Äntligen har Sverige fått hundar på plats i Afghanistan efter att hundekipage under hösten utbildats för områdets räkning. Hunden har alltid utgjort ett enastående hjälpmedel i militära sammanhang och Sverige har sedan länge legat i täten när det gäller att utnyttja hundar för bevakning och spår inom framförallt MP och bassäkerhet.
På senare år har mer och mer fokus lagts på sökhundar för att hitta minor, vapen och sprängmedel efter erfarenheter från Balkan, men internationella erfarenheter från Irak och Afghanistan.
Storbritannien, USA, m fl har i flera år haft hundekipage i Afghanistan för att ge fotpatruller större möjlighet att detektera IED:er. Dessa ekipage har varit enormt framgångsrika och sparat oräkneliga liv och flera hundar har faktiskt tilldelats medaljer. Talesättet om hunden som människans bästa vän har åter visat sig vara korrekt. I Irak nådde britterna stor framgång vid basen i Basra när det gällde att minska antalet intrång på basen i och med att man införde vakthundar istället för att bara ha tvåbenta patruller. Som bekant är hundens ställning inom den muslimska världen mycket låg och att som självmordsbombare spränga sig själv när man blir anfallen av en hund ger långt ifrån samma effekt som om man gör det när man ska gripas av en västerländsk soldat, vare sig det handlar om publicitet eller den psykologiska paradiseffekten. Samtidigt ger ofta djur människor i svåra situationer en moralisk skjuts framåt, vilket t ex utnyttjas på åldersdomshem och sjukhus, men effekten har också märkts mycket tydligt bland soldater i Afghanistan.
Vältränade sökhundar kan upptäcka sprängämnen på tiotals meters håll och ännu längre om vinden ligger på. Genom denna förmåga höjer de avsevärt skyddsnivån för det egna förbandet. Den brittiska metoden för att skaffa tjänstehundar är också intressant. I Sverige satsar man hårt på att avla fram lämpliga hundar, som sedan ofta placeras hos fodervärdar tills de ska påbörja sin utbildning. Naturligtvis sker detta inte utan kostnader. Britterna satsar istället på ta hand om hundar som har haft det svårt, t ex övergivits och får dessa gratis eller för en mycket liten summa pengar. Hundar med trassliga bakgrunder har liksom människor med trassliga bakgrunder ofta vissa attiydproblem. Det försöker man utnyttja genom att med träning få hundarna att fokusera energin på det jobb som de utbildas till, t ex sök eller bevakning. Uppenbarligen fungerar bägge metoderna.
Jag tror inte det tar lång tid innan den svenska Afghanistaninsatsen förstärks med fler hundar.
Hunden militära värde är som sagt mycket väl känt i Sverige, men som med många andra resurser, har det tagit alldeles för lång tid att få hundar till Afghanistan. Kan det denna gång ha något med Jordbruksverket att göra?
8 kommentarer:
En liten anekdot. När jag var i Afghanistan byggdes med väldigt kort varsel en hundgård inför ett vipbesök där sökhundar skulle användas. Det fanns inget alternativ. Vi behövde någonstans där hundarna kunde stängas in och få skydd från solen. Det var bara Gunnebostängsel och ett vitt maskeringsnät som tak. Snabbt, billigt och funktionellt. Alla var nöjda tills generalläkaren kom dit på sin vanliga inspektionsrunda. På något sätt hade de fått veta att vi hade en hundgård (förmodligen hade ATS skvallrat eftersom det hade lagts några hundra dollar på deras byggräkning). De gick naturligtvis i taket - den uppfyllde ju inte de svenska kraven på hundgårdar! Dock förklarades det snabbt av personal på campen att "det där måste vara ett rent missförstånd. Det här är ett förråd där vi vädrar... eh... filtar.". Jag utgår ifrån att det numera har byggts en svensk, femstjärning anläggning där jyckarna kan husera.
Erik: Säkerligen. Samtidigt ska man veta att hunden som resurs värderas så högt av britterna att hundgården på brittiska baser i insatsområden i regel är den byggnad man lagt ner störst resurser på.
Hmm. Dessutom kan man om man är kines äta dom om förbandet hamnar i nöd... :-)
Skämt åsido så är jag oerhört imponerad av hundar och deras användning vid bl.a. Flygbasjägarskolan.
Men jag vet att det i vissa utlandssatsningar där vi uppfostrat hundar för bl.a. minsökning i Sverige och sedan fört dom med oss så har dom helt enkelt inte presterat bra. Lösningen har varit att föda upp lokala hundar och utbilda på plats.
Det ska bli intressant att se hur erfarenheterna blir i Afghanistan.
Chefsingenjören: Jag har också hört det och det skulle göra mig verkligt bekymrad om Sverige inte kan få det att fungera i Afghanistan när flera andra länder får det med dittransporterade hundar.
Ähh. Tyvärr har du fel Wiseman. Att tjänstehundar värderas hög i Försvarsmakten stämmer inte. Titta på Flygvapnet tex. Flygvapnet var först med den stridsteknik hund som du beskriver som "MP och Bassäkerhet". Idag sker dock en avveckling av den mesta hundverksamheten i FV. Att jobba med "bassäkerhet" är inte längre aktuellt och hundverksamheten "kostar för mycket pengar". Titta tex på organisationen i EAW.
Kaptenen: Tyvärr är det skillnad på att känna till värdet och att kunna utnyttja det eller värna om det. Det gäller inom så gott som samtliga områden i Försvarsmakten. I besparingsivern silar man myggor och släpper igenom elefanter, med känd effekt.
Jag känner väl till att FV var pionjärer inom området, men jag slog ihop det till bassäkerhet (flyg + marin). Tyvärr är det väl så att närskydd 860/870 utgått ur organisationen och Marinens bassäk är väl också på väg ut? Det finns inget annat ord än "fantastiskt" för hela tanken att "någon annan" kan lösa den uppgiften man själv ska spara in.
EAW:n är tyvärr som så mycket annat ett luftslott organisatoriskt, men så blir det när man ska jaga personalrader precis överallt. Att förvänta sig att att med ett hundratal man lösa större uppgifter än vad de gamla basbataljonerna förväntades göra.
Mig veterligen är det väl också så att EAW:n inte ska sköta sitt eget skydd utan det ska skötas av en "host nation" eller annat förband ur NBG. Knappast ett effektivt utnyttjande av förbandet.
Jag vill bara understryka det Wiseman sa om de brittiska hundgårdarna. Där har man inte sparat på punden.
Frågar man dem något om hundarnas användbarhet får man se till att ha gott om tid för att lyssna.
Otaliga berättelser om liv och egendom som räddats.
Vår egen hundtjänst går som allting annat på minsta möjliga sparlåga.
Jag har sett flygbasjägarskolans hundekipage när det begav sig "in action" och blev imponerad.
Ett väl tränat och fungerande hundteam kan inte mätas mot något/några andra sensorer.
Tyvärr är väl den enda just nu gångbara hunden i försvarmakten Pudeln.
Först prisar man varandra och slår sig för bröstet angående samarbetet och de nya möjligheterna med C-17 och nu går transporterna som vanligt med inhyrda IL-76!
Allt verkar bara vara, en för mig som varande i branchen vanlig företelse, nämligen en kuliss. Uppmonterad vid rätt tidpunkt och på rätt ställe för att skyla en icke så smickrande verlighet.
Teaterdirektören.
Jörgen
Äntligen det var inte en dag försent, liv kommer att räddas det är jag helt övertygad om. Varför inte fortsätta denna linje och använda hundar i bevakningen av våra grundorganisationsplattformar. Det finns förslag som skulle innebära effektiviseringar av fredsbevakningen genom att använda hundar men ansvariga inom HKV är osäkra på effekten. Lär av vaktbolagen som använder hundar i stor omfattning, det ökar effektiviteten, skyddar föraren och besparar i vissa fall en person. Mer hundar i Försvarsmakten!!
Skicka en kommentar