"Pensionschocken" (uppdaterad 23/1 kl 10.45)


Så kom då den dagen vi alla väntat på, men förmodligen betydligt tidigare än någon befarat. Den dagen då det stod klart att pensionspengarna inte räcker utan att pensionen måste sänkas. De närmaste åren kommer pensionerna att behöva sänkas med 3 % för att pengarna ska räcka och naturligtvis rasar de svenska pensionärerna, skam vore väl annat. För första gången i svensk historia kommer också prisbasbeloppet att sänkas. Pengarna räcker inte längre för en befolkning med allt lägre nativitet och allt högre livslängd och framförallt allt längre pensionstid.

I början av 90-talet reformerades det svenska pensionssystemet för första gången sedan ATP-systemet kom på 1950-talet. Det var faktiskt en bred kompromiss som alla partier utom Vänsterpartiet och Ny Demokrati ställde sig bakom, vilket säkert vissa avsiktligt vill glömma idag. Samtidigt vittnar det om att alla förstod vikten av att få till en förändring av pensionssystemet om pensionerna skulle ha någon chans att räcka i framtiden. Den statliga förvaltningen av pengarna var inte tillräcklig för att få tillväxt. Därför beslutades att 2,5% av lönen skulle avsättas till premiepension, som individen själv skulle förvalta genom fondsparande. Men faktum kvarstår att så länge inte allt pensionssparande är fonderat, är det ändå dagens arbetande befolkning som betalar pensionen för dagens pensionärer och de som är barn idag som kommer att betala för morgondagens pensionärer.

Kan man verkligen ålägga enskilda individer ansvaret att ordna sin egen pension? Man vill ju verkligen tro det bästa om människan, men tyvärr är nog inte alla mogna för det även om pengarna är låsta till pensionsändamål. Vissa skulle nog helt strunta i morgondagen och på pensionsdagen ringa kvällstidningen likt en dokusåpakändis och fråga vem som ska ta ansvar för alltihop.


3 av 10 försörjer de andra 7

Bristen på statliga medel att avsätta till pensionsändamål kommer sig snarast av den större bristen på statliga medel överhuvudtaget. Allt färre svenskar som förvärvsarbetar ska försörja allt fler andra och det handlar inte bara om de förvärvsarbetande utan även om att de som arbetar inom privat sektor ska försörja de som arbetar inom offentlig sektor. Sammantaget ska 3 av 10 svenskar försörja de övriga sju som antingen är barn, studerande, sjukskrivna, arbetslösa, pensionerade eller offentligt anställda.

Tyvärr är det en siffra som bara förvärras i och med att allt fler svenskar står utanför arbetsmarknaden, medellivslängden blir längre och allt färre jobbar till 65 års ålder. Situationen blir heller knappast ljusare av att oppositionspartiernas ständiga universallösning är att skapa fler arbeten inom offentlig sektor. Det är naturligtvis bra att hålla människor i sysselsättning, men vore inte det bästa att skapa arbetena inom områden som faktiskt genererar skattepengar som kommer samhället till godo och som kan användas till pensioner och bidrag?
(Naturligtvis finns det undantag med statliga jobb som genererar friska pengar till statskassan och privat jobb som gör motsatsen, men de tar i princip ut varandra)


Småföretagarklimatförstöring

Sveriges välfärd och industriella framgångar under efterkrigstiden kommer tyvärr inte så mycket av idogt arbete och svensk överlägsenhet som det faktum att Sverige var ett av mycket få någorlunda moderna land som klarade sig undan andra världskrigets fasor och efter krigsslutet kunde stoltsera med en fullständigt intakt industri som dessutom gick på högvarv. Tyvärr har det mesta av det moment som då fanns försvunnit idag. Sverige är idag uppbyggt på att man som individ ska försörjas och inte genom att skapa egen försörjning och med det menas inte bidrag, utan att man systemet vill att man ska arbeta i antingen storföretag eller offentlig sektor. Den som idag driver ett småföretag ska följa ett gigantiskt och obegripligt regelverk, medan storföretagen och dess ägare ständigt ges undantag och fördelar av Regeringen och Riksdagen. Det finns ca 20 000 regler och lagar som styr hur verksamheten får och ska bedrivas, vilket stora företag kan ha juridisk personal anställd för att hålla koll på, medan det är lite värre för Johanssons Däck i Arboga, med 3 anställda. Minns Mona Sahlins ord efter hennes time-out efter skandalerna på 90-talet. ”Jag hade ingen aning om att det var så svårt att vara egen företagare”. De flesta som startar egna företag känner förmodligen inte till ”3:12” reglerna som innebär att den företagare som säljer eller tar ut pengar ur sitt företag ska skatta både för inkomst av tjänst och inkomst av kapital. Lyckas trots allt personen som valt att satsa sina surt förvärvade eller lånade pengar i ett eget företag och känner för att sälja sitt företag på ålderns höst beskattas denne som tack med 45%, medan den som istället valt att lägga sina sparpengar på aktier eller fonder med betydligt större och tryggare tillväxt, istället beskattas med 30%. Skapar detta fler arbeten? Genererar det mer skattepengar till välfärden?

Tyvärr är det så illa att välfärd kräver tillväxt och våra stora svenska ”hållbara” företag sysselsätter allt färre, med ökad arbetslöshet som resultat. Samtidigt är det ingen slump att inget av de 50 största företagen i Sverige är startat efter 1970, medan den siffran för USA är 20%. Har vi helt fått slut på bra idéer i Sverige, eller är det så att det är något fel på företagarklimatet? Det blir intressant att se hur restaurangnäringen ska gå nu när det nu efter årsskiftet blir enormt mycket svårare att fuska med kassaapparaterna. Hur mycket högre kommer priserna att bli och hur många restauranger går omkull?

Det kan också vara värt att ställa sig frågan varför de statliga AP-fonderna som förvaltar mycket av pensionskapitalet ska behöva investera pengarna utomlands i utländska företag och därmed skapa jobb i utlandet, istället för att investera dem i svenska företag, framförallt svenska småföretag? Det faller sig dock rätt naturligt när man ser hur mycket pengar som AP-fonderna lägger ut på utländska konsulter att pengarna också hamnar i utlandet.


Själv är bäste dräng

Ska man som svensk idag, med dagens system, trygga sin egen pension måste man göra det själv och det har även pensionsinstituten och bankerna insett och vi överöses med reklam om pensionsförsäkringar, framförallt vid nyårstid. Allra helst ser pensionsinstituten att man placerar pengarna i en pensionsförsäkring hos dem, där de försöker överträffa varandra i dystopier för den som inte pensionssparar och i påstådda avkastningsnivåer.

Mycket få reagerar på avgiftsnivåerna hos pensionsinstituten eller bankerna, där avgifterna ofta ligger på 1-2% av kapitalet årligen. Det låter ju inte så mycket, när man inte betänker ränta på räntaeffekten. Speciellt om man utöver den årliga avgiften lägger till avkastningsskatten som tas ut på allt pensionssparande (~1%) och sedan eventuell fondförvaltningsavgift (0- ~3% beroende på fond). Själv förordar jag ett pensionssparade i IPS (individuellt pensionssparande) hos t ex Avanza eller Nordnet, där man inte betalar någon årlig avgift. Istället görs förtjänsten genom courtage på affärerna, men små pengar i det långa loppet. Jämför man IPS hos en nätmäklare med de avgifter banker och pensionsinstitut tar ut inser man direkt varför bankerna och pensionsinstituten är så måna om att man ska pensionsspara hos just dem och helst i en pensionsförsäkring. (I det följande exemplet är avkastningsskatten och fondernas förvaltningsavgifter borträknade eftersom de är desamma eller snarlika)

Om man sätter in 10000 kr per år i pensionssparande hos Avanza i deras egen indexfond Avanza Zero, som är helt avgiftsfri, har man efter 30 år betalat exakt 0 kr i avgifter. Väljer man istället ett lite offensivare sparande med att själv placera fonder och aktier, som är den stora fördelen hos nätmäklarna, blir avgiften naturligtvis högre p g a courtage och fondernas egna avgifter. Gentemot pensionsinstituten och bankerna är det dock ingenting.

Räknar man med en årlig avkastning på 10% har man efter 25 års sparande hos nätmäklaren fått ihop drygt 1,8 milj kr. Hos banken med 1% avgift har man istället bara fått ihop till 1,5 milj kr, samtidigt som banken kammat hem nästan 140 000 kr bara i avgifter eller 8,5 % av ditt totala sparande.
Sparar man istället 20 000 kr/år blir summan nåstan 290 000 kr eller ca 9 % av det totala sparandet på 3,2 milj kr. Har man istället fallit för de vackra orden och valt pensionsinstitutet med 2 % avgift och sparar 20 000 kr/år har man skänkt nästan 550 000 kr till banken vid pensionsdagen eller 20% av den totalt sparade summan på 2,2 milj kr.
Inte undra på att bankerna och pensionsinstituten är så måna om att få förvalta pensionspengarna, att man måste gräva så djupt på deras webbsidor för att finna avgifterna eller att de erbjuder en femhundring i handen ifall de inte lyckas förbättra ens sparsituation.

Oftast är de inte heller speciellt skickliga på att förvalta pengarna. Samtidigt som chefsskikten i pensionsinstituten plockar ut allt större ersättningar och fallskärmar, snörps ofta återbäringarna av till pensionsspararna p g a dåliga placeringar. Har man valt ett fondsparande hos ett pensionsinstitut eller en bank, har de ofta gjort en första egen sållning av fondutbudet, varvid man kan gå miste om en del intressanta fonder. I värsta fall sitter man med ett urval på 100 fonder som alla går bakåt. Upptäcker man sitt misstag och vill flytta sin försäkring finns det antingen en finstilt paragraf som säger att det inte går eller också kostar det någon procent av kapitalet.

Mitt råd är som sagt en IPS-depå hos någon av nätmäklarna
(inte någon av bankerna!). Då slipper man avgifter och kan själv helt fritt välja bland alla fonder och dessutom spara i aktier och få utdelning från dem. Det kräver inte mycket energi och fondmarknaden är inte så svår att sätta sig in i. Lägger man ner en timme i månaden på att se över sin IPS (och PPM!!) når man ett ganska gott resultat utan att behöva lämna bort 10-20 % av sin framtida pension (mer om man är yngre). Det är enormt konstigt att vi svenskar är så otroligt förtjusta i att betala någon annan dyrt för att slippa ta egna beslut och i slutändan för att göra ett dåligt resultat.


Uteblivna förväntningar

Man kan lugnt säga att jag hade förväntat mig avsevärt mycket mer av en borgerlig regering för att förbättra villkoren för småföretagande i Sverige
(det hade jag i och för sig också gjort med försvars- och säkerhetspolitiken). Det är inte Saab, Volvo, ABB och liknande storföretag som kommer att skapa välfärd för Sverige i framtiden. Det är småföretagen. Fortsätter det så här är dagens ”pensionschock” för att använda tidningsspråk inte det enda vi får se i den här vägen i framtiden. Det illa PR-mässigt förvaltade jobbskatteavdraget genererar mer konsumtion och arbeten än det kostar uteblivna skatteintäkter, men det räcker inte långt. Den 25% lägre skatt (1387 kr) en person som tjänar 19 000 kr i månaden har fått sedan 2006 lär inte enbart läggas på hög, utan snarast huvudsakligen gå till konsumtion och därmed bidra till en ökad tillväxt.

Vi kan också alla gratulera varandra till att vi åter är världsmästare. Ordningen är återställd och Sverige har sedan årsskiftet återigen världens högsta marginalskatt, sedan Danmark vid årskiftet sänkte sin. Tyvärr håller inte längre samma jämförelse när det gäller välfärd, där vi sedan länge blivit omsprungna av andra europeiska länder.

Oppositionen borde skicka en rejäl tårta till Regeringen. "Pensionschocken" är förmodligen det som slutligen satte spiken i kistan för Alliansen vid höstens val. Nästa opinionsundersökning blir intressant...



Media om "pensionschocken":
DN, 2, 3 SVT Rapport TV 4 E24, Expressen DI Privata Affärer Sydsvenskan


(1387 kr) en person med 19 000 kr i månadslön fått sedan 2006 läggs nog inte helt och hållet på hög.För den som vill bli bättre på att hantera sin privatekonomi rekommenderar jag boken "Så här kan alla svenskar bli miljonärer" av Per H Börjesson (VD för Spiltan). Boken är betydligt mindre flummig än vad den låter och en del fakta i inlägget kommer även ifrån den..



Uppdatering 8/1 kl 15.20:

Cornubot är en grafernas mästare och hans vidareutveckling av min 3/7-teori illustreras bra med grafer.

Uppdatering 23/1 kl 10.45 SvD har en ledare och en kolumn som berör ämnet. DN

32 kommentarer:

CS sa...
8 januari 2010 kl. 00:36  

Intressant artikel (du skriver inte längre blogginlägg). Även om jag också är missnöjd med hur alliansen skött eller inte skött en hel del så kan jag för mitt liv inte förstå hur media kan lägga skulden på dem för "pensionschocken". Många avdem insinuerar i alla fall att det skulle vara regeringens fel.

Finns det verkligen folk som är så dumma så de inte förstår varför de får mindre pengar och att det inte är sittande regering som ligger bakom sänkningen. Att pensionärerna dessutom skulle få ännu lägre pension om det hade varit en rödgrön regering verkar inte ha gått fram.

chefsingenjören sa...
8 januari 2010 kl. 00:46  

Ähum Wiseman, du glömde att vi statligt anställda militärer också går in i de 7/10...

Wiseman sa...
8 januari 2010 kl. 01:07  

CS: Det kan jag garantera dig att det gör. Det räcker med att du tittar på tv-nyheterna.

CI: Gjorde jag? Jag har väl inte påstått motsatsen?

Cornucopia? sa...
8 januari 2010 kl. 07:22  

Bravo. Nu kan inte alliansregimen lastas för finanskrisen, men det ser förstås inte väljarna som tror att allting som händer beror på regeringen...

Peregrine sa...
8 januari 2010 kl. 07:33  

Dagens pensionärer har fått bättre pensioner under åren 2006-2008 än vad som egentligen skulle vara fallet eftersom det var högkonjunktur då.

Nu är det lågkonjunktur och då blir det lite sämre. Pensionen följer med Sveriges ekonomi, inget konstigt med det.

Men pensionsbolagen är skurkar ... själv har jag gått över till indexfonder med mycket låg avgift. Rekommenderas !

Elvis sa...
8 januari 2010 kl. 08:05  

Tack för en, som vanligt, bra artikel Wiseman. Jag är själv officer i pansartrupperna och har följt dig länge i framför allt den rollen men jag är också mycket intresserad av min ekonomi.
Tyvärr beskriver du det som är så signifikativt för Sverige. Någon annan ska ta ansvar för mig. Det är inte mitt fel. Staten ska ordna för mig. Vi har alla olika förutsättningar att ordna för oss i livet. Det beror på socialt arv, intellektuell förmåga, prioriteringsförmåga och måttet på ansvarskännande. Givet detta skall vi givetvis ha en grundläggande skyddsnivå för våra medborgare. Men allt där över MÅSTE vi självfallet ta hand om på individnivå. Det egna ansvaret är som bortblåst, om det någonsin ens har funnits. Tyvärr försvarar inte media den sidan utan lyfter ständigt fram folk "det är synd om" och som påstås fått allt i sitt liv "försämrat" av Alliansen. Sen kan jag bara instämma i att Alliansen fullkomligt misslyckats i att marknadsföra jobbskatteavdraget - som för mig är en riktig vinst - och vad som händer med pensionärerna.

Anonym sa...
8 januari 2010 kl. 09:27  

Om vi skall förenkla saker och ting grovt så är nationen Sveriges ekonomiska välstånd beroende av näringslivets hälsotillstånd. Och då i huvudsak exportindustrin, som står för över 50 % av vår BNP.

Mot det som bakgrund är det märkligt att vår nuvarande regering inte har förmågan att formulera en slagkraftig industripolitik. Det borde rimligtvis vara en paradgren för en borgerlig regering?

Istället tycks fokus avsiktligt flyttas från industrin till tjänstesektorn. Ett kort exempel är de statliga subventioner till tjänstesektorn som genomförts i form av avdrag för hushållsnära tjänster. Samtidigt som det inte går att uppbringa ett lån med seriösa återbetalningsvillkor* till fordonsindustrin.

Är det här verkligen en uttalad strategi hos regeringen? I så fall blir jag på allvarligt bekymrad. För att skapa ett framgångsrikt exportföretag tar flera decennier men att lägga ned det går på mindre än ett år. Så budskapet till Maud och regeringen borde vara: bit inte den hand som föder dig!

* - Det nuvarande akutlånet till fordonsindustrin skall återbetalas inom 6 månader vilket lett till att inget företag har kunnat utnyttja det.

Cliff Barnes

Anonym sa...
8 januari 2010 kl. 09:58  

Det är absurt att pensionerna är kopplade till aktiemarknaden och hur det går för den låtsasekonomin.
Pensionen är uppskjuten lön och ingen av oss statsanställda skulle väl acceptera att få en lönesänkning i lågkonjunktur så varför skall pensionärerna göra detta?

pilot

Anonym sa...
8 januari 2010 kl. 10:41  

@Wiseman: Den här meningen utelämnade oss kära statligt anställda...

"Sammantaget ska 3 av 10 svenskar försörja de övriga sju som antingen är barn, studerande, sjukskrivna, arbetslösa eller pensionerade."

/Besserwizzer

Wiseman sa...
8 januari 2010 kl. 10:51  

BW: Tack. Jag trodde jag hade tagit med offentligt anställda eftersom de är uppräknade i de tidigare inläggen i samma fråga, men tydligen hade jag missat det. Nu är det åtgärdat.

Anonym sa...
8 januari 2010 kl. 11:18  

I massmedia framställs ibland pensionärer som mindre vetande. Häromdagen citerades pensionärer som uttalade sig i termer som "vi borde ha sparat mer". Vad som inte kommer fram är, att utrymmet till sparande inte var alltför stort med de skattenivåer som då förelåg. Dagens pensionärer hamnar i ett olustigt mellanläge där gamla systemet byts ut och det nya införs med en framförhållning på något enstaka år.

Det skall bli intressant att se vilka bitar av valfläsk som kommer att kastas till 65+. Jag tror inte att det räcker med de uttalande som görs av alliansen att "pensionärerna skall kompenseras när statens ekonomi så tillåter". När man idag lånar pengar för att kunna genomföra senaste steget av jobbskatteavdrag, kan man ju alltid hävda att statsfinanserna inte tillåter ytterligare belastning, såsom sänkt skatt på pension.

När argumentet, som ofta framförs, att skattesänkningar redan genomförts för pensionärer, så är detta ganska ointressant, eftersom det är netto i plånboken som räknas.

Reinman

NiklasN sa...
8 januari 2010 kl. 12:40  

Måste få kommentera det där med indexfonder.... Alldeles sant är att de har låg avgift, lika sant är att du inget kan förvänta dig om avkastningen. Det finns inget skydd mot en global nedgång.

Bättre är att istället spara i en kapitalförsäkring och invstera sina slantar i en aktieobligation som visserligen kräver en uppgång för att ge avkastning, men låter dig behålla en större del av investeringen om saker och ting går söderut.
Avkastningsskatten är också ganska human...

Wiseman sa...
8 januari 2010 kl. 13:12  

NiklasN: Jag håller med dig. Skillnaden med IPS är att pengarna är låsta till pensionsdagen, vilket kan vara fördelaktigt för den som har svårt att hålla sig från sina besparingar. Kapitalförsäkringen är annars en mycket bra sparform om man ser till att få den hos en nätmäklare med villkor liknande de jag beskrev för IPS, t ex hos Avanza. Där är det också fria uttag från första dagen så länge man inte tar ut HELA summan, vilket man får göra först efter ett år. Kapitalförsäkring är i så fall den helt klart mest överlägsna sparformen eftersom pengarna inte är låsta tills pensionsdagen, men det kräver lite av ens karaktär.

Fungerar inte indexfonden p g a konjunkturen, finns det i regel ett antal räntefonder att välja tills vidare. Det finns det inte alltid hos pensionsinstituten eller bankerna.

Anonym sa...
8 januari 2010 kl. 14:55  

själv anser jag att aktier är det mest lönsamma sparalternativet.
Har du te x Handelsbankens depå kan du återinvestera utdelningarna utan extra kostnad, det är något som såvitt jag vet inte kan göra med Nordnet. Att återinvestera utdelningen ger en ganska saftig ränta på ränta efter några år. bloggen 40%20år (http://40procent20ar.blogspot.com/) har en del intressanta strategier om utdelninggar om man är intresserad av det.

Sen man kan öka pensionerna ganska bra genom att avskaffa vinstskatt, Kapitalskatt och reavinstskatt.

Att pensionerna blir mindre kan motverkas genom att spara mer själv. Det bör vara den enskildes ansvar att spara till sin ålderdom!

/J

Wiseman sa...
8 januari 2010 kl. 15:37  

Reklam för bubbelbadkar tillhör inte den stora bredd av kommentarer som godkänns för publicering.

Anonym sa...
8 januari 2010 kl. 16:29  

Wiseman,
Förstår att du, Cornucopia m fl är besvikna på den borgerliga alliansen.

Frågan som infinner sig är inte att fasa över alternativet röd-gröna utan var finns kompetensen, insikten och handlingskraften att ta itu med många av de frågor som ni så insiktsfullt beskriver?

Själv har jag övergett partipolitiken sedan länge eftersom den inte verkar fungera någonstans. Däremot har jag hittat kloka insiktsfulla och helt enkelt vettiga människor i snart sagt alla partier. Finns ju ett exempel med en vänsterpartist som gjort mirakel med en kommun i glesbygd var det nu var någonstans.

Min slutsats är därför att det bästa man kan göra är att stödja och aktivt kryssa dessa "vettiga" individer. Gör vi alla det så skulle kvaliteten på representanterna kunna höjas avsevärt.

Kanske skulle t o m sådana som du och Cornu kunna ta en plats i rampljuset.

/Morfar

Anonym sa...
8 januari 2010 kl. 16:37  

Det här var riktigt bra skrivet!

"Den som idag driver ett småföretag ska följa ett gigantiskt och obegripligt regelverk, medan storföretagen och dess ägare ständigt ges undantag och fördelar av Regeringen och Riksdagen. Det finns ca 20 000 regler och lagar som styr hur verksamheten får och ska bedrivas, vilket stora företag kan ha juridisk personal anställd för att hålla koll på, medan det är lite värre för Johanssons Däck i Arboga, med 3 anställda."

Håller verkligen med, jag har precis börjat försöka dra igång en liten firma och slås av alla regler och att skatteverket ska ha stenkoll på en. Att betala skatt är viktigast av allt!! Alla tillstånd som behövs. Alla jantemänniksor dessutom.. Försäkringar. Och juridiken sen. Inte har man råd att betala någon för lite råd till hur man bäst ska göra etc. Det är dyrt minst sagt att starta företag, och det är stor risk innan man eventuellt får avkastning längre fram. Kanske måste man misslyckas 9 gånger innan man lyckas den tionde etc.

Nej, i byråkratin och kontrollsamhället har alliansen mycket kvar att göra (i vissa fall har man förvärrat!), men det går väl ändå sakta åt rätt håll, men det går sakta.

\Behåller jobbet och kör firman på sidan, ända sättet att få det att funka på..

OBSERVATÖREN sa...
8 januari 2010 kl. 18:36  

Helt vid sidan av ämnet. Längst ned på din sida kan man se vilka som följer din blogg ("Länkar till det här inlägget").

Är det på det hela taget någon mening med att du filtrerar inläggen, med tanke på vilka länkar jag hittar på din sida?

För du delar väl inte åsikterna som framförs där (det tror jag mig veta att du inte gör).

Kan problemet åtgärdas?

Wiseman sa...
8 januari 2010 kl. 20:06  

Morfar: Kan det vara Fagersta du menar? Jag har för mig att den kommunen regeras av Vänsterpartiet, men på ett lite annorlunda sätt.

Jag håller med dig om partipolitiken i övrigt. Det är för mycket partipiska och för lite egna åsikter.


Observatören: Jag har ingen som helst möjlighet att styra vilka som länkar till mina inlägg. Länkningen sker automatiskt och du finner nog samma länkar även på andra bloggar som t ex Chefsingenjören, Din Ledamot, Tokmoderaten och en rad andra.

Anonym sa...
8 januari 2010 kl. 20:17  

För att vara cynisk:

Det finns en mycket enkel, grundläggande orsak till att livet görs svårt för småföretagare:

Ju mer småföretagare, desto mer urholkas fackets maktställning, eftersom alla måste dra hemmåt i ett litet företag med en handfull personer. Om man istället beter sig som facket gör i storföretagen, är det snart ett fd företag utav småföretaget i fråga.

Och allt som hotar fackets maktställning, hotar sossarnas ställning, därför ser systemet till att klämma åt småföretagarna.

Och om en företagare når en aning framgång, då betyder att en person mindre är beroende utav olika överföringar och bidragssytem, dettä är också något som urholkar S' maktställning.

Detta är en mycket cynisk bild utav världen ...

Jesper sa...
9 januari 2010 kl. 00:43  

"Det var faktiskt en bred kompromiss som alla partier ställde sig bakom"

Nix. Alla "vettiga partier" möjligen. Vänsterpartiet och dåvarande riksdagspartiet ny demagogi röstade emot i riksdagen. Miljöpartiet var inte representerade i riksdagen 1991-94, men när de kom tillbaka så har de aldrig sökt sig ställa sig bakom och ingår fortfarande inte i den stående gruppen av de som gjorde upp (förr kallad "genomförandegruppen" - ett namn som skulle kunna vara hämtat från HKV).

Wiseman sa...
9 januari 2010 kl. 01:13  

Jesper: Du har rätt. Jag ska ta det med min källa.

Mediestrategen sa...
9 januari 2010 kl. 02:44  

Ett allmänpolitiskt inlägg som landar en bra bit vid sidan om det som du brukar skriva om och som du skriver ypperligt bra om, Försvarsmakten. Pensionsfrågan berör visserligen även Försvarsmaktens anställda, men det blev i bredaste laget för att platsa på Wiseman´s Wisdom. Din blogg har, med rätta, blivit mycket uppmärksammad i breda politiska kretsar och även i maktens korridorer.

Fall inte för frestelsen att bli en allmänpolitisk debattör som har åsikter om allt. Din integritet vilar i grunden på din initierade kunskap om det som rör sig inom Försvarsmakten. En skicklig allmänpolitisk debattör av idag riskerar, trots sin eventuella skicklighet, att hägnas in bland skrået proffstyckare och mister därmed, många gånger tyvärr obefogat, sin trovärdighet.

Artikeln är mycket välskriven och du borde kanske öppna en till blogg vars syfte är att debattera politiska frågor i ett vidare perspektiv. Wiseman´s inlägg om Försvarsmakten i bloggen Wiseman´s Wisdoms borde sitta i orubbat bo utan influenser av annan dagspolitik. Orsaken till det är just den tyngd dina åsikter har om Försvarsmakten mycket tack vare frånvaron av allmänpolitisk, dagsaktuell politik.

Kanske du uppfattar mina råd på rätt sätt, hoppas det. Du har kvalifikationer för båda typerna av debattinlägg - den initierade, faktaspäckade försvarspolitikern och allmänpolitiska inlägg om - skulle jag tro - vad som helst.

Wiseman sa...
9 januari 2010 kl. 09:45  

Mediastrategen: Tack för dina råd, men inriktningen för bloggen har alltid varit allmänpolitisk med tyngdpunkt på försvars- och säkerhetspolitik och kommer så att förbli.

Anonym sa...
9 januari 2010 kl. 11:03  

Sverige är som ett överlastat passagerarfartyg.
Det är bara en tidsfråga innan hela skutan sjunker.
Finns bara två saker att göra; sluta släppa ombord flera passagerare eller kör upp skutan på grund.
Då sjunker den inte iallafall...

Marcus sa...
9 januari 2010 kl. 15:03  

Jag vill faktiskt anmäla en något avvikande uppfattning angående krångligheten i att starta företag. Jag har drivit ett litet företag i formen av aktiebolag de senaste 3 åren, och visst är det en del att sätta sig in i. Men det mesta är ganska logiskt när man väl satt sig in lite i det. Det finns gratis informationsmöten hos Skatteverket och mycket frågor kan man få svar på via lite Googlande.

Någon nämnde skatteverket. Jag tycker det fungerar utmärkt med deras webbaserade tjänster "Skattedeklaration" och "Skattekonto".

Man betalar ut lön.
Loggar in mha t.ex. bankID på "Skattedeklaration" där man fyller i hur mycket lön företaget sammanlagt betalat ut under en månad varpå arbetsgivaravgiften fylls i automatiskt. Sedan fyller man i hur mycket skatt man dragit från lönen och skriver under digitalt med sitt bankID.
Efter någon dag går man in på skattekontot där sidan själv räknar ut hur mycket man skall betala in, vilket man sedan gör via sin internetbank.

Att betala ut lön, anmäla detta och sedan betala in (föregående) månadens summa tar totalt sett mindre än 15 minuter per månad.

Det som är lite knixigt ibland med företagandet är bokföringen och att ha ordning på alla kvitton, verifikationer, körjournaler etc men det är ju ett nödvändigt ont och inget som någon regering kan ta bort, även om det skulle underlätta väsentligt.

Magnus sa...
9 januari 2010 kl. 15:15  

Detta med nationalekonomi är verkligen inte lätt att sätta sig in i alla gånger...

Många talar om att vi måste öka andelen privata arbeten, fler måste starta företag osv, men jag får inte detta att gå ihop helt och hållet..

Ponera följande;

I ett samhälle finns en mack och en pizzeria. I det lilla samhället finns arbetslöse Pelle som är driftig och startar en konkurrerande mack som dessutom säljer lite fast-food.

Pelle anställer tre andra arbetslösa vilket gör att totalt 4 personer går från bidrag till arbete i den privata sektorn.

Totalt förbrukar det lilla samhället X liter bensin och invånarna köper Y pizzor per månad. Dessa siffror ökar ju inte bara för att Pelle startar en mack utan konsekvensen blir att Pizzerian och macken går sämre då några av invånarna går över från den gamla macken till den nya för att köpa bensin, och en del köper mackmat istället för Pizza. Det leder till att den gamla macken och pizzerian dels måste sparka folk och dels tvingas de sänka lönerna, vilket gör att deras disponibla inkomst minskar, vilket i sin tur gör att de spenderar mindre pengar vilket ger mindre inkomst till staten i form av moms.

Totalt blir det alltså ett nollsumespel för staten oavsett hur många nya och driftiga företagare som startar privata företag.

Som jag ser det så måste de nya företagen vara exportföretag eftersom export är det enda sättet att få in "fräscha" pengar i systemet.

I mitt exempel ovan kan man exemplifiera det med att Pizzerian även börjar sälja egenodlad Potatis, vilket gör att folk från grannbyn kommer och spenderar pengar i vårt samhälle och på så vis skapar möjlighet för båda mackarna och Pizzerian att gå med vinst.

Torbjörn sa...
9 januari 2010 kl. 16:12  

Wiseman, tack för en läsvärd blogg som jag nyligen upptäckt. En av dina länkar till andra bloggar kan dock uppdateras, det rör sig om Lars Gyllenhaal som numera skriver och har sin blogg på SMB:s hemsida.

http://www.smb.nu/gyllenhaal/index.html

Mvh
Torbjörn

Wiseman sa...
10 januari 2010 kl. 00:38  

Marcus: Jag hoppas att det är fler som upplever det som du.


Magnus: Jag tror att även du förenklar det. Tillväxt kan skapas nationellt. Allt är inte två konkurrerande pizzerior.


Torbjörn. Tack! Länken är uppdaterad.

Anonym sa...
10 januari 2010 kl. 08:30  

Mycket intressant fråga.

Den kanske intressantaste frågan är varför vi hanterar en naturlig del av livet som ett problem? Åldrandet drabbar oss alla och det finns ingen anledning att betrakta människan som värdig enbart i sin mest arbetsföra ålder.

En anständig ålderdom med drägliga levnadsvillkor är en gemensam mänsklig angelägenhet och det finns ingen anledning att göra frågan till ett spekulationslotteri på eget ansvar. Enorma pensionsfonder driver på spekulationsekonomin och finansiella instrument kan i vissa situationer sakna värde, vilket vi nyligen har sett prov på.

Spekulation fungerar inte heller om alltför många ägnar sig åt det. Spekulation bygger på att de flesta arbetar och skapar de värden som ett fåtal kan spekulera på. När alltför många spekulerar får vi enorma bubblor som snabbt brister och ruinerar de flesta.

I andra länder med klen allmän pension är det vanligt att placera sina pengar i fast egendom med sikte på ålderdomen. Det kan vara ganska vettigt eftersom det är en reell tillgång som nästan alltid ökar i värde över tiden. En fastighet blir sällan värdelös.

Hursomhelst innehåller framtiden många problem för samhällsbygget, så som befolkningsökning, minskat arbetskraftsbehov och längre medellivslängd. Beroende på hur man löser dessa frågor kan kommande generationer få det antingen bättre eller sämre än oss.

Anonym sa...
10 januari 2010 kl. 17:12  

Att staten saknar pengar är ju helt alliansens fel, klart de saknar medel när de säljer bort sina inkomstkällor och sänker skatter.

Cornucopia? sa...
10 januari 2010 kl. 20:05  

Wiseman, jag upplever det lite som Marcus, fast med enskild firma.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade