BU 12 och personalförsörjningen

Under tisdagen släpptes Försvarsmaktens budgetunderlag för 2012, BU 12. Budgetunderlaget (bilaga 1.1) innehåller som vanligt en massa intressant, som t ex att det nu offentliggörs att Hkp 16 blir UH-60M Blackhawk och att insatser utanför närområdet görs med markoperativ prioritering och att för insatser i närområdet prioriteras luft- och sjöoperationer. Ingetdera kommer som någon egentlig överraskning för som har lite insyn.

Mest intressant är dock personalförsörjningen som är Försvarsmakten största utmaning. Löser man inte ut denna spelar det inte så stor roll vilka tekniska system som finns anskaffade.

I inledningen av BU 12 står att läsa att det militära hotet mot Sverige bedöms vara fortsatt lågt, att den ryska militärreformen bedöms vara genomförd till 2020 (640 mdr USD har allokerats för moderniseringen) och att det är av stor vikt att USA bibehåller sitt engagemang i Europa. Lite längre ner (3.1.5) står att läsa om "omvärldsanalyser" som Försvarsmakten låtit göra av allmänhetens uppfattning om Försvarsmakten (omvärldsanalys har tidigare inneburit att man analyserat omvärlden, men den nya betydelsen är tydligen motsatsen. Å andra sidan har tydligen USA ett frivilligförsvar nuförtiden, bara för att för några år sedan ha haft ett yrkesförsvar).

Det är ingen munter läsning. "Den allmänna bilden av Försvarsmakten har tyngdpunkt på de negativa sidorna och Försvarsmakten ses som en verksamhet där ekonomiska neddragningar och förbandsnedläggningar är vanligt förekommande. Myndigheten uppfattas som en statisk, hierarkisk och gammaldags organisation som saknar modern struktur och nytänkande.


Försvarsmakten uppfattas som en spännande men riskfylld arbetsplats med starkt begränsade möjligheter till medinflytande där den anställde kan skickas ut i krig. Att tjänstgöra i Försvarsmakten uppfattas som meriterande, men man vet inte för vad och med vilket värde. En tjänstgöring ses som en kortsiktig aktivitet snarare än en långsiktig lösning.


Försvarsmakten uppfattas som en icke jämställd arbetsplats och kvinnor har aldrig känt sig och känner sig fortfarande inte adresserade av Försvarsmakten.


Det finns sammantaget en stor differens mellan bilden av Försvarsmakten och rekryteringsmålgruppens förväntningar och krav på en modern arbetsgivare, vilket negativt påverkar intresset och ställningstagandet för anställning till det militära yrket. Detta förstärks av att Försvarsmakten inte kan ge ett tydligt arbetserbjudande. Sammanfattningsvis har allmänheten en stereotyp bild av Försvarsmakten och uppfattar inte myndigheten som en potentiell arbetsgivare."

Inte på något sätt muntert och samtidigt mycket av det många varnat för tidigare. Man undrar också hur detta rimmar med den bild av Försvarsmakten som ÖB målade upp i intervjun med Sverker Olofsson i SVT förra veckan.

Under 4.2.4 läser man att omsättning av krigsförbanden ska ske individvis och att GSS/K (populärt: yrkessoldater) förväntas tjänstgöra 6 år. Man får alltså tolka det som att senare ekvationer bygger på att individerna i snitt tjänstgör 6 år. Det känns som mycket av en glädjesiffra då många idag anställda soldater är av åsikten att deras tjänstgöring är något de avser göra i 1-2 år inkluderande en insats för att sedan bli civila. Besvärande är också att man nu bedömer att först sommaren 2012 kan anställning av GSS/T (populärt: kontraktssoldater) ske, då erforderligt lagstöd implementerats. Först år 2018 beräknas hela organisationen vara bemannad med GSS/K och GSS/T.

Detta innebär med andra ord att först 2018 är Insatsorganisation 2014 fullt bemannad, under förutsättning att GSS/K stannar 6 år i snitt. Till 2018 kommer de senast krigsplacerade värnpliktiga soldaterna fortfarande att bemanna många av krigsförbanden. Man ska då också ha i åtanke att de senaste kullarna av värnpliktiga fick betydligt mer rudimentär utbildning än sina föregångare. Det är då på sin plats att ställa frågan huruvida dessa soldater som grundutbildades för tio år sedan kommer att erhålla repetitionsutbildning till de avlösts av GSS/K och /T, eller blir förbanden i vanlig ordning endast pappersförband? 

Under 4.2.9 följer en bra analys avseende varumärket Försvarsmakten. Man måste nu blicka framåt och övertyga ungdomar utan förförståelse i form av värnpliktssystemet och syskon som gjort värnplikten. Lyckas man inte med det är det kört för personalförsörjningssystemet.


"Rekrytering på frivillig grund innebär att Försvarsmakten ska konkurrera med andra arbetsgivare för att attrahera, rekrytera och behålla nya medarbetare. Allmänhet och rekryteringsmålgrupper behöver få en korrekt uppfattning om vad en anställning i Försvarsmakten innebär. Myndighetens kommunikation är ett verktyg som tillsammans med organisationens agerande utvecklar varumärket. Förtroende, trovärdighet och attraktivitet är avgörande för hur Försvarsmakten klarar konkurrensen.


Pliktsystemets påverkan på rekryteringen avklingar efterhand vilket innebär att nyrekryteringar från målgruppen unga med tidigare relation till försvaret genom värnplikt inte blir möjlig. Varumärkesarbetet som sker blir tongivande för hur myndighetens målgrupper uppfattar Försvarsmakten som organisation och potentiell arbetsgivare."

Apropå Personaldirektörens gästinlägg i förra veckan räknar Försvarsmakten 2013 med att ha intagit en organisation med 5700 specialistofficerare samtidigt som antalet officerare sjunkit till 3750 (6.5 - 6.6.3). Totalt ska 3650 officerare ha gått till att bli specialistofficerare. Med tanke på nämnda gästinlägg och den frivilliga konverteringen dyker en rad frågor upp. Varför ska officerarna konvertera? Vad är vinsten? Vad ska de erbjudas för att lockas att konvertera? Hur är finansieringen? Svar utlovas enligt BU 12 till våren 2012.


Mycket intressant är också i missivet till BU 12 att gångna års påtvingade omfördelningar från materielbudgeten till verksamhetsbudgeten, samt "uppkomna" anskaffningar såsom Hkp 16 tillsammans med det faktum att flera viktiga materielsystem faller för åldersstrecket, medför att det efter 2014 finns ett uppdämt materielanskaffningsbehov överstigande budgeten. "Sammantaget är innebörden att Försvarsmakten bedömer att vidmakthållande av insatsorganisation 2014 från år 2015 kommer att behöva ekonomiska investeringar utöver nu liggande planering." Likväl har vi en försvarsminister som ständigt slår sig för bröstet för att ekonomin är i balans. Det är den måhända nu, men vad händer på sikt?


Efter genomläsning av BU 12 blir slutsatsen att det måste understrykas att den organisation som nu redovisas i BU 12 är den organisation vi förfogar över 2020 då det ryska återtagandeprogrammet är fullbordat. Detta är alltså den svenska accelerationen avsedd att möta ett grannland med oklar politisk utveckling under stark militär upprustning.