Många svenskar har idag ett mycket stort social fönster på de sociala medierna. Många verkar naivt omedvetna om hur pass mycket de offrar av sin egen integritet genom Facebook och liknande sociala medier. Ämnet har tidigare berörts ett antal gånger på WW, då det är förhållandevis enkelt att kartlägga personalen i de svenska utlandsförbanden genom just Facebook och framförallt deras anhöriga. Senaste inlägget i ämnet var faktiskt tidigare i veckan och handlade då om hur tyska soldater förföljs i hemlandet av motståndare till landets deltagande i Afghanistaninsatsen.
SVT Rapport hade idag ett inslag om sajten vaktad.se som publicerar personuppgifter och foton på poliser och väktare samt även deras anhöriga och bekanta. Även en officer (f d?) finns listad. Fotona verkar av allt att döma ha samlats in från personernas facebookprofiler och förmodligen även uppgifter om vilka de övriga personerna på bilderna är.
Försvarsmakten har sedan tidigare problem med säkerhetstjänsten när det gäller personuppgifterna för dess personal. I dagsläget kan man utan större besvär begära ut namnlistor på personal i olika förband. Policyn att hålla tillbaka fullständiga namn och ansiktsbilder för vissa personalkategorier brister ofta även för Försvarsmaktens egna informationsavdelningar.
I sammanhanget är vaktad.se en förhållandevis oskyldig företeelse, men det obehag som väktare och poliser nu känner bör tjäna som en skarp påminnelse för andra att deras deltagande på Facebook och liknande sociala medier är ett veritabelt smörgåsbord för personer och organisationer med mindre trevliga agendor.
Vådan av sociala medier
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
SVS
Stöd Våra Soldater
Bloggar jag följer
-
-
-
Putin ritar röda linjer2 dagar sedan
-
-
-
-
Flygvapnets pilotutbildning3 månader sedan
-
-
-
En kort reflexion1 år sedan
-
-
-
Neverending Story1 år sedan
-
-
-
Parklek m/601 år sedan
-
-
Fäktmästare och kosacker2 år sedan
-
NATO, nyttan för Sverige2 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
Agree to disagree...4 år sedan
-
25 år siden Srebrenica4 år sedan
-
Veteraner förtjänar att hedras4 år sedan
-
Om ett nödvärnsfall i Rättvik III (III)4 år sedan
-
Twittertrådar5 år sedan
-
-
-
Nytänkande, tack!6 år sedan
-
-
-
-
Kolumn: Svagare stöd för Brexit (SvD)7 år sedan
-
-
Trust7 år sedan
-
-
-
-
-
Sovjets barnbarn visar frustration8 år sedan
-
-
I OTAKT8 år sedan
-
Halvsovande blogg8 år sedan
-
-
Reservofficer blir Totalförsvar8 år sedan
-
Påkörd av moped9 år sedan
-
-
Vila i frid Ralph Lédel9 år sedan
-
-
-
Av: KAURIN9 år sedan
-
Charader9 år sedan
-
Nato eller inte?9 år sedan
-
Gick du på den lätta?9 år sedan
-
-
Det första Unckelstipendiet11 år sedan
-
Försvarsministern hos Försvarsradion11 år sedan
-
Contact11 år sedan
-
Gratis är gott11 år sedan
-
-
-
Nu har vi flyttat färdigt!11 år sedan
-
Malissa paukkuu, mitä sitten?11 år sedan
-
Omstart på ny adress11 år sedan
-
-
Mantra12 år sedan
-
Våldet i Syrien måste stoppas12 år sedan
-
End of the line12 år sedan
-
Läser i New York Times’ idag…12 år sedan
-
Ännu en dag i R.D. Congo..13 år sedan
-
-
US ARMY Del 2. Lön och Incitament13 år sedan
-
8 kommentarer:
Gjorde ett experiment för några år sedan.
En person publicerade ett tävlingsresultat på ett forum. Samma användarnamn användes på ett annat forum, där det ställdes frågor om extramönstring inför värnplikt hos ett visst förband.
Med bara tävlingsresultatet som grund, gick det på ungefär 20 minuter att få fram namn, adress, personnummer, familj, vänner, vilka idrottsklubbar denne var aktiv i osv.
Undertecknad har sedan dess påbörjat en "anonymiseringsprocess". Detta kompliceras helt klart av att t ex Google visar cache'ade sidor, och att det idag förutsätts att vissa sociala medier "skall man minsann ha".
/Erik
Nu var det nu inte bara poliser utan även väktate (B-styrkan) och några konstiga typer från CGS (leksakspoliser). Är inte det här rötäggen som man borde gjort sig av med inom resp arbetsgivare?
Väl skrivet, Wiseman. Det är ju inte en nyhet att det som hamnar på nätet stannar på nätet, och att folk är så dåliga på att tänka till på vilka sorts bilder man figurerar på är bara tråkigt.
Ännu tråkigare, givetvis, att folk använder sådan information för att skrämma/hota människor.
@ Anonym:
Vad är det som säger att det är rötägg? För att en väldigt väldigt vinklad sida på nätet skriver att person X har gjort Y mot Z?
Det håller inte.
Visst förekommer det rötägg i vaktbranschen, precis som i alla andra branscher, men det finns inget som säger att någon information där är sann. Man säger t.ex att en person är dömd för något, men man skriver inte ens ut ett målnummer...
Jag tycker snarare att sådana här sidor är ett utslag av en offermentalitet och vad jag anser vara en konstig syn på vad som faller inom så att säga beteendekodex i ett samhälle.
Bolaget heter CSG och är av länstyrelsen ett auktoriserat bevakningsbolag.
Att vakterna som hängts ut är rötägg är vansinnigt att påstå då det inte finns några domar på dem. Hade de gjort allt som upphovsmännen och dess tilltänkta publik påstår att vakterna gjort hade dessa garanterat åkt dit.
Nu är sanningen kanske mer åt det hållet att klottrarna hatar att åka dit pga höga skadestånd och tar ut detta på dem som orsakar "lidandet" i form av domar och skadestånd. Uppgifterna är hämtade från domar mot klottrare där vakternas uppgifter står pga att de är vittnen av brott.
Hade ett motsvarande initiativ dykt upp från vakterna hade inte bara person info dykt upp utan antagligen informativa fällande domar där det slås fast att vaktad.se's målgrupps hobby främst är skadegörelse.
Vakternas "brott" är att de jobbar för ett effektivt bolag som är duktiga på det de gör.s
Jag har själv lekt internetdetektiv och det är rätt fascinerande hur enkelt det är att leta reda på folks identitet. Den som letar efter mig på internet hamnar förhoppningsvis i en lustiger dans med ett halvdussin mailadresser, alias och handles.
Trots all noja med integriteten på andra håll (övervakningskameror etc) så tittar folk fortfarande lustigt på mig när jag vägrar ha mitt riktiga namn eller fotografier på facebook.
Jag har till stora delar gett upp. Dessutom vill jag inte gömma mig, jag vill vara mig själv och stå för vad jag säger, bra som dumt, och få kritik för det. Det är jobbigt och motbjudande att gå runt och vara rädd och försöka gömma sig.
För det privata är hoppet att vi får en social praxis för acceptans och förlåtelse. I det stora gäller det att vi undviker att förfalla till någon variant av diktatur.
Folk kan snoka reda på det mesta om de flesta och dessutom är det extremt lätt att fejka saker och sprida rykten. Stora delar av den digitala kommunikationen går att spåra och lagra och det görs redan i stor skala för inköp med kort, elektroniska transaktioner, vem som ringer vem och när det sker och alla moderna mobiltelefoner ger kontinuerlig spårbarhet i rummet på en mobiltelefonicell eller mindre så det går att följa hur de flesta rör sig.
Datorteknologin utvecklas stadigt så det börjar bli rimligt att spåra och kartlägga befolkningar på tiotals och hundratals miljoner människor och hålla koll på hur de rör sig, vilka de umgås med och deras ekonomi osv. Stalins, Hitlers, Saddams etc yttersta dröm för att kunna styra hela befolkningar och sortera människor är till stora delar införd i demokratierna och blir lite lättare att genomföra för varje år.
Det som kan lindra ett sådant scenario är att dem mänskliga delen av ett totalitärt system inte orkar använda all information vilket nog skedde i Östtyskland. Å andra sidan kan en Stalin lösa ett sådant problem genom att minska befolkningen tills den i storlek och aktivitet kan hanteras av systemen.
Går det åt skogen med toleransen eller demokratin är det helt kört för en eller flera generationer. Allt hänger på vilka ledare vi accepterar och att vi agerar moraliskt.
(A)sociala medier är ett kärt ämne även i den politiska debatten.
I någon typ av missriktad röstfiskesambition hos offentligt anställda gick en lokal landstingpolitiker ut och vurmade för att man visst kunde sitta på Facebook under arbetstid,och visst var det OK att streama OS-sändningar. Någon policy som reglerade användandet av behövdes minsann inte heller.
Oftast har folk en naiv inställning till vad för risker det innebär att exponera sej i sociala medier.
Ett exempel:
http://www.facebook.com/#!/profile.php?id=1010954035&ref=search
Detta är en helt påhittad identitet som ändå lyckats skaffa sej närmare 200 vänner som delar sin information med någon de inte har en aning om vem det är.
har sett en liten rolig film från "firman".(anno 2007)
en yngre jägarsoldat sitter i ett fångförhör.
han kör det klassiska "nummer, namn och grad".
bakom honom står en officer(?) med en laptop.
soldaten har ett rätt ovanligt efternamn.
på ca två minuter har får soldaten se "hela" sin familj med adress och stora delar av sin pluton på papper, levereras till förhörsledaren.
behöver jag säja att soldaten bryter ihop, och avslöjar all info han har?
Skicka en kommentar