätta sin fot på ett universitet igen. Detta gäller för många utbildningar. Problemet blir när första stridskontakten med verkligheten kommer. Läraren som helt plötsligt ställs inför 30 hormonstinna högstadieelever som vägrar lyssna. Då ska man försöka applicera sin kunskap på. En del överlever, fler och fler blir sjukskrivna och går in i väggen.

Många utbildningar insåg ganska snart att ligga under universitet inte var bäst och därför började de s.k. KY utbildningarna att dyka upp där man enligt den gamla metoden lärde ut ett hantverk utan krav på att eleverna skall kunna forska i ämnet. Detta innebär inte att kvalitén blir lägre ofta tvärtom. En bilmekaniker som utbildar utan att kunna forska blir en jävel på att skruva motorer och laga rost. Detta innebär inte att han inte förstår att det måste finnas forskare på KTH och Chalmers som forskar fram nya växellådsoljor eller rostskyddsmetoder. Det sker i omedveten samverkan och både bilmekanikern och forskaren är ganska medvetna om att de inte kan göra varandras arbete.

Inom försvaret och polisen fattade vi tycke för det här med akademiska systemet sent (som vanligt). När försvaret skulle omforma YOP ansökte man om detta till högskoleverket som fullständigt dömde ut officersutbildningen som oakademisk och därmed inte passande för högskoleutbildning, det gällde även polisutbildningen när det begav sig. Försvaret tolkade då detta som att YOP var kass när högskoleverket i själva verket egentligen sa att det ni gör är en KY utbildning, fortsätt med det. Istället för att se det nyanserat och fortsätta att utbilda officerare som man alltid gjort bestämde man sig för att göra om allt för att passa in i mallen, det gjorde även polisen.

Att man nu kan läsa till Polis på distans är en effekt av detta eftersom akademisk utbildning handlar om förståelse och det kan man få hemma. Det skulle inte förvåna mig om YOP snart kommer som distansutbildning. Högskoleverket ställer nämligen krav på att all form utbildning skall kunna ske på distans med enstaka träffar. Tullen och KBV har behållit de gamla systemen och det fungerar utmärkt. Där anställs aspiranterna och genomgår sin utbildning. Vissa kurser de läser är från högskolor men utbildningen i sig är intern och utformas helt enligt myndigheternas krav. De har om jag skall raljera inte sålt sig till den akademiska världen.

Inom universiteten finns det en ganska liten förståelse för varför polisen och militären vill göra så här men det tas emot som axelryckning. Det finns naturligtvis människor inom universitetsvärlden som välkomnar att utbildningar dras till universiteten både av ekonomiska och ideologiska skäl. Att det behövs forskning inom kriminologi, psykologi och krigsvetenskap är alla överens om men ingen högre akademiker jag pratat med förstår egentligen varför de operativa delarna skall in under det akademiska paraplyet.

I min värld skulle många högskolor och universitet behöva byta namn och blir yrkesskolor med nya lärare och de kvarvarande få universitet skulle fyllas av riktigt riktiga forskande akademiker. Vi kan ta exemplet Försvarsmakten som blir tydligare när vi tittar på namnen skolorna har haft. Fram till 1999 hette Karlberg Krigsskolan och dagens Försvarshögskola hette Militärhögskolan fram till 1997. Dessa namn var bra. På krigsskolan bedrevs undervisning i krig för blivande officerare. Att försvaret sysslar med mer än bara krig är en av orsakerna till namnbytet med det viktiga var att det var en Skola inte en högskola.

Militärhögskolan (nuvarande FHS) bedrev högre studier som liknande akademiska studier men var inte en riktig högskola. Om man ville dela ut akademiska poäng skedde detta i samarbete med Uppsala eller Stockholms Universitet. Sen kom bytet. 1997 blev MHS till FHS och 1999 fick vi tre nya militärhögskolor, en i Stockholm ( f.d. KS Karlberg) en i Halmstad och en i Östersund. På tre nya militärhögskolorna bedrevs det väldigt lite undervisning och framförallt forskning som var akademisk. Tafatta försök gjordes att härma riktiga högskolor och lärare krånglade till en bra utbildning för att försöka göra den mer akademisk. Jag säger inte att det var så men jag vågar påstå att namnet Högskola i skolnamnet gjorde att lärare och skolledning automatiskt försökte akademisera utbildningen.

Nu är MHS en del av FHS som blivit en riktig högskola. En av effekterna kom förra året då det visade sig att MHS Karlberg inte kunde avskilja en elev som man har gjort i alla tider när de inte passat in i mallen. Högskoleverket sa stopp och belägg, i den akademiska högskolevärlden kan man inte avskilja folk för att de har fel åsikter, det är snarare berikande.

En annan skola i Försvaret är Markstridsskolan i Kvarn och Skövde. Detta är just en skola där man länge lärt ut hantverket att föra krig med plutoner, kompanier och i vissa fall bataljoner till officerare. Ett Hantverk som är komplext och kräver sina lärare. Ett av ämnena är MOUT eller Militära operationer i Urban Miljö. Detta är ett komplext ämne som hela tiden utvecklas och förändras. För att följa detta finns det självklart en utvecklingsavdelning. Detta är helt sin ordning. De bedriver utveckling uppföljning o.s.v. Men de är inga akademiska studier som bedrivs. Mest handlar det som följa upp Amerikanernas och Britternas erfarenheter från Irak och försöka omsätta detta till svenska förhållanden och materiel.

Men i akademiseringens tidevarv skulle det inte förvåna mig och MSS bytte namn till Markstridshögskolan. Med fasa har jag följt hur de praktiska kurserna på MSS YOP börjat influeras mer och mer av detta. Och detta måste ske eftersom Högskoleverket numera granskar Försvarshögskolan som i sin tur ansvarar för YOP. Högskoleverket har alltså möjlighet och skyldighet att granska det akademiska innehållet i kursen strid till fots 30 hp. Detta gör Högskoleverket inte för att jävlas utan för att Försvarsmakten bönat och bett om att de skall göra det. Istället borde Försvarsmakten inse det självklara i att det akademiska studiet av ämnet MOUT skall ske av forskare på FHS eller FOI. TILLÄMPNINGEN och UTVECKLINGEN av konsten MOUT skall ske av de som behärskar hantverket. Jag vet att MSS klarat sig ganska bra och bedriver bar utbildning men jag tror också att de slagit in på en mycket farlig väg, den akademiska.

Det finns män som förstod denna viktiga skillnad. En av dessa var Von Clausewitz och han behöver ingen närmare presentation men man kan kort säga att han förändrade den västerländska synen på krig och hur dessa bedrivs. Inte genom att han förde befälet över arméer utan för hans geniala förmåga att avkoda slagfältets dynamik. Detta resulterade i boken Om kriget som av många ansetts som en världens bästa beskrivningar av krig och hur det förs. Men det är ingen SoldF anno 1800-talet. Den beskriver förvisso en del taktiska principer men i stort är det en översikt av kriget och hur det förs.

Detta förstod Von C och han hävdade aldrig att var en framstående general. På samma sätt finns det i modern tid militärer som varit idet närmaste genialiska på slagfältet t.ex. Von Moltke som omvandlade Von C tankar till handling och hantverk. Guderian är en annan framstående hantverkare. Han skrev sin bok Achtung Panzer som egentligen bara var en beskrivning av vad han tyckte ledde till seger på slagfältet. Innebörden var ungefär; Gör så här så vinner du. Inte alls som Von C i det närmaste geniala analys av kriget. Men det gör inte Achtung Panzer till en dålig bok, den är gudabra, men den är inte akademisk vilket Om kriget är i ganska stor utsträckning.

Om jag nu skall komma till ett avslut och låter Achtung Panzer utgöra den del av krigskonsten som motsvarar hantverket krig och Om kriget utgöra den del av krigskonsten som är det teoretiska förhållningssättet till krigskonsten. Och kärnpunkten i detta är att vi idag alltmer drar åt hållet att undervisa ur Om kriget för alla på alla nivåer för att vi anser detta vara en mycket finare kunskap när vi istället borde undervisa i Achtung Panzer till truppofficeren och låta dom ta in hans ord. Om Kriget är istället boken för högre chefer, forskare och akademiker i stort. Och för att vara övertydlig. Det är inget fel på någon av kunskaperna, man måste dock ha förståelse för att det är olika kunskap när vilken skall användas. Denna insikt saknas idag i myndighetsledningen både hos Polisen och hos Försvarsmakten.

Felet ligger alltså i den allmänna synen på vad som är fin och ful utbildning och en oförståelse hos chefer inom försvaret och polisen att skilja på olika typer av kunskap. Detta bottnar i sin tur i att många chefer sitter med gamla kandidatutbildningar från 1980talet och tror sig veta allt om universitetsstudier. Detta är enligt mig grunden till att många universitetsutbildningar anses vara verklighetsfrånvända, det har att göra med att de ligger under fel paraply och borde egentligen vara yrkesutbildningar.


Jonas

46 kommentarer:

Anonym sa...
31 januari 2010 kl. 20:59  

Till stor del intressant men också slarviga och något värlsfrånvända slutsatser om akademiska studier och vem dessa är till för och av vem som utför dessa. Sen - att mycket av högskolestuder, dess studenter med tillhörande låga antagningskrav, och högskolevärldens något märkliga ersättningsssystem - lämnar mkt att önska är måhända en annan sak.
Jag tror vi har lite att vinna på att avakdademisera stora yrkesgrupper. Dessutom är det antagligen ogörligt i våra (internationella) tidevarv. Hur det är med just YO-yrket är kanske en annan sak, dock.

Men en sak är säker. Skolan, från förskolan till högskolan/universitetsstuder, har alla en åsikt. Att det sedan lätt bär iväg med självklara slutsatser är ett problem. Kontinuitet är avgörande. Det visar om inte annat andra exempel. Som försvarspolitiken t ex. Eftertanke är om inte allt så i varje fall grundläggande. Att rasera -med goda intentioner - är så lätt.

Att bygga om är desto svårare.

vh

Sumatra sa...
31 januari 2010 kl. 21:22  

@ vh

Ursäkta, men jag förstod inlägget men din kommentar förstår jag inte.

Vill du förtydliga? Förmodligen har du något du vill få fram.

Roger Klang sa...
31 januari 2010 kl. 21:29  

Det finns två typer av manlig intelligens, IQ och spatialt (rumsligt) analytiskt tänkande, varav det senare är överlägset IQ vid historieanalys, samtidsanalys och framtidsanalys av komplicerade skeenden involverandes människor och mänskligt (manligt) beteende, samt taktiskt och strategiskt tänkande. Hur vet jag det, kan jag bara komma här och stipulera det? Nej, det är ett faktum! Så här är det; När skolastiker mäter extrema begåvningar i många delar av världen så mäter de både IQ efter Stanford-Binetskalan eller en likvärdig skala, OCH de mäter den spatiala förmågan eller vad man ska kalla den. Inom det svenska försvaret brydde de sig tidigare inte ens om att mäta traditionell IQ, de nöjde sig med att testa de värnpliktiga med spatiala problem! Saken är den att jag är förbannat duktig på spatialt tänkande, men tämligen normal på IQ-skalan! Det betyder att jag med den nya formen av krav från universiteten, inte klarar av studierna trots att jag är en extrem begåvning!

(Jag kommer särskilt ihåg ”kartongvikningstestet” när jag mönstrade, som bestod av bilder på långa och krokiga rader med vikbara sidor, som man skulle vika till vad som liknade den rubik´s kub-liknande ”ormen”, med alla sina möjliga figurer, fast den bestod av bilder på fyrkantiga leder om jag minns rätt.) På den tiden hade de ingen dator som kunde skapa intelligenstester som även kunde mäta extrema begåvningar. De skarpaste hjärnorna inom försvaret konstruerade proven. Jag klarade mig mycket bra i dessa tester, min mönstringsförrättare sade att; ”du är smart som en räka!” Tyvärr frågade jag aldrig vilket resultat jag fick, men jag kommer ihåg att jag tyckte att de spatiala testerna var mycket enkla, även de mer invecklade varianterna. Ja, ja..,Skryt, skryt, skryt, men jag har gått igenom halva livet och bara presterat medelmåttigt! Så värst mycket skryt kan det därför inte bli fråga om. Mitt dilemma har genom hela livet varit; är jag smart eller är jag dum!? I vissa situationer har jag känt mig smart, och i andra har jag känt mig dum. När jag gjorde Mensas begåvningstest för några år sedan fick jag resultatet 98 i IQ! Einstein sägs ha haft ”ynka” 160 i IQ, men hans spatiala tankeförmåga var fruktansvärd! Man kan naturligtvis ha en blandning av dessa två egenskaper, men hjärnan har en begränsad storlek och därmed kapacitet, så det ena får i någon mån ge vika för det andra. (Det där tramset om att vi bara använder tio procent av hjärnan är en sanning med modifikation! Vi använder tio procent åt gången, men vi använder oss av hela hjärnan fast vid olika moment (sömn, räkning, tal, skrift, skapande etc.), därför så betyder nervtrådarna som vi utvecklar i hela hjärnan också att dem är avgörande för hur smarta vi är.) Jag känner mig förbannat illa behandlad av vissa inom den statsvetenskapliga utbildning jag började i januari, eftersom han lägger hela fokus på IQ-förmåga och sannolikt är glad för att kugga. Men han är inte ensam om det, hela universitetet är smockat av den typen av akademiker.

Mvh Roger Klang, Lund Scaniae

Jonas sa...
31 januari 2010 kl. 21:40  

@ Vh. Jag säger som Sumatra. jag förstod inte vad du menade. Mitt inlägg handlar i grunden om att vi mer och mer förlitar oss på det akademiska sättet att förhålla oss till kunskap och att denna stegvisa förflyttning av all form utbildning in på Universitet är problematisk.

Jag är själv snart klar med min masteruppsats och jag är den första att försvara den akademiska världens förhållningssätt gentemot kunskap. Det jag hävdar är att den empiriska kunskapen om ett hantverk successivt har nedvärderats med genom åren för att ge utrymme åt det akademiska sättet att se på kunskap. Det finns en skillnad på dessa två olika kunskaper vilket jag försöker argumentera för.

Jag skall även här tipsa om ett inlägg på Newsmill som handlar om den hårt kritiserade lärarutbildningen som jag tycker belyser mitt problem ganska bra.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/08/lararhogskolan-forstarker-klyftan-mellan-larare-och-elever

Erik sa...
31 januari 2010 kl. 21:51  

Hej! Först av allt tack för en väldigt intressant och alltid tankeväckande blogg! Förhoppningsvis tar politiker och högre militärer till sig av vad som skrivs här.

Jag har en fråga som faktiskt inte rör det här ämnet direkt men är riktade till bloggens läsare (och Wiseman själv, naturligtvis). Jag läser en maser i internationell politik och just nu en kurs i säkerhetspolitisk analys. Vi ska skriva en kortare uppsats där vi fördjupar oss i någon typ av säkerhetspolitisk problem. Jag tänkte skriva om arktis ökande betydelse och riskerna för mer eller mindre direkta konfrontationer mellan de länder som har anspråk i området (och även Sveriges roll i det hela). Jag undrar bara om någon har några bra tipps på artiklar som behandlar ämnet, gärna från någon akademisk tidsskrift men artiklar från icke-akademiska auktoriteter inom området går också bra.

Tack på förhand!

Cornucopia? sa...
31 januari 2010 kl. 21:59  

IQ är ett mått på hur man presterar på IQ-test. Det är ibland relevant, men som sagt inte alltid.

Minns också de spatiala mönstringstesten, men uppfattade dem som att ribban var väldigt lågt satt för att prestera maximalt, vilket jag förstås gjorde. Att jag sedan även tillhör de som presterar ... bra på IQ-test är väl mindre relevant.

Brukar föredra att tala om begåvning istället för intelligens. Begåvning är förmågan att tillämpa och realisera sin potential inom olika ämnen, medan intelligens bara är förmågan att prestera på IQ-test.

För akademiska studier kanske det inom vissa ämnen kan räcka med hög IQ, men för att tillämpa dessa kunskaper i verkligheten krävs begåvning. Åtminstone om man skall göra det tillsammans med andra.

En del med högt resultat på IQ-test saknar all form av begåvning. Kanske är dock omläggningen till ett yrkesförsvar en möjlighet här. Som den amerikanska parollen är "be all that you can be", vilket jag tolkar som att oavsett vad din begåvning råkar vara så finns det en plats hos försvaret. I värsta fall som latrintekniker.

Trött officer sa...
31 januari 2010 kl. 23:09  

Tack för det här inlägget, det träffar mitt i prick i ett ämne som berör mig väldigt mycket.

Jag är själv officer och lärare för Officersprogrammet vid en av de inriktningar som nämns i inlägget, och mitt samlade intryck av FM:s skolsystem efter en tids arbete med just dessa frågor är att det kommer att bli ett av dom tyngst vägande bidragen till FM:s förestående kollaps.

Förr i tiden gick man två år i skolan och närsomhelst kunde man bli avskild under den tiden för att man inte höll måttet eller om gjorde bort sig på något sätt. Dessutom hade alla som gick i skolan gjort GU i chefsbefattning i rätt förbandstyp OCH man hade gjort en ca tre månader lång FOK innan skolan började där förbanden kunde få koll på vilka som gick skolan för förbandet och dessutom sätta sin prägel på dom. Nu kan vem som helst som har fått Ja-5-5 i vilken befattning som helst bli vad som helst, det sker ingen FOK utan man rycker in direkt vid Karlberg, i princip ingen blir avskild under skoltiden och det är inte förbanden som präglar sina framtida medarbetare längre utan ett gäng officerare i förskringringen på bekväm kommendering till huvudstaden och MHS Karlberg.
Det är som kadett nuförtiden väldigt viktigt att kunna skåla ordentligt i skumpan, referera till Karl XII:s kavalleriformationer och att bli riddare i tempelriddarorden... Att kunna byta magasin eller att kunna ge en plutonchefsorder är inte lika intressant i dagens militära skolsystem.

För att sammanfatta:

Förr hade vi två år på oss att lära ut hantverket till folk med rätt bakgrund och möjlighet att ta bort dom som inte platsade.

Nu har vi ett halvår på oss att lära ut samma hantverk till folk med fel bakgrund och ingen möjlighet att ta bort dom som inte platsar.


(Jo, ett halvår. Eftersom inte alla har rätt bakgrund för sin intriktning så åtgår det första halvåret vid VFU till att lära folk vad som är fram och bak på vapnet och hur man skiljer betäckt terräng från bebyggelse osv. De övriga terminerna läses i skjorta och slips syftande till att få högskolepoäng, och de insurgenter jag hittills träffat på har aldrig gjort nån målprioritering på antal högskolepoäng hos vagnchefen när dom valt vagnen dom har tänkt spränga...)



Framtiden är mörk.

Sumatra sa...
31 januari 2010 kl. 23:14  

@ Roger Klang

Det här med intelligens är svårt.

"Jag klarade mig mycket bra i dessa tester, min mönstringsförrättare sade att; ”du är smart som en räka!” Tyvärr frågade jag aldrig vilket resultat jag fick...

Är du säker på att vara smart som en räka är beröm?

Cynisk sa...
31 januari 2010 kl. 23:46  

Tyvärr så har även jag samma bild av det hela som "Trött officer" har och jag har även tidigare kommenterat detta.

Det finns en övertro på Akademien och som vanligt så ska Sverige vara bäst i klassen. I stället för att ge högskolepoäng till en relevant officersutbildning så gjorde man den till en irrelevant och teoretisk utbildning.
Andra nationer har givit högskolepoäng för alla skolsteg i det militära, inkl beväringstjänsten så varför gör vi i Sverige som vi gör?

Jag befarar ödesdigra konsekvenser.

Anonym sa...
31 januari 2010 kl. 23:56  

Erik@
Lite kött på benen kan du hitta på:

EUR-lex "Naval strategy as part of the European security and defense policy".

Usa har tagit fram något som heter: Naval Artic map.

På mil.fi hittar du "Security into the future" som delvis behandlar ditt ämne.

Sedan har The univerity of Chicago en blogg som heter "The faculty blog" där kan du hitta sådant som t.e.x. "The race to the artic and international law".

Lycka till med arbetet!
Teaterdirektören.

Plutch sa...
1 februari 2010 kl. 00:03  

Mycket bra inlägg. Detta är inte bara ett problem i FM utan i samhället i stort.

Trött officer: Jag håller med dig på alla punkter utom den nära förestående kollapsen. Det blir ingen kollaps. Det som kommer hända är att din ja-5-5 kadett direkt från aspirantutbildningen tar examen och skall ta befälet över sin anställda skyttepluton och misslyckas fatalt. Sen blir fänriken utbränd och sjukskriven och de som duger får ökad arbetsbelastning.

Aspirantutbildningen och att FHS tagit befälet över YO-utbildningen är på gränsen till vållande till annans död, om man drar din parallell till Talibanöverfall mm.

Anonym sa...
1 februari 2010 kl. 00:11  

Detta är ett intressant inlägg med många poänger, men samtidigt en ganska stelbent syn på akademiska utbildningar. Även de utbildningar som systemet betraktas som anpassat för brottas med liknande problem, mycket av kemin och fysiken är t.ex. i högsta grad hantverk som tar lång tid att lära sig och som ger lite utdelning i de akademiska systemen.

Det FM måste lära sig är att ta utbildningen för vad den är och inte tro att det ploppar ut färdiga yrkesofficerare i andra ändan, precis som med nybakade naturvetaree och civilingenjörer så krävs det hantverksträning på plats innan de blir användbara.

Den akademiska synen tillför förutom bakgrundskunskap några grundläggande frågeställningar
1. Hur
2. Varför
3. Kan vi verifiera hur och varför på något sätt
I sin förlängning innebär dessa också ett förhållningssätt där man lägger upp sina frågor så att de kan verifieras (eller falsifieras) samt att man inte tar någonting för givet om det inte verifierats enligt ovan. Något förenklat så är det akademiska synsättet ett försök att särskilja tro och vetande.

En hantverksutbildning handlar mer om att förmedla tro, ibland välgrundad, ibland inte. Givetvis kommer detta att krocka med det akademiska synsättet, annat kan man inte förvänta sig. Det spelar egentligen ingen roll om man börjar med en hantverksutbildning eller en akademisk utbildning, de som fullt ut kan acceptera båda synsätten samtidigt är väldigt få.

Hantverkets synsätt har fördelen att det ger stabilitet och en identitet, på bekostnad av förmågan att integrera ny kunskap.

Det akademiska synsättet integrerar relativt lätt ny kunskap, men har varken grundläggande stabilitet eller en gemensam identitet.

Jag håller helt med skribenten om att yrkesofficersutbildningen borde ha varit en yrkesutbildning i första hand, men det borde också finnas en del exponering mot de akademiska synsätten. Att helt särskilja yrkesutbildningar och akademiska utbildningar är inte bra för någondera.
Låt alla som ska bli yrkesofficerare gå en yrkesutbildning och låt sedan de som är på väg till högre befattningar läsa en akademisk utbildning dessutom, men låt samtidigt yngre officerare exponeras för det akademiska synsättet på ett tidigt plan annars kommer mycket få att kunna ta till sig den akademiska utbildningen som kommer senare.

Om det nu ska vara en akademisk utbildning så får man räkna med att lära ut en större del av hantverket "på jobbet" än vad som kanske har varit fallet tidigare. Det kan betyda att man måste ha ett helt annat system för hur man utvärderar, befordrar oficerare och tilldelar dem arbetsuppgifter.

Andreas

Borneo sa...
1 februari 2010 kl. 07:23  

Varför har militärer mössor? En inte helt ointressant fråga när den akademiserade utbildningen diskuteras.
Militärer har mössor, eller huvudbonader, därför att det vid tiden för införande ansågs vara fint. Militären ville också vara lika fin.
Samma sak när det gäller akademiska poäng, det är fint att ha akademiska poäng och då måste ju även militären få vara fin. Resultatet beskrivs utmärkt i Jonas inlägg.
Ett exempel ur verkligheten som inte direkt berör militär utbildning.
TFHS, (Trafikflygarhögskolan) tillhör Lunds Universitet. Man tog tacksamt emot skolan på universitet för att få del av dess pengar. Men vad har trafikflygarutbildning med akademiska studier att göra? Inte ett dugg! Med den logiken borde utbildningen till lastbilschaufför, tågförare eller cykelbud också tillhöra ett universitet.

Att te en 10-poångskurs i pedagogik är ju inget märkvärdigt, men en 10-poängskurs i konsten att backa med släp verkar lite malplacerat. Eller varför inte bygga på med fem extra poäng i sidvindslandning?

Borneo

Roger Klang sa...
1 februari 2010 kl. 08:24  

Sumatra

Jag antar att du försöker vara ironisk när du frågar mig här?
Eftersom jag tyckte testerna var enkla, och en del av dem var nog verkligen det men inte alla, så antog jag att han menade att försvarsmakten ansåg att jag var smart nog, dessutom så fick jag göra telegraftestet och det fick bara de som presterade bättre göra.

Jag gjorde som sagt Mensas riktiga inträdesprov, det som kostar pengar, och fick fastslaget 98 i IQ, men det testet tyckte jag var svårt, fast bara just en del av frågorna precis som en del av försvarsmaktens frågor var enkla eller svåra.

Vh Roger

Roger Klang sa...
1 februari 2010 kl. 09:29  

Cornucopia och Sumatra

Det jag försöker säga, för dem som kan läsa mellan raderna, är att en stor del av Sveriges begåvningsreserv går förlorad med den här ensidiga fixeringen på IQ. Jag skiter egentligen i om jag blir kuggad från mina statsvetenskapliga studier, men en del av mina unga begåvade kurskamrater kanske får åka hem till Umeå eller Skarpnäck med bara påbörjade studier och ett sämre självförtroende, trots att de egentligen är superbegåvade! Är det rätt?

Mvh Roger Klang, Lund Scaniae

Wille sa...
1 februari 2010 kl. 11:01  

@ Roger Klang

Min erfarenhet är att man inte ska tro att livet blir lätt o att man är generellt smart bara för att man fått höga poäng på Mensa/högskoleprov/inskrivningsprov/spatialtester.

Ödmjukhet (att våga fråga o riskera att verka dum), beslutsamhet (att vägra ge upp) och diciplin (hårt plugg/jobb) är det som ger resultat.

/Wille

Jonas sa...
1 februari 2010 kl. 11:09  

Re : Andreas

Jag har gjort vissa förenklingar va det akademiska systemet. Det skulle vara omöjligt att för mig sitta här och vända ut och in på alla aspekter. Jag har själv läst nästan 60 hp metod och bara att reda ut vad som anses vara god akademisk sed skulle ta flera mosnterinlägg.

Jag vet att det finns kemister som jobbar i blåställ på pappaersbruk och detta är långt ifrån universitetens forskande. Jag vet att det finns statsvetare som arbetar som analytiker som anser att deras utbildning exakt förberedde dom för arbetet.

Den förflyttning jag talar om som gjort att alla typer av utbildning hamnat på universitet har gjort att de som kallas akademiska studier nu spretar åt alla håll och många, alt från lärare till personallvetare upplever att deras utbildning är verklighetsfrånvänd.

Min poäng är att FM måste ställa oss mycket kritisk till om lösningen på utbildningens organisation stavas akademisering eftersom detta förutsätter ett visst förhållningssätt gentemot lärande och kunskap.

Martin Gustavsson sa...
1 februari 2010 kl. 11:37  

Laerande, praktik och stimulans av eget taenkande. Alla viktiga delar i sund balans.

Det som laers ut kan vara fel i praktiken, praktiken kan strida mot eget taenkande vilket boer leda till ny kunskap som sedan kan laeras ut.

Anonym sa...
1 februari 2010 kl. 12:07  

@ Roger Klang

För att knyta an till det Cornucopia skrev om det amerikanska mottot "be all that you can be" så måste jag ändå ifrågasätta hur du resonerar. Om en individ med bra spatial förmåga men lite lägre IQ inte presterar på sin utbildning för att just denna utbildning lägger fokus på IQ-kvalitér, är det då fel på utbildningen? Kan det inte vara så att den utbildningen inte var helt rätt för individen ifråga och att det finns något annat område inom vilket individen verkligen skulle kunna bli allt vad han kan bli?

Officeren sa...
1 februari 2010 kl. 13:15  

Intressant, dock inga nyheter men väl värt att åter uppmärksamma. Jag tror att såväl polis som militär kommer att gå tillbaka till yrkesexamina men tyvärr kommer det att ta ett bra tag. Skutan vänder tyvärr alldeles för långsamt i dessa två yrkeskårer.

Har själv slagits av hur snabbt den "gloria" som lyser över universitetsvärlden börjar falna när man väl kommit lärare och professorer in på köttet. Jag undrar själv ofta var empirin tagit vägen i föreläsarnas subjektiva och i stort sett ALLTID pedagogiskt undermåliga lektioner.

Slutligen: Ska du tas på allvar av dina akademiska motståndare får du nog tänka på hur du skriver... Särstavningar, felanvändning av versaler lite överallt och bortglömda punkter... Dumt att bjuda på frilägen!

/Officeren

Stefan sa...
1 februari 2010 kl. 13:19  

En helt annan diskussion är huruvida just "Achtung Panzer" kan anses vara den bästa läroboken i dessa sammanhang. Den är dock en bra bok om man vill öva sig i att källkritiskt granska något.
Och att kunna granska något kritiskt är ju ett perspektiv på ett akademiskt förhållningssätt...

Ännu inte jättetrött officer sa...
1 februari 2010 kl. 13:56  

En intressant och tankeväckande artikel. Håller med fullständigt i det mesta av resonemanget och är övertygad om att FM kommer att gå tillbaka till en KY-utbildning, i varje fall i den grundläggande officersutbildningen, om några år när resultatet av dagens OP-utb kommer ut på förbanden och de inser att det tar ytterligare 1-2 års utbildning innan de är användbara i sina roller. Sedan är frågan vem som tar ansvar för tragiken när de som nu utbildas inom officersprogrammet kommer ut på sina plutoner och blir uppätna av sina soldater eller i värsta fall får fysiska jag budskap när deras vackra akademiska teorier inte fungerar i verkligheten. Amerikanerna hade stora besvär med detta under vietnamkriget när officerare kom direkt från West Point till stridserfarna förband.

Det finns absolut delar av officersutbildningen som ska ha en akademisk inriktning men den ska komma rätt i tiden och vara relevant mot de uppgifter du som officer jobbar med.

Personligen tycker jag det var ett stort misstag att göra om den utbildning som bedrevs vid de tre stridsskolorna under slutet av 90-talet. Där fanns en grund för en professionell KY-utbildning med akademiska inslag

Anonym sa...
1 februari 2010 kl. 14:08  

Skönt att detta uppmärksammas! Jag är själv kadett på Officersprogrammet som det numer heter och tar examen till sommaren. Jag är extremt besviken på min utbildning. Min erfarenhet av akademiseringen är inte en kvalitetssäkring, utan en definitiv kvalitetsförsämring. Jag har sökt mig till officersyrket för att jag vill bli officer och militär! Inte för att jag vill ha högskolepoäng! Det finns så många på min utbildning som inte är lämpliga och som hade blivit avskilda i det gamla systemet, men nu är de kvar och de kommer att ta examen till sommaren. I dagens försvarsmakt så kommer de flesta officerer att tjänstgöra i utlandstjänst någon gång iallafall i armén. Att då släppa igenom folk som inte duger i praktiken är otroligt ansvarslöst och ett tecken på feghet och dåligt ledarskap.

Trött Officer sa...
1 februari 2010 kl. 16:15  

@14.08:

Jag vill understryka att även om jag raljerar över officersutbildningen så är det inte kadetternas fel eller skuld. Högstanivån är precis lika hög som den alltid har varit, och det är väldigt stimulerande att se och arbeta med unga människor med så mycket driv, intelligens och handlingskraft som många av kadetterna är exempel på. De ansvariga för rekryteringen har verkligen lyckats på den punkten.
Problemet är att lägstanivån vad gäller att vara MILITÄR är väldigt mycket lägre än tidigare.

För att sammanfatta mina intryck av dagens kadetter:

Jättebra människor - Inte jättebra militärer.

Jimmy Hoffa sa...
1 februari 2010 kl. 16:16  

Och sedan verkar FM ha svårt att välja vilket ben man ska stå på.
Visst vill man ha en "akademisk" militärhögskola. Samtidigt har man svårt att följa de regler som gäller just för Högskolor och universitet.
Om jag förstått snacket här i korridoren rätt så lär väl C MHS H ha en dust med DO och Högskoleverket att vänta på grund av ett fall som inträffat på kaptensutbildningen under hösten. Detta på grund av att hans personal agerat olämpligt mot en elev som hävdat just de bestämmelser som råder i den akademiska världen i samband med barnafödande, men en mellanchef då istället försökt att avskilja löjtnanten på grund av hans "ifrågasättande och uppnosiga attityd".

Just personal som suttit för länge på samma gamla stol och som inte riktigt förstått att "nya" tider råder gör nog sitt för att sätta käppar i hjulet också. Och just Mhs H verkar vara ett talande exempel på detta då väldigt många i personalen kommer från nedläggningsförband i regionen.

Roger Klang sa...
1 februari 2010 kl. 16:47  

Wille skrev:

"Ödmjukhet (att våga fråga o riskera att verka dum), beslutsamhet (att vägra ge upp) och diciplin (hårt plugg/jobb) är det som ger resultat."

Roger svarar:

Jag är ödmjuk inför uppgiften. Jag frågar mest av alla och gör mig dum mest av alla! Men det är bara vad man ska förvänta sig av mig som är så mycket äldre än de andra studenterna. Jag ger inte upp förrän jag blir utkastad! Vad är hårt plugg för dig? För lite plugg kan annars vara min svaga punkt. Men ett antal timmar lägger jag ner per dag i studier i alla fall.

Anonym skrev:

"För att knyta an till det Cornucopia skrev om det amerikanska mottot "be all that you can be" så måste jag ändå ifrågasätta hur du resonerar. Om en individ med bra spatial förmåga men lite lägre IQ inte presterar på sin utbildning för att just denna utbildning lägger fokus på IQ-kvalitér, är det då fel på utbildningen? Kan det inte vara så att den utbildningen inte var helt rätt för individen ifråga och att det finns något annat område inom vilket individen verkligen skulle kunna bli allt vad han kan bli?"

Roger svarar:

Vilket område skulle det vara? Jag har tagit ett mindre antal poäng med mycket möda i filosofi. Min uppfattning är att absolut hela universitetsvärlden är höga på sin egen IQ, och en del av dem formar elevernas utbildning därefter för att deras yngre likar skall hållas under armen! Jag tror inte att statsvetarutbildningen är överdrivet IQ-lagd, tvärtom. Det är istället vissa lärare som har den tendensen! Tyvärr är dem som är höga på sin IQ i klar majoritet på universiteten, men inte alla är dåliga lärare utan de är bara fast i sin egen form av resonerande. Ofta är dem matematiska begåvningar som tänker tvådimensionellt, även om matte på högsta nivå kräver både spatial förmåga och hög IQ. Jag kommer ifall jag inte blir godkänd så att jag kan fortsätta mina studier inom statsvetenskap, att utbilda mig praktiskt, till snickare eller nåt, då kommer jag åtminstone att tjäna mer och få mer frisk luft än universitetslektorerna.

Mvh Roger Klang, Lund Scaniae

Roger Klang sa...
1 februari 2010 kl. 19:34  

Jag tror att statsvetenskapliga utbildningen är lagd så att man även fokuserar på begåvningar som är kognitivt spatialt begåvade. Göran Persson kallade det att "ha tänkandet", vilket mestadels utgörs av spatialt tänkande! Just statsvetenskapliga är därför en institution där man om man har tur kan excellera trots att man inte har en särskilt hög IQ. Problemet är att somliga lärare kommer in och välter den satta ordningen över ända genom att till exempel självsvåldigt göra om den obligatoriska kunskapstesten (som enligt curriculum - kursplanen - inte är betygsgrundad men som alla elever måste klara av) som skulle gå ut på att fastslå att eleverna kan förstå termer inom statsvetenskapen. Genom att ta alla begrepp från sin egen undervisning och inte böckerna, och dessutom göra testet svårast möjligt, om de mest obskyra fakta han nämnt, och dessutom avlägsna powerpointbilderna från undervisningen från nätet samma morgon som testet äger rum, visar han väl sin sämsta sida? ca 25 procent blev kuggade från någonting som det var meningen skulle vara basalaste rutin. Om läraren istället hade fokuserat på att lägga hela sin IQ i sin forskning, istället för på att kugga stackars hitflyttade elever, som lagt stora pengar bara på att initiera sina studier och boende här i Lund på något som inte ens var tänkt att vara en tenta, så hade jag haft hopp också för mig själv!

Roger Klang, Lund Scaniae

Anonym sa...
1 februari 2010 kl. 19:39  

"Att leda teser i bevis är väldigt svårt inom många ämnen att göra. t.ex. statsvetenskap eller genusvetenskap men är enkelt inom matematiken och fysiken."

Är det därför dom kallas "raketforskare"? ;)

Roger Klang sa...
1 februari 2010 kl. 20:02  

Det ska kanske tilläggas att vi har två lärare i första delkursen, först hade vi en kvinna och hon är helt OK, nu i den andra delen har vi honom.

Roger

Anonym sa...
1 februari 2010 kl. 20:26  

Ytterligare ett problem med akademiseringen av FHS är ju att den, vad gäller forskningen, inte ens är helt genomförd. På vilket universitet skulle en professor få vara kvar trots att hans enda akademiska merit visat sig vara plagiat?

/Foo

Anonym sa...
1 februari 2010 kl. 20:39  

Svensk högskola producerar huvudsakligen teoretiker som har svårt att omsätta sina kunskaper i praktiken. Det tar flera års praktisk erfarenhet efter examen innan man börjar få något som liknar handlingskraft.

Varför man vill forma officerarna på samma sätt kan man fråga sig.

Hör ibland kadetter som sitter och diskuterar sina uppsatser på fullkomlig abstraktionsnivå och undrar hur det ska gå när det börjar smälla omkring dem.

Anonym sa...
1 februari 2010 kl. 20:53  

Trött officer
Mycket bra sammanfattat! Kan inte annat än att hålla med dig och artikelskrivaren.

Jag har själv upplevt det som numera beskrivs som det gammla systemet med två år. även om jag själv inte tycker det var så länge sedan. :) Men jag håller med.

Och helt riktigt som plutch också skriver. Verkligheten kommer träffa våra framtida officerare rakt i ansiktet. Om inte annat från soldater som kommer vara yrkesmän och kunna så mycket mer om många saker än offceren. Men också i form av den otrevliga verksamheten i form av extrema situationer i insatsen. En del kommer anpassa sig en del inte...Men så har det kanske alltid varit?

Men det finns ljus i mörkret, vårt eget system fel. Det faktum att FM inte låter något skolsystem överleva tillräckligt länge att verkligen se effekten av det.

/trupparen

Wille sa...
1 februari 2010 kl. 21:34  

@Roger Klang

Du har antingen väldig otur eller så har du lite fel studieteknik. Att läsa kurser på högskolan handlar mkt om att sortera och prioritera information. Ett enkelt sätt att se vilken information som är viktig (om man är lite osäker) är att titta på äldre tentor i samma kurser.

En bra tenta visar och testar det som är kursens kärna.

En par timmar eller så utöver undervisningstid borde räcka.

Läsa på högskola kräver sällan mkt intelligens (IQ eller spatialförmåga). Har iof inte läst en teknisk utbildning.

Wille

Roger Klang sa...
1 februari 2010 kl. 22:31  

Det kanske inte krävs så mycket intelligens och mera handlar om att sortera och prioritera information, som du säger Wille. Jag har ju i och för sig ett handikapp, jag har en sjukdom - Paranoid Schizofreni - som just utmärker sig genom att man inte kan sortera och prioritera information på rätt sätt. Men jag vet inte om det påverkar studier? Medicinen jag äter fungerar ju, så sjukdomen hålls i schack! Men svara mig på varför inte vår manlige lärare kan prioritera det som är viktigt för oss att veta.

Roger Klang

Cynisk sa...
1 februari 2010 kl. 23:19  

@Jimmy Hoffa
Kaptenskurserna som genomförs nu för tiden är inte några akademiska utbildningar utan så kallade Yrkes- och befattningskurser, YBK. Dessa kurser är FM:s helt och hållet och där har Högskoleverk och Utbildningsministeriet intet att säga något om.
Att det finns brister i FM:s skolsystem är tydligt. Dock ska beskyllningarna sitta rätt.


Som kommentar till Foo:s inlägg om Rekkedahl så vill jag poängtera att även Lund dras med trovärdighetsproblem efter att ha låtit folk hitta på egna professurer och ämnen. Underrättelseanalys är ett egenpåhittat ämne. Fantastiskt bra.

Anonym sa...
1 februari 2010 kl. 23:32  

Jonas,
min poäng var att ingen utbildning någonsin kommer att uppfylla allt och spotta ur sig färdig och direkt användbar personal. Med en akademiskt inriktad utbildning blir den skillnaden ännu tydligare. Det är något som delas av både industri, akademi och FM. Tyvärr kan de dock inte enas om vad som ska läras ut utöver det akademiska eller vad som ska tas bort, med detta något rumphuggna läge som resultat.

I grund och botten kan man väl säga att FM vill ha välutbildad personal, men vill inte betala för den eller för utbildningen. För att slippa betala för utbildningen, vilket istället högskoleanslagen och aspiranterna själva får göra, så försöker man separera ut och/eller ge sken av att en del är överförbar som civil kompetens, därav akademiseringen.

Det mest korrekta sättet att hantera problemet vore antagligen att akademisera de delar som har civil motsvarighet och sköta resten av utbildningen som betald utbildning på jobbet eftersom 150hp markstrid knappast är speciellt meriterande när dessa officerare ska ut i det civila livet efter några år då FM inte har någon framtid för dem längre.

Andreas

Anonym sa...
1 februari 2010 kl. 23:48  

@cyniskt:

Intressant! Jag visste inte att Agrells ämne var kontroversiellt. LU har väl också en professur i paranormala fenomen, tillsatt efter en donation för några år sedan, om jag minns rätt.

Har det gjorts någon motsvarande granskning den som vetenskapsrådet (var det väl?) gjorde av Rekkedal? Där man kom fram till att den enda skrift han nånsin producerat som kan sägas vara vetenskaplig var plagiat.

/Foo

Jimmy Hoffa sa...
2 februari 2010 kl. 17:54  

Cynisk: Åja - men svenska lagar gäller väl Militärhögskolorna också?

Cynisk sa...
2 februari 2010 kl. 21:49  

@Jimmy Hoffa

Visst lyder Försvarsmaktens skolor under Svea rikes lag men jag kan inte se att C MHSH har brutit mot någon lag då denne inte vill ge en elev godkänt på en kurs som denne inte deltagit tillräckligt mycket i (såsom jag uppfattar historien).
Det är ingen rättighet att gå FM:s Yrkes- och Befattningskurser utan det är en möjlighet som FM ger den anställde utifrån de behov som FM har.

Att åberopa Högskoleförordning och dylikt på kaptensutb visar på antingen okunskap eller bristande omdöme.

Officersprogrammet är en akademisk utbildning men YBK:erna mot OF2 (som det nu heter) är det inte.

Ibland måste man välja, kurs eller familj, för Knaspen valde ju inte mellan jobbet som officer och familjen.

@Foo
Jag är inte uppdaterad på fallet Rekkedahl. Sist jag hörde så processades det i Norge.

Anonym sa...
3 februari 2010 kl. 22:20  

Okej kan inte bara låta bli att kommentera ett par saker...

Problemet som gästinlägget pekar på är ingalunda nytt inte ens för Högskolevärlden (men härligt uppfriskande och välformulerat). Medvetenheten har funnits minst sen 70-talet men fått ett stort uppsving från 90-talet och frammåt. Läs bara HSVs rapport – Ribban på rätt nivå. (se http://www.hogskoleverket.se/download/18.539a949110f3d5914ec800082630/isbn91-88874-79-6.pdf%20H%C3%A4mtad%202009-04-14 Därmot så finns sedan 2009 en ny lag om Yrkeshögskoleutbildningar, klart intressant som alternativ.

Vad gäller högskolelagen och YBK under OP så är det kristallklart att kadetterna lyder under flera lagar, däribland de som styr FM personal. Så länge man vill ha tillgång till uniform, vapensystem, övningsfölt, befälsrätt etc så kommer det att vara så. Dessa funktioner kan aldrig läggas på annan myndighet än FM. Detta innebär att befälsrätt gäller! Om FM beordrar så lyder kadett. (Inom lagens råmärken givetvis). Detta är en av de få kvarvarande anledningarna till att officersutibldningen inte är studiemedelsfinansierad. Inte enkelt.

Slutligen kan jag inte låta bli att kommentera Rekkedals historien. Jag hör till den kategorin av akademiker som flytt den akademiska världen för att slippa intriger och maktkamper om forskningsområden, inriktningar och professorsstolar. Har suttit med i dessa sammanhnag i närmare tio år tidigare och har synnerligen svårt för det. Rekkedalsfallet blir mycket intressant vid en snabbanalys av personer och vad dessa har gjort. Den som anmälde Rekkedal kommer från Göteborgs Universitet, den reporter som skrivit om detta i dagspressen är utbildad vid Göteborgs Universitet, den granskningsgrupp som sattes samman av vetenskapsrådet bestod av personer som jobbar på Göteborgs Universitet eller som deltar i forskningsprojekt som leds av Göteborgs Universitet. En av utredarna vid vetenskapsrådet var tidigare handledare åt anmälaren! Anmälan i norge är gjord från en plats där, hör och häpna, den första anmälaren numera jobbar. På FHS drivs ärendet också vidare av, hör och häpna, anmälarens flickvän. Kolla upp namnen och googla dem lite så ser ni snabbt hur det hänger samman. Jag säger inte att Rekkedal har gjort rätt eller fel, men hela ärendet handlar om något helt annat. Tyvärr så förstår inte den stackars lilla rektorn vid FHS sig på Universitetsvärlden, så han besitter inte förmågan att tolka vad det handlar om. Här handlar det om en klassisk akademisk pajkastning för egen vinnings skull.

//Stödstrumpan

Malin Lindquist sa...
17 april 2010 kl. 11:55  

Efter att ha kramat ur den sa ståtliga FHS svampen inklusive aspirantutbildningen på allt som är relevat för krigsorganisationen ,vad återstår? Jo en utbildning som knappt motsvarar en värnpliktig sergeant (12 månaders lump).

Att studera krigsvetenskap (akademiskt) direkt från grundskolan är som att studera matte på universitetet direkt från dagis där matteutbildningen börjar med att vetenskapligt och akademiskt tillskaffa sig förstålelse för hur man med hjälp av kritiskt tänkande adderar äpplen.

Innan studier i krigsvetenskap påbörjas bör ju vederbörande hava tillskaffat sig en riktig gymnasieutbildning, officersutbildning och mycket goda kunskaper av att leda olika typer av förband (luftvärn,ingenjör, artileri, infanteri, underhåll, singal, kavaleri, pansar, mm) från pluton till brigad samt av arbete på bataljonsstab, brigadstab, fördelingsstab och generalstab i krigsorganisationen.

Malin Lindquist (Tokyo/Japan)

Anonym sa...
18 april 2010 kl. 21:17  

Nu har ju alla OP-kadetter genomgånget gymnsium (motsv), många av dem kan faktiskt stava korrekt!
Tyvärr så har flera av dem allt för bristande militär grundkompetens.

Malin Lindquist sa...
19 april 2010 kl. 06:22  

Det heter väl inte OP-kadett utan OP-elev eftersom det varker rör sig om kadettskola eller krigsskola. FHS är ju en sorts civil skola där eleverna dessutom får en utbildning motsvararnde en värnpliktig furirs utbilding.

Förkunskapskraven ligger på grundskolenivån jämfört med vad vi läste på den gamla goda tiden. Innehållet i MatteB är grundskolematte (åk 8 och 9), eller hur?! Så i realiteten påbörjas studier i krigsvetenskap direkt efter grundskolan.

Plutonsbefälsutbildningen på OP är mycket bristfällig och saknar inslag av realistiska krigsförbandsövningar (KFÖ), och utan KFÖ går det inte att bedöma lämplighet. Alltså ligger en FHS utbildad fänrik kompetensmässigt klart under en värnpliktig sergeant och snarare i linje med en värnpliktig furir. Dessutom blir endast de mest lämpade ur den Svenska befolkningen värnplitiga furirer, sergeanter eller fänrikar vilket absolut inte är fallet med FHS eleverne.

Vem säger att en FHS utbildad är bättre på att leda pluton än en SOU utbildad? SOU verkar ju klart mer officersmässig än FHS utbildningen.

Som kompanichef i en krigssituation kan jag inte chansa med att låta FHS officerare hoppa in som plutonchefer. Ett säkrare sätt är att låta de mest lämpade i kompaniet, oavsett grad, bli plutonchefer. För att sedan få ordning på graderna så justeras dessa upp eller nedåt baserat på befattning oavsett examen.

FHS verkar otroligt mycket sämre än OHS(MHS). Varför gör FM på det här sättet? Varför är det så himla fult att utbilda riktiga truppofficerare och så himla fint med låtsasakademiska officerare?

Malin Lindquist(Tokyo/Japan)

Martin Gustavsson sa...
19 april 2010 kl. 07:35  

Ursaektar att jag fraagar i denna traad, det kanske avviker naagot fraan aemnet.

Men gaar man in paa mer moraliska aspekter och politiska diskussioner paa militaerhoegskolan?

Vi vet ex. att USA staendigt bryter mot internationell raett och konstant anvaender sitt veto i FN foer att behaalla oraettvisor, som jag ser det.

Jag antar vidare att man som soldat har mer betalt naer man aer i krig, vidare att man som det ser ut i dag samarbetar med USA i ex. Afghanistaninvasionen.

Aer det underfoerstaat att man ska delta i invasioner som officer idag?

Aer det raett att foer pengar stoedja en invasion som orkestreras av ett land som konstant bryter mot internationell raett?

Det verkar som att vissa individer inom politiken gynnas ekonomiskt vid invasioner och att dessa tenderar att vara mer intresserade av invasioner. Hur staeller ni er till det? Ser ni en loesning paa dett problem?

Kan man enkelt sadla om som officer om man skulle anse att det man goer aer fel?

Jag vore tacksam foer svar av er med akademisk utbildning. :-)

MVH
MrPerfect72
Medlem av www.aktivdemokrati.se

Malin Lindquist sa...
21 april 2010 kl. 10:19  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Malin Lindquist sa...
21 april 2010 kl. 14:14  

FHS/OP fänrik = vpl korpral

Jag har räknat lite noggrannare på AspU + VFU(OP/FHS) utbildningen och vad finner jag? Jo att FHS/OP innehåller endast motsvarande 9 månader utbildning som är relevant för krigsorganisationen. Dessutom ingår inte krigsförbandsövningar i FHS/OP. Utbildningen är således inte ens en full GBS utbildning utan ligger någonstans mellan en vpl korpral och vpl furir.

Det har verkligen gått snett för FM

Malin (Tokyo/Japan)

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade