Svar som väcker fler frågetecken

8 år efter att den dåvarande socialdemokratiska regeringen med Riksdagens godkännande sände en svensk militär kontingent till Afghanistan, har en socialdemokratiska partiledare äntligen besökt landet för att på plats bilda sig en uppfattning om den svenska militära och civila insatsen. Bättre sent än aldrig.

Konstaterandet blir samma som hos de flesta andra. Det krävs betydligt ökade biståndsinsatser för att få rätsida på Afghanistan och att även om situationen för civilbefolkningen, framförallt kvinnorna, inte är bra idag, är den betydligt bättre än under talibanstyret.

Mona Sahlin skriver idag på Expressens debattsida om att hon vill se ett svenskt bistånd till Afghanistan motsvarande vad den svenska militära insatsen idag kostar (~1,5 mdr kr). Det är bra eftersom behoven är enorma.

Men det ställer mycket höga krav på fördelningen och användningen av biståndet, där SIDA tyvärr har ett solkat rykte att nu försöka vända. I åratal har det påpekats det absurda i att av Riksdagen beslutade militära biståndsinsatser och svenska statliga civila biståndsinsatser inte samordnas. Hade man redan från starten av den svenska militära insatsen från politiskt håll sett till att göra detta, hade resultatet förmodligen blivit betydligt bättre i Afghanistan. Återuppbyggnaden av Afghanistan med civilt bistånd i form av samhällsbyggnad och utveckling är helt beroende av säkerhet, som tillhandahålls av afghansk polis och militär med stöttning av svensk militär. Var för sig fungerar inte någon av de tre komponenterna.

Av den anledningen är det oerhört intressant att se att ingenstans i sin debattartikel nämner Mona Sahlin någonting om framtiden för den svenska militära insatsen och det gjorde hon inte heller vid intervjuer direkt efter sin återkomst från besöket i Afghanistan.

Det tyder på att hon ännu inte har en uppgörelse klar med Vänsterpartiet.
"För mig är det viktigt att det civila biståndet får fortsätta under lång tid - och finns kvar långt efter att vårt militära engagemang avslutats." Det lämnar onekligen dörren öppen för ett snabbt svenskt tillbakadragande från Afghanistan. Blir det något besked innan valet?

Synd bara att inte Socialdemokraterna utnyttjade sin förra regeringsperiod till att förstärka och samordna det svenska biståndet i Afghanistan. Det hade knappast gjort situationen i Afghanistan sämre.


Läs även Carl Bildts blogginlägg i samma ämne.

8 kommentarer:

Anonym sa...
6 augusti 2010 kl. 20:30  

Varför ska vi ägna oss åt "internationell solidaritet! i ett land där vi så uppenbart är oönskade? Dom hatar oss, dom skjuter på oss, dom spränger oss i bitar och vi tvingas bo isolerat inom ett inhägnat område och kan inte ens sitta på ett kafé i Kabul utan att riskera att bli mördad.

Varför är vi där med vår militär???

Om invånarna i Afghanistan vill ha ett annat liv än de har idag så får dom väl fixa det själva då eller ge ett betydligt bättre stöd till oss än dom hittills visat.

Den genomkorrumperade förvaltningen inklusive polis och militär får väl rycka upp sig ur träsket och börja åstadkomma något positivt i likhet med alla andra länder som kommit någonstans! Inte ett enda land som drabbats av en s.k. PSO har någonsin lyft sig ur träsket! Kraften måste komma från folket och inte från någon utifrån! Nä nyttja pengarna till något vettigt tills dom boende i Afghanistan visar att dom själva kan åstadkomma något positivt! Under tiden kan vi ägna oss åt att ta hand om dom som vill lämna skiten för ett vettigt liv samt åt att stoppa den ohyggliga opiumproduktionen.

Per K Eleman sa...
6 augusti 2010 kl. 23:03  

Det kan möjligen vara hög tid att - på vissa händer - fräscha upp minnet en smula:

"PRESSMEDDELANDE
2002-01-10
Försvarsdepartementet

Överenskommelsen om fredsfrämjande insatsen i Afghanistan undertecknad

Regeringen fattade idag beslut om att underteckna en överenskommelse mellan de länder som skall delta i den fredsfrämjande insatsen i Afghanistan.

Insatsen, som går under benämningen
International Security Assistance Force (ISAF) leds av Storbritannien.

Överenskommelsen innehåller bland annat ett avtal mellan ISAF och den afghanska interimsadministrationen som tillträdde i enlighet med överenskommelsen i Bonn.

Sverige bidrar med cirka 45 personer i en underrättelsepluton. Undertecknandet av dagens avtal sker med förbehåll att riksdagen godkänner det svenska deltagandet. Det förväntas ske den 18
januari och svenskarna kan lämna landet omedelbart därefter.

Det är positivt att Sverige tillhör den grupp av länder som först undertecknar överenskommelsen,
säger Björn von Sydow. Det svenska bidraget är mycket lämpligt och efter riksdagens beslut visar vi att vi snabbt kan delta i en komplicerad insats.

Det var då det...

Anonym sa...
7 augusti 2010 kl. 00:30  

Anonym 2030: ? Är du helt bakom flötet? Tror du att inte huvudelen av Afghanerna vill ha oss där?

Det är som att säga att IFOR var oönskade i Bosnien för att diverse milisförband besköt dem.

Civilbefolkningens huvudel vill ha ISAF i landet. Att ett talibanskägg tycker att ISAF är bäsvärliga är en halt annan sak. Men fighten tar vi för Afghanistans folk, annars är vi bara fega lortar.

Leffe sa...
9 augusti 2010 kl. 11:38  

Jag stör mig på att många, även du W, tror att vi har svenska insatser i Afghanistan. Det har vi inte. Vi har internationella insatser med svenska bidrag, till Nato (ISAF), till EU (EUPOL Afgh) och till FN (UNAMA).

Samordning av svenska bidrag är bara fånigt, det viktiga är att få till en samordning i fält mellan de olika internationella insatserna. Där ligger nyckeln till framgång. Om enskilda bidragande nationer tänker nationellt i Afghanistan blir det svårare, inte enklare, att samordna den totala internationella insatsen.

Samma sak gäller inom den breda kategorin av civila insatser. Där måste FN och EU klara av att samordna sig och inom EU måste man klara av att samordna det man kallar krishanteringsinsatser med det långsiktiga kapacitetsbyggandet som EU-kommissionen ansvarar för. Och Sverige (SIDA) måste i det fallet se till att samordna nationella biståndsinsatser med de som EU genomför.

Vi kan ösa in oändligt med både civila och militära internationella resurser i Afghanistan utan att nå framgång om det inte finns någon samordning mellan dessa. Ett bra första steg för att uppnå detta är att de som beslutar om insatserna skapar sig en grundläggande förståelse för hur den komplexa verkligheten ser ut. Utan den förståelsen blir de svenska bidragen till de internationella ansträngningarna i Afghanistan i bästa fall meningslösa, i värsta fall kontraproduktiva.

Wiseman sa...
9 augusti 2010 kl. 16:41  

Leffe: Visst, det är ett svenskt bidrag i en internationell insats om man nu ska klyva hår. Dock har Sverige haft det övergripande ansvaret för PRT MeS, även om Turkiet nu övertar delar. Att då inte börja med att samordna den svenska militära och civila delen är märkligt. Kan man inte ens samordna nationellt finns det inte mycket hopp för det internationella samordningen som också måste till.

Leffe sa...
9 augusti 2010 kl. 22:07  

Om nu Sverige ansvarar militärt för PRT MeS är det rimligen viktigast att samordna sig med de största civila aktörerna där. Och låt mig gissa att SIDA inte är större än US och EU i MeS?

Ska man verka internationellt så måste man samordna sig internationellt, inte nationellt, i första hand.

Om man tycker att det övergripande internationella perspektivet är hårklyveri så har man enligt min uppfattning inte fattat det mest grundläggande. Visst, man kan åstadkomma småsaker varje dag men man får aldrig till en fungerande helhet på det sättet.

Insatsen (ISAF) är ju rimligen till för Afghanistan i första hand - inte för att enskilda bidragande stater ska få testa materiel och vifta med flaggor...

Wiseman sa...
9 augusti 2010 kl. 22:29  

Leffe: "Insatsen (ISAF) är ju rimligen till för Afghanistan i första hand - inte för att enskilda bidragande stater ska få testa materiel och vifta med flaggor..."

Exakt, och det är det som mycket av kritiken vänt sig emot, vilket du borde ha kunnat se i inläggen om Afghanistan. Sverige deltar i Afghanistan, men förbandet har tidigare saknat materiel och mandat hemifrån för att bistå afghanska myndigheter på av dem önskat sätt. Deltagandet har varit prioriterat över resultat eftersom resultat medför risktagning.


Sverige samordnar redan med andra biståndsaktörer i PRT, men bristande till ingen samordning har skett med SIDA. Befattningen som biståndsrådgivare har varit vakant flera gånger.

Guvernören i MeS har flera gånger uttryckt sitt missnöje med obefintliga svenska biståndsinsatser och det var först när han tog upp detta med svenska regeringsrepresentanter på besök som det började lossna.

Anonym sa...
9 augusti 2010 kl. 23:42  

Det allenarådande motivet för svenskt deltagande i ISAF är enbart att få en svensk flagga att vaja (helst på hel stång) vid något NATO-HQ.
Ni som tror något annat är grundlurade och har gått på propagandamaskinen. Jag undrar med spänning hur det blir när amrisarna och britterna drar sig ur om något år (senast)... Vart ska vi då åka månne? Kanske blir det omtalade obligatoriet att göra norrlandstjänst och jaga OFOG i Vidsel och Luleå...

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade