Rolf K Nilsson skriver på sin blogg om en annan typ av rysskräck än vad de flesta menar med begreppet.
Befinner man sig i Sälen eller om man nyttjar Folk och Försvars utmärkt webbdireksändningar, kunde man igår följa en paneldiskussion runt den svenska solidaritetsförklaringen. Deltagarna fick agera utifrån ett scenario som drogs upp av Bo Hugemark och Johan Tunberger. Scenariot var att ett baltiskt land utsattes för vissa ryska påtryckningar med anledning av att landets rysk minoritet ansågs förtryckt och det baltiska landet oroades av stora ryska övningar längs landets gräns, liknande vad som skedde i södra Kaukasus sommaren 2008. Frågan var då hur Sverige skulle agera i situationen. Rolf K Nilsson sammanfattar paneldiskussionen mycket bra för den som inte såg den.
Efter att ha sett diskussionen kunde jag bara konstatera att där dog solidaritetsförklaringen. I sedvanlig ordning var det ingen av politikerna som vågade trycka på knappen och effektuera solidariteten eller ens inkalla framtidens kontraktssoldater för att höja den svenska beredskapen. När NATO önskade svensk hjälp för att bistå sitt medlemsland (också EU-land), var det kalla handen från politikerna, Lissabonfördraget till trots!
Om jag var norrman, dansk, finne, est, lett eller litauer skulle jag vara mycket, mycket bekymrad. En solidaritetsförklaring har en reell fysisk innebörd. Den kan inte bara handla om tomma ord, eller en klapp på axeln. Svensk säkerhets- och försvarspolitik har mycket allvarliga problem. Det tror jag att ytterst få inte instämmer i.
Så dog den svenska solidaritetsförklaringen.
Uppföljning och replik till Staffan Danielsson finns i ett efterkommande inlägg.
Bloggar: Staffan Danielsson (deltagare i paneldiskussionen), Svenska Freds, Mats Engström, Klamberg, Charlie Weimers, Adam Cwejman
Media: DN,
(Jag hade egentligen tänkt att kommentera det röd-gröna försvarsmanifestet i ett inlägg ikväll, men jag spar det någon dag)
Så dog solidaritetsförklaringen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
Jimmy Carter7 timmar sedan
-
Gryningsläge10 timmar sedan
-
-
Donald Trump är nu Ukrainas sista hopp3 veckor sedan
-
Taktisk kavalleri: Strategier och strider med hästar2 månader sedan
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
-
-
-
-
Konservativ och antikapitalist4 år sedan
-
Utom allt rimligt tvivel?5 år sedan
-
Om världens undergång6 år sedan
-
-
-
-
Savua ja peilejä7 år sedan
-
Marint intressant bok7 år sedan
-
Akademisk tåkeprat7 år sedan
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
Konsultskolan 37 år sedan
-
-
Inget gästinlägg8 år sedan
-
Liket lever!8 år sedan
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
EU-minister och parlamentarikerrockad8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
-
Utbildning, värnplikt med mera8 år sedan
-
-
Vem förmedlar desinformation?9 år sedan
-
-
-
-
-
Nu hände det.9 år sedan
-
-
-
-
-
Av: KAURIN10 år sedan
-
Charader10 år sedan
-
Nato eller inte?10 år sedan
-
Gick du på den lätta?10 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
19 kommentarer:
Några reflektioner av spelet.
Stor humor att Staffan H (C) under spelets gång är imponerad att den fiktiva överbefälhavaren kommer med förslag hur konflikten ska lösas ur ett militärt perspektiv.
Är detta en indikation att försvarsberedningen inte är vana med en ÖB som agerar som en ÖB? Utan en ovillkorlig 'ja-sägare' med många stjärnor på axlarna?
Rysskräcken som politikerna uppvisar är häpnadsväckande det borde vara ett tydligt tecken att våra politiker inte ser Rysslands nuvarande utveckling ur ett positivt perspektiv.
I mitt tycke var spelet, mer eller mindre värdelöst. Då det involverade politiker som enbart slingrade sig och undvek alla direkta svar(inget nytt under solen kanske..).
"Osannolikt, hypotetiskt och baltländer är natomedelmmar" var egentligen de enda argumenten som gick om och om igen.
Och i vanlig svensk ordning sätter vi vårat hopp till andra länder och mellanstatliga organisationer. I detta fallet Nato med ett USA som är uppbundet på annat håll. Hur många Nato länder är sugna att spänna musklerna mot Ryssland utan USA?
Och att sätta något hoppet till EU är banalt. Till att börja med är de mäktigaste EU-länderna beroende av rysk energi. Och att de 'övriga' länderna i EU skulle våga att sända ut en rejäl pekpinne(ex: EUBG i Baltikum) mot Ryssland är totalt orealistiskt. Har EU gemensamt snabbt och ordenligt 'pressat' något annat land innan? Och våra politiker tror att EU ska göra det mot Ryssland?
Våra politiker kan inte ens enas om att mobilisera vårat stridsvagnskompani och basera en rote 39:or på Gotland.
-Skrattretande(!)
Jag skulle se våran förmåga att 'hoppas' på att någon annan/annat som den största hotet mot Sverige.
"Hoppas på det bästa förbered för det värsta"
Jag råkade titta på inslaget tillsammans med några finska kollegor.
En kommentar bland många svordomar och skratt var; "Med sådana politiker behöver ni inte lägga ner en enda krona på ert försvar. Ni kommer ju aldrig att kunna använda det ändå".
Med den beslutsångest politikerna visade, saknar de nog återtagningstiden, som helst skulle vara minst två mandatperioder. Deras och någon annans.
Ja, Wiseman här dog solidariteten.
Tyvärr försvann även mycket av våra politikers trovärdighet gentemot försvaret.
En kollega sammanfattade med orden; "Vi kommer inte att vara passiva, men vi vidtar inga åtgärder som kan oroa eller missuppfattas av parterna.D.v.s. vi gör inget och tillåter inget annat heller".
När en av deltagarna sade sig kunna överväga ett fördömande trodde jag att vi skulle få ringa efter ambulans. Några från de tidigare östra delarna av Sverige skrattade utan att andas under oroväckande lång tid.
Lite senare på kvällen:
"Bastun är iskall"!!!!!
"Svensken har inte glömt att sätta på den han är bara solidarisk".
?????
"Han har inte gjort någonting"!
Teaterdirektören.
Har inte själv sett inslaget, men är det inte lite vanskligt att göra sådana här övningar i TV? Politikerna kommer ju göra allt de kan för att undvika att säga något som de får ångra senare...
Men, så slår det mig, det är kanske det som är den främsta läxan: Limboturneringen fortsätter, men numer är det endast dvärgar som kvalar in. Som basket, fast precis tvärt om.
Som komplement till det Finska perspektiv som presenterats finns även en mycket bra diskussion från Brittiskt perspektiv på bloggen "Kings of War", där Gen. Bill Rammell säger följande:
"Underlying this is the need to provoke debate about what role we want as a country, as a society, to play in the world.
If we truly believe that we can deal with the threats that face us by simply defending our islands at home, then we should move towards Swiss-style Armed Forces.
My view is that going forward we, sadly, face a series of threats the nature of which will require the projection of power beyond our borders to protect our national security."
Passar ganska väl in, eller hur? Dock, det bästa är sparat till sist:
"My great fear is that we as a nation will become so risk-averse, so cynical and so introverted that we will find ourselves in inglorious and impotent isolation by default."
Bingo!
http://kingsofwar.org.uk/2010/01/inglorious-basterds/
det är tragiskt...
Sverige har blivit ett land där de flesta beslutsfattare drivs mer av en rädsla för att riskera att ramla av den egna karriärstegen än av en vilja att åstadkomma någonting vettigt (som t ex att skapa eller skydda bestående värden för våra barn och deras barn)...
Det kan inte vara kul att se sig i spegeln när man inte är uppriktig mot sig själv
Fast vissa verkar ju kunna övertyga sig själva att vi faktiskt är på rätt väg med det svenska försvaret - och det är väl ändå värre?
Det här utfallet av en sådan här "övning" är inte förvånande men inte mindre allvarlig för det. Under kalla kriget räknade flygvapnet på hur många anfall man kunde göra mot en rysk invasionsflotta från det att de börjar stäva ut tills de når sin landstigningspunkt i Sverige. Flygvapnet kom fram till att man skulle, beroende på förutsättningarna, kunna slå 3-4 gånger. Den politiska bedömningnen var 0 till 1 eftersom man aldrig ansågs sig kunna ge ett anfallstillstånd förrän fienden var väl inne på svenskt vatten, oavsett vad underättelser i övrigt hade för bild.
Samma sak här, den svenska solidaritetsmodellen är inte död, den lever i högönskelig välmåga. Då får man dock betänka att svensk definition, efter långvarigt sossestyre, av solidaritet är "Allt Ditt är mitt och allt mitt ger Du f-n i"
Borneo
Tack för info till oss "vanliga" som inte tittat.
Som "vanlig" medborgare kan jag inte annat än rent ut skämmas att ha sådana företrädare. Fast felet är väl mitt, jag har ju varit med och valt dem.
Rent filosofiskt undrar jag om det är så att vi MÅSTE uppleva ett 9 april 1940 igen för att fatta nåt. Allt annat blir ju bara snack i kubik. Om och om igen.
/Morfar
Anonym 14.24
Problemet är ju att vi inte har någon parti att rösta på som tar försvars- och säkerhetspoltik på allvar.
Vi hade Moderaterna som en gång i tiden hade en nykter syn på försvaret, nu har dom blivit sämre än V och Mp.
Sanningen är att inget politiskt parti kommer driva försvarsfrågor innan bomberna ramlar igenom taket i Rosenbad.
Sorgligt men sant.
//Jonas75
här en kommentar från en "slingrande" människa, tillika politiker, som någon skäms över med mera.
Jag tar denna fråga på djupt allvar, jag uppskattar verkligen dialogen som internet och Wiseman m fl öppnar för och där jag deltar efter bästa förmåga och vill hänvisa till min blogg där jag har kommenterat wisemans synpunkter; http://staffandanielsson.blogspot.com
Intressant att Ahlin inledde med att sonika säga nej till ÖB:s förslag. Även om tex att basera en rote JAS på Gotland väl kan rymmas inom den fredstida uppgiften att avvisa kränkningar.
Hittade ett litet klipp från "The Ministerial Broadcast" på youtube. Det är ett roligt inslag där man driver med GB's försvarspolitik. Allt kan ju inte appliceras på hemmadebatten men vissa poänger uppskattas ändå tycker jag: http://www.youtube.com/watch?v=ZNMR4pniwWI&feature=player_embedded
Staffan@
En av tankarna med en solidaritetsförklaring är väl att avhålla en eventuell angripare på ett tidigt stadium från att ens tänka tanken?
På vilket sätt anser du att ni agerade avskräckande?
Vilken åtgärd, av de ni föreslog, anser du att en angripare skulle förstå att ni menade allvar med er solidaritet?
Sedan kan jag
förstå att det är pinsamt att bli utsatt för ett sådant scenario med de ynkligt små resurser vi just nu förfogar över.
Men då är det som jag sagt innan att en solidaritetsförklaring som innebär att vi kan ställa upp med ett pressmeddelande inte fyller någon funktion.
Att försöka balansera på neutralitetslinan både inom och utom EU samtidigt är en otroligt svår balansakt och är det egentligen meningen.
Trovärdigheten är tyvärr redan skadad. Hur rätta till det?
Några i panelen insåg kanske vartåt det barkade om man lyssnar på vad de sade i slutreplikerna men det var för lite, för sent.
Teaterdirektören.
Staffan Danielsson
Jag skriver på denna bloggen istället. Läsarna här är mer insatta...
Du säger att ett sådant scenario inte är sannolikt under en överskådlig tid.
Vad är en överskådlig tid?
Fem år? Tio?
Hur lång tid tar det att återuppbygga vår försvarsförmåga om ni helt plötsligt skulle se tendenser att en ev motståndare ev skulle ha offensiva tankar i vårt närområde?
Såg ni Georgien hända? Såg ni det 10 dagar innan det hände?
Hade ni ens sett det när det var över?
Solidaritetsförklaringen är död.
Jag hoppas inget annat. Om inte så borde vi folkomrösta om det. Att lämna alliansfriheten (på pappret i alla fall) är för mig större än EMU....
Ska vi ha en allians med några så bör det vara ömsesidigt och det bör vara utklarat vad som gäller!
Jamen typ tack för det! En dummare svensk säkerhetspolitik har inte skådats sedan ryssätaren Sven Hedin härjade som värst. Hoppas på att andra ska komma oss till hjälp. Hjälp!
Den svenska neutralitetspolitiken fördes länge under annan stats kärnvapenparaply och gav således även Sverige möjlighet att laborera med både kvalitet och kvantitet på egna förband utan att säkerheten äventyrades nämnvärt. Västmakternas doktrin innebar att numerär konventionell underlägsenhet kunde uppvägas av större nukleär förmåga vilket gav Sverige goda möjligheter att bedriva en relativt renodlad industripolitik under beteckningen försvarsfrågor. Exempelvis har Sverige sedan lång tid förmåga att producera stridsflyg vilket är en typ av vapenplattform. Eftersom en vapenbärare är en strategisk resurs har Sverige ofta haft en plats vid överläggningar om säkerhetsfrågor då det varit av vikt för andra stater att ha kännedom om vilka den svenska industrin kunnat komma att överlåta försvarsmateriel till. Ledande politiker i Sverige har tyvärr också haft god förmåga att producera politiska dimridåer vilket fått till följd att stora delar av befolkningen vad gäller försvars- och säkerhetspolitik bibringats tendentiösa uppfattningar om orsak och verkan. Den sura karamellen måste statsledningen snart hantera.
Under konferensen Folk- och försvar skall Islamismen debatteras. Den religiösa fundamentalism som Islamismen är väcker både förfäran och vrede. Det vore åtminstone från statsledningens sida rimligare om fundamentalismen betraktades som en låt vara oönskad men likväl oundviklig del av både den eftersträvade mångfalden och globaliseringen. I takt med att den svenska befolkningen ändrar sammansättning följer nämligen inte bara den utvecklingens fördelar utan även dess nackdelar. Det är olyckligt om statsledningen inte griper tillfället att inta en realistisk ståndpunkt gällande detta.
Eftergiftspolitik som enda linje har knappast förutsättningar att fungera i fråga om den vid Folk- och Försvar diskuterade Islamismen vilket morot och piska i kombination däremot kanske har. De i dag och i en nära framtid aktuella hoten mot vårt oberoende och svenska intressen är kopplade till Sveriges ställning som industrination i den integrerade världsekonomin oberoende av var de uppträder geografiskt. Lojaliteten hos delar av den svenska befolkningen är inte odelade utan ligger tvärtom delvis i andra stater, hos andra folkgrupper och i tron på andra gudar än majoritetens här. Mot denna bakgrund måste det svenska samhället generellt snart acceptera en högre beredskap för terrordåd riktade även mot det svenska civilsamhället. Hur ska oviljan att röja personalens i Utlandsstyrkans identiteter annars tolkas?
Därtill gäller att om mångfald i allmänhet och Islamism eller annan religiös fundamentalism i synnerhet ska tolereras i Sverige det är ett absolut krav att våra folkvalda slutar behandla frågorna som om Sverige skulle sakna egen ursprungsbefolkning.
Tobias Wallin
www.newsmill.se
Den minnesgode minns säkert då det svenska invasionsförsvaret byggdes utifrån tesen om den korta militära förvarningen, KMF. Minns man detta kommer man också ihåg den besvikna insikten om att det hela istället borde uttydas SPB, det sena politiska belsutet!
Tyvärr verkar dessa "ränder" fortfarande sitta djupt i våra folkvalda.
På sin plats att reflektera över, i detta sammanhang, är även skriftställare herr Agrells ytterligt träffsäkra slag på spikens huvud då han, för några år sedan, torrt konstaterade att Sverige som nation ansåg sig kunna överblicka ett säkerhetspolitiskt läge som sträckte sig längre än motsvarande tid för såväl kopralen Napoleon som den energiske herr Hitlers uppgång och fall!
Total avsaknad av ryggrad från deltagande politiker vars svar i praktiken dödade solidaritetsförklaringen - jag utgår ifrån att inslaget kommer att analyseras av finska/baltiska med flera länders utrikes/försvarsdepartement och de kommer utan tvekan inse att de inte under några förutsättningar kan räkna med svensk militär hjälp den dagen de har oturen att komma i konflikt med Moskva. Hur motiverade kommer de att vara att stödja oss när ryska marininfanterister landstiger på Fårö för att säkra sina energileveranser genom Östersjön...
Är det någon här som tror att dagens svenska politiker skulle förklara Ryssland krig om som exempel ryska marininfanterister landsteg på Fårö?
Det tror inte jag. En jävla massa gapande i FN och i Bryssel från svenska regeringen, inget mer.
Sen skulle väl Ohly och Peter Eriksson skylla på USA.
//Jonas75
Citat från http://www.kkrva.se/Artiklar/092/kkrvaht_2_2009_4.pdf
om "Kostnadseffektiviteten och finskt försvar":
" Av naturliga skäl är de säkerhetspolitiska avvägandena olika i olika nordiska länder.
I nötskal beror de på att:
- Danmark och Norge har Nato
- Sverige har Finland
- Finland har Ryssland "
@FS: Vad har detta med solidaritetsförklaringen att göra? Möjligtvis skulle det vara grunden för en ny anti-solidaritetsförklaring...
Skicka en kommentar