Bättre sent än aldrig (Uppdaterat 17.05)

Att Sverige nu slutligen har beslutat sig för att delta med stridsflyg i FN-insatsen över Libyen är mycket bra. För det första stärker det vår säkerhetspolitiska roll i och med att vi agerar tillsammans med världssamfundet i frågor som har direkt bäring på Europa.Vårt idag starkt nedrustade försvar bygger på en bräcklig solidaritetsförklaring att Sverige ska agera när kris och krig hotar andra europeiska länder med förhoppning om att dessa gör detsamma för Sverige i den händelse situationen var den omvända. Att inte ställa upp då Säkerhetsrådet beslutar om en insats i Europas omedelbara närhet inger inte förtroende.

För det andra kommer insatsen att vara mycket bra för Försvarsmakten. Det saknas idag erfarenheter av att operera över längre tid med stridsflyg och där kommer stora lärdomar att göras. Liksom inom andra förbandstyper råder idag vissa brister vars avhjälpande man mer eller mindre aktivt lämnat därhän. Vid skarpa insatser kommer sådana brister obönhörligen att blottas och därför behöva åtgärdas. Vissa problem som aldrig tidigare heller har upptäckts eller hade upptäckts förrän man genomför skarpa uppdrag, kommer nu i dagen. Bättre då att det sker under en insats av den här typen än om man skulle behöva genomföra skarpa operationer i det nationella försvaret. Vissa frågor som dragits i enorma långbänkar, t ex användning av NATO-krypton kan man nu inte slingra sig undan att fatta beslut om. Allt detta och mycket därtill kommer att gagna den svenska försvarsförmågan. Det blir, för att uttrycka sig på utrikiska, ett quantum leap i svensk förmåga på något års sikt och det behövs. Därför bättre sent än aldrig.


Tyvärr kommer dock beslutet om en svensk insats väl sent sett till insatsen över Libyen när man nu begränsar den till upprätthållande av en flygförbudszon (NFZ). Visserligen finns det fortfarande anledning att hålla koll på det libyska luftrummet i syfte att förneka möjlighet till vapensmuggling och transporter av legosoldater, men i övrigt är NFZ-skedet i princip över. En positiv effekt är dock att man i så fall kan frigöra resurser från nationer utan samma förbehåll som Sverige, att verka mot markmål samt sjömål. Uppenbarligen är också NATO av den åsikten eftersom man medveten om de svenska förbehållen bett om stöd.

Beslutet om ett svenskt deltagande i upprätthållandet av en NFZ skulle i så fall ha varit förberett redan för två veckor sedan så det hade kunnat implementeras direkt när Säkerhetsrådet fattade sitt beslut. Nu blir insatsen något mer av en fribiljett. Det som satte stopp för Gadaffis styrkor var anfall mot markförbanden och inget annat. Citat från statsministerns presskonferens "De får alltså inte delta i den insats som har till syfte att skydda civila". Insatser mot markmål är naturligtvis förenat med risk för skador på tredje man/civila, men approachen känns ändå mycket svensk. Det viktigaste är att få en flagga på plats, inte vad man uträttar. Applicerat på situationen för en dryg vecka sedan hade det varit att jämföra med hur holländska styrkor passivt tittade på när massakern i  Srebrenica genomfördes. Den svenska rollen blir i sådana fall alltså att bara se på vid angrepp mot civila på marken, eftersom det politiska modet inte finns i Sverige sedan Socialdemokraterna nu vikit ner sig efter tidigare veckors tal om att en svensk insats måste till. Därmed inte sagt att den svenska kontingenten inte kommer att göra en mycket bra insats och förhoppningsvis frigör man resurser åt andra deltagande nationer.

Intressant är också att man nu skickar iväg vårt enda svenska tankflygplan, en modifierad Hercules. Den modifierades tidigare till att kunna genomföra tankning som demonstrator och för att träna svenska piloter på hemmaplan i tankning. Att nu sätta in den som operativ resurs är lätt förvånande med tanke på dess ringa kapacitet jämfört med ett konventionellt tankflygplan. Man tager vad man haver, men samtidigt betyder det att man inte kan utbilda och vidmakthålla lufttankningsförmåga på andra piloter på hemmaplan, vilket begränsar möjligheterna till en rotation av ny personal. Demonstratorförsvaret i ett nötskal.

En positiv bieffekt är att Gripen nu slutligen prövas i skarpa operationer, då det annars hade varit rätt dödfött att försöka sälja flygplanet i de upphandlingar som nu genomförs i världen. Det kommer också att gangna Sverige och Försvarsmakten.


När nu ett övergripande och brett beslut är fattat kanske försvarsministern också släpps fram på scenen? Det har ju varit en mycket talande tystnad från det hållet de gångna veckorna i en fråga som i högsta grad rör hans departement.

Förhoppningsvis tar man nu politisk lärdom av agerandet kring Libyenfrågan så att nästa gång FN beslutar om en insats i syfte att skydda civilbefolkning eller liknande kan ett svenskt beslut om deltagande komma mycket snabbare, oavsett om det gäller insats med marktrupp, flygplan eller rena biståndsinsatser. Förmågan här och nu verkar inte innefatta det politiska området. Men fan tro't...


Regeringens proposition

Media:
SvD, 2, 3, 4, 5, 6, 7
DN, 2, 3, 4
Aft, 2, 3, 4, 5
SVT, 2, 3, 4, 5
SR, 2, 3, 4
BLT, 2, 3

Uppdatering 17.15: Jodå nu kom det minsann ett blogginlägg från försvarsministern om hög beredskap och saker och tings förträfflighet.

Intervjun i Studio Ett i P1 med försvarsministern och Urban Ahlin var skrämmande framförallt avseende den socialdemokratiska inställningen som gjort att svenska flygplan inte kommer att kunna ingripa för att försvara civila på marken.

Intervjuare: "Vad händer om svenska piloter ser civila attackeras på marken?"
Ahlin: "Då får man flyga därifrån. Fördelen med såna här flygplan är att det går mycket snabbt att förflytta sig och då kan flygplan från ett annat land komma och ingripa". Ahlin har några minuter tidigare motiverat varför svenska flygplan inte ska få anfalla mål på marken med att det är sådan svårigheter att från hög höjd avgöra om ett föremål är civilt eller inte och om civila kan komma att skadas.

Helt otroligt... Den socialdemokratiska skenheligheten upphör aldrig att förvåna. Det här agerandet riskerar att direkt skada den svenska säkerhetspolitiken och framförallt solidaritetsförklaringen.

Bloggar: Göran Pettersson, Chefsingenjören, Tokmoderaten, Lars Gyllenhaal