Tolgfors på länstidningsturné

Försvarsminister Sten Tolgfors har skickat en debattartikel om personalförsörjningen på länstidningsturné. I artikeln höjer han, föga oväntat, yrkesförsvaret till skyarna och förkastar värnplikten. Mönsterförbandet är FS 17 som enligt Tolgfors är ”några av de bästa soldaterna Sverige har haft och en modell för det nya försvaret”.

Jag tror ingen vid sina sinnens fulla bruk kan ifrågasätta kvaliteten på FS 17:s soldater eller vilket bra arbete de har gjort i Afghanistan. Dock håller jag inte riktigt med försvarsministern. Soldaterna i FS 17 var duktiga, men saknade, liksom så många av sina kollegor bland svenska soldater det senaste decenniet, erfarenhet av att ha uppträtt i stora förband. Deras utbildning har huvudsakligen inriktats mot scenarier av den typ man ser i Afghanistan, Tchad osv och de är också mycket duktiga på dem.

Förflyttar man sig istället drygt 16 år tillbaka i tiden hittar man några andra av de bästa soldaterna Sverige någonsin har haft, nämligen soldaterna i BA 01 (och för den delen många av de andra samtidiga insatser om drygt 3000 personer som Sverige hade igång som en biuppgift för Försvarsmakten att jämföra med dagens inte ens 1000 personer i en organisation som har internationella insatser som absoluta huvuduppgift). Dessa soldater var faktiskt värnpliktiga. Somliga kom till förbandet strax efter muck, vissa var äldre och hade förutom sin värnplikt genomfört ett antal stora repövningar. På Balkan var det ingen tvekan om vilket av de internationella förbanden som utgjorde eliten – det var det svenska, både personellt och materiellt. Nämner man idag den brittiske generalen Michael Rose omdöme om de svenska förbanden jämfört med de andra yrkesförbanden (”the best soldiers I’ve ever seen”), tycker många förespråkare för yrkesförsvaret, närmast på tonåringars vis, att man är "pinsam". Rose ville senare att den svenska bataljonen skulle utgöra hans snabbinsatsstyrka på Balkan, vilket den svenska regeringen sade nej till. Försvarsminister Tolgfors skulle nog kunna lära general Rose ett och annat om kvalitet på soldater. (läs gärna Morgonsurs Balkaninlägg för lite intressanta BA 01-historier)

Visserligen förövades BA 01 på hemmaplan, men vad som verkligen skapade framgången var den stora rutinen soldaterna hade i ryggen, trots att de var värnpliktiga. Även om de kom från olika förband och årskullar i grundutbildning, kunde de ändå snabbt svetsas samman till ett nytt effektivt förband tack vare att repetitionsövningar på olika nivåer bedrivits med regelbundenhet. Soldaterna var inte utbildade med peace-keeping som huvuduppgift. De var utbildade med massiv väpnad strid i brigadförband, inom ramen för fördelning, som enda mål. Trots det kunde de snabbt rollväxla till uppgiften på Balkan. Jag är tveksam att det går lika snabbt för FS 17 att göra den omvända rollväxlingen. Det beror i första hand inte på soldaterna, utan att deras chefer är otränade i att leda och strida i större förband av budgettekniska skäl.

Känns det inte också som ett hån mot ”några av de bästa soldaterna” någonsin att Försvarsmakten, p g a politisk oförmåga och ovilja att fatta beslut, tvingas sparka dem vid hemkomsten? Vilket varmt och välkomnande tack vid hemkomsten för deras stora insatser i Afghanistan. Av den anledningen ströks jag under ”var” i texten ovan.
Samma tack fick ett annat mönsterförband vid sin hemkomst, nämligen LA 01 när förbandet kom hem från Liberia. Liksom FS 17 var LA 01 från början ett beredskapsförband med kontrakterade soldater som sändes iväg till Liberia. Vid hemkomsten fick förbandet närmast fingret av den dåvarande s-regeringen som lade ner förbandets moderregemente, varvid enormt mycket erfarenhet gick förlorad när personalen sade upp sig av bitterhet.

Regeringens ovilja (och definitivt den ev kommande rödgröna regeringens också) att bädda för yrkesförsvaret innebär att samma stora resursslöseri som det som drabbat FS 17, också kommer att drabba deras framtida efterträdare när Försvarsmakten inte kommer att kunna anställa soldater på ett effektivt sätt, utan tvingas omsätta dem i förtid och ständigt nyutbilda. Att endast ha yrkessoldaterna i två-tre år istället för fyra-fem innebär naturligtvis att grundutbildning måste ske oftare och därmed överlappande anställning. Att kostnaden då blir högre förstår nog alla.

Förra veckan slog sig försvarsministern för bröstet tillsammans med ÖB och generaldirektören för Försvarsmakten då ca 1,5 mdr kr sparats in under 2009, endast inom verksamhetsbudgeten(!). Verksamhetsbudgeten är det som förbanden ska öva för och också den del från vilken personalens löner kommer. De sistnämnda utgör nästan 70% av budgeten. Sålunda har man opåkallat sparat in ca 20% av de pengar som ska göra svenska förband och soldater till de bästa landslagsmännen i sin gren – väpnad strid. Sedan nyheten blev offentlig har jag haft kontakt med flera krigsförbandschefer som rasat över ”besparingen” eller anslagsunderskridandet som väl är en bättre beskrivning. De menar, helt korrekt, på att delar av dessa pengar hade kommit till mycket bättre användning genom att se till att de förband vi har och producerar idag och som dessutom står i beredskap i de internationella styrkeregistrena kunde ha övat ordentligt och enligt plan. Resultatet av anslagsunderskridandet blir naturligtvis en lägre förbandskvalitet. Delar av 1,5 mdr kr hade också kunnat användas för Försvarsmakten för första gången på länge hade kunnat bedriva en större försvarsmaktsövning för att samträna förband ur de olika försvarsgrenarna, och kanske även nå någon slags förmåga att verka på operationell nivå, joint, om man ska använda svengelska. Budgeten för höstens beredskapsövning Dagny II motsvarade knappt en (1) procent av anslagsunderskridandet!

Det som är ännu märkligare är att försvarsmaktsledningen refererar till besparingen för ”planerad” i syfte att finansiera det kommande yrkesförsvaret. Då frågar man sig verkligen hur det kommer sig att denna post aldrig fanns upptagen i Försvarsmaktens budgetunderlag?


I mina öron klingar försvarsministerns ord mycket tomma. Att soldaterna i FS 17 fick sparken vill han heller inte berätta.
Faktum kvarstår, ett svenskt yrkesförsvar kommer aldrig att ha tillräcklig numerär för att kunna försvara hela Sveriges yta, hur bra soldaterna än är. Däremot ser jag gärna en mindre mängd anställda soldater, kompletterade med värnpliktiga och kontraktsanställda. Utan det numerära underlag som värnplikten erbjuder kan man aldrig försvara ett land med Sveriges yta och ringa befolkning.


Läs också Morgonsurs: Bittert om pappersförband

Länstidningsturnén: HD, Norran, Kuriren, Hela Hälsingsland