Gästinlägg: SHK återigen JO-anmält

För långa utredningstider

Återigen har Statens Haverikommission (SHK) råkat i blåsväder, tidigare var det turerna kring Estonia. Nu är myndigheten anmäld till JO för bristande myndighetsutövning av SEKO klubb 119. Anledningen är den långa utredningstiden av den brand i ett tunnelbanetåg som inträffade den 16 maj 2005! JO-anmälan lämnades in i oktober vilket tydligen fick till följd att SHK letade fram sina papper och lyckades publicera en rapport veckan före jul.

Det tog alltså 4,5 år att genomföra utredningen vilket naturligtvis är helt underkänt. Under hela den tiden har vagnar med samma fel rullat i Stockholm med en potentiell risk att råka ut för en ny katastrofsituation. Under den tiden har hundratals miljoner resenärer utsatts för en ökad risk och detta till del beroende på SHK oförmåga att producera en utredning som kan ge rekommendationer om hur ett upprepande ska förhindras. En acceptabel tid skulle kunna vara sex månader, i extremt svårutredda fall kanske ett år, men inte närmare ett halvt decennium.
Tyvärr är det mer regel än undantag att SHK har långa utredningstider. Ser vi tillbaka på flera av de haverier som inträffat inom Flygvapnets helikopterverksamhet så är det likadant.

Inte utredarnas fel

Vad beror det här nu på? Låt oss, bara för skojs skull, använda oss av en av de modeller som SHK själva använder, nämligen den populärt kallade Schweizerostmodellen eller HFACS. Innebärande att man kan se orsaken till en händelse i flera nivåer, operatören, utbildning, organisation, olika ledningsskikt osv.

Då skulle man ganska snabbt se att det inte är operatören, i det här fallet utredarna, som är problemet. SHK har idag flera skickliga och kunniga utredare som för det mesta producerar kvalitativt utmärkta utredningar. Problemet ligger på ledningssidan.

För det första så är SHK hopplöst underbemannat. Personalen blir snabbt överbelastade med alltför många utredningsuppdrag vilket ger de långa utredningstiderna. Att det inte finns tillräckligt med medel till att dimensionera SHK efter dess arbetsbelastning är och förblir ledningens ansvar. Att SHK ledning inte heller kan organisera sig internt är också ett ledningsansvar. SHK har idag ett omvittnat dåligt arbetsklimat med konflikter mellan ledning och personal.

SHK leds av en generaldirektör utsedd av regeringen. Det som utmärker de senaste utsedda GD för SHK, liksom många andra myndigheter är att de nog inte har varit de vassaste knivarna i lådan, utan snarast ska premieras för lång och trogen tjänst. Vilka kriterier som styrt utnämningarna är inte känt men inte har det varit för visad god förmåga att leda en organisation, snarare en luddig juridisk bakgrund. Ej heller har det funnits, eller finns, ett intresse att fortbilda sig inom sitt myndighetsområde men gärna dyra konferensresor på skattebetalarnas konto.

Nog med inkompetenta generaldirektörer

En rekommendation, i SHK-anda, blir då att aktuellt departement, Försvarsdepartementet, ser över SHK ledning samt ger resurser till att SHK kan utföra sitt arbete på avsett sätt. Vad avser ledningen så är det ganska enkelt. Byt ut hela ledningsgarnityret och rekrytera en chef som har förmåga att styra och utveckla en så viktig myndighet. Då nuvarande GD förmodligen slutar nästa år så finns ju möjligheten att tillsätta en kompetent kraft. Avdankade juristers tid måste vara förbi.

SHK är för värdefullt för att vara ett ställe som regeringen, uppenbart, använder för att lösa personalproblem på något annat ställe.

Borneo